Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om översyn av bestämmelserna för bemanningen av mindre fartyg i kustfart och östersjöfart m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 34 i första kammaren av herr Spetz och nr 37 i andra kammaren av herr Utbult m. fl.

1950-05-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1950:37, Utlåtande i anledning av väckta motioner om översyn av bestämmelserna för bemanningen av mindre fartyg i kustfart och östersjöfart m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 34 i första kammaren av herr Spetz och nr 37 i andra kammaren av herr Utbult m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

1

Nr 37.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om översyn av bestämmelserna

för bemanningen av mindre fartyg i kustfart

och östersjöfart m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 34 i första kammaren av herr Spetz

och nr 37 i andra kammaren av herr Utbult m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär en skyndsam utredning

om översyn av bestämmelserna för bemanningen av de mindre fartyg, som

begagnas i kustfart och östersjöfart, samt

att i avvaktan på förslag i ärendet kungl. kommerskollegium måtte bemyndigas

bevilja utsträckt dispens från ovannämnda bestämmelser, speciellt

i fråga om fordran på maskinist i mindre motor fartyg».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Den grundläggande bestämmelsen rörande bemanningen av fartyg återfinnes

i 5 a § sjölagen, vilken bestämmelse tillkom 1914. Däri stadgas bland

annat att »fartyg skall vara bemannat på ett betryggande sätt». Detaljerade

föreskrifter rörande fartygs bemanning — en s. k. bemanningsskala

i den meningen, att för varje fartyg på förhand finnas bestämda regler om

besättningens antal och kvalifikationer — finnas emellertid icke i sjölagen,

bortsett från vissa smärre bestämmelser, som i förevarande sammanhang

ej förtjäna intresse.

Kungl. förordningen den 12 juni 1936 angående befäl å svenska handelsfartyg

m. m. (befälsförordning), vilken äger tillämpning å handelsfartyg

ävensom fiskefartyg med en dräktighet av minst 30 ton, innehåller noggranna

regler rörande fartygs bemanning med avseende å befäl (befälhavare,

fartygsbefäl i övrigt och maskinbefäl).

1 1 § 2 mom. stadgas, att befäl som avses i förordningen äro, bland andra,

övermaskinist, maskinist av 2:a klass, maskinist av 3:e klass, maskinskötare

och motorskötare. För erhållande av de behörighetsbevis, som ligga

till grund för nämnda befälsställningar, gälla olika kvalifikationer (18—

21 §§). För att bliva maskin- eller motorskötare erfordras ej någon teoretisk

utbildning. Vederbörande skall kunna styrka, att han fullgjort viss

praktisk tjänstgöring under sammanlagt minst 18 månader samt att han

vid förhör, hållet inför maskintekniskt utbildad ordinarie lärare vid navigationsskola,

någon statens fartygsinspektör med ingenjörs- eller maskin1

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 samt. 2 avd. Nr 37.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

teknisk utbildning eller av kommerskolligum förordnad sakkunnig, efter

sålunda genomgången praktisk tjänstgöring, visat sig äga nödig kännedom

om de allmänna grunderna i ångmaskin- respektive motorlära samt om

skötseln av de maskiner eller motorer, som komma i fråga. För erhållande

av maskinistbrev (övermaskinistbrev, maskinistbrev av 2:a klass eller maskinistbrev

av 3:e klass) erfordras, bortsett från praktisk tjänstgöring, att

vid navigationsskola ha avlagt maskinistexamen.

Enligt 2 § 1 mom. förstås med

maskindrivet fartyg, fartyg, som är försett med maskineri såsom enda

framdrivningsmedel, samt fartyg, som är försett med maskineri såsom huvudsakligt

framdrivningsmedel och icke är hänförligt till segelfartyg med

hj älpmaskin;

motorfartyg, annat maskindrivet fartyg än ångfartyg;

segelfartyg, fartyg, som är försett med segel som enda framdrivningsmedel

;

segelfartyg med hjälpmaskin fartyg, som med avseende å rigg, segel

och byggnad är så beskaffat, att det på ett tillfredsställande sätt kan framdrivas

och manövreras med segel såsom enda framdrivningsmedel, samt

därjämte är försett med framdrivningsmaskineri;

fiskefartyg, fartyg, som nyttjas för fiske eller fångst eller tillgodogörande

av vad som fiskats eller fångats.

Enligt 2 § 3 mom. betecknas fart inomskärs vid kusterna samt utomskärs

intill sjögränsen såsom fart i svenskt farvatten.

Ä fartyg, som går i fart i svenskt farvatten, skall, om fråga är om ångfartyg

med en maskinstyrka om högst 125 hästkrafter, jämlikt 4 § finnas

anställd en maskinskötare. Vad beträffar motorfartyg i samma fart skall,

därest maskinstyrkan uppgår till högst 225 hästkrafter, finnas anställd en

motorskötare. Då maskinstyrkan överstiger nu nämnda antal hästkrafter,

måste fartygen vara bemannade med en examinerad maskinist, i första

hand av 3:e klass.

I östersjöfart, varmed betecknas fart till eller från in- eller utrikes orter,

belägna vid Östersjön, skall enligt 5 § även å de mindre ång- och motorfartygen,

d. v. s. fartyg om högst 2 000 ton och med en maskinstyrka ej överstigande

200 hästkrafter, finnas anställd en maskinist av 3:e klass.

Av 8 § befälsförordningen följer, att å segelfartyg med hjälpmaskin —

motorseglare, som ha riggen kvar, enligt den i motionerna använda terminologien

— vanligen ej behöver finnas anställd examinerad maskinist. Motorn

är å dessa fartyg endast en hjälpkälla för framdrivningen. De skola kunna

manövreras och tagas från hamn till hamn utan hjälp av motorn. Behovet av

särskilt kvalificerat maskinbefäl å dessa fartyg är därför ej lika nödvändigt

som å de fartyg, vilkas enda framdrivningsmedel är motorn.

Av 11 § framgår, att de maskindrivna fiskefartygen, då fråga är om motorfartyg

i sådan fart, som motionärerna åsyfta, icke behöva vara bemannade

med examinerad maskinist. Endast å ångfiskefartyg i östersjöfart erfordras

sådan. Vidare stadgas, att då fiskefartyg i omedelbar anslutning till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

3

fiske- eller fångstresa, vari fartyget deltagit, nyttjas till vidarebefordran av

färsk fisk i svenskt farvatten eller östersjöfart, skall fartyget med avseende

ä befälets antal och behörighet anses såsom fiskefartyg. Av stadgandet följer,

att därest med fartyget bedrives fraktfart i vidare mån än stadgandet

medgiver, fartyget ej längre räknas som fiskefartyg, i följd varav de ovan

angivna behörighetsreglerna enligt 4 och 5 §§ kunna träda i tillämpning,

ifrågavarande förhållande torde ha sin grund däri, att vid fraktfart hänsyn

måste tagas även till de personer, som på det ena eller andra sättet äga

intresse i lasten.

Enligt 29 § äger kommerskollegium att i särskilda fall, då omständigheterna

därtill föranleda, medgiva undantag från de i förordningen stadgade

villkoren för behörighet att utöva befäl eller för erhållande av behörighetsbevis.

Vad beträffar dispens från föreskrifterna om antalet befälspersoner

av olika kategorier meddelas sådan av Kungl. Maj :t.

Förslag till en fullständig omorganisation av sjöbefälsutbildningen framlades

1947 av 1943 års sjöbefälssakkunniga (SOU 1947: 31). Samtidigt som

de sakkunniga föreslagit skärpta fordringar med avseende å befälsbemanningen

å större fartyg i fart på avlägsnare vatten, ha avsevärt lindrigare

bestämmelser än de nu gällande föreslagits för mindre fartyg i fart i svenska

farvatten och östersjöfart (s. 240 o. 241). För genomförandet av de

nämnda reformerna ha de sakkunniga förutsatt, att en genomgripande omorganisation

av den nuvarande navigationsskoleundervisningen företages.

Rörande de sakkunnigas förslag har föredragande departementschefen,

statsrådet Ericsson, i årets statsverksproposition (bil. 12, s. 29) anfört, att

i dagens läge icke synes vara möjligt att helt genomföra något av förslagen,

varför utrymme torde finnas allenast för vissa partiella reformer. Efter att

ha tillstyrkt att ett belopp om 50 000 kronor anvisas till förberedande kurser

m. m. vid några av navigationsskolorna, framhåller departementschefen,

att det torde få ankomma på Kungl. Maj :t och kommerskollegium att

meddela närmare bestämmelser om de nya kurserna och därmed sammanhängande

reformer av sjöbefälsutbildningen.

Vidkommande manskapsbemanningen avser 1946 års sjömanskommitlé,

sedan kommerskollegium utfört en jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 21

oktober 1949 anbefalld statistisk utredning rörande handelsflottans bemanning

år 1949, att upptaga bemanningsfrågan till behandling. I direktiven

för utredningen anföres bland annat följande:

»Bemanningsfrågan har vid flera tillfällen varit föremål för statsmakternas

uppmärksamhet och prövning. Den 30 maj 1934 framlade 1933 års bemanningssakkunniga

ett betänkande med förslag till förordning angående

bemanning av svenska fartyg (SOU 1934: 23), åtföljt av dels en utav kommerskollegium

verkställd statistisk utredning angående svenska handelsflottans

bemanning år 1931, dels kommerskollegii och socialstyrelsens med

gemensamt yttrande den 20 juni 1935 överlämnade förslag till förordning

angående fartygs bemanning med däcks- och maskinmanskap. I proposition

nr 223 till 1938 års riksdag med förslag till sjöarbetstidslag in. m. an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

förde dåvarande chefen för handelsdepartementet, att han icke då avsåge

att framlägga författningsförslag i bemanningsfrågan men att han funnit

de framlagda sakkunnigförslagen grundade på riktiga principer och ägnade

att tjäna som grundval för en blivande lagstiftning i ämnet. Han förklarade

sig därjämte ha för avsikt att framdeles ånyo anmäla frågan för slutlig

prövning och därvid framlägga i huvudsaklig överensstämmelse med

sakkunnigförslagen upprättade författningsförslag rörande såväl manskapssom

befälsbemanning.

Beinanningsfrågorna bragtes 1943 genom motionerna nr 11 i första kammaren

och nr 26 i andra kammaren inför riksdagens prövning. I anledning

av dessa motioner, vilka tillstyrktes av andra lagutskottet, hemställde riksdagen

i skrivelse den 1 juli 1943, nr 462, hos Kungl. Maj :t, att frågan om

bemanningsbestämmelser för handelsfartyg, så snart förhållandena medgåve,

måtte upptagas till förnyad prövning.»

I andra lagutskottets utlåtande nr 59 i anledning av de nämnda motionerna

har utskottet gjort följande uttalande: »Självfallet är det av vikt, att

garantier finnas för att fartyg förses med besättningar av tillfredsställande

storlek och att besättningarna i fråga om såväl utbildning som erfarenhet

äga nödiga kvalifikationer. Vad beträffar manskapet torde bestämda normer

rörande antalet och proportionen mellan fullbefaren och mindre befaren

personal ej finnas utom såvitt angår däcksbesättningen, vars sammansättning

regleras genom kollektivavtal. Utskottet anser för sin del lämpligt,

att det genom författningsbestämmelser skapas enhetliga regler för bedömande

av begreppet ''betryggande bemanning’ för alla besättningskategorier.

»

Utskottet. Att svårigheter i olika hänseenden föreligga för det mindre

tonnaget att göra sig gällande har på senare tid i olika sammanhang omvittnats.

Som en av orsakerna härtill ha i motionerna angivits gällande

regler om fartygs bemanning. I motionerna har i första hand hemställts om

utredning om översyn av bestämmelserna för bemanning av de mindre fartyg,

som begagnas i kustfart och östersjöfart.

Den ovan lämnade redogörelsen giver vid handen, att bemanningsregler

praktiskt taget saknas i svensk lagstiftning. Bortsett från stadgandet i 5 a §

sjölagen, att fartyg skall vara bemannat på ett betryggande sätt, är det endast

på grund av sjöarbetstidslagens bestämmelser som ett visst minimiantal

besättningsmän måste finnas anställt å varje fartyg, vad sistnämnda

lag beträffar dock endast å fartyg med viss angiven dräktighet.

Enligt direktiven för 1946 års sjömanskommitté har kommittén att upptaga

också bemanningsfrågan till behandling. Detta torde ske inom en nära

framtid. Vid sådant förhållande anser utskottet skäl ej föreligga för riksdagen

att påkalla en särskild utredning i ämnet.

I fråga om befälsförordningens föreskrifter om befälets antal och behörighet

ha 1943 års sjöbefälssakkunniga i sitt ovan angivna betänkande föreslagit

vissa lättnader, avseende bland annat maskinbefäl i sådan fart, som

i motionerna åsyftas. Betänkandet är för närvarande beroende på prövning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

5

inom vederbörande departement. I detta sammanhang vid utskottet erinra

om att enligt uttalande i årets statsverksproposition chefen för handelsdepartementet

torde komma att föreslå, att en del av de reformer, som de

sakkunniga förordat, skola genomföras. Sedermera har departementschefen

— i ett den 25 april 1950 avgivet interpellationssvar — ytterligare givit uttryck

för denna avsikt. Departementschefen uttalade i nämnda interpellationssvar,

att undersökning borde ske, huruvida något kunde göras för att

underlätta för det mindre tonnaget att hävda sig i konkurrensen. Med hänsyn

till berörda uttalanden förväntar utskottet, att Kungl. Maj :t, utan att

riksdagen genom skrivelse föranleder därtill, vid en revision av befälsförordningen

prövar möjligheterna att med beaktande av säkerhetsintresset

minska kompetenskraven för befälet å de fartyg, som i motionerna avses.

Beträffande frågan om bemyndigande för kommerskollegium att bevilja

utsträckt dispens från befälsförordningens föreskrifter får utskottet erinra

om att kommerskollegium genom 29 § nämnda förordning erhållit generellt

bemyndigande att i särskilda fall medgiva undantag från de i förordningen

stadgade villkoren för behörighet att utöva befäl eller för erhållande

av behörighetsbevis. Dispens från stadgandena om antalet befälspersoner

av olika kategorier meddelas däremot av Kungl. Maj :t. Någon olägenhet

av denna ordning torde enligt utskottets mening icke föreligga för

dem, som önska dispens av det ena eller andra slaget.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 34 och II: 37, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 maj 1950.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Sten, Hallagård,

Nils Elowsson, Carl Eric Ericsson, Bengtson och Weiland;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken, Ryberg,

Nilsson i Göteborg, Andersson i Alfredshem, Svensson i Göteborg, fru

Sjöstrand och fröken Wetterström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.