Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande en successiv minskning av de inkomstprövade avdragen på statliga och kommunala förmåner jämlikt folkpensionslagen och därtill anknutna författningar, varvid möjligheterna att snabbt underlätta den s. k. arbetarpensioneringen genom ett provisoriskt återinförande av s. k. privilegiering särskilt bör beaktas, samt framläggande för riksdagen om de förslag vartill utredningen kan föranleda».
1950-05-09 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1950:40, Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande en successiv minskning av de inkomstprövade avdragen på statliga och kommunala förmåner jämlikt folkpensionslagen och därtill anknutna författningar, varvid möjligheterna att snabbt underlätta den s. k. arbetarpensioneringen genom ett provisoriskt återinförande av s. k. privilegiering särskilt bör beaktas, samt framläggande för riksdagen om de förslag vartill utredningen kan föranleda».
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
1
Nr 40.
Utlåtande i anledning av väckta motioner dels om utredning
av förutsättningarna för ett system med efter pensionering
sålder differentierade folkpensionsförmåner, dels
om successiv minskning av de inkomstprövade avdragen
på statliga och kommunala förmåner jämlikt folkpensioneringslagen
och därtill anslutna författningar,
dels ock om översyn av bestämmelserna i lagen
om folkpensionering.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft fem inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen
likalydande motionerna nr 250 i första kammaren av herr Andrén m. fl.
och nr 293 i andra kammaren av herr Hjalmarson m. fl.;
likalydande motionerna nr 327 i första kammaren av herr Andersson,
Elon, m. fl. och nr 389 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.; samt
nr 119 i andra kammaren av herr Senander m. fl.
I motionerna I: 250 och II: 293 har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte begära utredning av förutsättningarna för ett system
med efter pensioneringsålder differentierade folkpensionsförmåner».
I motionerna I: 327 och II: 389 har hemställts, »att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande en successiv minskning
av de inkomstprövade avdragen på statliga och kommunala förmåner
jämlikt folkpensionslagen och därtill anknutna författningar, varvid möjligheterna
att snabbt underlätta den s. k. arbetarpensioneringen genom ett
provisoriskt återinförande av s. k. privilegiering särskilt bör beaktas, samt
framläggande för riksdagen om de förslag vartill utredningen kan föranleda».
I motionen II: 119 sägs — under framhållande att lagen om folkpensionering
är behäftad med åtskilliga brister — bland annat följande:
För vår del framförde vi i motion i anslutning till propositionen vid 1946
års riksdag om ny folkpensionslag krav på en sänkning av pensionsåldern
till 65 år, att invalidpensionerna skulle, i likhet med ålderspensionerna,
utgå utan inkomstprövning, att blindhetstillägget icke skulle räknas som
sådan inkomst, vilken medför avdrag på folkpensionen, att kommunerna
befriades från bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen, att bestämmelser
om rörligt dyrtidstillägg infördes i lagen o. s. v. Senare ha vi påyrkat,
att bostadskostnadsgruppernas antal minskas från fem till fyra genom att
bostadskostnadsgrupp I sammanslogs med bostadskostnadsgrupp II, varige
1
—Rihang till riksdagens protokoll 1950. 9 saml. 9 avd. Nr 40.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
nom den förstnämnda gruppen, som nu icke är berättigad till bostadstillägg,
skulle erhålla sådana till samma belopp som gälla för den senare.
Med undantag för yrkandet om indexregleringen av folkpensionerna,
varom proposition skall föreläggas pågående riksdag, ha de av oss framförda
kraven icke vunnit beaktande.
Åtskilliga av de krav vi framfört ha jämväl framställts av folkpensionärernas
organisationer. Även andra krav ha emellertid, såsom förut antytts,
uppsatts på deras dagordning. Dit hör exempelvis, att inkomstprövningen
för bostadstilläggen avskaffas, att gränsen för den avdragsfria inkomsten
höjes, att dyrtidstilläggen skola utgå på hela det för försörjningen nödvändiga
beloppet (existensminimum), att den pensionsminskning som drabbar
sammanboende makar avskaffas, så att de var för sig jämställas med ensamstående
o. s. v.
Motionen utmynnar i en hemställan att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa en översyn av lagen
om folkpensionering i syfte att rätta till bristfälligheterna i lagen och snarast
för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Beträffande de skäl i övrigt, som anförts till stöd för motionärernas
yrkanden, får utskottet hänvisa till respektive motioner.
Över motionerna I: 250 och II: 293 samt I: 327 och II: 389 har utskottet
i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver inhämtat yttranden från
pensionsstyrelsen och socialvårdskommittén. Därjämte ha på begäran av
utskottet yttranden över nämnda motioner avgivits av Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens centralorganisation.
Gällande bestämmelser.
Lagen den 29 juni 19^6 om folkpensionering (nr 431; ändr. 221/1947,
527/1947 och 732/1948), som trädde i kraft den 1 januari 1948, skiljer på
ålderspension, invalidpension, sjukbidrag och änkepension. Ålderspensionen
utgår efter uppnådda 67 år; övriga pensionsförmåner utgå i förekommande
fall före fyllda 67 år. Till nämnda huvudformer av folkpension kunna
komma vissa tillägg, vilka också äro att anse såsom folkpension. Sådana
tillägg äro bostadstillägg, särskilt bostadstillägg, hustrutillägg och blindtillägg.
Den allmänna ålderspensionen utgör för år räknat för gift pensionsberättigad,
vars make jämväl åtnjuter folkpension eller till vars hustru utgår
hustrutillägg, 800 kronor samt för annan pensionsberättigad 1 000 kronor
(4 § 1 inom.). Makar, som båda fyllt 67 år, erhålla sålunda sammanlagt
1 600 kronor, medan den ogifte i samma ålder uppbär 1 000 kronor. Dessa
förmåner utgå oberoende av inkomst och förmögenhet.
Invalidpension utgår till den som på grund av kropps- eller sinnessjukdom,
sinnesslöhet, vanförhet eller annat lyte är ur stånd att försörja sig
genom sådant arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter, under
förutsättning att nedsättningen av arbetsförmågan kan anses varaktig. Den
Andra lagutskottets utlåtande nr ''iO.
3
som är blind skall städse anses lida av sådan nedsättning av arbetsförmågan
som nyss sagts (3 § 2 mom.). — Invalidpensionen utgöres av grundpension
å 200 kronor om året oberoende av inkomst och förmögenhet ävensom
av tilläggspension å högst 600 kronor om året till gift och högst 800
kronor om året till ogift pensionsberättigad (4 § 2 mom.). Tilläggspensionen
är i sin helhet inkomstprövad. Den höjes med en tredjedel, dvs. till
högst 800 kronor, för gift person, vars make icke är pensionsberättigad och
ej erhåller hustrutillägg (9 §). Invalidpensionens maximibelopp är detsamma
som beloppet av den allmänna ålderspensionen.
Sjukbidrag tillkommer den som oavbrutet under minst ett år lidit av
sådan nedsatt arbetsförmåga som — om nämnda nedsättning varit varaktig
— berättigat till invalidpension. Såsom ytterligare förutsättning för sjukbidrag
gäller dock, att den nedsatta arbetsförmågan skall kunna antagas
bli bestående avsevärd tid (3 § 3 inom.). I fråga om storlek m. m. överensstämmer
sjukbidraget med invalidpensionen (4 § 2 mom. och 9 §).
Änkepension utgår till änka, som vid mannens frånfälle fyllt 55 år och
varit gift med honom minst 5 år, dock ej till änka som eljest åtnjuter
folkpension. Om änkan fyllt 55 år under samma kalenderår som det, varunder
mannen avlidit, eller eljest särskilda skäl föranleda därtill, må änkepension
utgå oaktat 55-årsåldern uppnåtts först efter mannens frånfälle.
Rätten till änkepension upphör vid nytt gifte (3 § 4 mom.). Änkepensionen,
som är i sin helhet inkomstprövad, utgör högst 600 kronor om året (4 § 3
inom.). Visar det sig vid pensionsbeloppets bestämmande, att änkepensionen
skulle understiga 60 kronor om året, utgår ingen änkepension (12 §).
Till samtliga nu angivna huvudformer av folkpension kunna såsom nämnts
komma vissa tillägg i form av bostadstillägg, särskilda bostadstillägg, hustrutillägg
och blindtillägg.
Vad först bostadstilläggen angår så är riket med hänsyn till bostadsoch
bränslekostnaderna indelat i fem bostadskostnadsgrupper. De bostadstillägg,
som högst kunna ifrågakomma, äro enligt 5 § följande:
B o
stads
kostn
i a d s g:
rup p
I
II
III
IV
V
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
gift pensionsberättigad och änkepensionsberät-
tigad ....................................
0
100
200
300
400
annan pensionsberättigad ..................
0
150
300
450
600
I bostadskostnadsgrupp I, som omfattar en avsevärd del av landsbygden,
ifrågakommer sålunda icke bostadstillägg. Bostadskostnaderna ha här
avsetts skola täckas av den allmänna pensionen. De bostadstillägg, som u>å
i grupperna II—V, äro i enlighet härmed icke avsedda att täcka hela ko»
naden för bostad och bränsle utan endast de merutgifter för dessa ändamS,
som uppkomma i de ur bostadskostnadssynpunkt dyrare orterna.
Bostadstillägget är i sin helhet inkomstprövat. För gift person, vars make
varken är pensionsberättigad eller uppbär hustrutillägg, höjes bostadstill
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
lägget med hälften, med resultat att tilläggets högsta belopp i detta fall
kommer att överensstämma med maximibeloppet för en ogift person (9 §).
Utöver det bostadstillägg, för vilket hittills redogjorts, kan, där kommun
så beslutat, särskilt bostadstillägg utgå till person, som är mantalsskriven
inom kommunen. Kommunen bestämmer såväl de grunder, efter vilka detta
kommunala tillägg skall utgå, som storleken därav (6 §). Det må anmärkas
att, enligt till pensionsstyrelsen vid utgången av år 1949 inkomna uppgifter,
särskilt bostadstillägg då införts i sammanlagt 366 kommuner med tillhopa
omkring 3,9 miljoner invånare.
Hustrutillägg utgår till pensionsberättigad gift mans hustru, om hon
fyllt 60 år och makarna varit gifta minst fem år. Hustrutillägget utgöres
av tilläggspension och bostadstillägg med belopp, som hustrun skulle ha
erhållit i form av sådana förmåner, därest hon varit berättigad till invalidpension.
Hustrutillägget är alltså i sin helhet inkomstprövat och 200 kronor
lägre än det belopp hustrun skulle ha uppburit, om hon haft invalidpension.
Är mannen berättigad till ålderspension, utgår hustrutillägget endast
om det överstiger 200 kronor. Härvid är att märka, att mannens allmänna
ålderspension ökar från 800 kronor till 1 000 kronor, då hustrutilllägget
slutar utgå. När särskilda skäl föranleda därtill, kan, om mannen
åtnjuter ålderspension, hustrutillägg utgå, oaktat hustrun ej fyllt 60 år (8 §).
Maximibeloppet av folkpensionen till en man och hustrutillägget till hans
hustru blir alltså 200 kronor lägre än den folkpension, som makarna skulle
ha uppburit, om de båda varit ålderspensionsberättigade.
Blindtillägg utgår —■ oavsett vederbörandes inkomst och förmögenhet
— med 700 kronor om året till den som blivit blind före fyllda 60 år och ej
jämlikt bestämmelserna om blindundervisning är skolplikt^ (11 §). Blindtillägget
intager såtillvida en särställning bland folkpensionsförmånerna,
att det i motsats till övriga förmåner beaktas vid inkomstprövningen. Om
inkomstprövad pensionsförmån utgår vid sidan av blindtillägg, verkar detta
alltså reducerande på förstnämnda förmån.
I det föregående har angivits att vissa folkpensionsförmåner äro till storleken
beroende av årsinkomsten. Med årsinkomst avses i detta sammanhang
den inkomst, som vederbörande skäligen kan antagas komma att åtnjuta
under den närmaste tiden. Såsom inkomst räknas dock ej annan folkpension
än blindtillägg och ej heller allmänt barnbidrag eller understöd som
någon på grund av skyldskap eller svågerlag må vara föranledd att utgiva.
Inkomst i form av naturaförmån uppskattas efter särskilda regler. Vid uppskattning
av förmögenhets avkastning skall denna höjas med 10 procent
av det belopp, varmed förmögenheten må överstiga för gift pensionsberättigad
7 500 kronor och för annan pensionsberättigad 10 000 kronor. I fråga
om äkta makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften
av deras sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet beräknas
utgöra hälften av makarnas sammanlagda förmögenhet (14 §).
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
De i lagen reglerade inkomstprövade förmånerna, nämligen änkepension,
tilläggspension och bostadstillägg samt det av sistnämnda båda förmåner
sammansatta hustrutillägget minskas med 50 procent av den pensionsberättigades
årsinkomst i vad den må överstiga för gift 300 kronor och för annan
400 kronor (i fråga om gift person alltså med 25 procent av makarnas sammanlagda
årsinkomst i vad den må överstiga 600 kronor). När bostadstillägg
utgår samtidigt med tilläggspension eller änkepension, minskas efter dessa
regler förmånernas sammanlagda belopp, och minskningen går proportionellt
ut över tilläggs- eller änkepensionen och bostadstillägget (7 §).
Gift pensionsberättigad, som före sextio års ålder blivit helt oförmögen
till arbete, må under vissa förutsättningar tillerkännas tilläggspension och
bostadstillägg med tillsammans högst 400 kronor om året (s. k. hjälplöshetstillägg)
utan hinder av avdragsreglerna för egen inkomst (10 §).
Av följande uppställning framgår vid vilken årsinkomst eller, i fråga om
gift pensionsberättigad,-vid vilken för makarna sammanlagd årsinkomst i
lagen reglerad inkomstprövad folkpensionsförmån med undantag av tilläggspension
och bostadstillägg enligt 10 § lagen om folkpensionering upphör
att utgå. Med detta undantag kvarstår således vid de i tabellen angivna
inkomstgränserna för person över 67 år endast rätt till allmän ålderspension
och för invalidpensions-(sjukbidrags-)berättigad endast rätt till grundpension.
Härtill kan komma blindtillägg. Hustrutillägg och änkepension, vilka
förmåner äro i sin helhet inkomstprövade, upphöra helt att utgå vid de för
dessa förmåner angivna inkomstgränserna.
Bostadskostnadsgrupp
I
II
III
IV
v
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Ålderspension
ogift
-—
700
1 000
1 300
1 600
gift
. . . -
1 000
1 400
1 800
2 200
gräns för rätt till hustrutillägg . .
2 200
2 600
3 000
3 400
3 800
Invalidpension
ogift
2 000
2 300
2 600
2 900
3 200
gift
3 000
3 400
3 800
4 200
4 600
gräns för rätt till hustrutillägg
3 000
3 400
3 800
4 200
4 600
Änkepension
gräns för rätt härtill
1 490
1 690
1 890
2 090
2 290
Enligt lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar
med barn äger änka eller änkling, som under sin vårdnad har barn under
tio år i äktenskapet med den avlidne maken eller annat barn under tio år,
vilket vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem, under vissa
förutsättningar rätt att av allmänna medel erhålla bidrag för egen del
(s. k. änke- eller änklingsbidrag). Rätt till bidrag föreligger icke, om vårdnadshavaren
åtnjuter folkpension. Ingår vårdnadshavaren nytt äktenskap,
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 10.
upphör rätten till bidrag. Bidraget utgår med belopp motsvarande änkepension
och bostadstillägg enligt lagen om folkpensionering. Kommun äger besluta,
att till bidragsberättigad, som är mantalsskriven inom kommunen,
därjämte skall utgå särskilt bostadstillägg. Beträffande bidraget gäller i
övrigt i tillämpliga delar vad i lagen om folkpensionering stadgas om änkepension,
bostadstillägg och särskilt bostadstillägg.
Enligt lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors
och invaliders m. fl. barn utgår särskilt barnbidrag med 420 kronor per år
för föräldralösa barn och för med dem jämställda fader- eller moderlösa
barn, som icke vårdas av den efterlevande modern eller fadern utan hava
särskild förmyndare. Om barnet har annan inkomst än arbetsinkomst bortfaller
eller minskas det särskilda barnbidraget (5 §). För faderlösa barn
och för folkpensionärers barn ävensom för utomäktenskapliga barn, som
fyllt tre år och för vilka faderskapet icke fastställts, utgår särskilt barnbidrag
med 250 kronor per år. Bidraget är dock inkomstprövat. Inkomstprövningen
innebär, att barnbidraget minskas med 25 procent av moderns
årsinkomst i vad den överstiger 1 800 kronor och med ytterligare 50 procent
av inkomsten i vad den överstiger 3 200 kronor. Är modern gift och sammanlever
hon med sin man, minskas barnbidraget med 25 procent av makarnas
sammanlagda årsinkomst i vad den överstiger 2 200 kronor och
med ytterligare 50 procent av inkomsten i vad den överstiger 4 600 kronor.
Motsvarande minskning äger rum beträffande bidrag till barn, vars fader
åtnjuter ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag, varvid särskilda
regler gälla angående till vilken inkomst hänsyn skall tagas.
Inkomstprövade avdrag jämlikt folkpensioneringslagen, m. m.
(motionerna I: 327 och II: 389).
Historik.
Den nu gällande lagen om folkpensionering antogs vid 1946 års riksdag
efter förslag av Kungl. Maj:t genom proposition nr 220. Förslaget byggde
på ett av socialvårdskommittén i november 1945 avgivet betänkande med
förslag till lag om folkpensionering (SOU 1945:46).
Beträffande avdrag sreglerna inom folkpensioneringen fann socialvårdskommittén
i sitt betänkande att avdragsregler bleve ofrånkomliga även
inom en reformerad folkpensionering. Uppenbarligen bleve dessa regler
också mera betydelsefulla i den mån de pensionsförmåner, vilkas storlek
de påverkade, bleve större.
Kommittén anförde vidare härom bland annat följande:
Avdragsfaktorn i fråga om inkomst överstigande den avdragsfria är enligt
folkpensioneringslagens nuvarande lydelse 5/io- Med hänsyn till utformningen
Andra lagutskottets utlåtande nr AO.
7
av dyrtidstillägg och provisoriska pensionsförstärkningar är avdragsfaktorn
emellertid i verkligheten 2/3—3/«* Ur synpunkten att uppmuntra till sparsamhet
och arbetsvilja bör avdragsfaktorn uppenbarligen vara låg under det att
den, därest man genom densamma önskar utestänga personer med sådan
inkomst att de ej för sin försörjning ha behov av tilläggspension, bör vara
hög. Det låter sig uppenbarligen göra att, såsom skett i Danmark, vid en viss
inkomstgräns minska pensionen med hela inkomsten. I dylikt fall har pensionstagaren
ingen som helst förmån av de inkomstbelopp som ligga ovanför
inkomstgränsen (såvida de ej äro så stora att de helt utesluta från pensionsrätt).
Kommittén har därför icke velat beträda denna väg. Kommitténs förslag
innebär att inkomster utöver den avdragsfria intill 400 kronor för ogift
och 300 kronor för annan medföra avdrag med 6/io av inkomstens belopp
varemot överskjutande inkomst, då fråga är om invalidpension eller sjukbidrag
eller ålderspension som utgår jämlikt alternativ I, medför avdrag
med 6/io av inkomstbeloppet. Då fråga är om ålderspension jämlikt alternativen
II och III samt änkepension har det emellertid visat sig möjligt att
bibehålla avdragsfaktorn 5/io utan inskränkning.
I den intill den 1 januari 1948 gällande lagen om folkpensionering fanns
bestämmelser om s. k. privilegiering av vissa inkomstslag, nämligen pension
eller understöd, som utginge på grund av gåva, testamente eller försäkring,
vilken icke vore i lag föreskriven, eller ock, utan samband med olycksfall i
arbetet, på grund av egen eller anhörigs förutvarande arbetsanställning.
Dessa bestämmelser upptogos med vissa ändringar i socialvårdskommitténs
förslag till ny lag om folkpensionering.
Kommittén påpekade till en början, att framförda anmärkningar mot
privilegiering av vissa inkomstslag aktualiserat frågan, om det verkligen
förelåge skäl att skilja på privilegierade och andra inkomster, d. v. s. om
icke det riktiga vore att höja »den avdragsfria inkomsten» kraftigt och slopa
privilegieringsbestämmelsen. Kommittén anförde därefter:
Kommittén har emellertid kommit till den slutsatsen, att den nuvarande
avgränsningen av vissa inkomster, som privilegierats, har starka skäl för
sig. Den stimulerar sålunda arbetsgivare och andra att genom pensionering
eller understöd sörja för anställda eller deras anhöriga i viss utsträckning.
Vad angår privilegieringen av inköpta livräntor är densamma i viss mån
skenbar i det att, såsom visas i annat sammanhang, livräntebeloppen ofta
bli avsevärt högre än vad avkastningen å det kapital livräntan kostat i inköp
skulle ha varit tillsammans med föreskriven höjning av avkastningen.
Att privilegiera förmåner på grund av i lag föreskriven försäkring synes
icke tillrådligt, särskilt om obligatorisk sjuk- och arbetslöshetsförsäkring
införes. Att privilegiera arbetsinkomst bereder betydande svårigheter, särskilt
som det ofta är svårt att avgöra vad som är arbetsinkomst. Sålunda är
det i regel nästan ogörligt att i fråga om ägare av jordbruksfastighet avgöra
vad som är fastighetsavkastning och vad som är ägarens egen arbetsinkomst.
Kommittén föreslår därför att inkomstprivilegieringen avser samma slag
av inkomster som för närvarande. Emellertid föreslås sådan förändring av
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
bestämmelsens utformning att för makar privilegiering räknas gemensamt,
d. v. s. att oavsett vilkendera maken som uppbär inkomsten hälften räknas
såsom privilegieringsbar inkomst för vardera av dem, samt att dyrortsgraderingen
av beloppen upphäves och beloppen liksom pensionsförmånerna
göras beroende av civilståndet.
Ur arbetsgivaresynpunkt bör det vara fördelaktigt att kunna räkna med
samma privilegieringsbestämmelse i alla ortsgrupper. Privilegieringsbeloppet
föreslås till 400 kronor för ogift och 600 kronor för makar gemensamt
(300 kronor för vardera).
Det kan synas som om de föreslagna privilegieringsbeloppen äro låga.
Emellertid måste ihågkommas att genom privilegieringen ofta gynnas de i
ekonomiskt avseende bäst ställda folkpensionärerna samt att privilegieringsbeloppen
för dem, som åtnjuta privilegieringsbar inkomst, verka höjande
å de redan förut ganska höga inkomstgränserna för rätt till tilläggspension.
Sistnämnda omständighet är av stor betydelse då det gäller personer med
pensioner från stat eller kommun.
Vid jämförelse med de nuvarande beloppen bör för övrigt beaktas den
föreslagna höjningen av »den avdragsfria inkomsten».
I propositionen nr 220 till 1946 års riksdag uttalade föredragande departementschefen,
statsrådet Möller, att han ansåge den i kommittéförslaget
föreslagna höjningen av den avdragsfria inkomsten vara påkallad, samt anförde
i övrigt i dessa frågor bland annat följande:
I några yttranden har yrkats att inkomstprivilegieringen helt slopas och
den avdragsfria inkomsten i stället i motsvarande mån höjes. Å andra sidan
har från några håll ifrågasatts att privilegiering borde ifrågakomma jämväl
för arbetsinkomst och för vissa olycksfallslivräntor. Vidare ha jämförelser
gjorts mellan behandlingen av förmögenhetsavkastning, å ena, och de privilegierade
livräntorna, å andra sidan, därvid påyrkats att privilegieringsbeloppen
skulle avsevärt höjas beträffande enskilda pensioner eller att privilegieringen
av livräntor och pensioner skulle ersättas med särskilda regler
angående inkomstuppskattningen.
Vad sålunda anförts i yttrandena synes ge vid handen att den nuvarande
anordningen med privilegiering av vissa inkomster icke är tillfredsställande.
Det avgörande skälet för införandet av privilegieringsbestämmelserna har
varit att man därigenom velat stimulera arbetsgivare att sörja för sina anställdas
pensionering. Detta skäl vägde synnerligen tungt, då nu gällande
folkpensionslag beslutades åren 1935 och 1937. Folkpensionen började nämligen
reduceras redan om den egna inkomsten översteg 100 kronor för ensamstående
och 200 kronor för äkta makar. I och med att den allmänna
ålderspensionen göres helt oberoende av den egna inkomsten bortfaller det
huvudsakliga motivet för anordningen med privilegierade inkomster. I betraktande
av vad jag tidigare anfört om önskvärdheten att i görligaste mån
utnyttja åldringarnas arbetskraft, kan jag icke heller undgå att finna det
i viss mån stötande att vissa inkomster skola vara privilegierade, medan
däremot egen arbetsinkomst icke privilegieras. Det kan också anmärkas, att
privilegieringen ofta gynnar de i ekonomiskt avseende bäst ställda folkpensionärerna.
Jag vill fördenskull förorda, att privilegieringsbestämmelserna
helt slopas.
Ett slopande av privilegieringsreglerna synes icke med nödvändighet
kräva att den avdragsfria inkomsten höjes i motsvarande mån. Såsom jag
9
Andra lagutskottets utlåtande nr JO.
nyss anfört tillstyrker jag kommitténs förslag om en höjning av den avdragsfria
inkomsten i förhållande till vad för närvarande gäller. Vidare
är att märka, att genomförandet av alternativ III överhuvud medför en
avsevärd förbättring i pensionsförmånernas storlek. Kostnaderna för privilegieringen
av vissa inkomster kunna enligt kommitténs beräkningar uppskattas
till omkring 5 miljoner kronor om året. En höjning av den avdragsfria
inkomsten med så pass blygsamma belopp som 100 kronor för ogift
och 150 kronor för äkta makar skulle däremot föranleda en kostnad av cirka
12 miljoner kronor om året. Skulle åter den avdragsfria inkomsten höjas
med enbart det belopp, som besparas genom privilegieringens borttagande,
komme denna höjning för den enskilde pensionären icke att uppgå till mera
än omkring 40 kronor. Anledning synes vid nu angivna förhållanden icke
föreligga att i anledning av privilegieringsbestämmelsernas borttagande höja
de av kommittén föreslagna beloppen för den avdragsfria inkomsten.
Vad härefter angår den s. k. avdragsfaktorn eller den andel av den egna
inkomsten, varmed pensionen reduceras därest inkomsten överstiger den avdragsfria
inkomsten, har från flera håll påyrkats, att denna genomgående
skulle sänkas. Jag anser emellertid en dylik generell sänkning icke lämplig.
Däremot vill jag förorda, att den av kommittén beträffande invalidpensioneringen
föreslagna avdragsfaktorn 8/io för inkomster, som överstiga dubbla
avdragsfria inkomsten, icke införes i lagen utan att även därvidlag avdragsfaktorn
5/io användes. Den angivna högre avdragsfaktorn står nämligen
knappast i överensstämmelse med strävandena att uppbygga folkpensioneringen
så att den icke motverkar pensionstagarens intresse av att genom
eget arbete eller sparsamhet skaffa sig inkomster.
Departementsförslaget innebar sålunda vid jämförelse med kommittéförslaget
att den s. k. avdragsfaktorn genomgående vore fem tiondelar samt
att privilegieringsbestämmelserna helt slopades. Departementsförslaget antogs
i denna del oförändrat av riksdagen.
Här må vidare anmärkas att enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 24
januari 1947 chefen för handelsdepartementet tillkallat sakkunniga för att
verkställa utredning och avgiva förslag rörande ordnandet av en pensionering
för anställda i privat tjänst, pensionsutredningen. I direktiven för utredningen
framhöll departementschefen bland annat, att sedan den nya
lagen om folkpensionering antagits, syntes honom tiden vara inne att till allsidigt
bedömande upptaga frågan på vilket sätt och i vilken omfattning
åtgärder kunna vidtagas för att främja en mera allmän pensionering av
tjänstemän och kroppsarbetare i enskild tjänst. Utredningen borde icke
begränsas att endast avse möjligheterna att ordna en rationell tjänstepensionering
för anställda med mera stadigvarande arbete. Beträffande tjänstepensioneringens
form syntes enligt departementschefen försäkringsvägen
böra väljas. Utredningen beräknar kunna avgiva principbetänkande under
första halvåret 1950. .
Vidare må här anmärkas att kommittén för partiellt arbetsföra i sitt betänkande
V med förslag till särskilda åtgärder för partiellt arbetsföras sys
-
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
selsättande m. in. (SOU 1948: 54) behandlat vissa avvägningsfrågor avseende
bland annat förhållandet mellan arbetsinkomst och folkpension. Kommittén
har därvid föreslagit ändrade avdragsregler med avseende på invalidpensionering
och därmed sammanhängande förmåner.
I en innevarande riksdag förelagd proposition, nr 167, angående vissa
åtgärder för arbetsvärd åt partiellt arbetsföra, har chefen för socialdepartementet,
statsrådet Möller, beträffande nyssnämnda, av kommittén behandlade
spörsmål anfört följande:
Kommittén har även behandlat vissa spörsmål angående modifikationer
med hänsyn till de partiellt arbetsföras intressen i gällande bestämmelser
angående vissa sociala förmåner. De viktigaste problemen som därvid berörts
avse reglerna om avdrag å folkpension för arbetsinkomst. Jag ämnar icke i
detta sammanhang närmare behandla detta spörsmål. Med hänsyn till dess
betydelse vill jag emellertid nämna, att jag har för avsikt att utverka Kungl.
Maj:ts bemyndigande att tillkalla särskilda utredningsmän för översyn av
de nu gällande avdragsreglerna.
Yttranden.
Pensions styr elsen anför inledningsvis:
Pensionsstyrelsen kan i det stora hela vitsorda riktigheten av de uppgifter
som motionärerna lämnat angående nu gällande avdragsregler och deras
verkningar. Särskilt genom införandet av särskilda bostadstillägg har
den sammanlagda avdragsfaktorn kommit att stiga till 100 % och i vissa
fall ännu mera, något som måste anses i hög grad otillfredsställande. De
av motionärerna angivna kostnaderna för ett slopande av inkomstprövningen
inom folkpensioneringen äro numera inaktuella bland annat på
grund av det sätt varpå bostadskostnadsgrupperingen genomförts. Vissa
omräkningar ha därför verkställts inom pensionsstyrelsen på sätt framgår
av bilagda promemoria.
De i den vid yttrandet fogade promemorian gjorda beräkningarna angående
årliga kostnadsökningen för folkpensioneringen, därest staten skulle
avstå från avdrag för inkomst, grunda sig på pensionstagarbeståndet den
31 december 1948.
Resultatet av beräkningarna framgår av följande uppställning.
Andra lagutskottets utlåtande nr iO.
11
Pensionens art
Antal
A. Ålderspensioner
pensionstagare
1. Endast allmän ålderspension ............ 419 400
2. Allmän ålderspension jämte bostadstillägg 162 230
Kostnads
ökning1
2
Kr.
46 883 000
4 951 875
B. Förtidspensioner
3. Grundpension jämte tilläggsförmåner 125 086
4. Enbart grundpension 1
Pension enl. 10 § fpl/
5. Sjukbidrag jämte tilläggsförmåner 1 878
6. Sjukbidrag bestående av enbart grund-1
pension ............................[ 311
Sjukbidrag enl. 10 § fpl ................j
7. Hustrutillägg .......................... 16 556-
8. Änkepension .......................... 10 755
I anslutning till uppställningen anföres följande:
5 072 646
11 843 915
201 608
313 650
1 378 235
1 449 405
S:a 72 094 334
/
Det bör framhållas, att det angivna värdet för den sammanlagda kostnadsökningen
(kr. 72 094 334) torde vara något för lågt, enär siffran icke
inkluderar kostnadsökningen på sådana pensionstagare, för vilka pensionen
utgått retroaktivt för tid före årsskiftet 1948/49. Antalet dylika fall kan
uppskattas till inemot 30 000 (huvudsakligen förtidspensionärer). Denna
siffra torde motsvaras av en årlig kostnadsökning å ca 2 milj. kronor.
Vid en beräkning av de sammanlagda utgifterna för en icke inkomstprövad
folkpensionering borde man dessutom räkna med den utgiftsökning
som uppkommer genom tillkomsten av nya kategorier pensionstagare. En
betydelsefull grupp härvid torde utgöras av de personer, som, ehuru invalider
i folkpensioneringslagens mening, f. n. avstå från att söka folkpension
på grund av för hög inkomst och det därigenom betingade obetydliga
årsbeloppet (kr. 200). Antalet dylika »potentiella» folkpensionärer torde
sannolikt överstiga 10 000 och den därtill svarande utgiftsökningen därför
uppgå till minst 12 milj. kronor.
Efter att ha erinrat om att frågan om privilegiering av vissa inkomstslag
var föremål för betydande uppmärksamhet i samband med tillkomsten av
den nu gällande lagen om folkpensionering, fortsätter pensionsstyrelsen:
Även om pensionsstyrelsen kan dela motionärernas uppfattning att större
möjlighet borde finnas att genom tjänstepension utdryga folkpensionen synes
det tveksamt huruvida frågan om eventuell privilegiering av vissa inkomstslag
kan lösas annat än i samband med en mera allmän omprövning
utav avdragsreglerna och vad därmed äger samband.
Frågan om norinering av de särskilda (kommunala) bostadstilläggen
torde nära sammanhänga med frågan om bostadskostnadsgrupperingen.
Genom införandet av särskilda bostadstillägg uppkomma nämligen olik
1
Den lör beräkningarna till grund liggande fördelningen på bostadskostnadsgrupper för
de icke inkomstprövade kategorierna pensionstagare har delvis skett med ledning av uppgifter
gällande för den 1 januari 1948.
2 Hustru som uppbär hustrutillägg har betecknats som pensionstagare.
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
heter mellan pensionerna inom olika orter utöver vad som föranledes av
den i lagen om folkpensionering stadgade bostadskostnadsgrupperingen.
I denna fråga har pensionsstyrelsen i ett den 3 oktober 1949 till Kungl.
Maj:t avgivet utlåtande över en i september 1948 avgiven utredning rörande
folkpensionärernas bostadsförhållanden och bostadskostnader anfört följande:
»Särskilda bostadstillägg ha nu införts i kommuner med sammanlagt
inemot 4 miljoner invånare och nya kommuner besluta alltjämt införandet
av sådana tillägg. Den i folkpensioneringslagen angivna bostadskostnadsgrupperingen
är sålunda i praktiken modifierad i mycket hög grad.
De särskilda bostadstilläggen äro i regel förenade med avdragsregler, som
högst avsevärt skärpa verkningarna av de i lagen förefintliga avdragsreglerna.
Under dessa omständigheter och då det synes omöjligt att erhålla
helt invändningsfria grunder för bostadskostnadsgruppering synes det styrelsen
som om skäl skulle föreligga att utreda frågan huruvida icke bostadskostnadsgrupperingen
i folkpensioneringslagen kunde avskaffas och ersättas
med kommunala bostadstillägg. Sådana tillägg kunde tänkas förenade
med statsbidrag under förutsättning att vissa avdragsregler och andra föreskrifter
iakttoges. Statsbidragen kunde måhända utformas så att statens
utgifter för tilläggen bleve ungefär desamma, som de som nu uppkomma
för de lagstadgade tilläggen.» Sålunda synes icke heller frågan om normering
av de särskilda bostadstilläggen kunna lösas annat än i ett större sammanhang.
Under åberopande av vad sålunda anförts får pensionsstyrelsen tillstyrka
att en utredning rörande inkomstprövningen inom folkpensioneringen och
de därmed sammanhängande spörsmålen kommer till stånd.
Socialvårdskommittén erinrar om sitt yttrande över ovan nämnda betänkande
med förslag om särskilda åtgärder för de partiellt arbetsföras sysselsättande
in. in., därvid kommittén även yttrat sig angående ett i betänkandet
framlagt förslag till ändrade regler om avdrag å inkomstprövade
folkpensionsförmåner. Kommittén fortsätter:
Därvid framhöll socialvårdskommittén, alt frågan om avdragsreglernas
lämpliga utformning är ett synnerligen invecklat problem. Den i betänkandet
föreslagna avdragsregeln skulle visserligen uppmuntra pensionstagare
att öka sina inkomster upp till belopp, som icke medförde risk för indragning
av pensionen, men skulle å andra sidan innebära — såsom kommittén
påvisade genom exempel — att pensionstagarens lösgörande från pensionen
direkt motverkades. Vidare framhöll kommittén bland annat, att
väsentligt ändrade avdragsregler icke böra uppställas utan att utredning
göres om deras effekt i sådana fall, då pensionstagaren har annan inkomst
än arbetsinkomst. Avdragsreglerna borde så långt som möjligt vara desamma
för invalidpensionärer och ålderspensionärer, och uppmärksamhet
måste ägnas åt avdragens roll för tjänstepensioneringen (särskilt de s. k.
arbetarpensionerna). Kommittén fann sig icke kunna tillstyrka, att betänkandet
lades till grund för ändring i folkpensioneringslagen i det berörda
avseendet.
Socialvårdskommitténs avstyrkande av nämnda förslag till ändring i avdragsreglerna
innebar emellertid icke, att kommittén funnit den gällande
ordningen vara tillfredsställande. Tvärtom vore, framhöll kommittén, en
översyn av de gällande reglerna angelägen. Kommittén föreslog, att en särskild
utredning i ämnet skulle verkställas. Emedan vidgade erfarenheter
Andra lagutskottets utlåtande nr 10.
13
av de särskilda bostadstilläggen vore önskvärda för de hithörande frågornas
bedömande, höll kommittén före, att utredningen borde verkställas
först fram emot mitten av år 1950.
Socialvårdskommittén vill ånyo uttala sig för en sådan översyn av avdragsreglerna,
som kommittén förordat i berörda yttrande.
Svenska arbetsgivareföreningen finner de i motionerna framförda synpunkterna
värda beaktande och anför:
Det synes uppenbart, att fördelarna av det numera tillämpade systemet
med icke behovsprövade folkpensioner i ej ringa utsträckning kommit att
motverkas av de gällande avdragsreglerna beträffande bostadstillägg och
särskilt bostadstillägg. Arbetsgivarepensionerna ha sålunda i många fall
normerats till just de belopp, som ej inverka på behovsprövade delar av
folkpensionen. Föreningen har för sin del ingen erinran mot att undersökning
göres rörande möjligheten att eventuellt öka utrymmet för arbetsgivarpensioner
utan att detta inverkar på de behovsprövade förmånerna
jämlikt folkpensioneringslagen och därtill anslutna författningar.
Det är emellertid en fråga av mycket ömtålig natur att privilegiera viss
inkomst framför annan. Man torde knappast kunna anföra skäl för att i
nu ifrågavarande hänseende behandla pensions- och arbetsinkomst på olika
sätt. Även inkomst av annat slag, t. ex. av kapital eller fastighet, bör i flertalet
fall kunna jämföras med pension från arbetsgivare. Den enskilde företagaren
bör ej ställas i en ofördelaktigare ställning i folkpensioneringshänseende
än arbetstagaren. Det synes sålunda rimligt att, om en privilegiering
av vissa inkomster ifrågasättes, man icke endast stannar vid arbetsgivarepension
utan även överväger att medtaga andra slag av inkomster, såsom
inkomst av eget arbete. En privilegiering av arbetsförtjänsten skulle säkerligen
avsevärt bidraga till att inom arbetslivet behålla arbetstagare, som
oaktat de uppnått G7 års ålder alltjämt äro i stånd att göra en produktiv
insats.
Föreningen förutsätter, att i en eventuell utredning de spörsmål, som berörts
såväl i förevarande motioner som i motionerna angående förutsättningarna
för ett system med efter pensioneringsålder differentierade folkpensionsförmåner,
upptagas i ett sammanhang. Därest utredning av riksdagen
beslutas, utgår föreningen ifrån att samråd äger rum med den år
1947 tillsatta pensionsutredningen.
Landsorganisationen, som samtidigt yttrat sig över motionerna I: 250 och
II: 293, erinrar om sitt yttrande över socialvårdskommitténs förslag till
lag om folkpensionering och säger, att vid det tillfället ansåg landsorganisationen
skälen för att ge inkomster från pension, gåva eller testamente en
särställning framför arbetsinkomster ej vara övertygande. Pensionärernas
arbetsinkomster borde jämställas med före pensionsåldern verkställt sparande
och privilegieringsbestämmelserna slopas. Landsorganisationen fortsätter
:
Landsorganisationen är i princip av samma uppfattning som när det
nämnda yttrandet avgavs. Vid reform av den nuvarande folkpensionslagen
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
bör i första hand avdragsreglerna vid arbetsinkomst uppmjukas, bl. a. av
samma skäl som förestavat herr Hjalmarsons in. fl. motion. Det är emellertid
uppenbart att privilegieringens borttagande i den nuvarande folkpensionslagen
minskat företagens intresse att för anställda utan avtalsenlig
pensionsrätt bevilja högre pensionsbelopp än 600 kronor. Privilegieringen
liksom förslaget om differentiering av folkpensionsförmånerna och andra
delreformer inom folkpensioneringen bör emellertid ses i samband med
frågan om pensionering för anställda i enskild tjänst. Sistnämnda fråga
är sedan 1947 under utredning av den s. k. pensionsutredningen. Under
innevarande år beräknas utredningen avgiva sitt principbetänkande. Landsorganisationen
utgår ifrån att pensionsutredningen i sitt arbete behandlar
de av motionärerna berörda frågorna och klarlägger sambandet mellan en
eventuell tjänstepension för anställda i enskild tjänst och folkpensionslagen.
Trots att utredningsresultaten beräknas föreligga inom relativt kort
tid synes ej obefogat att de av motionärerna väckta frågorna bliva föremål
för utredning. Landsorganisationen vill alltså ej motsätta sig motionärernas
utredningsyrkanden.
Tjänstemännens centralorganisation erinrar till en början om att organisationen
i sitt yttrande över socialvårdskommitténs förslag angående lag
om folkpensionering anförde bland annat, att organisationen rent principiellt
vore av den uppfattningen, att inkomstprövningen över huvud taget
icke vore önskvärd vid en socialförsäkring av denna karaktär. Efter att ha
berört vissa ändringar i kommitténs förslag, vilka tillkommo i propositionen
nr 222 till 1946 års riksdag, även som omfattningen av de särskilda bostadstillläggen,
anför organisationen bland annat följande:
Inkomstprövningen inom folkpensioneringen har därför medfört betydligt
större nackdelar än som kunde förutses vid tidpunkten för folkpensionsreformens
genomförande. Dessa nackdelar äro i princip av två slag.
Dels försvåras möjligheterna för en privat tjänstepensionering därigenom
att arbetsgivarna vid bedömande av om de skola införa sådan i vissa inkomstlägen,
måste säga sig, att detta icke är lönande, då därigenom de anställda
gå miste om den inkomstprövade delen av folkpensionen. Dels motverkas
folkpensionärernas benägenhet att genom eget arbete skaffa sig inkomster,
då även dessa inkomster inverka reducerande på den inkomstprövade
delen av folkpensionen. Nuvarande inkomstprövning medför exempelvis
i Stockholm för ogift ålderspensionär med en hyra av 800 kronor
om året, att all sidoinkomst, t. ex. tjänstepension, mellan 800 och 1 680
kronor helt uppslukas av inkomstprövningen. Varje ökning av sidoinkomsten
inom de angivna gränserna medför sålunda icke någon ökning av den
totala inkomsten, då de statliga och kommunala bostadstilläggen reduceras
i motsvarande män. För makar, som båda äro ålderspensionärer och där
årshyran utgör 1 200 kronor, ligger den kritiska zonen i Stockholm vid en
sidoinkomst av mellan 1 000 och 2 400 kronor. Även inkomster närmast
över denna gräns komma i ett synnerligen ogynnsamt läge, även om de
tillföra vederbörande visst tillskott. Inom andra kommuner, som infört
inkomstprövade bostadstillägg, exempelvis Göteborg och Malmö, blir resultatet
liknande det som här angivits för Stockholms stads del.
Ur allmänna principiella synpunkter anser TCO, i likhet med vad som
anfördes i det tidigare nämnda yttrandet över socialvårdskommitténs be
-
Andra lagutskottets utlåtande nr bO.
15
tänkande, det önskvärt, att man söker helt och hållet avskaffa inkomstprövningen,
men är samtidigt medveten om de ekonomiska konsekvenser
detta medför. Emellertid böra de ekonomiska konsekvenserna icke överdrivas,
då staten skattevägen får tillbaka betydande belopp. Vidare bör
framhållas att i nuvarande arbetsmarknadsläge det är synnerligen önskvärt,
att pensionärernas arbetskraft i större utsträckning kan utnyttjas.
Beträffande vad som i motionerna framhålles om önskvärdheten av att
söka gynna den privata pensioneringen genom återinförande av privilegieringen
av pensionsinkomst anför organisationen:
TCO vill i princip instämma i de önskemål motionärerna i detta avseende
uttala. Det synes TCO önskvärt, att man vid en utredning av dessa frågor
överväger såväl det av motionärerna i första hand framförda yrkandet om
införandet av privilegierade belopp liksom frågan om att höja den avdragsfria
inkomsten eller att minska den nuvarande avdragsprocenten. Vid en
partiell reform på detta område anser TCO för sin del, att de gynnsammaste
verkningarna torde stå att uppnå genom en icke alltför obetydlig
minskning av avdragsprocenten, från nuvarande 50 procent till exempelvis
25 procent.
TCO vill även framhålla, att frågan om folkpensioneringens förhållande
till tjänstepensioneringen otvivelaktigt kommer i ett i viss mån annat läge
vid ett eventuellt genomförande av en obligatorisk tjänstepensionsförsäkring,
för vilken fråga särskilda sakkunniga tillkallats. Denna utrednings
principbetänkande torde, enligt vad som meddelats, vara att förvänta under
innevarande år. TCO förutsätter, att här ifrågavarande problem uppmärksammas
av denna utredning. Men då det torde vara ovisst, vid vilken
tidpunkt en obligatorisk tjänstepensionering kan genomföras i vårt land,
finner TCO det angeläget att frågan om inkomstprövningen vid folkpensioneringen
göres till föremål för särskild utredning. Därvid bör icke endast
frågan om privilegiering av viss inkomst utan hela problemet om inkomstprövningens
konsekvenser upptagas till behandling.
Efter pensioneringsålder differentierade folkpensionsförmåner
(motionerna I: 250 och II: 293).
Historik.
Frågan huruvida högre folkpension borde utgå vid uppskjuten pensionering
berördes av socialvärdskommittén i sitt ovan nämnda betänkande.
Kommittén framhöll, att i fråga om pensioner, som helt eller såsom i Storbritannien
till väsentlig del finansierades genom avgifter beräknade efter
försäkringstekniska grunder, invändningar knappast torde kunna göras
mot att man läte pensionen stiga med varje år som dess uttagande uppskötes.
Kommittén fortsatte:
Med avseende å en pension, som utgår helt eller till huvudsaklig del med
hänsynstagande till pensionstagarens egen inkomst, ställer sig saken emellertid
annorlunda. En sådan pension är avsedd att i anledning av inträffad
16 Andra lagutskottets utlåtande nr 40.
försörjningsoförmåga täcka de nödvändiga levnadskostnaderna. Anledning
synes då knappast föreligga att utgiva högre pension till den, som på
grund av bättre hälsa eller andra omständigheter kunnat försörja sig själv
till hög ålder, än till den, som tidigare förlorat sin försörjningsförmåga.
För en åldring med något kapital skulle det vid en sådan anordning kunna
löna sig att genom att förbruka kapitalet innan pension sökes uppskjuta
pensionsåldern, över huvud taget torde kunna sägas, att anordningen skulle
gynna dem, som i fråga om hälsa eller tillgångar ha det bäst ställt, i förhållande
till dem, som ha ett oavvisligt behov av pensionen så snart den
kan erhållas. Eftersom man helst icke bör bestämma pensionen till lägre
belopp, än vad som erfordras för en skälig försörjning för dem som söka
den vid den lägsta pensionsåldern, blir pensionen, om den höjes då dess
uttagande uppskjutes, avsevärt högre än nödvändigt för dem, vilka kunna
vänta länge med att söka pension. Till vad nu sagts kommer att lagstiftningen
och försäkringens administrativa handhavande kompliceras genom
en anordning sådan som den nu antydda. I Danmark torde missnöje mot
pensioneringens anordnande i förevarande avseende ha yppats av ovannämnda
skäl och har det till och med varit tal om att slopa den nämnda
graderingen av pensionerna. Erfarenheterna från Danmark torde också
närmast tyda på att höjning av pensionen, då den uttages vid högre ålder,
icke har någon större effekt på tidpunkten för sökande av pension.
Ur kostnadssynpunkt må bemärkas att en högre pension till dem, som
söka pension senare än normalt, lätt kan medföra merutgifter därigenom
att även de, vilka i alla händelser icke skulle ha sökt pension förrän vid
den högre åldern, komma i åtnjutande av pensionsförhöjningen.
Kommittén framhöll vidare, att den föreslagna pensionsåldern, 67 år, för
övrigt vore så hög, att behovet av särskilda åtgärder för att stimulera till
ett uppskjutande av pensioneringen icke vore av tillnärmelsevis samma
betydelse som exempelvis i Storbritannien, där en pensionsålder av 65 år
för män och 60 år för kvinnor föreslagits.
Yttranden.
Pensionsstyrelsen anför — efter att ha erinrat om socialvårdskommitténs
nämnda uttalanden — följande:
Det nu återgivna yttrandet torde belysa de invändningar som kunna riktas
mot ett system sådant som av motionärerna åsyftas. Det bör också
beaktas att huvudparten av ålderspensionen, den allmänna ålderspensionen,
utgår utan inkomstprövning och sålunda i endast ringa mån torde verka
hämmande å åldringarnas arbetsinsatser. Det kan ifrågasättas om anledning
förefinnes att premiera ett uppskjutet uttagande av pensionen beträffande
dem som endast äro berättigade till allmän ålderspension. De inkomstprövade
pensionsförmånerna, bostadstillägg, särskilda bostadstillägg
och hustrutillägg, torde i regel icke sökas förrän vederbörande förlorat sin
normala arbetsinkomst. Vid jämförelse med förhållandena i andra länder
torde böra beaktas att pensionsåldern inom folkpensioneringen i Sverige är
förhållandevis hög.
Även om pensionsstyrelsen sålunda velat framhålla vissa skäl, som kunna
tala mot den av motionärerna föreslagna anordningen, har styrelsen givetvis
intet att erinra mot att en utredning i frågan kommer till stånd.
17
Andra lagutskottets utlåtande nr iO.
Socialvårdskommittén hänvisar till kommitténs utredning i betänkandet
av år 1945, vilken utredning bland annat visar, att den pensionsförhöjning,
som skulle svara mot ett eller annat års uppskov med pensionens uttagande,
bleve relativt liten. Ehuru kommittén icke då fann anledning att
föreslå någon anordning av det ifrågavarande slaget, anser kommittén det
emellertid vara lämpligt, att frågan upptages till nytt övervägande i samband
med den av kommittén förordade översynen av avdragsreglerna.
Svenska arbetsgivareföreningen erinrar om att föreningen i sitt yttrande
över socialvårdskommitténs betänkande särskilt underströk betydelsen av
att de personer i högre ålder, som hava förmåga och vilja att ställa sin
arbetskraft till folkhushållets förfogande, icke av denna anledning skulle
lida avsevärd inskränkning i sin folkpension.
Varje åtgärd, fortsätter föreningen, som är ägnad att befrämja bevarandet
åt produktionen av alltjämt arbetsdugliga personer, som uppnått den
för erhållande av folkpension föreskrivna åldern, synes, i synnerhet i vårt
lands nuvarande befolkningspolitiska läge, böra hälsas med tillfredsställelse.
Föreningen har för sin del intet att erinra mot att i motionerna föreslagen
utredning företages och föreningen utgår därvid ifrån att samråd upptages
med den år 1947 tillsatta pensionsutredningen.
Av landsorganisationens ovan intagna yttrande framgår, att landsorganisationen
ej vill motsätta sig motionärernas utredningsyrkanden.
Tjänstemännens centralorganisation anför bland annat:
TCO anser frågan om att kunna utnyttja folkpensionärernas arbetskraft
synnerligen angelägen och att åtgärder böra vidtagas för att i större utsträckning
möjliggöra detta. En reform i föreslaget hänseende torde emellertid
endast kunna få mycket begränsade verkningar, om icke de premierande
tilläggen utöver de försäkringsmatematiska värdena bestämmas till
relativt höga belopp. Enligt en mycket schematisk beräkning skulle ett
uppskjutande av ålderspensionen för ogift pensionär från 67 år till 68 år
försäkringsmatematiskt medföra en ökning från 1 000 kronor till cirka
1 100 kronor. Ett uppskjutande till 69 år av uttaget skulle medföra en
ökning till cirka 1 220 kronor och ett uppskjutande till 70 år cirka 1 360
kronor. Härvid har räknats efter dödlighetstabellen R 32 och en räntefot
av 3 procent. En folkpensionär, som uppnått 67 års ålder, torde ofta icke
vara beredd att uppskjuta sitt uttag av pensionen mer än ett år i sänder,
och en förhöjning av den årliga pensionen med 100 kronor eller något mer
för den återstående livstiden kommer säkerligen icke att anses uppväga
förlusten av 1 000 kronor under ett år. Under förutsättning att de premierande
tilläggen fastställas till relativt höga belopp kan bedömningen väntas
giva positivt resultat. De ekonomiska verkningarna komma i det enskilda
fallet givetvis att bedömas med utgångspunkt från summan av de inkomstprövade
och icke inkomstprövade pensionsförmåner, som pensionären haft
rätt till men frivilligt avstått från. TCO vill i detta sammanhang även fästa
2 - Itihang till riksdagens protokoll 1950. 9 sand. .? avd. Nr ’d).
18 Andra lagutskottets utlåtande nr >iO.
uppmärksamheten vid att de till statstjänstemännen utgående tjänstepensionerna
äro samordnade med ålderspensionerna enligt folkpensioneringslagen.
Ett genomförande av motionärernas förslag kommer därför att påkalla
ändringar i de statliga pensionsreglementena.
I fortsättningen framhåller organisationen, att ett i nuvarande arbetsmarknadsläge
önskvärt utnyttjande av folkpensionärernas arbetskraft motverkas
enligt organisationens mening av den nuvarande inkomstprövningen
och att lättnader i inkomstprövningen därför bör vara en av de åtgärder
som i första hand överväges i detta sammanhang. Organisationen, som
hemställt, att dessa frågor måtte göras till föremål för utredning, anser, att
även de i nu ifrågavarande motioner berörda frågorna böra upptagas till
prövning vid en sådan utredning.
Utskottet.
I den proposition till 1946 års riksdag, varigenom förslag till ny lag om
folkpensionering framlades, uttalade föredragande departementschefen i samband
med frågan, huruvida ålderspension borde utgå utan inkomst- eller behovsprövning,
bland annat, att — med hänsyn till att vi i vårt land stode
inför en befolkningsutveckling, som medförde, att antalet åldringar snabbt
växte, medan däremot antalet medborgare i den arbetsföra åldern tenderade
att stagnera — det vore ett synnerligen viktigt samhällsintresse, att ålderspensioneringen
utformades så, att åldringarnas villighet att i görlig mån
utnyttja sin kvarstående arbetsförmåga icke motverkades. En ålderspensionering,
som vore så anordnad att storleken av de utgående pensionsförmånerna
kraftigt reducerades, om pensionären genom eget arbete själv
skaffade sig inkomster vid sidan av pensionen, fyllde icke detta krav.
Reduktionen av pensionen med hänsyn till egna inkomster medförde vidare,
att det för den enskilde tedde sig mindre angeläget att genom eget sparande
själv bidraga till sin åldersförsörjning. Villigheten hos arbetsgivare, fortsatte
departementschefen, att ordna enskild pensionering av anställda och
arbetare måste vidare i väsentlig grad påverkas av regler som medförde,
att den anställde därigenom ginge miste om en betydande del av den folkpension,
vartill han eljest skulle ha ägt rätt.
Då riksdagen anslöt sig till Kungl. Maj:ts förslag, att allmän ålderspension
borde utgå oberoende av inkomst och förmögenhet, torde bland annat
ovannämnda synpunkter ha varit vägledande. Att statsmakterna icke då
ansågo sig kunna slopa inkomstprövningen jämväl beträffande de lagstadgade
bostadstilläggen till ålderspensionärerna, synes främst ha berott på
de avsevärda kostnadsökningar detta skulle ha medfört.
Utskottet delar den uppfattning, som sålunda framkom redan vid folkpensioneringslagens
antagande och som kommit till uttryck även i ifrågavarande
motioner, nämligen att bestämmelserna böra vara så utformade,
19
Andra lagutskottets utlåtande nr tf).
;ilt de i minsta möjliga mån verka hindrande å utnyttjandet av pensionstagarnas
arbetskraft och å befolkningens sparvil ja.
Under de år, som förflutit sedan den nya lagen om folkpensionering trätt
i kraft, ha de nackdelar, som gällande regler om inkomstprövning förorsaka,
efter hand blivit alltmera uppenbara. Avdragsreglerna synas ha fått sådana
ofördelaktiga verkningar, som man knappast kunnat förutse vid lagens antagande.
En starkt bidragande orsak härtill torde vara, att särskilda bostadstillägg
kommit att införas i betydligt större utsträckning än vad man
från början räknat med. Sålunda ha särskilda bostadstillägg numera införts
i kommuner med sammanlagt inemot 4 miljoner invånare, och nya kommuner
besluta alltjämt införandet av sådana tillägg. Framhållas må särskilt
alt tilläggen, som utgå i enlighet med grunder, som beslutats av vederbörande
kommun, oftast äro förenade med avdragsregler, som väsentligt
skärpa verkningarna av de i lagen stadgade reglerna om avdrag. De förändringar
i penningvärdet, som inträffat efter det lagen antogs i juni 1946,
äro uppenbarligen jämväl av betydelse i förevarande sammanhang.
De nuvarande avdragsreglernas verkningar ha närmare belysts i motionerna
och de remissyttranden, som utskottet låtit inhämta. Vidare har utskottet
tagit del av olika exempel, som jämväl närmare belysa, hur reglerna
verka. Utskottet har därvid kommit till den uppfattningen, att de nuvarande
förhållandena icke kunna anses vara tillfredsställande och alt avdragsreglerna
förty äro i behov av översyn. Vid bedömningen av frågan om uppmjukning
av avdragsreglerna torde statsfinansiella skäl spela en stor roll.
Men även om några större kostnadsökningar för folkpensioneringen icke i
nuvarande läge kunna tillåtas, torde möjligheterna att inom den nuvarande
kostnadsramen nå mera tillfredsställande resultat böra undersökas. Vid eu
dylik översyn torde de ovan anförda synpunkterna angående inkomstprövningen
så långt möjligt böra vara vägledande.
Såsom av det redan anförda framgår, är frågan om avdragsreglernas
verkningar intimt förknippad med bestämmelserna om de särskilda bostadsli
1 läggen ävensom bestämmelserna angående bostadskostnadsgrupperingen.
Med hänsyn till den omfattning och den betydelse, som de särskilda bostadslilläggen
fått, synas starka skäl tala för att frågan i vilken utsträckning
staten bör normera grunderna för de särskilda bostadstilläggen upptages
till prövning. Genom de särskilda bostadstilläggen är den ursprungliga i
lagen reglerade bostadskostnadsgrupperingen i hög grad modifierad. I de
yttranden, som avgivits över den av de sakkunniga för utredning rörande
folkpensionärernas bostadsförhållanden och bostadskostnader avgivna utredningen,
har förordats, att eu omprövning av bestämmelserna om bostadstillägg
och bostadskostnadsgrupper måtte verkställas. Därvid har även
ifrågasatts, huruvida ej de lagstadgade och de särskilda bostadstilläggen
kunde ersättas med kommunala bostadstillägg, vilka kunde tänkas förenade
med statsbidrag, under förutsättning att vissa avdragsregler och andra före
-
20
Andra lagutskottets utlåtande nr fiO.
skrifter iakttoges. Vidare har bland annat ifrågasatts, huruvida icke ett
bostadstillägg borde kunna givas en sådan utformning, att dess storlek
kunde anpassas till förändringar i en folkpensionärs faktiska bostadsstandard
inom ramen av ett till viss standard knutet maximibelopp. På grund
av det ovan påtalade sambandet mellan inkomstprövningen och bostadstilläggen
samt med hänsyn till det läge vari frågan om bostadstilläggen och
bostadskostnadsgrupperingen befinner sig, vill utskottet ifrågasätta, huruvida
icke lämpligen i samband med en översyn av avdragsreglerna jämväl
frågan om bostadstilläggen och bostadskostnadsgrupperingen bör upptagas
till omprövning.
I motionerna 1: 327 och II: 389 har hemställts, att i samband med en utredning
rörande en successiv minskning av de inkomstprövade avdragen
möjligheterna att snabbt underlätta den s. k. arbetarpensioneringen genom
ett provisoriskt återinförande av s. k. privilegiering särskilt måtte beaktas.
Frågan om privilegiering av vissa inkomster var föremål för ingående uppmärksamhet
i samband med antagandet av den nya lagen om folkpensionering.
Det avgörande skälet för införandet av de tidigare gällande privilegieringsbestämmelserna
hade varit, att man därigenom velat stimulera arbetsgivare
att sörja för sina anställdas pensionering. Då privilegieringsbestämmelserna
slopades i den nya lagen åberopades till stöd därför främst, att
det huvudsakliga motivet för anordningen med privilegierade inkomster
bortfölle, därest den allmänna ålderspensionen gjordes helt oberoende av
den egna inkomsten.
Detta skäl för avskaffande av privilegieringsbestämmelserna måste anses
ha förlorat i styrka allteftersom de inkomstprövade särskilda bostadstillläggen
fått ökad betydelse. Emellertid uppställer sig i samband med frågan
om privilegiering ett flertal svårbedömbara spörsmål. Av särskild vikt är
frågan, vilka inkomster som böra privilegieras, om icke egen arbetsinkomst
hör jämställas med inkomst från pension in. m. Utan att taga ställning till
spörsmålet om vissa inkomster böra privilegieras eller ej, anser utskottet,
alt frågan hör uppmärksammas i samband med eu allmän omprövning
utav avdragsreglerna.
För att söka stimulera den äldre arbetskraften till produktiva insatser
föreslås i motionerna 1:250 och 11:293 en utredning av förutsättningarna
för ett system med efter pensioneringsålder differentierade folkpensionsförmåner.
I sitt förslag till ny lag om folkpensionering framhöll socialvärdskommittén
flera olika skäl, som talade mot en dylik anordning med
högre pension vid uppskjuten pensionering. Dessa skäl torde i huvudsak
alltjämt äga full giltighet. Enligt utskottets mening skulle eu sådan reform
få mycket begränsade verkningar, därest den skulle genomföras inom nuvarande
kostnadsram för folkpensioneringen. Om däremot de premierande
tilläggen kunde bestämmas till relativt höga belopp skulle reformens betydelse
uppenbarligen öka. Men därvid uppkommer frågan, om icke de därför
21
Andni lagutskottets utlåtande nr U).
erforderliga medlen kunde, ur ovan anförda allmänna synpunkter, förväntas
bliva bättre använda, därest man i stället genomförde lättnader i
inkomstprövningen. Härtill kommer att ett system med differentierade
folkpensionsförmåner torde komma att medföra en ganska komplicerad
administrativ apparat. Oaktat de skäl, som sålunda tala mot ett system
med differentierade folkpensionsförmåner, anser utskottet likväl, att jämväl
denna fråga bör beaktas vid eu översyn av avdragsreglerna.
Utöver vad utskottet ovan uttalat angående behovet av översyn av vissa
särskilda spörsmål, anser sig utskottet icke kunna förorda, att, såsom i
motionen II: 119 yrkas, jämväl ett flertal andra bestämmelser i lagen om
folkpensionering redan nu måtte göras till föremål för översyn. Anmärkas
må vidare att flertalet av de i motionen II: 119 åsyftade reformerna synas
vara av den art, att deras genomförande skulle medföra avsevärda kostnadsökningar.
Såsom i olika remissyttranden framhållits sammanhänga de nu berörda
spörsmålen i lagen om folkpensionering nära med frågan om ordnandet av
en pensionering för anställda i privat tjänst. Sistnämnda fråga utredes för
närvarande av pensionsutredningen, som beräknar kunna avgiva principbetänkande
under innevarade år. Vidare har, såsom av den här ovan lämnade
redogörelsen framgår, chefen för socialdepartementet i propositionen
nr 167 till innevarande riksdag uttalat, att han hade för avsikt att utverka
Ivungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla särskilda utredningsmän för översyn
av de nu gällande avdragsreglerna i lagen om folkpensionering. Härtill
kommer att i de ovan omförmälda yttrandena över den utredning, som
verkställts av de sakkunniga för utredning rörande folkpensionärernas
bostadsförhållanden och bostadskostnader, hemställts om utredning rörande
bostadstilläggen och bostadskostnadsgrupperingen. Vad särskilt angår bostadskostnadsgrupperingen
föreligger uppenbarligen ett visst samband mellan
denna gruppering och dyrortsgrupperingen, beträffande vilken en allmän
omgruppering på basis av en ny dyrortsundersökning torde vara förestående.
Det material, som därvid kommer att förebringas, synes bliva av
slor betydelse för en bedömning av bostadskostnadsgrupperingen. Som underlag
för den kommande dyrortsundersökningen skall, enligt vad som
framgår av statsrådsprotokollet för den 21 april 1950, en utredning angående
principerna för dyrortsgrupperingen nu verkställas. Slutligen vill utskottet
framhålla, all utformningen av det väntade förslaget till lag om
socialhjälp torde bliva av viss betydelse för bedömningen av nu ifrågavarande
spörsmål.
Med hänsyn till det läge, vari de ovan berörda frågorna sålunda befinna
sig, och då Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på spörsmålen
samt bäst torde kunna bedöma, hur det fortsatta utredningsarbetet bör
bedrivas, har utskottet ej ansett påkallat, alt riksdagen nu hos Kungl. Maj:t
anhåller om ytterligare utredningar, utan funnit lämpligast, att föreslå
22 Andra lagutskottets utlåtande nr it).
riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
ovan anfört.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen i anledning av förevarande motioner,
I: 250, I: 327, II: 119, II: 293 och II: 389, måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t som sin mening giva till känna vad utskottet
ovan anfört;
B. att motionerna I: 250 och II: 293, i den mån de icke
kunna anses besvarade genom vad utskottet under A. hemställt,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
C. att motionerna 1: 327 och II: 389, i den mån de icke
kunna anses besvarade genom vad utskottet under A. hemställt,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt
I). att motionen II: 119, i den mån den icke kan anses
besvarad genom vad utskottet under A. hemställt, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 maj 1950.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
t rån första kammaren: herrar Norman, Forslund, Sten, Hallagård,
Wistrand, Sunne, Nils Elowsson och Bengtson;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken, Hagård,
fröken Höjer, herrar Carlsson i Bakeröd, Andersson i Alf redshem, Ödhe
och Andersson i Linköping.
Reservationer:
1 ) av herrar Hallagård, Wistrand, Bengtson, Hagård och Carlsson i
Bakeröd;
2) av herrar Sunne och Jacobsson i Igelsbo samt fröken Höjer, vilka beträffande
den i motionerna I: 327 och II: 389 berörda frågan rörande successiv
minskning av de inkomstprövade avdragen samt i samband därmed
underlättande av den s. k. arbetarpensioneringen genom ett provisoriskt
införande av s. k. privilegiering av dylik pension ansett, att utskottet bort
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr ''it). 2.‘i
uttala, att ifrågavarande spörsmål är av sådan betydelse att en skyndsam
utredning borde verkställas berörande hela komplexet av ifrågavarande
avdrag inklusive privilegieringen av enskild arbetarepension, samt att utskottet
i enlighet härmed bort hemställa,
A. att riksdagen i anledning av motionerna 1:327 och
II: 389 samt I: 250 och II: 293 måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla om utredning dels rörande en successiv
minskning av de inkomstprövade avdragen på statliga och
kommunala förmåner jämlikt folkpensioneringslagen och
därtill anknutna författningar, varvid möjligheterna att
snabbt underlätta den s. k. arbetarpensioneringen genom ett
provisoriskt återinförande av s. k. privilegiering särskilt bör
beaktas, och dels övriga i motionerna berörda spörsmål,
samt framläggande för riksdagen av de förslag vartill utredningen
kan föranleda; samt
B. att motionen II: 119, i den mån den icke kan anses besvarad
genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1950:308 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner dels om utredning av förutsättningarna för ett system med efter pensionering sålder differentierade folkp a1 i texten