Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till militärersättningsförordning in. in., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.
1950-04-27 · 37 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 36 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1950:39, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till militärersättningsförordning in. in., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
1
Nr 39.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till militärersättningsförordning in. in., såvitt
propositionen hänvisats till lagutskott.
Genom en den 3 februari 1950 dagtecknad proposition, nr 96, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden, föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring (militärersättningsförordning),
2) förordning angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, samt
3) förordning om upphävande av vissa bestämmelser angående ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m.;
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter om utgivande av
skälig ersättningsfyllnad i de fall, där ersättning enligt de från och med den
1 juli 1950 gällande bestämmelserna om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, utgår med lägre belopp än som kunnat
utgå om äldre bestämmelser rörande ersättning och familjebidrag alltjämt
skolat tillämpas beträffande olycksfall som inträffat och sjukdomar som yppats
före nämnda dag;
dels och till Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, för budgetåret 1950/51 under fjärde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 12 500 000 kronor.
De vid propositionen fogade författningsförslagen äro av följande lydelse.
1—910 so Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 saml. 2 avd. Nr 39.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
Gällande lydelse Förslag
av de mot vidstående förslag sva- _ tlJ1
rande bestämmelserna i förordningen Förordning
den 18 juni 1927 (nr 234) om er- om ersättning i anledning av kroppssättning
i anledning av kroppsskada, skada, ådragen under militärtjänstådragen
under militär- göring (militärersättnings
tjänstgöring.
1 förordning).
Härigenom förordnas som följer:
Allmänna bestämmelser.
1 §■ 1 §•
Varder i denna förordning avsedd 1 mom. Varder i denna förordning
värnpliktig, till manskap hörande fast avsedd värnpliktig, till manskap höanställd,
icke ständigt tjänstgörande rande fast anställd, icke ständigt
fast anställd eller frivillig under mili- tjänstgörande fast anställd eller fritärtjänstgöring
å tid, då riket icke be- villig under militärtjänstgöring å tid,
finner sig i krig, skadad till följd av då riket icke befinner sig i krig, skaolycksfall
eller ådrager sig person, dad till följd av olycksfall eller ådrasom
nu nämnts, annorledes under dy- ger sig person, som nu nämnts, anlik
tjänstgöring sjukdom, utgives av norledes under dylik tjänstgöring
allmänna medel ersättning enligt ne- sjukdom, utgives av allmänna medel
dan stadgade grunder. ersättning enligt nedan stadgade
I denna förordning avses grunder.
med värnpliktiga: värnpliktiga, som I denna förordning avses
icke äro fast anställda vid krigsmak- med värnpliktig: den som fullgör
ten; värnplikt;
med fast anställt manskap: dels in- med fast anställt manskap: dels
nehavare av manskapsbeställningar på innehavare av manskapsbeställningar
aktiv stat utom högbåtsmän och över- på aktiv stat utom högbåtsmän och
furirer, dels manskap över stat och på överfurirer, dels manskap över stat,
civilanställningsstat, dels ock musik- dels ock musikelever;
elever; med icke ständigt tjänstgörande
med icke ständigt tjänstgörande fast anställd personal: dels personal
fast anställd personal: dels personal i krigsmaktens reserver utom pensionsi
krigsmaktens reserver utom pen- avgången personal, dels bataljonsläsionsavgången
personal, dels batal- kare vid fältläkarkåren, fältläkarstijonsläkare
vid fältläkarkåren, marin- pendiater, marinläkare av 2. graden
läkare av 2. graden vid stammen, ma- vid stammen, marinläkarstipendiater,
1 Förordningen är indelad i fyra kapitel med rubrikerna »Allmänna bestämmelser»
(1—5 §§), »Ersättning för skada till följd av olycksfall» (6—7, 7 a, 8—14 och 16—18 §§),
»Ersättning i anledning av sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall» (19, 21 och 23 §§)
samt »Särskilda bestämmelser» (25—26 §§). De paragrafer, som utgöra motsvarigheter till
paragrafer i förslaget, äro här återgivna i samma ordning som dessa.
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
3
(Gällande lydelse:)
rinläkarstipendiater, flygläkare av 2.
graden på aktiv stat och batalj onsveterinärer
vid fältveterinärkåren, dels
ock indelt manskap; samt
med frivilliga: sådan i militärtjänstgöring
frivilligt deltagande personal,
som enligt Kungl. Maj:ts förordnande
hänföres under denna förordning.
Kungl. Maj:t äger, då särskilda förhållanden
anses böra därtill föranleda,
besluta om ersättning i huvudsaklig
överensstämmelse med grunderna
i denna förordning till annan
än här förut avsedd person, som deltager
i militärtjänstgöring. 2
2 §•
Militärtjänstgöring anses hava varit
för handen icke blott då vederbörande
deltagit i sådan tjänstgöring
utan även under tid,
då han eljest på grund av tjänstgöringen
uppehållit sig inom kasernområde,
fartyg eller annan förläggningsplats
eller i omedelbart samband
med tjänstgöringen lovligen uppehållit
sig å allmän plats eller för allmänheten
tillgänglig lokal inom tjänstgöringsorten
eller den omgivning därav,
där personal tillhörande manskapet
vanligen vistas under fritid, samt
då han färdats till eller från t.jänst
-
(F öreslagen lydelse:)
flygläkare av 2. graden på aktiv stat
och bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren,
dels ock indelt manskap;
samt
med frivilliga: hemvärnspersonal
samt sådan i militärtjänstgöring frivilligt
deltagande personal, som enligt
Konungens förordnande hänföres
under denna förordning.
2 mom. Ersättning utgives jämväl
i anledning av skada eller sjukdom,
som någon under tid, då riket icke befinner
sig i krig, ådrager sig vid inskrivning
till värnpliktstjänstgöring
eller vid prövning för vinnande av
anställning såsom manskap eller
under omständigheter, som enligt
Konungens förordnande jämställas
därmed.
3 mom. Konungen äger, då särskilda
förhållanden anses böra därtill
föranleda, besluta om ersättning i
huvudsaklig överensstämmelse med
grunderna i denna förordning till annan
än här förut avsedd person, som
deltager i militärtjänstgöring.
2 §.
Militärtjänstgöring anses hava varit
för handen icke blott då vederbörande
deltagit i sådan tjänstgöring
utan även under tid,
då han eljest på grund av tjänstgöringen
uppehållit sig inom kasernområde,
fartyg eller annan förläggningsplats
eller i omedelbart samband
med tjänstgöringen lovligen uppehållit
sig å allmän plats inom tjänstgöringsorten
eller den omgivning
därav, där personal tillhörande manskapet
vanligen vistas under fritid,
samt
då han färdats till eller från tjänst
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
(Gällande lydelse:)
göringen samt färden föranletts av
och stått i omedelbart samband antingen
med tjänstgöringen eller med
permission eller annan ledighet.
Lika med militärtjänstgöring skall
anses av militär myndighet kontrollerad
frivillig utbildningskurs till gagn
för rikets försvar.
19 §.
1. Sjukdom, som icke förorsakats
av olycksfall, skall anses ådragen under
militärtjänstgöring,
därest sjukdomen yppats under
tjänstgöringen samt skälig anledning
ej finnes att antaga, att sjukdomens
framträdande föranletts av annan orsak
än tjänstgöringen och att denna
icke väsentligen bidragit därtill, samt
därest sjukdomen visserligen icke
yppats under tjänstgöringen, men
denna skäligen kan antagas hava väsentligen
bidragit till sjukdomen.
2. Beträffande ersättning i anledning
av sjukdom, som i 1 mom. avses,
skola, med nedan i detta kapitel angivna
undantag och tillägg, bestämmelserna
i 2 kap. om ersättning för
skada till följd av olycksfall äga motsvarande
tillämpning.
3§-
1. Ersättningsärenden, som avses i
denna förordning, avgöras med det
undantag, som i 6 § angives, av riksf
örsäkringsanstalten.
Över beslut av riksförsäkringsanstalten
i sådant ärende må klagan föras
hos försäkringsrådet genom besvär,
som skola ingivas till rådet eller
i betalt brev med allmänna posten
(Föreslagen lydelse:)
göringen samt färden föranletts av
och stått i omedelbart samband an
tingen med tjänstgöringen eller med
permission eller annan ledighet.
Med militärtjänstgöring jämställes
av militär myndighet kontrollerad frivillig
utbildningskurs till gagn för
rikets försvar ävensom i 1 § 2 mom.
avsedd inskrivning eller prövning.
3 §•
Sjukdom, som utan att vara förorsakad
av olycksfall yppas under militärtjänstgöring,
skall anses vara ådragen
under denna, såvida skälig anledning
ej finnes att antaga, att sjukdomens
framträdande föranletts av annan
orsak än tjänstgöringen och att
denna icke väsentligen bidragit där
till.
Annan sjukdom, som icke förorsakats
av olycksfall, skall anses vara
ådragen under tjänstgöringen, därest
denna skäligen kan antagas hava väsentligen
bidragit till sjukdomen.
Nedan givna bestämmelser angående
skada till följd av olycksfall
skola tillämpas även beträffande sjukdom,
som icke förorsakats av olycksfall;
och skall därvid skadan anses
hava inträffat den dag sjukdomen
yppades.
4 §•
Ersättningsärenden, som avses i
denna förordning, avgöras med de
undantag, som i 6 och 7 §§ angivas,
av riksförsäkringsanstalten.
Över beslut av riksförsäkringsanstalten
i sådant ärende må klagan
föras hos försäkringsrådet genom besvär,
som skola hava inkommit till
försäkringsrådet sist å trettionde
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
5
(Gällande lydelse:)
vara till rådet inkomna sist å trettionde
dagen efter det klaganden av
beslutet erhållit del, den dagen oräknad,
då sådant skedde.
Försäkringsrådet äger, ändå att klagan
icke förts, till prövning upptaga
ärende, som avses i denna paragraf.
Över försäkringsrådets beslut må
klagan ej föras.
2. Med avseende å försäkringsrådets
behandling av ifrågavarande
ärenden skall gälla vad i 6 § i lagen
om försäkringsrådet stadgas.
3. Försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens
beslut i omförmälda
ärenden meddelas kostnadsfritt.
14 §.
Uppkommer under militärtjänstgöring
skada till följd av olycksfall, skall
den skadades kompanichef eller motsvarande
befäl ofördröjligen därom
underrättas. Yppas skadan först sedan
tjänstgöringen upphört, skall den
skadade därom underrätta riksförsäkringsanstalten,
därest han anser sig
berättigad till ersättning enligt denna
förordning.
Den skadade vare ock skyldig att
underkasta sig vård eller föreskrift
av läkare, som vederbörande militära
myndighet eller riksförsäkringsanstalten
må tillkalla. 6
6 §■
För skada till följd av olycksfall
utgives i ersättning:
1) om olycksfallet medfört sjukdom,
som förorsakat förlust eller nedsättning
av arbetsförmågan, under
sjukdomstiden:
a) erforderlig läkarvård jämte läke
-
(Föreslagen lydelse:)
dagen efter den, då klaganden erhöll
del av heslutet.
Försäkringsrådet äger, ändå att klagan
icke förts, till prövning upptaga
ärende, som avses i denna paragraf.
Över försäkringsrådets beslut må
klagan ej föras.
Med avseende å försäkringsrådets
behandling av ifrågavarande ärenden
skall gälla vad i 6 § lagen om försäkringsrådet
stadgas.
Försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens
beslut i omförmälda
ärenden meddelas kostnadsfritt.
5§-
Ådrager sig någon under militärtjänstgöring
skada, som avses i denna
förordning, skall den skadades kompanichef
eller motsvarande befäl ofördröjligen
underrättas. Yppas skadan
först sedan tjänstgöringen upphört,
skall den som i anledning av skadan
anser sig berättigad till ersättning enligt
denna förordning därom underrätta
riksförsäkringsanstalten.
Ersättningar.
6 §•
1 mom. Har någon skadats till
följd av olycksfall, som ovan avses,
skall i ersättning tillhandahållas honom
erforderlig läkarvård, jämte läkemedel
och andra till arbetsförmågans
höjande eller eljest till lindrande av
menliga följder av olycksfallet nödiga
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
(Gällande lydelse:)
medel och andra till arbetsförmågans
höjande eller eljest till lindrande av
menliga följder av olycksfallet nödiga
särskilda hjälpmedel, såsom kryckor,
enklare konstgjorda lemmar, glasögon
och dylikt;
b) sjukpenning för varje dag, utgörande
vid förlust av arbetsförmågan
ett belopp, bestämt i förhållande
till den skadades årliga arbetsförtjänst
på sätt nedan angives (hel sjukpenning)
och vid nedsättning av arbetsförmågan
det lägre belopp, som
svarar mot nedsättningen; dock att
sjukpenning utgår endast, för så vitt
sjukdomen varat under mer än tre dagar
efter dagen för olycksfallet och
arbetsförmågan blivit nedsatt med
minst en fjärdedel; skolande hel sjukpenning
utgå med belopp, som framgår
av följande tabell: 2
Den årliga arbetsförtjänsten
uppgår
Sjukpenningens
belopp
till (kronor)
men cj till
(kronor)
kronor
öre
675
i
50
675
945
2
—
945
1215
2
50
1215
1485
2
75
1485
1755
3
25
1755
2 025
3
50
2 025
2 295
4
—
2 295
2 565
4
50
2 565
2 835
5
—
2 835
3105
5
50
3105
3 375
6
—
3 375
3 645
6
50
3 645
3 915
7
—
3 915
4185
7
50
4185
4 455
8
—
4 455
4 725
8
50
4 725
—
9
—
2) om olycksfallet, efter upphörande
av därav förorsakad sjukdom,
medfört under längre eller kortare tid
(Föreslagen lydelse:)
särskilda hjälpmedel, såsom kryckor,
konstgjorda lemmar och glasögon,
allt i den mån den skadade icke eljest
äger erhålla sådana förmåner på statens
bekostnad. Den skadade är skyldig
underkasta sig vård eller föreskrift
av läkare, som vederbörande
militära myndighet eller riksförsäkringsanstalten
må tillkalla. Kan läkarvård
ej anskaffas utan oskälig omgång
eller kostnad, må i stället annan lämplig
vård beredas den skadade.
Tillika gäldas behövlig kostnad för
läkarbetyg, som erfordras för bestämmande
av ersättning enligt denna förordning
eller för prövning huruvida
ersättning bör utgå.
Erfordras förnyelse av sådana särskilda
hjälpmedel, som avses i första
stycket, må, när skäl därtill prövas
föreligga, i stället för nya hjälpmedel
utgivas ersättning med ett årligt belopp,
svarande mot den sannolika årliga
kostnaden för förnyelsen, eller
ett belopp för en gång, motsvarande
sagda ersättnings kapitalvärde enligt
gällande beräkningsgrunder.
2 mom. Har olycksfallet medfört
sjukdom, som varat mer än två dagar
efter dagen för olycksfallet, utgives,
där ej annat följer av 4 mom., från
och med dagen efter sistnämnda dag
sjukpenning så länge sjukdomen förorsakar
förlust av arbetsförmågan eller
nedsättning av denna med minst
en fjärdedel. Vid förlust av arbetsförmågan
utgives för varje dag hel
sjukpenning, bestämd i förhållande
till den skadades årliga arbetsförtjänst
på sätt nedan angives, och vid
nedsättning av arbetsförmågan sjukpenning
med det lägre belopp för dag
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
(
(Gällande lydelse:)
bestående förlust eller nedsättning av
arbetsförmågan:
a) livränta under tiden å ett årligt
belopp, motsvarande vid förlust av arbetsförmågan
två tredjedelar av den
skadades årliga arbetsförtjänst och
vid nedsättning av arbetsförmågan det
lägre belopp, som svarar emot nedsättningen;
med tillägg av belopp,
svarande mot den sannolika årliga
kostnaden för förnyelse av sådana
särskilda hjälpmedel, som under 1)
nämnts; dock att vid förlust av arbetsförmågan
livräntan må, när den
skadades tillstånd kräver särskild
vård, med hänsyn härtill bestämmas
till högre belopp än nyss är nämnt, likväl
ej överstigande beloppet av den
årliga arbetsförtjänsten, samt att livränta
icke utgår, där ej arbetsförmågan
blivit nedsatt med minst en tiondel;
b)
sådan behandling, som må erfordras
för höjande av arbetsförmågan.
På därom av den skadade gjord
ansökan må försäkringsrådet, när synnerliga
skäl därtill äro för handen,
besluta, att i stället för livränta eller
del därav skall till den skadade utgivas
ett kapital för en gång, till belopp
motsvarande högst livräntans
eller livräntedelens kapitalvärde enligt
gällande beräkningsgrunder.
Ersättning, varom i denna paragraf
är stadgat, utgår icke till fast anställt
manskap, så länge anställningen varar,
ej heller till värnpliktiga, icke
ständigt tjänstgörande fast anställd
personal eller frivilliga för tid, under
vilken tjänstgöringen varar. Beträffande
ersättning enligt 1 a) skall dessutom
gälla, att läkarvård och läkeme
-
(Föreslagen lydelse:)
som svarar mot graden av nedsättning
en.
Hel sjukpenning skall, där ej annat
följer av vad i tredje och fjärde
styckena stadgas, utgå med belopp
som framgår av följande tabell, därvid
sjukpenning med familjetillägg utgår,
om den skadade sammanlever
med hustru eller om den skadade har
hemmavarande barn eller adoptivbarn
under sexton år:
Den årliga arbetsför- tjänsten uppgår
Sjukpenningens belopp
men ej
till
utan
med
till
(kronor)
familjetillägg
fami Ij e tillägg
(kronor)
kronor
öre
kronor
öre
1 785
3
50
5
1 785
2040
4
—
5
50
2040
2295
4
50
6
—
2295
2805
5
—
6
50
2805
3315
6
—
7
50
3315
3825
7
—
8
50
3825
4335
8
—
9
50
4 335
4 845
9
—
10
50
4 845
5 355
10
—
11
50
5 355
5865
11
—
12
50
5 865
6375
12
—
13
50
6 375
6 885
13
—
14
50
6 885
—
14
—
15
50
Uppgår den skadades årliga arbetsförtjänst
ej till ettusensexhundra kronor,
skall beloppet av hel sjukpenning
för tiden till och med den månad, varunder
den skadade fyller aderton år,
och för tiden från och med månaden
näst efter den, varunder han fyllt
sextiosju år, nedsättas till tre kronor,
om den skadades årliga arbetsförtjänst
uppgår till minst ettusentvåhundra
kronor, och till två kronor,
om den årliga arbetsförtjänsten understiger
ettusentvåhundra kronor.
Detsamma gäller beträffande sjukpenning
för annan tid än nyss nämnts,
såvida den skadades arbetsförmåga
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
(Gällande lydelse:)
del icke tillkomma den skadade för
tid, under vilken han enligt därom
gällande bestämmelser är berättigad
att i anledning av skadan åtnjuta vård
genom militär eller annan statlig
myndighets försorg.
Kan vid sjukdom läkarvård ej utan
oskälig omgång eller kostnad anskaffas,
må i stället annan lämplig vård
beredas den skadade.
Kostnad för läkarintyg eller annat
intyg, som erfordras för bedömande
av förlust eller nedsättning av arbetsförmågan
efter militärtjänstgöringens
upphörande, skall gäldas av riksförsäkringsanstalten,
därest intyget icke
utfärdas på anmodan av vederbörande
militära myndighet.
Har olycksfallet medfört den skadades
död, skall i ersättning utgivas:
a) begravningshjälp med 400 kronor;
b)
livräntor till efterlevande, nämligen:
till
änka, när äktenskapet slutits
före olycksfallet, en livränta från
dödsfallet, så länge livräntetagaren
lever ogift, å ett årligt belopp, motsvarande
en fjärdedel av den avlidnes
årliga arbetsförtjänst;
till varje den avlidnes barn, som ej
fyllt sexton år, evad det fötts inom
eller utom äktenskapet, eller adoptivbarn
under nämnda ålder, som adopterats
före olycksfallet, en livränta
från dödsfallet, till dess barnet uppnått
samma ålder, å ett årligt belopp,
motsvarande en sjättedel av arbetsförtjänsten;
samt till den avlidnes fader
eller moder, adoptivfader eller adoptivmoder,
eller om båda föräldrarna
(Föreslagen lydelse:)
vid olycksfallet var höggradigt nedsatt
i följd av lyte, kronisk sjukdom
eller annan varaktig omständighet.
Har livränta utgått enligt 3 mom.,
motsvarande förlust av arbetsförmågan,
skall hel sjukpenning under tid
omedelbart därefter, med undantag
för tid då den skadade i anledning av
skadan är intagen å sjukvår ds anstalt,
utgöra lägst en fyrahundradedel av sådan
livräntas årsbelopp. Föreligger
vårdbehov som i 3 mom. tredje stycket
sägs, skall hänsyn därtill tagas
vid nämnda årsbelopps beräkning.
3 mom. Har olycksfallet, efter upphörande
av därav förorsakad sjukdom,
medfört under längre eller kortare tid
bestående förlust av arbetsförmågan
eller nedsättning av denna med minst
en tiondel, utgives, där ej annat följer
av 4 mom., livränta under tiden, utgörande
för år räknat
a) vid förlust av arbetsförmågan
ett belopp motsvarande två tredjedelar
av den skadades årliga arbetsförtjänst,
beräknad, på sätt i 9 § sägs,
och
b) vid nedsättning av arbetsförmågan
den del av nyssnämnda belopp
som svarar mot graden av nedsättningen.
Medför olycksfallet förlust av arbetsförmågan
eller nedsättning av
denna med minst tre tiondelar, förhöjes
livränta för tiden från och med
månaden näst efter den, varunder den
skadade fyllt aderton år, till och med
den månad, varunder den skadade
fyller sextiosju år, till ett årligt belopp,
motsvarande
a) vid förlust av arbetsförmågan
elva tolftedelar av den skadades år
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
9
{Gällande lydelse:)
eller adoptivföräldrarna leva, till båda
gemensamt, därest de för sitt uppehälle
varit av den avlidnes arbete väsentligen
beroende, en livränta å ett
årligt belopp, motsvarande värdet av
det underhåll, de av den avlidne åtnjutit,
dock högst en fjärdedel av den
avlidnes arbetsförtjänst.
Där livräntor till efterlevande enligt
nu angivna grunder skulle, för år
räknat, tillsammans överstiga två
tredjedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,
skola de, så länge anledningen
härtill fortfar, nedsättas till
sammanlagt detta belopp. Härvid
skall iakttagas, att livräntor till efterlevande
make och barn eller adoptivbarn
skola utgå före livränta till föräldrar
eller adoptivföräldrar samt att
förstnämnda livräntor skola i den mån
så erfordras nedsättas i förhållande
till vad på varje livräntetagare belöper.
Till änka, som uppbär livränta och
före fyllda sextio år ingår nytt äktenskap,
utgives ett kapital för en gång,
motsvarande tre fjärdedelar av den
avlidnes årliga arbetsförtjänst.
7 a §.
A sjukpenning eller livränta i anledning
av skada, som drabbat värnpliktig,
skall utgå provisoriskt tillägg
enligt nedan angivna grunder.
För tid då skadan förorsakar förlust
av arbetsförmågan utgå tillägg
till sjukpenning med en krona för dag
räknat och tillägg till livränta med
trettio kronor för månad räknat. För
tid då skadan förorsakar nedsättning
av arbetsförmågan utgår tillägg å
sjukpenning eller livränta med en
mot arbetsförmågans nedsättning sva
-
(Föreslagen lydelse:)
liga arbetsförtjänst, beräknad på sätt
i 9 § sägs, och
b) vid nedsättning av arbetsförmågan
ett mot graden av nedsättningen
svarande belopp av sagda arbetsförtjänst,
minskat med en tolftedel av
denna.
Medför olycksfallet förlust av arbetsförmågan
och tillika behov av särskild
vård som ej avses i 1 mom., förhöjes
livränta under den tid förhållandet
varar med ett årligt belopp, bestämt
med hänsyn till vårdbehovets
omfattning, högst ettusenåttahundra
kronor för år räknat (vårdbidrag);
och må sådan förhöjning utgå jämte
förhöjning enligt föregående stycke.
På därom av den skadade gjord
ansökan må försäkringsrådet, när skäl
därtill prövas föreligga, besluta att i
stället för livränta eller del därav
skall till den skadade utgivas ett kapital
för en gång, till belopp motsvarande
högst livräntans eller livräntedelens
kapitalvärde enligt gällande
beräkningsgrunder.
4 mom. Ersättning enligt 2 och 3
mom. utgår icke till fast anställt manskap,
så länge anställningen varar, ej
heller till värnpliktiga, icke ständigt
tjänstgörande fast anställd personal
eller frivilliga för tid, under vilken
tjänstgöringen varar.
7 §•
Har olycksfallet medfört den skadades
död, skall i ersättning utgivas:
a) begravningshjälp med femhundra
kronor;
b) livräntor till efterlevande, nämligen:
till
änka eller änkling, när äktenskapet
slutits före olycksfallet, en liv
-
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 89.
(Gällande lydelse:)
rande del av nyss angivna belopp;
dock att tillägg icke utgår där ej arbetsförmågan
är nedsatt med minst en
femtedel.
Tillägg till livränta, som i anledning
av den skadades död tillkommer
make, barn eller adoptivbarn, utgår
för månad räknat med så stor del av
trettio kronor som svarar mot förhållandet
mellan livräntan till den efterlevande
och lägsta livränta till den
skadade vid förlust av arbetsförmågan.
Beträffande provisoriskt tillägg enligt
denna paragraf skall i tillämpliga
delar gälla vad i denna förordning
eller eljest är stadgat rörande sjukpenningen
eller livräntan.
Yad i denna paragraf stadgas skall
icke äga tillämpning, där ersättningstillägg
utgår enligt gällande bestämmelser
om provisorisk förbättring av
vissa ersättningar i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
vid förstärkt försvarsberedskap
m. m.
(Föreslagen lydelse:)
ränta från dödsfallet, så länge livräntetagaren
lever ogift, å ett årligt
belopp motsvarande en tredjedel av
den avlidnes årliga arbetsförtjänst;
till varje den avlidnes barn som ej
fyllt sexton år, evad det fötts inom
eller utom äktenskapet, eller adoptivbarn
under nämnda ålder, som adopterats
före olycksfallet, en livränta
från dödsfallet till dess barnet uppnått
samma ålder å ett årligt belopp
motsvarande en sjättedel av arbetsförtjänsten;
samt
till den avlidnes fader eller moder,
adoptivfader eller adoptivmoder eller,
om båda föräldrarna eller adoptivföräldrarna
leva, till båda gemensamt,
därest de för sitt uppehälle varit av
den avlidnes arbete väsentligen beroende,
en livränta å ett årligt belopp
motsvarande värdet av det underhåll
de av den avlidne åtnjutit, dock högst
en fjärdedel av den avlidnes arbetsförtjänst.
Där livräntor till efterlevande enligt
nu angivna grunder skulle, för år
räknat, tillsammans överstiga fem
sjättedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,
skola de, så länge anledningen
härtill fortfar, nedsättas till
sammanlagt detta belopp. Härvid
skall iakttagas, att livräntor till efterlevande
make och barn eller adoptivbarn
skola utgå före livränta till föräldrar
eller adoptivföräldrar samt att
förstnämnda livräntor skola i den mån
så erfordras nedsättas i förhållande
till vad på varje livräntetagare belöper.
Livränta till änkling skall ej utgå,
med mindre han för sitt uppehälle varit
av den avlidnas arbete beroende,
Andra lagutskottets utlåtande nr 3V.
11
(Gällande lydelse:)
9 §•
Vid bedömandet, i vad mån viss
kroppsskada åstadkommit nedsättning
av arbetsförmågan, skall hänsyn tagas
ej blott till skadans beskaffenhet och
inverkan på den skadades förmåga i
allmänhet att försörja sig genom arbete,
utan även till skadans inflytande
på de särskilda färdigheter, som
för drivande av den skadades yrke må
vara erforderliga, samt till den skadades
ålder. Var den skadade vid olycksfallet
behäftad med kroppsskada eller
lyte, skall hänsyn jämväl därtill tagas.
(Föreslagen lydelse:)
och må ej åtnjutas av änkling, som
väsentligen åsidosatt den honom gentemot
hustrun åliggande försörjningsplikt
eller väsentligen åsidosätter sin
försörjningsplikt mot makarnas barn
eller adoptivbarn. Skall på grund av
försumlighet, som nu sagts, livränta
till änkling ej utgå, må försäkringsrådet
besluta, att livräntan i stället
skall utgå till den avlidnas barn eller
adoptivbarn, som ej fyllt sexton år.
Till änka eller änkling, som uppbär
livränta och före fyllda sextio år
ingår nytt äktenskap, utgives ett kapital
för en gång, motsvarande den avlidnes
årliga arbetsförtjänst.
8 §•
Vid bedömandet, i vad mån viss
kroppsskada åstadkommit nedsättning
av arbetsförmågan, skall hänsyn tagas
ej blott till skadans beskaffenhet och
inverkan på den skadades förmåga i
allmänhet att försörja sig genom arbete,
utan även till skadans inflytande
på de särskilda färdigheter, som för
drivande av den skadades yrke må
vara erforderliga, samt till den skadades
ålder. Var den skadade vid
olycksfallet behäftad med kroppsskada
eller lyte, skall hänsyn jämväl därtill
tagas.
Undergår den skadade yrkesutbildning,
som är ägnad att väsentligt
minska skadans inverkan på hans förmåga
att framdeles bereda sig arbetsinkomst
och som, med hänsyn till
skadans beskaffenhet, utbildningens
omfattning och omständigheterna i
övrigt, kan anses huvudsakligen syfta
därtill, skall vid bedömande av arbetsförmågans
nedsättning under utbildningstiden
även beaktas i vad män
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
(Gällande lydelse:)
8 §•
Den årliga arbetsförtjänst, som i 6
och 7 §§ omföimäles, antages utgöra
vid tiden för olycksfallet:
a) 2 700 kronor för värnpliktig,
som fullgjort i 27 § 1 mom. B värnpliktslagen
omförmäld fortsatt tjänstgöring
för utbildning till officer;
b) 2 400 kronor för värnpliktig,
som fullgjort i 27 § 1 mom. B värnpliktslagen
omförmäld fortsatt tjänstgöring
för utbildning till underofficer
eller i 27 § 1 mom. C och D samma
lag omförmäld fortsatt utbildning
eller tjänstgöring, ävensom för annan
värnpliktig, som tjänstgör efter det
kalenderår, varunder han fyllt 28 år;
c) 2160 kronor för annan värnpliktig,
som tjänstgör efter det kalenderår,
varunder han fyllt 22 år; samt
d) 1 764 kronor för värnpliktig,
som icke avses under a)—c).
För fast anställt manskap, icke
ständigt tjänstgörande fast anställd
personal och frivilliga beräknas ifrågavarande
arbetsförtjänst efter de
grunder, som stadgas i 9 § lagen om
försäkring för olycksfall i arbete;
dock må arbetsförtjänsten för fast anställt
manskap vid bestämmande av
sjukpenning för tid efter det kalenderår,
då den skadade fyllt 20 år, eller
av livränta icke beräknas till lägre belopp
än tretusen kronor.
(Föreslagen lydelse:)
utbildningen medför hinder för den
skadade att utföra förvärvsarbete. Vid
bedömande av arbetsförmågans nedsättning
efter utbildningens upphörande
må, om utbildningen kan antagas
hava varaktigt minskat skadans
inverkan på arbetsförmågan, skälig
hänsyn tagas därtill.
9 §•
Den skadades i 6 och 7 §§ omförmalda
årliga arbetsförtjänst beräknas
i överensstämmelse med 9 § lagen om
försäkring för olycksfall i arbete.
Den årliga arbetsförtjänsten för
den, som ådragit sig skadan under
värnpliktstjänstgöring, må dock icke
beräknas till lägre belopp än tretusensexhundra
kronor. Detsamma gäller
beträffande fast anställt manskap och
hemvärnspersonal, då fråga är om
sjukpenning för tid efter det kalenderår,
under vilket den skadade fyllt
tjugu år, eller om livränta.
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
13
(Gällande lydelse:)
10 §.
Riksförsäkringsanstalten må när
som helst och under så lång tid, sådant
finnes lämpligt, bereda den skadade
vård å sjukvårdsanstalt. Den
skadade må dock ej utan sitt medgivande
intagas å sjukvårdsanstalt, såvida
ej skadan enligt läkares intyg
kräver vård å sådan anstalt.
Vårdas den skadade efter tjänstgöringens
eller anställningens slut å
militär sjukvårdsanstalt, eller beredes
honom av riksförsäkringsanstalten eller
militär myndighet vård å civil sådan
anstalt, må, med skäligt hänsynstagande
till den skadades försörjningsplikt
mot maka och andra anhöriga,
som omförmälas i 7 §, till täckande
av kostnaden för vården, å sjukpenning,
som under tiden för vården
tillkommer honom, avdragas högst
hälften.
Riksförsäkringsanstalten äger ock
att under viss tid i stället för livränta
eller del därav bereda livräntetagare,
som är hemfallen åt dryckenskap, ersättning
i naturaförmåner samt, efter
samtycke av livräntetagaren eller dennes
målsman, bereda livräntetagare
uppehälle å ålderdomshem, barnhem
eller annan dylik anstalt.
11 §•
Skall vid skada till följd av olycksfall
av statsmedel utgå avlöning, pension
eller annan ersättning, som icke
avses i denna förordning men som
helt eller delvis utgör understöd på
grund av olycksfallet, eller skall sådant
understöd utgå från kassa eller
pensionsinrättning, som understödes
av statsmedel, avdrages från ersättning,
som utgives enligt denna för
-
(Föreslagen lydelse:)
10 §.
Har den skadade i anledning av
skadan intagits å sjukvårdsanstalt,
äger riksförsäkringsanstalten att u
sjukpenning för vårdtiden avdraga eu
krona 50 öre för dag, dock högst hälften
av sjukpenningen.
Riksförsäkringsanstalten äger ock
att under viss tid i stället för sjukpenning
eller livränta eller del därav
bereda den, som är hemfallen åt
dryckenskap eller allvarligt läkemedelsmissbruk,
ersättning i naturaförmåner
samt, efter samtycke av ersättningstagaren
eller dennes målsman,
bereda ersättningstagaren uppehälle å
ålderdomshem, barnhem eller annan
dylik anstalt.
11 §•
1 mom. Skall av statsmedel utgå
avlöning, pension eller annan ersättning,
som icke avses i denna förordning
men som helt eller delvis utgör
understöd på grund av skadan, eller
skall sådant understöd utgå från kassa
eller pensionsinrättning, som understödes
av statsmedel, avdrages från
ersättning, som utgives enligt denna
förordning, vad i anledning av skadan
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
(Gällande lydelse:)
ordning, vad i anledning av olycksfallet
för motsvarande ändamål från
statens sida, av kassan eller pensionsinrättningen
utgives för tid, under
vilken ersättningen utgår; dock att i
fråga om understöd från kassa eller
pensionsinrättning sådant avdrag endast
må ske, om kostnaden för understödet
helt och hållet eller till minst
en tredjedel bestritts av staten, och ej
ske med större belopp än som skäligen
kan anses svara emot statens bidrag.
Såsom understöd, varom i första
stycket sägs, skall ej anses pension,
som tillförsäkrats den skadade på
grund av viss levnadsålder och anställningstid
eller eljest av annan anledning
än den av olycksfallet förorsakade
skadan. I fråga om pension,
som utgår vid arbetsoförmåga i följd
av olycksfallet, skall såsom sådant understöd
anses allenast den del av pensionen,
som överstiger det belopp,
vartill rätt grundats genom anställningstiden.
Avdrag må icke göras för tilläggspension
enligt lagen om folkpensionering
eller för understöd enligt förordningen
om invalidunderstöd eller
för annat dylikt, allenast för behövande
avsett understöd, och icke heller
för ersättning enligt förordningen om
blindhetsersättning.
Är för den skadade lön bestämd i
författning eller eljest fastställd av
statlig myndighet utan att därvid angivits,
att å lönen avdrag må göras
för livränta enligt denna förordning,
skall vid tillämpningen av första stycket
lönen till den del densamma motsvarar
den skadade tillerkänd dylik
livränta anses utgöra understöd på
(Föreslagen lydelse:)
för motsvarande ändamål från statens
sida, av kassan eller pensionsinrättningen
utgives för tid, under vilken
ersättningen utgår; dock att i fråga
om understöd från kassa eller pensionsinrättning
sådant avdrag endast
må ske, om kostnaden för understödet
helt och hållet eller till minst en
tredjedel bestritts av staten, och ej
ske med större belopp än som skäligen
kan anses svara emot statens bidrag.
Såsom understöd, varom i första
stycket sägs, skall ej anses pension,
som tillförsäkrats den skadade på
grund av viss levnadsålder och anställningstid
eller eljest av annan anledning
än skadan. Pension, som utgår
vid arbetsoförmåga i följd av skadan
eller till efterlevande, må ej anses
såsom sådant understöd till högre
belopp än som motsvarar tre fjärdedelar
av den livränta, som, vårdbidrag
till den skadade oräknat, tillkommer
den skadade eller efterlevande. Till
sådan framtida höjning av pensionen,
som tillförsäkrats ersättningstagaren
vid ökning i levnadskostnaderna, skall
hänsyn icke tagas vid avdrags bestämmande.
Avdrag må icke göras för folkpension
och ej heller för understöd, som
är avsett allenast för behövande.
Innehar eller erhåller den skadade
anställning med lön, bestämd i författning
eller eljest fastställd av statlig
myndighet utan att därvid angivits,
att å lönen avdrag må göras för
livränta enligt denna förordning, skall
vid tillämpningen av första stycket
lönen till den del densamma motsvarar
den skadade tillerkänd dylik livränta
anses utgöra understöd på
15
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
(Gällande lydelse:)
grund av olycksfallet; dock må livräntan
utgå om och i den mån särskilda
förhållanden därtill föranleda.
18 §.
Har olycksfallet föranletts därav,
att den skadade ej ställt sig till efterrättelse
gällande anordning eller föreskrift
om åtgärder för undvikande av
olycksfall, och äro omständigheterna
sådana, att han därigenom måste an
-
(F öreslag en lydelse:)
grund av skadan; dock må livräntan
utgå om och i den mån särskilda förhållanden
därtill föranleda.
2 mom. Har i anledning av skadan
erkänd sjukkassa till den skadade utgivit
sjukpenning, som enligt kassans
stadgar ej må utgå samtidigt med ersättning
enligt denna förordning,
skall vid utgivande till den skadade
av sjukpenning, som enligt denna förordning
tillkommer honom för samma
tid, på begäran av kassan göras
avdrag för vad kassan utgivit och
det avdragna beloppet utbetalas till
kassan.
Från ersättning, som belöper å tid
för vilken ersättningstagaren åtnjutit
folkpension eller bidrag enligt lagen
om bidrag till änkor och änklingar
med barn eller lagen om särskilda
barnbidrag till änkors och invaliders
m. fl. barn, skall på begäran av
pensionsstyrelsen göras avdrag om
och i den mån ersättningen skolat föranleda
minskning av pensionen eller
bidraget; och skall avdraget belopp
utbetalas till pensionsstyrelsen.
3 mom. Skall, i annat fall än ovan
avses, enligt gällande bestämmelser
understöd, som motsvarar ersättning
enligt denna förordning, utgå på
grund av den skadades anställning i
kommunal eller enskild tjänst, göres
avdrag från ersättningen enligt de
grunder Konungen föreskriver.
12 §.
Har olycksfall föranletts därav, att
den skadade ej ställt sig till efterrättelse
gällande anordning eller föreskrift
om åtgärder för undvikande av
olycksfall, och äro omständigheterna
sådana, att han därigenom måste an
-
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
(Gällande lydelse:)
ses hava gjort sig skyldig till grov
vårdslöshet, eller har olycksfallet föranletts
därav, att den skadade varit
av starka drycker berusad, må ersättning
enligt 6 § skäligen nedsättas.
Lag samma vare, där den skadade
ej ställt sig till efterrättelse anordning
eller föreskrift om sjukhus- eller
läkarvård, som givits på grund av
denna förordning, så ock där genom
försummelse av den skadade underrättelse
om olycksfallet enligt 14 §
icke lämnats; dock att nedsättning av
ersättningen ej må ske, såvida ej skadan
väsentligen förvärrats därigenom,
att den skadade i följd av förseelsen
kommit att sakna lämplig vård.
16 §.
Sedan riksförsäkringsanstalten erhållit
kännedom om olycksfallet, skall
anstalten, så snart ske kan, ändå att
ansökan om ersättning icke blivit
gjord, besluta om de åtgärder, som
för den skadades vård må vara av nöden,
samt bestämma den ersättning,
som enligt denna förordning skall utgivas.
(F öreslag en lydelse:)
ses hava gjort sig skyldig till grov
vårdslöshet, eller har olycksfallet föranletts
därav, att den skadade varit
av starka drycker berusad, må ersättning
enligt 6 § skäligen nedsättas.
Skälig nedsättning av ersättning
enligt 6 § må ock äga rum, där den
skadade ej ställt sig till efterrättelse
anordning eller föreskrift om sjukhus-
eller läkarvård, som givits på
grund av denna förordning, så ock
där genom försummelse av den skadade
underrättelse enligt 5 § icke lämnats;
dock att nedsättning av ersättningen
ej må ske, såvida ej skadan
väsentligen förvärrats därigenom, att
den skadade i följd av förseelsen kommit
att sakna lämplig vård.
13 §.
Sedan riksförsäkringsanstalten erhållit
kännedom om skadan, skall anstalten,
så snart ske kan, ändå att ansökan
om ersättning icke blivit gjord,
besluta om de åtgärder, som för den
skadades vård må vara av nöden, samt
bestämma den ersättning, som enligt
denna förordning skall utgivas.
Kan ej med ledning av inkomna
handlingar eller eljest erhållna upplysningar
genast avgöras, huruvida ersättning
hör utgå, skall, om sannolika
skäl därtill finnas, ersättning ändock
provisoriskt utgivas. Kan ej med ledning
av erhållna upplysningar beloppet
av sjukpenning eller livränta genast
bestämmas, utgives provisoriskt
skäligt belopp. Ersättning, som enligt
vad nu är sagt blivit provisoriskt bestämd,
utgives utan återbetalningsskyldighet,
därest sedermera ersättningen
bestämmes till lägre belopp
eller ersättning finnes icke böra utgå.
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
17
(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
Inträder, sedan ersättning till den Inträder, sedan ersättning till den
skadade blivit av riksförsäkringsan- skadade blivit av riksförsäkringsanstalten
bestämd, väsentlig förändring stalten bestämd, väsentlig förändring
i de förhållanden, vilka voro avgöran- i de förhållanden, vilka voro avgöde
för ersättningens bestämmande, må rande för ersättningens bestämmande,
jämkning i ersättningen äga rum. Så- må jämkning i ersättningen äga rum.
dan jämkning må dock, där fråga är Sådan jämkning må dock, där fråga
om minskning eller indragning av er- är om minskning eller indragning av
sättning, ej avse tid före den dag, då ersättning, ej avse tid före den dag,
jämkningen beslutas. då jämkningen beslutas.
Beslut om ersättning skall, så fort Beslut om ersättning skall, så fort
ske kan, meddelas den ersättningsbe- ske kan, meddelas den ersättningsrättigade
och utan hinder av förd kla- berättigade och utan hinder av förd
gan tills vidare lända till efterrättelse, klagan tills vidare lända till efterrättelse.
12 §• 14 §.
Begravningshjälp ävensom kapital Begravningshjälp ävensom kapital
enligt 6 och 7 §§ utbetalas så fort enligt 6, 7 och 21 §§ utbetalas så fort
ske kan samt sjukpenning för varje ske kan. Sjukpenning utbetalas för varje
kalendervecka å veckans sista dag. kalendervecka å veckans sista dag och
Livränta utbetalas för varje månad, livränta för varje månad, räknad från
räknad från den dag, rätten till liv- den dag, rätten till livränta inträtt, å
ränta inträtt, å månadens första dag månadens första dag; dock att jämväl
utan återbetalningsskyldighet för må- sjukpenning må utbetalas månadsvis
nåd, under vilken rätten till livränta i förskott och att livränta må, med
upphört eller livränta minskats; dock livränt et a g ar ens samtycke, utbetalas
skall riksförsäkringsanstalten beträf- för längre betalningsterminer än målande
tiden för utbetalning av liv- nåd. Beträffande tiden för utbetalräntetillägg,
varom i 6 § 2a) förmäles, ning av årlig ersättning enligt 6 § 1
äga meddela sådana bestämmelser, mom. tredje stycket äger riksförsäksom
må anses lämpliga för vinnande ringsanstalten meddela sådana beav
säkerhet, att tillägget användes för stämmelser, som må anses lämpliga
det därmed avsedda ändamålet. Sjuk- för vinnande av säkerhet, att ersättpenning
och livränta må ock, med er- ningen användes för det därmed avsättningstagarens
samtycke och utan sedda ändamålet. Förskottsvis utgiåterbetalningsskyldighet,
utbetalas för ven ersättning för tid, under vilken
längre betalningsterminer än nu är rätten till ersättning upphör eller ersagt.
Uppkommer vid bestämmande sättningen minskas, må icke till nåav
belopp, som skall utbetalas, bråk- gon del återkrävas. Uppkommer vid
tal av öre, utföres beloppet med när- bestämmande av belopp, som skall utmast
högre antal ören. betalas, bråktal av öre, utföres belop
Har
ersättningstagaren ej före ut- pet med närmast högre antal ören.
gången av året näst efter det, under Har ersättningstagaren ej före ut
2—916
50 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 39.
18
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
vilket ersättningsbelopp skolat utbetalas,
vare sig uppburit beloppet eller
hos riksförsäkringsanstalten påfordrat
utbetalning av detsamma, är rätten till
beloppets utfående förverkad.
Angående sättet för utbetalning av
ersättning förordnar Kungl. Maj:t.
17 §.
Har olycksfallet uppsåtligen förorsakats
av den skadade, utgår ej ersättning
enligt denna förordning. Ej heller
må, där olycksfall, som medfört
den skadades död, uppsåtligen eller
genom grovt vållande förorsakats av
efterlevande, ersättning utgå till
denne.
13 §.
Äger någon rätt till ersättning enligt
denna förordning, är han ej därav
hindrad att göra gällande det anspråk
på skadestånd utöver ersättningen,
som i följd av olycksfallet må
tillkomma honom enligt allmän lag eller
särskild författning.
Yad i ersättning enligt denna förordning
utgivits må av riksförsäkringsanstalten
för statsverkets räkning
sökas åter av den, som vållat
skadan eller oberoende av vållande
enligt lag är skyldig att utgiva skadestånd,
där ej även han drabbats av
olycksfallet och på grund därav är berättigad
till ersättning enligt denna
förordning. På grund av vad i detta
stycke sägs skall riksförsäkringsanstalten
dock äga att återkräva allenast
vad ersättningstagaren varit berättigad
att utbekomma av den skadeståndspliktige.
gången av året näst efter det, under
vilket ersättningsbelopp skolat utbetalas,
vare sig uppburit beloppet eller
hos riksförsäkringsanstalten påfordrat
utbetalning av detsamma, är rätten till
beloppets utfående förverkad.
Angående sättet för utbetalning av
ersättning förordnar Konungen.
15 §.
Har skadan uppsåtligen förorsakats
av den skadade, utgår ej ersättning
enligt denna förordning. Ej heller
må, där skada, som medfört den
skadades död, uppsåtligen eller genom
grovt vållande förorsakats av
efterlevande, ersättning utgå till
denne.
16 §.
Ager någon rätt till ersättning enligt
denna förordning, är han ej därav
hindrad att göra gällande det anspråk
på skadestånd utöver ersättningen,
som i följd av skadan må tillkomma
honom enligt allmän lag eller
särskild författning.
Vad i ersättning enligt denna förordning
utgivits må av riksförsäkringsanstalten
för statsverkets räkning
sökas åter av den, som vållat
skadan eller oberoende av vållande
enligt lag är skyldig att utgiva skadestånd,
där ej även han drabbats av
olycksfallet och på grund därav är berättigad
till ersättning enligt denna
förordning. På grund av vad i detta
stycke sägs skall riksförsäkringsanstalten
dock äga att återkräva allenast
vad ersättningstagaren varit berättigad
att utbekomma av den skadeståndspliktige.
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
19
(Gällande lydelse:)
5 §•
Rätt till ersättning enligt denna
förordning kan icke överlåtas och må
förty ej tagas i mät för gäld.
4 §•
Riksförsäkringsanstalten ävensom
försäkringsrådet äga att till vidare utredning
rörande tillämpning av någon
i denna förordning given bestämmelse
låta vid allmän domstol avhöra vittnen
eller sakkunniga samt av vederbörande
polismyndighet påfordra undersökning.
21 §.
Den, som på grund av bestämmelserna
i detta kapitel är berättigad till
ersättning enligt 6 § eller 7 § b), må
ej uppbära ersättningen för tid, varunder
han är bosatt utom riket eller
varunder han undergår frihetsstraff
eller tvångsarbete eller enligt domstols
förordnande är intagen i allmän
uppfostringsanstalt.
(Föreslagen lydelse:)
Särskilda bestämmelser.
17 §.
Rätt till ersättning enligt denna
förordning kan icke överlåtas och må
förty ej tagas i mät för gäld.
18 §.
Riksförsäkringsanstalten ävensom
försäkringsrådet äga att till vidare utredning
rörande tillämpning av någon
i denna förordning given bestämmelse
låta vid allmän domstol avhöra vittnen
eller sakkunniga samt av vederbörande
polismyndighet påfordra undersökning.
19 §.
Vad som finnes stadgat rörande
skyldighet för arbetsgivare att till
försäkringsrådet eller riksförsäkringsanstalten
lämna uppgifter, som erfordras
för bestämmande av ersättning
enligt lagen om försäkring för
olycksfall i arbete, och rörande ansvar,
då någon underlåter att lämna
sådan uppgift eller lämnar veterligen
oriktig uppgift, äger motsvarande tilllämpning
beträffande uppgifter till
ledning för bestämmande av ersättning
enligt denna förordning.
20 §.
Sjukpenning eller livränta enligt
denna förordning i anledning av sjukdom,
som icke förorsakats av olycksfall,
utgives ej för tid, varunder ersättningstagaren
undergår frihetsstraff
eller tvångsarbete eller är intagen
i säkerhetsanstalt eller i skola
tillhörande barna- och ungdomsvården.
21 §.
År någon, som har rätt till sjukpenning
eller livränta enligt denna
20
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
25 §.
De närmare föreskrifter, som, utöver
vad denna förordning innehåller,
finnas erforderliga för förordningens
tillämpning, meddelas av Kungl. Maj:t
eller av de civila eller militära myndigheter,
som av Kungl. Maj:t därtill
bemyndigas.
förordning, icke svensk medborgare,
och är han ej i riket bosatt, äger
riksförsäkringsanstalten att med hans
samtycke, när som helst, i stället för
sådan ersättning till honom utgiva
ett kapital för en gång till belopp motsvarande
högst femtio och minst
tjugu procent av ersättningens kapitalvärde
enligt gällande beräkningsgrunder.
Har utbyte av ersättning
mot kapital ägt rum, är rätten till vidare
ersättning på grund av skadan
förfallen.
22 §.
Har i 1 § avsedd person blivit
borta, samt har all underrättelse om
honom upphört, och kan skäligen antagas,
att han omkommit till följd
av olycksfall, som avses i denna förordning,
äger anhörig, som i 7 § b)
omförmäles, uppbära livränta efter de
i 7 § stadgade grunder.
Riksförsäkringsanstalten är berättigad
att av sådan anhörig, såsom villkor
för utbetalning av livränta, fordra
förklaring på heder och samvete, att
han saknar varje underrättelse om
den försvunne. I fråga om omyndig
må sådan förklaring infordras från
förmyndaren.
Rätten till livränta upphör, därest
den försvunne finnes vara vid liv eller
hava avlidit av annan orsak än olycksfall
som avses i denna förordning.
23 §.
De närmare föreskrifter, som finnas
erforderliga för tillämpningen av
denna förordning, meddelas av Konungen
eller av myndighet, som
Konungen bestämmer.
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
21
(Föreslagen lydelse:)
Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1950 och skall äga tillämpning
beträffande skador, som inträffa
efter den 30 juni 1950, och tillika
lända till efterrättelse vid bestämmande
av ersättning för tid därefter
i anledning av sådan under tiden den
1 januari 1949—den 30 juni 1950 inträffad
skada som avses i förordningen
den 26 juni 1948 (nr 422) med
särskilda bestämmelser rörande ersättning
i vissa fall enligt förordningen
den 18 juni 1927 (nr 234) om
ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring,
m. m.
22
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
Förslag
till
Förordning
angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
1 mom. Ersättning, som jämlikt förordningen den 18 juni 1909 (nr 89)
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
utgives för tid efter den 30 juni 1950, skall bestämmas efter de nedan i denna
förordning stadgade grunder, så ock ersättning, som jämlikt förordningen den
18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, utgives för tid efter den 30 juni 1950 i anledning
av skada som drabbat till fast anställt eller indelt manskap hörande person
före den 1 januari 1949 eller som drabbat värnpliktig före den 1 juli 1950.
Med kroppsskada (skada) avses i denna förordning även sjukdom som icke
förorsakats av olycksfall; och skall sådan skada anses hava inträffat den dag
sjukdomen yppades.
Eörande ersättningarnas utgivande skall, utöver vad denna förordning innehåller,
i tillämpliga delar gälla vad i förordningarna den 18 juni 1909 och
den 18 juni 1927 är stadgat.
2 mom. Konungen äger, i den mån sådant prövas skäligt, föreskriva att
bestämmelserna i denna förordning, med de undantag eller avvikelser som
finnas påkallade, skola tillämpas jämväl beträffande ersättning, som i annat
fall än i 1 mom. sägs utgår jämlikt förordningen den 18 juni 1927 eller som
utgives med tillämpning av grunderna i förordningen den 18 juni 1909 eller
förordningen den 18 juni 1927 eller jämlikt förordningen den 28 juni 1941
(nr 593) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring.
3 mom. Har jämlikt 6 § andra stycket förordningen den 18 juni 1927 utgivits
kapital för en gång, skall vad i denna förordning stadgas om sjukpenning
och om livränta till den skadade äga tillämpning allenast därest sådan
ersättning eller provisoriskt tillägg därtill skolat utgå vid fortsatt tillämpning
av de före den 1 juli 1950 gällande beräkningsgrunderna; och skall i sådant
fall från ersättningen göras avdrag med det belopp för månad, efter vilket
kapitalet beräknats.
2 §•
Den skadade äger rätt till erforderlig läkarvård jämte läkemedel och andra
till arbetsförmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av
skadan nödiga särskilda hjälpmedel, såsom kryckor, konstgjorda lemmar och
glasögon. Kan läkarvård ej anskaffas utan oskälig omgång eller kostnad, må
i stället annan lämplig vård beredas den skadade.
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
23
Tillika gäldas behövlig kostnad för läkarbetyg, som erfordras för bestämmande
av ersättning enligt denna förordning eller för prövning huruvida ersättning
bör utgå.
Erfordras förnyelse av sådana särskilda hjälpmedel, som avses i första
stycket, må, när skäl därtill prövas föreligga, i stället för nya hjälpmedel utgivas
ersättning med ett årligt belopp, svarande mot den sannolika årliga kostnaden
för förnyelsen, eller ett belopp för en gång, motsvarande sagda ersättnings
kapitalvärde enligt gällande beräkningsgrunder.
3 §■
1 mom. Sjukhjälp enligt förordningen den 18 juni 1909 eller sjukpenning
enligt förordningen den 18 juni 1927 under tid då kroppsskadan förorsakar
förlust av arbetsförmågan (hel sjukhjälp eller sjukpenning) skall, där ej
annat följer av vad i andra stycket stadgas, utgöra
a) om den skadade sammanlever med hustru eller har hemmavarande barn
eller adoptivbarn under sexton år: åtta kronor 50 öre för dag intill utgången
av den månad, varunder den skadade fyller tjugufem år, och från utgången
av den månad, varunder han fyllt sextiosju år, samt eljest tio kronor 50
öre för dag;
b) i annat fall: sju kronor för dag intill utgången av den månad, varunder
den skadade fyller tjugufem år, och från utgången av den månad, varunder
han fyllt sextiosju år, samt eljest nio kronor för dag.
Har livränta utgått, motsvarande förlust av arbetsförmågan, skall hel
sjukhjälp eller sjukpenning under tid omedelbart därefter, med undantag
för tid då den skadade i anledning av skadan är intagen å sjukvårdsanstalt,
utgöra för dag räknat lägst tre procent av sådan livräntas månadsbelopp enligt
4 §. Föreligger vårdbehov som i 4 § tredje stycket sägs, skall hänsyn
därtill tagas vid nämnda månadsbelopps beräkning.
2 mom. Har den skadade i anledning av skadan intagits å sjukvårdsanstalt,
äger riksförsäkringsanstalten att å sjukhjälp eller sjukpenning för vårdtiden
avdraga en krona 50 öre för dag.
3 mom. Sjukhjälp eller sjukpenning under tid, då skadan förorsakar nedsättning
av arbetsförmågan med minst en fjärdedel, skall utgöra en mot
graden av nedsättningen svarande del av hel sjukhjälp eller sjukpenning. 4
4 §•
Livränta till den skadade skall för månad räknat utgöra det belopp, som
enligt följande tabell svarar mot graden av arbetsförmågans nedsättning
(invaliditetsgraden) och den skadades ålder:
24
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
Invaliditetsgrad
uttryckt i procent
Livräntans månadsbelopp i kronor
intill utgången av den
månad, varunder den
skadade fyller 25 år, och
från utgången av den
månad, varunder han
fyllt 67 år
från utgången av den
månad, varunder den
skadade fyllt 25 år, intill
utgången av den månad,
varunder han fyller
67 år
10
20
20
12
24
24
14
28
28
15
30
30
16
32
32
18
36
36
20
40
40
25
50
50
30
65
70
33 Vs
75
80
35
80
85
40
95
105
45
no
120
50
125
135
55
140
155
60
155
175
65
170
195
66 2/3
175
200
70
185
215
75
200
235
80
215
255
85
230
280
90
245
310
100
275
350
Svarar invaliditetsgraden mot procenttal över tio, som icke finnes angivet
i ovanstående tabell, skall livränta utgivas med det belopp för månad som
enligt tabellen utgår vid närmast högre invaliditetsgrad.
Medför kroppsskadan förlust av arbetsförmågan och tillika behov av särskild
vård som ej avses i 2 §, förhöjes livräntans ovan angivna belopp under
den tid förhållandet varar med vårdbidrag, bestämt med hänsyn till vårdbehovets
omfattning, dock högst etthundrafemtio kronor för månad räknat.
På därom av den skadade gjord ansökan må försäkringsrådet, när skäl
därtill prövas föreligga, besluta att i stället för livränta eller del därav skall
till den skadade utgivas ett kapital för en gång, till belopp motsvarande högst
livräntans eller livräntedelens kapitalvärde enligt gällande beräkningsgrunder.
5 §•
Vid bedömandet, i vad mån viss kroppsskada åstadkommit nedsättning av
arbetsförmågan, skola bestämmelserna i 8 § militärersättningsförordningen
den 1950 (nr ) lända till efterrättelse. 6
6 §■
Är den skadade behäftad med två eller flera i denna förordning avsedda
kroppsskador, vilka samtidigt medföra rätt till ersättning såsom sjukhjälp,
Andra lagutskottets utlåtande nr 39. 25
sjukpenning eller livränta, skall ersättning för skadorna utgå gemensamt
såsom för en skada.
7 §•
Därest ersättning enligt ovan stadgade grunder skulle understiga det
belopp som vid utgången av juni månad 1950 tillkommer den skadade såsom
ersättning enligt förordningarna den 18 juni 1909 och den 18 juni 1927 jämte,
i förekommande fall, dyrtidstillägg och provisoriskt ersättningstillägg, skall
ersättning för efterföljande tid i stället utgivas med oförändrat belopp intill
dess arbetsförmågan väsentligen ökas eller ock minskas i sådan mån att ersättning
enligt ovan stadgade grunder överstiger utgående ersättning jämte
omförmälda tillägg.
Ersättningen må ej i något fall understiga det belopp som, frånsett provisoriskt
ersättningstillägg, skolat vid oförändrade ersättningsgrunder utgå till
den skadade såsom ersättning enligt förordningarna den 18 juni 1909 och
den 18 juni 1927.
8§-
Livränta, som tillkommer den skadades änka, skall utgöra etthundratjugufem
kronor för månad räknat och livränta till varje därtill berättigat
barn eller adoptivbarn sextiofem kronor för månad räknat. Livräntornas
sammanlagda belopp för varje månad må dock icke överstiga trehundratjugu
kronor. Erforderliga nedsättningar skola ske i förhållande till vad på varje
livräntetagare belöper.
Livränta enligt förordningen den 18 juni 1927 till efterlevande som i första
stycket sägs skall dock icke i något fall understiga det belopp som vid oförändrade
ersättningsgrunder skolat utgå såsom livränta enligt sagda förordning
jämte, i förekommande fall, dyrtidstillägg och provisoriskt ersättningstillägg.
Livränta enligt förordningen den 18 juni 1909 till barn, som vid utgången
av juni månad 1950 ej uppnått femton års ålder, skall utgå evad
barnet fötts inom eller utom äktenskap och utgivas intill dess barnet fyllt
sexton år.
Livränta till annan efterlevande skall utgöra det belopp för månad, varmed
livräntan jämte dyrtidstillägg skolat utgivas enligt de vid utgången
av juni månad 1950 gällande beräkningsgrunder.
Till änka, som uppbär livränta och före fyllda sextio år ingår nytt äktenskap,
utgives ett kapital för en gång av fyratusen kronor. 9
9 §•
1 mom. För sjukavlöning, pension eller annat understöd, som utgår i
anledning av kroppsskadan och helt eller delvis bestrides av staten, skall
avdrag från ersättningen göras enligt grunderna i 11 § militärersättningsförordningen.
Vid bestämmandet av avdrag för pension eller annat årligt understöd
skall hänsyn tagas till storleken av de förmåner som voro ersättningstagaren
tillförsäkrade vid utgången av juni månad 1950; och skall avdrag ske
26 Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
ändå att ersättningstagaren ej var vid skadans inträffande tillförsäkrad sådant
understöd.
Avdrag från ersättningen skall ock göras om ock i den mån däremot
svarande skadestånd enligt lag tillkommer ersättningstagaren, så ock i den
mån med sådant skadestånd jämförlig ersättning utgår av statsmedel; i först
nämnt fall må dock ersättningen utgå utan avdrag, därest ersättningstagaren
å statsverket överlåtit mot ersättningen svarande fordran hos den skadeståndspliktige.
Avdrag som ovan sägs må icke föranleda till att lägre belopp av ersättningen
utbetalas än som vid oförändrade ersättnings- och avdragsgrunder
skolat tillkomma ersättningstagaren såsom ersättning jämte dyrtidstillägg
och provisoriskt ersättningstillägg. Beloppet av provisoriskt ersättningstilllägg
enligt 4 § förordningen den 29 juni 1946 (nr 347) angående provisorisk
förbättring av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap m. m., beräknas efter den
ortsgrupp, till vilken den skadade var att hänföra vid utgången av juni månad
1950.
2 mom. Har i anledning av skadan erkänd sjukkassa till den skadade utgivit
sjukpenning, som enligt kassans stadgar ej må utgå samtidigt med ersättning
enligt denna förordning, skall vid utgivande till den skadade av
sjukhjälp eller sjukpenning, som enligt denna förordning tillkommer honom
för samma tid, på begäran av kassan göras avdrag för vad kassan utgivit
och det avdragna beloppet utbetalas till kassan.
Från ersättning, som belöper å tid för vilken ersättningstagaren åtnjutit
folkpension eller bidrag enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med
barn eller lagen om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl.
barn, skall på begäran av pensionsstyrelsen göras avdrag om och i den mån
ersättningen skolat föranleda minskning av pensionen eller bidraget; och
skall avdraget belopp utbetalas till pensionsstyrelsen.
10 §.
Körande utbetalning av ersättning skall gälla vad i 14 § militärersättningsförordningen
stadgas.
11 §■
Ovan givna bestämmelser angående storleken av livränta skola icke föranleda
till höjning av livräntetillägg enligt 2 § 1 mom. eller 3 § 1 mom. första
stycket förordningen den 17 maj 1940 (nr 333) om särskild ersättning i vissa
fall för skada till följd av olycksfall vid flygning.
12 §.
Över beslut av riksförsäkringsanstalten rörande ersättning, som avses i
denna förordning, må klagan föras hos försäkringsrådet genom besvär, som
skola hava inkommit till försäkringsrådet sist å trettionde dagen efter den,
då klaganden erhöll del av beslutet.
Andra lagutskottets utlåtande nr 39. 27
Försäkringsrådet äger, ändå att klagan icke förts, till prövning upptaga
ärende, som avses i första stycket.
Försäkringsrådets beslut meddelas kostnadsfritt.
Över försäkringsrådets beslut må klagan ej föras.
Med avseende å försäkringsrådets behandling av ifrågavarande ärenden
skall gälla vad i 6 § lagen om försäkringsrådet stadgas.
13 §.
De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av denna
förordning, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av
försäkringsrådet eller riksförsäkringsanstalten.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1950; och skall vad i äldre bestämmelser
är stridande mot förordningens innehåll upphöra att gälla.
Förslag
till
Förordning
om upphävande av vissa bestämmelser angående ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m.
Härigenom förordnas, att nedan nämnda förordningar skola upphöra att
gälla, nämligen
1) förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;
2) förordningen den 28 juni 1941 (nr 593) om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring;
3) förordningen den 29 juni 1946 (nr 344) angående höjning av ersättningar,
som utgå jämlikt förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;
4) förordningen den 29 juni 1946 (nr 347) angående provisorisk förbättring
av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
vid förstärkt försvarsberedskap m. m.;
5) förordningen den 29 juni 1946 (nr 348) om familjebidrag åt värnpliktiga
med flera, vilka drabbats av kroppsskada; samt
6) förordningen den 26 juni 1948 (nr 422) med särskilda bestämmelser
rörande ersättning i vissa fall enligt förordningen den 18 juni 1927 (nr 234)
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
m. m.
28
Andra lagutskottets utlåtande nr 39
Dock skall iakttagas,
dels att vad sagda förordningar innehålla beträffande ersättning och familjebidrag
till den skadade eller efterlevande alltjämt skall äga tillämpning
i avseende å ersättning och bidrag för tid före denna förordnings ikraftträdande,
dels att förordningarna den 18 juni 1927 och den 28 juni 1941 skola —
där ej annat följer av denna dag utfärdad militärersättningsförordning
(nr ) och förordning angående omreglering av vissa ersättningar i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring (nr ) — lända
till efterrättelse jämväl vid bestämmande av annan ersättning i anledning av
olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats före denna förordnings
ikraftträdande.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1950.
Propositionen har, såvitt angår anvisande av anslag under fjärde huvudtiteln,
hänvisats till statsutskottet samt i övrigt till lagutskott och behandlats
av andra lagutskottet.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen
framlagda författningsförslagen, får utskottet, i den män redogörelse därför
icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Inledning.
Efter andra världskrigets utbrott ha vid flera tillfällen åtgärder vidtagits
för att förbättra existensvillkoren för de under militärtjänstgöring skadade
och deras efterlevande. Dessa åtgärder ha emellertid till väsentlig del erhållit
karaktären av provisorier. En allmännare omprövning av ersättningsgrunderna
på ifrågavarande område förutsattes skola ske i samband med socialvårdskommitténs
översyn av lagstiftningen angående försäkring för olycksfall i
arbete m. m. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 3 mars 1944 uppdrogs åt kommittén
att överarbeta en av riksförsäkringsanstalten verkställd utredning och
att snarast möjligt inkomma med förslag till erforderliga nya bestämmelser
rörande ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
I avvaktan på slutförandet av socialvårdskommitténs utredning i ämnet
vidtogos ytterligare provisoriska ändringar i ersättningsbestämmelserna. Så
skedde senast år 1948, då ersättningsgrunderna för fast anställd personal och
frivilliga i enlighet med förslag av kommittén anpassades efter de samtidigt
beslutade, från och med den 1 januari 1949 gällande nya bestämmelserna i
lagen om försäkring för olycksfall i arbete. De provisoriska bestämmelserna
rörande värnpliktiga bibehöllos oförändrade. Det förutsattes därvid, att definitiva
bestämmelser skulle meddelas snarast möjligt.
Andra lagutskottets utlåtande nr 39. 29
Socialvårdskommittén avgav i januari 1949 betänkande med förslag till
ändrade bestämmelser om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring. Efter remissbehandling har ärendet beretts inom
försvarsdepartementet. I årets statsverksproposition har vid beräkningen av
det under fjärde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till Bidrag till ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, förutsatts
att nya ersättningsbestämmelser skola träda i kraft den 1 juli detta år.
I februari 1949 avgav socialvårdskommittén betänkande med förslag till
bestämmelser om tillägg av statsmedel åt vissa ersättningstagare enligt olycksfallsförsäkringslagen
m. m. De däri förordade ersättningsförbättringarna
komma att bli av betydelse för vissa grupper av skadad personal vid försvarsväsendet,
men förslagen avse främst andra kategorier av ersättningstagare.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
En ny militärersättningsförordning och en särskild förordning angående
omreglering av äldre ersättningar avses från och med 1 juli 1950 skola ersätta
de nu gällande, i väsentliga delar endast provisoriska bestämmelserna
om ersättningar till värnpliktiga och vissa andra kategorier av militär personal
för kroppsskador, ådragna under militärtjänstgöringen.
I förslaget till militärersättningsförordning anpassas ersättningsgrunderna
för värnpliktiga i framdeles inträffande skadefall efter de från 1949 års ingång
gällande ersättningsgrunderna i lagen om försäkring för olycksfall i
arbete. Den beräknade årliga arbetsförtjänst, efter vilken ersättnings storlek
bestämmes, föreslås för värnpliktig utgöra lägst 3 600 kronor; maximibeloppet
föreslås liksom enligt olycksfallsförsäkringslagen utgöra 7 200 kronor. Sjukpenning
till värnpliktig vid arbetsoförmåga föreslås utgå med lägst 7 kronor
och högst 14 kronor för dag eller, om den skadade sammanlever med hustru
eller har hemmavarande barn eller adoptivbarn under 16 år, lägst 8 kronor
50 öre och högst 15 kronor 50 öre för dag. Livränta till värnpliktig vid helinvaliditet
utgör enligt förslaget intill 67 års ålder lägst 3 300 och högst 6 600
kronor för år, oräknat eventuellt vårdbidrag. För närvarande erhåller värnpliktig,
som blir arbetsoförmögen i följd av skada under första tjänstgöringen,
i allmänhet 6 kronor 30 öre för dag i sjukpenning eller 2 150 kronor 40 öre
för år i livränta.
Enligt förslaget till omregleringsförordning avses de i äldre fall utgående
ersättningarna, som enligt de provisoriska bestämmelserna äro mycket
olika för olika kategorier av värnpliktiga, skola omräknas efter en enhetlig
skala. Livräntan vid helinvaliditet föreslås för skadade i åldern 25—67 år
till 4 200 kronor för år, oräknat eventuellt vårdbidrag. Omregleringsförordningen
föreslås skola tillämpas även å vissa andra kategorier än värnpliktiga.
De nuvarande, av inkomstprövning beroende familjebidragen till skadade
värnpliktiga m. fl. ävensom övriga provisoriskt införda tilläggsförmåner föreslås
skola avvecklas. Genom en övergångsanordning sörjes för, att minskning
30
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
av förmånerna icke behöver uppkomma i de fall, där omreglerad ersättning
skulle understiga nu utgående ersättning jämte familjebidrag.
Kostnaderna för ersättningsförbättringarna beräknas under nästa budgetår
till omkring 2,5 miljoner kronor.
Socialvårdskonimitténs förslag.
Socialvårdskommittén har föreslagit, att 1927 års förordning om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, skall ersättas
av en ny förordning. Denna förordning (militärersättningsförordningen) avses
skola tillämpas dels å skadefall, som inträffa efter förordningens ikraftträdande,
dels å vissa dessförinnan men efter 1949 års ingång inträffade fall.
Vidare har i eu särskild förordning, omregleringsförordningen, framlagts förslag
till bestämmelser angående ersättningar i äldre fall för tid efter förordningens
ikraftträdande. Båda de föreslagna förordningarna syfta främst till
eu definitiv reglering av ersättningsgrunderna för värnpliktiga.
I motiveringen till den föreslagna nya militärersättningsförordningen har
kommittén framhållit bland annat följande.
Ersättningarna enligt nämnda förordning liksom ersättningarna enligt
olycksfallsförsäkringslagen avses utgöra kompensation för den av kroppsskadan
förorsakade inkomstminskningen. Det har synts kommittén vara tämligen
självfallet, att ersättningar till skadade värnpliktiga böra i princip utmätas
så, att de bli minst likvärdiga med de ersättningar, som enligt olycksfallsförsäkringslagen
tillkomma skadade arbetstagare. Det förhållandet, att
ersättning till värnpliktiga, liksom till vissa andra personalkategorier, utges
icke blott för sådana skador och sjukdomar som omfattas av försäkringen
för olycksfall i arbete och vissa yrkessjukdomar, utan även för andra under
tjänstgöringen ådragna sjukdomar, utgör enligt kommitténs mening icke något
bärande skäl för en nedpressning av ersättningsnivån. Denna utvidgning av
ersättningsrätten får nämligen anses vara betingad av de särskilda sjukdomsrisker,
som kunna vara förenade med tjänstgöringen. Ett förmånligt försäkringsskydd
för de värnpliktiga — med avseende på såväl ersättningsrättens
omfattning som ersättningarnas storlek -— motiveras också med att deras
övriga förmåner under tjänstgöringen äro blygsamma.
Som ett skäl mot en gradering av de värnpliktigas ersättningar vid kroppsskador
i förhållande till deras civila inkomst åberopades, framhåller kommittén,
vid tillkomsten av 1927 års förordning, att deras förmåner i övrigt icke
rönte någon inverkan av de olika förhållandena i det civila livet. Detta argument
har synts kommittén föga bärkraftigt. Att de värnpliktiga icke erhålla
kompensation för det ekonomiska avbräck, som de få vidkännas under tjänstgöringstiden,
kan, anför kommittén, icke i och för sig motivera, att ersättning
i anledning av ådragen kroppsskada skall utges efter mindre förmånliga grunder
än vid olycksfall i avlönat arbete. Från principiella synpunkter skulle
enligt kommitténs mening intet vara att erinra mot en så anordnad kombina
-
31
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
tion av en standardskala och olycksfallsförsäkringslagens regler, att standardbeloppen
finge överskridas, om ersättning enligt lagens regler vore förmånligare
för den värnpliktige eller den efterlevande. Från praktisk synpunkt
skulle visserligen ett sådant system å ena sidan ha den nackdelen, att en beräkning
av den värnpliktiges årliga arbetsförtjänst kunde vara besvärlig att
verkställa. Å andra sidan skulle systemets tillämpning dock medföra den fördelen,
att anordningen med behovsprövade familjebidrag kunde avvecklas. Om
skadade värnpliktiga tillförsäkrades ersättningar enligt de grunder, som efter
1948 års ändringar i olycksfallsförsäkringslagen gällde för annan militär personal
och för de i civilt arbete skadade arbetstagarna, bleve förmånerna i vanliga
fall tillräckliga, och en önskvärd enhetlighet i ersättningssystemet komme
till stånd.
På dessa skäl, som närmare utvecklats i betänkandet, har kommittén förordat,
att den årliga arbetsförtjänsten för de värnpliktiga i framdeles inträffande
fall skall beräknas enligt grunderna i 9 § olycksfallsförsäkringslagen, dock med
tillämpning av vissa särskilda minimibelopp. Vid minimibeloppens avvägning
bör enligt kommittén beaktas dels att antalet av de fall i vilka skälighetsberäkning
enligt 9 § olycksfallsförsäkringslagen måste göras, reduceras om relativt
höga minimibelopp fastställas, dels ock att överkompensation såvitt möjligt
bör undvikas. Det har synts kommittén lämpligt, att ett lägre minimibelopp
tillämpas vid bestämmande av ersättning till den värnpliktige för tid innan
han uppnått viss ålder och ett högre minimibelopp vid bestämmande av ersättning
för tid därefter eller av ersättning till efterlevande. Kommittén har framhållit,
att i fråga om arbetsinkomsternas variation med åldern stora skillnader
föreligga mellan olika grupper av arbetstagare, men att skilda regler för olika
yrkesgrupper icke lämpligen kunna uppställas i förevarande sammanhang. Vid
stadgandets utformning bör enligt kommitténs mening hänsyn tagas till att
en minimiregel redan gäller för fast anställt manskap och hemvärnspersonal,
i det att arbetsförtjänsten för dem icke må beräknas till lägre belopp än 3 000
kronor vid bestämmande av sjukpenning efter utgången av det kalenderår, då
den skadade fyllt 20 år, eller av livränta. Kommitténs majoritet1 har stannat
för att förorda ett för värnpliktiga, fast anställt manskap och hemvärnspersonal
gemensamt stadgande av innehåll, att arbetsförtjänsten skall beräknas
till minst 3 000 kronor vid bestämmande av ersättning till skadad, som fyllt
20 men högst 25 år, och att ett högre minimibelopp, 3 600 kronor, skall tilllämpas
vid bestämmande av ersättning till skadad över 25 år eller av ersättning
till efterlevande. En minoritet2 har ansett, att den av majoriteten sålunda
föreslagna skillnaden mellan minimibeloppen är alltför försiktigt utmätt, och
förordar att sistnämnda belopp höjes till 3 900 kronor.
I motiveringen till den föreslagna omregleringsförordningen, som har av
seende å värnpliktiga m. fl., har kommittén inledningsvis erinrat om att vid
1 Ordföranden, f. d. landshövdingen Eriksson, samt, ledamöterna lJirke, Hag&rd, Nord*
gren och Pettersson.
2 Ledamöterna Bexelius, Hartmann och Höjer.
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
32
ti u
tagna ändringar i olycksfallsförsäkringslagens ersättningsbestämmelser erhållit
tillämpning endast beträffande olycksfall, som inträffat efter det att de
nya bestämmelserna trätt i kraft, samt att vid de under senare år företagna
prolongationerna av dyrtidstilläggsbestämmelserna förutsatts, att kommittén
vid sin översyn av olycksfallsförsäkringslagen skulle undersöka möjligheten
av att åstadkomma skälig kompensation åt livräntetagare, som till följd av
tidigare maximeringsregler eller eljest oförmånligare ersättningsgrunder kommit
i avsevärt sämre ställning än de vid tillämpning av nyare bestämmelser
skolat intaga.
Beträffande förslaget till omregleringsförordning har kommittén anfört, att
det förhållandet att ändringar i olyeksfallsförsäkringslagens ersättningsbestämmelser
icke kommit dem tillgodo, som skadats före lagändringarna, icke
hindrat att sådan återverkande kraft givits åt vissa ändringar i militärersättningsbestämmelserna.
De år 1946 tillkomna provisoriska förbättringarna av
värnpliktigas ersättningar enligt 1927 års förordning tillförsäkrades sålunda
även dem som skadats innan bestämmelserna trätt i kraft. Samtidigt beslöts
att enligt 1909 års förordning utgående ersättningar till såväl värnpliktiga som
annan i förordningen avsedd personal (volontärer och stammanskap) skulle
uppräknas i nivå med ersättningar enligt lägsta ersättningsklassen för värnpliktiga
i 1927 års förordning. Ersättningar enligt de av kommittén nu föreslagna
bestämmelserna för framdeles inträffande skador under värnpliktstjänstgöring
(militärersättningsförordningen) bli, enligt vad kommittén framhållit,
särskilt i de fall, då skadan medfört höggradig invaliditet eller lett till döden,
i allmänhet avsevärt förmånligare än ersättningar enligt 1927 års förordning
jämte därå utgående dyrtidstillägg. Om detta förslag skulle godtagas, kräver
enligt kommitténs mening billigheten, att utgående ersättningar i äldre skadefall,
som medfört alltjämt bestående höggradig invaliditet eller lett till den
värnpliktiges död, samtidigt förbättras på sådant sätt, att de kunna anses bli
åtminstone i stort sett likvärdiga med de genomsnittliga ersättningarna i nya
fall.
Över socialvårdskommitténs betänkande ha yttranden avgivits av överbefälhavaren,
försvarets civilförvaltning, försvarets socialbyrå, försvarets upplysnings-
och personalvårdsnämnd, hemvärnsrådet, socialstyrelsen, försäkringsrådet,
riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
statskontoret, centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden, centralförbundet
för befälsutbildning, försvarsväsendets underbefälsförbund,
stiftelsen Kungafonden Med folket för fosterlandet och, i vad avser frågor
som äga samband med översynen av olycksfallsförsäkringslagen, socialförsäkringsbolagens
förening.
Departementschefen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Vougt, har i propositionen
anfört bland annat följande:
33
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
»En revision av bestämmelserna angående ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, har sedan länge varit aktuell. Behovet
av ändrade bestämmelser är särskilt framträdande med avseende på de
värnpliktiga. Ett flertal provisoriska ersättningsförbättringar ha genomförts,
men ersättningarna äro ändock i stor utsträckning alltför låga för att tillförsäkra
skadade och deras efterlevande en skälig levnadsstandard. Bestämmelserna
äro i hög grad invecklade och svåröverskådliga.
Att revisionen måst uppskjutas beror därpå, att författningarna i ämnet
ha nära sammanhang med lagen om försäkring för olycksfall i arbete, som
jämväl är föremål för översyn. Denna översyn, som socialvårdskommittén har
att företaga, är icke avslutad. I lagens ersättningsbestämmelser ha emellertid,
på grundval av förslag från kommittén, företagits väsentliga ändringar, som
trädde i kraft vid ingången av år 1949. Motsvarande ersättningsförbättringar
tillförsäkrades samtidigt försvarets fast anställda och frivilliga personal, under
det att de provisoriska bestämmelserna för värnpliktiga tills vidare bibehöllos
oförändrade i avvaktan på förslag från kommittén till definitiva bestämmelser
i ämnet.
Den viktigaste skillnaden mellan 1927 års militärersättningsförordning och
den av kommittén föreslagna förordningen för framdeles inträffande
skadef all är, att ersättningarna till skadade värnpliktiga och deras efterlevande
enligt förslaget icke skola såsom nu utmätas efter vissa antagna årsförtjänster,
oberoende av de skadades civila sysselsättningar och arbetsinkomster,
utan bestämmas i förhållande till de enligt grunderna i olycksfallsförsäkringslagen
beräknade årliga arbetsförtjänsterna, i den mån ersättningarna därigenom
komma att överstiga vissa minimibelopp. Särskilt i de fall, då skadan
medför höggradig invaliditet eller leder till döden, bli ersättningarna enligt
förslaget i allmänhet avsevärt förmånligare än ersättningarna enligt 1927 års
förordning jämte därå utgående dyrtidstillägg.
Principiella erinringar mot de nämnda huvudgrunderna för den föreslagna
nya militärersättningsförordningen ha framställts endast i ett fåtal av de avgivna
yttrandena. Från praktisk synpunkt har i flera yttranden framhållits,
att en beräkning enligt 9 § olycksfallsförsäkringslagen av värnpliktigs årliga
arbetsförtjänst icke sällan kunde vara mycket vansklig. I några yttranden har
anförts, att det, då avsikten vore att vissa föreslagna bestämmelser skulle ägnas
förnyade överväganden vid den fortsatta översynen av olycksfallsförsäkringslagen,
hade varit önskvärt att förslag till ny militärersättningsförordning och
förslag till reviderad olycksfallsförsäkringslag hade fått bedömas samtidigt.
För egen del ansluter jag mig till uppfattningen, att det hittillsvarande
systemet med indelning av de värnpliktiga i fixa ersättningsklasser icke kan
bibehållas. Den omständigheten, att de värnpliktigas förmåner under tjänstgöringen
icke graderas i förhållande till det av tjänstgöringen föranledda inkomstbortfallet,
torde, såsom kommittén framhållit, icke motivera, att ersättning
till den, som i följd av kroppsskada åsamkas inkomstbortfall även efter
tjänstgöringen, skall utgå efter mindre förmånliga grunder än vid olycksfall
3—9io so Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 sand. 2 avd. Nr 39.
34
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
i avlönat arbete. Att många värnpliktiga vid tiden för den första tjänstgöringen
icke äro slutligt inplacerade i förvärvsarbete talar för att relativt höga minimibelopp
böra stadgas för den årliga arbetsförtjänstens beräkning men bör icke
föranleda, att de, som åtnjuta högre arbetsförtjänster, icke skola få sina ersättningar
beräknade efter inkomstbortfallets storlek. Jag delar sålunda kommitténs
uppfattning i fråga om huvudprinciperna för de nya ersättningsbestämmelserna.
Efter de år 1948 företagna ändringarna i olycksfallsförsäkringslagen ha
förutsättningar i stort sett erhållits för en i flera hänseenden mycket önskvärd
reglering av ersättningsgrunderna för de under militärtjänstgöring skadade.
Vid sådant förhållande bör denna reglering icke ytterligare uppskjutas
av den anledningen att vissa bestämmelser i det föreliggande förslaget komma
att upptagas till nytt övervägande vid den fortsatta översynen av olycksfallsförsäkringslagen.
Dock bör givetvis iakttagas, att sådana ändringar, som skulle
innebära ett olägligt föregripande av lagrevisionen, böra undvikas.
Beträffande minimibeloppen vid den årliga arbetsförtjänstens beräkning
för värnpliktiga m. fl. har kommitténs majoritet förordat, att arbetsförtjänsten
skall beräknas till lägst 3 000 kronor vid bestämmande av ersättning till den
skadade mellan 20 och 25 års ålder och till lägst 3 600 kronor vid bestämmande
av ersättning till den skadade efter 25 års ålder och ersättning till efterlevande.
Minoriteten har ansett, att sistnämnda belopp borde bestämmas till 3 900
kronor. I flertalet yttranden har majoritetens förslag lämnats utan erinran.
Minoritetens förslag har biträtts av socialstyrelsen och försäkringsrådets
majoritet.Riksförsäkringsanstalten har, under hänvisning till socialstyrelsens
statistik över löneläget år 1947, föreslagit ett enhetligt minimibelopp av 3 600
kronor. Nämnda statistik utvisade bland annat, att genomsnittliga löneinkomsten
för manliga arbetare i åldrar över 18 år varit 3 603 kronor inom yrkesgruppen
lantarbete och4 584kronor i lägsta dyrortsgruppen för anställda inom industri,
hantverk, handel, transportväsen, allmän tjänst m. m.
Vid minimiersättningarnas bestämmande bör, såsom kommittén anfört,
beaktas å ena sidan att antalet fall, i vilka skälighetsprövning enligt 9 § olycksfallsförsäkringslagen
måste äga rum, reduceras om relativt höga minimibelopp
för arbetsförtjänsten fastställas, å andra sidan att en överkompensation,
som kan bidraga till att fixera sjuklighetstillstånden, bör såvitt möjligt undvikas.
Det av kommittén föreslagna lägre minimibeloppet för värnpliktigs
arbetsförtjänst torde kunna höjas utan att avsevärd risk av överkompensation
uppkommer. Övervägande skäl synas tala för att i enlighet med riksförsäkringsanstaltens
förslag ett enhetligt minimibelopp av 3 600 kronor bör fastställas
för de värnpliktiga.
Kommitténs förslag angående omreglering av ersättningar till värnpliktiga
m. fl. i äldre skadefall innebär att ersättningarna skola omräknas
efter en enhetlig skala. En omräkning av värnpliktigas ersättningar i äldre
fall efter de för nya fall föreslagna reglerna har kommittén funnit vara tämligen
utesluten redan av praktiska skäl. Kommitténs majoritet har ansett, att ersätt
-
35
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
ningarna vid de högsta invaliditetsgraderna borde uppräknas till en sådan
nivå, att de kunde betraktas som ungefär likvärdiga med de genomsnittliga
ersättningarna i nya fall. Härvid skulle underkompensation fortfarande föreligga
i vissa fall och överkompensation uppkomma i andra fall, men båda dessa
otillfredställande konsekvenser syntes ofrånkomliga. För skadade med medelsvår
invaliditet innebär förslaget avsevärda förbättringar i flertalet fall, under
det att inga eller endast små förbättringar tillfalla de lindrigt skadade.»
Utskottet.
Propositionen innefattar dels förslag till ny militärersättningsförordning,
avsedd att ersätta den nu gällande förordningen av den 18 juni 1927, dels
förslag till en särskild förordning angående omreglering av vissa ersättningar,
som utgå enligt äldre bestämmelser på grund av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring (omregleringsförordningen). Nämnda båda förordningar
innebära avsevärda förbättringar i ersättningshänseende för den personal, å
vilken förordningarna ha avseende. Kostnaderna för dessa förbättringar ha i
propositionen beräknats till omkring 2,5 miljoner kronor för det kommande
budgetåret.
Vad först den nya militärersättningsförordningen beträffar ansluter sig
denna nära till gällande bestämmelser i olycksfallsförsäkringslagen. I förhållande
till nuvarande bestämmelser i ämnet medför denna anslutning främst,
att ersättningarna till skadade värnpliktiga och deras efterlevande icke skola
utmätas efter vissa antagna årsförtjänster, oberoende av de skadades civila
sysselsättningar och arbetsinkomster. Ersättningarna skola i stället, liksom
enligt olycksfallsförsäkringslagen, utgå i förhållande till den skadades årliga
arbetsförtjänst, beräknad i överensstämmelse med 9 § nämnda lag. Den
årliga arbetsförtjänsten för dem, som skadats under värnpliktstjänstgöring,
må emellertid ej beräknas till lägre belopp än 3 600 kronor.
Principen att ersättningarna skola beräknas på grundval av den verkliga
arbetsförtjänsten finner utskottet vara riktig. Såvitt utskottet kan finna torde
svårigheter dock kunna yppas vid fastställandet av denna förtjänst. Det är
här ofta fråga om personer, som ännu ej fått fast fot i förvärvslivet, ett förhållande
som ytterligare kommer att accentueras, därest värnpliktsåldern, såsom
föreslagits, sänkes till 19 år. Utskottet vill därför, i likhet med vad försvarets
socialbyrå i avgivet yttrande anfört, understryka angelägenheten av
att sådana fall, där tveksamhet kan råda om den sannolika arbetsförtjänsten,
bliva på ett välvilligt sätt bedömda. Mot storleken av det föreslagna minimibeloppet
har utskottet ej något att erinra.
Den föreslagna omregleringsförordningen avser uppräkning av ersättningar
till värnpliktiga m. fl. enligt den nu gällande militärersättningsförordningen
ävensom ersättningar enligt 1909 års förordning i ämnet. Dessa ersättningar
36
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
äro, som ovan anmärkts, betydligt lägre än de, som komma att utgå enligt
de nya reglerna. En uppräkning av dessa ersättningar till belopp lika med
dem, som skola följa enligt sistnämnda regler, har av praktiska skäl ansetts
utesluten. Vad de äldre livräntorna till värnpliktiga m. fl. beträffar ha dessa
vid de högsta invaliditetsgraderna föreslagits skola uppräknas till de belopp,
som ungefärligen kunna anses motsvara genomsnittsbeloppen i nya fall. Inga
eller endast små förbättringar komma att tillfalla personer, vilkas invaliditet
är ringa. Även sjukhjälp, sjukpenning och efter]evandelivräntor enligt de äldre
bestämmelserna ha i förslaget uppräknats till en nivå, som ligger nära de
genomsnittliga belopp, som framdeles skola utgå.
Mot den sålunda föreslagna ordningen för en reglering av de äldre skadefallen
har utskottet ej funnit anledning till anmärkning. De nya ersättningsbeloppen
torde någorlunda väl tillgodose de personer, varom här är fråga.
Ej heller mot propositionen i övrigt har utskottet funnit anledning till
erinran.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte
dels antaga de genom förevarande proposition framlagda förslagen
till
1) förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring (militärersättningsförordning),
2) förordning angående omreglering av vissa ersättningar i
anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
samt
3) förordning om upphävande av vissa bestämmelser angående
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
m. m.;
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter om utgivande
av skälig ersättningsfyllnad i de fall, där ersättning enligt
de från och med den 1 juli 1950 gällande bestämmelserna om
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
utgår med lägre belopp än som kunnat utgå om
äldre bestämmelser rörande ersättning och familjebidrag alltjämt
skolat tillämpas beträffande olycksfall som inträffat och sjukdomar
som yppats före nämnda dag.
Stockholm den 27 april 1950.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Andra lagutskottets utlåtande nr 39.
37
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Sten, Hallagård, AVistrand,
Nils Elowsson, Bengtson och AVeiland;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken*, Byberg*,
Nilsson i Göteborg, Hagård, fröken Höjer, herrar Odhe och Andersson i Linköping.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1950:293 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till militärersättningsförordning m. m., såvitt propositionen hänvisats till laguts a1 i texten