Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning syftande till att avskaffa bostadskostnadsgrupperingen inom folkpensioneringen samt att i avvaktan härpå uppflytta lägsta bostadskostnadsgrupp till näst lägsta». Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet hänvisa till motionerna. Gällande bestämmelser.

1950-05-09 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1950:41, Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning syftande till att avskaffa bostadskostnadsgrupperingen inom folkpensioneringen samt att i avvaktan härpå uppflytta lägsta bostadskostnadsgrupp till näst lägsta». Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet hänvisa till motionerna. Gällande bestämmelser.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 41.

1

Kr 41.

Ltlåtande i anledning av väckta motioner om avskaffande av

bostadskostnadsgrupperingen inom folkpensioneringen

m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 248 i första kammaren av herr Wahlund

m. fl. samt nr 388 i andra kammaren av herr Pettersson i Dahl m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning syftande

till att avskaffa bostadskostnadsgrupperingen inom folkpensioneringen

samt att i avvaktan härpå uppflytta lägsta bostadskostnadsgrupp till

näst lägsta».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Gällande bestämmelser.

Vid 1946 års riksdag antogs efter förslag av Kungl. Maj.-t ny lag om folkpensionering.

Denna lag, lagen den 26 juni 1946 om folkpensionering, trädde

i kraft den 1 januari 1948. Följande bestämmelser i lagen äro i förevarande

ärende av intresse.

Folkpension utgår enligt 3 och 4 §§ under i lagen närmare angivna förutsättningar

i form av allmän ålderspension, invalidpension, sjukbidrag eller

änkepension. Enligt 5 § förhöjes å vissa orter folkpension med bostadstillägg.

För detta ändamål indelas riket i fem bostadskostnadsgrupper på sådant

sätt att grupp med högre nummer omfattar orter med större bostadskostnader,

däri inberäknade kostnaderna för bränsle, än grupp med lägre

nummer. Indelningen verkställes av socialstyrelsen enligt de närmare föreskrifter

Konungen meddelar. Bostadstillägg utgår med de belopp för år räknat,

som framgå av följande tabell:

Gift pensionsberättigad och änkepen
sionsberättigad.

................. 100:

Annan pensionsberättigad.......... 150: —

Bostadstillägget utgår efter inkomstprövning. Enligt 7 § skall nämligen

dylikt tillägg minskas med fem tiondelar av den pensionsberättigades årsinkomst

i vad den inå överstiga, för gift pensionsberättigad 300 kronor och

för annan pensionsberättigad 400 kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 samt. 2 avd. Nr 41.

G r u

P P

III

IV

v

200: —

300: —

400: —

300: —

450: —

600: —

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 41.

Ytterligare må anmärkas, att enligt 6 § särskilt bostadstillägg skall, där

kommun så beslutat, utgå i enlighet med grunder som kommunen har

att bestämma till pensionsberättigad, som är mantalsskriven inom kommunen.

Den 28 mars 1947 meddelade Kungl. Maj :t närmare föreskrifter för socialstyrelsen

i fråga om indelningen i bostadskostnadsgrupper av samtliga

orter i riket. Föreskrifterna, som byggde på ett av styrelsen framlagt förslag

i ämnet, innehöllo att orter, för vilka bostads- och bränslekostnadstalet,

beräknat enligt i föreskrifterna närmare angivna grunder, understege

650 kronor, skulle hänföras till bostadskostnadsgrupp I och övriga orter

till bostadskostnadsgrupp II, om bostads- och bränsleköstnadstalet med

mindre än 75 kronor överstege nyssnämnda belopp, samt till bostadskostnadsgrupp

III, IV eller V i den mån ortens bostads- och bränslekostnadstal

med respektive 75, 150 eller 225 kronor överstege samma belopp. I föreskrifterna

stadgades vidare, att indelningen skulle äga giltighet till och med

1949 års utgång.

Kungörelse i ämnet utfärdades därefter av socialstyrelsen den 21 april

1947 (SFS 1947:222). Vissa ändringar i bostadskostnadsgrupperingen ha

sedermera företagits. Genom beslut den 9 december 1949 (SFS 1950: 55) har

Kungl. Maj :t föreskrivit, att de för åren 1948—1949 gällande föreskrifterna

rörande rikets indelning i bostadskostnadsgrupper jämlikt lagen om folkpensionering

skola äga fortsatt giltighet till och med år 1951.

Historik in. m.

Det av Kungl. Maj :t för 1946 års riksdag genom proposition nr 220 framlagda

förslaget till lag om folkpensionering grundade sig på ett av socialvårdskommiltén

i november 1945 avgivet betänkande i ämnet (SOU 1945.

46). Beträffande dyrortsgraderingsfrågan anförde socialvårdskommittén till

en början bland annat följande:

Såsom framgår av 1943 års dyrortskommittés nyligen avgivna betänkande

(SOU 1945:32) föreligga fortfarande betydande skiljaktigheter i fråga om

levnadskostnaderna å olika orter i vårt land. Dessa skiljaktigheter hänföra

sig i väsentlig mån till utgifterna för skatter, hyra och bränsle. Sagda betänkande

har utgått från den utgiftsbudget för man, hustru och två barn, som

inrymmes inom ramen av lönen i elfte löneklassen enligt civila avlöningsreglementet.

Uppenbarligen skilja sig folkpensionärernas levnadsförhållanden

i högst avsevärd mån från en sådan familjs. På grund av det lägre inkomstläget

spela skatterna en mindre roll för folkpensionärerna varjämte

utgifterna för konsumtionsändamål bli lägre även relativt sett. Utgifterna för

hyra och bränsle äro också lägre men ej lika mycket lägre som övriga utgifter.

Dessa omständigheter leda till att skiljaktigheterna i fråga om levnadskostnaderna

i olika orter beträffande folkpensionärerna huvudsakligen hanföra

sig till bostads- och bränsleposterna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 41.

3

Efter att ha lämnat vissa uppgifter om bostadskostnaderna framhöll kommittén,

att en pensionär behövde större belopp för sin försörjning om han

bodde i en storstad än om han bodde på landsbygden. Det förhållandet att

bostäderna i städerna i avsevärt större utsträckning än på landsbygden vore

lorsedda med sådana bekvämligheter som vatten, avlopp och avträde inomhus

kunde icke i och för sig rubba detta faktum. Kommittén fann, att dyrortsgraderingen

av folkpensionerna enligt då gällande lagstiftning borde ersättas

med särskilda bostadstillägg i de dyrare bostadsorterna, avsedda att

täcka merkostnaderna för bostad och bränsle. I fråga om utformningen av''

bostadstilläggen förordade kommittén, att generella tillägg infördes, vilka

vore graderade efter bostadskostnaderna på sådant sätt att del bleve möjligt

för det stora flertalet pensionärer att inom tilläggets ram ordna sin bostadsfråga.

Bostads- och bränslekostnaderna å billigaste ort föreslogos emellertid

skola inarbetas i själva pensionen.

Beträffande frågan om orternas indelning i grupper föreslog socialvårdskommittén

upptagande av fem olika bostadskostnadsgrupper. Detta förslag

grundade kommittén på resultatet av en omfattande statistisk undersökning.

Tilläggen föreslogos skola utgå med de belopp som framgå av den ovan i

samband med återgivandet av författningsbestämmelserna upptagna tabellen.

I propositionen nr 220 anförde föredragande departementschefen, statsrådet

Möller, i förevarande avseende bland annat följande:

Om de föreslagna pensionsbeloppen 1 000 resp. 1 600 kronor kunna antagas

på billigare orter, främst den rena landsbygden, täcka försörjningsbehovet,

visar den föreliggande utredningen, att detta icke är fallet på

andra håll. Otvivelaktigt föreligga alltjämt i vårt land betydande skillnader

i levnadskostnadernas höjd å olika orter. Det är därför uteslutet att, såsom

i några yttranden ifrågasatts, helt slopa varje gradering av pensionsförmånernas

storlek efter förhållandena å skilda platser. Om man vill åstadkomma

en reell likställighet för pensionstagarna i olika delar av landet,

måste pensionsförmånernas storlek graderas. Socialvårdskommittén har för

sin del funnit eu dylik gradering böra ske uteslutande med hänsynstagande

till kostnaderna för bostad och bränsle. Det kan ifrågasättas, om tiden verkligen

är inne att helt slopa den nuvarande dyrortsgraderingen, som tager

hänsyn även till andra levnadskostnader. Bortses från bostadskostnaderna

torde emellertid en tendens till utjämning av levnadskostnaderna gjort sig

gällande. Det synes föga sannolikt att, såsom från något håll anmärkts, de

alltjämt föreliggande olikheterna i detta hänseende skulle komma att ånyo

skärpas vid en återgång till mera normala förhållanden. Med hänsyn till det

anförda anser jag mig i princip böra godtaga kommitténs förslag i denna

del.

Emot kommitténs förslag att landet skall indelas i fem bostadskostnadsgrupper

och att det skall ankomma på socialstyrelsen att verkställa indelningen

synes mig intet vara att erinra. Däremot kan jag ej ansluta mig till

kommitténs uppfattning att indelningen bör ske för tio år i sänder. I likhet

med vissa skiljaktiga ledamöter av kommittén och ett stort antal remissinstanser

anser jag att indelningen bör omprövas ungefärligen vart femte

år. Den första indelningen i bostadskostnadsgrupper bör dock enligt min

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 41.

mening erhålla en giltighetstid av endast cirka tre år. Det synes icke nödvändigt

att tidpunkterna för omprövningen av indelningen i bostadskostnadsgrupper

angivas i lagen utan torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att

efter vad som finnes lämpligt besluta härom. Genomföres ny kommunindelning

i riket, varom förslag kommer att föreläggas årets riksdag, torde därav

betingade jämkningar i bostadskostnadsgrupperingen böra ankomma på

Kungl. Maj :ts förordnande i samband med beslutet om indelningsändring.

Spännvidden mellan bostadstilläggens storlek inom de olika bostadskostnadsgrupperna

synes i stort sett ha väl avvägts av socialvårdskommittén.

Emellertid utvisa föreliggande siffror att i Stockholm — och även på andra

särskilt dyra orter — den understödsstandard som är normerande för utgivande

av fattigvård ligger så högt, att de av kommittén föreslagna pensionsbeloppen,

bostadstilläggen däri inräknade, icke kunna anses motsvara

en rimlig försörjning på dessa orter. Väsentligen torde detta sammanhänga

med påfallande höga hyreskostnader. I dessa fall föreligger alltså ett behov

att kunna höja de maximala pensionsbelopp kommittén föreslagit. Förhållandena

kunna även på landsbygden vara sådana, att folkpensionären

behöver ett tillskott till pensionen för att kunna bestrida särskilt höga bostadskostnader.

Då det här gäller pensionsfall, som icke kunna helt tillgodoses

genom de mera generella regler efter vilka det tidigare behandlade bostadstillägget

är och måste vara utformat, bör den förbättring av pensionsförmånerna

jag här åsyftar lämpligen kunna åstadkommas genom särskilda

kommunala bostadstillägg. Jag vill därför förorda, att bestämmelser införas

av innehåll att kommun äger besluta att till folkpensionär som är mantalsskriven

inom kommunen skall kunna utgå särskilt kommunalt bostadstillägg.

1 anledning av propositionen nr 220 väcktes åtskilliga motioner avseende

dyrortsgraderingsfrägan. Sålunda yrkades i de likalydande motionerna T: 319

av fru Svenson in. fl. och 11:496 av herr Werner m. fl. att bostadstillägg

efter behovsprövning skulle kunna utgå i alla rikets kommuner med lika

stort högsta belopp, nämligen för gift pensionsberättigad och änkepensionsberättigad

med 200 kronor per år och för annan med 300 kronor per år. I

motionen 11:486 hemställde herr Senander in. fl., afl pensionärerna i bostadskostnadsgrup

I i fråga om bostadstillägg måtte jämställas med pensionärerna

i bostadskostnadsgrupp II, och i motionen II: 493 av herr Ekdahl

hemställdes, att bostadstillägg skulle utgå i bostadskostnadsgrupp I till gift

pensionsberättigad och änkepensionsberättigad med 75 kronor per år och till

annan pensionsberättigad med 100 kronor per år.

Första särskilda utskottet, som behandlade propositionen, anförde i sitt

över densamma avgivna, av riksdagen godkända utlåtande, nr 1, beträffande

nu itrågavarande spörsmål bland annat följande:

Vad angår de i motionerna framställda förslagen har utskottet konstaterat,

att de medföra betydande utgiftsökningar. Sålunda torde det i motionerna

1:319 och 11:496 framlagda förslaget medföra en årlig kostnadsökning

av närmare 60 miljoner kronor. Kostnadsökningen på grund av det i

motionen II: 486 gjorda förslaget torde kunna beräknas till mera än 30 miljoner

kronor under det att kostnadsökningen på grund av det i motionen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 41.

5

11:493 framställda yrkandet torde stanna vid drygt 20 miljoner kronor.

Samtliga de nu lämnade siffrorna äro approximativa men torde giva en

ungefärlig bild av de ekonomiska konsekvenserna av de framställda ändringsförslagen.

Utskottet har vid övervägande av de på förevarande spörsmål inverkande

omständigheterna och under hänsynstagande till de siffror, som av socialvårdskommittén

framlagts i dess statistiska betänkande angående folkpensionärernas

bostadsförhållanden in. m., funnit den i departementsförslaget

föreslagna lösningen visserligen icke vara helt invändningsfri men dock av

beskaffenhet att under nu rådande förhållanden i möjligaste mån tillgodose

olika synpunkter. Utskottet får därför tillstyrka att förslaget i denna del

vinner riksdagens bifall. Härvid förutsätter utskottet emellertid att utvecklingen

av pensionstagarnas utgifter för bostads- och bränsleändamål i de

olika orterna kommer att ägnas vederbörlig uppmärksamhet samt att därav

föranledda jämkningar av ortsgrupperingen verkställas med ungefärligen

de tidsintervaller, som av departementschefen angivits.

Vid 1948 års riksdag yrkades i likalydande motionerna I: 25 av herr Hesselbom

in. fl. och II: 47 av herr Lundqvist in. fl., att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa, att en översyn av gällande bestämmelser

i fråga om bostadsgruppering för folkpensionärerna snarast måtte komma

till stånd.

I sitt över motionerna avgivna utlåtande, nr 6, hemställde andra lagutskottet,

att motionerna icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Till stöd för denna hemställan anförde utskottet bland annat:

Den nuvarande bostadskostnadsgrupperingen för folkpensionärerna upphör

att gälla med 1949 års utgång. Såsom framgår av vad ovan angivits

är en revision av bostadskostnadsgrupperingen avsedd att företagas dessförinnan.

Kungl. Maj :t har ansett, att till ledning för denna revision en

specialundersökning rörande folkpensionärernas bostadsförhållanden och

särskilt deras bostadskostnader bör ske. För att verkställa en sådan undersökning

har Kungl. Maj:t tillkallat särskilda sakkunniga. En översyn av bostadskostnadsgrupperingen

kommer alltså inom kort att verkställas, och

någon framställning härom från riksdagen till Kungl. Maj :t är därför icke

erforderlig.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

De i andra lagutskottets utlåtande nr 6 vid 1948 års riksdag omnämnda

sakkunniga för utredning rörande folkpensionärernas bostadsförhållanden

och bostadskostnader ha i september 1948 framlagt utredning i angivna avseende

(SOU 1949: 12). I utredningen redogöra de sakkunniga för den av

socialvårdskommittén gjorda undersökningen angående folkpensionärernas

bostadsförhållanden. Vidare ha de sakkunniga begagnat det material som

tramkommit genom bostadsräkningen 1945. Dessutom ha de sakkunniga

själva verkställt en specialundersökning angående folkpensionärernas bostadsförhållanden

och särskilt deras bostadskostnader för ett urval mindre

tätorter och tätbefolkade landskommuner. I ett avsnitt -— vari huvudresultaten

av de statistiska undersökningarna framskymta — behandla de sakkunniga

principspörsmålet huruvida bostadstilläggen enligt nuvarande be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 41.

stäinmelser möjliggöra för de pensionsberättigade att inneha bostäder av

lika standard på orter inom olika bostadskostnadsgrupper. De sakkunniga

ha vidare genomfört provgrupperingar i enlighet med principen lika standard.

Dessa provgrupperingar ha skett enligt olika alternativ. Vissa huvudresultat

av dessa provgrupperingar framgå av den sammanfattning av resultaten

av utredningen, som ingår i betänkandet.

För närmare kännedom om utredningen får utskottet hänvisa dels till de

sakkunnigas betänkande och dels till utskottets nedan omförmälda utlåtande

nr 26 till 1949 års riksdag.

Utredningen har under år 1949 varit föremål för remissbehandling. Remissyttrandena

återgivas nedan.

Vid 19å9 års riksdag väcktes tre motioner i förevarande ämne, nämligen

dels likalydande motionerna nr 111 i första kammaren av herr Persson, Ivar,

in. fl. och nr 130 i andra kammaren av herr Hansson i Skegrie m. fl. dels

ock motionen nr 286 i andra kammaren av herr Senander in. fl. I motionerna

hemställdes, att riksdagen måtte besluta minska antalet bostadskostnadsgrupper

till fyra genom att den lägsta gruppen slopades och att till följd

därav orter tillhörande denna grupp uppflyttades till den näst lägsta gruppen.

Motionerna behandlades av andra lagutskottet, som i sitt utlåtande nr

26 hemställde, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet erinrade till en början om den utredning, som verkställts av de

sakkunniga för utredning rörande folkpensionärernas bostadsförhållanden

och bostadskostnader, och anförde därom:

I denna utredning, som sålunda avsett allenast frågan om de skilda orternas

inplacering i bostadskostnadsgrupper enligt folkpensioneringslagens

bestämmelser rörande bostadskostnadsgrupperingen, ha de sakkunniga

emellertid, utan att dock taga ställning därtill, berört även de principer,

som ligga till grund för nämnda bestämmelser, samt dessas utformning.

Ett av de spörsmål som därvid ägnats uppmärksamhet är huruvida folkpensioneringslagens

nuvarande differentiering av bostadstilläggen ger de

ekonomiska förutsättningarna för pensionsberättigade, boende inom olika

bostadskostnadsgrupper, att inneha bostäder av lika standard. De sakkunniga

ha därutinnan uttalat, att om man förutsätter lika standard och utgår

från den standard, som folkpensionerna i Stockholm kunna tillfredsställa,

bostadstilläggen äro genomgående alltför små i de lägsta grupperna.

Om man emellertid skulle höja bostadstilläggen i de lägre ortsgrupperna,

så att de endast komine att ligga så mycket lägre i förhållande till Stockholm,

som svarar mot skillnaden i hyra vid lika standard, så skulle bostadstilläggen

i de lägre grupperna räcka betydligt bättre än i den högsta

gruppen, beroende på att pensionärerna i de lägre grupperna i allmänhet

ej ha tillgång till bostäder av samma kvalitet som i den högsta gruppen,

utan tvingas bo i dåliga och billiga bostäder. De sakkunniga framhålla vidare,

att om man i stället utgår från förhållandena i den lägsta gruppen

och frågar, huru stora bostadstillägg, som erfordras i de högre grupperna

för att upprätthålla förhållandevis samma standard som i den lägsta gruppen,

så kommer man till betydligt lägre bostadstillägg i de högre grupperna

än de nu gällande. Genom den relativt höga standard, som pensionärerna

på dessa orter äro tvungna att iaktta, och därav föranledda höga hy
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 41.

7

ror skulle emellertid enligt de sakkunniga dylika lägre tillägg bli ännu

mer otillräckliga än de nuvarande tilläggen redan äro. Sammanfattningsvis

ha de sakkunniga anfört, att bostadskostnadsgrupperingen i realiteten

icke kunnat genomföras enligt principen lika standard och att skillnaden

i bostadstillägg mellan de högre och de lägre bostadskostnadsgrupperna är

väsentligt större än som svarar mot skillnaden i bostadskostnad vid lika

standard. En konsekvent genomförd gruppering efter principen lika standard

skulle enligt de sakkunniga medföra så stora förändringar i jämförelse

med nu gällande gruppering, att särskilda åtgärder bleve nödvändiga

för dess tillämpning. De åtgärder, som de sakkunniga för sådant ändamål

peka på, äro ändring av tilläggsbeloppen och eventuellt ändring av antalet

bostadskostnadsgrupper. I enlighet med det begränsade uppdrag de sakkunniga

erhållit ha de emellertid icke ansett sig kunna gå närmare in på

dessa frågor.

Utskottet fortsatte därefter:

Det i motionerna väckta spörsmålet utgör allenast en del av den utav

de sakkunniga berörda frågan. Att bryta ut denna mindre del och behandla

den särskilt kan enligt utskottets mening icke vara lämpligt. Utskottet

är ej heller berett att nu taga ställning till frågan i hela dess vidd, bland

annat på den grund att de slutsatser, till vilka de sakkunniga kommit,

bygga på ett svåröverskådligt och svårbedömbart statistiskt material, vilket

material liksom ock de principer, enligt vilka det bearbetats, ävensom

de utav detsamma dragna slutsatserna hittills icke närmare prövats vid

sedvanlig remissbehandling. Därest emellertid de sakkunnigas ovan återgivna

uttalanden visa sig vara hållfasta, synes det utskottet som om fog

funnes att upptaga hela frågan om bostadskostnadsgrupperingen till omprövning.

Med hänsyn till det läge, vari frågan, enligt vad som framgår av

det anförda, nu befinner sig, kan någon framställning till Kungl. Maj :t

beträffande densamma icke anses erforderlig.

I en vid utlåtandet fogad reservation av herrar Hallagård och Carlsson i

Bakeröd anfördes bland annat följande:

Den av de sakkunniga avgivna utredningen ger vid handen, att folkpensioneringslagens

nu gällande bestämmelser beträffande bostadstilläggen ej

göra det möjligt för folkpensionärerna i de lägre bostadskostnadsgrupperna

att inneha bostäder av samma standard som dem, folkpensionärerna i de

högre bostadskostnadsgrupperna bebo. Detta förhållande måste anses i hög

grad otillfredsställande och en ändring av folkpensioneringslagens bestämmelser

i detta avseende är synnerligen angelägen. Att utan närmare utredning

vidtaga en dylik ändring i lagen kan emellertid enligt utskottets mening

ej komma i fråga. Utskottet finner därför, att riksdagen hos Kungl.

Maj :t bör göra framställning om utredning beträffande folkpensioneringslagens

bestämmelser om bostadstilläggen i syfte att ernå sådan ändring av

desamma, att folkpensionärerna på samtliga orter i riket erhålla ekonomisk

möjlighet att inneha bostad av lika standard. Då härvid såsom utgångspunkt

bör tagas standarden hos de bostäder, som folkpensionärerna i

de högre bostadskostnadsgrupperna nu faktiskt bebo, torde det för att angivna

syfte skall kunna uppnås vara erforderligt, att även pensionärerna i den

lägsta bostadskostnadsgruppen erhålla bostadstillägg.

Reservationen utmynnade i en hemställan att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla, att Kungl. Maj :t ville med beaktande av de

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 41.

synpunkter, som anförts i reservationen, låta verkställa utredning om folkpensioneringslagens

bestämmelser om bostadstilläggen samt för 1950 års

riksdag framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Yttranden.

Över den utredning, som verkställts av de sakkunniga för utredning rörande

folkpensionärernas bostadsförhållanden och bostadskostnader, ha under

senare hälften av år 1949 till Kungl. Maj:t avgivits yttranden av pensionsstyrelsen,

hostadsstyrelsen, Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas

förbund. Av yttrandena må följande här återgivas.

Pensionsstijrelsen framhåller, att sammanfattningen av undersökningens

resultat utvisar, att de slutsatser, som kunna dragas av undersökningen, äro

mycket begränsade till sin räckvidd. Enligt styrelsens mening kan det ifrågasättas

huruvida undersökningen kan tjäna annat praktiskt ändamål än

att underlätta bedömandet av i vilka bostadskostnadsgrupper allenast de

särskilda, av undersökningen omfattade orterna böra placeras. Beträffande

frågan om »lika standard» säger pensionsstyrelsen bland annat, att enligt

styrelsens mening är det mycket svårt att avgöra, huruvida två bostäder äro

av lika standard, särskilt då man gör jämförelser mellan bostäder i större

städer och å den rena landsbygden. Efter att ha påpekat bristfälligheter i

metoden att mäta standarden, uttalar styrelsen, att det sålunda icke är

givet, att den nuvarande bostadskostnadsgrupperingen är så godtycklig, som

den måhända kan synas, och att styrelsens erfarenheter icke tyda på att den

skulle vara särskilt otillfredsställande i det stora hela.

Styrelsen berör därefter de av de sakkunniga verkställda provgrupperingarna

och säger sig till fullo instämma i de sakkunnigas i betänkandet

uttalade slutsats, att de sakkunniga icke kunnat föreslå någon oantastlig

väg ur det dilemma i vilket man befinner sig, då man vill ordna en rättvis

bostadskostnadsgruppering.

Pensionsstyrelsen hemställer — utöver att den gällande bostadskostnadsgrupperingen

i huvudsak oförändrad skulle förlängas på två eller tre år —

att utredning verkställes, huruvida ej de lagstadgade och de särskilda bostadstilläggen

kunde ersättas med kommunala bostadstillägg, vilket skulle

innebära att bostadskostnadsgrupperingen inom folkpensioneringen helt

upphävdes. Till stöd för sistnämnda hemställan anför styrelsen bland annat

följande:

Särskilda bostadstillägg ha nu införts i kommuner med sammanlagt

inemot 4 miljoner invånare, och nya kommuner besluta alltjämt införandet

av sådana tillägg. Den i folkpensioneringslagen angivna bostadskostnadsgrupperingen

är sålunda i praktiken modifierad i mycket hög grad. De särskilda

bostadstilläggen äro i regel förenade med avdragsregler, som högst

avsevärt skärpa verkningarna av de i lagen förefintliga avdragsreglerna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 41.

9

Under dessa omständigheter och då det synes omöjligt att erhålla helt invändningsfria

grunder för en bostadskostnadsgruppering synes det styrelsen

som om skäl skulle föreligga att utreda frågan huruvida icke bostadskostnadsgrupperingen

i folkpensioneringslagen kunde avskaffas och ersättas

med kommunala bostadstillägg. Sådana tillägg kunde tänkas förenade med

statsbidrag under förutsättning att vissa avdragsregler och andra föreskrifter

iakttoges. Statsbidragen kunde måhända utformas så att statens utgifter

för tilläggen bleve ungefär desamma som de som nu uppkomma för de lagstadgade

tilläggen.

Bostadsstyrelsen uppställer frågan, om det nuvarande systemet är så

utformat, att det med avseende på verkningarna på folkpensionärernas bostadsstandard

kan sägas stå i överensstämmelse med den bostadspolitiska

målsättningen. Härom anför styrelsen bland annat:

Under de senaste åren har emellertid en stark tendens gjort sig gällande

till förbättring av bostadsförhållandena på landsbygden genom nybyggnad

samt ombyggnad och förbättring av befintliga bostäder såväl med som utan

statligt stöd. Härigenom har den stora skillnad, som råder mellan landsbygd

och stad i fråga om bostadsstandard, börjat utjämnas. Det är emellertid

uppenbart, att folkpensionärerna på landsbygden vid nuvarande utformning

av folkpensioneringssystemet icke kunna förutsättas bli delaktiga i

den pågående standardhöjningen.

En dylik konservering av en alltför låg bostadsstandard för en betydande

del av folkpensionärerna — och denna standard måste komma att framstå

som alltmera otillräcklig, i den mån den allmänna bostadsstandardhöjningen

fortskrider — står uppenbarligen icke i överensstämmelse med den

bostadspolitiska målsättningen. Det ligger därför nära till hands att ifrågasätta,

om icke folkpensioneringssystemet skulle kunna utformas på ett sätt,

som bättre tillgodosåge det bostadspolitiska kravet, att även denna grupp

av befolkningen skall komma i åtnjutande av en rimlig förbättring av sina

nuvarande bostadsförhållanden. Svaret på denna fråga lärer i belysning av

vad de sakkunniga anfört oundgängligen förutsätta eu mera djupgående

omprövning av nuvarande bostadstillägg och bostadskostnadsgruppering,

än som avsetts med förenämnda revision av bostadskostnadsgrupperingen

per den 1 januari 1950.

Då en utformning av folkpensioneringssystemet på angivet sätt skulle

få stor betydelse på längre sikt, finner styrelsen en förlängning av giltighetstiden

för den nu gällande bostadskostnadsgrupperingen motiverad i

syfte att möjliggöra en mera grundlig omprövning. Därunder borde prövas,

huruvida icke ett komplement till folkpensionen avsett som bidrag till bestridande

av kostnaderna för bostad och bränsle (bostadstillägg) borde

kunna ges en sådan utformning, att dess storlek kunde anpassas till förändringar

i en folkpensionärs faktiska bostadsstandard inom ramen av ett

till viss standard knutet maximibelopp. Detta skulle så till vida innebära

en tillämpning av principen för de bostadspolitiska stödformerna, att bidrag

till en bättre bostad skulle utgå endast i den mån eu sådan verkligen

anskaffades. Vid omprövningen av systemet torde vidare förhållandet mellan

ett på angivet sätt utformat »bostadstillägg» och hyrorna för lägenheter

i pensionärshem, tillkomna med statsbidrag, böra övervägas.

Bostadsstyrelsen — som förordar uppskov till den 1 januari 1952 med

revisionen av den gällande bostadskostnadsgrupperingen — föreslår vidare,

att under liden en grundlig omprövning av bestämmelserna om bostads
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 41.

tillägg och bostadskostnadsgrupper verkställes med beaktande av såväl vad

de sakunniga anfört i frågan som styrelsens i yttrandet anförda bostadspolitiska

synpunkter.

Svenska stadsförbundets styrelse tillstyrker en allmän översyn av principerna

för bostadstilläggen och bostadskostnadsgrupperingen och anför

bland annat följande:

Talet om att en blivande bostadskostnadsgruppering bör genomföras enligt

principen lika standard — som ehuru blott ett alternativ uppenbarligen

intager en förgrundsställning i förslaget — kan i och för sig som ideal

betraktat låta bestickande. Men så länge de faktiska bostadskostnaderna

icke ens tillnärmelsevis svara mot detta ideal, bl. a. därför att folkpensionärerna

i de lägsta grupperna i allmänhet icke kunna hyra samma slags

bostäder som pensionärerna i de högsta, kan det ifrågasättas om det icke

är alltför verklighetsfrämmande att söka utan vidare bestämma bostadskostnadsgrupperingen

efter principen lika standard. Enligt styrelsens åsikt

bör man därför i diskussionen av detta ämne icke glömma att taga viss

hänsyn till de faktiska bostadskostnaderna. Då det emellertid varit fråga

om att redovisa dessa senare kostnader, synes utredningen ha tagit sin

uppgift alltför lätt.

Ehuru uttryckt i mer eller mindre förtäckta ordalag — uppenbarligen

därför att uppdraget icke omfattat annat än en begränsad undersökning -—

vill det synas som om de sakkunniga tänkt sig att deras utredning närmast

borde giva anledning till en allmän översyn av principerna för bostadstillläggen

och bostadskostnadsgrupperingen. En sådan översyn vill styrelsen livligt

tillstyrka. Därvid borde hela det större problemet om förhållandet mellan

ålderspension och bostadstillägg närmare studeras. Att de nuvarande förhållandena

inom folkpensioneringen icke äro helt tillfredsställande visas bäst

av att flertalet städer och ett stort antal köpingar — sålunda icke blott

några större städer som förutsattes i förarbetena — ansett sig nödsakade

att införa särskilda kommunala bostadstillägg. Vid bedömandet av vad detta

innebär bör beaktas att de kommunala bestämmelserna härom många

gånger medfört komplikationer i olika avseenden såväl för den enskilde som

för den lokala socialvården. I samband med en sådan översyn torde de ovan

påtalade bristerna i den förevarande utredningen kunna avhjälpas.

Ehuru styrelsen, som ovan framhållits, i princip icke anser sig nu kunna

ta ställning till de av utredningen verkställda bostadskostnadsgrupperingarna,

vill styrelsen dock tillstyrka att man redan nu vidtager en viss

mindre justering av bostadskostnadsgrupperingen inom ramen för de nuvarande

bestämmelserna. Styrelsen avser här det förhållandet att utredningen

obestridligen i allt fall givit vid handen, att de nuvarande reglerna

för bostadskostnadsgrupperingen särskilt missgynnat åtskilliga av de kommuner,

som nu äro placerade i bostadskostnadsgrupp I. En försiktig uppflyttning

av kommuner från grupp I till grupp II, där hyres- och bränslekostnad

för pensionärsbostad enligt utredningen skulle uppgå till cirka

350—550 kronor, synes befogad. I avvaktan på kommunindelningens genomförande

och den ovan förordade översynen av folkpensioneringssystemet

lär man icke för närvarande böra gå längre.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund framhåller olika skäl,

som tala för en revison av bostadskostnadsgrupperingen. Styrelsen förut
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 41.

11

sätter, att arbetet med provgrupperingar fortsättes, och uttalar därvid, att

man vid fortsatta undersökningar icke bör vara bunden av folkpensioneringslagens

föreskrifter om fem bostadskostnadsgrupper, utan bör pröva även

andra alternativ, och om så befinnes erforderligt, bör även frågan om ändrade

belopp för bostadstilläggen kunna diskuteras. Styrelsen finner, att utredningen

bekräftat ett känt faktum, nämligen att bostadsstandarden för en stor

del av folkpensionärerna på landsbygden ännu är alltför låg. Enligt utredningen,

påpekar styrelsen, synas bostadskostnaderna på landsbygden vara

högre än man vid fastställandet av den gällande grupperingen räknat med.

Styrelsen ansluter sig till utredningens uppfattning, att bostadskostnadsgrupperingen

bör bygga på principen »lika standard». Slutligen säger sig

styrelsen kraftigt vilja understryka, att pensionsbeloppen äro mera otillräckliga

i de lägre ortsgrupperna än i de högre, om man fordrar samma

bostadsstandard för pensionärerna över hela landet.

Utskottet.

I sitt utlåtande till fjolårets riksdag i anledning av väckta motioner om

ändrad indelning av landet i bostadskostnadsgrupper uttalade utskottet —

efter att ha berört den utredning, som verkställts av de sakkunniga för utredning

rörande folkpensionärernas bostadsförhållanden och bostadskostnader

— att utskottet ej vore berett att då taga ställning till frågan om bostadskostnadsgrupperingen

i hela dess vidd, bland annat på den grund att

de slutsatser, till vilka de sakkunniga kommit, byggde på ett svåröverskådligt

och svårbedömbart statistisk material, vilket material liksom de principer,

enligt vilka det bearbetats, ävensom de utav detsamma dragna slutsatserna

dittills icke närmare prövats vid sedvanlig remissbehandling. Därest

emellertid de sakkunnigas i utlåtandet återgivna uttalanden visade sig

vara hållfasta, fortsatte utskottet, syntes det utskottet som om fog funnes

att upptaga hela frågan om bostadskostnadsgrupperingen till omprövning.

Över de sakkunnigas utredning ha nu, såsom av den ovan lämnade redogörelsen

närmare framgår, yttranden avgivits av pensionsstyrelsen, bostadsstyrelsen,

Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund.

Remissinstanserna ha funnit, att principerna för bostadstilläggen och bostadskostnadsgrupperingen

borde göras till föremål för en allmän översyn,

och i yttrandena hemställes om utredning. Därvid anföras olika synpunkter,

vilka ansetts böra beaktas vid en omprövning av bestämmelserna.

Även om det är förenat med stora svårigheter att på grundval av det föreliggande

materialet bilda sig en säker uppfattning om huruvida en omprövning

av bestämmelserna om bostadstillägg och bostadskostnadsgruppering

är påkallad, finner dock utskottet, att starka skäl tala för att sä är fallet.

Utskottet, som med hänsyn till det läge vari frågan befinner sig och med

hänsyn till utskottets nedan omförmälda ställningstagande, icke anser sig

böra närmare ingå på en prövning av de svårbedömbara frågor, som sam
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 41.

manhänga med bostadskostnadsgrupperingen, vill här endast erinra om

vissa synpunkter, som remissinstanserna framhållit. Sålunda påpekar pensionsstyrelsen,

att genom de särskilda bostadstilläggen den i lagen angivna

bostadskostnadsgrupperingen är modifierad i hög grad och att de särskilda

bostadstilläggen i regel äro förenade med avdragsregler, som högst avsevärt

skärpa verkningarna av de i lagen förefintliga avdragsreglerna. Bostadsstyrelsen

framhåller, att den stora skillnad, som råder mellan landsbygd och

stad i fråga om bostadsstandard, börjat utjämnas samt att det vore uppenbart,

att folkpensionärerna på landsbygden vid nuvarande utformning av

folkpensioneringssystemet icke kunde förutsättas bliva delaktiga i den pågående

standardhöjningen. En dylik konservering av en alltför låg bostadsstandard

för en betydande del av folkpensionärerna stode uppenbarligen

icke i överensstämmelse med den bostadspolitiska målsättningen. Härtill

kommer så frågan om icke en normering av de särskilda bostadstilläggen

bliver ofrånkomlig.

Ifrågavarande spörsmål beträffande bostadstilläggen och bostadskostnadsgrupperingen

sammanhänga emellertid nära med folkpensioneringslagens

regler om inkomstprövningen. I sitt utlåtande nr 40 till innevarande

riksdag har utskottet närmare berört detta samband. Utskottet har i sitt

nämnda utlåtande uttalat, att avdragsreglerna i iolkpensioneringslagen torde

vara i behov av översyn, varjämte utskottet ifrågasatt, huruvida icke

lämpligen i samband därmed jämväl frågan om bostadstilläggen och bostadskostnadsgrupperingen

borde upptagas till omprövning. På i utlåtandet

närmare angivna skäl har utskottet föreslagit riksdagen att i skrivelse

till Kungl. Maj :t som sin mening giva till känna vad utskottet i sagda utlåtande

anfört.

På grund härav och då genom ovannämnda yttranden Kungl. Maj :ts

uppmärksamhet redan fästs på förevarande spörsmål, anser utskottet någon

ytterligare framställning till Kungl. Maj :t om utredning i anledning av

förevarande motioner ej erforderlig.

I motionerna hemställes tillika, att riksdagen i avvaktan på en utredning

angående bostadskostnadsgrupperingen måtte uppflytta lägsta bostadskostnadsgruppen

till näst lägsta. Såsom utskottet uttalade vid fjolårets

riksdag kan det enligt utskottets mening icke vara lämpligt att bryta ut denna

mindre del av berörda fråga och behandla den särskilt. En dylik lagändring

torde i allt fall icke kunna ske utan närmare utredning. Utskottet

kan alltså icke tillstyrka motionärernas hemställan i denna del.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:248 och 11:388, i den mån

de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan

anfört, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 maj 1950.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 41.

13

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Sten, Hallagård,

Wistrand, Nils Elowsson, Bengtson och Weiland;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Nilsson i Göteborg*,

Hagård, fröken Höjer, herrar Carlsson i Bakeröd, Andersson i Alfredshem,

Jansson i Hällefors* och Odhe.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Hallagård, Bengtson och Carlsson i Bakeröd, vilka ansett, att

utskottets utlåtande bort vara av följande lydelse:

I sitt---(lika med utskottet) —- --till omprövning.

över de--- — (lika med utskottet)---av bestämmelserna.

Även om det är förenat med svårigheter att på grundval av det föreliggande

materialet bilda sig en säker uppfattning om huruvida en omprövning

av bestämmelserna om bostadstillägg och bostadskostnadsgruppering är

påkallad, finner dock utskottet, att starka skäl tala för att så är fallet. Uskottet

vill här endast erinra om vissa synpunkter, som remissinstanserna framhållit.

Sålunda påpekar pensionsstyrelsen, att genom de särskilda bostadstilläggen

den i lagen angivna bostadskostnadsgrupperingen är modifierad i

hög grad och att de särskilda bostadstilläggen i regel äro förenade med avdragsregler,

som högst avsevärt skärpa verkningarna av de i lagen förefintliga

avdragsreglerna. Bostadsstyrelsen framhåller, att den stora skillnad,

som råder mellan landsbygd och stad i fråga om bostadsstandard, börjat utjämnas

samt att det vore uppenbart, att folkpensionärerna på landsbygden

vid nuvarande utformning av folkpensioneringssystemet icke kunde förutsättas

bliva delaktiga i den pågående standardhöjningen. En dylik konservering

av en alltför låg bostadsstandard för en betydande del av folkpensionärerna

stode uppenbarligen icke i överensstämmelse med den bostadspolitiska

målsättningen. Vidare framhåller Svenska stadsförbundets styrelse,

att den av de sakkunniga verkställda utredningen obestridligen i allt fall

givit vid handen, att de nuvarande reglerna för bostadskostnadsgrupperingen

särskilt missgynnat åtskilliga av de kommuner, som nu äro placerade i bostadskostnadsgrupp

I och att en försiktig uppflyttning av kommuner från

grupp I till grupp II syntes befogad.

Utskottet finner sålunda, att riksdagen hos Kungl. Maj:t bör göra framställning

om skyndsam utredning syftande till att avskaffa bostadskostnadsgrupperingen

inom folkpensioneringen, önskvärt hade varit att sådan

ändring i lagen kunnat genomföras vid innevarade års riksdag, att från och

med nästa budgetår lägsta bostadskostnadsgrupp kunde uppflyttas till näst

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 41.

lägsta. Detta kan emellertid uppenbarligen nu ej medhinnas. Utskottet vill

i denna situation uttala det önskemålet, att utredningen bedrives så snabbt,

att förslag i ämnet kan föreläggas nästkommande års riksdag.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla,

att Kungl. Maj :t ville med beaktande av de synpunkter utskottet

ovan anfört låta verkställa utredning om folkpensioneringslagens

bestämmelser om bostadstilläggen samt för

1951 års riksdag framlägga de förslag, vartill utredningen

kan föranleda; samt

B. att förevarande motioner, 1: 248 och II: 388, i den mån

de icke besvarats genom vad utskottet under A. hemställt,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm 1950. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

501418

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.