Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av 15 § kungörelsen den 22 januari 1937 angående vägmärken.

1950-02-23 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1950:8, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av 15 § kungörelsen den 22 januari 1937 angående vägmärken.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

5

Nr 8.

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring

av 15 § kungörelsen den 22 januari 1937 angående

vägmärken.

I

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 295,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lundberg hemställt, »att

riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att det

avsnitt i 15 § punkt i) KK 22 januari 1937 angående vägmärken, som börjar

med ''dock att sådan förbudstavla . . och slutar med ''Ej fri parkering . .

måtte utgå.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

I § 2 andra stycket ordningsstaågan för rikets städer den 24 mars 1868

föreskrives, att dragare icke må ställas så, att rörelsen därav hindras eller

uppehälles, ej heller fodras eller lämnas frånspänd vid åkdonet annorstädes

å gata eller annan allmän plats än där sådant är av magistraten tillåtet. Med

stöd av grunderna för denna bestämmelse har det ansetts tillkomma magistrat

att meddela föreskrifter om parkerings ställen för motorfordon å

gator och andra allmänna platser. Yad i nyssnämnda författningsrum sägs

om magistrat skall, enligt § 29 ordningsstadgan, gälla i Stockholm för poliskammaren

och i stad, där magistrat ej linnes, för kommunalborgmästaren.

I det av 1944 års trafikförfattningssakkunniga den 15 maj 1948 avgivna

betänkandet (SOU 1948:34) med förslag till vägtrafikförordning m. m. föreslås

emellertid, att sådana lokala föreskrifter av mera omedelbart trafikreglerande

natur, t. ex. beträffande parkering, skola utfärdas med stöd av enhetliga i

vägtrafikförordningen givna bestämmelser och icke såsom nu med stöd av

ordningsstadgan. Enligt 62 § i förslaget skall det tillkomma, så vitt angår

stads område, stadens polismyndighet och eljest länsstyrelsen att beträffande

viss allmän väg, gata eller annan allmän plats eller beträffande samtliga

dylika vägar inom visst område meddela erforderliga föreskrifter, avseende

bland annat parkering eller annan uppställning av fordon.

Vad beträffar sättet för parkeringsföreskrifternas bringande till allmänhetens

kännedom gäller nu följande. Enligt 15 § första stycket i) vägmärkeskungörelsen

skall parkeringsförbud angivas med tecken, bestående av eu rund

gul tavla med röd bård och ett svart P, överstruket med ett rött snedstreck.

Tavlan, som enligt kungörelsen skall hava en diameter av 650 mm., skall

enligt 17 § kungörelsen anbringas fristående. Sådan förbudstavla erfordras

dock icke inom område av stad eller samhälle, beträffande vilket allmänt

förbud mot parkering utanför särskilt angiven parkeringsplats eller eljest

:i8li 50

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

allmänna bestämmelser om dylik parkering av vederbörande myndighet i

särskild kungörelse meddelats. I den mån så lämpligen kan ske, böra de

yttre gränserna för dylikt område utmärkas genom förbudstavla med text,

exempelvis »Ej fri parkering». Enligt 22 § vägmärkeskungörelsen kunna vidare

uppsättas vägmärken till upplysning om vägs nyttjande såsom parkeringsplats,

mötesplats, gångbana, cykelbana, ridväg eller dylikt ävensom för upplysning

om tillstånd till parkering utanför särskilt angiven parkeringsplats.

Sådant vägmärke skall utgöras av en målad gul tavla med eu 2,5 centimeter

bred svart bård. Tavlan skall, om den utmärker parkeringsplats eller mötesplats,

liava eu höjd av minst 40 centimeter men eljest minst 20 centimeter.

Tavlan skall, såvida ej vederbörande myndighet annorlunda bestämmer,

anbringas fristående.

I det betänkande med förslag till vägtrafikstadga m. m., som den 20 april

1944 avgavs av en inom kommunikationsdepartementet tillkallad utredningsman

(SOU 1944: 18). har enahanda spörsmål, som i motionen avses, berörts.

Utredningsmannen anför däri bland annat följande:

> De nuvarande i vägmärkeskungörelsen angivna tavlorna för parkeringsförbud

kunna av praktiska skäl icke uppsättas i tillräckligt antal i städer

med mera invecklade parkeringsförhållanden, då detta skulle medföra uppsättandet

av eu skog av stolpar med tv åtföljande bristande överskådlighet.

Skulle man använda den i vägmärkeskungörelsen anvisade utvägen att för

visst område utfärda generellt parkeringsförbud samt att med skyltar enligt

22 § vägmärkeskungörelsen å hushörnen utmärka de lättnader i förbudet,

som gällde för olika gator och tider, skulle de gathörn, för vilka inga lättnader

gällde, bliva utan skyltar, vilket icke kan anses tillfredsställande.

Detta system skulle då rätteligen kompletteras på så sätt att de nuvarande

runda tavlorna för parkeringsförbud, eventuellt i förminskad storlek, uppsattes

vid dessa gator. Härigenom skulle skyltar av helt olika färg komma

att kombineras, vilket icke är att tillråda. De runda skyltarna lämpa sig ej

heller för uppsättning i anslutning till gatuskyltarna. Ett nytt system måste

därför införas.»

1944 års trafikförfattningssakkunniga ha den 12 februari 1949 framlagt betänkande

med förslag till ny vägmärkeskungörelse (stencilerat). De sakkunniga

framhålla däri, att nuvarande bestämmelser augående uppställning av fordon

å väg (9 § vägtrafikstadgan och § 2 ordningsstadgan för rikets städer) äro i

sådan mån restriktiva, att man — i vart fall såvitt angår städer och därmed

jämställda samhällen — torde kunna tala om att förbud principiellt råder

mot sådan uppställning. Yidare har av de sakkunniga anförts:

»Enligt 49 § i de sakkunnigas förslag till vägtrafikförordning (som motsvarar

de båda nyssnämnda författningsrummen) är däremot uppställning av

fordon å väg i och för sig tillåten. Uppställning är förbjuden endast om

annan trafik därigenom onödigtvis hindras eller störes eller om annat sådant

förhållande, som i paragrafen särskilt angives, är för handen. Därest de sakkunnigas

förslag i denna del godtages, synes följdriktigt, att lokala trafikföreskrifter

rörande uppställning av fordon å väg annorstädes än å parkeringsplats

principiellt anses innefatta förbud eller inskränkning och sålunda

böra tillkännagivas genom förbudsmärken. Med hänsyn härtill och då den

nuvarande anordningen med publicering ömsom med förbudsmärke och om
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

7

som med upplysningsmärke även i och för sig synes mindre tilltalande, ha

de sakkunniga ansett de i vägmärkeskungörelsen upptagna bestämmelserna

om upplysningsmärke för tillstånd till parkering utanför parkeringsplats

böra utgå. Med hänsyn till allmänhetens befogade intresse av att meddelade

föreskrifter om uppställning av fordon bliva tillkännagivna genom vägmärken

ha de sakkiinniga icke i sitt förslag upptagit någon motsvarighet till bestämmelsen

i 15 § i) vägmärkeskungörelsen om befrielse i vissa fall från

skyldighet att uppsätta märken angående förbud mot parkering.»

I enlighet med vad sålunda anförts ha de sakkunniga föreslagit följande

regler i ifrågavarande hänseende (10 § 14 och 15 punkterna samt 13 § första st.):

Förbud att parkera fordon skall angivas med tecken av visst utseende.

Förbud att uppställa fordon med överskridande av viss tid skall angivas

med det eller de tal, som utmärker högsta tillåtna tiden, räknad i timmar

och minuter. Efter nämnda tal skola utsättas bokstäverna tim’ respektive

''min''.

För tillkännagivande av förbud mot parkering må, där så finnes lämpligt,

anbringas föreskrivet märke med en diameter, minskad till 200 millimeter

(m inia tyrmärlce).

De sakkunniga ha, i anslutning till den sistnämnda bestämmelsen, uttalat,

att om möjlighet öppnas för användande av miniatyrmärken, vilka kunna

anbringas å husväggar o. d., torde en utvidgad publiceringsskyldighet icke

behöva vara förenad med alltför betydande olägenheter.

Slutligen må erinras, att enligt det berörda förslaget till vägtrafikförordning

med parkering skall förstås uppställning av fordon, dock ej uppställning

tillfälligt under kortare tid för åkandes av- eller påstigning, för aveller

pålastning av gods eller för annat liknande ändamål.

Utskottet. I det förslag till ny kungörelse angående vägmärken m. m.,

som framlagts av 1944 års trafikförfattningssakknnniga, ha upptagits ändrade

bestämmelser med avseende å sådana vägmärken, som angiva förbud att

parkera fordon. Enligt den föreslagna ordningen skall sådant förbud angivas

genom särskilt tecken. Den bestämmelse i gällande vägmärkeskungörelse,

som i förevarande motion föreslås skola utgå, har ej någon motsvarighet i

förslaget. Den nya vägmärkeskungörelsen är avsedd att träda i kraft samtidigt

med deu vägtrafikförordning, varom proposition är att förvänta till

årets riksdag. I)å en ändring av berörda regler i av motionären önskad riktning

inom en nära framtid således är att förvänta, anser utskottet ej skäl

föreligga att föreslå några åtgärder i anledning av motionen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 295, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 februari 1950.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Sten, Wistrand, Sunne,

Nils Elowsson, Wahlund* och Bengtson.

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken, Ryberg,

fru Sandström, herrar Nilsson i Göteborg, Lundberg, Andersson i Alfredshem

och fröken Wetterström*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1950. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.