Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947

1950-11-23 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1950:50, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

1

Nr 50.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari

1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring, dels ock i

ämnet väckta motioner.

Genom en den 13 oktober 1950 dagtecknad proposition, nr 252, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring.

Härigenom förordnas, att i stället för de tidpunkter, som angivas i 111 §

samt 115—124 §§ lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring* 1, skall

gälla vad Konungen med riksdagen därom framdeles förordnar.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft sju

i anledning av densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 530 av herr Cassel,

nr 531 av herr Norling m. fl. och

nr 539 av herrar Ohlon och Lindblom samt

inom andra kammaren

nr 630 av herrar Hagärd och förste vice talmannen Skoglund,

nr 631 av herr Dahlgren m. fl.,

nr 643 av herr Ohlin m. fl. och

nr 644 av fru Eriksson i Stockholm.

I motionerna 1:530 och 11:630, vilka äro likalydande, har yrkats, »att

riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 252 måtte

hemställa om sådan omprövning av lagen den 3 januari 1947 om allmän

sjukförsäkring, att förutsättningar för eu samordning med andra socialförsäkringsformer

måtte tillskapas».

1 Senaste lydelse av 111 § och 115—124 §§ se SFS 1948: 733.

1 -—Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 sand. 2 avd. Nr 50.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

I likalydande motionerna 1:531 och 11:631 har yrkats, att riksdagen

måtte avslå förevarande proposition.

Motionerna I: 539 och II: 643 äro jämväl likalydande. Däri har hemställts,

att riksdagen ville hos Kungl. Maj :t anhålla dels att givna uppdrag att ompröva

kostnadsfrågorna i samband med 1947 års lag om allmän sjukförsäkring

måtte utvidgas till att omfatta även frågorna om sjukpenningförsäkringens

konstruktion och systemet för avgiftsuppbörden, dels att övervägandena

om en effektivisering av den frivilliga sjukförsäkringen måtte

inriktas på förbättringar enligt i motionerna angivna riktlinjer.

I sistnämnda hänseende ha motionärerna anfört, att närmast anmälde

sig sjukkassefolkets begäran att maximeringen av statsbidraget till läkarvården

skulle upphöra samt att man vidare torde böra inrikta sig på åtgärder,

som utjämnade den kommande övergången till obligatorisk försäkring,

såsom att successivt genomföra en höjning av lägsta sjukpenningklassen

och införa familjetillägg.

I motionen II: 644 har hemställts, »att riksdagen måtte begära av Kungl.

Maj :t, att en plan uppgöres för förverkligandet av den stora reformen av

kostnaderna för enskilda sjuka och att därvid läkemedelsreformen får

komma i första hand och att fri läkarvård för barn överväges, då den

ekonomiska situationen ljusnat».

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj :ts förslag, ävensom

i fråga om de skäl, vilka motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden,

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan,

hänvisa till propositionen och motionerna.

Inledning.

När lagen om allmän sjukförsäkring, som utfärdats den 3 januari 1947

(nr 1), antogs vid 1946 års höstriksdag, bestämdes tidpunkten för lagstiftningens

genomförande till den 1 juli 1950. Senare visade det sig nödvändigt

att framflytta tiden för lagens ikraftträdande, varför genom lag den

17 december 1948 (nr 733) förordnades om uppskov med ikraftträdandet

till den 1 juli 1951.

Vid behandlingen innevarande riksdags vårsession av andra lagutskottets

utlåtande nr 26 i anledning av väckt motion om visst tillägg till 32 §

första stycket i gällande förordning om erkända sjukkassor tillkännagav

statsministern i en i riksdagens båda kamrar avgiven deklaration — återgiven

i första kammarens protokoll den 19 april, nr 13, och andra kammarens

protokoll den 20 april, nr 13, — att det ur statsfinansiell synpunkt

icke syntes vara möjligt att låta sjukförsäkringslagen träda i kraft den

1 juli 1951 samt att spörsmålet om förnyat anstånd med lagens ikraftträdande

skulle upptagas i proposition till årets riksdag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

3

Uppskov med sjukförsäkringslagens ikraftträdande.

I propositionen har föredragande departementschefen, statsrådet Möller,

•— efter att ha redogjort för verkställda kostnadsberäkningar — anfört

hland annat följande:

»Av vad förut anförts framgår att man på grundval av det material, som

förelåg vid tiden för sjukförsäkringsreformens beslutande, ansåg sig kunna

beräkna att reformens genomförande skulle medföra en merkostnad för

statsverket å i runt tal 200 milj. kronor om året. Enligt de nya beräkningar,

för vilka nu redogjorts, bör till nämnda belopp läggas ytterligare omkring

53 milj. kronor. Emellertid är att märka att i det belopp på omkring 50 milj.

kronor, som utgår i statsbidrag till de erkända sjukkassorna, ingår ekonomisk

hjälp även vid moderskap med i runt tal 8 milj. kronor, medan någon

dylik förmån icke ingår i den beslutade nya sjukförsäkringen. Sistnämnda

belopp synes därför också böra beaktas, när det gäller att bedöma den ekonomiska

belastning, som kommer att uppstå då den nuvarande frivilliga

sjukförsäkringen avlöses av den beslutade reformen. Dennas genomförande

skulle i enlighet härmed komma att medföra en årlig kostnadsökning för

statsverket på omkring 261 milj. kronor.

Av den redogörelse, som chefen för finansdepartementet i särskild ordning

kommer att lämna för det ekonomiska läget och den aktuella statsfinansiella

situationen, torde framgå att utrymme inom statsbudgeten för

en utgiftsökning av ovan antydda storleksordning f. n. saknas. Hur angeläget

det än är att sjukförsäkringsreformen genomföres, synes det sålunda

icke möjligt att låta reformen träda i kraft den 1 juli 1951. Ett ytterligare

uppskov med sjukförsäkringslagens ikraftträdande blir därför

nödvändigt.

Fråga uppkommer då huruvida tiden för lagstiftningens genomförande

bör bestämmas redan i delta sammanhang eller om man nu bör uppskjuta

fastställandet av tidpunkten för ikraftträdandet till längre fram och i enlighet

härmed låta lagstiftningen träda i kraft den dag, som senare i särskild

ordning bestämmes av statsmakterna. Vid de tidigare tillfällen, då det

gällt att taga ställning till frågan om sjukförsäkringslagens ikraftträdande,

bar man, såsom framgår av det förut anförda, ansett sig böra fixera en bestämd

tid för ikraftträdandet, även om det ej gått att exakt avgöra huruvida

alla förutsättningar för den nya sjukförsäkringens genomförande vid

den angivna tidpunkten vore för banden. Anledningen härtill bar främst

varit, alt i annat fall reformens förverkligande kunde onödigtvis fördröjas.

Det torde också förhålla sig så, att det är förenat med vissa olägenheter att

hålla tidpunkten för lagens ikraftträdande svävande. Jag tänker härvidlag

icke så mycket på att arbetet med reformens förarbetande försvåras. Åtskilliga

betydelsefulla organisatoriska och andra förberedande åtgärder äro

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

redan vidtagna — av dessa åtgärder torde flera ur rationaliseringssynpunkt

ha varit till stor nytta för den nuvarande sjukkasserörelsen — och de förberedelsearbeten,

som återstå, torde icke vara av sådan art att de ej skulle

kunna utföras utan alltför lång tids varsel. Men för de nuvarande sjukkassorna

synes det vara till nackdel att de hållas i ovisshet om tidpunkten för

den obligatoriska sjukförsäkringens genomförande.

Emellertid är i detta sammanhang att märka att enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 9 juni 1950 chefen för finansdepartementet den 10 i samma

månad tillkallat sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning angående

den ekonomiska långtidsplaneringen på det samhällsekonomiska och stats*

finansiella området. Denna utredning — för vilken, enligt meddelade direktiv

utgångspunkten bör vara ett effektivt och rationellt utnyttjande av samtliga

produktiva krafter i samhället under hög och jämn sysselsättning av

arbetskraften samt en sådan hushållning med de tillgängliga resurserna, att

kravet på samhällsekonomisk balans och stabiliserat penningvärde uppfylles

— har betingats bl. a. av behovet av aktuella beräkningar avseende möjligheten

för det fortsatta reformarbetet på det socialpolitiska området. Enligt

direktiven har utredningen, som bör bedrivas så skyndsamt att resultatet

och därpå grundade planer kunna redovisas för 1951 års riksdag, att

belysa utrymmet för socialpolitiska och övriga reformer av samhällsekonomisk

räckvidd. Härtill kommer att den ekonomiska situationen ansetts böra

föranleda, att frågan om den nya sjukförsäkringens finansiering — jag tänker

härvid närmast på förhållandet mellan statsbidrag och medlemsavgifter

— upptages till förnyad prövning. Denna har anförtrotts åt pensionsstyrelsen,

som enligt Kungl. Maj :ts förut omnämnda beslut den 29 juni 1950

erhållit i uppdrag att undersöka i vad mån genom en ändrad fördelning av

statens kostnader för den allmänna sjukförsäkringen och medlemsavgifterna

inom densamma statens utgifter för den obligatoriska sjukförsäkringen

kunna nedbringas. Detta uppdrag är ännu ej slutfört.

I det läge, vari detta spörsmål sålunda befinner sig, torde resultatet av de

pågående utredningarna böra avvaktas innan tiden för sjukförsäkringens

genomförande bestämmes, och det synes alltså icke vara möjligt att nu fastställa

någon viss tidpunkt för sjukförsäkringslagens ikraftträdande. I enlighet

härmed torde få förordnas att lagen sättes i kraft å tid, som genom

lag framdeles bestämmes av statsmakterna. Jag vill i detta sammanhang

tillägga, att det icke synes kunna komma i fråga att låta sjukförsäkringen

träda i kraft endast inom viss del av riket. Såsom uttalades i samband med

1948 års uppskovsbeslut måste reformen uppenbarligen sättas i kraft samtidigt

för landet i dess helhet.»

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan anmärkning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

5

Sjukförsäkringsreformens genomförande i etapper.

Förslaget till lag om allmän sjukförsäkring förelädes 1946 års höstriksdag

genom proposition nr 312. Propositionen behandlades av tredje

särskilda utskottet. I sitt utlåtande nr 1 till 1946 års riksdag anförde

utskottet —- som till behandling förehade bland andra en motion,

II: 576, vari hemställdes, att läkemedel till barn under 16 år skulle bekostas

helt av staten samt att läkemedelsrabatterna måtte införas snarast möjligt

utan avvaktan på sjukpennings- och sjukvårdsförsäkringens genomförande

— bland annat följande:

Utskottet har bemärkt, att i propositionen ej direkt angivits, när den bebådade

läkemedelsreformen avses skola träda i kraft. Enligt utskottets mening

föreligger icke sådant samband mellan de i propositionen skisserade

detaljerna till lösning av frågan i sin helhet, att de när det gäller tidpunkten

för genomförandet äro ovillkorligt bundna vid varandra. Skäl tala för att

läkemedlen utan onödigt uppskov förbilligas för allmänheten, och hinder

synes icke föreligga att genomföra denna del av sjukvårdsreformen tidigare

än reformen i övrigt. Utskottet förutsätter emellertid att Ivungl. Maj :t ägnar

denna fråga tillbörlig uppmärksamhet och anser därför att motionen II: 576

icke bör föranleda någon riksdagens vidare ågärd.

I nu förevarande proposition har departementschefen anfört

bland annat:

»Emellertid kan sambandet mellan de tre olika delar, som ingå i reformkomplexet,

icke sägas vara sådant att de alla med nödvändighet måste

genomföras vid en och samma tidpunkt. I och för sig torde det ej vara något

som hindrar att reformen realiseras etappvis, t. ex. så att sjukhusvårdsreformen

eller läkemedelsreformen genomföres före den obligatoriska sjukförsäkringen.

Tvärtom synas skäl tala för att särskilt läkemedelsreformen

erhåller visst företräde. Härvidlag uppkomma dock avvägningsspörsmål,

vilka äro så intimt avhängiga av resultatet av den förut berörda, nu pågående

långtidsutredningen, att det icke synes vara möjligt att nu taga ställning

till dem.»

Sjukpenningförsäkringens konstruktion in. m. och frågan om samordning

av de olika socialförsäkringsgrenarna.

Lagen om allmän sjukförsäkring m. in.

Den försäkring, som grundas på lagen om allmän sjukförsäkring, består

av två olika grenar, nämligen en sjukvårdsförsäkring och en sjukpenningförsäkring.

Försäkringen är dels obligatorisk och dels frivillig.

Genom den obligatoriska sjukpenningförsäkringen,

varom bestämmelserna återfinnas i 21—30 §§, erhåller den sjuke för varje

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

dag viss sjukpenning eller, vid vistelse å sjukvårdsanstalt, hempenning

jämte i förekommande fall make- och barntillägg därå. Härvid gälla olika

regler för dem som ha förvärvsarbete — dessa bli inskrivna såsom medlemmar

i de nya sjukkassorna — och för de gifta kvinnor, som utföra

hushållsarbete i hemmet och som bli försäkrade i egenskap av familjemedlemmar.

För sjukkassemedlem, vars årsinkomst av förvärvsarbete uppgår

till minst 600 kronor, utgör sjukpenningen 3:50 kronor om dagen, för

sjukpenningförsäkrad i åldern 16—18 år och över 67 år dock endast 2

kronor om dagen. Maketillägget uppgår till 2 kronor och barntillägget till

50 öre för barn och dag. Sjukpenningen för den gifta hemmakvinnan är

1: 50 kronor om dagen, vartill kommer ett barntillägg om 1 krona, därest

hon i hemmet har ett eller flera barn under tio år. Hempenningen är till

beloppet något lägre än sjukpenningen, i det att mot en sjukpenning av

3: 50 kronor resp. 2 eller 1: 50 kronor svarar en hempenning av 2 kronor

resp. 1 krona. Genom den frivilliga sjukpenningförsäkringen

äger, såsom 49 § utvisar, sjukkassemedlem — men ej familjeförsäkrad

hustru — allt efter den inkomst vederbörande uppbär försäkra

sig för ett tillägg till sjukpenningen å 1: 50, 3 eller 4: 50 kronor om dagen.

Utgifterna för den på sjukförsäkringslagen grundade försäkringen skola,

enligt 35—44 samt 52 och 53 §§ i lagen, bestridas genom medlemsavgifter

och statsbidrag.

Enligt de beräkningar, som föregingo lagens antagande, skola årsavgifterna

för den obligatoriska försäkringen komma att genomsnittligt

hålla sig omkring 24 kronor för dem som bli försäkrade för en sjukpenning

om 3: 50 kronor. Genomsnittsavgiften för dem som tillförsäkras

en sjukpenning av 2 kronor beräknades till 16 kronor om året, medan den

genomsnittliga årsavgiften för de enbart sjukvårdsförsäkrade uppskattades

till 4 kronor.

Årsavgifterna för den frivilliga sjukpenningförsäkringen förutsattes

komma att hålla sig omkring 15 kronor för ett sjukpenningtillägg om 1: 50

kronor, 30 kronor för ett sjukpenningtillägg om 3 kronor samt 45 kronor

för ett tillägg om 4: 50 kronor.

Statsbidragen till den obligatoriska försäkringen äro av tre slag,

nämligen sjukhjälpsbidrag, medlemsbidrag och avgiftslindringsbidrag.

Sjukhjälpsbidraget utgår med hälften av sjukkassans årliga utgifter för

läkarvård, försäkrads resa till och från läkare, försäkrads resa till och

från sjukvårdsanstalt samt sjukpenning ävensom med 100 procent av utgifterna

för make- och barntillägg. Efter medgivande av Kungl. Maj :t kan

bidraget för läkarvård och resor höjas till högst 70 procent av kostnaderna.

Medlemsbidraget utgår årsvis för varje medlem med ett fixt belopp varierande

mellan 3 och 5 kronor eller, i vissa undantagsfall, 6 kronor. Avgiftslindringsbidraget

uppgår till 6 kronor om året för varje sjukpenningför
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50. ~

säkrad medlem och 2 kronor om året för medlem, som är enbart sjukvårdsför

säkrad.

Till den frivilliga försäkringen utgår statsbidrag med 20 procent av vad

sjukkassan under året utgivit i sjukpenning på grund av denna försäkring.

Vid sina innevarande år utförda kostnadsberäkningar har pensionsstyrelsen

funnit, att de försäkringsavgifter, som skola uttagas av de försäkrade

för den obligatoriska försäkringen, måste höjas med i genomsnitt ungefär

30 procent, d. v. s. för dem, som bli försäkrade för en sjukpenning av 3: 50

kronor, från 24 kronor till omkring 31 kronor och för de enbart sjukvårdsförsäkrade

från 4 kronor till 5 å 6 kronor per år.

1946 års riksdag.

I propositionen nr 312 anförde statsrådet Möller bland annat, att i remissyttrandena

över socialvårdskommitténs förslag hade framkommit yrkanden

om ändringar i olika hänseenden och att i anledning därav inom socialdepartementet

verkställts en överarbetning av kommittéförslaget, vilken

resulterat i två andra, såsom alternativ I och alternativ II betecknade förslag

till frågans lösning. I alternativ I hade bibehållits den grundtanke i

kommittéförslaget, som innebar att den ersättning, som lämnades genom

sjukpenningen jämte familjetillägg, sattes i viss relation till det inkomstbortfall,

som vållades av sjukdomen. Det andra alternativet innebar däremot

en principiell avvikelse från kommittéförslaget. I detta alternativ hade

sjukpenningförsäkringen utformats efter den grundsatsen, att sjukpenningen

skulle garantera den försäkrade en rimlig minimistandard under

sjukdom. I enlighet därmed ansågs sjukpenningen i princip böra utgå med

ett för alla lika belopp.

Departementschefen anförde vidare:

Då jag härefter närmare ingår på frågan om sjukpenningförsäkringens

utformning, vill jag till en början tillkännagiva att jag

finner det principiellt riktigast att — när staten med sin tvångsmakt och

med stora kostnader inför en allmän sjukförsäkring — den endast skall

svara för att alla garanteras en viss minimistandard vid sjukdom, men

överlämna åt den enskilde att själv ombesörja vad som kräves därutöver.

Redan ur denna synpunkt anser jag därför att en sjukpenningförsäkring

enligt alternativet II har företräde framför en försäkring enligt alternativet

I. Genom den obligatoriska försäkringen tillförsäkras medborgaren en

dylik minimistandard. Är sjukpenningen enligt den obligatoriska försäkringen

lägre än som svarar mot medborgarens behov eller önskemål, bör

han av egen ansvarskänsla genom den frivilliga försäkringen skaffa sig det

tillskott, varav han kan vara i behov. Hänsynen till de lägre inkomsttagarna

talar även för alternativet II. Av dessa stå för närvarande stora grupper

utanför de existerande erkända sjukkassorna. Genom ett system enligt alternativet

II komme dessa att vid sjukdom beredas erforderligt socialt skydd

utan fattigvårdskaraktär. Ytterligare vill jag peka på den administrativa

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

förenkling som följer med en obligatorisk sjukpenningförsäkring, utformad

enligt alternativet II. Jag behöver härvidlag blott hänvisa till den arbetsbesparing,

som följer av att sjukkassorna befrias från den grannlaga uppgiften

att årligen fastställa varje medlems inkomst av förvärvsarbete och

placera honom i den sjukpenningklass, till vilken han rätteligen skall hänföras.

\ idare kunna invecklade överförsäkringsregler helt undvaras. Den

administrativa förenklingen medför naturligen i sin ordning avsevärda besparingar

i fråga om förvaltningskostnaderna.

Det övervägande antalet av de myndigheter och sammanslutningar, som

hörts i ärendet, ha dock, såsom förut nämnts, vid valet mellan en sjukpenningförsäkring

enligt alternativ I och alternativ II stannat för det förra. Mot

en sjukpenningförsäkring enligt det mönster, som angivits i alternativet II,

har från dessa remissinstansers sida framförts en delvis häftig kritik av

skiftande innehåll. Flertalet av de argument, som inrymmas i denna kritik,

skjuta enligt min mening betydligt över målet. Huvudkritiken avser å ena

sidan, att eu enligt alternativ II utformad försäkring skulle medföra överförsäkring

för stora befolkningsgrupper, d. v. s. leda till att dessa under

sjukdom finge en inkomst, som vore för hög i förhållande till deras arbetsinkomst,

med därav följande olägenheter av olika slag, samt å andra sidan

att försäkringen, främst å dyrorter, skulle leda till underförsäkring, d. v. s.

lämna otillräckligt ekonomiskt stöd. Jag vill ingalunda förneka, att båda

dessa risker finnas, men anser farhågorna för konsekvenserna härutinnan

betydligt överdrivna.

Mer vägande än invändningen om överförsäkringsrisken synes argumentet

om underförsäkring vara. Obestridligt är att levnadskostnaderna — framför

allt hyreskostnaderna — variera avsevärt i olika delar av landet. Särskilt

i de större städerna leva stora delar av befolkningen på inkomster, som

ligga betydligt högre än vad som svarar mot de föreslagna förmånerna från

den obligatoriska sjukpenningförsäkringen. Särskilt som dessa inkomsttagare

måste antagas i stor utsträckning ha bundit sig för utgifter vid en

högre nivå, kan den obligatoriska sjukförsäkringen i många fall väntas

bli otillräcklig för dem. Enligt den tanke varå alternativförslaget II vilar

skulle, såsom förut nämnts, dessa personer hänvisas till den frivilliga försäkringen

— även till denna skulle utgå statsbidrag — för att få sin försörjning

garanterad. I flera remissyttranden har emellertid gjorts gällande, att den

frivilliga försäkringen i praktiken icke skulle vinna sådan anslutning att

det behov fylldes, som den obligatoriska försäkringen lämnade obeaktat. Väl

torde vara att mången har benägenhet att blunda för eller förminska framtida

sjukdomsrisker. Erfarenheterna härutinnan från den nuvarande frivilliga

försäkringen synas mig dock icke avgörande. Avgifterna inom denna

försäkring äro avsevärt högre än de avgifter som äro avsedda att utgå inom

den nya, kombinerade obligatoriska och frivilliga försäkringen. Såsom exempel

kan nämnas att en sjukpenningförsäkring för äkta makar med en dagspenning

av 5 kronor för mannen och 1: 50 kronor för hustrun nu genomsnittligen

betingar en avgift av omkring 92 kronor om året. Enligt den nya

försäkringen kominer avgiften för en sjukpenning för mannen å det dubbla

beloppet — 10 kronor, därav maketillägg 2 kronor — jämte därå eventuellt

utgående barntillägg icke att uppgå till mer än omkring 69 kronor om året.

Denna avgift medför då också rätt för maken till en sjukpenning av 1: 50

kronor jämte eventuellt barntillägg. Jag har svårt att inse, att en frivillig

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

försäkring med så låga avgifter — rätt bedriven och understödd av erforderlig

upplysningsverksamhet — icke skulle kunna vinna önskvärd anslutning.

Mot eu försäkring med en enhetlig sjukpenning har vidare invänts, att en

sådan försäkring ej går att samord n a med annan socialförsäkring,

därvid särskilt hänvisats till olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkringarna.

Bakom denna invändning ligger uppenbarligen den uppfattningen att all

socialförsäkring skall giva samma dagunderstöd. Vare sig en person blir

sjuk, råkar ut för olycksfall eller blir arbetslös borde enligt denna mening

ersättningen bli lika stor. Gentemot invändningen må framhållas att en samordning

icke bör eftersträvas för dess egen skull utan endast om man därigenom

vinner några mer avsevärda fördelar utan motsvarande nackdelar.

Förhållandena på olika områden kunna emellertid enligt min åsikt vara så

skiftande, att de icke lämpligen kunna inpassas inom precis samma ram.

Mellan sjukförsäkringen och olycksfallsförsäkringen — vilken senare helt

bekostas av arbetsgivarna — råder en verklig artskillnad, som motiverar att

sjukpenningen vid olycksfall i arbetet närmare anslutes till arbetsinkomsten,

även där denna uppgår till ett relativt högt belopp, och att alltså i dessa

fall enligt olycksfallsförsäkringen utgår en väsentligt större ersättning än

den som lämnas enligt den obligatoriska sjukförsäkringen.

Även mellan sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen råder en

väsensskillnad, som kan motivera att ersättningsreglerna icke bli helt likartade.

Ett högre dagsbelopp kan sålunda vara motiverat för arbetslöshetsförsäkringens

del även oavsett om härvidlag beloppet utgår allenast för förlorade

arbetsdagar och alltså ej för kalenderveckans samtliga dagar. Risken

att den sjukskrivne då skulle söka sig över till arbetslöshetsförsäkringen

torde icke böra överdrivas; ersättning enligt sistnämnda försäkring förutsättes

för övrigt regelmässigt icke skola utgå i den mån av arbetsförmedling

erbjudet arbete ej antages. Är vederbörande sjuk, kan han icke antaga

arbete. Åtager han sig å andra sidan arbete, är han uppenbarligen icke sjuk.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då därtill kommer, att såväl

olycksfallsförsäkringen som arbetslöshetsförsäkringen för närvarande äro

föremål för överarbetning inom socialvårdskommittén, torde det icke vara

möjligt att i detta sammanhang taga någon definitiv ståndpunkt till önskemålet

om samordning på förevarande områden. Emellertid synes mig förefintligheten

av problemet icke böra stå i vägen för genomförandet av en

sjukförsäkring som eljest väl tillgodoser det med densamma avsedda ändamålet.

Icke heller kan jag se att en samordning av bottenorganisationen för

de skilda socialförsäkringsgrenarna möter avgörande hinder däri att ersättningsreglerna

bli olika.

Tredje särskilda utskottet anförde i sitt utlåtande nr 1 bland

annat:

Frågan huruvida en obligatorisk sjukpenningförsäkring

skall uppbyggas efter ett system med etl i princip enhetligt sjukpenningbelopp,

syftande till att garantera medborgarna viss skälig levnadsstandard

även vid sjukdom, eller ett sjukpenningbelopp, fastställt i förhållande till

den genom sjukdomen förlorade arbetsinkomstens storlek, har intagit en

dominerande plats i diskussionen kring den obligatoriska sjukförsäkringens

utformning, och rörande detta spörsmål ha meningarna starkt brutit sig.

I propositionen bar den förra lösningen vunnit anslutning, därvid den obliga
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

toriska sjukpenningförsäkringen ansetts böra kompletteras genom en frivillig

tilläggsförsäkring.

Enligt utskottets mening kunna — såsom oek utredningen i denna fråga

giver vid handen — skäl anföras för både det ena och andra alternativet.

Vartdera systemet har sina fördelar och nackdelar. Efter den uttömmande

argumentering, som förekommit i saken, anser sig utskottet sakna anledning

att här mera ingående beröra de olika omständigheter som böra verka utslagsgivande.

Utskottet kan efter övervägande av de olika synpunkter, som

lagts på detta spörsmål, för sin del i allt väsentligt instämma i vad föredragande

departementschefen anfört i frågan, och utskottet tillstyrker därför

departementsförslaget på denna punkt.

Utskottet finner det nämligen ur olika synpunkter tilltalande att vid en

obligatorisk försäkring sjukpenningen bestämmes till belopp motsvarande

vad som kan vara erforderligt för att tillförsäkra medborgarna en minimistandard

vid sjukdom och att det överlämnas åt de enskilda att själva avgöra,

om de böra bereda sig ytterligare skydd mot det inkomstbortfall, som

sjukdomen medför. Principen att även de ekonomiskt sämst ställda skola

vid sjukdom tillförsäkras en något så när tillfredsställande försörjning i

socialförsäkringsform finner utskottet riktig.

De föreslagna sjukpenningbeloppen äro måhända i vissa fall i lägsta laget

men kunna dock godtagas, särskilt med hänsyn till de kostnader som en

höjning av desamma skulle medföra.

överförsäkringsrisken torde avsevärt ha förlorat i betydelse genom den

utveckling arbetsmarknaden i vårt land undergått de senaste åren. Önskar

man enkla och enhetliga bestämmelser — vilket givetvis bör eftersträvas —

torde det för övrigt aldrig kunna undvikas att viss risk tages i detta hänseende.

En viss nackdel med det föreliggande förslaget kan däremot den nyss antydda

underförsäkringen anses utgöra. Utskottet hyser emellertid den förhoppningen

att denna underförsäkring skall kunna i huvudsak neutraliseras

genom att den frivilliga försäkringen utnyttjas. Det bör enligt utskottets

mening vara en huvuduppgift för de olika organ, som ha att svara för

försäkringens omsättande i det praktiska livet, att verka för att erforderlig

anslutning ernås till denna försäkring.

Systemet med frivillig tilläggsförsäkring erbjuder avsevärda fördelar i det

alt var och en kan anpassa försäkringsskyddet efter sina speciella behov

och önskemål. Detta är däremot icke möjligt vid en efter schematiska

grunder graderad obligatorisk sjukpenningförsäkring.

Socialvärdskommittén 1958.

Socialvårdskommittén har i ett i september 1948 avgivet betänkande XVI:

Utredning och förslag angående lag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

(SOU 1948: 39) behandlat frågan om samordning av de olika socialförsäkringsgrenarna

(kap. VI. Arbetslöshetsförsäkringens ställning i socialförsäkringssystemet).

I den av kommittén utgivna kortfattade framställningen av

betänkandet sammanfattas kommitténs förslag i denna del på följande sätt:

Införes obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och realiseras det förslag till

moderskapsförsäkring, som kommittén tidigare framlagt, kommer socialförsäkringssystemets

omfattning att i stort sett motsvara de krav, man för

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

närvarande anser sig böra uppställa. Efter framläggandet av förslaget till arbetslöshetsförsäkring

har det för kommittén blivit möjligt att på ett annat

och bättre sätt än vad tidigare varit fallet överblicka hela socialförsäkringssystemet

och det sätt, varpå detta blivit utformat. Kommittén har till följd

härav och i anslutning till sina direktiv upptagit frågan, om möjligheter föreligga

att genom en samordning av de olika socialförsäkringarna genomföra

en rationalisering av systemet i dess helhet. Kommittén har härvid särskilt

beaktat möjligheterna att få till stånd gemensam organisation och förenklad

avgiftsuppbörd.

Skulle det införas en särskild avgift till arbetslöshetsförsäkringen, komme

detta att innebära, att på debetsedlarna skulle uppföras tre särskilda avgifter,

nämligen avgifterna till folkpensioneringen, sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen.

Detta måste skapa ett avsevärt arbete särskilt för

debiteringsmyndigheterna. En betydande förenkling skulle uppnås, om

dessa tre avgifter sammansloges till en enda, en socialförsäkringsavgift.

Denna avgift skulle bli medborgarens bidrag till folkpensioneringen, sjukförsäkringen,

arbetslöshetsförsäkringen och en eventuell moderskapsförsäkring.

Socialförsäkringsavgiften skulle utgå efter liknande grunder som avgiften

till folkpensioneringen, d. v. s. med viss procent av det till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet, och maximeras på sätt

skett i denna försäkring. En dylik socialförsäkringsavgift föranleder inga

problem vad folkpensioneringen, arbetslöshetsförsäkringen och moderskapsförsäkringen

beträffar. För sjukförsäkringens del förutsätter förslagets

realiserande en omläggning.

Den av statsmakterna 1946 beslutade allmänna sjukförsäkringen skall

organisatoriskt uppbäras av ett system lokal- och centralsjukkassor. Varje

kassa skall ha ett visst verksamhetsområde och vara anvisad bestämda

inkomstkällor, nämligen avgifter och statsbidrag. En sjukkassa blir till

följd härav en självständig ekonomisk enhet. Varje kassa skall själv bestämma

storleken av avgifterna till försäkringen. Avgiftsbeloppet blir beroende

av framför allt sjukfrekvensens storlek, kassans sätt att handhava

understödsverksamheten, administrationens utformning etc. Enär statsbidragen

till sjukvårdsförsäkringen och den obligatoriska sjukpenningförsäkringen

äro förhållandevis stora — sannolikt omkring % av kostnaderna —

kan det antagas, att avgiftsbeloppen i de olika sjukkassorna icke alltför

mycket komma att avvika från varandra.

Inför man en socialförsäkringsavgift, måste denna bestämmas efter samma

grunder över hela riket. Det blir icke möjligt att låta storleken variera

med hänsyn till de olika sjukkassornas ekonomiska ställning, övergång

till ett system med socialförsäkringsavgift innebär med andra ord att lokaloch

centralsjukkassornas ställning som självständiga ekonomiska enheter

måste upphöra. Den lokala administrationen får överlämnas åt kommunala

myndigheter, vilka äga rekvirera erforderliga medel från en statlig central

myndighet. Centralsjukkassorna bli inspekterande länsorgan, vilkas huvudsakliga

verksamhet är att övervaka de understödsutbetalande kommunala

organen och tillhandagå dem med råd och anvisningar.

Det kan synas, som om en dylik förändring av lokal- och centralsjukkassornas

ställning skulle innebära en långt gående omläggning av den av

statsmakterna beslutade organisationen. I detta hänseende vill kommittén

hänvisa till följande förhållanden.

Inom de nya lokalsjukkassorna kommer styrelsen alt utses av kommu
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

nen genom eu form av indirekta val. Den enskilde kassamedlemmen kommer

i realiteten icke att kunna utöva något inflytande på styrelsens sammansättning.

Sambandet mellan fullgjord avgiftsskyldighet och rätt till

understöd vid sjukdom kommer att upphävas. Det sätt, varpå en kassastyrelse

handhar verksamheten, återverkar till följd av det rikliga statsbidraget

mycket litet på avgifternas storlek. Detta förhållande jämte sättet

för avgifternas erläggande — nämligen i samband med skattebetalningen —

kommer i realiteten att upphäva det samband, som hittills funnits mellan

sättet för verksamhetens handhavande och avgifternas storlek. Det kan med

fog antagas, att de nya lokalsjukkassorna i verkligheten komma att framstå

som ett slags kommunala myndigheter. Avgifterna till sjukförsäkringen

komma att variera mycket litet från det ena året till det andra.

Den beslutade ordningen för den allmänna sjukförsäkringens finansiering

innebär enligt kommitténs uppfattning, att man om än icke formellt

så dock reellt lämnat det gamla kassasystemet. Den enskilde medborgaren

kommer icke att ha någon känsla av ansvar för försäkringen. Medlemskapet

i sjukkassan kommer för honom aldrig att bli en realitet. Att inom

sjukförsäkringen slopa kassasystemet blir till följd härav endast en formell

ändring, som icke kan utöva något inflytande på sättet för understödsverksamhetens

handhavande.

Kommittén föreslår med hänsyn till de anförda omständigheterna, att

lokal- och centralsjukkassornas självförvaltande ställning upphör. Härigenom

möjliggöres att man slopar systemet med särskilda avgifter till de

olika socialförsäkringarna och inför en för folkpensioneringen, sjukförsäkringen,

arbetslöshetsförsäkringen och moderskapsförsäkringen gemensam

avgift. En betydande förenkling av det administrativa arbetet blir till följd

härav möjlig.

Socialförsäkringsavgiften föreslås skola uppföras på debetsedeln för slutlig

och kvarstående skatt. I preliminärskatten inarbetas ett belopp, som ungefär

motsvarar avgiftens storlek. Skyldighet att erlägga socialförsäkringsavgift

bör upphöra vid 67 års ålder.

Överger man systemet med ekonomiskt självförvaltande organ inom sjukförsäkringen,

möjliggör man eu långt gående förenkling av socialförsäkringarnas

organisation inom den lokala instansen. Enligt den för närvarande

gällande ordningen handläggas ärenden rörande folkpensioneringen

av pensionsnämnderna och ärenden rörande sjukförsäkringen av lokalsjukkassorna.

Införes obligatorisk arbetslöshetsförsäkring måste, oberoende av

det alternativ som väljes, någon form för lokal representation finnas för

denna försäkring. Dessa socialförsäkringar komma alla att handha uppgifter,

som beröra olika sidor av socialförsäkringssystemet. Alla skäl tala

för att inom den lokala instansen anförtro handhavandet av de nämnda socialförsäkringarna

till ett gemensamt organ, en socialförsäkringsnämnd.

Denna bör även handlägga ärenden rörande moderskapsförsäkringen.

Kommittén framlägger i detta sammanhang intet förslag om hur denna

socialförsäkringsnämnd skall vara sammansatt.

Förslaget att i fråga om sjukförsäkringen överge systemet med självförvaltande

organ föranleder kommittén att även på en annan punkt föreslå

en ändring. Enligt den för sjukförsäkringen beslutade ordningen tillförsäkras

alla medborgare med vissa undantag, vilka här kunna förbigås, en

sjukpenning om kronor 3: 50 jämte familjetillägg. Möjligheter föreligga att

frivilligt ansluta sig till en tilläggsförsäkring. Härigenom kan den enskilde

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

allt efter eget val försäkra sig för ett sjukpenningtillägg om kronor 1: 50,

3: — eller 4: 50. Avsikten med denna frivilliga försäkring är att skapa möjligheter

att avväga det ekonomiska skyddet vid sjukdom med hänsyn till

den enskildes ekonomiska förhållanden. Denna tilläggsförsäkring skall finansieras

med särskilda avgifter och med ett mindre statsbidrag (20 %).

Upphör de lokala sjukkassornas självförvaltande ställning är det icke

längre möjligt att bibehålla en dylik försäkringsform. Kommittén föreslår

därför att sjukpenningens storlek inom den obligatoriska sjukförsäkringen

bestämmes med hänsyn till den sjukes tidigare inkomster genom införande

av en sjukpenningskala.

Kommitténs ordförande, förre landshövdingen Bernhard Eriksson, samt

ledamöterna fru Olivia Nordgren och ombudsmannen F. Persson ha i ett

särskilt yttrande sammanfattningsvis framlagt följande förslag:

Det införes obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, som bygger på^ samma

grundprinciper som kommitténs huvudalternativ. Till skillnad från kommittémajoriteten

föreslå vi, att den obligatoriska försäkringens allmänna

gren inom den lokala instansen administreras av sjukkassorna; i större städer

inrättas lokala organ för arbetslöshetsförsäkringen. Särskilda socialförsäkringsnämnder

inrättas icke.

Arbetslöshetsförsäkringens kostnader skola bestridas av de försäkrade,

arbetsgivarna och staten. De försäkrade erlägga en arbetslöshetsförsäkringens

grundavgift, som uppbäres samtidigt med avgifterna till den obligatoriska

sjukförsäkringen. Arbetsgivarnas avgifter uppbäras samtidigt med

olycksfallsförsäkringsavgifterna. Staten svarar för de övriga kostnader, som

föranledas av rätten till daghjälp jämte familjetillägg. Fn arbetslöshetskassa

tillföras de belopp, som svara mot arbetsgivarnas avgifter och medlemmarnas

egna erlagda grundavgifter till arbetslöshetsförsäkringen.

Den allmänna sjukförsäkringen bibehålies i den form statsmakterna beslöto

vid 1941) års riksdag. Dock höjes statsbidraget till den frivilliga sjukförsäkringen;

högsta sjukpenningtillägget blir 6 kronor.

De lokala sjukkassorna och centralsjukkassorna bibehållas som självständiga

ekonomiska enheter.

10k8 års riksdag.

I samband med propositionen med förslag om uppskov med sjukförsäkringsreformens

genomförande hade utskottet till behandling, bland andra,

två motioner, I: 448 och II: 626, vari hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t begära omprövning av och förslag i frågan om den

allmänna sjukförsäkringens organisation in. m. med utgångspunkt från de

förhållanden, som aktualiserats av socialvårdskommitténs förslag till obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 60, anförde utskottet härom:

Utskottet bär ovan i korthet redogjort för innehållet i det förslag till enhetlig

kommunal organisation av socialförsäkringen i vårt land, som socialvårdskommittén

framlagt i sitt i september 1948 avgivna betänkande med

förslag till lag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Uppenbart är att

ur bl. a. administrativa synpunkter den koncentration av alla ärenden

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

rörande folkpensioneringen, sjukförsäkringen ocli arbetslöshetsförsäkringen

samt ev. också moderskapsförsäkringen till en kommunal nämnd,

socialförsäkringsnämnden, samt den förenkling av avgiftsuppbörden, som

är förslagets innebörd, skulle medföra påtagliga fördelar. Såsom reservanterna

inom kommittén framhållit är emellertid förslaget också förenat med

allvarliga nackdelar. Det är icke möjligt för utskottet att på närvarande

stadium innan betänkandet ännu remissbehandlats taga ställning till detta

omfattande och invecklade organisatoriska problem. Utskottet förutsätter

emellertid, att Kungl. Maj :t, så snart ske kan efter utgången av remisstiden,

som bestämts till den 1 mars 1949, tager upp frågan till noggrant övervägande.

Några allvarligare olägenheter synas icke uppkomma genom att de

inledda förarbetena rörande sjukkassornas framtida organisation under

mellantiden fortsättas såsom hittills.

Enär Kungl. Maj :t icke kan underlåta att ingå i prövning av socialvårdskommitténs

nu ifrågavarande förslag, då spörsmålet om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

upptages, synes någon särskild skrivelse från riksdagen

till Kungl. Maj:t i denna del — såsom påyrkas i motionerna 1:448 och

II: 626 — icke vara erforderlig.

1950 års riksdags vårsession.

I den debatt, som följde i andra kammaren i anledning av statsministerns

ovan omförmälda deklaration, yttrade statsministern bland annat:

Jag vill med anledning av herr Hagårds vädjan till regeringen säga att

jag anser det klart, att det bör undersökas om möjligheter finnas att här

åstadkomma en sammanjämkning av de uppfattningar, som bröto sig så

starkt 1946. Jag vill emellertid redan nu säga, att vi då diskuterade igenom

principfrågorna med så mycken intensitet, att även om jag för min del

lovar att vi skola pröva denna möjlighet, kan jag inte i dag göra några som

helst utfästelser om vad denna prövning kan komma att ge för resultat.

Att det skulle ligga någonting orimligt i att man har en obligatorisk genomsnittsstandard

i socialförsäkringen och på den lägger en frivillig försäkring,

kan jag inte förstå. Vi ha ju, när det gäller den allmänna folkpensioneringen,

samma princip, nämligen att vem som helst kan över den allmänna

folkpensionen lägga vilken frivillig pensionsförsäkring som han vill.

Jag föreställer mig att de synpunkter, som från riksdagsmajoritetens sida

framlades 1946 till förmån för denna utformning, väl ändå få tillmätas en

viss betydelse. Men som sagt, vi få ett uppskov här. Det är givet att man

gärna vill försöka se till, att en så oerhörd belastning på våra skattebetalare,

som en sådan reform föranleder, lägges så, att alla äro övertygade om att

pengarna användas på ett förnuftigt sätt. Mera kan jag inte säga på den

punkten.

Utskottet.

Lagen om allmän sjukförsäkring antogs vid 1946 års höstriksdag, och

enligt den ursprungliga lydelsen skulle lagen träda i kraft den 1 juli 1950.

Vid 1948 års riksdag beslöts emellertid — främst på grund av sambandet

mellan kommunindelningsreformens genomförande och sjukförsäkringens

organisation — att tidpunkten för lagens ikraftträdande skulle framflyttas

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

till den 1 juli 1951. I nu förevarande proposition föreslås ytterligare uppskov

med ikraftträdandet till tidpunkt, som framdeles skall bestämmas av

statsmakterna. Förslaget om nytt uppskov har motiverats därmed, att ekonomiska

betingelser för sjukförsäkringsreformens genomförande icke nu

föreligga.

Vid tidpunkten för reformens beslutande beräknades reformen komma

att medföra en merkostnad för statsverket på omkring 200 miljoner kronor

om året. Enligt nu verkställda kostnadsberäkningar skulle den årliga kostnadsökningen

däremot komma att uppgå till omkring 261 miljoner kronor.

Med hänsyn till det rådande statsfinansiella läget torde det uppenbarligen

icke vara möjligt att nu genomföra en reform, som skulle medföra en så

avsevärd ökning av statsutgifterna. Under senaste tiden har i flera olika

sammanhang framhållits, att för närvarande kräves en mycket sträng återhållsamhet

med statens medel. Ehuru det hade varit i hög grad önskvärt,

att ifrågavarande reform icke ånyo behövt uppskjutas, inser utskottet, att

på grund av ekonomiska skäl ett uppskov är ofrånkomligt. Med hänsyn

härtill anser sig utskottet icke hava anledning att nu närmare beröra övriga

förutsättningar för reformens förverkligande.

Såsom framgår av departementschefens anförande i propositionen har

chefen för finansdepartementet i juni 1950 tillkallat sakkunniga med uppdrag

att verkställa utredning angående den ekonomiska långtidsplaneringen

på det samhällsekonomiska och statsfinansiella området. Utredningen har

betingats bland annat av behovet av aktuella beräkningar avseende möjligheten

för det fortsatta reformarbetet inom socialpolitiken. Enligt vad som

vidare framgår av departementschefens anförande har den ekonomiska

situationen ansetts böra föranleda, att frågan om den nya sjukförsäkringens

finansiering -— närmast förhållandet mellan statsbidrag och medlemsavgifter

— upptages till förnyad prövning. I anledning därav har pensionsstyrelsen

fått i uppdrag att undersöka i vad mån genom en ändrad fördelning

av statens kostnader för den allmänna sjukförsäkringen och medlemsavgifterna

inom densamma statens utgifter för den obligatoriska sjukförsäkringen

kunna nedbringas. Nu nämnda utredningsuppdrag ha ännu ej

slutförts.

Departementschefen har ansett, att resultatet av dessa båda utredningar

bör avvaktas innan tiden för sjukförsäkringens genomförande bestämmes.

Utskottet finner det ur skilda synpunkter förenat med ganska avsevärda

olägenheter om tidpunkten för reformens ikraftträdande skulle hållas svävande

en längre tid. Särskilda svårigheter torde det komma att medföra

för den nuvarande sjukkasseverksamheten. Såsom departementschefen

funnit synes det emellertid i frågans nuvarande läge icke vara möjligt att

fastställa någon tidpunkt. Ej heller torde det låta sig göra att nu ens ungefärligen

bedöma, när förutsättningarna för reformens genomförande kunna

väntas föreligga. Men sedan ovannämnda utredningsuppdrag slutförts

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

synas enligt utskottets mening statsmakterna snarast möjligt böra taga

ställning till frågan.

På grund av vad nu anförts avstyrker utskottet motionerna 1:531 och

II: 631 samt tillstyrker det i propositionen framlagda lagförslaget.

Då det nuvarande ekonomiska läget sålunda lägger hinder i vägen för

genomförande av detta stora reformkomplex uppkommer frågan, huruvida

icke reformen bör förverkligas i etapper allteftersom det ekonomiska läget

förbättras. Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår uttalade

riksdagen redan 1946 vid reformens beslutande, att skäl talade för att läkemedlen

utan onödigt uppskov förbilligades för allmänheten och att hinder

icke syntes föreligga att genomföra den delen av sjukvårdsreformen tidigare

än reformen i övrigt. Även departementschefen — som ej heller ansett

hinder föreligga att realisera reformen etappvis — har funnit skäl tala

för att särskilt läkemedelsreformen erhåller visst företräde.

Utskottet ansluter sig till den ståndpunkten, att om förutsättningar saknas

för reformens förverkligande i dess helhet, man bör försöka genomföra

relormen i etapper. I motionen II: 644 yrkas, att riksdagen av Kungl.

Maj :t måtte begära, att en plan skall uppgöras angående reformens genomförande

och att därvid läkemedelsreformen får komma i första hand och

att fri läkarvård för barn överväges, då den ekonomiska situationen ljusnat.

Om sjukförsäkringsreformen skall genomföras i etapper bör uppenbarligen,

såsom motionären framhållit, en plan därför uppgöras och tidpunkterna

för de olika delreformernas genomförande om möjligt fastställas.

En sådan plan torde emellertid icke kunna uppgöras förrän man

genom långtidsutredningen fått klarlagt de ekonomiska möjligheterna för

det fortsatta reformarbetet.

Starka skäl kunna otvivelaktigt åberopas för att läkemedelsreformen bör

givas företräde. Det synes angeläget att läkemedlen snarast möjligt förbilligas

för allmänheten. Statens kostnader för läkemedelsreformen ha nu

beräknats till 36 miljoner kronor om året eller dubbelt så mycket som

enligt 1946 års beräkningar. Den fria sjukhusvården och sjukförsäkringen

komma emellertid var för sig att betinga avsevärt högre kostnader, detta

även om kostnaderna för den obligatoriska försäkringen kunna nedbringas

genom en omreglering av förhållandet mellan statsbidrag och medlemsavgifter.

Ur rent ekonomiska synpunkter synes således denna reform först

bliva möjlig att realisera. Av betydelse för bedömande av frågan, i vilken

ordning reformerna böra förverkligas, blir emellertid resultatet av de pågående

utredningarna. Utskottet anser sig därför icke nu böra taga slutlig

ställning till detta spörsmål.

Utskottet ställer sig tveksamt till motionärens förslag, att fri läkarvård

för barn bör övervägas innan fri läkarvård i övrigt kan genomföras. Det

torde starkt kunna ifrågasättas, om det är lämpligt att börja dela upp sjukförsäkringsreformen

även med hänsyn till olika kategorier av befolkningen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

Vägande skäl kunna därvid åberopas för flera skilda grupper inom vårt

samhälle. Härvid uppkomma svåra avvägningsspörsmål, vilka jämväl äro

intimt förknippade med kostnadsfrågorna.

Såsom av det anförda framgår lärer Kungl. Maj:t, därest resultatet av

pågående utredningar skulle föranleda därtill, komma att till övervägande

upptaga frågan om reformens förverkligande i etapper. Därvid torde en

viss plan för reformens genomförande komma att uppgöras. Frågan om

läkemedelsreformens företräde är redan föremål för uppmärksamhet från

Kungl. Maj :ts sida. Då utskottet vidare ej finner skäl att i frågans nuvarande

läge förorda, att spörsmålet om fri läkarvård åt barn upptages till

särskilt övervägande, anser utskottet, att motionen II: 644 icke bör föranleda

någon riksdagens vidare åtgärd.

Frågan om sjukpenningförsäkringens konstruktion upptages såväl i motionerna

I: 530 och II: 630 som i motionerna I: 539 och II: 643. Denna fråga

var vid 1946 års riksdag föremål för delade meningar och ingående diskussion.

Vägande skäl anfördes såväl för Kungl. Maj :ts förslag, innebärande

ett i princip enhetligt sjukpenningbelopp, som för alternativet med ett sjukpenningbelopp

fastställt i förhållande till den genom sjukdomen förlorade

arbetsinkomstens storlek. Riksdagen anslöt sig då till Kungl. Maj :ts förslag,

och sjukpenningförsäkringen kom alltså att bestå av en obligatorisk

bottenförsäkring, avsedd att garantera medborgarna en viss minimistandard

vid sjukdom, samt en statsunderstödd frivillig försäkring såsom komplement

till den obligatoriska försäkringen. Även denna fråga sammanhänger

nära med kostnadsfrågan. Vid reformens beslutande räknades med att den

frivilliga försäkringen — främst med hänsyn till de på grund av statsbidrag

låga avgifterna — skulle komma att vinna stor anslutning. Därest man nu

av ekonomiska skäl nödgas ändra grunderna för försäkringens finansiering

genom att minska statsbidragen och höja medlemsavgifterna kommer måhända

den frivilliga försäkringen icke att utnyttjas i önskvärd utsträckning,

i varje fall icke av de ekonomiskt sämst ställda. Därigenom torde den

redan vid lagens antagande starkt betonade risken för underförsäkring

komma att öka. I samband härmed synes också böra uppmärksammas de

förändringar i penningvärdet, som inträtt och kunna komma att inträda

innan lagen kan träda i kraft. De i lagen 1946 fastställda ersättningsbeloppen

enligt den obligatoriska försäkringen torde enligt utskottets mening

i många fall kunna väntas bliva alltför otillräckliga. Utskottet vill i anslutning

härtill erinra om den av statsministern i hans anförande i andra

kammaren vid innevarande riksdags vårsession utlovade omprövningen

av ifrågavarande spörsmål. Med hänsyn därtill anser utskottet någon skrivelse

i denna del till Kungl. Maj :t icke vara erforderlig.

I motionerna 1:530 och 11:630 hemställes om eu omprövning av sjukpenningförsäkringens

konstruktion främst för att skapa förutsättningar

för en samordning av sjukförsäkringen med andra socialförsäkringsformer.

- Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 sand. 2 avd. Nr 50.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Andra lagutskottets utlåtande nr SO.

Då utskottet vid 1948 års riksdag hade att taga ställning till frågan om en

samordning, uttalade utskottet, att det vore uppenbart att en samordning

av socialförsäkringarna skulle medföra påtagliga fördelar, samtidigt som

dock även allvarliga nackdelar vore förenade därmed. Utskottet ansåg icke

möjligt att på dåvarande stadium taga ställning till detta omfattande och

invecklade organisatoriska problem. Emellertid förutsatte utskottet, att

Kungl. Maj :t komme att taga upp frågan till noggrant övervägande. I anledning

av de nu väckta motionerna i ämnet vill utskottet framhålla, att

frågan om samordning av de olika socialförsäkringsformerna för utskottet

framstår såsom ett viktigt organisatoriskt problem. Anmärkas må emellertid

att vissa väsentliga delar av socialförsäkringssystemet för närvarande

äro beroende på Kungl. Maj :ts prövning. Även i samband därmed torde

Kungl. Maj :t. utan att riksdagen föranleder därtill, komma att ägna uppmärksamhet

åt spörsmålet om en samordning av socialförsäkringarna.

I motionerna I: 539 och II: 643 upptages jämväl frågan om systemet för

avgiftsuppbörden. Motionärerna önska, att statsbidragen skola konstrueras

så, att medlemsavgifterna bliva enhetliga inom alla sjukkasseområden. Det

vill otvivelaktigt synas som om ur administrativ synpunkt väsentliga fördelar

skulle stå att vinna med enhetliga avgifter. Jämväl frågan om enhetliga

sjukkasseavgifter var emellertid föremål för prövning av 1946 års riksdag.

Tanken på enhetliga rent statliga sjukkasseavgifter avvisades då.

Systemet ansågs de facto komma att beröva kassorna deras karaktär av

fristående ekonomiska subjekt samt i realiteten göra dem till statliga organ

med kommunalt medinflytande. En viss självrisk inom den obligatoriska

sjukförsäkringen ansågs nödvändig.

Sedan pensionsstyrelsen och långtidsutredningen slutfört sina uppdrag

kommer Kungl. Maj:t att upptaga kostnadsfrågorna till övervägande. Därvid

lära alla möjligheter att minska kostnaderna för reformen, även på det

rent administrativa området, komma att ingående prövas. Någon skrivelse

från riksdagen till Kungl. Maj :t i anledning av motionärernas förslag härutinnan

synes därför icke vara erforderlig.

I propositionen har departementschefen uttalat, att ett uppskov med

sjukförsäkringsreformens genomförande aktualiserade frågan om en effektivisering

av den nuvarande frivilliga sjukförsäkringen och att frågan

därom för närvarande övervägdes inom socialdepartementet. I anslutning

till detta uttalande yrkas i motionerna 1:539 och 11:643, att riksdagen

måtte hos Kungl. Maj :t anhålla, att dessa överväganden inriktas på förbättringar

enligt vissa i motionerna angivna riktlinjer. Motionärernas förslag

återfinnas i huvudsak i den i propositionen omförmälda framställning,

som Svenska sjukkasseförbundet redan ingivit till Kungl. Maj :t. Någon

skrivelse från riksdagen för att påkalla Kungl. Maj:ts uppmärksamhet i

ifrågavarande hänseenden är därför icke erforderlig. För egen del vill utskottet

endast uttala, att en effektivisering av den nuvarande sjukförsäk
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

ringen så vitt möjligt bör genomföras. Vilka åtgärder som därvid i första

hand böra komma i fråga, anser utskottet icke lämpligt att närmare pröva

i nu förevarande sammanhang.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte med avslag å motionerna 1:531

och 11:631 bifalla förevarande proposition;

B. att motionerna 1: 530 och II: 630, i den mån de icke

kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

C. att motionerna I: 539 och II: 643, i den mån de icke

kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

D. att motionen II: 644 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 23 november 1950.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Hallagård, Sunne, Nils

Elowsson, Nerman, fru Svenson och herr Carl Eric Ericsson;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken, fru

Nordgren, fru Johansson i Norrköping, herr Hagård, fröken Höjer, herrar

Carlsson i Bakeröd och Andersson i Linköping.

Reservationer:

1) beträffande utskottets hemställan under punkten B. och motiveringen

till denna hemställan av herrar Jacobsson i Igelsbo, Hallagård, Sunne, fru

Svenson, herrar Carl Eric Ericsson, Hagård, fröken Höjer och herr Carlsson

i Bakeröd, vilka ansett, att utskottet, med beaktande av den motivering,

som lämnats såväl i motionerna 1: 530 och II: 630 som i motionerna 1: 539

och II: 643, bort hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kung], Maj:t anhålla,

att givna uppdrag att ompröva kostnadsfrågorna i samband

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

med 1947 års lag om allmän sjukförsäkring utvidgas till

att omfatta även frågorna om sjukpenningförsäkringens

konstruktion, därvid särskilt förutsättningar för en samordning

med andra socialförsäkringsformer måtte tillskapas.

2) beträffande utskottets hemställan under punkten C. och motiveringen

till denna hemställan av herrar Jacobsson i Igelsbo och Sunne samt fröken

Höjer, vilka ansett, att utskottet på grund av den motivering, som åberopats

i motionerna 1: 539 och II: 643, bort hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

dels att givna uppdrag att ompröva kostnadsfrågorna i samband

med 1947 års lag om allmän sjukförsäkring måtte

utvidgas till att omfatta även frågan om systemet för avgiftsuppbörden,

dels ock att övervägandena om en effektivisering

av den frivilliga sjukförsäkringen måtte inriktas

bland annat på ett upphävande av maximeringen av statsbidraget

till läkarvården, successiv höjning av högsta sjukpenningsklassen

samt införande av familjetillägg.

Iduns tryckeri, Esselte AB. Stockholm 1950

017063

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:392 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts pro position till riksdagen angående godkännandet av en över. enskommelse angående varuutbytet mellan Sveri a1 i texten