Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen den 16 maj 1930

1950-05-09 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1950:42, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen den 16 maj 1930

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 42.

1

Nr 42.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag om ändring i lagen den 16 maj 1930

(nr 138) om arbetstidens begränsning, m. m., dels

ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 24 mars 1950 dagtecknad proposition, nr 192, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Iso) Lag

om ändring i lagen den 16 maj 1930 (nr 138) om arbetstidens begränsning.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens begränsning

från och med den 1 januari 1951 skall hava ändrad lydelse på

sätt nedan angives samt att 10 § 1 mom. samma lag1 icke skall äga giltighet

efter den 31 december 1950.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

1 §•

Denna lag — ---------här nedan.

Från lagens tillämpning undantagas:

a) arbete, som-----—--ävensom fiske,

f) skogsarbete samt kolning i f) skogsarbete samt kolning i

mila, ändock att arbetet icke är att mila, ändock att arbetet icke är att

hänföra till skogsarbete, ävensom hänföra till skogsarbete,

(lottning,

g) upptagning av —-----detaljhandeln äger tillämpning,

k) arbete, varå arbetstidslagen för k) arbete, varå arbetstidslagen för

hotell, restauranger och kaféer äger hotell, restauranger och kaféer äger

tillämpning, samt2 tillämpning, samt

l) arbete, som----------hans bostad.

1 Jfr 1945: 271 och 1947: 217.

2 Enligt lag den 23 maj 1947 skall 1 § andra stycket k) hava denna lydelse endast t. o. m.

den 31 december 1950. Eljest gällande lydelse är »k) sådant arbete i hotell-, restaurang- eller

kaférörelse, som är att hänföra till allmänhetens direkta betjänande, samt*.

1 -— Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 samt. 2 avd. Nr 42.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 42.

Beslut enligt 3, 5, 6, 1 eller 10 §

lagen om arbetstidens begränsning,

vilket påkallas med hänsyn till

denna lag, må meddelas efter den

31 augusti 1950, dock med verkan

tidigast från och med den 1 januari

1951.

2:o) Lag

om fortsatt giltighet av arbetstidslagen den 23 maj 1947 (nr 216) för hotell,

restauranger och kaféer.

Härigenom förordnas, att arbetstidslagen den 23 maj 1947 för hotell,

restauranger och kaféer, vilken gäller till och med den 31 december 1950,

skall äga fortsatt giltighet efter sistnämnda dag.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft fyra

i anledning av densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 500 av herr Lundqvist och

nr 501 av herr Lundgren, samt

inom andra kammaren

nr 581 av herr Hagberg i Malmö och

nr 582 av herr östlund m. fl.

I motionerna 1:500 och 11:581, vilka äro likalydande, har yrkats, »att

riksdagen vid behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 192 angående

lagen om fortsatt giltighet av arbetstidslagen den 23 maj 1947 för hotell,

restauranger och kaféer måtte besluta, att lagens 4 § erhåller sådan lydelse,

att turisthotell må använda arbetstagare till arbete under en tid av högst

288 timmar under loppet av 6 kalenderveckor, samt att vederbörande utskott

måtte utarbeta härför erforderlig lagtext.»

I motionerna I: 501 och II: 582, vilka jämväl äro likalydande, ha motionärerna

hemställt, »att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition

nr 192 angående flottningsarbetets infogande i den allmänna arbetstidslagen

måtte besluta, att endast sådant flottningsarbete medtages, som utföres

vid skiljeställen, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta härför

erforderlig lagext.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda lagförslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 42.

åberopat till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse

därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

I propositionen föreslås att allmänna arbetstidslagen den 16 maj 1930

utsträckes till att omfatta även flottningsarbete samt att arbetstidslagen

den 23 maj 1947 för hotell, restauranger och kaféer i sin gällande lydelse

göres definitiv genom att den nuvarande tidsbegränsningen i fråga om lagens

giltighetstid undanröjes. Här nedan kommer först att behandlas frågan

om laglig reglering av arbetstiden vid flottning. Därefter följer en redogörelse

för frågan om fortsatt arbetstidslagstiftning för hotell, restauranger

och kaféer.

I. Arbetstiden vid flottning.

Inledning.

Arbetstiden vid flottningsarbete är icke reglerad i gällande arbetstidslagstiftning.

Sedan frågan härom vid olika tillfällen berörts i riksdagen, anhöll

riksdagen i skrivelse den 19 april 1947 (nr 107), att Kungl. Maj:t ville låta

verkställa en utredning av frågan om laglig reglering av arbetstiden vid

flottning samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

Den av riksdagen önskade utredningen har numera ombesörjts av arbetstidsutredningen

— tillsatt den 15 mars 1947 med stöd av Kungl. Maj :ts

bemyndigande den 28 februari samma år för att verkställa en allmän översyn

av arbetstidslagstiftningen — som den 1 december 1949 avlämnat betänkande

i ämnet (SOU 1949: 58). I betänkandet föreslås att allmänna arbetstidslagen,

d. v. s. lagen den 16 maj 1930 (nr 138) om arbetstidens begränsning,

utsträckes till att omfatta även flottningsarbete.

Över detta betänkande ha efter remiss yttranden avgivits av arbetarskyddsstyrelsen

— som i ärendet hört skogsyrkesinspektören i norra distriktet

— arbetsmarknadsstyrelsen — som inhämtat yttranden från länsarbetsnämnderna

i den nordliga delen av landet — domänstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

Svenska arbetsgivareföreningen, Föreningen skogsarbeten, Värmlands

och Västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening, Svenska flottledsförbundet

-— som bifogat yttrande från Dalelfvarnes flottningsförening —

Svenska lantarbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige samt

Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet.

Arbetstidsutredningens betänkande.

Såsom närmare framgår av sid. 65—71 i betänkandet föreslår utredningen,

att arbetstiden vid flottningsarbete göres till föremål för laglig reglering

genom att den allmänna arbetstidslagens tillämpningsområde utsträckes

att omfatta även dylikt arbete.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 42.

Till närmare utveckling av sin ståndpunkt framhåller utredningen i fråga

om behovet av en laglig arbetstids reglering av

flottningsarbete bl. a., att en successiv sänkning av arbetstiden vid

flottningsarbete framätår såsom i hög grad önskvärd. Undersökningsmaterialet

utvisade, att arbetstiden, särskilt vid vissa flottleder, vore mycket

lång. En daglig arbetstid om 13 timmar vore icke ovanlig. Ehuru en flottningsarbetares

arbetsdag till en del bestode av bevaknings- och passningsarbeten,

som fordrade jämförelsevis liten ansträngning, vore dessa arbeten

dock icke utan påfrestningar särskilt vid ogynnsamma väderleksförhållanden.

För en sänkning av arbetstiden talade även den omständigheten

att man därigenom borde kunna underlätta rekryteringen till yrket, främst

bland de yngre arbetarna. Det vore visserligen sant, att flottningsarbetet i ''

och för sig utövade en viss lockelse, särskilt för den som tidigare varit sysselsatt

i skogsarbete. Detta förringade dock icke angelägenheten av en

minskning av arbetstiden. Emellertid vore det enligt utredningens mening

icke möjligt att genom en lagstiftning i någon större utsträckning omgestalta

arbetsförhållandena utan att man riskerade allvarligt avbräck för

flottningsarbetet. Skulle en lagstiftning införas, måste denna avpassas så,

att flottningsarbetets rationella bedrivande icke äventyrades. Man måste

sålunda i varje fall under en mer eller mindre lång tid efter införandet av

en lagstiftning medgiva förhållandevis långa arbetstider.

Enligt vad utredningen uttalar kunde visserligen tvekan uppstå, om det

under sådana förhållanden överhuvud vore påkallat med en arbetstidslagstiftning

för flottning. Man kunde nämligen räkna med, att om den tekniska

utvecklingen medgåve en förkortning av arbetsdagens längd, denna

komme att sjunka även om lagstiftning icke infördes på området. Emellertid

funnes det anledning tro, att förkortningen skulle bli större och gå fortare,

därest en samhällelig myndighet med representanter för arbetsmarknadens

parter bevakade förefintliga möjligheter till förkortning.

Vidare anför utredningen.

Möjligheten av att genomföra en lagstiftning på förevarande område har

erkänts av representanter för arbetsmarknadens båda parter. Att under sådana

förhållanden även i fortsättningen hålla flottningsarbetarna utanför

lagstiftningen måste främst ur psykologiska synpunkter vara mindre välbetänkt.

Flottningsarbetarna känna, att de i visst avseende blivit satta i

en särställning. De ha icke tillförsäkrats samma skydd från samhällets sida

som det stora flertalet arbetare numera åtnjuta. Det torde för övrigt vara

en uppfattning, vartill praktiskt taget alla ansluta sig, att lagstiftningen

rörande arbetstidens begränsning bör göras så omfattande som detta med

hänsyn till förhållandena är möjligt. Vad nu anförts synes utredningen

vara av synnerlig betydelse, då det gäller att ta ståndpunkt till införandet

av en laglig reglering av arbetstiden för flottningsarbetare.

Utredningen upptager härefter till bemötande vissa från arbetsgivarsidan

framställda erinringar mot en arbetstidsreglering och anför härom.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 42.

5

Mot tanken att söka nedbringa arbetstiden har framförts, att anställningstiderna

vid flottningsarbetet vore korta, varför även förhållandevis

långa dagliga arbetstider icke skulle skada arbetarna. Mot denna mening

torde emellertid böra framhållas, att arbetarna under de delar av året, då

de icke äro sysselsatta med flottningsarbete, ha andra arbetsuppgifter att

utföra. Några flottningsföreningar ha gjort gällande att arbetarna själva

icke skulle önska en förkortad arbetstid. Anledningen härtill skulle närmast

vara arbetarnas farhåga för att arbetsförtjänsterna om arbetstiden

förkortades skulle komma att nedgå. Vidare har framhållits, att arbetarna

i varje fall vid avlägset belägna arbetsplatser skulle ha föga vinst av en

arbetstidsförkortning, enär de saknade möjligheter att utnyttja fritiden.

Gentemot nyssnämnda påstående, att arbetarna själva icke skulle önska en

arbetstidsförkortning, böra framhållas de starka krav, som sedan länge

framförts från organiserat arbetarhåll om erhållande av kortare arbetstid.

Enligt vad de experter uppgivit, som inom utredningen företräda Svenska

skogs- och flottningsarbetareförbundet, delas denna åsikt av det stora flertalet

medlemmar. Frågan i vad mån en förkortad arbetstid kommer att påverka

arbetarnas sammanlagda förtjänster är av den natur, att den faller

vid sidan av utredningens uppdrag, varför anledning saknas att här ingå

på delta spörsmål. Ett flertal flottningsföreningar har anfört att flottningsarbetare

icke lede av större ohälsa än andra arbetare. Emellertid är sambandet

mellan de betingelser, varunder arbetet utföres, och de enskilda

arbetarnas hälsotillstånd enligt utredningens erfarenheter från tidigare

undersökningar knappast möjligt att avgöra. Ofta ge sig verkningarna av

överansträngning och ohälsosamma arbetsförhållanden tillkänna först vid

högre ålder, varvid det i regel är ytterligt svårt att bestämma orsakssammanhangen.

Vissa av flottningsföreningarna anförda svårigheter av huvudsakligen

teknisk karaktär har utredningen ej funnit anledning bemöta, enär arbetsgivarsidans

uttalande, att man kunde godtaga en laglig reglering av arbetstiden,

enligt utredningens mening finge tolkas så att dessa problem kunde

lösas under de särskilda förutsättningar som angivits.

Vad angår frågan på vad sätt en ar betstids reglering

bör genomföras framhåller utredningen.

Den allmänna arbetstidslagens huvudsyfte är att begränsa arbetstiden

till 48 timmar i veckan eller att i varje fall begränsa tiden så, att den genomsnittliga

arbetstiden under viss längre tidrymd blir den nyss angivna.

Längre arbetstid än 48 timmar i veckan förutsättes skola uttagas endast

då särskilda förhållanden göra detta oundvikligt. Anlitandet av övertid

skall alltså vara ett undantag, icke en regel. Vid flottningen är det emellertid

icke möjligt — i varje fall icke inom överskådlig tid — att generellt

tillämpa så kort arbetstid som 48 timmar i veckan vare sig denna tid bestämmes

för kalendervecka eller som genomsnitt för ett antal veckor. För

eu betydande del av flottningsarbetet måste regelmässigt avsevärt längre

arbetstid tillämpas. Det blir alltså nödvändigt att tillgripa övertid i mycket

stor utsträckning. Ur dessa synpunkter skulle det i viss mån strida mot

arbetstidslagens innebörd all lägga flottningsarbetet under lagen. Man

skulle till och med som ett skäl häremot kunna anföra, att tillåtandet av

övertid i vidsträckt omfattning vid Lottning skulle kunna bidraga till att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 42.

övertid inom andra näringsområden bleve en mera vanlig företeelse än vad

för närvarande är fallet, icke såsom det bör vara, ett undantag föranlett av

särskilda omständigheter.

Emellertid finner utredningen, att en speciallagstiftning för flottning å

andra sidan måste väcka betänkligheter. Att utöver de redan förefintliga

ganska talrika speciallagarna på arbetstidslagstiftningens område införa

ytterligare en ny lag för ett visserligen mycket betydelsefullt men med hänsyn

till antalet utförda dagsverken så begränsat område som flottningsarbetet

borde icke utan tvingande skäl komma i fråga. Strävandena på arbetstidslagstiftningens

område ginge mot såvitt möjligt enhetliga bestämmelser.

Resultatet i fråga om den medgivna arbetstidens längd skulle för

övrigt med all sannolikhet bli detsamma vilket av de båda alternativen

man valde. Att införa en speciallagstiftning som ett provisorium hade utredningen

ej ansett vara en ur praktiska synpunkter lämplig väg.

Utredningen förordar sålunda att den allmänna arbetstidslagens tillämpningsområde

utvidgas till att omfatta även flottningsarbetet. Detta sker

emellertid under två uttryckliga förutsättningar.

Den första är att den ordinarie arbetstiden utan maximering för dygn

regleras för längre tidsperiod än en vecka. Den andra förutsättningen är att

tilldelning av extra övertid sker i sådan omfattning, att flottningsarbetets

rationella bedrivande icke försvåras. Vid bedömandet av detta senare spörsmål

bör emellertid all hänsyn tagas till den tekniska utvecklingen och vilka

möjligheter denna kan ha medfört att begränsa den dagliga arbetstiden.

Utredningen anser sig kunna förvänta, att omfattningen av denna övertid

så småningom kommer att minskas, varför de anförda betänkligheterna i

en framtid komma att väga mindre tungt.

Utredningen förordar att lagändringen träder i kraft den 1 januari

1951. Eftersom det för flottningsföreningarna måste vara av mycket stor

betydelse att i god tid före början av 1951 års flottningssäsong äga kännedom

om det sätt, varpå arbetstiden närmare skall regleras, föreslår utredningen

såsom en övergångsbestämmelse att beslut, varom här kan vara

fråga, skola kunna meddelas redan från och med den 1 september 1950,

dock med verkan tidigast från och med den 1 januari 1951.

Yttranden.

Utredningens förslag tillstyr k es eller lämnas utan erinran

av arbetarskgddsstyrelsen (majoriteten), arbetsmarknadsstyrelsen

(majoriteten), länsarbetsnämnderna i Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens

och Norrbottens län samt Landsorganisationen och Svenska skogsoch

flottningsarbetareförbundet.

Skogsyrkesinspektören i norra distriktet — som framför en del erinringar

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 42.

i anledning av utredningens förslag — förklarar sig icke vilja taga avstånd

från en lagreglering av flottningsarbetarnas arbetstid men förordar visst

anstånd med lagstiftningens ikraftträdande.

Vattenfallsstyrelsen tager i sitt yttrande icke bestämd ståndpunkt för

eller emot utredningens förslag utan förklarar endast, att om gällande arbetstidslagstiftning

skall utsträckas till att omfatta även flottningsarbete,

det vore av största vikt att dispensmöjligheterna vederbörligen utnyttjades

i sådana fall, där vattenkraftens utnyttjande i särskilt hög grad vore beroende

på flottningens snabba genomförande.

Utredningens förslag avstyr k es sex domänstyrelsen, länsarbetsnämnden

i Jämtlands län, Svenska arbetsgivareföreningen, Föreningen skogsarbeten,

Värmlands och Västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening,

Svenska flottledsförbundet, Svenska lantarbetsgivareföreningen samt Dalelfvarnes

flottningsförening. I flertalet av dessa yttranden anses emellertid,

att hinder icke möter mot att göra allmänna arbetstidslagen tillämplig

å arbete vid skiljeställen.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, erinrar i propositionen

om att flottningen icke alltid varit helt undantagen från arbetstidslagstiftningens

tillämpning. Den år 1919 antagna arbetstidslagen —- bestämmelserna

i gällande lag gå i huvudsak tillbaka på 1919 års lagstiftning

-—■ omfattade nämligen flottning vid skiljeställen. År 1921 beslöto emellertid

statsmakterna, att arbetet vid skiljeställen i likhet med övrigt flottningsarbete

skulle undantagas från lagens tillämpning.

Departementschefen uttalar i propositionen vidare bland annat följande:

»Utredningens förslag har lämnats utan erinran av bl. a. arbetarskyddsslyrelsen

och arbetsmarknadsstyrelsen. Mot förslaget har emellertid också

särskilt från arbetsgivarhåll framförts kritik av skiftande innehåll. Jag vill

i det följande något närmare uppehålla mig vid denna kritik. Dessförinnan

vill jag emellertid erinra om att — såsom också framhållits i direktiven för

arbetstidsutredningen — det i och för sig framstår såsom önskvärt att i

fråga om arbetstiden möjligast enhetliga bestämmelser gälla och att därför

de nuvarande undantagen från lagstiftningens tillämpningsområde böra i

den mån så låter sig göra slopas eller begränsas.

För att återgå till den mot arbetstidsutredningens förslag riktade kritiken

gäller denna framförallt att flottningsarbetct vore av sådan natur att det

ej lämpade sig för eu lagreglering; i varje fall vore eu reglering icke möjlig

inom ramen för den allmänna arbetstidslagen. Fn laglig reglering skulle

hindra en smidig anpassning av arbetstiden efter arbetets starka växlingar

vid olika tider och på skilda platser. Det har vidare framhållits, att det

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 42.

skulle strida mot allmänna arbetstidslagens syfte att därunder införa arbete,

som förutsatte att lagens undantagsbestämmelser om övertid måste

under avsevärd tid framåt tagas i anspråk.

I anledning härav vill jag framhålla, att med det mjuka sätt, enligt vilket

utredningen tänkt sig flottningens inordnande under lagen, all rimlig hänsyn

torde kunna tagas till flottningsarbetets behov av tillräcklig och varierad

arbetstid. Att märka är även att utredningens representanter för arbetsgivarsidan

ansett en laglig reglering av arbetstiden vid flottning tekniskt

genomförbar, därest regleringen sker i överensstämmelse med utredningens

förslag. Och den omständigheten att övertid i rätt stor utsträckning kan hehöva

tillgripas synes mig icke utgöra något avgörande skäl mot att göra allmänna

arbetstidslagen tillämplig å flottningsarbetet. Invändningen härom

torde böra vika för intresset av såvitt möjligt enhetliga arbetstidsbestämmelser.

Framför allt bör en speciell lagstiftning undvikas när det såsom här gäller

ett relativt begränsat arbetsområde och dessutom arbetet för flertalet arbetstagare

ej är av någon längre varaktighet.

Det har emellertid anförts betänkligheter mot utredningens förslag också

av den anledningen, att i många fall ej ens med anlitande av lagens

maximala möjligheter i fråga om övertid erforderlig arbetstid skulle kunna

beredas flottningen och att — särskilt med beaktande av den nuvarande

arbetskraftssituationen -— förslagets genomförande därför skulle lägga

oöverstigliga hinder i vägen för flottningens rationella bedrivande. Dessa

farhågor synas mig överdrivna. De undersökningar, som utredningen verkställt

angående flottningsai''betet under de senare åren, visa nämligen att

praktiskt taget allt flottningsarbete skulle ha rymts inom den allmänna

arbetstidslagens yttre ram. Och erfarenheterna tala för att, om en laglig

arbetstidsreglering genomföres, arbetstiden kommer att utnyttjas mera

effektivt än tidigare.

Vidare har gjorts gällande att flottningsarbetet ägde sådant intimt samband

med skogsarbetet att en laglig reglering av flottningsarbetarnas arbetstid

borde anstå till dess arbetstidsfrågan kunde lösas även för skogsarbetarna.

Tillräckliga skäl härför torde dock icke föreligga. Arbetsförhållandena

vid skogsarbetet torde nämligen vara så olika dem vid det flottningsarbete,

som nu föreslås infört under arbetstidslagen, att några väsentliga

slutsatser av en undersökning rörande skogsarbetarnas arbetstidsproblem

knappast torde vara att förvänta för flottningens vidkommande.

Beträffande de uttalanden, som arbetstidsutredningen gjort rörande allmänna

arbetstidslagens tillämpning å flottningsarbete, har arbetarskyddsstyrelsen

anfört, att den fattat dessa uttalanden så, att arbetarskyddsstyrelsen

åtminstone under de närmaste åren skulle bevilja generella undantag

utan särskild undersökning av de enskilda fallen. I anledning härav

vill jag erinra om att genom den nu föreslagna arbetstidsregleringen möjlighet

vinnes för arbetarskyddsstyrelsen att fortlöpande följa utvecklingen

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr t2.

på detta område. Sedan erfarenhet vunnits rörande arbetstidsbehovet vid

flottningsarbetet och möjligheterna att genom rationalisering av arbetet

eller eljest nedbringa arbetstiden, bör dispensprövningen ske under beaktande

av de i varje särskilt fall föreliggande omständigheterna. För möjliggörande

av erforderlig planering av arbetet torde dispens böra avse hel

flottningssäsong.

Från skogsyrkesinspektörshåll bär framförts frågan, huruvida en flottningsarbetare

kunde utan hinder av bestämmelserna i allmänna arbetstidslagen

hos olika arbetsgivare sysselsättas under längre sammanlagd arbetstid

än den medgivna, i samband varmed påyrkats särskilda bestämmelser

angående tillsynen å lagens efterlevnad beträffande flottningsarbetet.

Nämnda spörsmål är emellertid gemensamt för allt arbete, som omfattas

av arbetslidslagstiftningen; och härutinnan torde gälla att hänsyn endast

tages till förhållandena hos varje särskild arbetsgivare. Det torde icke kunna

göras gällande att arbetstidslagstiftningens effektivitet blivit lidande härav.

Detta synes ej heller vara att befara i fråga om flottningsarbetet. Några särbestämmelser

för detta arbetsområde torde ej vara påkallade.»

II. Hotellarbetstidslagen.

Inledning.

Med anledning av att arbetstidslagen den 23 maj 1947 (nr 216) för hotell,

restauranger och kaféer — som den 1 januari 1948 avlöste en lag av

år 1944 i samma ämne -— gäller endast t. o. in. den 31 december 1950 och

statsmakterna således dessförinnan måste taga ståndpunkt till frågan om

fortsatt lagstiftning på detta område, uppdrog Kungl. Maj:t den 6 maj 1949

åt arbetarskyddsstyrelsen att verkställa utredning rörande hittills vunna

erfarenheter angående den nuvarande lagens verkningar samt att till Kungl.

Maj :t inkomma med de förslag i fråga om förlängning av giltighetstiden för

lagen och ändringar i densamma, som kunde anses erforderliga.

Arbetarskyddsstyrelsen bar på grund härav berett samtliga yrkesinspektörer

och följande organisationer tillfälle att till styrelsen inkomma med

yttrande, nämligen Svenska arbetsgivareföreningen, Handelns arbetsgivareorganisation,

Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranter, Sveriges

centrala restaurangaktiebolag, Sveriges konditorförening, Svenska turisthotellens

riksförbund, Svenska turistföreningen, Aktiebolaget Tralikrestauranger,

Stockholms kaféidkareförening, Reso —- folkrörelsernas reseoch

semesterorganisation, Föreningen allmännyttiga kafébolag, Sveriges

kafé- och konditoriägareförbund, Kooperationens förhandlingsorganisation,

Landsorganisationen i Sverige, Sverges hotell- och restaurangpersonals förbund,

Svenska livsmedelsarbetareförbundet, Svenska handelsarbetareför
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 42.

bundet, Tjänstemännens centralorganisation och Tjänstemannaförbundet

för hotell och restauranger.

Yttranden ha inkommit till arbetarskyddsstyrelsen från yrkesinspektörerna

och samtliga nämnda organisationer utom Aktiebolaget Trafikrestauranger,

Reso, Sveriges kafé- och konditoriägareförbund samt Svenska livsmedelsarbetareförbundet.

Med skrivelse den 10 januari 1950 har arbetarskyddsstyrelsen redovisat

det av Kungl. Maj:t erhållna uppdraget. I skrivelsen föreslås, att arbetstidslagen

för hotell, restauranger och kaféer efter vissa formella ändringar förlänges

utan tidsbegränsning. Styrelsens förslag är enhälligt.

Över förslaget ha, efter remiss, yttranden avgivits av kommerskollegium,

socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen,

Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranter, Sveriges centrala

restaurangaktiebolag, Handelns arbetsgivareorganisation, Sveriges konditorlörening,

Sveriges kafé- och konditoriägareförbund, Svenska turisthotellens

riksförbund, Kooperationens förhandlingsorganisation, Landsorganisationen

i Sverige, Sverges hotell- och restaurangpersonals förbund, Tjänstemännens

centralorganisation, Tjänstemannaförbundet för hotell och restauranger

och Aktiebolaget Trafikrestauranger.

I remissyttrandena har behovet av en fortsatt lagstiftning på detta område

ej ifrågasatts, men yrkanden om vissa jämkningar i de nuvarande bestämmelserna

ha framförts.

Arbetarskyddsstyrelsens utredning.

I de yttranden som avgivits till arbetarskyddsstyrelsen, har icke ifrågasatts

annat än att en arbetstidsreglering för hotell, restauranger och kaféer

är behövlig även i fortsättningen.

I fråga om den nuvarande lagens verkningar framhålles i flera yttranden

att bristen på arbetskraft varit särskilt märkbar inom hotell- och

restaurangbranschen och att det därför på sina håll varit svårt att ordna

personalens arbetstid enligt lagens föreskrifter. Yrkesinspektören i första

distriktet uttalar i anslutning härtill, att det med hänsyn till det exceptionella

arbetsmarknadsläget icke varit möjligt att få en klar uppfattning om

lagens verkningar och att en förlängning av densamma i oförändrat skick

under ytterligare tre år därför syntes motiverad. Även enligt den mening,

som uttalas av ijrkesinspektörerna i sjätte och sjunde distrikten, borde lagen

prövas ytterligare under en begränsad tid.

Landsorganisationen, i vilkens yttrande Sverges restaurangpersonals förbund

och Svenska handelsarbetareförbundet instämt, uttalar, att lagen i

allt väsentligt fungerat tillfredsställande och att erfarenheterna av densamma

motiverade att lagstiftningen gjordes definitiv. Samma uppfattning

uttalas av grkesinspektören i andra distriktet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 42. 11

I övriga yttranden till arbetarskyddsstyrelsen har ställning icke tagits till

frågan huruvida eu fortsatt lagstiftning på förevarande område borde göras

tidsbegränsad eller icke. Från skilda håll framhålles emellertid, att den

nuvarande lagen i stort sett fungerat till de berörda parternas belåtenhet.

Yrkesinspektörerna i tredje, fjärde, femte, sjätte, sjunde och tionde distrikten

uttala sålunda, att vid besök på arbetsplatser samt konferenser med

arbetsgivare och arbetstagare några önskemål icke framförts om ändringar

i lagen. Icke heller yrkesinspektören i åttonde distriktet och Kooperationens

förhandlingsorganisation ha funnit anledning till erinringar mot lagen,

och enligt Tjänstemannaförbundet för hotell och restauranger, i vars

yttrande Tjänstemännens centralorganisation instämt, har lagen i stort

sett väl fyllt sitt ändamål.

Någon mera genomgripande revision av lagen har icke påyrkats från

något håll. Däremot ha i eu del yttranden framställts önskemål om jämkning

i vissa föreskrifter av tämligen begränsad räckvidd.

Arbetarskyddsstyrelsen uttalar för egen del att det knappast kunde råda

någon tvekan om att den lagstadgade arbetstidsregleringen för personalen

vid hotell, restauranger och kaféer borde bibehållas även i fortsättningen.

Såvitt av styrelsens erfarenheter kunde bedömas, hade den nu gällande

lagen kunnat genomföras utan större svårigheter och utformningen av lagen

hade i stort sett visat sig vara tillfredsställande. Sedan numera nära

fem år förflutit från den tidpunkt, då den första lagstiftningen på förevarande

område trädde i kraft, finge enligt styrelsens mening tiden anses

mogen att giva lagen definitiv giltighet.

Remissyttranden.

I yttrandena över arbetarskyddsstyrelsens förslag har någon erinran icke

framställts mot att lagstiftningen på förevarande område gåves definitiv

giltighet. Arbetsmarknadsstyrelsen anför i denna fråga.

På grund av de arbetskraftsförhållanden, som varit rådande under den

tid arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer prövats, kan det vara

svårt att avgöra, vilken verkan lagen haft ur arbetsmarknadssynpunkt.

Bristen på arbetskraft och andra omständigheter ha medfört en onormal

omsättning och rörlighet inom detta arbetsområde. Nyrekryteringen har

nästan helt begränsats till korttidsarbetande, okvalificerad arbetskraft, vilket

hindrat den stabilisering av förhållandena, som lagen annars måhända

skulle ha medfört. Den stora omsättningen av tillfällighetsarbetande utlänningar

inom området har ytterligare bidragit till att förrycka utvecklingen.

Det finnes emellertid anledning förmoda, att arbetstidslagen ändock haft

gynnsam inverkan och alt den aktuella arbetskraftssituationen skulle ha

varit än mer bekymmersam, om lagen icke funnits. Styrelsen anser, alt

— sedan eu viss stabilisering nu inträtt på arbetsmarknaden — lagen i

fortsättningen bör få ökad betydelse för det ifrågavarande arbetsområdet.

Mera ordnade förhållanden komma sannolikt att inverka gynnsamt på re
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 42.

kryteringen av kvalificerad arbetskraft, vilket kan sägas vara av största

betydelse för denna näringsgrens ställning på arbetsmarknaden.

Av utredningen framgår, att inga väsentliga ändringsförslag framlagts,

vilket torde få tolkas så, att den nuvarande lagens utformning är tillfredsställande.

Från denna utgångspunkt och med hänsyn till behovet av en

lagstadgad arbetstidsreglering för hotell, restauranger och kaféer även i

fortsättningen tillstyrker styrelsen, att lagen nu göres definitiv.

Departementschefen.

T. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet Danielson, har i propositionen

beträffande frågan om fortsatt arbetstidslagstiftning på förevarande

område uttalat bland annat följande:

»Utan tvivel erfordras även i fortsättningen bestämmelser i lag angående

arbetstiden för hotell-, restaurang- och kafépersonal. Den nu gällande lagen

har liksom dess föregångare prövats under en tid, då bristen på arbetskraft

varit besvärande och andra mindre normala förhållanden rått på arbetsmarknaden.

Det är därför naturligt, om vissa svårigheter på sina håll uppstått

vid lagens tillämpning. Emellertid framgår av utredningen i detta

ärende, att lagstiftningen, såsom den nu är utformad, likväl i stort sett

fungerat tillfredsställande och att den väl fyller sitt syfte. Några röster ha

ej heller höjts för lagstiftningens slopande. Tvärtom anses allmänt att lagen

borde få permanent karaktär. För egen del ansluter jag mig till denna

tanke och tillstyrker således, att hotellarbetstidslagstiftningens giltighet i

fortsättningen icke begränsas till viss tid.

Vid övergång till en definitiv lagstiftning rörande arbetstiden för hotell-,

restaurang- och kafépersonal uppstår frågan, huruvida bestämmelser härom

liksom hittills böra upptagas i en särskild lag eller inarbetas i den allmänna

arbetstidslagen. Jag vill då erinra om att särskilda sakkunniga — arbetstidsutredningen

— enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 februari 1947

tillkallats för att inom socialdepartementet biträda med utredning rörande

en allmän översyn av arbetstidslagstiftningen. Enligt direktiven för utredningsarbetet

ha de sakkunniga bl. a. att pröva, huruvida det vore lämpligt

att i den allmänna arbetstidslagen inrymma en reglering av arbetstiden på

de områden, där f. n. en speciallagstiftning gäller. Utredningen härom är

ännu icke slutförd; under sådana omständigheter synes man tills vidare

böra bibehålla den nuvarande anordningen med en särskild arbetstidslag

för hotell, restauranger och kaféer.»

Ifrågasatta ändringar i den nu gällande lagstiftningen.

Såsom förut antytts ha en del av de myndigheter och sammanslutningar

som hörts i ärendet yrkat, att en del ändringar måtte vidtagas i de nu gällande

bestämmelserna. Arbetarskyddsstyrelsen har icke ansett sig kunna

biträda något av dessa yrkanden men — såsom även berörts -— föreslagit

vissa andra jämkningar i lagen. Här skall endast beröras den i 4 § hotell
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

arbetstidslagen föreskrivna treveckor sberäkningen, vilken berörts

i flera yttranden till arbetarskyddsstyrelsen.

I nämnda paragraf stadgas, att arbetsgivare icke må använda arbetstagare

till arbete under längre tid, raster och måltidsuppehåll oräknade, än

144 timmar under loppet av tre kalenderveckor. Arbetstiden må under en

tidrymd av 24 timmar, räknat från klockan 6 på morgonen ena dagen till

samma tid påföljande dag, ej överstiga 11 timmar.

Enligt Svenska turisthotellens riksförbund, i vars yttrande Sveriges arbetsgivareförening

för hotell och restauranter och Svenska arbetsgivareföreningen

instämt, kunde det icke vara rimligt, att turisthotell och pensionat

av säsongbetonad karaktär, vilka hade en synnerligen ojämn besöksfrekvens

och därmed en ojämn arbetsbelastning, skulle åläggas att fördela

arbetstimmarna på samma sätt som företag av mera allmän karaktär. De

nästan oövervinnliga svårigheter, som uppstått med treveckorsperioderna,

skulle kunna avsevärt övervinnas, om säsongföretagen hade rätt att fördela

arbetstiden på sexveckorsperioder. Förbundet erinrar i detta sammanhang

om att de bestämmelser, som gällde för de svenska turisthotellen, vore

helt okända i andra om den utländska turistströmmen konkurrerande länder

och att turisthotellen i dessa länder därför hade större möjlighet att

bereda de resande den service som erfordrades. Jämväl Svenska turistföreningen

har — dock utan att framställa något yrkande — framhållit, att

arbetstidsbestämmelserna särskilt vid föreningens fjällanläggningar medfört

stora svårigheter.

För egen del framhåller arbetarskyddsstyrelsen, att hittills vunna erfarenheter

av lagens verkningar icke givit stöd för uppfattningen, att en beräkning

av arbetstiden för längre tid än tre veckor i allmänhet skulle vara

erforderlig. I de enstaka fall då så kunde vara erforderligt — det torde här

bli fråga om turisthotell och därmed jämförliga företag med utpräglad

säsongbelastning — hade styrelsen möjlighet att medgiva av behovet påkallat

undantag.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen har beträffande nu berörda fråga,

ävensom vissa andra därmed närbesläktade frågor, i propositionen uttalat

följande:

»De bestämmelser i 4 § hotellarbetstidslagen, mot vilka erinringar framställts

i detta ärende, funnos upptagna redan i 1944 års hotellarbetstidslag

och underkastades en ingående granskning vid tillkomsten av den nu

gällande lagen. Vid den allmänna översyn av arbetstidslagstiftningen, som

arbetstidsutredningen har i uppdrag att verkställa, torde dessa bestämmelser

ånyo bli föremål för en grundlig prövning från skilda utgångspunkter.

Med hänsyn härtill och då den föreliggande utredningen icke bibragt mig

övertygelsen att någon omedelbar ändring i de nu gällande reglerna är av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande, nr 12.

behovet påkallad, förordar jag i likhet med arbetarskyddsstyrelsen att de

nuvarande bestämmelserna i 4 § överföras till den nya lagen i oförändrat

skick.»

Lagrådet.

Lagrådet har lämnat de genom propositionen framlagda lagförslagen —

de förslag som avse lagen om arbetstidens begränsning sådana de slutligen

utformats i en gemensam lagtext — utan anmärkning.

Utskottet.

Reglering av arbetstiden vid flottning.

I sitt utlåtande nr 19 till 1947 års riksdag i anledning av väckta motioner

om laglig reglering av arbetstiden i flottningsarbele uttalade utskottet, att

en sådan reglering vore önskvärd. Utskottet hemställde i utlåtandet, vilket

godkändes av riksdagen, att riksdagen i anledning av motionerna måtte

hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning av frågan om laglig reglering av

arbetstiden vid flottning samt att Kungl. Maj :t måtte för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Den begärda utredningen

har nu verkställts av arbetstidsutredningen, vars betänkande i ämnet

ligger till grund för förevarande proposition.

Resultatet av utredningen har befäst utskottet i dess uppfattning, att

arbetstiden för flottning bör lagligen regleras. Arbetstiden vid flottning är,

enligt vad utredningen giver vid handen, osedvanligt lång, låt vara att en

del av densamma stundom åtgår till mindre krävande uppgifter. Nämnda

förhållande är uppenbarligen ägnat att framkalla ohälsa och förslitning

hos dem, som deltaga i flottningen. Den omständigheten, att flottningsarbetet

vanligen pågår under allenast någon månad av året, bör enligt

utskottets mening ej leda till att flottningsarbetarna ställas vid sidan av

det skydd, som arbetstidslagen avser att lämna. I detta sammanhang förtjänar

att erinras, att hos yrkets egna utövare föreligger ett starkt önskemål

att få arbetstiden reglerad efter samma grunder som för flertalet

övriga arbetare. Då nu möjlighet visats föreligga, om än med viss svårighet,

att inrymma flottningsarbetet under arbetstidslagen, är utskottet av

den uppfattningen, att nämnda lag bör utsträckas till att omfatta även detta

arbete. En särlagstiftning avseende flottning, vilket diskuterats vid frågans

tidigare behandling, anser sig utskottet, med hänsyn bland annat till det

pågående samordningsarbetet inom arbetstidslagstiftningen, icke böra förorda.

Flottningsarbetets upptagande i arbetstidslagen torde emellertid medföra

vissa olägenheter. Sålunda får antagas, att de möjligheter till övertid, som

lagen för särskilda förhållanden erbjuder, i stor utsträckning komma att

utnyttjas. Detta kan enligt utskottets mening icke vara alldeles i överensstämmelse

med lagens anda. Ett tyngande dispensförfarande — extra övertid

får endast uttagas efter medgivande av arbetarskyddsstyrelsen —- kom
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 42. 15

mer troligen att bliva följden av den föreslagna lagstiftningen. Utskottet

räknar dock med, att en fortsatt rationalisering av flottningsarbetet och

ett mer effektivt utnyttjande av arbetstiden i sinom tid kommer att medföra

en bättre anpassning av flottningsarbetet till lagens normalstadganden.

Någon omedelbar, genomgripande verkan är alltså ej att påräkna av den

tillämnade arbetstidsregleringen.

Hotellarbetstidslagen.

I propositionen föreslås att nämnda lag göres definitiv genom att den

nuvarande tidsbegränsningen i fråga om lagens giltighetstid undanröjes.

Häremot ha de myndigheter och organisationer, som haft att taga ställning

till förslaget, ej haft något att erinra. Även utskottet är av den meningen,

att lagen bör förlänas giltighet utan tidsbegränsning.

Vad beträffar den i motionerna I: 500 och II: 581 begärda ändringen av

4 §, innebärande att turisthotell skulle få använda arbetstagare till arbete

under en tid av högst 288 timmar under loppet av sex kalenderveckor, får

utskottet hänvisa till den av departementschefen i propositionen lämnade

uPP§iften, att ''vid den allmänna översyn av arbetstidslagstiftningen, som

arbetstidsutredningen har i uppdrag att verkställa, förevarande stadgande

torde bliva föremål för en grundlig prövning från skilda utgångspunkter.

Vid angivna förhållanden är utskottet ej berett att nu taga ställning till

det genom motionerna väckta spörsmålet. Utskottet får i anslutning härtill

erinra om att möjlighet föreligger för arbetarskyddsstyrelsen att medgiva

av behovet påkallat undantag från bestämmelserna i 4 §.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition

oförändrad;

B) att motionerna I: 501 och II: 582 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd; samt

C) att motionerna I: 500 och II: 581 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 maj 1950.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Hallagård, Wistrand,

Nils Elowsson, Nerman, Bengtson och Weiland*;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbackcn, Ryberg*,

fru Johansson i Norrköping, herr Nilsson i Göteborg*, fröken Höjer,

herr Jansson i Hällefors* och fröken Wetterström.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 42.

Reservation

av herr Wistrand och fröken Wetterström, vilka beträffande reglering

av arbetstiden vid flottning anfört:

Flottningsarbetet pågår endast en kort tid av året — omkring en månad

— och en längre arbetstid än den i arbetslivet vanliga uttages under denna

tid endast sporadiskt och då naturförhållandena sådant påkalla. Några

starka sociala skäl för att reglera arbetstiden vid flottningsarbete förefinnas

alltså icke.

Flottningsarbetet är dessutom av sådan natur att det — liksom skogsarbete

— varit undantaget från lagen om arbetstidens begränsning allt ifrån

denna lags tillkomst. Detta har haft sin grund i att arbetstiden måste vara

underkastad starka variationer och omöjlig att på förhand planlägga. En

reglering av arbetstiden vid flottningsarbete i enlighet med bestämmelsen

i lagen om arbetstidens begränsning synes för närvarande endast kunna

genomföras under förutsättning att genom ett vidlyftigt dispensförfarande

möjlighet lämnas till sådana undantag från lagens allmänna regler att

den nu tillämpade arbetstiden i huvudsak uppehälles. Under sådana förhållanden

synas oss omständigheterna tala för att flottningsarbetet även

i fortsättningen icke underkastas arbetstidsreglering.

Under åberopande härav yrka vi,

att Kungl. Maj :ts proposition nr 192 måtte avslås i vad den avser ändring

av 1 § punkt f i lagen den 16 maj 1930 (nr 138) om arbetstidens begränsning,

samt att förty den föreslagna lagen om ändring i nämnda lag måtte erhålla

följande lydelse:

Lag

om ändring i lagen den 16 maj 1930 (nr 138) om arbetstidens begränsning.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens

begränsning från och med den 1 januari 1951 skall hava ändrad lydelse

på sätt nedan angives samt att 10 § 1 mom. samma lag icke skall äga giltighet

efter den 31 december 1950.

1 §•

Denna lag---här nedan.

Från lagens tillämpning undantagas:

a) arbete, som---ävensom fiske,

f) skogsarbete samt kolning i mila, ändock att arbetet icke är att hänföra

till skogsarbete, ävensom flottning,

g) upptagning av —- — -— detaljhandeln äger tillämpning,

k) arbete, varå arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer äger

tillämpning, samt1

l) arbete, som —---hans bostad.

1 Enligt lag den 23 maj 1947 skall 1 § andra stycket k) hava denna lydelse endast t. o. m.

den 31 december 1950. Eljest gällande lydelse är »k) sådant arbete i hotell-, restaurangeller

kaférörelse, som är att hänföra till allmänhetens direkta betjänande, samt».

Iduns tryckeri, Esselte AB. Stockholm 1950

016506

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:309 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner dels om utredning av förutsättningarna för ett system med efter pensionering sålder differentierade folkp s. 2 i texten