Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande en successiv minskning av de inkomstprövade avdragen på statliga och kommunala förmåner jämlikt folkpensionslagen och därtill anknutna författningar, varvid möjligheterna att snabbt underlätta den s. k. arbetarpensioneringen genom ett provisoriskt återinförande av s. k. privilegiering särskilt bör beaktas, samt framläggande för riksdagen om de förslag vartill utredningen kan föranleda».

1950-05-09 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1950:40, Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande en successiv minskning av de inkomstprövade avdragen på statliga och kommunala förmåner jämlikt folkpensionslagen och därtill anknutna författningar, varvid möjligheterna att snabbt underlätta den s. k. arbetarpensioneringen genom ett provisoriskt återinförande av s. k. privilegiering särskilt bör beaktas, samt framläggande för riksdagen om de förslag vartill utredningen kan föranleda».

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

1

Nr 40.

Utlåtande i anledning av väckta motioner dels om utredning

av förutsättningarna för ett system med efter pensionering

sålder differentierade folkpensionsförmåner, dels

om successiv minskning av de inkomstprövade avdragen

på statliga och kommunala förmåner jämlikt folkpensioneringslagen

och därtill anslutna författningar,

dels ock om översyn av bestämmelserna i lagen

om folkpensionering.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft fem inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

likalydande motionerna nr 250 i första kammaren av herr Andrén m. fl.

och nr 293 i andra kammaren av herr Hjalmarson m. fl.;

likalydande motionerna nr 327 i första kammaren av herr Andersson,

Elon, m. fl. och nr 389 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.; samt

nr 119 i andra kammaren av herr Senander m. fl.

I motionerna I: 250 och II: 293 har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte begära utredning av förutsättningarna för ett system

med efter pensioneringsålder differentierade folkpensionsförmåner».

I motionerna I: 327 och II: 389 har hemställts, »att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande en successiv minskning

av de inkomstprövade avdragen på statliga och kommunala förmåner

jämlikt folkpensionslagen och därtill anknutna författningar, varvid möjligheterna

att snabbt underlätta den s. k. arbetarpensioneringen genom ett

provisoriskt återinförande av s. k. privilegiering särskilt bör beaktas, samt

framläggande för riksdagen om de förslag vartill utredningen kan föranleda».

I motionen II: 119 sägs — under framhållande att lagen om folkpensionering

är behäftad med åtskilliga brister — bland annat följande:

För vår del framförde vi i motion i anslutning till propositionen vid 1946

års riksdag om ny folkpensionslag krav på en sänkning av pensionsåldern

till 65 år, att invalidpensionerna skulle, i likhet med ålderspensionerna,

utgå utan inkomstprövning, att blindhetstillägget icke skulle räknas som

sådan inkomst, vilken medför avdrag på folkpensionen, att kommunerna

befriades från bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen, att bestämmelser

om rörligt dyrtidstillägg infördes i lagen o. s. v. Senare ha vi påyrkat,

att bostadskostnadsgruppernas antal minskas från fem till fyra genom att

bostadskostnadsgrupp I sammanslogs med bostadskostnadsgrupp II, varige
1

—Rihang till riksdagens protokoll 1950. 9 saml. 9 avd. Nr 40.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

nom den förstnämnda gruppen, som nu icke är berättigad till bostadstillägg,

skulle erhålla sådana till samma belopp som gälla för den senare.

Med undantag för yrkandet om indexregleringen av folkpensionerna,

varom proposition skall föreläggas pågående riksdag, ha de av oss framförda

kraven icke vunnit beaktande.

Åtskilliga av de krav vi framfört ha jämväl framställts av folkpensionärernas

organisationer. Även andra krav ha emellertid, såsom förut antytts,

uppsatts på deras dagordning. Dit hör exempelvis, att inkomstprövningen

för bostadstilläggen avskaffas, att gränsen för den avdragsfria inkomsten

höjes, att dyrtidstilläggen skola utgå på hela det för försörjningen nödvändiga

beloppet (existensminimum), att den pensionsminskning som drabbar

sammanboende makar avskaffas, så att de var för sig jämställas med ensamstående

o. s. v.

Motionen utmynnar i en hemställan att riksdagen måtte hos Kungl.

Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa en översyn av lagen

om folkpensionering i syfte att rätta till bristfälligheterna i lagen och snarast

för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Beträffande de skäl i övrigt, som anförts till stöd för motionärernas

yrkanden, får utskottet hänvisa till respektive motioner.

Över motionerna I: 250 och II: 293 samt I: 327 och II: 389 har utskottet

i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver inhämtat yttranden från

pensionsstyrelsen och socialvårdskommittén. Därjämte ha på begäran av

utskottet yttranden över nämnda motioner avgivits av Svenska arbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens centralorganisation.

Gällande bestämmelser.

Lagen den 29 juni 19^6 om folkpensionering (nr 431; ändr. 221/1947,

527/1947 och 732/1948), som trädde i kraft den 1 januari 1948, skiljer på

ålderspension, invalidpension, sjukbidrag och änkepension. Ålderspensionen

utgår efter uppnådda 67 år; övriga pensionsförmåner utgå i förekommande

fall före fyllda 67 år. Till nämnda huvudformer av folkpension kunna

komma vissa tillägg, vilka också äro att anse såsom folkpension. Sådana

tillägg äro bostadstillägg, särskilt bostadstillägg, hustrutillägg och blindtillägg.

Den allmänna ålderspensionen utgör för år räknat för gift pensionsberättigad,

vars make jämväl åtnjuter folkpension eller till vars hustru utgår

hustrutillägg, 800 kronor samt för annan pensionsberättigad 1 000 kronor

(4 § 1 inom.). Makar, som båda fyllt 67 år, erhålla sålunda sammanlagt

1 600 kronor, medan den ogifte i samma ålder uppbär 1 000 kronor. Dessa

förmåner utgå oberoende av inkomst och förmögenhet.

Invalidpension utgår till den som på grund av kropps- eller sinnessjukdom,

sinnesslöhet, vanförhet eller annat lyte är ur stånd att försörja sig

genom sådant arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter, under

förutsättning att nedsättningen av arbetsförmågan kan anses varaktig. Den

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr ''iO.

3

som är blind skall städse anses lida av sådan nedsättning av arbetsförmågan

som nyss sagts (3 § 2 mom.). — Invalidpensionen utgöres av grundpension

å 200 kronor om året oberoende av inkomst och förmögenhet ävensom

av tilläggspension å högst 600 kronor om året till gift och högst 800

kronor om året till ogift pensionsberättigad (4 § 2 mom.). Tilläggspensionen

är i sin helhet inkomstprövad. Den höjes med en tredjedel, dvs. till

högst 800 kronor, för gift person, vars make icke är pensionsberättigad och

ej erhåller hustrutillägg (9 §). Invalidpensionens maximibelopp är detsamma

som beloppet av den allmänna ålderspensionen.

Sjukbidrag tillkommer den som oavbrutet under minst ett år lidit av

sådan nedsatt arbetsförmåga som — om nämnda nedsättning varit varaktig

— berättigat till invalidpension. Såsom ytterligare förutsättning för sjukbidrag

gäller dock, att den nedsatta arbetsförmågan skall kunna antagas

bli bestående avsevärd tid (3 § 3 inom.). I fråga om storlek m. m. överensstämmer

sjukbidraget med invalidpensionen (4 § 2 mom. och 9 §).

Änkepension utgår till änka, som vid mannens frånfälle fyllt 55 år och

varit gift med honom minst 5 år, dock ej till änka som eljest åtnjuter

folkpension. Om änkan fyllt 55 år under samma kalenderår som det, varunder

mannen avlidit, eller eljest särskilda skäl föranleda därtill, må änkepension

utgå oaktat 55-årsåldern uppnåtts först efter mannens frånfälle.

Rätten till änkepension upphör vid nytt gifte (3 § 4 mom.). Änkepensionen,

som är i sin helhet inkomstprövad, utgör högst 600 kronor om året (4 § 3

inom.). Visar det sig vid pensionsbeloppets bestämmande, att änkepensionen

skulle understiga 60 kronor om året, utgår ingen änkepension (12 §).

Till samtliga nu angivna huvudformer av folkpension kunna såsom nämnts

komma vissa tillägg i form av bostadstillägg, särskilda bostadstillägg, hustrutillägg

och blindtillägg.

Vad först bostadstilläggen angår så är riket med hänsyn till bostadsoch

bränslekostnaderna indelat i fem bostadskostnadsgrupper. De bostadstillägg,

som högst kunna ifrågakomma, äro enligt 5 § följande:

B o

stads

kostn

i a d s g:

rup p

I

II

III

IV

V

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

gift pensionsberättigad och änkepensionsberät-

tigad ....................................

0

100

200

300

400

annan pensionsberättigad ..................

0

150

300

450

600

I bostadskostnadsgrupp I, som omfattar en avsevärd del av landsbygden,

ifrågakommer sålunda icke bostadstillägg. Bostadskostnaderna ha här

avsetts skola täckas av den allmänna pensionen. De bostadstillägg, som u>å

i grupperna II—V, äro i enlighet härmed icke avsedda att täcka hela ko»

naden för bostad och bränsle utan endast de merutgifter för dessa ändamS,

som uppkomma i de ur bostadskostnadssynpunkt dyrare orterna.

Bostadstillägget är i sin helhet inkomstprövat. För gift person, vars make

varken är pensionsberättigad eller uppbär hustrutillägg, höjes bostadstill
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

lägget med hälften, med resultat att tilläggets högsta belopp i detta fall

kommer att överensstämma med maximibeloppet för en ogift person (9 §).

Utöver det bostadstillägg, för vilket hittills redogjorts, kan, där kommun

så beslutat, särskilt bostadstillägg utgå till person, som är mantalsskriven

inom kommunen. Kommunen bestämmer såväl de grunder, efter vilka detta

kommunala tillägg skall utgå, som storleken därav (6 §). Det må anmärkas

att, enligt till pensionsstyrelsen vid utgången av år 1949 inkomna uppgifter,

särskilt bostadstillägg då införts i sammanlagt 366 kommuner med tillhopa

omkring 3,9 miljoner invånare.

Hustrutillägg utgår till pensionsberättigad gift mans hustru, om hon

fyllt 60 år och makarna varit gifta minst fem år. Hustrutillägget utgöres

av tilläggspension och bostadstillägg med belopp, som hustrun skulle ha

erhållit i form av sådana förmåner, därest hon varit berättigad till invalidpension.

Hustrutillägget är alltså i sin helhet inkomstprövat och 200 kronor

lägre än det belopp hustrun skulle ha uppburit, om hon haft invalidpension.

Är mannen berättigad till ålderspension, utgår hustrutillägget endast

om det överstiger 200 kronor. Härvid är att märka, att mannens allmänna

ålderspension ökar från 800 kronor till 1 000 kronor, då hustrutilllägget

slutar utgå. När särskilda skäl föranleda därtill, kan, om mannen

åtnjuter ålderspension, hustrutillägg utgå, oaktat hustrun ej fyllt 60 år (8 §).

Maximibeloppet av folkpensionen till en man och hustrutillägget till hans

hustru blir alltså 200 kronor lägre än den folkpension, som makarna skulle

ha uppburit, om de båda varit ålderspensionsberättigade.

Blindtillägg utgår —■ oavsett vederbörandes inkomst och förmögenhet

— med 700 kronor om året till den som blivit blind före fyllda 60 år och ej

jämlikt bestämmelserna om blindundervisning är skolplikt^ (11 §). Blindtillägget

intager såtillvida en särställning bland folkpensionsförmånerna,

att det i motsats till övriga förmåner beaktas vid inkomstprövningen. Om

inkomstprövad pensionsförmån utgår vid sidan av blindtillägg, verkar detta

alltså reducerande på förstnämnda förmån.

I det föregående har angivits att vissa folkpensionsförmåner äro till storleken

beroende av årsinkomsten. Med årsinkomst avses i detta sammanhang

den inkomst, som vederbörande skäligen kan antagas komma att åtnjuta

under den närmaste tiden. Såsom inkomst räknas dock ej annan folkpension

än blindtillägg och ej heller allmänt barnbidrag eller understöd som

någon på grund av skyldskap eller svågerlag må vara föranledd att utgiva.

Inkomst i form av naturaförmån uppskattas efter särskilda regler. Vid uppskattning

av förmögenhets avkastning skall denna höjas med 10 procent

av det belopp, varmed förmögenheten må överstiga för gift pensionsberättigad

7 500 kronor och för annan pensionsberättigad 10 000 kronor. I fråga

om äkta makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften

av deras sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet beräknas

utgöra hälften av makarnas sammanlagda förmögenhet (14 §).

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

De i lagen reglerade inkomstprövade förmånerna, nämligen änkepension,

tilläggspension och bostadstillägg samt det av sistnämnda båda förmåner

sammansatta hustrutillägget minskas med 50 procent av den pensionsberättigades

årsinkomst i vad den må överstiga för gift 300 kronor och för annan

400 kronor (i fråga om gift person alltså med 25 procent av makarnas sammanlagda

årsinkomst i vad den må överstiga 600 kronor). När bostadstillägg

utgår samtidigt med tilläggspension eller änkepension, minskas efter dessa

regler förmånernas sammanlagda belopp, och minskningen går proportionellt

ut över tilläggs- eller änkepensionen och bostadstillägget (7 §).

Gift pensionsberättigad, som före sextio års ålder blivit helt oförmögen

till arbete, må under vissa förutsättningar tillerkännas tilläggspension och

bostadstillägg med tillsammans högst 400 kronor om året (s. k. hjälplöshetstillägg)

utan hinder av avdragsreglerna för egen inkomst (10 §).

Av följande uppställning framgår vid vilken årsinkomst eller, i fråga om

gift pensionsberättigad,-vid vilken för makarna sammanlagd årsinkomst i

lagen reglerad inkomstprövad folkpensionsförmån med undantag av tilläggspension

och bostadstillägg enligt 10 § lagen om folkpensionering upphör

att utgå. Med detta undantag kvarstår således vid de i tabellen angivna

inkomstgränserna för person över 67 år endast rätt till allmän ålderspension

och för invalidpensions-(sjukbidrags-)berättigad endast rätt till grundpension.

Härtill kan komma blindtillägg. Hustrutillägg och änkepension, vilka

förmåner äro i sin helhet inkomstprövade, upphöra helt att utgå vid de för

dessa förmåner angivna inkomstgränserna.

Bostadskostnadsgrupp

I

II

III

IV

v

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Ålderspension

ogift

-—

700

1 000

1 300

1 600

gift

. . . -

1 000

1 400

1 800

2 200

gräns för rätt till hustrutillägg . .

2 200

2 600

3 000

3 400

3 800

Invalidpension

ogift

2 000

2 300

2 600

2 900

3 200

gift

3 000

3 400

3 800

4 200

4 600

gräns för rätt till hustrutillägg

3 000

3 400

3 800

4 200

4 600

Änkepension

gräns för rätt härtill

1 490

1 690

1 890

2 090

2 290

Enligt lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar

med barn äger änka eller änkling, som under sin vårdnad har barn under

tio år i äktenskapet med den avlidne maken eller annat barn under tio år,

vilket vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem, under vissa

förutsättningar rätt att av allmänna medel erhålla bidrag för egen del

(s. k. änke- eller änklingsbidrag). Rätt till bidrag föreligger icke, om vårdnadshavaren

åtnjuter folkpension. Ingår vårdnadshavaren nytt äktenskap,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 10.

upphör rätten till bidrag. Bidraget utgår med belopp motsvarande änkepension

och bostadstillägg enligt lagen om folkpensionering. Kommun äger besluta,

att till bidragsberättigad, som är mantalsskriven inom kommunen,

därjämte skall utgå särskilt bostadstillägg. Beträffande bidraget gäller i

övrigt i tillämpliga delar vad i lagen om folkpensionering stadgas om änkepension,

bostadstillägg och särskilt bostadstillägg.

Enligt lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors

och invaliders m. fl. barn utgår särskilt barnbidrag med 420 kronor per år

för föräldralösa barn och för med dem jämställda fader- eller moderlösa

barn, som icke vårdas av den efterlevande modern eller fadern utan hava

särskild förmyndare. Om barnet har annan inkomst än arbetsinkomst bortfaller

eller minskas det särskilda barnbidraget (5 §). För faderlösa barn

och för folkpensionärers barn ävensom för utomäktenskapliga barn, som

fyllt tre år och för vilka faderskapet icke fastställts, utgår särskilt barnbidrag

med 250 kronor per år. Bidraget är dock inkomstprövat. Inkomstprövningen

innebär, att barnbidraget minskas med 25 procent av moderns

årsinkomst i vad den överstiger 1 800 kronor och med ytterligare 50 procent

av inkomsten i vad den överstiger 3 200 kronor. Är modern gift och sammanlever

hon med sin man, minskas barnbidraget med 25 procent av makarnas

sammanlagda årsinkomst i vad den överstiger 2 200 kronor och

med ytterligare 50 procent av inkomsten i vad den överstiger 4 600 kronor.

Motsvarande minskning äger rum beträffande bidrag till barn, vars fader

åtnjuter ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag, varvid särskilda

regler gälla angående till vilken inkomst hänsyn skall tagas.

Inkomstprövade avdrag jämlikt folkpensioneringslagen, m. m.

(motionerna I: 327 och II: 389).

Historik.

Den nu gällande lagen om folkpensionering antogs vid 1946 års riksdag

efter förslag av Kungl. Maj:t genom proposition nr 220. Förslaget byggde

på ett av socialvårdskommittén i november 1945 avgivet betänkande med

förslag till lag om folkpensionering (SOU 1945:46).

Beträffande avdrag sreglerna inom folkpensioneringen fann socialvårdskommittén

i sitt betänkande att avdragsregler bleve ofrånkomliga även

inom en reformerad folkpensionering. Uppenbarligen bleve dessa regler

också mera betydelsefulla i den mån de pensionsförmåner, vilkas storlek

de påverkade, bleve större.

Kommittén anförde vidare härom bland annat följande:

Avdragsfaktorn i fråga om inkomst överstigande den avdragsfria är enligt

folkpensioneringslagens nuvarande lydelse 5/io- Med hänsyn till utformningen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr AO.

7

av dyrtidstillägg och provisoriska pensionsförstärkningar är avdragsfaktorn

emellertid i verkligheten 2/3—3/«* Ur synpunkten att uppmuntra till sparsamhet

och arbetsvilja bör avdragsfaktorn uppenbarligen vara låg under det att

den, därest man genom densamma önskar utestänga personer med sådan

inkomst att de ej för sin försörjning ha behov av tilläggspension, bör vara

hög. Det låter sig uppenbarligen göra att, såsom skett i Danmark, vid en viss

inkomstgräns minska pensionen med hela inkomsten. I dylikt fall har pensionstagaren

ingen som helst förmån av de inkomstbelopp som ligga ovanför

inkomstgränsen (såvida de ej äro så stora att de helt utesluta från pensionsrätt).

Kommittén har därför icke velat beträda denna väg. Kommitténs förslag

innebär att inkomster utöver den avdragsfria intill 400 kronor för ogift

och 300 kronor för annan medföra avdrag med 6/io av inkomstens belopp

varemot överskjutande inkomst, då fråga är om invalidpension eller sjukbidrag

eller ålderspension som utgår jämlikt alternativ I, medför avdrag

med 6/io av inkomstbeloppet. Då fråga är om ålderspension jämlikt alternativen

II och III samt änkepension har det emellertid visat sig möjligt att

bibehålla avdragsfaktorn 5/io utan inskränkning.

I den intill den 1 januari 1948 gällande lagen om folkpensionering fanns

bestämmelser om s. k. privilegiering av vissa inkomstslag, nämligen pension

eller understöd, som utginge på grund av gåva, testamente eller försäkring,

vilken icke vore i lag föreskriven, eller ock, utan samband med olycksfall i

arbetet, på grund av egen eller anhörigs förutvarande arbetsanställning.

Dessa bestämmelser upptogos med vissa ändringar i socialvårdskommitténs

förslag till ny lag om folkpensionering.

Kommittén påpekade till en början, att framförda anmärkningar mot

privilegiering av vissa inkomstslag aktualiserat frågan, om det verkligen

förelåge skäl att skilja på privilegierade och andra inkomster, d. v. s. om

icke det riktiga vore att höja »den avdragsfria inkomsten» kraftigt och slopa

privilegieringsbestämmelsen. Kommittén anförde därefter:

Kommittén har emellertid kommit till den slutsatsen, att den nuvarande

avgränsningen av vissa inkomster, som privilegierats, har starka skäl för

sig. Den stimulerar sålunda arbetsgivare och andra att genom pensionering

eller understöd sörja för anställda eller deras anhöriga i viss utsträckning.

Vad angår privilegieringen av inköpta livräntor är densamma i viss mån

skenbar i det att, såsom visas i annat sammanhang, livräntebeloppen ofta

bli avsevärt högre än vad avkastningen å det kapital livräntan kostat i inköp

skulle ha varit tillsammans med föreskriven höjning av avkastningen.

Att privilegiera förmåner på grund av i lag föreskriven försäkring synes

icke tillrådligt, särskilt om obligatorisk sjuk- och arbetslöshetsförsäkring

införes. Att privilegiera arbetsinkomst bereder betydande svårigheter, särskilt

som det ofta är svårt att avgöra vad som är arbetsinkomst. Sålunda är

det i regel nästan ogörligt att i fråga om ägare av jordbruksfastighet avgöra

vad som är fastighetsavkastning och vad som är ägarens egen arbetsinkomst.

Kommittén föreslår därför att inkomstprivilegieringen avser samma slag

av inkomster som för närvarande. Emellertid föreslås sådan förändring av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

bestämmelsens utformning att för makar privilegiering räknas gemensamt,

d. v. s. att oavsett vilkendera maken som uppbär inkomsten hälften räknas

såsom privilegieringsbar inkomst för vardera av dem, samt att dyrortsgraderingen

av beloppen upphäves och beloppen liksom pensionsförmånerna

göras beroende av civilståndet.

Ur arbetsgivaresynpunkt bör det vara fördelaktigt att kunna räkna med

samma privilegieringsbestämmelse i alla ortsgrupper. Privilegieringsbeloppet

föreslås till 400 kronor för ogift och 600 kronor för makar gemensamt

(300 kronor för vardera).

Det kan synas som om de föreslagna privilegieringsbeloppen äro låga.

Emellertid måste ihågkommas att genom privilegieringen ofta gynnas de i

ekonomiskt avseende bäst ställda folkpensionärerna samt att privilegieringsbeloppen

för dem, som åtnjuta privilegieringsbar inkomst, verka höjande

å de redan förut ganska höga inkomstgränserna för rätt till tilläggspension.

Sistnämnda omständighet är av stor betydelse då det gäller personer med

pensioner från stat eller kommun.

Vid jämförelse med de nuvarande beloppen bör för övrigt beaktas den

föreslagna höjningen av »den avdragsfria inkomsten».

I propositionen nr 220 till 1946 års riksdag uttalade föredragande departementschefen,

statsrådet Möller, att han ansåge den i kommittéförslaget

föreslagna höjningen av den avdragsfria inkomsten vara påkallad, samt anförde

i övrigt i dessa frågor bland annat följande:

I några yttranden har yrkats att inkomstprivilegieringen helt slopas och

den avdragsfria inkomsten i stället i motsvarande mån höjes. Å andra sidan

har från några håll ifrågasatts att privilegiering borde ifrågakomma jämväl

för arbetsinkomst och för vissa olycksfallslivräntor. Vidare ha jämförelser

gjorts mellan behandlingen av förmögenhetsavkastning, å ena, och de privilegierade

livräntorna, å andra sidan, därvid påyrkats att privilegieringsbeloppen

skulle avsevärt höjas beträffande enskilda pensioner eller att privilegieringen

av livräntor och pensioner skulle ersättas med särskilda regler

angående inkomstuppskattningen.

Vad sålunda anförts i yttrandena synes ge vid handen att den nuvarande

anordningen med privilegiering av vissa inkomster icke är tillfredsställande.

Det avgörande skälet för införandet av privilegieringsbestämmelserna har

varit att man därigenom velat stimulera arbetsgivare att sörja för sina anställdas

pensionering. Detta skäl vägde synnerligen tungt, då nu gällande

folkpensionslag beslutades åren 1935 och 1937. Folkpensionen började nämligen

reduceras redan om den egna inkomsten översteg 100 kronor för ensamstående

och 200 kronor för äkta makar. I och med att den allmänna

ålderspensionen göres helt oberoende av den egna inkomsten bortfaller det

huvudsakliga motivet för anordningen med privilegierade inkomster. I betraktande

av vad jag tidigare anfört om önskvärdheten att i görligaste mån

utnyttja åldringarnas arbetskraft, kan jag icke heller undgå att finna det

i viss mån stötande att vissa inkomster skola vara privilegierade, medan

däremot egen arbetsinkomst icke privilegieras. Det kan också anmärkas, att

privilegieringen ofta gynnar de i ekonomiskt avseende bäst ställda folkpensionärerna.

Jag vill fördenskull förorda, att privilegieringsbestämmelserna

helt slopas.

Ett slopande av privilegieringsreglerna synes icke med nödvändighet

kräva att den avdragsfria inkomsten höjes i motsvarande mån. Såsom jag

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr JO.

nyss anfört tillstyrker jag kommitténs förslag om en höjning av den avdragsfria

inkomsten i förhållande till vad för närvarande gäller. Vidare

är att märka, att genomförandet av alternativ III överhuvud medför en

avsevärd förbättring i pensionsförmånernas storlek. Kostnaderna för privilegieringen

av vissa inkomster kunna enligt kommitténs beräkningar uppskattas

till omkring 5 miljoner kronor om året. En höjning av den avdragsfria

inkomsten med så pass blygsamma belopp som 100 kronor för ogift

och 150 kronor för äkta makar skulle däremot föranleda en kostnad av cirka

12 miljoner kronor om året. Skulle åter den avdragsfria inkomsten höjas

med enbart det belopp, som besparas genom privilegieringens borttagande,

komme denna höjning för den enskilde pensionären icke att uppgå till mera

än omkring 40 kronor. Anledning synes vid nu angivna förhållanden icke

föreligga att i anledning av privilegieringsbestämmelsernas borttagande höja

de av kommittén föreslagna beloppen för den avdragsfria inkomsten.

Vad härefter angår den s. k. avdragsfaktorn eller den andel av den egna

inkomsten, varmed pensionen reduceras därest inkomsten överstiger den avdragsfria

inkomsten, har från flera håll påyrkats, att denna genomgående

skulle sänkas. Jag anser emellertid en dylik generell sänkning icke lämplig.

Däremot vill jag förorda, att den av kommittén beträffande invalidpensioneringen

föreslagna avdragsfaktorn 8/io för inkomster, som överstiga dubbla

avdragsfria inkomsten, icke införes i lagen utan att även därvidlag avdragsfaktorn

5/io användes. Den angivna högre avdragsfaktorn står nämligen

knappast i överensstämmelse med strävandena att uppbygga folkpensioneringen

så att den icke motverkar pensionstagarens intresse av att genom

eget arbete eller sparsamhet skaffa sig inkomster.

Departementsförslaget innebar sålunda vid jämförelse med kommittéförslaget

att den s. k. avdragsfaktorn genomgående vore fem tiondelar samt

att privilegieringsbestämmelserna helt slopades. Departementsförslaget antogs

i denna del oförändrat av riksdagen.

Här må vidare anmärkas att enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 24

januari 1947 chefen för handelsdepartementet tillkallat sakkunniga för att

verkställa utredning och avgiva förslag rörande ordnandet av en pensionering

för anställda i privat tjänst, pensionsutredningen. I direktiven för utredningen

framhöll departementschefen bland annat, att sedan den nya

lagen om folkpensionering antagits, syntes honom tiden vara inne att till allsidigt

bedömande upptaga frågan på vilket sätt och i vilken omfattning

åtgärder kunna vidtagas för att främja en mera allmän pensionering av

tjänstemän och kroppsarbetare i enskild tjänst. Utredningen borde icke

begränsas att endast avse möjligheterna att ordna en rationell tjänstepensionering

för anställda med mera stadigvarande arbete. Beträffande tjänstepensioneringens

form syntes enligt departementschefen försäkringsvägen

böra väljas. Utredningen beräknar kunna avgiva principbetänkande under

första halvåret 1950. .

Vidare må här anmärkas att kommittén för partiellt arbetsföra i sitt betänkande

V med förslag till särskilda åtgärder för partiellt arbetsföras sys
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

selsättande m. in. (SOU 1948: 54) behandlat vissa avvägningsfrågor avseende

bland annat förhållandet mellan arbetsinkomst och folkpension. Kommittén

har därvid föreslagit ändrade avdragsregler med avseende på invalidpensionering

och därmed sammanhängande förmåner.

I en innevarande riksdag förelagd proposition, nr 167, angående vissa

åtgärder för arbetsvärd åt partiellt arbetsföra, har chefen för socialdepartementet,

statsrådet Möller, beträffande nyssnämnda, av kommittén behandlade

spörsmål anfört följande:

Kommittén har även behandlat vissa spörsmål angående modifikationer

med hänsyn till de partiellt arbetsföras intressen i gällande bestämmelser

angående vissa sociala förmåner. De viktigaste problemen som därvid berörts

avse reglerna om avdrag å folkpension för arbetsinkomst. Jag ämnar icke i

detta sammanhang närmare behandla detta spörsmål. Med hänsyn till dess

betydelse vill jag emellertid nämna, att jag har för avsikt att utverka Kungl.

Maj:ts bemyndigande att tillkalla särskilda utredningsmän för översyn av

de nu gällande avdragsreglerna.

Yttranden.

Pensions styr elsen anför inledningsvis:

Pensionsstyrelsen kan i det stora hela vitsorda riktigheten av de uppgifter

som motionärerna lämnat angående nu gällande avdragsregler och deras

verkningar. Särskilt genom införandet av särskilda bostadstillägg har

den sammanlagda avdragsfaktorn kommit att stiga till 100 % och i vissa

fall ännu mera, något som måste anses i hög grad otillfredsställande. De

av motionärerna angivna kostnaderna för ett slopande av inkomstprövningen

inom folkpensioneringen äro numera inaktuella bland annat på

grund av det sätt varpå bostadskostnadsgrupperingen genomförts. Vissa

omräkningar ha därför verkställts inom pensionsstyrelsen på sätt framgår

av bilagda promemoria.

De i den vid yttrandet fogade promemorian gjorda beräkningarna angående

årliga kostnadsökningen för folkpensioneringen, därest staten skulle

avstå från avdrag för inkomst, grunda sig på pensionstagarbeståndet den

31 december 1948.

Resultatet av beräkningarna framgår av följande uppställning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr iO.

11

Pensionens art

Antal

A. Ålderspensioner

pensionstagare

1. Endast allmän ålderspension ............ 419 400

2. Allmän ålderspension jämte bostadstillägg 162 230

Kostnads
ökning1

2

Kr.

46 883 000

4 951 875

B. Förtidspensioner

3. Grundpension jämte tilläggsförmåner 125 086

4. Enbart grundpension 1

Pension enl. 10 § fpl/

5. Sjukbidrag jämte tilläggsförmåner 1 878

6. Sjukbidrag bestående av enbart grund-1

pension ............................[ 311

Sjukbidrag enl. 10 § fpl ................j

7. Hustrutillägg .......................... 16 556-

8. Änkepension .......................... 10 755

I anslutning till uppställningen anföres följande:

5 072 646

11 843 915

201 608

313 650

1 378 235

1 449 405

S:a 72 094 334

/

Det bör framhållas, att det angivna värdet för den sammanlagda kostnadsökningen

(kr. 72 094 334) torde vara något för lågt, enär siffran icke

inkluderar kostnadsökningen på sådana pensionstagare, för vilka pensionen

utgått retroaktivt för tid före årsskiftet 1948/49. Antalet dylika fall kan

uppskattas till inemot 30 000 (huvudsakligen förtidspensionärer). Denna

siffra torde motsvaras av en årlig kostnadsökning å ca 2 milj. kronor.

Vid en beräkning av de sammanlagda utgifterna för en icke inkomstprövad

folkpensionering borde man dessutom räkna med den utgiftsökning

som uppkommer genom tillkomsten av nya kategorier pensionstagare. En

betydelsefull grupp härvid torde utgöras av de personer, som, ehuru invalider

i folkpensioneringslagens mening, f. n. avstå från att söka folkpension

på grund av för hög inkomst och det därigenom betingade obetydliga

årsbeloppet (kr. 200). Antalet dylika »potentiella» folkpensionärer torde

sannolikt överstiga 10 000 och den därtill svarande utgiftsökningen därför

uppgå till minst 12 milj. kronor.

Efter att ha erinrat om att frågan om privilegiering av vissa inkomstslag

var föremål för betydande uppmärksamhet i samband med tillkomsten av

den nu gällande lagen om folkpensionering, fortsätter pensionsstyrelsen:

Även om pensionsstyrelsen kan dela motionärernas uppfattning att större

möjlighet borde finnas att genom tjänstepension utdryga folkpensionen synes

det tveksamt huruvida frågan om eventuell privilegiering av vissa inkomstslag

kan lösas annat än i samband med en mera allmän omprövning

utav avdragsreglerna och vad därmed äger samband.

Frågan om norinering av de särskilda (kommunala) bostadstilläggen

torde nära sammanhänga med frågan om bostadskostnadsgrupperingen.

Genom införandet av särskilda bostadstillägg uppkomma nämligen olik
1

Den lör beräkningarna till grund liggande fördelningen på bostadskostnadsgrupper för

de icke inkomstprövade kategorierna pensionstagare har delvis skett med ledning av uppgifter

gällande för den 1 januari 1948.

2 Hustru som uppbär hustrutillägg har betecknats som pensionstagare.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

heter mellan pensionerna inom olika orter utöver vad som föranledes av

den i lagen om folkpensionering stadgade bostadskostnadsgrupperingen.

I denna fråga har pensionsstyrelsen i ett den 3 oktober 1949 till Kungl.

Maj:t avgivet utlåtande över en i september 1948 avgiven utredning rörande

folkpensionärernas bostadsförhållanden och bostadskostnader anfört följande:

»Särskilda bostadstillägg ha nu införts i kommuner med sammanlagt

inemot 4 miljoner invånare och nya kommuner besluta alltjämt införandet

av sådana tillägg. Den i folkpensioneringslagen angivna bostadskostnadsgrupperingen

är sålunda i praktiken modifierad i mycket hög grad.

De särskilda bostadstilläggen äro i regel förenade med avdragsregler, som

högst avsevärt skärpa verkningarna av de i lagen förefintliga avdragsreglerna.

Under dessa omständigheter och då det synes omöjligt att erhålla

helt invändningsfria grunder för bostadskostnadsgruppering synes det styrelsen

som om skäl skulle föreligga att utreda frågan huruvida icke bostadskostnadsgrupperingen

i folkpensioneringslagen kunde avskaffas och ersättas

med kommunala bostadstillägg. Sådana tillägg kunde tänkas förenade

med statsbidrag under förutsättning att vissa avdragsregler och andra föreskrifter

iakttoges. Statsbidragen kunde måhända utformas så att statens

utgifter för tilläggen bleve ungefär desamma, som de som nu uppkomma

för de lagstadgade tilläggen.» Sålunda synes icke heller frågan om normering

av de särskilda bostadstilläggen kunna lösas annat än i ett större sammanhang.

Under åberopande av vad sålunda anförts får pensionsstyrelsen tillstyrka

att en utredning rörande inkomstprövningen inom folkpensioneringen och

de därmed sammanhängande spörsmålen kommer till stånd.

Socialvårdskommittén erinrar om sitt yttrande över ovan nämnda betänkande

med förslag om särskilda åtgärder för de partiellt arbetsföras sysselsättande

in. in., därvid kommittén även yttrat sig angående ett i betänkandet

framlagt förslag till ändrade regler om avdrag å inkomstprövade

folkpensionsförmåner. Kommittén fortsätter:

Därvid framhöll socialvårdskommittén, alt frågan om avdragsreglernas

lämpliga utformning är ett synnerligen invecklat problem. Den i betänkandet

föreslagna avdragsregeln skulle visserligen uppmuntra pensionstagare

att öka sina inkomster upp till belopp, som icke medförde risk för indragning

av pensionen, men skulle å andra sidan innebära — såsom kommittén

påvisade genom exempel — att pensionstagarens lösgörande från pensionen

direkt motverkades. Vidare framhöll kommittén bland annat, att

väsentligt ändrade avdragsregler icke böra uppställas utan att utredning

göres om deras effekt i sådana fall, då pensionstagaren har annan inkomst

än arbetsinkomst. Avdragsreglerna borde så långt som möjligt vara desamma

för invalidpensionärer och ålderspensionärer, och uppmärksamhet

måste ägnas åt avdragens roll för tjänstepensioneringen (särskilt de s. k.

arbetarpensionerna). Kommittén fann sig icke kunna tillstyrka, att betänkandet

lades till grund för ändring i folkpensioneringslagen i det berörda

avseendet.

Socialvårdskommitténs avstyrkande av nämnda förslag till ändring i avdragsreglerna

innebar emellertid icke, att kommittén funnit den gällande

ordningen vara tillfredsställande. Tvärtom vore, framhöll kommittén, en

översyn av de gällande reglerna angelägen. Kommittén föreslog, att en särskild

utredning i ämnet skulle verkställas. Emedan vidgade erfarenheter

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10.

13

av de särskilda bostadstilläggen vore önskvärda för de hithörande frågornas

bedömande, höll kommittén före, att utredningen borde verkställas

först fram emot mitten av år 1950.

Socialvårdskommittén vill ånyo uttala sig för en sådan översyn av avdragsreglerna,

som kommittén förordat i berörda yttrande.

Svenska arbetsgivareföreningen finner de i motionerna framförda synpunkterna

värda beaktande och anför:

Det synes uppenbart, att fördelarna av det numera tillämpade systemet

med icke behovsprövade folkpensioner i ej ringa utsträckning kommit att

motverkas av de gällande avdragsreglerna beträffande bostadstillägg och

särskilt bostadstillägg. Arbetsgivarepensionerna ha sålunda i många fall

normerats till just de belopp, som ej inverka på behovsprövade delar av

folkpensionen. Föreningen har för sin del ingen erinran mot att undersökning

göres rörande möjligheten att eventuellt öka utrymmet för arbetsgivarpensioner

utan att detta inverkar på de behovsprövade förmånerna

jämlikt folkpensioneringslagen och därtill anslutna författningar.

Det är emellertid en fråga av mycket ömtålig natur att privilegiera viss

inkomst framför annan. Man torde knappast kunna anföra skäl för att i

nu ifrågavarande hänseende behandla pensions- och arbetsinkomst på olika

sätt. Även inkomst av annat slag, t. ex. av kapital eller fastighet, bör i flertalet

fall kunna jämföras med pension från arbetsgivare. Den enskilde företagaren

bör ej ställas i en ofördelaktigare ställning i folkpensioneringshänseende

än arbetstagaren. Det synes sålunda rimligt att, om en privilegiering

av vissa inkomster ifrågasättes, man icke endast stannar vid arbetsgivarepension

utan även överväger att medtaga andra slag av inkomster, såsom

inkomst av eget arbete. En privilegiering av arbetsförtjänsten skulle säkerligen

avsevärt bidraga till att inom arbetslivet behålla arbetstagare, som

oaktat de uppnått G7 års ålder alltjämt äro i stånd att göra en produktiv

insats.

Föreningen förutsätter, att i en eventuell utredning de spörsmål, som berörts

såväl i förevarande motioner som i motionerna angående förutsättningarna

för ett system med efter pensioneringsålder differentierade folkpensionsförmåner,

upptagas i ett sammanhang. Därest utredning av riksdagen

beslutas, utgår föreningen ifrån att samråd äger rum med den år

1947 tillsatta pensionsutredningen.

Landsorganisationen, som samtidigt yttrat sig över motionerna I: 250 och

II: 293, erinrar om sitt yttrande över socialvårdskommitténs förslag till

lag om folkpensionering och säger, att vid det tillfället ansåg landsorganisationen

skälen för att ge inkomster från pension, gåva eller testamente en

särställning framför arbetsinkomster ej vara övertygande. Pensionärernas

arbetsinkomster borde jämställas med före pensionsåldern verkställt sparande

och privilegieringsbestämmelserna slopas. Landsorganisationen fortsätter

:

Landsorganisationen är i princip av samma uppfattning som när det

nämnda yttrandet avgavs. Vid reform av den nuvarande folkpensionslagen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

bör i första hand avdragsreglerna vid arbetsinkomst uppmjukas, bl. a. av

samma skäl som förestavat herr Hjalmarsons in. fl. motion. Det är emellertid

uppenbart att privilegieringens borttagande i den nuvarande folkpensionslagen

minskat företagens intresse att för anställda utan avtalsenlig

pensionsrätt bevilja högre pensionsbelopp än 600 kronor. Privilegieringen

liksom förslaget om differentiering av folkpensionsförmånerna och andra

delreformer inom folkpensioneringen bör emellertid ses i samband med

frågan om pensionering för anställda i enskild tjänst. Sistnämnda fråga

är sedan 1947 under utredning av den s. k. pensionsutredningen. Under

innevarande år beräknas utredningen avgiva sitt principbetänkande. Landsorganisationen

utgår ifrån att pensionsutredningen i sitt arbete behandlar

de av motionärerna berörda frågorna och klarlägger sambandet mellan en

eventuell tjänstepension för anställda i enskild tjänst och folkpensionslagen.

Trots att utredningsresultaten beräknas föreligga inom relativt kort

tid synes ej obefogat att de av motionärerna väckta frågorna bliva föremål

för utredning. Landsorganisationen vill alltså ej motsätta sig motionärernas

utredningsyrkanden.

Tjänstemännens centralorganisation erinrar till en början om att organisationen

i sitt yttrande över socialvårdskommitténs förslag angående lag

om folkpensionering anförde bland annat, att organisationen rent principiellt

vore av den uppfattningen, att inkomstprövningen över huvud taget

icke vore önskvärd vid en socialförsäkring av denna karaktär. Efter att ha

berört vissa ändringar i kommitténs förslag, vilka tillkommo i propositionen

nr 222 till 1946 års riksdag, även som omfattningen av de särskilda bostadstillläggen,

anför organisationen bland annat följande:

Inkomstprövningen inom folkpensioneringen har därför medfört betydligt

större nackdelar än som kunde förutses vid tidpunkten för folkpensionsreformens

genomförande. Dessa nackdelar äro i princip av två slag.

Dels försvåras möjligheterna för en privat tjänstepensionering därigenom

att arbetsgivarna vid bedömande av om de skola införa sådan i vissa inkomstlägen,

måste säga sig, att detta icke är lönande, då därigenom de anställda

gå miste om den inkomstprövade delen av folkpensionen. Dels motverkas

folkpensionärernas benägenhet att genom eget arbete skaffa sig inkomster,

då även dessa inkomster inverka reducerande på den inkomstprövade

delen av folkpensionen. Nuvarande inkomstprövning medför exempelvis

i Stockholm för ogift ålderspensionär med en hyra av 800 kronor

om året, att all sidoinkomst, t. ex. tjänstepension, mellan 800 och 1 680

kronor helt uppslukas av inkomstprövningen. Varje ökning av sidoinkomsten

inom de angivna gränserna medför sålunda icke någon ökning av den

totala inkomsten, då de statliga och kommunala bostadstilläggen reduceras

i motsvarande män. För makar, som båda äro ålderspensionärer och där

årshyran utgör 1 200 kronor, ligger den kritiska zonen i Stockholm vid en

sidoinkomst av mellan 1 000 och 2 400 kronor. Även inkomster närmast

över denna gräns komma i ett synnerligen ogynnsamt läge, även om de

tillföra vederbörande visst tillskott. Inom andra kommuner, som infört

inkomstprövade bostadstillägg, exempelvis Göteborg och Malmö, blir resultatet

liknande det som här angivits för Stockholms stads del.

Ur allmänna principiella synpunkter anser TCO, i likhet med vad som

anfördes i det tidigare nämnda yttrandet över socialvårdskommitténs be
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr bO.

15

tänkande, det önskvärt, att man söker helt och hållet avskaffa inkomstprövningen,

men är samtidigt medveten om de ekonomiska konsekvenser

detta medför. Emellertid böra de ekonomiska konsekvenserna icke överdrivas,

då staten skattevägen får tillbaka betydande belopp. Vidare bör

framhållas att i nuvarande arbetsmarknadsläge det är synnerligen önskvärt,

att pensionärernas arbetskraft i större utsträckning kan utnyttjas.

Beträffande vad som i motionerna framhålles om önskvärdheten av att

söka gynna den privata pensioneringen genom återinförande av privilegieringen

av pensionsinkomst anför organisationen:

TCO vill i princip instämma i de önskemål motionärerna i detta avseende

uttala. Det synes TCO önskvärt, att man vid en utredning av dessa frågor

överväger såväl det av motionärerna i första hand framförda yrkandet om

införandet av privilegierade belopp liksom frågan om att höja den avdragsfria

inkomsten eller att minska den nuvarande avdragsprocenten. Vid en

partiell reform på detta område anser TCO för sin del, att de gynnsammaste

verkningarna torde stå att uppnå genom en icke alltför obetydlig

minskning av avdragsprocenten, från nuvarande 50 procent till exempelvis

25 procent.

TCO vill även framhålla, att frågan om folkpensioneringens förhållande

till tjänstepensioneringen otvivelaktigt kommer i ett i viss mån annat läge

vid ett eventuellt genomförande av en obligatorisk tjänstepensionsförsäkring,

för vilken fråga särskilda sakkunniga tillkallats. Denna utrednings

principbetänkande torde, enligt vad som meddelats, vara att förvänta under

innevarande år. TCO förutsätter, att här ifrågavarande problem uppmärksammas

av denna utredning. Men då det torde vara ovisst, vid vilken

tidpunkt en obligatorisk tjänstepensionering kan genomföras i vårt land,

finner TCO det angeläget att frågan om inkomstprövningen vid folkpensioneringen

göres till föremål för särskild utredning. Därvid bör icke endast

frågan om privilegiering av viss inkomst utan hela problemet om inkomstprövningens

konsekvenser upptagas till behandling.

Efter pensioneringsålder differentierade folkpensionsförmåner

(motionerna I: 250 och II: 293).

Historik.

Frågan huruvida högre folkpension borde utgå vid uppskjuten pensionering

berördes av socialvärdskommittén i sitt ovan nämnda betänkande.

Kommittén framhöll, att i fråga om pensioner, som helt eller såsom i Storbritannien

till väsentlig del finansierades genom avgifter beräknade efter

försäkringstekniska grunder, invändningar knappast torde kunna göras

mot att man läte pensionen stiga med varje år som dess uttagande uppskötes.

Kommittén fortsatte:

Med avseende å en pension, som utgår helt eller till huvudsaklig del med

hänsynstagande till pensionstagarens egen inkomst, ställer sig saken emellertid

annorlunda. En sådan pension är avsedd att i anledning av inträffad

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

försörjningsoförmåga täcka de nödvändiga levnadskostnaderna. Anledning

synes då knappast föreligga att utgiva högre pension till den, som på

grund av bättre hälsa eller andra omständigheter kunnat försörja sig själv

till hög ålder, än till den, som tidigare förlorat sin försörjningsförmåga.

För en åldring med något kapital skulle det vid en sådan anordning kunna

löna sig att genom att förbruka kapitalet innan pension sökes uppskjuta

pensionsåldern, över huvud taget torde kunna sägas, att anordningen skulle

gynna dem, som i fråga om hälsa eller tillgångar ha det bäst ställt, i förhållande

till dem, som ha ett oavvisligt behov av pensionen så snart den

kan erhållas. Eftersom man helst icke bör bestämma pensionen till lägre

belopp, än vad som erfordras för en skälig försörjning för dem som söka

den vid den lägsta pensionsåldern, blir pensionen, om den höjes då dess

uttagande uppskjutes, avsevärt högre än nödvändigt för dem, vilka kunna

vänta länge med att söka pension. Till vad nu sagts kommer att lagstiftningen

och försäkringens administrativa handhavande kompliceras genom

en anordning sådan som den nu antydda. I Danmark torde missnöje mot

pensioneringens anordnande i förevarande avseende ha yppats av ovannämnda

skäl och har det till och med varit tal om att slopa den nämnda

graderingen av pensionerna. Erfarenheterna från Danmark torde också

närmast tyda på att höjning av pensionen, då den uttages vid högre ålder,

icke har någon större effekt på tidpunkten för sökande av pension.

Ur kostnadssynpunkt må bemärkas att en högre pension till dem, som

söka pension senare än normalt, lätt kan medföra merutgifter därigenom

att även de, vilka i alla händelser icke skulle ha sökt pension förrän vid

den högre åldern, komma i åtnjutande av pensionsförhöjningen.

Kommittén framhöll vidare, att den föreslagna pensionsåldern, 67 år, för

övrigt vore så hög, att behovet av särskilda åtgärder för att stimulera till

ett uppskjutande av pensioneringen icke vore av tillnärmelsevis samma

betydelse som exempelvis i Storbritannien, där en pensionsålder av 65 år

för män och 60 år för kvinnor föreslagits.

Yttranden.

Pensionsstyrelsen anför — efter att ha erinrat om socialvårdskommitténs

nämnda uttalanden — följande:

Det nu återgivna yttrandet torde belysa de invändningar som kunna riktas

mot ett system sådant som av motionärerna åsyftas. Det bör också

beaktas att huvudparten av ålderspensionen, den allmänna ålderspensionen,

utgår utan inkomstprövning och sålunda i endast ringa mån torde verka

hämmande å åldringarnas arbetsinsatser. Det kan ifrågasättas om anledning

förefinnes att premiera ett uppskjutet uttagande av pensionen beträffande

dem som endast äro berättigade till allmän ålderspension. De inkomstprövade

pensionsförmånerna, bostadstillägg, särskilda bostadstillägg

och hustrutillägg, torde i regel icke sökas förrän vederbörande förlorat sin

normala arbetsinkomst. Vid jämförelse med förhållandena i andra länder

torde böra beaktas att pensionsåldern inom folkpensioneringen i Sverige är

förhållandevis hög.

Även om pensionsstyrelsen sålunda velat framhålla vissa skäl, som kunna

tala mot den av motionärerna föreslagna anordningen, har styrelsen givetvis

intet att erinra mot att en utredning i frågan kommer till stånd.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande nr iO.

Socialvårdskommittén hänvisar till kommitténs utredning i betänkandet

av år 1945, vilken utredning bland annat visar, att den pensionsförhöjning,

som skulle svara mot ett eller annat års uppskov med pensionens uttagande,

bleve relativt liten. Ehuru kommittén icke då fann anledning att

föreslå någon anordning av det ifrågavarande slaget, anser kommittén det

emellertid vara lämpligt, att frågan upptages till nytt övervägande i samband

med den av kommittén förordade översynen av avdragsreglerna.

Svenska arbetsgivareföreningen erinrar om att föreningen i sitt yttrande

över socialvårdskommitténs betänkande särskilt underströk betydelsen av

att de personer i högre ålder, som hava förmåga och vilja att ställa sin

arbetskraft till folkhushållets förfogande, icke av denna anledning skulle

lida avsevärd inskränkning i sin folkpension.

Varje åtgärd, fortsätter föreningen, som är ägnad att befrämja bevarandet

åt produktionen av alltjämt arbetsdugliga personer, som uppnått den

för erhållande av folkpension föreskrivna åldern, synes, i synnerhet i vårt

lands nuvarande befolkningspolitiska läge, böra hälsas med tillfredsställelse.

Föreningen har för sin del intet att erinra mot att i motionerna föreslagen

utredning företages och föreningen utgår därvid ifrån att samråd upptages

med den år 1947 tillsatta pensionsutredningen.

Av landsorganisationens ovan intagna yttrande framgår, att landsorganisationen

ej vill motsätta sig motionärernas utredningsyrkanden.

Tjänstemännens centralorganisation anför bland annat:

TCO anser frågan om att kunna utnyttja folkpensionärernas arbetskraft

synnerligen angelägen och att åtgärder böra vidtagas för att i större utsträckning

möjliggöra detta. En reform i föreslaget hänseende torde emellertid

endast kunna få mycket begränsade verkningar, om icke de premierande

tilläggen utöver de försäkringsmatematiska värdena bestämmas till

relativt höga belopp. Enligt en mycket schematisk beräkning skulle ett

uppskjutande av ålderspensionen för ogift pensionär från 67 år till 68 år

försäkringsmatematiskt medföra en ökning från 1 000 kronor till cirka

1 100 kronor. Ett uppskjutande till 69 år av uttaget skulle medföra en

ökning till cirka 1 220 kronor och ett uppskjutande till 70 år cirka 1 360

kronor. Härvid har räknats efter dödlighetstabellen R 32 och en räntefot

av 3 procent. En folkpensionär, som uppnått 67 års ålder, torde ofta icke

vara beredd att uppskjuta sitt uttag av pensionen mer än ett år i sänder,

och en förhöjning av den årliga pensionen med 100 kronor eller något mer

för den återstående livstiden kommer säkerligen icke att anses uppväga

förlusten av 1 000 kronor under ett år. Under förutsättning att de premierande

tilläggen fastställas till relativt höga belopp kan bedömningen väntas

giva positivt resultat. De ekonomiska verkningarna komma i det enskilda

fallet givetvis att bedömas med utgångspunkt från summan av de inkomstprövade

och icke inkomstprövade pensionsförmåner, som pensionären haft

rätt till men frivilligt avstått från. TCO vill i detta sammanhang även fästa

2 - Itihang till riksdagens protokoll 1950. 9 sand. .? avd. Nr ’d).

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Andra lagutskottets utlåtande nr >iO.

uppmärksamheten vid att de till statstjänstemännen utgående tjänstepensionerna

äro samordnade med ålderspensionerna enligt folkpensioneringslagen.

Ett genomförande av motionärernas förslag kommer därför att påkalla

ändringar i de statliga pensionsreglementena.

I fortsättningen framhåller organisationen, att ett i nuvarande arbetsmarknadsläge

önskvärt utnyttjande av folkpensionärernas arbetskraft motverkas

enligt organisationens mening av den nuvarande inkomstprövningen

och att lättnader i inkomstprövningen därför bör vara en av de åtgärder

som i första hand överväges i detta sammanhang. Organisationen, som

hemställt, att dessa frågor måtte göras till föremål för utredning, anser, att

även de i nu ifrågavarande motioner berörda frågorna böra upptagas till

prövning vid en sådan utredning.

Utskottet.

I den proposition till 1946 års riksdag, varigenom förslag till ny lag om

folkpensionering framlades, uttalade föredragande departementschefen i samband

med frågan, huruvida ålderspension borde utgå utan inkomst- eller behovsprövning,

bland annat, att — med hänsyn till att vi i vårt land stode

inför en befolkningsutveckling, som medförde, att antalet åldringar snabbt

växte, medan däremot antalet medborgare i den arbetsföra åldern tenderade

att stagnera — det vore ett synnerligen viktigt samhällsintresse, att ålderspensioneringen

utformades så, att åldringarnas villighet att i görlig mån

utnyttja sin kvarstående arbetsförmåga icke motverkades. En ålderspensionering,

som vore så anordnad att storleken av de utgående pensionsförmånerna

kraftigt reducerades, om pensionären genom eget arbete själv

skaffade sig inkomster vid sidan av pensionen, fyllde icke detta krav.

Reduktionen av pensionen med hänsyn till egna inkomster medförde vidare,

att det för den enskilde tedde sig mindre angeläget att genom eget sparande

själv bidraga till sin åldersförsörjning. Villigheten hos arbetsgivare, fortsatte

departementschefen, att ordna enskild pensionering av anställda och

arbetare måste vidare i väsentlig grad påverkas av regler som medförde,

att den anställde därigenom ginge miste om en betydande del av den folkpension,

vartill han eljest skulle ha ägt rätt.

Då riksdagen anslöt sig till Kungl. Maj:ts förslag, att allmän ålderspension

borde utgå oberoende av inkomst och förmögenhet, torde bland annat

ovannämnda synpunkter ha varit vägledande. Att statsmakterna icke då

ansågo sig kunna slopa inkomstprövningen jämväl beträffande de lagstadgade

bostadstilläggen till ålderspensionärerna, synes främst ha berott på

de avsevärda kostnadsökningar detta skulle ha medfört.

Utskottet delar den uppfattning, som sålunda framkom redan vid folkpensioneringslagens

antagande och som kommit till uttryck även i ifrågavarande

motioner, nämligen att bestämmelserna böra vara så utformade,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr tf).

;ilt de i minsta möjliga mån verka hindrande å utnyttjandet av pensionstagarnas

arbetskraft och å befolkningens sparvil ja.

Under de år, som förflutit sedan den nya lagen om folkpensionering trätt

i kraft, ha de nackdelar, som gällande regler om inkomstprövning förorsaka,

efter hand blivit alltmera uppenbara. Avdragsreglerna synas ha fått sådana

ofördelaktiga verkningar, som man knappast kunnat förutse vid lagens antagande.

En starkt bidragande orsak härtill torde vara, att särskilda bostadstillägg

kommit att införas i betydligt större utsträckning än vad man

från början räknat med. Sålunda ha särskilda bostadstillägg numera införts

i kommuner med sammanlagt inemot 4 miljoner invånare, och nya kommuner

besluta alltjämt införandet av sådana tillägg. Framhållas må särskilt

alt tilläggen, som utgå i enlighet med grunder, som beslutats av vederbörande

kommun, oftast äro förenade med avdragsregler, som väsentligt

skärpa verkningarna av de i lagen stadgade reglerna om avdrag. De förändringar

i penningvärdet, som inträffat efter det lagen antogs i juni 1946,

äro uppenbarligen jämväl av betydelse i förevarande sammanhang.

De nuvarande avdragsreglernas verkningar ha närmare belysts i motionerna

och de remissyttranden, som utskottet låtit inhämta. Vidare har utskottet

tagit del av olika exempel, som jämväl närmare belysa, hur reglerna

verka. Utskottet har därvid kommit till den uppfattningen, att de nuvarande

förhållandena icke kunna anses vara tillfredsställande och alt avdragsreglerna

förty äro i behov av översyn. Vid bedömningen av frågan om uppmjukning

av avdragsreglerna torde statsfinansiella skäl spela en stor roll.

Men även om några större kostnadsökningar för folkpensioneringen icke i

nuvarande läge kunna tillåtas, torde möjligheterna att inom den nuvarande

kostnadsramen nå mera tillfredsställande resultat böra undersökas. Vid eu

dylik översyn torde de ovan anförda synpunkterna angående inkomstprövningen

så långt möjligt böra vara vägledande.

Såsom av det redan anförda framgår, är frågan om avdragsreglernas

verkningar intimt förknippad med bestämmelserna om de särskilda bostadsli

1 läggen ävensom bestämmelserna angående bostadskostnadsgrupperingen.

Med hänsyn till den omfattning och den betydelse, som de särskilda bostadslilläggen

fått, synas starka skäl tala för att frågan i vilken utsträckning

staten bör normera grunderna för de särskilda bostadstilläggen upptages

till prövning. Genom de särskilda bostadstilläggen är den ursprungliga i

lagen reglerade bostadskostnadsgrupperingen i hög grad modifierad. I de

yttranden, som avgivits över den av de sakkunniga för utredning rörande

folkpensionärernas bostadsförhållanden och bostadskostnader avgivna utredningen,

har förordats, att eu omprövning av bestämmelserna om bostadstillägg

och bostadskostnadsgrupper måtte verkställas. Därvid har även

ifrågasatts, huruvida ej de lagstadgade och de särskilda bostadstilläggen

kunde ersättas med kommunala bostadstillägg, vilka kunde tänkas förenade

med statsbidrag, under förutsättning att vissa avdragsregler och andra före
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr fiO.

skrifter iakttoges. Vidare har bland annat ifrågasatts, huruvida icke ett

bostadstillägg borde kunna givas en sådan utformning, att dess storlek

kunde anpassas till förändringar i en folkpensionärs faktiska bostadsstandard

inom ramen av ett till viss standard knutet maximibelopp. På grund

av det ovan påtalade sambandet mellan inkomstprövningen och bostadstilläggen

samt med hänsyn till det läge vari frågan om bostadstilläggen och

bostadskostnadsgrupperingen befinner sig, vill utskottet ifrågasätta, huruvida

icke lämpligen i samband med en översyn av avdragsreglerna jämväl

frågan om bostadstilläggen och bostadskostnadsgrupperingen bör upptagas

till omprövning.

I motionerna 1: 327 och II: 389 har hemställts, att i samband med en utredning

rörande en successiv minskning av de inkomstprövade avdragen

möjligheterna att snabbt underlätta den s. k. arbetarpensioneringen genom

ett provisoriskt återinförande av s. k. privilegiering särskilt måtte beaktas.

Frågan om privilegiering av vissa inkomster var föremål för ingående uppmärksamhet

i samband med antagandet av den nya lagen om folkpensionering.

Det avgörande skälet för införandet av de tidigare gällande privilegieringsbestämmelserna

hade varit, att man därigenom velat stimulera arbetsgivare

att sörja för sina anställdas pensionering. Då privilegieringsbestämmelserna

slopades i den nya lagen åberopades till stöd därför främst, att

det huvudsakliga motivet för anordningen med privilegierade inkomster

bortfölle, därest den allmänna ålderspensionen gjordes helt oberoende av

den egna inkomsten.

Detta skäl för avskaffande av privilegieringsbestämmelserna måste anses

ha förlorat i styrka allteftersom de inkomstprövade särskilda bostadstillläggen

fått ökad betydelse. Emellertid uppställer sig i samband med frågan

om privilegiering ett flertal svårbedömbara spörsmål. Av särskild vikt är

frågan, vilka inkomster som böra privilegieras, om icke egen arbetsinkomst

hör jämställas med inkomst från pension in. m. Utan att taga ställning till

spörsmålet om vissa inkomster böra privilegieras eller ej, anser utskottet,

alt frågan hör uppmärksammas i samband med eu allmän omprövning

utav avdragsreglerna.

För att söka stimulera den äldre arbetskraften till produktiva insatser

föreslås i motionerna 1:250 och 11:293 en utredning av förutsättningarna

för ett system med efter pensioneringsålder differentierade folkpensionsförmåner.

I sitt förslag till ny lag om folkpensionering framhöll socialvärdskommittén

flera olika skäl, som talade mot en dylik anordning med

högre pension vid uppskjuten pensionering. Dessa skäl torde i huvudsak

alltjämt äga full giltighet. Enligt utskottets mening skulle eu sådan reform

få mycket begränsade verkningar, därest den skulle genomföras inom nuvarande

kostnadsram för folkpensioneringen. Om däremot de premierande

tilläggen kunde bestämmas till relativt höga belopp skulle reformens betydelse

uppenbarligen öka. Men därvid uppkommer frågan, om icke de därför

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andni lagutskottets utlåtande nr U).

erforderliga medlen kunde, ur ovan anförda allmänna synpunkter, förväntas

bliva bättre använda, därest man i stället genomförde lättnader i

inkomstprövningen. Härtill kommer att ett system med differentierade

folkpensionsförmåner torde komma att medföra en ganska komplicerad

administrativ apparat. Oaktat de skäl, som sålunda tala mot ett system

med differentierade folkpensionsförmåner, anser utskottet likväl, att jämväl

denna fråga bör beaktas vid eu översyn av avdragsreglerna.

Utöver vad utskottet ovan uttalat angående behovet av översyn av vissa

särskilda spörsmål, anser sig utskottet icke kunna förorda, att, såsom i

motionen II: 119 yrkas, jämväl ett flertal andra bestämmelser i lagen om

folkpensionering redan nu måtte göras till föremål för översyn. Anmärkas

må vidare att flertalet av de i motionen II: 119 åsyftade reformerna synas

vara av den art, att deras genomförande skulle medföra avsevärda kostnadsökningar.

Såsom i olika remissyttranden framhållits sammanhänga de nu berörda

spörsmålen i lagen om folkpensionering nära med frågan om ordnandet av

en pensionering för anställda i privat tjänst. Sistnämnda fråga utredes för

närvarande av pensionsutredningen, som beräknar kunna avgiva principbetänkande

under innevarade år. Vidare har, såsom av den här ovan lämnade

redogörelsen framgår, chefen för socialdepartementet i propositionen

nr 167 till innevarande riksdag uttalat, att han hade för avsikt att utverka

Ivungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla särskilda utredningsmän för översyn

av de nu gällande avdragsreglerna i lagen om folkpensionering. Härtill

kommer att i de ovan omförmälda yttrandena över den utredning, som

verkställts av de sakkunniga för utredning rörande folkpensionärernas

bostadsförhållanden och bostadskostnader, hemställts om utredning rörande

bostadstilläggen och bostadskostnadsgrupperingen. Vad särskilt angår bostadskostnadsgrupperingen

föreligger uppenbarligen ett visst samband mellan

denna gruppering och dyrortsgrupperingen, beträffande vilken en allmän

omgruppering på basis av en ny dyrortsundersökning torde vara förestående.

Det material, som därvid kommer att förebringas, synes bliva av

slor betydelse för en bedömning av bostadskostnadsgrupperingen. Som underlag

för den kommande dyrortsundersökningen skall, enligt vad som

framgår av statsrådsprotokollet för den 21 april 1950, en utredning angående

principerna för dyrortsgrupperingen nu verkställas. Slutligen vill utskottet

framhålla, all utformningen av det väntade förslaget till lag om

socialhjälp torde bliva av viss betydelse för bedömningen av nu ifrågavarande

spörsmål.

Med hänsyn till det läge, vari de ovan berörda frågorna sålunda befinna

sig, och då Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på spörsmålen

samt bäst torde kunna bedöma, hur det fortsatta utredningsarbetet bör

bedrivas, har utskottet ej ansett påkallat, alt riksdagen nu hos Kungl. Maj:t

anhåller om ytterligare utredningar, utan funnit lämpligast, att föreslå

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Andra lagutskottets utlåtande nr it).

riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet

ovan anfört.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen i anledning av förevarande motioner,

I: 250, I: 327, II: 119, II: 293 och II: 389, måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t som sin mening giva till känna vad utskottet

ovan anfört;

B. att motionerna I: 250 och II: 293, i den mån de icke

kunna anses besvarade genom vad utskottet under A. hemställt,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

C. att motionerna 1: 327 och II: 389, i den mån de icke

kunna anses besvarade genom vad utskottet under A. hemställt,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

I). att motionen II: 119, i den mån den icke kan anses

besvarad genom vad utskottet under A. hemställt, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 maj 1950.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

t rån första kammaren: herrar Norman, Forslund, Sten, Hallagård,

Wistrand, Sunne, Nils Elowsson och Bengtson;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken, Hagård,

fröken Höjer, herrar Carlsson i Bakeröd, Andersson i Alf redshem, Ödhe

och Andersson i Linköping.

Reservationer:

1 ) av herrar Hallagård, Wistrand, Bengtson, Hagård och Carlsson i

Bakeröd;

2) av herrar Sunne och Jacobsson i Igelsbo samt fröken Höjer, vilka beträffande

den i motionerna I: 327 och II: 389 berörda frågan rörande successiv

minskning av de inkomstprövade avdragen samt i samband därmed

underlättande av den s. k. arbetarpensioneringen genom ett provisoriskt

införande av s. k. privilegiering av dylik pension ansett, att utskottet bort

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr ''it). 2.‘i

uttala, att ifrågavarande spörsmål är av sådan betydelse att en skyndsam

utredning borde verkställas berörande hela komplexet av ifrågavarande

avdrag inklusive privilegieringen av enskild arbetarepension, samt att utskottet

i enlighet härmed bort hemställa,

A. att riksdagen i anledning av motionerna 1:327 och

II: 389 samt I: 250 och II: 293 måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla om utredning dels rörande en successiv

minskning av de inkomstprövade avdragen på statliga och

kommunala förmåner jämlikt folkpensioneringslagen och

därtill anknutna författningar, varvid möjligheterna att

snabbt underlätta den s. k. arbetarpensioneringen genom ett

provisoriskt återinförande av s. k. privilegiering särskilt bör

beaktas, och dels övriga i motionerna berörda spörsmål,

samt framläggande för riksdagen av de förslag vartill utredningen

kan föranleda; samt

B. att motionen II: 119, i den mån den icke kan anses besvarad

genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:308 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner dels om utredning av förutsättningarna för ett system med efter pensionering sålder differentierade folkp a1 i texten