Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1949 vid dess trettioandra sammanträde fattade beslut, såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.

1950-05-04 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1950:35, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1949 vid dess trettioandra sammanträde fattade beslut, såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

1

Nr 35.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan

om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella

arbetsorganisationens allmänna konferens

år 1949 vid dess trettioandra sammanträde fattade

beslut, såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.

Genom en den 17 februari 1950 dagtecknad proposition, nr 188, har

Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, anhållit om riksdagens yttrande angående

1 oljande av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år

1949 vid dess trettioandra sammanträde fattade beslut, nämligen

1) konvention (nr 94) angående arbetsklausuler i kontrakt, däri offentlig

myndighet är part,

2) rekommendation (nr 84) angående arbetsklausuler i kontrakt, däri

offentlig myndighet är part,

3) konvention (nr 95) angående rättsskydd för lön,

4) rekommendation (nr 85) angående rättsskydd för lön,

5) konvention (nr 96) angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer

(reviderad 1949),

6) konvention (nr 97) angående migrerande arbetare (reviderad 1949),

7) rekommendation (nr 86) angående migrerande arbetare (reviderad

1949),

8) konvention (nr 98) angående tillämpningen av principerna för organisationsrätten

och den kollektiva förhandlingsrätten,

9) rekommendation (nr 87) angående yrkesvägledning.

Texterna till konventionerna och rekommendationerna ha fogats såsom

bilagor (Bil. A—I) vid propositionen, vartill utskottet får hänvisa. I särskild

bilaga (Bil. J), även den fogad till propositionen, har lämnats en förteckning

över de vid konferenssammanträdet antagna resolutionerna.

Propositionen har, utom såvitt angår rekommendation nr 87 angående

yrkesvägledning, hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet.

I övrigt har propositionen hänvisats till statsutskottet.

Beträffande behandlingen av de konventioner och rekommendationer,

som hänvisats till andra lagutskottet, får utskottet, i den mån redogörelse

därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

I propositionen förordas svensk ratificering av de vid Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens år 1949 antagna konventionerna

1 Bihang till riksdagens protokoll 1990. 9 samt 2 avd. Nr 35.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(nr 96) angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer och (nr 98) angående

tillämpningen av principerna för organisationsrätten och den kollektiva

förhandlingsrätten.

Internationella arb et skonferens ens trettioandra sammanträde hölls i Geneve

under tiden den 8 juni—den 2 juli 1949. I sammanträdet deltogo representanter

för 50 medlemsstater, av vilka 42 sänt fullständiga delegationer,

dvs. två regeringsombud samt ett ombud från vardera av arbetar- och

arbetsgivarsidorna. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.

Dagordningen för detta konferenssammanträde — för vars förhandlingar

och beslut en fullständig redogörelse kommer att lämnas av delegationen

för det internationella socialpolitiska samarbetet i dess publikationsserie

»Internationella arbetsorganisationen» —- omfattade följande överläggningsämnen:
I.

Generaldirektörens för Internationella arbetsbyrån årsrapport.

II. Finansiella och budgetära frågor.

III. Medlemsstaternas årsrapporter angående tillämpning av konventioner

i enlighet med artikel 22 av Internationella arbetsorganisationens

stadga.

IV. Tillämpningen av principerna för organisationsrätten och den kollektiva

förhandlingsrätten (andra behandling).

V. Förhållandet mellan arbetsmarknadens parter, innefattande frågor

rörande kollektivavtal, medling och skiljedom ävensom samverkan

mellan offentliga myndigheter och arbetsgivar- och arbetarorganisationer

(första behandling).

VI. Arbetsklausuler i kontrakt, däri offentlig myndighet är part (andra

behandling).

VII. Rättsskydd för lön (andra behandling).

VIII. Löneproblem (allmän rapport).

IX. Yrkesvägledning (andra behandling).

X. Revision av 1933 års konvention angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.

XI. Revision av 1939 års konvention angående migrerande arbetare med

därtill anslutna rekommendationer.

XII. Partiell revision av de vid Internationella arbetskonferensens tjugoåttonde

sammanträde (sjätte sjöfartskonferensen) år 1946 i Seattle antagna

konventionerna angående social trygghet för sjömän, angående

semester med bibehållen hyra för sjömän, angående besättningens

bostäder å fartyg samt angående hyror, arbetstid och bemanning å

fartyg.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har avgivit

utlåtande över konventionerna och rekommendationerna. I sin tur har

delegationen inhämtat yttranden över konventionerna från socialstyrelsen,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

3

Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen i Sverige samt, såvitt

angår konventionerna nr 95 och 96 ävensom rekommendationen nr 85,

jämväl från arbetsmarknadsstyrelsen och Tjänstemännens centralorganisation,

såvitt angår konventionen nr 97 och rekommendationen nr 86 jämväl

från arbetsmarknadsstyrelsen, statens utlänningskommission och generaltullstyrelsen

och såvitt angår konventionen nr 98 jämväl från Tjänstemännens

centralorganisation.

Beträffande konventionen (nr 94) och rekommendationen (nr 84) angående

arbets klausuler i kontrakt, däri offentlig mgndighet är part, har delegationen,

i likhet med socialstyrelsen och de hörda huvudorganisationerna,

funnit det sakliga innehållet i förevarande konvention och rekommendation

sakna intresse för Sveriges del, emedan däri angivna villkor och bestämmelser

i regel i vårt land reglerades genom kollektivavtal. Då därtill koinme,

att i konventionen funnes inryckta vissa formella föreskrifter, som tedde

sig främmande för svenska förhållanden, ansåge sig delegationen böra avstyrka,

att konventionen ratificerades av Sverige.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har beträffande förevarande

konvention och rekommendation anfört:

»Till den ståndpunkt, åt vilken delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet på sätt nyss anförts givit uttryck, ansluter jag mig.

Med hänsyn härtill finner jag anledning icke föreligga för Sveriges del att

ratificera konventionen eller vidtaga några åtgärder med anledning av rekommendationen.

»

I fråga om konventionen (nr 95) och rekommendationen (nr 85) angående

rättsskydd för lön har delegationen uttalat, att det syntes med fog kunna

ifrågasättas, huruvida icke konventionen på ett par punkter, särskilt i

avseende å den personkrets, som skulle komma i åtnjutande av förmånsrätt

för lönefordran i arbetsgivares konkurs, vore mera vittomfattande än

vad fallet vore i svensk lagstiftning och rättspraxis. Det lär knappast kunna

övervägas att ändra svensk rättspraxis med hänsyn till konventionens

innehåli.

Delegationen, som knappast funnit konventionens bestämmelser vara av

intresse för vårt lands vidkommande, har därför ansett sig böra avstyrka

ratifikation. Vid sådant förhållande har rekommendationen i ämnet ej föranlett

till något delegationens yttrande.

Departementschefen har biträtt delegationens uppfattning i fråga om förevarande

konvention och följaktligen avstyrkt svensk ratificering av konventionen

samt i anslutning därtill förklarat, att vid godtagandet av denna

ståndpunkt anledning saknades att från svensk sida vidtaga några åtgärder

i anslutning till rekommendationen.

Beträffande konventionen (nr 96) angående avgiftskrävande arbetsförmcdlingsbyråer

(reviderad 1949) har departementschefen anfört:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 35-

»Sverige är ett av de länder, som ratificerat 1933 års konvention angående

avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer. Enligt denna skulle sådana byråer

med vinstsyfte vara avskaffade inom en i konventionen bestämd tidrymd

från konventionens ikraftträdande för vederbörande medlemsstat, medan

den nu antagna reviderade konventionen lämnar medlemsstat som ratificerar

konventionen tillfälle att välja mellan att antingen antaga de i del II av

konventionen intagna bestämmelserna angående ett successivt avskaffande

av avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte samt reglering

av övriga arbetsförmedlingsbyråers verksamhet eller att antaga bestämmelsen

i konventionens del III angående en reglering av den verksamhet, som

bedrives av avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer, däri inbegripna byråer

med vinstsyfte.

Den reviderade konventionen innehåller vissa lättnader i förhållande till

den tidigare gällande konventionen, vilka lättnader i viss mån redan införlivats

med svensk rätt. Någon tvekan synes mig därför icke kunna råda

därom, att Sverige bör ratificera den reviderade konventionen, varigenom

den tidigare ratificerade konventionen i ämnet automatiskt uppsäges. Då

Sverige redan i och med ratificeringen av 1933 års konvention givit uttryck

åt sin principiella önskan om ett successivt avskaffande av avgiftskrävande

arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte, synes i ratifikationshandlingen

böra anmälas, att Sverige antager de i del II av den reviderade konventionen

intagna bestämmelserna.»

Departementschefen har vad beträffar konventionen (nr 97) och rekommendationen

(nr 86) angående migrerande arbetare anfört följande:

»Ifrågavarande internationella konvention och rekommendation avse personer,

som utvandra från ett land till ett annat för att i det nya landet skaffa

sig arbete (s. k. migrerande arbetare). Föreskrifterna syfta till att utplåna

skillnaden mellan den inhemska och den utländska arbetskraften genom att

göra de migrerande arbetarna delaktiga av samma förmåner som dem vilka

komma landets egna medborgare till godo.

Konventionens antagande medför sålunda förpliktelse för vederbörande

land att — i den mån förhållandena äro reglerade genom lagstiftning eller

underkastade administrativa myndigheters avgörande -—• behandla de personer,

som omfattas av konventionen, lika förmånligt som landets egna

medborgare såvitt angår arbets- och lönevillkor, medlemskap i fackliga organisationer,

bostadsförhållanden ävensom skatter och avgifter, som hänföra

sig till arbetet. Konventionen föreskriver vidare, förutom viss upplysningsverksamhet

med avseende å de migrerande arbetarna, kostnadsfri arbetsförmedling

samt nöjaktig hälsokontroll beträffande dessa. Vad konventionen

i dessa delar innehåller torde vara av beskaffenhet att utan förbehåll

kunna godtagas från svensk sida.

Enligt konventionen förbinder sig emellertid medlemsstat vidare att låta

lagstiftningen om »social trygghet» få sådan utformning att immigranterna

ej bli sämre ställda än landets egna medborgare; för vissa fall lämnas dock

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35. 5

möjlighet öppen till särbestämmelser beträffande den utländska arbetskraften.

I fråga om utlännings rätt till sociala förmåner av olika slag intager vårt

land ej någon enhetlig ståndpunkt. 1 detta hänseende må framhållas att beträffande

den förmån, som ligger i rätten att erhålla billig och i vissa fall

helt kostnadsfri sjukvård och hälsovård, i stort sett ingen skillnad göres

mellan svenskarna och de utlänningar som vistas här och att, när det gäller

den obligatoriska fattigvården, utlänningarna äro i huvudsak likställda med

svenskarna. Sjukförsäkringen, försäkringen för olycksfall i arbete och arbetslöshetsförsäkringen

stå öppna även för utlänningar, vilka härjämte ha samma

tillgång som svenskarna till en del familjesociala åtgärder, t. ex. fria resor

för barn och husmödrar. Vidare utgå de allmänna barnbidragen även

för här bosatta utländska barn. I detta sammanhang må nämnas att —

såsom framgår av den till riksdagen samtidigt härmed avlåtna propositionen

nr 136 angående viss hjälpverksamhet för utlandssvenskar och flyktingar •—

här bosatta utlänningar föreslagits skola kunna erhålla mödrahjälp och

arbetslöshetshjälp under samma betingelser som de svenska medborgarna.

I andra avseenden följer vår lagstiftning den linjen, att de sociala förmånerna

äro förbehållna de svenska medborgarna, därvid dock även här bosatta

utlänningar kunna bli delaktiga av resp. förmån, därest svenskar i

utlänningens hemland få åtnjuta motsvarande förmån. Här tillämpas alltså

den s. k. reciprocitetsprincipen. Vad nu sagts gäller bl. a. folkpension,

bidrag till änkor och änklingar med barn, särskilda barnbidrag, bidragsförskott

och moderskapspenning.

Frågan om den utländska arbetskraftens ställning med avseende å sociala

förmåner är ett spörsmål, som kan ses från olika synpunkter. Utgångspunkten

bör emellertid vara att de humanitära synpunkterna beaktas i den mån

så kan ske utan åsidosättande av vårt lands egna intressen. I detta sammanhang

vill jag erinra om den utveckling mot närmare mellanfolkligt och

särskilt europeiskt samarbete på det ekonomiska och sociala området, som

Sverige funnit angeläget att stödja. Jag anser mig även böra nämna, att den

svenska regeringen från Europarådets generalsekreterare mottagit en skrivelse,

vari denne fäste uppmärksamheten på en, efter förslag av Europarådets

rådgivande församling, av ministerkommittén den 15 november 1949 antagen

resolution med uppmaning till medlemsstaterna att snarast ratificera konventionen

angående migrerande arbetare.

Utlänningarnas allmänna behandling i det hänseende varom det nu är

fråga har varit föremål för vissa förberedande undersökningar inom socialdepartementet.

Dessa undersökningar torde böra fullföljas i form av en

allmän översyn av hithörande bestämmelser, varvid bör prövas huruvida

den av ifrågavarande konvention åsyftade generella likabehandlingen bör

införas i vår lagstiftning. Det är min avsikt att vidtaga åtgärder härför.

Bilagorna I och II till konventionen synas icke påkalla några författningsändringar,

medan tillämpningen av bestämmelserna i Bilaga III synes komma

att kräva viss ändring i tulltaxeförordningen. Vad i dessa bilagor före
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

skrives med avseende å rekrytering av samt arbetsförmedling och arbetsvillkor

för migrerande arbetare ävensom införande av sådana arbetares personliga

effekter in. in. torde icke böra föranleda erinran från svensk sida.

Med hänsyn till det anförda finner jag att —- ehuru det varit önskvärt

om Sverige redan i dagens läge kunnat ge sitt stöd åt de internationella

strävandena på detta område — med ratifikation från Sveriges sida av ifrågavarande

konvention t. v. bör anstå.»

Beträffande konventionen (nr 98) angående tillämpningen av principerna

för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten har departementschefen

anfört följande:

»Den här föreliggande konventionen ansluter sig till den vid 1948 års arbetskonferens

antagna konventionen angående föreningsfrihet och skydd för

organisationsrätten, vilken konvention ratificerats av Sverige. Det är enligt

min mening synnerligen önskvärt, att jämväl den nu förevarande konventionen,

som närmare reglerar organisationsrättens innebörd såvitt angår

förhållandet mellan parterna på arbetsmarknaden, blir ratificerad från

svensk sida. Därigenom markeras vårt intresse av att de betydelsefulla spörsmål,

som behandlas i konventionen och som i vårt land äro i allt väsentligt

reglerade i enlighet med konventionens innehåll, också på det internationella

planet bliva lösta på motsvarande sätt. Det synes mig vara av stor betydelse,

att vårt land, som i fråga om förenings- och förhandlingsrätten intager

en framskjuten ställning, genom att ratificera förevarande konvention lämnar

sitt stöd åt internationella arbetsorganisationens strävanden att främja

utvecklingen på detta område.

De yttranden, som föreligga i ärendet, utvisa, att någon tvekan yppats

huruvida konventionens tillämpningsområde är sådant, att nuvarande

svensk lagstiftning och rättspraxis i allo skänka de garantier för en fri förenings-

och förhandlingsrätt, som avses med konventionen. Vad delegationen

för det internationella socialpolitiska samarbetet i denna del anfört synes

mig emellertid giva vid handen, att något hinder för ratifikation icke

kan anses föreligga på grund därav, att för närvarande ämbets- och tjänstemän,

som äro underkastade ämbetsansvar, icke äro i lag tillerkända en förhandlingsrätt

av samma innebörd som den, vilken tillkommer andra arbetstagare.

Med beaktande jämväl av den utformning som artikel 4 i konventionen

erhållit synas mig förhållandena i vårt land på förenings- och

förhandlingsrättens område vara sådana, att konventionens bestämmelser

få anses redan vara uppfyllda.

På grund av det anförda tillstyrker jag att ifrågavarande konvention ratificeras

av Sverige.»

Utskottet. Utskottet ansluter sig till vad föredragande departementschefen

yttrat beträffande förevarande, av Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens fattade beslut. I fråga om konventionen angående migrerande

arbetare vill utskottet, under hänvisning till den, efter förslag av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

7

Europarådet förra året antagna resolutionen med uppmaning till medlemsstaterna

att snarast ratificera konventionen, understryka önskvärdheten

av att den av departementschefen bebådade översynen av gällande bestämmelser

på det område, som konventionen avser, bedrives med sådan skyndsamhet,

att en ratifikation av konventionen från svensk sida icke onödigt

fördröjes.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin

mening giva till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 4 maj 1950.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Sten, Wistrand, Nils

Elowsson, Nerman och fru Svenson*;

från andra kammaren: herr Ryberg, fru Johansson i Norrköping, herrar

Nilsson i Göteborg, Hagård, fröken Höjer, herrar Lundberg, Svensson i

Göteborg och fru Sjöstrand.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:239 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens all a1 i texten