Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1949 vid dess trettioandra sammanträde fattade beslut i sjöfartssociala frågor, dels ock i ämnet väckt motion.

1950-05-04 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1950:34, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1949 vid dess trettioandra sammanträde fattade beslut i sjöfartssociala frågor, dels ock i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31.

1

Nr 34.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens

år 1949 vid dess trettioandra sammanträde

fattade beslut i sjöfartssociala frågor, dels ock i

ämnet väckt motion.

Genom en den 10 mars 1950 dagtecknad proposition, nr 207, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden, anhållit om riksdagens yttrande angående följande

i nämnda protokoll omförmälda, av Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens år 1949 vid dess trettioandra sammanträde fattade beslut

i sjöfartssociala frågor, nämligen

1) konventionen nr 91 angående semester med bibehållen hyra för sjömän

;

2) konventionen nr 92 angående besättningens bostäder å fartyg; samt

3) konventionen nr 93 angående hyror, arbetstid och bemanning å fartyg.

Översättningar av originaltexterna till konventionerna ha fogats såsom

bilagor vid propositionen, vartill utskottet får hänvisa.

I förevarande proposition förordas att ratificering sker av konventionen

angående besättningens bostäder å fartyg. Med hänsyn till att konventionen

angående semester med bibehållen hyra för sjömän, till skillnad från

svensk semesterlagstiftning, stadgar olika lång semester för skilda kategorier

arbetstagare föreslås, att konventionen för närvarande icke ratificeras.

På grund av alt konventionen angående hyror, arbetstid och bemanning

å fartyg innehåller från svensk lagstiftning avvikande regler om minderårigas

användning till arbete nattetid samt upptager bestämmelser om

viss minimilön för matroser förordas vidare, att ej heller denna konvention

för närvarande ratificeras.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehafl en i

anledning av densamma väckt motion, nr 472 i första kammaren av herr

Norling.

I motionen hemställes, »att riksdagen måtte besluta att med ändring av

Kungl. Maj:ts proposition nr 207 ratificera samtliga i propositionen föredragna

konventioner».

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 samt. 2 avd. Nr 34.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för Kungl. Maj :ts förslag,

ävensom i fråga om de skäl, som motionären åberopar till stöd för sin hemställan,

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan,

hänvisa till propositionen och motionen.

Ifrågavarande konventioner antogos vid Internationella arbetskonferensens

trettioandra sammanträde, vilket hölls i Geneve under tiden 8 juni—

2 juli 1949. Konventionerna, vilka betecknas såsom reviderade konventioner,

ersätta motsvarande vid arbetsorganisationens sjätte sjöfartskonferens

år 1946 i Seattle antagna konventioner med samma benämningar (nr

72, 75 respektive 76). Sistnämnda konventioner behandlades i propositionen

nr 321 till 1947 års riksdag (skr. nr 477) samt konventionen (nr 76)

angående hyror, arbetstid och bemanning å fartyg dessutom i propositionen

nr 265 till 1948 års riksdag (r. skr. nr 441). Av de i Seattle antagna konventionerna

har Sverige ratificerat endast konventionen angående besättningens

bostäder å fartyg.

Det må framhållas, att enligt arbetsorganisationens stadga envar medlemsstat

skall inom ett år eller i särskilda fall inom aderton månader från

avslutandet av ett konferenssammanträde underställa å sammanträdet antagna

konventioner och rekommendationer medlemsstatens lagstiftande församling.

Yttranden över konventionerna ha avgivits av 1946 års sjömanskommitté,

kommerskollegium samt delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet. Kommerskollegium har beträffande konventionen nr 93 inhämtat

utlåtanden från Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening,

Svenska maskinbefälsförbundet och Svenska sjöfolksförbundet. Dessa organisationer,

vilka äro representerade i sjömanskommittén, ha förklarat sig

icke påkalla att bliva hörda beträffande konventionerna nr 91 och 92.

Konventionen nr 91 angående semester med bibehållen hyra för sjömän.

Genévekonventionen nr 91 avviker allenast i ett avseende från Seattlekonventionen

nr 72. Föreskriften i artikel 5 att hyran skall omfatta skälig

kostersättning har ersatts av en bestämmelse, att hyran må omfatta sådan

ersättning. Ändringen innebär således, att kostersättning icke növändigt

måste ingå i semesterlönen. Syftet med ändringen var att underlätta ratifikation

av konventionen för de medlemsstater, där kostersättning icke är

ovillkorlig. Ändringen saknar betydelse ur svensk synpunkt, enär en sjöman

jämlikt lagen om semester är tillförsäkrad kostersättning under semester

och alltså blir förmånligare ställd än enligt konventionen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson, har i propositionen

anfört följande:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

3

»Genévekonventionen nr 91 avviker från Sealtlekonventionen nr 72 endast

såtillvida, att enligt förstnämnda konvention rätten till kostersättning under

semester icke är ovillkorlig. Eftersom den svenska semesterlagen tillförsäkrar

sjömannen förmånligare villkor i detta hänseende, kan, såsom kommerskollegium

framhållit, ändringen icke medföra att ratificeringsfrågan nu

kommer i annat läge än då Seattlekonventionen anmäldes för 1947 års riksdag.

Anledningen till att frågan om ratificering av Seattlekonventionen ställdes

på framtiden var den, att konventionens bestämmelser icke överensstämma

med en grundläggande princip i vår semesterlagstiftning. Konventionen stadgar

nämligen längre semester för befäl än manskap, medan den svenska semesterlagstiftningen

tager avstånd från en sådan kategoriklyvning. Såsom

framgår av vad förut nämnts föreligger angivna skillnad även mellan Genévekonventionen

och den svenska semesterlagstiftningen. Under senare tid har

emellertid från skilda håll krävts att den i lag föreskrivna semestern om

12 dagar skall förlängas till att avse en ledighet om tre veckor. Detta spörsmål

undersökes för närvarande av arbetstidsutredningen. Jag ansluter mig

till den i samtliga yttranden över konventionen uttalade uppfattningen, att

med ställningstagandet till ratifikationsfrågan bör anstå tills spörsmålet om

treveckorssemestern avgjorts. Det må framhållas, att därest statsmakterna

framdeles skulle besluta en lagändring, varigenom alla arbetstagare tillförsäkrades

en årlig semester under minst 18 arbetsdagar, hinder för ratificering

från svensk sida icke synes föreligga. Visserligen skulle den principiella

skillnaden mellan konventionen och den svenska semesterlagen komma att

kvarstå, men eftersom ingen svensk sjöman efter en sådan lagändring skulle

få kortare semester än någon med konventionen avsedd sjöman, förlorar

denna skillnad sin betydelse ur svensk synpunkt.»

Konventionen nr 92 angående besättningens bostäder å fartyg.

Genévekonventionen nr 92 skiljer sig i en del avseenden från Seattlekonventionen

nr 75. Avvikelserna äro emellertid för Sveriges del icke av större

betydelse. Till artikel 1 har fogats en bestämmelse av innehåll, att under

vissa förutsättningar avvikelser må göras från föreskrifterna i konventionens

Avd. III angående beskaffenheten av besättningens bostäder. Förhållandena å

fartyg få dock i det stora hela icke bli mindre gynnsamma än vid full tilllämpning

av konventionen. I artikel 7 har en mindre ändring gjorts i bestämmelserna

om ventilationen å fartyg, som trafikera tropiska farvatten

in. m. I fråga om antalet sovplatser för manskapet i ett och samma sovrum

å passagerarefartyg må numera enligt artikel 10 intill tio meniga sjömän —■

även om de ej tillhöra ekonomipersonalen — inhysas i ett sovrum i stället

för tidigare högst fyra meniga. I samma artikel har även en mindre ändring

angående anbringandet av sovplatser vidtagits. Slutligen har till artikel 18

lagts en bestämmelse att fartyg, som efter konventionens ikraftträdande över
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 34-

föres till en konventionsstat från ett till konventionen ej anslutet land, skall

kunna behandlas på samma sätt som ett fartyg, vilket är under byggnad eller

ombyggnad då konventionen träder i kraft.

Sjömanskommittén framhåller, att den reviderade Genévekonventionen nr

92 icke företer några större avvikelser från den av Sverige redan ratificerade

Seattlekonventionen nr 75 eller innehåller strängare bestämmelser som skulle

försvåra dess tillämpning å svenska fartyg. Kommittén förordar därför, att

konventionen nr 92 ratificeras.

Jämväl kommerskollegium och socialpolitiska delegationen anse att, enär

konventionen nr 92 icke innehåller något som skulle kunna utgöra hinder för

en svensk anslutning, konventionen bör ratificeras för Sveriges del.

På de i yttrandena anförda skälen förordar departementschefen, att Genévekonventionen

nr 92 ratificeras.

Konventionen nr 93 angående hyror, arbetstid och bemanning å fartyg.

Den reviderade Genévekonventionen nr 93 uppvisar i förhållande till

Seattlekonventionen nr 76, förutom vissa redaktionella ändringar, endast

två jämkningar av saklig betydelse. Sålunda har det ovillkorliga förbudet

mot regelbundet övertidsarbete borttagits. Konventionen nr 93 innehåller

i stället en bestämmelse, att regelbundet övertidsarbete skall undvikas, när

så är möjligt. Vidare har den tid, efter vilken uppsägning av konventionen

tidigast kan ske, ändrats från tio till fem år från den dag då konventionen

träder i kraft.

Sjömanskommittén anför, att kommittén icke kunnat nå enighet i frågan

huruvida Genévekonventionen nr 93 f. n. bör ratificeras. De ombordanställdas

representanter inom kommittén ha hävdat, att ratificering synes kunna

ske redan nu, men inom kommittén har också gjorts gällande att hinder alltjämt

föreligga för ratificering.

Sveriges fhrtggsbefälsförening uttalar sammanfattningsvis, att det är en

angelägen uppgift för vårt land att ratificera konventionen, eftersom därigenom

den internationella lagstiftningens syftemål om en utjämning i konkurrensavseende

mellan de sjöfartsidkande länderna befrämjas.

Svenska maskinbefäls förbundet och Svenska sjöfolksförbundet intaga

den ståndpunkten, att en ratificering av Genévekonventionen nr 93 snarast

bör komma till stånd.

Sveriges redareförening avstyrker bestämt, att Genévekonventionen nr 93

ratificeras.

Sammanfattningsvis anför kommerskollegium, att det med hänsyn till

den svenska sjöfartsnäringen och dess utövare, däribland sjöfolket självt,

synes vara tillrådligt att tills vidare — och i varje fall tills visshet er
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

5

hållits om alt våra nordiska grannländer och England biträda konventionen

—- ställa sig avvaktande till frågan om svensk anslutning till densamma.

Socialpolitiska delegationen uttalar, att det i och för sig är önskvärt att

Genévekonventionen nr 93 ratificeras av Sverige. Delegationen säger sig å

andra sidan icke kunna underlåta att giva uttryck åt sina principiella

betänkligheter mot att arbetslönens storlek regleras i en internationell konvention.

Enligt delegationens mening måste vid prövningen av ratifikationsfrågan

särskild vikt tillmätas den omständigheten, att hithörande lagstiftning

följer enhetliga linjer i de nordiska länderna. Intill dess visshet vunnits,

att sådan likformighet kan uppnås, fortsätter delegationen, lära övervägande

skäl tala för ett fortsatt uppskov med ställningstagandet till ratifikationsfrågan.

Slutligen erinrar delegationen om den bristande överensstämmelsen

mellan konventionen och 10 § sjömanslagen i fråga om användningen

av minderåriga till arbete nattetid.

Ledamoten av delegationen Sölvén har på de av maskinbefälsförbundet

och sjöfolksförbundet anförda skälen tillstyrkt ratificering. Ledamoten av

delegationen Brodén har däremot, under hänvisning till de av redareföreningen

anförda synpunkterna, avstyrkt Sveriges anslutning till konventionen.

I detta sammanhang må anmärkas, att Skandinaviska transportarbetarefederationen,

som i sig innesluter sjöfolk och landtransportarbetare från

de fyra nordiska länderna, samt Svenska sjöfolksförbundet i en till chefen

för handelsdepartementet ställd, den 4 september 1949 dagtecknad skrivelse

meddelat, att vid federationens konferens år 1949 i Helsingfors enhälligt

beslutats, att federationen hos de nordiska ländernas regeringar skulle hemställa

om att dessa måtte vidtaga erforderliga åtgärder för att ratificera konventionen

angående hyror, arbetstid och bemanning. I anslutning härtill

hemställes i skrivelsen, att Kungl. Maj :t måtte medverka till att konventionen

snarast möjligt ratificerades.

Departementschefen har i propositionen anfört följande:

»Vad angår föreskrifterna om bemanning i Genévekonventionen nr 93 finner

jag på de av Sveriges fartygsbefälsförening anförda skälen, att föreskrifterna

icke utgöra hinder för ratificering av konventionen från svensk sida.

I fråga om Genévekonventionens bestämmelser om arbetstid må erinras,

att vid utarbetandet av nu gällande sjöarbetstidslag eftersträvades att bringa

lagen i överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i Seattlekonvenlionen

nr 76. Det befanns emellertid, att konventionens principer icke kunde

helt godtagas. Detta gällde särskilt det i konventionen upptagna förbudet mot

regelbundet övertidsarbete samt avsaknaden av dispens- och övergångsbestämmelser

i konventionen. En tillämpning av konventionens föreskrifter

om den ordinarie arbetstidens längd befarades nödvändiggöra avsevärda personalökningar

och därav föranledda till- och ombyggnader av bostäderna å

ett stort antal fartyg. De betydande kostnader, som därigenom skulle upp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

stå, ansågos menligt inverka på Sveriges möjligheter att konkurrera på sjöfartens

område. Förbud mot regelbundet övertidsarbete upptogs därför icke

i sjöarbetstidslagen. Därjämte infördes i lagen dels en allmän dispensbestämmelse

och dels en övergångsbestämmelse för existerande fartyg, vilken

möjliggjorde att tvåvaktssystemet i stor utsträckning kunde bibehållas. I

den reviderade Genévekonventionen nr 93 återfinnes icke förbudet mot regelbundet

övertidsarbete. Sjöarbetstidslagen, som medgiver upp till 24 timmars

regelbundet övertidsarbete i veckan, strider således icke mot sistnämnda

konvention i detta hänseende. Däremot saknar även konventionen nr 93

såväl en allmän dispensbestämmelse som en övergångsbestämmelse för existerande

fartyg. För en ratificering av konventionen erfordras följaktligen

en sådan ändring av sjöarbetstidslagen, att nämnda bestämmelser förklaras

skola gälla endast fartyg med en bruttodräktighet understigande 500 registerton,

eller sålunda fartyg som falla utanför konventionen. I fråga om fartyg

med en bruttodräktighet överstigande 500 register ton har sjöarbetstidslagens

allmänna dispensbestämmelse tillämpats endast i ett par fall, medan 30 fartyg

för närvarande åtnjuta undantag enligt lagens övergångsbestämmelse.

Den omständigheten att så få fartyg äro undantagna från tillämpning av

lagens föreskrifter tyder på att de farhågor, som i samband med sjöarbetstidslagens

antagande framkommo angående svårigheten att anpassa arbetstiden

å de svenska fartygen efter lagens bestämmelser, voro överdrivna.

Den i lagen -— och numera även i konventionen — medgivna rätten till regelbundet

övertidsarbete torde, rätt utnyttjad, verksamt bidraga till att göra

dispens- och övergångsbestämmelser överflödiga, i varje fall beträffande

fartyg av den storlek konventionen avser. Att konventionen saknar dispensoch

övergångsbestämmelser torde därför icke utgöra ett avgörande hinder

mot att konventionen ratificeras.

Ehuru konventionens utformning i angivna avseenden således icke bör

hindra en anslutning från svensk sida, finnas dock vissa andra föreskrifter

i konventionen, vilka ur svensk synpunkt försvåra eller omöjliggöra en ratificering.

Enligt konventionen är arbete nattetid för person under sexton år förbjudet,

medan 10 § sjömanslagen stadgar sådant förbud endast i fråga om

nordsjö- och vidsträcktare fart. Beträffande inskränktare fart hindrar ej sjömanslagen

att en femtonåring och — i undantagsfall — en fjortonåring användes

i nattarbete. För att möjliggöra en ratifikation måste sålunda sjömanslagen

ändras så, att beträffande fartyg med en bruttodräktighet av 500

registerton eller däröver förbudet att använda person under sexton år till

arbete nattetid utsträckes att gälla alla farvatten. Sjömanskommittén har i

enlighet med sitt uppdrag upptagit den svenska sjömanslagen till revision

samt även framlagt en promemoria i ämnet. De fyra nordiska länderna behandla

för närvarande i samråd frågan om en gemensam revision av de

nordiska sjömanslagarna. En förberedande internordisk konferens härom

hölls i november 1949. Vid denna konferens diskuterades jämväl bestämmelserna

i 10 § sjömanslagen utan att enighet kunde nås om ett gemensamt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

7

uttalande i ämnet. Den svenska delegationen, i vilken såväl redarna som de

ombordanställda voro representerade, förklarade emellertid såsom sin enhälliga

mening, att i princip nattvila borde beredas minderåriga under sexton

år enligt konventionens föreskrifter, dock med rätt för Sverige att meddela

erforderlig undantagsbestämmelse. Enligt uppgift var tanken närmast

den, att ifrågavarande bestämmelse skulle upptaga undantag beträffande

fartyg med en bruttodräktighet understigande 500 registerton eller sålunda

fartyg som icke beröras av konventionen. Fortsatta internordiska överläggningar

skola hållas i april innevarande år. Förslag till ny svensk sjömanslag

kan väntas bliva framlagt vintern 1950/51. Det torde icke vara lämpligt att

föregripa det pågående internordiska lagstiftningsarbetet genom att i detta

sammanhang ändra 10 § sjömanslagen enbart för att möjliggöra en omedelbar

ratificering av konventionen.

Genévekonventionen innehåller vidare bestämmelser om minimilöner för

matroser. Sålunda föreskrives, att matroshyran icke må understiga ett visst

belopp i pund sterling eller U. S. A.-dollar eller motsvarande värde i annat

lands valuta. Denna föreskrift skall enligt konventionen tillämpas på varje

fartyg, som är registrerat i den ratificerande medlemsstatens territorium,

och å varje person, som är anställd å sådant fartyg. Konventionen må ratificeras

genom lagstiftning, kollektivavtal eller en kombination av båda. En

ratifikation måste anses innebära, att det ratificerande landet förbinder sig

tillse att konventionen tillämpas utan undantag. Grundar sig ratificeringen

på kollektivavtal, måste sålunda förutsättningen vara den, att vid varje tidpunkt

under de fem år, konventionen blir bindande, icke finnes någon sjöman

av manskapsgrad, som ej genom kollektivavtal är tillförsäkrad lägst

den i konventionen föreskrivna lönen. Parterna å den svenska arbetsmarknaden

kunna icke tvingas att genom kollektivavtal reglera sina ömsesidiga

rättigheter och förpliktelser. Ej heller finnes anslutningsskyldighet till kollektivavtal.

Jämväl i övrigt saknas lagstiftning på löneområdet. Det skulle

alltså för ratificering av konventionen bli erforderligt att stifta en lag, vilken

antingen fastställde konventionens minimilön såsom lägsta lön för

matroser å svenska fartyg eller gåve garantier att för sådana matroser skullefinnas

kollektivavtal, enligt vilket lönen icke finge understiga den i konventionen

föreskrivna betalningen. Med hänsyn till vad jag nu anfört kan

jag icke ansluta mig till den i vissa yttranden över konventionen framförda

meningen, att en lagstiftning i ämnet kan underlåtas, därför att enligt nu

gällande svenska kollektivavtal matroslönen överstiger minimilönen enligt

konventionen och att en ändring härutinnan synes föga sannolik. Ett stöd

för riktigheten av denna min uppfattning har jag däri att, när på nordiskt

initiativ spörsmålet om innebörden av ratifikation på grundval av kollektivavtal

behandlades vid sammanträdet med paritetiska sjöfartskommissionens.

subkommitté i Geneve hösten 1948, resultatet av diskussionen och omröstningen

i frågan tydligt gav vid handen, att svensk lagstiftning på löneområdet

erfordrades för att konventionen skulle kunna ratificeras av Sverige.

Eftersom lagstiftning på löneområdet sålunda torde vara oundviklig, därest

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

konventionen anses böi’a ratificeras, återstår att taga ställning till spörsmålet

om sådan lagstiftning bör genomföras för Sveriges del. Jag vill här

erinra om att frågan om lagstiftning på löneområdet tidigare prövats av

statsmakterna i samband med en internationell konvention. Kungl. Maj :t begärde

i propositionen 1929: 185 riksdagens yttrande angående bl. a. ett vid

Internationella arbetskonferensens elfte sammanträde sommaren 1928 antaget

förslag till konvention angående införande av metoder för fastställande

av minimilöner. Av propositionen framgår, att på ett undantag när samtliga

i ärendet hörda myndigheter, korporationer och fackliga organisationer

ställde sig avvisande till tanken att i lag fastställa minimilöner. Föredraganden,

dåvarande chefen för socialdepartementet, fann också att konventionen

icke då borde biträdas av Sverige. Såväl andra lagutskottet som riksdagen

förklarade sig icke ha något att erinra mot departementschefens uttalande.

Inställningen i vårt land är fortfarande den, att lagstiftning om minimilöner

icke bör förekomma. I de yttranden, som avgivits över Genévekonventionen

nr 93, har icke heller sådan lagstiftning förordats. Enligt min

mening bör det icke ifrågakomma att nu övergiva vår hittills intagna hållning

mot lagstiftning om minimilönen.

Under åberopande av vad jag anfört i anslutning till konventionens bestämmelser

om förbud att använda person under sexton år till arbete nattetid

samt om viss minimilön för matroser kan jag icke förorda, att konventionen

nr 93 för närvarande ratificeras.»

Utskottet.

Genévekonventionen nr 91 angående semester med bibehållen hyra för

sjömän, vilken ersätter den av Sverige ej ratificerade Seattlekonventionen

nr 72, stadgar längre semester för befäl än för manskap. Denna bestämmelse

strider mot den svenska semesterlagen, som icke gör åtskillnad mellan olika

grupper av arbetstagare. Därest statsmakterna skulle besluta en lagändring,

innebärande att alla arbetstagare tillförsäkrades tre veckors semester, synes,

såsom departementschefen uttalat, hinder för ratificering från svensk sida

icke längre föreligga, enär efter en sådan lagändring ingen svensk sjöman

skulle få kortare semester än någon med konventionen avsedd sjöman. Med

hänsyn härtill ansluter sig utskottet till departementschefens uppfattning,

att med ställningstagandet till ratifikationsfrågan bör anstå tills pågående

utredning angående en till tre veckor förlängd allmän semester slutförts och

statsmakterna tagit ställning till det spörsmålet.

Genévekonventionen nr 92 angående besättningens bostäder å fartyg företer

visserligen en del avvikelser från den av Sverige ratificerade Seattlekonventionen

nr 75 med samma benämning, men då avvikelserna för Sveriges

del icke äro av större betydelse och icke utgöra hinder för en svensk anslutning

till den nya konventionen, får utskottet tillstyrka, att riksdagen lämnar

sitt samtycke till att Genévekonventionen nr 92 ratificeras av Sverige.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34. 9

Genévekonventionen nr 93 angående hyror, arbetstid och bemanning å fartyg

ersätter Seattlekonvenlionen nr 76 med samma benämning. Sistnämnda

konvention har icke ratificerats av Sverige. Departementschefen har ansett,

att för närvarande ej heller konventionen nr 93 bör ratificeras av Sverige.

Såsom hinder mot ratificering av konventionen nr 76 har från svenskt

häll främst åberopats, förutom att konventionen saknade övergångsbestämmelser

för redan existerande fartyg, att konventionen upptoge ett undantagslöst

förbud mot regelbundet övertidsarbete. Det måste därför hälsas med

tillfredsställelse, att i den reviderade konventionen vidtagits sådan ändring,

att den svenska sjöarbetstidslagens bestämmelser om övertidsarbete ej utgöra

hinder för svensk ratificering av konventionen. I likhet med kommers

kollegium anser utskottet, att frånvaron av övergångsstadgande i konventionen

efter hand kommer att förlora i betydelse för Sveriges del. Med hänsyn

härtill och på grund av de av departementschefen härutinnan åberopade

skälen torde, såsom departementschefen uttalat, den omständigheten, att

konventionen saknar dispens- och övergångsbestämmelser icke utgöra ett

avgörande hinder mot att konventionen ratificeras. Utskottet delar jämväl

departementschefens uppfattning, att konventionens föreskrifter om bemanning

icke utgöra hinder för en anslutning från svensk sida.

Departementschefen har såsom skäl för att han icke kunnat förorda, att

konventionen nr 93 för närvarande ratificeras, åberopat, att konventionen

innehåller från svensk lagstiftning avvikande regler om minderårigas användning

till arbete nattetid samt att konventionen upplager bestämmelser

om viss minimilön för matroser. Skiljaktigheterna beträffande bestämmelserna

om minderårigas nattarbete — vilka förefunnos även vid jämförelse

med konventionen nr 76 men som dock icke tidigare synas ha åberopats

som hinder mot ratificering — torde vara av den art, att en anslutning till

konventionen skulle nödvändiggöra en ändring i 10 § sjömanslagen. Med

hänsyn till det pågående internordiska lagstiftningsarbetet angående revision

av sjömanslagarna synes det lämpligast att avvakta resultatet därav

innan slutlig ställning tages till frågan om ändring av den svenska sjömanslagen

i denna del. Enligt vad departementschefen uttalat, skulle — på

grund av konventionens bestämmelser om minimilön — svensk lagstiftning

på löneområdet erfordras för att konventionen skulle kunna ratificeras

av Sverige. Utskottet är av den uppfattningen, att sådan lagstiftning helst

bör undvikas. Vidare hyser utskottet, i likhet med socialpolitiska delegationen,

principiella betänkligheter mot att arbetslönens storlek regleras i en

internationell konvention. Utskottet ansluter sig därför jämväl beträffande

ifrågavarande konvention till departementschefens uppfattning, att konventionen

för närvarande icke bör ratificeras av Sverige.

Enligt vad utskottet erfarit ha även i andra länder betänkligheter yppats

mot ratificering av konventionen, beroende bland annat på konventionens

bestämmelser om minimilön. Huruvida förutsättningar finnas för

en revision av konventionen i denna del torde därför enligt utskottets uppfattning

böra närmare undersökas. Utskottet vill i samband härmed fram
2

liihang till riksdagens protokoll 1950. !) suml. 2 iwd. Nr 34.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

hålla önskvärdheten av att Sverige så småningom skall kunna ansluta sig

till en konvention å förevarande område.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte meddela Kungl. Maj:t samtycke till

att för Sveriges del ratificera Internationella arbetsorganisationens

konvention nr 92 angående besättningens bostäder å

fartyg;

B. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som

sin mening giva till känna vad utskottet anfört beträffande

organisationens konventioner nr 91 och 93; samt

C. att motionen I: 472, i den mån den icke kan anses besvarad

genom vad utskottet under A. och B. hemställt,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 maj 1950.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Sten, Wistrand,

Nils Elowsson, Nerman, fru Svenson* och herr Carl Eric Ericsson;

från andra kammaren: herr Ryberg, fru Johansson i Norrköping,

herrar Nilsson i Göteborg, Hagård, fröken Höjer, herrar Lundberg, Svensson

i Göteborg och fru Sjöstrand.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Svensson i Göteborg.

507567. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:238 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens all a1 i texten