Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till militärersättningsförordning in. in., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.

1950-04-27 · 37 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 36 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1950:39, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till militärersättningsförordning in. in., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

1

Nr 39.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till militärersättningsförordning in. in., såvitt

propositionen hänvisats till lagutskott.

Genom en den 3 februari 1950 dagtecknad proposition, nr 96, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring (militärersättningsförordning),

2) förordning angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, samt

3) förordning om upphävande av vissa bestämmelser angående ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m.;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter om utgivande av

skälig ersättningsfyllnad i de fall, där ersättning enligt de från och med den

1 juli 1950 gällande bestämmelserna om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, utgår med lägre belopp än som kunnat

utgå om äldre bestämmelser rörande ersättning och familjebidrag alltjämt

skolat tillämpas beträffande olycksfall som inträffat och sjukdomar som yppats

före nämnda dag;

dels och till Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, för budgetåret 1950/51 under fjärde huvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag av 12 500 000 kronor.

De vid propositionen fogade författningsförslagen äro av följande lydelse.

1—910 so Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 saml. 2 avd. Nr 39.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

Gällande lydelse Förslag

av de mot vidstående förslag sva- _ tlJ1

rande bestämmelserna i förordningen Förordning

den 18 juni 1927 (nr 234) om er- om ersättning i anledning av kroppssättning

i anledning av kroppsskada, skada, ådragen under militärtjänstådragen

under militär- göring (militärersättnings
tjänstgöring.

1 förordning).

Härigenom förordnas som följer:

Allmänna bestämmelser.

1 §■ 1 §•

Varder i denna förordning avsedd 1 mom. Varder i denna förordning

värnpliktig, till manskap hörande fast avsedd värnpliktig, till manskap höanställd,

icke ständigt tjänstgörande rande fast anställd, icke ständigt

fast anställd eller frivillig under mili- tjänstgörande fast anställd eller fritärtjänstgöring

å tid, då riket icke be- villig under militärtjänstgöring å tid,

finner sig i krig, skadad till följd av då riket icke befinner sig i krig, skaolycksfall

eller ådrager sig person, dad till följd av olycksfall eller ådrasom

nu nämnts, annorledes under dy- ger sig person, som nu nämnts, anlik

tjänstgöring sjukdom, utgives av norledes under dylik tjänstgöring

allmänna medel ersättning enligt ne- sjukdom, utgives av allmänna medel

dan stadgade grunder. ersättning enligt nedan stadgade

I denna förordning avses grunder.

med värnpliktiga: värnpliktiga, som I denna förordning avses

icke äro fast anställda vid krigsmak- med värnpliktig: den som fullgör

ten; värnplikt;

med fast anställt manskap: dels in- med fast anställt manskap: dels

nehavare av manskapsbeställningar på innehavare av manskapsbeställningar

aktiv stat utom högbåtsmän och över- på aktiv stat utom högbåtsmän och

furirer, dels manskap över stat och på överfurirer, dels manskap över stat,

civilanställningsstat, dels ock musik- dels ock musikelever;

elever; med icke ständigt tjänstgörande

med icke ständigt tjänstgörande fast anställd personal: dels personal

fast anställd personal: dels personal i krigsmaktens reserver utom pensionsi

krigsmaktens reserver utom pen- avgången personal, dels bataljonsläsionsavgången

personal, dels batal- kare vid fältläkarkåren, fältläkarstijonsläkare

vid fältläkarkåren, marin- pendiater, marinläkare av 2. graden

läkare av 2. graden vid stammen, ma- vid stammen, marinläkarstipendiater,

1 Förordningen är indelad i fyra kapitel med rubrikerna »Allmänna bestämmelser»

(1—5 §§), »Ersättning för skada till följd av olycksfall» (6—7, 7 a, 8—14 och 16—18 §§),

»Ersättning i anledning av sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall» (19, 21 och 23 §§)

samt »Särskilda bestämmelser» (25—26 §§). De paragrafer, som utgöra motsvarigheter till

paragrafer i förslaget, äro här återgivna i samma ordning som dessa.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

3

(Gällande lydelse:)

rinläkarstipendiater, flygläkare av 2.

graden på aktiv stat och batalj onsveterinärer

vid fältveterinärkåren, dels

ock indelt manskap; samt

med frivilliga: sådan i militärtjänstgöring

frivilligt deltagande personal,

som enligt Kungl. Maj:ts förordnande

hänföres under denna förordning.

Kungl. Maj:t äger, då särskilda förhållanden

anses böra därtill föranleda,

besluta om ersättning i huvudsaklig

överensstämmelse med grunderna

i denna förordning till annan

än här förut avsedd person, som deltager

i militärtjänstgöring. 2

2 §•

Militärtjänstgöring anses hava varit

för handen icke blott då vederbörande

deltagit i sådan tjänstgöring

utan även under tid,

då han eljest på grund av tjänstgöringen

uppehållit sig inom kasernområde,

fartyg eller annan förläggningsplats

eller i omedelbart samband

med tjänstgöringen lovligen uppehållit

sig å allmän plats eller för allmänheten

tillgänglig lokal inom tjänstgöringsorten

eller den omgivning därav,

där personal tillhörande manskapet

vanligen vistas under fritid, samt

då han färdats till eller från t.jänst
-

(F öreslagen lydelse:)

flygläkare av 2. graden på aktiv stat

och bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren,

dels ock indelt manskap;

samt

med frivilliga: hemvärnspersonal

samt sådan i militärtjänstgöring frivilligt

deltagande personal, som enligt

Konungens förordnande hänföres

under denna förordning.

2 mom. Ersättning utgives jämväl

i anledning av skada eller sjukdom,

som någon under tid, då riket icke befinner

sig i krig, ådrager sig vid inskrivning

till värnpliktstjänstgöring

eller vid prövning för vinnande av

anställning såsom manskap eller

under omständigheter, som enligt

Konungens förordnande jämställas

därmed.

3 mom. Konungen äger, då särskilda

förhållanden anses böra därtill

föranleda, besluta om ersättning i

huvudsaklig överensstämmelse med

grunderna i denna förordning till annan

än här förut avsedd person, som

deltager i militärtjänstgöring.

2 §.

Militärtjänstgöring anses hava varit

för handen icke blott då vederbörande

deltagit i sådan tjänstgöring

utan även under tid,

då han eljest på grund av tjänstgöringen

uppehållit sig inom kasernområde,

fartyg eller annan förläggningsplats

eller i omedelbart samband

med tjänstgöringen lovligen uppehållit

sig å allmän plats inom tjänstgöringsorten

eller den omgivning

därav, där personal tillhörande manskapet

vanligen vistas under fritid,

samt

då han färdats till eller från tjänst
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

(Gällande lydelse:)

göringen samt färden föranletts av

och stått i omedelbart samband antingen

med tjänstgöringen eller med

permission eller annan ledighet.

Lika med militärtjänstgöring skall

anses av militär myndighet kontrollerad

frivillig utbildningskurs till gagn

för rikets försvar.

19 §.

1. Sjukdom, som icke förorsakats

av olycksfall, skall anses ådragen under

militärtjänstgöring,

därest sjukdomen yppats under

tjänstgöringen samt skälig anledning

ej finnes att antaga, att sjukdomens

framträdande föranletts av annan orsak

än tjänstgöringen och att denna

icke väsentligen bidragit därtill, samt

därest sjukdomen visserligen icke

yppats under tjänstgöringen, men

denna skäligen kan antagas hava väsentligen

bidragit till sjukdomen.

2. Beträffande ersättning i anledning

av sjukdom, som i 1 mom. avses,

skola, med nedan i detta kapitel angivna

undantag och tillägg, bestämmelserna

i 2 kap. om ersättning för

skada till följd av olycksfall äga motsvarande

tillämpning.

3§-

1. Ersättningsärenden, som avses i

denna förordning, avgöras med det

undantag, som i 6 § angives, av riksf

örsäkringsanstalten.

Över beslut av riksförsäkringsanstalten

i sådant ärende må klagan föras

hos försäkringsrådet genom besvär,

som skola ingivas till rådet eller

i betalt brev med allmänna posten

(Föreslagen lydelse:)

göringen samt färden föranletts av

och stått i omedelbart samband an

tingen med tjänstgöringen eller med

permission eller annan ledighet.

Med militärtjänstgöring jämställes

av militär myndighet kontrollerad frivillig

utbildningskurs till gagn för

rikets försvar ävensom i 1 § 2 mom.

avsedd inskrivning eller prövning.

3 §•

Sjukdom, som utan att vara förorsakad

av olycksfall yppas under militärtjänstgöring,

skall anses vara ådragen

under denna, såvida skälig anledning

ej finnes att antaga, att sjukdomens

framträdande föranletts av annan

orsak än tjänstgöringen och att

denna icke väsentligen bidragit där

till.

Annan sjukdom, som icke förorsakats

av olycksfall, skall anses vara

ådragen under tjänstgöringen, därest

denna skäligen kan antagas hava väsentligen

bidragit till sjukdomen.

Nedan givna bestämmelser angående

skada till följd av olycksfall

skola tillämpas även beträffande sjukdom,

som icke förorsakats av olycksfall;

och skall därvid skadan anses

hava inträffat den dag sjukdomen

yppades.

4 §•

Ersättningsärenden, som avses i

denna förordning, avgöras med de

undantag, som i 6 och 7 §§ angivas,

av riksförsäkringsanstalten.

Över beslut av riksförsäkringsanstalten

i sådant ärende må klagan

föras hos försäkringsrådet genom besvär,

som skola hava inkommit till

försäkringsrådet sist å trettionde

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

5

(Gällande lydelse:)

vara till rådet inkomna sist å trettionde

dagen efter det klaganden av

beslutet erhållit del, den dagen oräknad,

då sådant skedde.

Försäkringsrådet äger, ändå att klagan

icke förts, till prövning upptaga

ärende, som avses i denna paragraf.

Över försäkringsrådets beslut må

klagan ej föras.

2. Med avseende å försäkringsrådets

behandling av ifrågavarande

ärenden skall gälla vad i 6 § i lagen

om försäkringsrådet stadgas.

3. Försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens

beslut i omförmälda

ärenden meddelas kostnadsfritt.

14 §.

Uppkommer under militärtjänstgöring

skada till följd av olycksfall, skall

den skadades kompanichef eller motsvarande

befäl ofördröjligen därom

underrättas. Yppas skadan först sedan

tjänstgöringen upphört, skall den

skadade därom underrätta riksförsäkringsanstalten,

därest han anser sig

berättigad till ersättning enligt denna

förordning.

Den skadade vare ock skyldig att

underkasta sig vård eller föreskrift

av läkare, som vederbörande militära

myndighet eller riksförsäkringsanstalten

må tillkalla. 6

6 §■

För skada till följd av olycksfall

utgives i ersättning:

1) om olycksfallet medfört sjukdom,

som förorsakat förlust eller nedsättning

av arbetsförmågan, under

sjukdomstiden:

a) erforderlig läkarvård jämte läke
-

(Föreslagen lydelse:)

dagen efter den, då klaganden erhöll

del av heslutet.

Försäkringsrådet äger, ändå att klagan

icke förts, till prövning upptaga

ärende, som avses i denna paragraf.

Över försäkringsrådets beslut må

klagan ej föras.

Med avseende å försäkringsrådets

behandling av ifrågavarande ärenden

skall gälla vad i 6 § lagen om försäkringsrådet

stadgas.

Försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens

beslut i omförmälda

ärenden meddelas kostnadsfritt.

5§-

Ådrager sig någon under militärtjänstgöring

skada, som avses i denna

förordning, skall den skadades kompanichef

eller motsvarande befäl ofördröjligen

underrättas. Yppas skadan

först sedan tjänstgöringen upphört,

skall den som i anledning av skadan

anser sig berättigad till ersättning enligt

denna förordning därom underrätta

riksförsäkringsanstalten.

Ersättningar.

6 §•

1 mom. Har någon skadats till

följd av olycksfall, som ovan avses,

skall i ersättning tillhandahållas honom

erforderlig läkarvård, jämte läkemedel

och andra till arbetsförmågans

höjande eller eljest till lindrande av

menliga följder av olycksfallet nödiga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

(Gällande lydelse:)

medel och andra till arbetsförmågans

höjande eller eljest till lindrande av

menliga följder av olycksfallet nödiga

särskilda hjälpmedel, såsom kryckor,

enklare konstgjorda lemmar, glasögon

och dylikt;

b) sjukpenning för varje dag, utgörande

vid förlust av arbetsförmågan

ett belopp, bestämt i förhållande

till den skadades årliga arbetsförtjänst

på sätt nedan angives (hel sjukpenning)

och vid nedsättning av arbetsförmågan

det lägre belopp, som

svarar mot nedsättningen; dock att

sjukpenning utgår endast, för så vitt

sjukdomen varat under mer än tre dagar

efter dagen för olycksfallet och

arbetsförmågan blivit nedsatt med

minst en fjärdedel; skolande hel sjukpenning

utgå med belopp, som framgår

av följande tabell: 2

Den årliga arbetsförtjänsten

uppgår

Sjukpenningens

belopp

till (kronor)

men cj till

(kronor)

kronor

öre

675

i

50

675

945

2

—

945

1215

2

50

1215

1485

2

75

1485

1755

3

25

1755

2 025

3

50

2 025

2 295

4

—

2 295

2 565

4

50

2 565

2 835

5

—

2 835

3105

5

50

3105

3 375

6

—

3 375

3 645

6

50

3 645

3 915

7

—

3 915

4185

7

50

4185

4 455

8

—

4 455

4 725

8

50

4 725

—

9

—

2) om olycksfallet, efter upphörande

av därav förorsakad sjukdom,

medfört under längre eller kortare tid

(Föreslagen lydelse:)

särskilda hjälpmedel, såsom kryckor,

konstgjorda lemmar och glasögon,

allt i den mån den skadade icke eljest

äger erhålla sådana förmåner på statens

bekostnad. Den skadade är skyldig

underkasta sig vård eller föreskrift

av läkare, som vederbörande

militära myndighet eller riksförsäkringsanstalten

må tillkalla. Kan läkarvård

ej anskaffas utan oskälig omgång

eller kostnad, må i stället annan lämplig

vård beredas den skadade.

Tillika gäldas behövlig kostnad för

läkarbetyg, som erfordras för bestämmande

av ersättning enligt denna förordning

eller för prövning huruvida

ersättning bör utgå.

Erfordras förnyelse av sådana särskilda

hjälpmedel, som avses i första

stycket, må, när skäl därtill prövas

föreligga, i stället för nya hjälpmedel

utgivas ersättning med ett årligt belopp,

svarande mot den sannolika årliga

kostnaden för förnyelsen, eller

ett belopp för en gång, motsvarande

sagda ersättnings kapitalvärde enligt

gällande beräkningsgrunder.

2 mom. Har olycksfallet medfört

sjukdom, som varat mer än två dagar

efter dagen för olycksfallet, utgives,

där ej annat följer av 4 mom., från

och med dagen efter sistnämnda dag

sjukpenning så länge sjukdomen förorsakar

förlust av arbetsförmågan eller

nedsättning av denna med minst

en fjärdedel. Vid förlust av arbetsförmågan

utgives för varje dag hel

sjukpenning, bestämd i förhållande

till den skadades årliga arbetsförtjänst

på sätt nedan angives, och vid

nedsättning av arbetsförmågan sjukpenning

med det lägre belopp för dag

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

(

(Gällande lydelse:)

bestående förlust eller nedsättning av

arbetsförmågan:

a) livränta under tiden å ett årligt

belopp, motsvarande vid förlust av arbetsförmågan

två tredjedelar av den

skadades årliga arbetsförtjänst och

vid nedsättning av arbetsförmågan det

lägre belopp, som svarar emot nedsättningen;

med tillägg av belopp,

svarande mot den sannolika årliga

kostnaden för förnyelse av sådana

särskilda hjälpmedel, som under 1)

nämnts; dock att vid förlust av arbetsförmågan

livräntan må, när den

skadades tillstånd kräver särskild

vård, med hänsyn härtill bestämmas

till högre belopp än nyss är nämnt, likväl

ej överstigande beloppet av den

årliga arbetsförtjänsten, samt att livränta

icke utgår, där ej arbetsförmågan

blivit nedsatt med minst en tiondel;
b)

sådan behandling, som må erfordras

för höjande av arbetsförmågan.

På därom av den skadade gjord

ansökan må försäkringsrådet, när synnerliga

skäl därtill äro för handen,

besluta, att i stället för livränta eller

del därav skall till den skadade utgivas

ett kapital för en gång, till belopp

motsvarande högst livräntans

eller livräntedelens kapitalvärde enligt

gällande beräkningsgrunder.

Ersättning, varom i denna paragraf

är stadgat, utgår icke till fast anställt

manskap, så länge anställningen varar,

ej heller till värnpliktiga, icke

ständigt tjänstgörande fast anställd

personal eller frivilliga för tid, under

vilken tjänstgöringen varar. Beträffande

ersättning enligt 1 a) skall dessutom

gälla, att läkarvård och läkeme
-

(Föreslagen lydelse:)

som svarar mot graden av nedsättning

en.

Hel sjukpenning skall, där ej annat

följer av vad i tredje och fjärde

styckena stadgas, utgå med belopp

som framgår av följande tabell, därvid

sjukpenning med familjetillägg utgår,

om den skadade sammanlever

med hustru eller om den skadade har

hemmavarande barn eller adoptivbarn

under sexton år:

Den årliga arbetsför- tjänsten uppgår

Sjukpenningens belopp

men ej

till

utan

med

till

(kronor)

familjetillägg

fami Ij e tillägg

(kronor)

kronor

öre

kronor

öre

1 785

3

50

5

1 785

2040

4

—

5

50

2040

2295

4

50

6

—

2295

2805

5

—

6

50

2805

3315

6

—

7

50

3315

3825

7

—

8

50

3825

4335

8

—

9

50

4 335

4 845

9

—

10

50

4 845

5 355

10

—

11

50

5 355

5865

11

—

12

50

5 865

6375

12

—

13

50

6 375

6 885

13

—

14

50

6 885

—

14

—

15

50

Uppgår den skadades årliga arbetsförtjänst

ej till ettusensexhundra kronor,

skall beloppet av hel sjukpenning

för tiden till och med den månad, varunder

den skadade fyller aderton år,

och för tiden från och med månaden

näst efter den, varunder han fyllt

sextiosju år, nedsättas till tre kronor,

om den skadades årliga arbetsförtjänst

uppgår till minst ettusentvåhundra

kronor, och till två kronor,

om den årliga arbetsförtjänsten understiger

ettusentvåhundra kronor.

Detsamma gäller beträffande sjukpenning

för annan tid än nyss nämnts,

såvida den skadades arbetsförmåga

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

(Gällande lydelse:)

del icke tillkomma den skadade för

tid, under vilken han enligt därom

gällande bestämmelser är berättigad

att i anledning av skadan åtnjuta vård

genom militär eller annan statlig

myndighets försorg.

Kan vid sjukdom läkarvård ej utan

oskälig omgång eller kostnad anskaffas,

må i stället annan lämplig vård

beredas den skadade.

Kostnad för läkarintyg eller annat

intyg, som erfordras för bedömande

av förlust eller nedsättning av arbetsförmågan

efter militärtjänstgöringens

upphörande, skall gäldas av riksförsäkringsanstalten,

därest intyget icke

utfärdas på anmodan av vederbörande

militära myndighet.

Har olycksfallet medfört den skadades

död, skall i ersättning utgivas:

a) begravningshjälp med 400 kronor;
b)

livräntor till efterlevande, nämligen:
till

änka, när äktenskapet slutits

före olycksfallet, en livränta från

dödsfallet, så länge livräntetagaren

lever ogift, å ett årligt belopp, motsvarande

en fjärdedel av den avlidnes

årliga arbetsförtjänst;

till varje den avlidnes barn, som ej

fyllt sexton år, evad det fötts inom

eller utom äktenskapet, eller adoptivbarn

under nämnda ålder, som adopterats

före olycksfallet, en livränta

från dödsfallet, till dess barnet uppnått

samma ålder, å ett årligt belopp,

motsvarande en sjättedel av arbetsförtjänsten;

samt till den avlidnes fader

eller moder, adoptivfader eller adoptivmoder,

eller om båda föräldrarna

(Föreslagen lydelse:)

vid olycksfallet var höggradigt nedsatt

i följd av lyte, kronisk sjukdom

eller annan varaktig omständighet.

Har livränta utgått enligt 3 mom.,

motsvarande förlust av arbetsförmågan,

skall hel sjukpenning under tid

omedelbart därefter, med undantag

för tid då den skadade i anledning av

skadan är intagen å sjukvår ds anstalt,

utgöra lägst en fyrahundradedel av sådan

livräntas årsbelopp. Föreligger

vårdbehov som i 3 mom. tredje stycket

sägs, skall hänsyn därtill tagas

vid nämnda årsbelopps beräkning.

3 mom. Har olycksfallet, efter upphörande

av därav förorsakad sjukdom,

medfört under längre eller kortare tid

bestående förlust av arbetsförmågan

eller nedsättning av denna med minst

en tiondel, utgives, där ej annat följer

av 4 mom., livränta under tiden, utgörande

för år räknat

a) vid förlust av arbetsförmågan

ett belopp motsvarande två tredjedelar

av den skadades årliga arbetsförtjänst,

beräknad, på sätt i 9 § sägs,

och

b) vid nedsättning av arbetsförmågan

den del av nyssnämnda belopp

som svarar mot graden av nedsättningen.

Medför olycksfallet förlust av arbetsförmågan

eller nedsättning av

denna med minst tre tiondelar, förhöjes

livränta för tiden från och med

månaden näst efter den, varunder den

skadade fyllt aderton år, till och med

den månad, varunder den skadade

fyller sextiosju år, till ett årligt belopp,

motsvarande

a) vid förlust av arbetsförmågan

elva tolftedelar av den skadades år
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

9

{Gällande lydelse:)

eller adoptivföräldrarna leva, till båda

gemensamt, därest de för sitt uppehälle

varit av den avlidnes arbete väsentligen

beroende, en livränta å ett

årligt belopp, motsvarande värdet av

det underhåll, de av den avlidne åtnjutit,

dock högst en fjärdedel av den

avlidnes arbetsförtjänst.

Där livräntor till efterlevande enligt

nu angivna grunder skulle, för år

räknat, tillsammans överstiga två

tredjedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,

skola de, så länge anledningen

härtill fortfar, nedsättas till

sammanlagt detta belopp. Härvid

skall iakttagas, att livräntor till efterlevande

make och barn eller adoptivbarn

skola utgå före livränta till föräldrar

eller adoptivföräldrar samt att

förstnämnda livräntor skola i den mån

så erfordras nedsättas i förhållande

till vad på varje livräntetagare belöper.

Till änka, som uppbär livränta och

före fyllda sextio år ingår nytt äktenskap,

utgives ett kapital för en gång,

motsvarande tre fjärdedelar av den

avlidnes årliga arbetsförtjänst.

7 a §.

A sjukpenning eller livränta i anledning

av skada, som drabbat värnpliktig,

skall utgå provisoriskt tillägg

enligt nedan angivna grunder.

För tid då skadan förorsakar förlust

av arbetsförmågan utgå tillägg

till sjukpenning med en krona för dag

räknat och tillägg till livränta med

trettio kronor för månad räknat. För

tid då skadan förorsakar nedsättning

av arbetsförmågan utgår tillägg å

sjukpenning eller livränta med en

mot arbetsförmågans nedsättning sva
-

(Föreslagen lydelse:)

liga arbetsförtjänst, beräknad på sätt

i 9 § sägs, och

b) vid nedsättning av arbetsförmågan

ett mot graden av nedsättningen

svarande belopp av sagda arbetsförtjänst,

minskat med en tolftedel av

denna.

Medför olycksfallet förlust av arbetsförmågan

och tillika behov av särskild

vård som ej avses i 1 mom., förhöjes

livränta under den tid förhållandet

varar med ett årligt belopp, bestämt

med hänsyn till vårdbehovets

omfattning, högst ettusenåttahundra

kronor för år räknat (vårdbidrag);

och må sådan förhöjning utgå jämte

förhöjning enligt föregående stycke.

På därom av den skadade gjord

ansökan må försäkringsrådet, när skäl

därtill prövas föreligga, besluta att i

stället för livränta eller del därav

skall till den skadade utgivas ett kapital

för en gång, till belopp motsvarande

högst livräntans eller livräntedelens

kapitalvärde enligt gällande

beräkningsgrunder.

4 mom. Ersättning enligt 2 och 3

mom. utgår icke till fast anställt manskap,

så länge anställningen varar, ej

heller till värnpliktiga, icke ständigt

tjänstgörande fast anställd personal

eller frivilliga för tid, under vilken

tjänstgöringen varar.

7 §•

Har olycksfallet medfört den skadades

död, skall i ersättning utgivas:

a) begravningshjälp med femhundra

kronor;

b) livräntor till efterlevande, nämligen:
till

änka eller änkling, när äktenskapet

slutits före olycksfallet, en liv
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 89.

(Gällande lydelse:)

rande del av nyss angivna belopp;

dock att tillägg icke utgår där ej arbetsförmågan

är nedsatt med minst en

femtedel.

Tillägg till livränta, som i anledning

av den skadades död tillkommer

make, barn eller adoptivbarn, utgår

för månad räknat med så stor del av

trettio kronor som svarar mot förhållandet

mellan livräntan till den efterlevande

och lägsta livränta till den

skadade vid förlust av arbetsförmågan.

Beträffande provisoriskt tillägg enligt

denna paragraf skall i tillämpliga

delar gälla vad i denna förordning

eller eljest är stadgat rörande sjukpenningen

eller livräntan.

Yad i denna paragraf stadgas skall

icke äga tillämpning, där ersättningstillägg

utgår enligt gällande bestämmelser

om provisorisk förbättring av

vissa ersättningar i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

vid förstärkt försvarsberedskap

m. m.

(Föreslagen lydelse:)

ränta från dödsfallet, så länge livräntetagaren

lever ogift, å ett årligt

belopp motsvarande en tredjedel av

den avlidnes årliga arbetsförtjänst;

till varje den avlidnes barn som ej

fyllt sexton år, evad det fötts inom

eller utom äktenskapet, eller adoptivbarn

under nämnda ålder, som adopterats

före olycksfallet, en livränta

från dödsfallet till dess barnet uppnått

samma ålder å ett årligt belopp

motsvarande en sjättedel av arbetsförtjänsten;

samt

till den avlidnes fader eller moder,

adoptivfader eller adoptivmoder eller,

om båda föräldrarna eller adoptivföräldrarna

leva, till båda gemensamt,

därest de för sitt uppehälle varit av

den avlidnes arbete väsentligen beroende,

en livränta å ett årligt belopp

motsvarande värdet av det underhåll

de av den avlidne åtnjutit, dock högst

en fjärdedel av den avlidnes arbetsförtjänst.

Där livräntor till efterlevande enligt

nu angivna grunder skulle, för år

räknat, tillsammans överstiga fem

sjättedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,

skola de, så länge anledningen

härtill fortfar, nedsättas till

sammanlagt detta belopp. Härvid

skall iakttagas, att livräntor till efterlevande

make och barn eller adoptivbarn

skola utgå före livränta till föräldrar

eller adoptivföräldrar samt att

förstnämnda livräntor skola i den mån

så erfordras nedsättas i förhållande

till vad på varje livräntetagare belöper.

Livränta till änkling skall ej utgå,

med mindre han för sitt uppehälle varit

av den avlidnas arbete beroende,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3V.

11

(Gällande lydelse:)

9 §•

Vid bedömandet, i vad mån viss

kroppsskada åstadkommit nedsättning

av arbetsförmågan, skall hänsyn tagas

ej blott till skadans beskaffenhet och

inverkan på den skadades förmåga i

allmänhet att försörja sig genom arbete,

utan även till skadans inflytande

på de särskilda färdigheter, som

för drivande av den skadades yrke må

vara erforderliga, samt till den skadades

ålder. Var den skadade vid olycksfallet

behäftad med kroppsskada eller

lyte, skall hänsyn jämväl därtill tagas.

(Föreslagen lydelse:)

och må ej åtnjutas av änkling, som

väsentligen åsidosatt den honom gentemot

hustrun åliggande försörjningsplikt

eller väsentligen åsidosätter sin

försörjningsplikt mot makarnas barn

eller adoptivbarn. Skall på grund av

försumlighet, som nu sagts, livränta

till änkling ej utgå, må försäkringsrådet

besluta, att livräntan i stället

skall utgå till den avlidnas barn eller

adoptivbarn, som ej fyllt sexton år.

Till änka eller änkling, som uppbär

livränta och före fyllda sextio år

ingår nytt äktenskap, utgives ett kapital

för en gång, motsvarande den avlidnes

årliga arbetsförtjänst.

8 §•

Vid bedömandet, i vad mån viss

kroppsskada åstadkommit nedsättning

av arbetsförmågan, skall hänsyn tagas

ej blott till skadans beskaffenhet och

inverkan på den skadades förmåga i

allmänhet att försörja sig genom arbete,

utan även till skadans inflytande

på de särskilda färdigheter, som för

drivande av den skadades yrke må

vara erforderliga, samt till den skadades

ålder. Var den skadade vid

olycksfallet behäftad med kroppsskada

eller lyte, skall hänsyn jämväl därtill

tagas.

Undergår den skadade yrkesutbildning,

som är ägnad att väsentligt

minska skadans inverkan på hans förmåga

att framdeles bereda sig arbetsinkomst

och som, med hänsyn till

skadans beskaffenhet, utbildningens

omfattning och omständigheterna i

övrigt, kan anses huvudsakligen syfta

därtill, skall vid bedömande av arbetsförmågans

nedsättning under utbildningstiden

även beaktas i vad män

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

(Gällande lydelse:)

8 §•

Den årliga arbetsförtjänst, som i 6

och 7 §§ omföimäles, antages utgöra

vid tiden för olycksfallet:

a) 2 700 kronor för värnpliktig,

som fullgjort i 27 § 1 mom. B värnpliktslagen

omförmäld fortsatt tjänstgöring

för utbildning till officer;

b) 2 400 kronor för värnpliktig,

som fullgjort i 27 § 1 mom. B värnpliktslagen

omförmäld fortsatt tjänstgöring

för utbildning till underofficer

eller i 27 § 1 mom. C och D samma

lag omförmäld fortsatt utbildning

eller tjänstgöring, ävensom för annan

värnpliktig, som tjänstgör efter det

kalenderår, varunder han fyllt 28 år;

c) 2160 kronor för annan värnpliktig,

som tjänstgör efter det kalenderår,

varunder han fyllt 22 år; samt

d) 1 764 kronor för värnpliktig,

som icke avses under a)—c).

För fast anställt manskap, icke

ständigt tjänstgörande fast anställd

personal och frivilliga beräknas ifrågavarande

arbetsförtjänst efter de

grunder, som stadgas i 9 § lagen om

försäkring för olycksfall i arbete;

dock må arbetsförtjänsten för fast anställt

manskap vid bestämmande av

sjukpenning för tid efter det kalenderår,

då den skadade fyllt 20 år, eller

av livränta icke beräknas till lägre belopp

än tretusen kronor.

(Föreslagen lydelse:)

utbildningen medför hinder för den

skadade att utföra förvärvsarbete. Vid

bedömande av arbetsförmågans nedsättning

efter utbildningens upphörande

må, om utbildningen kan antagas

hava varaktigt minskat skadans

inverkan på arbetsförmågan, skälig

hänsyn tagas därtill.

9 §•

Den skadades i 6 och 7 §§ omförmalda

årliga arbetsförtjänst beräknas

i överensstämmelse med 9 § lagen om

försäkring för olycksfall i arbete.

Den årliga arbetsförtjänsten för

den, som ådragit sig skadan under

värnpliktstjänstgöring, må dock icke

beräknas till lägre belopp än tretusensexhundra

kronor. Detsamma gäller

beträffande fast anställt manskap och

hemvärnspersonal, då fråga är om

sjukpenning för tid efter det kalenderår,

under vilket den skadade fyllt

tjugu år, eller om livränta.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

13

(Gällande lydelse:)

10 §.

Riksförsäkringsanstalten må när

som helst och under så lång tid, sådant

finnes lämpligt, bereda den skadade

vård å sjukvårdsanstalt. Den

skadade må dock ej utan sitt medgivande

intagas å sjukvårdsanstalt, såvida

ej skadan enligt läkares intyg

kräver vård å sådan anstalt.

Vårdas den skadade efter tjänstgöringens

eller anställningens slut å

militär sjukvårdsanstalt, eller beredes

honom av riksförsäkringsanstalten eller

militär myndighet vård å civil sådan

anstalt, må, med skäligt hänsynstagande

till den skadades försörjningsplikt

mot maka och andra anhöriga,

som omförmälas i 7 §, till täckande

av kostnaden för vården, å sjukpenning,

som under tiden för vården

tillkommer honom, avdragas högst

hälften.

Riksförsäkringsanstalten äger ock

att under viss tid i stället för livränta

eller del därav bereda livräntetagare,

som är hemfallen åt dryckenskap, ersättning

i naturaförmåner samt, efter

samtycke av livräntetagaren eller dennes

målsman, bereda livräntetagare

uppehälle å ålderdomshem, barnhem

eller annan dylik anstalt.

11 §•

Skall vid skada till följd av olycksfall

av statsmedel utgå avlöning, pension

eller annan ersättning, som icke

avses i denna förordning men som

helt eller delvis utgör understöd på

grund av olycksfallet, eller skall sådant

understöd utgå från kassa eller

pensionsinrättning, som understödes

av statsmedel, avdrages från ersättning,

som utgives enligt denna för
-

(Föreslagen lydelse:)

10 §.

Har den skadade i anledning av

skadan intagits å sjukvårdsanstalt,

äger riksförsäkringsanstalten att u

sjukpenning för vårdtiden avdraga eu

krona 50 öre för dag, dock högst hälften

av sjukpenningen.

Riksförsäkringsanstalten äger ock

att under viss tid i stället för sjukpenning

eller livränta eller del därav

bereda den, som är hemfallen åt

dryckenskap eller allvarligt läkemedelsmissbruk,

ersättning i naturaförmåner

samt, efter samtycke av ersättningstagaren

eller dennes målsman,

bereda ersättningstagaren uppehälle å

ålderdomshem, barnhem eller annan

dylik anstalt.

11 §•

1 mom. Skall av statsmedel utgå

avlöning, pension eller annan ersättning,

som icke avses i denna förordning

men som helt eller delvis utgör

understöd på grund av skadan, eller

skall sådant understöd utgå från kassa

eller pensionsinrättning, som understödes

av statsmedel, avdrages från

ersättning, som utgives enligt denna

förordning, vad i anledning av skadan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

(Gällande lydelse:)

ordning, vad i anledning av olycksfallet

för motsvarande ändamål från

statens sida, av kassan eller pensionsinrättningen

utgives för tid, under

vilken ersättningen utgår; dock att i

fråga om understöd från kassa eller

pensionsinrättning sådant avdrag endast

må ske, om kostnaden för understödet

helt och hållet eller till minst

en tredjedel bestritts av staten, och ej

ske med större belopp än som skäligen

kan anses svara emot statens bidrag.

Såsom understöd, varom i första

stycket sägs, skall ej anses pension,

som tillförsäkrats den skadade på

grund av viss levnadsålder och anställningstid

eller eljest av annan anledning

än den av olycksfallet förorsakade

skadan. I fråga om pension,

som utgår vid arbetsoförmåga i följd

av olycksfallet, skall såsom sådant understöd

anses allenast den del av pensionen,

som överstiger det belopp,

vartill rätt grundats genom anställningstiden.

Avdrag må icke göras för tilläggspension

enligt lagen om folkpensionering

eller för understöd enligt förordningen

om invalidunderstöd eller

för annat dylikt, allenast för behövande

avsett understöd, och icke heller

för ersättning enligt förordningen om

blindhetsersättning.

Är för den skadade lön bestämd i

författning eller eljest fastställd av

statlig myndighet utan att därvid angivits,

att å lönen avdrag må göras

för livränta enligt denna förordning,

skall vid tillämpningen av första stycket

lönen till den del densamma motsvarar

den skadade tillerkänd dylik

livränta anses utgöra understöd på

(Föreslagen lydelse:)

för motsvarande ändamål från statens

sida, av kassan eller pensionsinrättningen

utgives för tid, under vilken

ersättningen utgår; dock att i fråga

om understöd från kassa eller pensionsinrättning

sådant avdrag endast

må ske, om kostnaden för understödet

helt och hållet eller till minst en

tredjedel bestritts av staten, och ej

ske med större belopp än som skäligen

kan anses svara emot statens bidrag.

Såsom understöd, varom i första

stycket sägs, skall ej anses pension,

som tillförsäkrats den skadade på

grund av viss levnadsålder och anställningstid

eller eljest av annan anledning

än skadan. Pension, som utgår

vid arbetsoförmåga i följd av skadan

eller till efterlevande, må ej anses

såsom sådant understöd till högre

belopp än som motsvarar tre fjärdedelar

av den livränta, som, vårdbidrag

till den skadade oräknat, tillkommer

den skadade eller efterlevande. Till

sådan framtida höjning av pensionen,

som tillförsäkrats ersättningstagaren

vid ökning i levnadskostnaderna, skall

hänsyn icke tagas vid avdrags bestämmande.

Avdrag må icke göras för folkpension

och ej heller för understöd, som

är avsett allenast för behövande.

Innehar eller erhåller den skadade

anställning med lön, bestämd i författning

eller eljest fastställd av statlig

myndighet utan att därvid angivits,

att å lönen avdrag må göras för

livränta enligt denna förordning, skall

vid tillämpningen av första stycket

lönen till den del densamma motsvarar

den skadade tillerkänd dylik livränta

anses utgöra understöd på

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

(Gällande lydelse:)

grund av olycksfallet; dock må livräntan

utgå om och i den mån särskilda

förhållanden därtill föranleda.

18 §.

Har olycksfallet föranletts därav,

att den skadade ej ställt sig till efterrättelse

gällande anordning eller föreskrift

om åtgärder för undvikande av

olycksfall, och äro omständigheterna

sådana, att han därigenom måste an
-

(F öreslag en lydelse:)

grund av skadan; dock må livräntan

utgå om och i den mån särskilda förhållanden

därtill föranleda.

2 mom. Har i anledning av skadan

erkänd sjukkassa till den skadade utgivit

sjukpenning, som enligt kassans

stadgar ej må utgå samtidigt med ersättning

enligt denna förordning,

skall vid utgivande till den skadade

av sjukpenning, som enligt denna förordning

tillkommer honom för samma

tid, på begäran av kassan göras

avdrag för vad kassan utgivit och

det avdragna beloppet utbetalas till

kassan.

Från ersättning, som belöper å tid

för vilken ersättningstagaren åtnjutit

folkpension eller bidrag enligt lagen

om bidrag till änkor och änklingar

med barn eller lagen om särskilda

barnbidrag till änkors och invaliders

m. fl. barn, skall på begäran av

pensionsstyrelsen göras avdrag om

och i den mån ersättningen skolat föranleda

minskning av pensionen eller

bidraget; och skall avdraget belopp

utbetalas till pensionsstyrelsen.

3 mom. Skall, i annat fall än ovan

avses, enligt gällande bestämmelser

understöd, som motsvarar ersättning

enligt denna förordning, utgå på

grund av den skadades anställning i

kommunal eller enskild tjänst, göres

avdrag från ersättningen enligt de

grunder Konungen föreskriver.

12 §.

Har olycksfall föranletts därav, att

den skadade ej ställt sig till efterrättelse

gällande anordning eller föreskrift

om åtgärder för undvikande av

olycksfall, och äro omständigheterna

sådana, att han därigenom måste an
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

(Gällande lydelse:)

ses hava gjort sig skyldig till grov

vårdslöshet, eller har olycksfallet föranletts

därav, att den skadade varit

av starka drycker berusad, må ersättning

enligt 6 § skäligen nedsättas.

Lag samma vare, där den skadade

ej ställt sig till efterrättelse anordning

eller föreskrift om sjukhus- eller

läkarvård, som givits på grund av

denna förordning, så ock där genom

försummelse av den skadade underrättelse

om olycksfallet enligt 14 §

icke lämnats; dock att nedsättning av

ersättningen ej må ske, såvida ej skadan

väsentligen förvärrats därigenom,

att den skadade i följd av förseelsen

kommit att sakna lämplig vård.

16 §.

Sedan riksförsäkringsanstalten erhållit

kännedom om olycksfallet, skall

anstalten, så snart ske kan, ändå att

ansökan om ersättning icke blivit

gjord, besluta om de åtgärder, som

för den skadades vård må vara av nöden,

samt bestämma den ersättning,

som enligt denna förordning skall utgivas.

(F öreslag en lydelse:)

ses hava gjort sig skyldig till grov

vårdslöshet, eller har olycksfallet föranletts

därav, att den skadade varit

av starka drycker berusad, må ersättning

enligt 6 § skäligen nedsättas.

Skälig nedsättning av ersättning

enligt 6 § må ock äga rum, där den

skadade ej ställt sig till efterrättelse

anordning eller föreskrift om sjukhus-

eller läkarvård, som givits på

grund av denna förordning, så ock

där genom försummelse av den skadade

underrättelse enligt 5 § icke lämnats;

dock att nedsättning av ersättningen

ej må ske, såvida ej skadan

väsentligen förvärrats därigenom, att

den skadade i följd av förseelsen kommit

att sakna lämplig vård.

13 §.

Sedan riksförsäkringsanstalten erhållit

kännedom om skadan, skall anstalten,

så snart ske kan, ändå att ansökan

om ersättning icke blivit gjord,

besluta om de åtgärder, som för den

skadades vård må vara av nöden, samt

bestämma den ersättning, som enligt

denna förordning skall utgivas.

Kan ej med ledning av inkomna

handlingar eller eljest erhållna upplysningar

genast avgöras, huruvida ersättning

hör utgå, skall, om sannolika

skäl därtill finnas, ersättning ändock

provisoriskt utgivas. Kan ej med ledning

av erhållna upplysningar beloppet

av sjukpenning eller livränta genast

bestämmas, utgives provisoriskt

skäligt belopp. Ersättning, som enligt

vad nu är sagt blivit provisoriskt bestämd,

utgives utan återbetalningsskyldighet,

därest sedermera ersättningen

bestämmes till lägre belopp

eller ersättning finnes icke böra utgå.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

17

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

Inträder, sedan ersättning till den Inträder, sedan ersättning till den

skadade blivit av riksförsäkringsan- skadade blivit av riksförsäkringsanstalten

bestämd, väsentlig förändring stalten bestämd, väsentlig förändring

i de förhållanden, vilka voro avgöran- i de förhållanden, vilka voro avgöde

för ersättningens bestämmande, må rande för ersättningens bestämmande,

jämkning i ersättningen äga rum. Så- må jämkning i ersättningen äga rum.

dan jämkning må dock, där fråga är Sådan jämkning må dock, där fråga

om minskning eller indragning av er- är om minskning eller indragning av

sättning, ej avse tid före den dag, då ersättning, ej avse tid före den dag,

jämkningen beslutas. då jämkningen beslutas.

Beslut om ersättning skall, så fort Beslut om ersättning skall, så fort

ske kan, meddelas den ersättningsbe- ske kan, meddelas den ersättningsrättigade

och utan hinder av förd kla- berättigade och utan hinder av förd

gan tills vidare lända till efterrättelse, klagan tills vidare lända till efterrättelse.

12 §• 14 §.

Begravningshjälp ävensom kapital Begravningshjälp ävensom kapital

enligt 6 och 7 §§ utbetalas så fort enligt 6, 7 och 21 §§ utbetalas så fort

ske kan samt sjukpenning för varje ske kan. Sjukpenning utbetalas för varje

kalendervecka å veckans sista dag. kalendervecka å veckans sista dag och

Livränta utbetalas för varje månad, livränta för varje månad, räknad från

räknad från den dag, rätten till liv- den dag, rätten till livränta inträtt, å

ränta inträtt, å månadens första dag månadens första dag; dock att jämväl

utan återbetalningsskyldighet för må- sjukpenning må utbetalas månadsvis

nåd, under vilken rätten till livränta i förskott och att livränta må, med

upphört eller livränta minskats; dock livränt et a g ar ens samtycke, utbetalas

skall riksförsäkringsanstalten beträf- för längre betalningsterminer än målande

tiden för utbetalning av liv- nåd. Beträffande tiden för utbetalräntetillägg,

varom i 6 § 2a) förmäles, ning av årlig ersättning enligt 6 § 1

äga meddela sådana bestämmelser, mom. tredje stycket äger riksförsäksom

må anses lämpliga för vinnande ringsanstalten meddela sådana beav

säkerhet, att tillägget användes för stämmelser, som må anses lämpliga

det därmed avsedda ändamålet. Sjuk- för vinnande av säkerhet, att ersättpenning

och livränta må ock, med er- ningen användes för det därmed avsättningstagarens

samtycke och utan sedda ändamålet. Förskottsvis utgiåterbetalningsskyldighet,

utbetalas för ven ersättning för tid, under vilken

längre betalningsterminer än nu är rätten till ersättning upphör eller ersagt.

Uppkommer vid bestämmande sättningen minskas, må icke till nåav

belopp, som skall utbetalas, bråk- gon del återkrävas. Uppkommer vid

tal av öre, utföres beloppet med när- bestämmande av belopp, som skall utmast

högre antal ören. betalas, bråktal av öre, utföres belop
Har

ersättningstagaren ej före ut- pet med närmast högre antal ören.

gången av året näst efter det, under Har ersättningstagaren ej före ut
2—916

50 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 39.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

vilket ersättningsbelopp skolat utbetalas,

vare sig uppburit beloppet eller

hos riksförsäkringsanstalten påfordrat

utbetalning av detsamma, är rätten till

beloppets utfående förverkad.

Angående sättet för utbetalning av

ersättning förordnar Kungl. Maj:t.

17 §.

Har olycksfallet uppsåtligen förorsakats

av den skadade, utgår ej ersättning

enligt denna förordning. Ej heller

må, där olycksfall, som medfört

den skadades död, uppsåtligen eller

genom grovt vållande förorsakats av

efterlevande, ersättning utgå till

denne.

13 §.

Äger någon rätt till ersättning enligt

denna förordning, är han ej därav

hindrad att göra gällande det anspråk

på skadestånd utöver ersättningen,

som i följd av olycksfallet må

tillkomma honom enligt allmän lag eller

särskild författning.

Yad i ersättning enligt denna förordning

utgivits må av riksförsäkringsanstalten

för statsverkets räkning

sökas åter av den, som vållat

skadan eller oberoende av vållande

enligt lag är skyldig att utgiva skadestånd,

där ej även han drabbats av

olycksfallet och på grund därav är berättigad

till ersättning enligt denna

förordning. På grund av vad i detta

stycke sägs skall riksförsäkringsanstalten

dock äga att återkräva allenast

vad ersättningstagaren varit berättigad

att utbekomma av den skadeståndspliktige.

gången av året näst efter det, under

vilket ersättningsbelopp skolat utbetalas,

vare sig uppburit beloppet eller

hos riksförsäkringsanstalten påfordrat

utbetalning av detsamma, är rätten till

beloppets utfående förverkad.

Angående sättet för utbetalning av

ersättning förordnar Konungen.

15 §.

Har skadan uppsåtligen förorsakats

av den skadade, utgår ej ersättning

enligt denna förordning. Ej heller

må, där skada, som medfört den

skadades död, uppsåtligen eller genom

grovt vållande förorsakats av

efterlevande, ersättning utgå till

denne.

16 §.

Ager någon rätt till ersättning enligt

denna förordning, är han ej därav

hindrad att göra gällande det anspråk

på skadestånd utöver ersättningen,

som i följd av skadan må tillkomma

honom enligt allmän lag eller

särskild författning.

Vad i ersättning enligt denna förordning

utgivits må av riksförsäkringsanstalten

för statsverkets räkning

sökas åter av den, som vållat

skadan eller oberoende av vållande

enligt lag är skyldig att utgiva skadestånd,

där ej även han drabbats av

olycksfallet och på grund därav är berättigad

till ersättning enligt denna

förordning. På grund av vad i detta

stycke sägs skall riksförsäkringsanstalten

dock äga att återkräva allenast

vad ersättningstagaren varit berättigad

att utbekomma av den skadeståndspliktige.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

19

(Gällande lydelse:)

5 §•

Rätt till ersättning enligt denna

förordning kan icke överlåtas och må

förty ej tagas i mät för gäld.

4 §•

Riksförsäkringsanstalten ävensom

försäkringsrådet äga att till vidare utredning

rörande tillämpning av någon

i denna förordning given bestämmelse

låta vid allmän domstol avhöra vittnen

eller sakkunniga samt av vederbörande

polismyndighet påfordra undersökning.

21 §.

Den, som på grund av bestämmelserna

i detta kapitel är berättigad till

ersättning enligt 6 § eller 7 § b), må

ej uppbära ersättningen för tid, varunder

han är bosatt utom riket eller

varunder han undergår frihetsstraff

eller tvångsarbete eller enligt domstols

förordnande är intagen i allmän

uppfostringsanstalt.

(Föreslagen lydelse:)

Särskilda bestämmelser.

17 §.

Rätt till ersättning enligt denna

förordning kan icke överlåtas och må

förty ej tagas i mät för gäld.

18 §.

Riksförsäkringsanstalten ävensom

försäkringsrådet äga att till vidare utredning

rörande tillämpning av någon

i denna förordning given bestämmelse

låta vid allmän domstol avhöra vittnen

eller sakkunniga samt av vederbörande

polismyndighet påfordra undersökning.

19 §.

Vad som finnes stadgat rörande

skyldighet för arbetsgivare att till

försäkringsrådet eller riksförsäkringsanstalten

lämna uppgifter, som erfordras

för bestämmande av ersättning

enligt lagen om försäkring för

olycksfall i arbete, och rörande ansvar,

då någon underlåter att lämna

sådan uppgift eller lämnar veterligen

oriktig uppgift, äger motsvarande tilllämpning

beträffande uppgifter till

ledning för bestämmande av ersättning

enligt denna förordning.

20 §.

Sjukpenning eller livränta enligt

denna förordning i anledning av sjukdom,

som icke förorsakats av olycksfall,

utgives ej för tid, varunder ersättningstagaren

undergår frihetsstraff

eller tvångsarbete eller är intagen

i säkerhetsanstalt eller i skola

tillhörande barna- och ungdomsvården.

21 §.

År någon, som har rätt till sjukpenning

eller livränta enligt denna

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

25 §.

De närmare föreskrifter, som, utöver

vad denna förordning innehåller,

finnas erforderliga för förordningens

tillämpning, meddelas av Kungl. Maj:t

eller av de civila eller militära myndigheter,

som av Kungl. Maj:t därtill

bemyndigas.

förordning, icke svensk medborgare,

och är han ej i riket bosatt, äger

riksförsäkringsanstalten att med hans

samtycke, när som helst, i stället för

sådan ersättning till honom utgiva

ett kapital för en gång till belopp motsvarande

högst femtio och minst

tjugu procent av ersättningens kapitalvärde

enligt gällande beräkningsgrunder.

Har utbyte av ersättning

mot kapital ägt rum, är rätten till vidare

ersättning på grund av skadan

förfallen.

22 §.

Har i 1 § avsedd person blivit

borta, samt har all underrättelse om

honom upphört, och kan skäligen antagas,

att han omkommit till följd

av olycksfall, som avses i denna förordning,

äger anhörig, som i 7 § b)

omförmäles, uppbära livränta efter de

i 7 § stadgade grunder.

Riksförsäkringsanstalten är berättigad

att av sådan anhörig, såsom villkor

för utbetalning av livränta, fordra

förklaring på heder och samvete, att

han saknar varje underrättelse om

den försvunne. I fråga om omyndig

må sådan förklaring infordras från

förmyndaren.

Rätten till livränta upphör, därest

den försvunne finnes vara vid liv eller

hava avlidit av annan orsak än olycksfall

som avses i denna förordning.

23 §.

De närmare föreskrifter, som finnas

erforderliga för tillämpningen av

denna förordning, meddelas av Konungen

eller av myndighet, som

Konungen bestämmer.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

21

(Föreslagen lydelse:)

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1950 och skall äga tillämpning

beträffande skador, som inträffa

efter den 30 juni 1950, och tillika

lända till efterrättelse vid bestämmande

av ersättning för tid därefter

i anledning av sådan under tiden den

1 januari 1949—den 30 juni 1950 inträffad

skada som avses i förordningen

den 26 juni 1948 (nr 422) med

särskilda bestämmelser rörande ersättning

i vissa fall enligt förordningen

den 18 juni 1927 (nr 234) om

ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring,

m. m.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

Förslag

till

Förordning

angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

1 mom. Ersättning, som jämlikt förordningen den 18 juni 1909 (nr 89)

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

utgives för tid efter den 30 juni 1950, skall bestämmas efter de nedan i denna

förordning stadgade grunder, så ock ersättning, som jämlikt förordningen den

18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, utgives för tid efter den 30 juni 1950 i anledning

av skada som drabbat till fast anställt eller indelt manskap hörande person

före den 1 januari 1949 eller som drabbat värnpliktig före den 1 juli 1950.

Med kroppsskada (skada) avses i denna förordning även sjukdom som icke

förorsakats av olycksfall; och skall sådan skada anses hava inträffat den dag

sjukdomen yppades.

Eörande ersättningarnas utgivande skall, utöver vad denna förordning innehåller,

i tillämpliga delar gälla vad i förordningarna den 18 juni 1909 och

den 18 juni 1927 är stadgat.

2 mom. Konungen äger, i den mån sådant prövas skäligt, föreskriva att

bestämmelserna i denna förordning, med de undantag eller avvikelser som

finnas påkallade, skola tillämpas jämväl beträffande ersättning, som i annat

fall än i 1 mom. sägs utgår jämlikt förordningen den 18 juni 1927 eller som

utgives med tillämpning av grunderna i förordningen den 18 juni 1909 eller

förordningen den 18 juni 1927 eller jämlikt förordningen den 28 juni 1941

(nr 593) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring.

3 mom. Har jämlikt 6 § andra stycket förordningen den 18 juni 1927 utgivits

kapital för en gång, skall vad i denna förordning stadgas om sjukpenning

och om livränta till den skadade äga tillämpning allenast därest sådan

ersättning eller provisoriskt tillägg därtill skolat utgå vid fortsatt tillämpning

av de före den 1 juli 1950 gällande beräkningsgrunderna; och skall i sådant

fall från ersättningen göras avdrag med det belopp för månad, efter vilket

kapitalet beräknats.

2 §•

Den skadade äger rätt till erforderlig läkarvård jämte läkemedel och andra

till arbetsförmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av

skadan nödiga särskilda hjälpmedel, såsom kryckor, konstgjorda lemmar och

glasögon. Kan läkarvård ej anskaffas utan oskälig omgång eller kostnad, må

i stället annan lämplig vård beredas den skadade.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

23

Tillika gäldas behövlig kostnad för läkarbetyg, som erfordras för bestämmande

av ersättning enligt denna förordning eller för prövning huruvida ersättning

bör utgå.

Erfordras förnyelse av sådana särskilda hjälpmedel, som avses i första

stycket, må, när skäl därtill prövas föreligga, i stället för nya hjälpmedel utgivas

ersättning med ett årligt belopp, svarande mot den sannolika årliga kostnaden

för förnyelsen, eller ett belopp för en gång, motsvarande sagda ersättnings

kapitalvärde enligt gällande beräkningsgrunder.

3 §■

1 mom. Sjukhjälp enligt förordningen den 18 juni 1909 eller sjukpenning

enligt förordningen den 18 juni 1927 under tid då kroppsskadan förorsakar

förlust av arbetsförmågan (hel sjukhjälp eller sjukpenning) skall, där ej

annat följer av vad i andra stycket stadgas, utgöra

a) om den skadade sammanlever med hustru eller har hemmavarande barn

eller adoptivbarn under sexton år: åtta kronor 50 öre för dag intill utgången

av den månad, varunder den skadade fyller tjugufem år, och från utgången

av den månad, varunder han fyllt sextiosju år, samt eljest tio kronor 50

öre för dag;

b) i annat fall: sju kronor för dag intill utgången av den månad, varunder

den skadade fyller tjugufem år, och från utgången av den månad, varunder

han fyllt sextiosju år, samt eljest nio kronor för dag.

Har livränta utgått, motsvarande förlust av arbetsförmågan, skall hel

sjukhjälp eller sjukpenning under tid omedelbart därefter, med undantag

för tid då den skadade i anledning av skadan är intagen å sjukvårdsanstalt,

utgöra för dag räknat lägst tre procent av sådan livräntas månadsbelopp enligt

4 §. Föreligger vårdbehov som i 4 § tredje stycket sägs, skall hänsyn

därtill tagas vid nämnda månadsbelopps beräkning.

2 mom. Har den skadade i anledning av skadan intagits å sjukvårdsanstalt,

äger riksförsäkringsanstalten att å sjukhjälp eller sjukpenning för vårdtiden

avdraga en krona 50 öre för dag.

3 mom. Sjukhjälp eller sjukpenning under tid, då skadan förorsakar nedsättning

av arbetsförmågan med minst en fjärdedel, skall utgöra en mot

graden av nedsättningen svarande del av hel sjukhjälp eller sjukpenning. 4

4 §•

Livränta till den skadade skall för månad räknat utgöra det belopp, som

enligt följande tabell svarar mot graden av arbetsförmågans nedsättning

(invaliditetsgraden) och den skadades ålder:

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

Invaliditetsgrad

uttryckt i procent

Livräntans månadsbelopp i kronor

intill utgången av den

månad, varunder den

skadade fyller 25 år, och

från utgången av den

månad, varunder han

fyllt 67 år

från utgången av den

månad, varunder den

skadade fyllt 25 år, intill

utgången av den månad,

varunder han fyller

67 år

10

20

20

12

24

24

14

28

28

15

30

30

16

32

32

18

36

36

20

40

40

25

50

50

30

65

70

33 Vs

75

80

35

80

85

40

95

105

45

no

120

50

125

135

55

140

155

60

155

175

65

170

195

66 2/3

175

200

70

185

215

75

200

235

80

215

255

85

230

280

90

245

310

100

275

350

Svarar invaliditetsgraden mot procenttal över tio, som icke finnes angivet

i ovanstående tabell, skall livränta utgivas med det belopp för månad som

enligt tabellen utgår vid närmast högre invaliditetsgrad.

Medför kroppsskadan förlust av arbetsförmågan och tillika behov av särskild

vård som ej avses i 2 §, förhöjes livräntans ovan angivna belopp under

den tid förhållandet varar med vårdbidrag, bestämt med hänsyn till vårdbehovets

omfattning, dock högst etthundrafemtio kronor för månad räknat.

På därom av den skadade gjord ansökan må försäkringsrådet, när skäl

därtill prövas föreligga, besluta att i stället för livränta eller del därav skall

till den skadade utgivas ett kapital för en gång, till belopp motsvarande högst

livräntans eller livräntedelens kapitalvärde enligt gällande beräkningsgrunder.

5 §•

Vid bedömandet, i vad mån viss kroppsskada åstadkommit nedsättning av

arbetsförmågan, skola bestämmelserna i 8 § militärersättningsförordningen

den 1950 (nr ) lända till efterrättelse. 6

6 §■

Är den skadade behäftad med två eller flera i denna förordning avsedda

kroppsskador, vilka samtidigt medföra rätt till ersättning såsom sjukhjälp,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39. 25

sjukpenning eller livränta, skall ersättning för skadorna utgå gemensamt

såsom för en skada.

7 §•

Därest ersättning enligt ovan stadgade grunder skulle understiga det

belopp som vid utgången av juni månad 1950 tillkommer den skadade såsom

ersättning enligt förordningarna den 18 juni 1909 och den 18 juni 1927 jämte,

i förekommande fall, dyrtidstillägg och provisoriskt ersättningstillägg, skall

ersättning för efterföljande tid i stället utgivas med oförändrat belopp intill

dess arbetsförmågan väsentligen ökas eller ock minskas i sådan mån att ersättning

enligt ovan stadgade grunder överstiger utgående ersättning jämte

omförmälda tillägg.

Ersättningen må ej i något fall understiga det belopp som, frånsett provisoriskt

ersättningstillägg, skolat vid oförändrade ersättningsgrunder utgå till

den skadade såsom ersättning enligt förordningarna den 18 juni 1909 och

den 18 juni 1927.

8§-

Livränta, som tillkommer den skadades änka, skall utgöra etthundratjugufem

kronor för månad räknat och livränta till varje därtill berättigat

barn eller adoptivbarn sextiofem kronor för månad räknat. Livräntornas

sammanlagda belopp för varje månad må dock icke överstiga trehundratjugu

kronor. Erforderliga nedsättningar skola ske i förhållande till vad på varje

livräntetagare belöper.

Livränta enligt förordningen den 18 juni 1927 till efterlevande som i första

stycket sägs skall dock icke i något fall understiga det belopp som vid oförändrade

ersättningsgrunder skolat utgå såsom livränta enligt sagda förordning

jämte, i förekommande fall, dyrtidstillägg och provisoriskt ersättningstillägg.

Livränta enligt förordningen den 18 juni 1909 till barn, som vid utgången

av juni månad 1950 ej uppnått femton års ålder, skall utgå evad

barnet fötts inom eller utom äktenskap och utgivas intill dess barnet fyllt

sexton år.

Livränta till annan efterlevande skall utgöra det belopp för månad, varmed

livräntan jämte dyrtidstillägg skolat utgivas enligt de vid utgången

av juni månad 1950 gällande beräkningsgrunder.

Till änka, som uppbär livränta och före fyllda sextio år ingår nytt äktenskap,

utgives ett kapital för en gång av fyratusen kronor. 9

9 §•

1 mom. För sjukavlöning, pension eller annat understöd, som utgår i

anledning av kroppsskadan och helt eller delvis bestrides av staten, skall

avdrag från ersättningen göras enligt grunderna i 11 § militärersättningsförordningen.

Vid bestämmandet av avdrag för pension eller annat årligt understöd

skall hänsyn tagas till storleken av de förmåner som voro ersättningstagaren

tillförsäkrade vid utgången av juni månad 1950; och skall avdrag ske

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

ändå att ersättningstagaren ej var vid skadans inträffande tillförsäkrad sådant

understöd.

Avdrag från ersättningen skall ock göras om ock i den mån däremot

svarande skadestånd enligt lag tillkommer ersättningstagaren, så ock i den

mån med sådant skadestånd jämförlig ersättning utgår av statsmedel; i först

nämnt fall må dock ersättningen utgå utan avdrag, därest ersättningstagaren

å statsverket överlåtit mot ersättningen svarande fordran hos den skadeståndspliktige.

Avdrag som ovan sägs må icke föranleda till att lägre belopp av ersättningen

utbetalas än som vid oförändrade ersättnings- och avdragsgrunder

skolat tillkomma ersättningstagaren såsom ersättning jämte dyrtidstillägg

och provisoriskt ersättningstillägg. Beloppet av provisoriskt ersättningstilllägg

enligt 4 § förordningen den 29 juni 1946 (nr 347) angående provisorisk

förbättring av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap m. m., beräknas efter den

ortsgrupp, till vilken den skadade var att hänföra vid utgången av juni månad

1950.

2 mom. Har i anledning av skadan erkänd sjukkassa till den skadade utgivit

sjukpenning, som enligt kassans stadgar ej må utgå samtidigt med ersättning

enligt denna förordning, skall vid utgivande till den skadade av

sjukhjälp eller sjukpenning, som enligt denna förordning tillkommer honom

för samma tid, på begäran av kassan göras avdrag för vad kassan utgivit

och det avdragna beloppet utbetalas till kassan.

Från ersättning, som belöper å tid för vilken ersättningstagaren åtnjutit

folkpension eller bidrag enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med

barn eller lagen om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl.

barn, skall på begäran av pensionsstyrelsen göras avdrag om och i den mån

ersättningen skolat föranleda minskning av pensionen eller bidraget; och

skall avdraget belopp utbetalas till pensionsstyrelsen.

10 §.

Körande utbetalning av ersättning skall gälla vad i 14 § militärersättningsförordningen

stadgas.

11 §■

Ovan givna bestämmelser angående storleken av livränta skola icke föranleda

till höjning av livräntetillägg enligt 2 § 1 mom. eller 3 § 1 mom. första

stycket förordningen den 17 maj 1940 (nr 333) om särskild ersättning i vissa

fall för skada till följd av olycksfall vid flygning.

12 §.

Över beslut av riksförsäkringsanstalten rörande ersättning, som avses i

denna förordning, må klagan föras hos försäkringsrådet genom besvär, som

skola hava inkommit till försäkringsrådet sist å trettionde dagen efter den,

då klaganden erhöll del av beslutet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39. 27

Försäkringsrådet äger, ändå att klagan icke förts, till prövning upptaga

ärende, som avses i första stycket.

Försäkringsrådets beslut meddelas kostnadsfritt.

Över försäkringsrådets beslut må klagan ej föras.

Med avseende å försäkringsrådets behandling av ifrågavarande ärenden

skall gälla vad i 6 § lagen om försäkringsrådet stadgas.

13 §.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av denna

förordning, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av

försäkringsrådet eller riksförsäkringsanstalten.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1950; och skall vad i äldre bestämmelser

är stridande mot förordningens innehåll upphöra att gälla.

Förslag

till

Förordning

om upphävande av vissa bestämmelser angående ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m.

Härigenom förordnas, att nedan nämnda förordningar skola upphöra att

gälla, nämligen

1) förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;

2) förordningen den 28 juni 1941 (nr 593) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring;

3) förordningen den 29 juni 1946 (nr 344) angående höjning av ersättningar,

som utgå jämlikt förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;

4) förordningen den 29 juni 1946 (nr 347) angående provisorisk förbättring

av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

vid förstärkt försvarsberedskap m. m.;

5) förordningen den 29 juni 1946 (nr 348) om familjebidrag åt värnpliktiga

med flera, vilka drabbats av kroppsskada; samt

6) förordningen den 26 juni 1948 (nr 422) med särskilda bestämmelser

rörande ersättning i vissa fall enligt förordningen den 18 juni 1927 (nr 234)

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

m. m.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 39

Dock skall iakttagas,

dels att vad sagda förordningar innehålla beträffande ersättning och familjebidrag

till den skadade eller efterlevande alltjämt skall äga tillämpning

i avseende å ersättning och bidrag för tid före denna förordnings ikraftträdande,

dels att förordningarna den 18 juni 1927 och den 28 juni 1941 skola —

där ej annat följer av denna dag utfärdad militärersättningsförordning

(nr ) och förordning angående omreglering av vissa ersättningar i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring (nr ) — lända

till efterrättelse jämväl vid bestämmande av annan ersättning i anledning av

olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats före denna förordnings

ikraftträdande.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1950.

Propositionen har, såvitt angår anvisande av anslag under fjärde huvudtiteln,

hänvisats till statsutskottet samt i övrigt till lagutskott och behandlats

av andra lagutskottet.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda författningsförslagen, får utskottet, i den män redogörelse därför

icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Inledning.

Efter andra världskrigets utbrott ha vid flera tillfällen åtgärder vidtagits

för att förbättra existensvillkoren för de under militärtjänstgöring skadade

och deras efterlevande. Dessa åtgärder ha emellertid till väsentlig del erhållit

karaktären av provisorier. En allmännare omprövning av ersättningsgrunderna

på ifrågavarande område förutsattes skola ske i samband med socialvårdskommitténs

översyn av lagstiftningen angående försäkring för olycksfall i

arbete m. m. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 3 mars 1944 uppdrogs åt kommittén

att överarbeta en av riksförsäkringsanstalten verkställd utredning och

att snarast möjligt inkomma med förslag till erforderliga nya bestämmelser

rörande ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

I avvaktan på slutförandet av socialvårdskommitténs utredning i ämnet

vidtogos ytterligare provisoriska ändringar i ersättningsbestämmelserna. Så

skedde senast år 1948, då ersättningsgrunderna för fast anställd personal och

frivilliga i enlighet med förslag av kommittén anpassades efter de samtidigt

beslutade, från och med den 1 januari 1949 gällande nya bestämmelserna i

lagen om försäkring för olycksfall i arbete. De provisoriska bestämmelserna

rörande värnpliktiga bibehöllos oförändrade. Det förutsattes därvid, att definitiva

bestämmelser skulle meddelas snarast möjligt.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39. 29

Socialvårdskommittén avgav i januari 1949 betänkande med förslag till

ändrade bestämmelser om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring. Efter remissbehandling har ärendet beretts inom

försvarsdepartementet. I årets statsverksproposition har vid beräkningen av

det under fjärde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till Bidrag till ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, förutsatts

att nya ersättningsbestämmelser skola träda i kraft den 1 juli detta år.

I februari 1949 avgav socialvårdskommittén betänkande med förslag till

bestämmelser om tillägg av statsmedel åt vissa ersättningstagare enligt olycksfallsförsäkringslagen

m. m. De däri förordade ersättningsförbättringarna

komma att bli av betydelse för vissa grupper av skadad personal vid försvarsväsendet,

men förslagen avse främst andra kategorier av ersättningstagare.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

En ny militärersättningsförordning och en särskild förordning angående

omreglering av äldre ersättningar avses från och med 1 juli 1950 skola ersätta

de nu gällande, i väsentliga delar endast provisoriska bestämmelserna

om ersättningar till värnpliktiga och vissa andra kategorier av militär personal

för kroppsskador, ådragna under militärtjänstgöringen.

I förslaget till militärersättningsförordning anpassas ersättningsgrunderna

för värnpliktiga i framdeles inträffande skadefall efter de från 1949 års ingång

gällande ersättningsgrunderna i lagen om försäkring för olycksfall i

arbete. Den beräknade årliga arbetsförtjänst, efter vilken ersättnings storlek

bestämmes, föreslås för värnpliktig utgöra lägst 3 600 kronor; maximibeloppet

föreslås liksom enligt olycksfallsförsäkringslagen utgöra 7 200 kronor. Sjukpenning

till värnpliktig vid arbetsoförmåga föreslås utgå med lägst 7 kronor

och högst 14 kronor för dag eller, om den skadade sammanlever med hustru

eller har hemmavarande barn eller adoptivbarn under 16 år, lägst 8 kronor

50 öre och högst 15 kronor 50 öre för dag. Livränta till värnpliktig vid helinvaliditet

utgör enligt förslaget intill 67 års ålder lägst 3 300 och högst 6 600

kronor för år, oräknat eventuellt vårdbidrag. För närvarande erhåller värnpliktig,

som blir arbetsoförmögen i följd av skada under första tjänstgöringen,

i allmänhet 6 kronor 30 öre för dag i sjukpenning eller 2 150 kronor 40 öre

för år i livränta.

Enligt förslaget till omregleringsförordning avses de i äldre fall utgående

ersättningarna, som enligt de provisoriska bestämmelserna äro mycket

olika för olika kategorier av värnpliktiga, skola omräknas efter en enhetlig

skala. Livräntan vid helinvaliditet föreslås för skadade i åldern 25—67 år

till 4 200 kronor för år, oräknat eventuellt vårdbidrag. Omregleringsförordningen

föreslås skola tillämpas även å vissa andra kategorier än värnpliktiga.

De nuvarande, av inkomstprövning beroende familjebidragen till skadade

värnpliktiga m. fl. ävensom övriga provisoriskt införda tilläggsförmåner föreslås

skola avvecklas. Genom en övergångsanordning sörjes för, att minskning

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

av förmånerna icke behöver uppkomma i de fall, där omreglerad ersättning

skulle understiga nu utgående ersättning jämte familjebidrag.

Kostnaderna för ersättningsförbättringarna beräknas under nästa budgetår

till omkring 2,5 miljoner kronor.

Socialvårdskonimitténs förslag.

Socialvårdskommittén har föreslagit, att 1927 års förordning om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, skall ersättas

av en ny förordning. Denna förordning (militärersättningsförordningen) avses

skola tillämpas dels å skadefall, som inträffa efter förordningens ikraftträdande,

dels å vissa dessförinnan men efter 1949 års ingång inträffade fall.

Vidare har i eu särskild förordning, omregleringsförordningen, framlagts förslag

till bestämmelser angående ersättningar i äldre fall för tid efter förordningens

ikraftträdande. Båda de föreslagna förordningarna syfta främst till

eu definitiv reglering av ersättningsgrunderna för värnpliktiga.

I motiveringen till den föreslagna nya militärersättningsförordningen har

kommittén framhållit bland annat följande.

Ersättningarna enligt nämnda förordning liksom ersättningarna enligt

olycksfallsförsäkringslagen avses utgöra kompensation för den av kroppsskadan

förorsakade inkomstminskningen. Det har synts kommittén vara tämligen

självfallet, att ersättningar till skadade värnpliktiga böra i princip utmätas

så, att de bli minst likvärdiga med de ersättningar, som enligt olycksfallsförsäkringslagen

tillkomma skadade arbetstagare. Det förhållandet, att

ersättning till värnpliktiga, liksom till vissa andra personalkategorier, utges

icke blott för sådana skador och sjukdomar som omfattas av försäkringen

för olycksfall i arbete och vissa yrkessjukdomar, utan även för andra under

tjänstgöringen ådragna sjukdomar, utgör enligt kommitténs mening icke något

bärande skäl för en nedpressning av ersättningsnivån. Denna utvidgning av

ersättningsrätten får nämligen anses vara betingad av de särskilda sjukdomsrisker,

som kunna vara förenade med tjänstgöringen. Ett förmånligt försäkringsskydd

för de värnpliktiga — med avseende på såväl ersättningsrättens

omfattning som ersättningarnas storlek -— motiveras också med att deras

övriga förmåner under tjänstgöringen äro blygsamma.

Som ett skäl mot en gradering av de värnpliktigas ersättningar vid kroppsskador

i förhållande till deras civila inkomst åberopades, framhåller kommittén,

vid tillkomsten av 1927 års förordning, att deras förmåner i övrigt icke

rönte någon inverkan av de olika förhållandena i det civila livet. Detta argument

har synts kommittén föga bärkraftigt. Att de värnpliktiga icke erhålla

kompensation för det ekonomiska avbräck, som de få vidkännas under tjänstgöringstiden,

kan, anför kommittén, icke i och för sig motivera, att ersättning

i anledning av ådragen kroppsskada skall utges efter mindre förmånliga grunder

än vid olycksfall i avlönat arbete. Från principiella synpunkter skulle

enligt kommitténs mening intet vara att erinra mot en så anordnad kombina
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

tion av en standardskala och olycksfallsförsäkringslagens regler, att standardbeloppen

finge överskridas, om ersättning enligt lagens regler vore förmånligare

för den värnpliktige eller den efterlevande. Från praktisk synpunkt

skulle visserligen ett sådant system å ena sidan ha den nackdelen, att en beräkning

av den värnpliktiges årliga arbetsförtjänst kunde vara besvärlig att

verkställa. Å andra sidan skulle systemets tillämpning dock medföra den fördelen,

att anordningen med behovsprövade familjebidrag kunde avvecklas. Om

skadade värnpliktiga tillförsäkrades ersättningar enligt de grunder, som efter

1948 års ändringar i olycksfallsförsäkringslagen gällde för annan militär personal

och för de i civilt arbete skadade arbetstagarna, bleve förmånerna i vanliga

fall tillräckliga, och en önskvärd enhetlighet i ersättningssystemet komme

till stånd.

På dessa skäl, som närmare utvecklats i betänkandet, har kommittén förordat,

att den årliga arbetsförtjänsten för de värnpliktiga i framdeles inträffande

fall skall beräknas enligt grunderna i 9 § olycksfallsförsäkringslagen, dock med

tillämpning av vissa särskilda minimibelopp. Vid minimibeloppens avvägning

bör enligt kommittén beaktas dels att antalet av de fall i vilka skälighetsberäkning

enligt 9 § olycksfallsförsäkringslagen måste göras, reduceras om relativt

höga minimibelopp fastställas, dels ock att överkompensation såvitt möjligt

bör undvikas. Det har synts kommittén lämpligt, att ett lägre minimibelopp

tillämpas vid bestämmande av ersättning till den värnpliktige för tid innan

han uppnått viss ålder och ett högre minimibelopp vid bestämmande av ersättning

för tid därefter eller av ersättning till efterlevande. Kommittén har framhållit,

att i fråga om arbetsinkomsternas variation med åldern stora skillnader

föreligga mellan olika grupper av arbetstagare, men att skilda regler för olika

yrkesgrupper icke lämpligen kunna uppställas i förevarande sammanhang. Vid

stadgandets utformning bör enligt kommitténs mening hänsyn tagas till att

en minimiregel redan gäller för fast anställt manskap och hemvärnspersonal,

i det att arbetsförtjänsten för dem icke må beräknas till lägre belopp än 3 000

kronor vid bestämmande av sjukpenning efter utgången av det kalenderår, då

den skadade fyllt 20 år, eller av livränta. Kommitténs majoritet1 har stannat

för att förorda ett för värnpliktiga, fast anställt manskap och hemvärnspersonal

gemensamt stadgande av innehåll, att arbetsförtjänsten skall beräknas

till minst 3 000 kronor vid bestämmande av ersättning till skadad, som fyllt

20 men högst 25 år, och att ett högre minimibelopp, 3 600 kronor, skall tilllämpas

vid bestämmande av ersättning till skadad över 25 år eller av ersättning

till efterlevande. En minoritet2 har ansett, att den av majoriteten sålunda

föreslagna skillnaden mellan minimibeloppen är alltför försiktigt utmätt, och

förordar att sistnämnda belopp höjes till 3 900 kronor.

I motiveringen till den föreslagna omregleringsförordningen, som har av

seende å värnpliktiga m. fl., har kommittén inledningsvis erinrat om att vid

1 Ordföranden, f. d. landshövdingen Eriksson, samt, ledamöterna lJirke, Hag&rd, Nord*

gren och Pettersson.

2 Ledamöterna Bexelius, Hartmann och Höjer.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

32

ti u

tagna ändringar i olycksfallsförsäkringslagens ersättningsbestämmelser erhållit

tillämpning endast beträffande olycksfall, som inträffat efter det att de

nya bestämmelserna trätt i kraft, samt att vid de under senare år företagna

prolongationerna av dyrtidstilläggsbestämmelserna förutsatts, att kommittén

vid sin översyn av olycksfallsförsäkringslagen skulle undersöka möjligheten

av att åstadkomma skälig kompensation åt livräntetagare, som till följd av

tidigare maximeringsregler eller eljest oförmånligare ersättningsgrunder kommit

i avsevärt sämre ställning än de vid tillämpning av nyare bestämmelser

skolat intaga.

Beträffande förslaget till omregleringsförordning har kommittén anfört, att

det förhållandet att ändringar i olyeksfallsförsäkringslagens ersättningsbestämmelser

icke kommit dem tillgodo, som skadats före lagändringarna, icke

hindrat att sådan återverkande kraft givits åt vissa ändringar i militärersättningsbestämmelserna.

De år 1946 tillkomna provisoriska förbättringarna av

värnpliktigas ersättningar enligt 1927 års förordning tillförsäkrades sålunda

även dem som skadats innan bestämmelserna trätt i kraft. Samtidigt beslöts

att enligt 1909 års förordning utgående ersättningar till såväl värnpliktiga som

annan i förordningen avsedd personal (volontärer och stammanskap) skulle

uppräknas i nivå med ersättningar enligt lägsta ersättningsklassen för värnpliktiga

i 1927 års förordning. Ersättningar enligt de av kommittén nu föreslagna

bestämmelserna för framdeles inträffande skador under värnpliktstjänstgöring

(militärersättningsförordningen) bli, enligt vad kommittén framhållit,

särskilt i de fall, då skadan medfört höggradig invaliditet eller lett till döden,

i allmänhet avsevärt förmånligare än ersättningar enligt 1927 års förordning

jämte därå utgående dyrtidstillägg. Om detta förslag skulle godtagas, kräver

enligt kommitténs mening billigheten, att utgående ersättningar i äldre skadefall,

som medfört alltjämt bestående höggradig invaliditet eller lett till den

värnpliktiges död, samtidigt förbättras på sådant sätt, att de kunna anses bli

åtminstone i stort sett likvärdiga med de genomsnittliga ersättningarna i nya

fall.

Över socialvårdskommitténs betänkande ha yttranden avgivits av överbefälhavaren,

försvarets civilförvaltning, försvarets socialbyrå, försvarets upplysnings-

och personalvårdsnämnd, hemvärnsrådet, socialstyrelsen, försäkringsrådet,

riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

statskontoret, centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden, centralförbundet

för befälsutbildning, försvarsväsendets underbefälsförbund,

stiftelsen Kungafonden Med folket för fosterlandet och, i vad avser frågor

som äga samband med översynen av olycksfallsförsäkringslagen, socialförsäkringsbolagens

förening.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Vougt, har i propositionen

anfört bland annat följande:

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

»En revision av bestämmelserna angående ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, har sedan länge varit aktuell. Behovet

av ändrade bestämmelser är särskilt framträdande med avseende på de

värnpliktiga. Ett flertal provisoriska ersättningsförbättringar ha genomförts,

men ersättningarna äro ändock i stor utsträckning alltför låga för att tillförsäkra

skadade och deras efterlevande en skälig levnadsstandard. Bestämmelserna

äro i hög grad invecklade och svåröverskådliga.

Att revisionen måst uppskjutas beror därpå, att författningarna i ämnet

ha nära sammanhang med lagen om försäkring för olycksfall i arbete, som

jämväl är föremål för översyn. Denna översyn, som socialvårdskommittén har

att företaga, är icke avslutad. I lagens ersättningsbestämmelser ha emellertid,

på grundval av förslag från kommittén, företagits väsentliga ändringar, som

trädde i kraft vid ingången av år 1949. Motsvarande ersättningsförbättringar

tillförsäkrades samtidigt försvarets fast anställda och frivilliga personal, under

det att de provisoriska bestämmelserna för värnpliktiga tills vidare bibehöllos

oförändrade i avvaktan på förslag från kommittén till definitiva bestämmelser

i ämnet.

Den viktigaste skillnaden mellan 1927 års militärersättningsförordning och

den av kommittén föreslagna förordningen för framdeles inträffande

skadef all är, att ersättningarna till skadade värnpliktiga och deras efterlevande

enligt förslaget icke skola såsom nu utmätas efter vissa antagna årsförtjänster,

oberoende av de skadades civila sysselsättningar och arbetsinkomster,

utan bestämmas i förhållande till de enligt grunderna i olycksfallsförsäkringslagen

beräknade årliga arbetsförtjänsterna, i den mån ersättningarna därigenom

komma att överstiga vissa minimibelopp. Särskilt i de fall, då skadan

medför höggradig invaliditet eller leder till döden, bli ersättningarna enligt

förslaget i allmänhet avsevärt förmånligare än ersättningarna enligt 1927 års

förordning jämte därå utgående dyrtidstillägg.

Principiella erinringar mot de nämnda huvudgrunderna för den föreslagna

nya militärersättningsförordningen ha framställts endast i ett fåtal av de avgivna

yttrandena. Från praktisk synpunkt har i flera yttranden framhållits,

att en beräkning enligt 9 § olycksfallsförsäkringslagen av värnpliktigs årliga

arbetsförtjänst icke sällan kunde vara mycket vansklig. I några yttranden har

anförts, att det, då avsikten vore att vissa föreslagna bestämmelser skulle ägnas

förnyade överväganden vid den fortsatta översynen av olycksfallsförsäkringslagen,

hade varit önskvärt att förslag till ny militärersättningsförordning och

förslag till reviderad olycksfallsförsäkringslag hade fått bedömas samtidigt.

För egen del ansluter jag mig till uppfattningen, att det hittillsvarande

systemet med indelning av de värnpliktiga i fixa ersättningsklasser icke kan

bibehållas. Den omständigheten, att de värnpliktigas förmåner under tjänstgöringen

icke graderas i förhållande till det av tjänstgöringen föranledda inkomstbortfallet,

torde, såsom kommittén framhållit, icke motivera, att ersättning

till den, som i följd av kroppsskada åsamkas inkomstbortfall även efter

tjänstgöringen, skall utgå efter mindre förmånliga grunder än vid olycksfall

3—9io so Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 sand. 2 avd. Nr 39.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

i avlönat arbete. Att många värnpliktiga vid tiden för den första tjänstgöringen

icke äro slutligt inplacerade i förvärvsarbete talar för att relativt höga minimibelopp

böra stadgas för den årliga arbetsförtjänstens beräkning men bör icke

föranleda, att de, som åtnjuta högre arbetsförtjänster, icke skola få sina ersättningar

beräknade efter inkomstbortfallets storlek. Jag delar sålunda kommitténs

uppfattning i fråga om huvudprinciperna för de nya ersättningsbestämmelserna.

Efter de år 1948 företagna ändringarna i olycksfallsförsäkringslagen ha

förutsättningar i stort sett erhållits för en i flera hänseenden mycket önskvärd

reglering av ersättningsgrunderna för de under militärtjänstgöring skadade.

Vid sådant förhållande bör denna reglering icke ytterligare uppskjutas

av den anledningen att vissa bestämmelser i det föreliggande förslaget komma

att upptagas till nytt övervägande vid den fortsatta översynen av olycksfallsförsäkringslagen.

Dock bör givetvis iakttagas, att sådana ändringar, som skulle

innebära ett olägligt föregripande av lagrevisionen, böra undvikas.

Beträffande minimibeloppen vid den årliga arbetsförtjänstens beräkning

för värnpliktiga m. fl. har kommitténs majoritet förordat, att arbetsförtjänsten

skall beräknas till lägst 3 000 kronor vid bestämmande av ersättning till den

skadade mellan 20 och 25 års ålder och till lägst 3 600 kronor vid bestämmande

av ersättning till den skadade efter 25 års ålder och ersättning till efterlevande.

Minoriteten har ansett, att sistnämnda belopp borde bestämmas till 3 900

kronor. I flertalet yttranden har majoritetens förslag lämnats utan erinran.

Minoritetens förslag har biträtts av socialstyrelsen och försäkringsrådets

majoritet.Riksförsäkringsanstalten har, under hänvisning till socialstyrelsens

statistik över löneläget år 1947, föreslagit ett enhetligt minimibelopp av 3 600

kronor. Nämnda statistik utvisade bland annat, att genomsnittliga löneinkomsten

för manliga arbetare i åldrar över 18 år varit 3 603 kronor inom yrkesgruppen

lantarbete och4 584kronor i lägsta dyrortsgruppen för anställda inom industri,

hantverk, handel, transportväsen, allmän tjänst m. m.

Vid minimiersättningarnas bestämmande bör, såsom kommittén anfört,

beaktas å ena sidan att antalet fall, i vilka skälighetsprövning enligt 9 § olycksfallsförsäkringslagen

måste äga rum, reduceras om relativt höga minimibelopp

för arbetsförtjänsten fastställas, å andra sidan att en överkompensation,

som kan bidraga till att fixera sjuklighetstillstånden, bör såvitt möjligt undvikas.

Det av kommittén föreslagna lägre minimibeloppet för värnpliktigs

arbetsförtjänst torde kunna höjas utan att avsevärd risk av överkompensation

uppkommer. Övervägande skäl synas tala för att i enlighet med riksförsäkringsanstaltens

förslag ett enhetligt minimibelopp av 3 600 kronor bör fastställas

för de värnpliktiga.

Kommitténs förslag angående omreglering av ersättningar till värnpliktiga

m. fl. i äldre skadefall innebär att ersättningarna skola omräknas

efter en enhetlig skala. En omräkning av värnpliktigas ersättningar i äldre

fall efter de för nya fall föreslagna reglerna har kommittén funnit vara tämligen

utesluten redan av praktiska skäl. Kommitténs majoritet har ansett, att ersätt
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

ningarna vid de högsta invaliditetsgraderna borde uppräknas till en sådan

nivå, att de kunde betraktas som ungefär likvärdiga med de genomsnittliga

ersättningarna i nya fall. Härvid skulle underkompensation fortfarande föreligga

i vissa fall och överkompensation uppkomma i andra fall, men båda dessa

otillfredställande konsekvenser syntes ofrånkomliga. För skadade med medelsvår

invaliditet innebär förslaget avsevärda förbättringar i flertalet fall, under

det att inga eller endast små förbättringar tillfalla de lindrigt skadade.»

Utskottet.

Propositionen innefattar dels förslag till ny militärersättningsförordning,

avsedd att ersätta den nu gällande förordningen av den 18 juni 1927, dels

förslag till en särskild förordning angående omreglering av vissa ersättningar,

som utgå enligt äldre bestämmelser på grund av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring (omregleringsförordningen). Nämnda båda förordningar

innebära avsevärda förbättringar i ersättningshänseende för den personal, å

vilken förordningarna ha avseende. Kostnaderna för dessa förbättringar ha i

propositionen beräknats till omkring 2,5 miljoner kronor för det kommande

budgetåret.

Vad först den nya militärersättningsförordningen beträffar ansluter sig

denna nära till gällande bestämmelser i olycksfallsförsäkringslagen. I förhållande

till nuvarande bestämmelser i ämnet medför denna anslutning främst,

att ersättningarna till skadade värnpliktiga och deras efterlevande icke skola

utmätas efter vissa antagna årsförtjänster, oberoende av de skadades civila

sysselsättningar och arbetsinkomster. Ersättningarna skola i stället, liksom

enligt olycksfallsförsäkringslagen, utgå i förhållande till den skadades årliga

arbetsförtjänst, beräknad i överensstämmelse med 9 § nämnda lag. Den

årliga arbetsförtjänsten för dem, som skadats under värnpliktstjänstgöring,

må emellertid ej beräknas till lägre belopp än 3 600 kronor.

Principen att ersättningarna skola beräknas på grundval av den verkliga

arbetsförtjänsten finner utskottet vara riktig. Såvitt utskottet kan finna torde

svårigheter dock kunna yppas vid fastställandet av denna förtjänst. Det är

här ofta fråga om personer, som ännu ej fått fast fot i förvärvslivet, ett förhållande

som ytterligare kommer att accentueras, därest värnpliktsåldern, såsom

föreslagits, sänkes till 19 år. Utskottet vill därför, i likhet med vad försvarets

socialbyrå i avgivet yttrande anfört, understryka angelägenheten av

att sådana fall, där tveksamhet kan råda om den sannolika arbetsförtjänsten,

bliva på ett välvilligt sätt bedömda. Mot storleken av det föreslagna minimibeloppet

har utskottet ej något att erinra.

Den föreslagna omregleringsförordningen avser uppräkning av ersättningar

till värnpliktiga m. fl. enligt den nu gällande militärersättningsförordningen

ävensom ersättningar enligt 1909 års förordning i ämnet. Dessa ersättningar

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

äro, som ovan anmärkts, betydligt lägre än de, som komma att utgå enligt

de nya reglerna. En uppräkning av dessa ersättningar till belopp lika med

dem, som skola följa enligt sistnämnda regler, har av praktiska skäl ansetts

utesluten. Vad de äldre livräntorna till värnpliktiga m. fl. beträffar ha dessa

vid de högsta invaliditetsgraderna föreslagits skola uppräknas till de belopp,

som ungefärligen kunna anses motsvara genomsnittsbeloppen i nya fall. Inga

eller endast små förbättringar komma att tillfalla personer, vilkas invaliditet

är ringa. Även sjukhjälp, sjukpenning och efter]evandelivräntor enligt de äldre

bestämmelserna ha i förslaget uppräknats till en nivå, som ligger nära de

genomsnittliga belopp, som framdeles skola utgå.

Mot den sålunda föreslagna ordningen för en reglering av de äldre skadefallen

har utskottet ej funnit anledning till anmärkning. De nya ersättningsbeloppen

torde någorlunda väl tillgodose de personer, varom här är fråga.

Ej heller mot propositionen i övrigt har utskottet funnit anledning till

erinran.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte

dels antaga de genom förevarande proposition framlagda förslagen

till

1) förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring (militärersättningsförordning),

2) förordning angående omreglering av vissa ersättningar i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

samt

3) förordning om upphävande av vissa bestämmelser angående

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

m. m.;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter om utgivande

av skälig ersättningsfyllnad i de fall, där ersättning enligt

de från och med den 1 juli 1950 gällande bestämmelserna om

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

utgår med lägre belopp än som kunnat utgå om

äldre bestämmelser rörande ersättning och familjebidrag alltjämt

skolat tillämpas beträffande olycksfall som inträffat och sjukdomar

som yppats före nämnda dag.

Stockholm den 27 april 1950.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

37

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Sten, Hallagård, AVistrand,

Nils Elowsson, Bengtson och AVeiland;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken*, Byberg*,

Nilsson i Göteborg, Hagård, fröken Höjer, herrar Odhe och Andersson i Linköping.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:293 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till militärersättningsförordning m. m., såvitt propositionen hänvisats till laguts a1 i texten