Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av gällande expropriationslagstiftning i syfte att bättre tillgodose landsbygdsbefolkningens intressen. Tredje lagutskottet har till behandling förehaft en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 294, av herr Andersson i Dunker.

1950-04-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1950:10, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av gällande expropriationslagstiftning i syfte att bättre tillgodose landsbygdsbefolkningens intressen. Tredje lagutskottet har till behandling förehaft en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 294, av herr Andersson i Dunker.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10.

1

Nr 10.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av gällande

expropriationslagstiftning i syfte att bättre tillgodose

landsbygdsbefolkningens intressen.

Tredje lagutskottet har till behandling förehaft en inom andra kammaren

väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 294, av herr Andersson i

Dunker.

I motionen har hemställts »att riksdagen måtte besluta i skrivelse till

Kungl. Maj:t begära utredning om sådan förändring av gällande expropriationslagstiftning

att i motionen angivna önskemål komma att tillgodoses».

Till närmare utveckling av berörda yrkande anföres i motionen — sedan

angivits att enligt motionärens mening städer och tätorter genom exproprialionslagstiftningen

och annan lagstiftning beretts förmåner i skilda avseenden,

men att landsbygdens intressen icke i motsvarande mån tillgodosetts —

följande:

För att på detta område i någon mån skipa rättvisa mellan stads- och

landsbygdsbefolkningen är det enligt min mening önskvärt, att den senares

önskemål och behov behandlas på ett mera generöst sätt än som hittills

varit fallet. Om man särskilt tänker på expropriationslagstiftningen kan

expropriation ske i syfte att säkerställa vissa markbehov för stadsbefolkningen.

Däremot kan icke expropriation komma i fråga för att tillgodose

landsbygds- eller jordbruksbefolkningens behov av tomtmark eller lokaler

i städerna. Och dylika behov finnas faktiskt. Jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse

driver en mycket omfattande affärs- och företagarverksamhet,

som kräver tillgång till kontor, fabriker och andra anläggningar i städerna.

I allmänhet har väl behovet av mark och byggnader kunnat tillgodoses, men

det kan vara tänkbart, att svårigheter uppstå i detta avseende. Om det icke

visar sig möjligt att i den fria marknaden förvärva tomter eller byggnader

till priser, som motsvara det för orten rimliga prisläget, borde det icke vara

orimligt att expropriation kunde få tillgripas. Det är för övrigt icke endast

tomtmark eller lokaler för industri- och affärsverksamhet som kunna

komma i fråga. Med den stora omfattning föreningsväsendet numera äger

på landsbygden finns ett behov av att få till stånd även expeditions-, sammanträdes-

och samlingslokaler i åtskilliga städer, där föreningsstämmor,

styrelsesammanträden och möten av skilda slag kunna hållas. Sådana sammanträden

och möten måste hållas på eu plats, som ligger centralt i förhållande

till mötesdeltagarnas boningsorter, och då kan oftast endast eu stad

eller större tätort komma i fråga.

Vidare må framhållas, att ekonomiska föreningar inom jordbruket i en

del släder äga byggnader av olika slag, som äro uppförda på mark, som be
Bihang

till riksdagens protokoll 1900. 9 samt. .‘1 avd. Nr 10.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10.

finner sig i vederbörande stads ägo. Det har ofta visat sig omöjligt att få

inköpa dessa tomter. Staden vill icke sälja dem. I ett sådant fall skulle en

expropriation vara väl försvarbar.

Enligt vår mening borde en utredning komma till stånd för att undersöka

huruvida expropriationsinstitutet kan och bör komma till användning för

de syften som här angivits.

Beträffande de närmare skäl, som åberopats till stöd för yrkandet, får

utskottet hänvisa till motionen.

Yttranden över motionen ha av utskottet inhämtats från Svenska stadsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund, Sveriges lantbruksförbund

och Riksförbundet Landsbygdens folk.

Gällande lagstiftning.

Enligt 1 § lagen den 12 maj 1917 om expropriation må fastighet, som

tillhör annan än kronan, tagas i anspråk genom expropriation, om Konungen

prövar det nödigt för något av de ändamål, som i paragrafen uppräknas.

Lagrummet medgiver icke expropriation för tillgodoseende av

inarkbehov för jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse i det i motionen

angivna hänseendet. Beträffande expropriation av mark för samlingslokaler

stadgas i 8 punkten av 1 §, att expropriation må äga rum för att bereda befolkningen

eller en väsentlig del därav å en ort mark till byggnad för överläggningar

eller föredrag i allmänna frågor eller åsyftande folkbildning,

nykterhetens främjande eller annat därmed jämförligt ideellt ändamål av

synnerlig vikt eller till byggnad för gudstjänst eller annan andaktsövning.

Med avseende å det nämnda stadgandet i 1 § 8 punkten föreskrives i 102 §

att rätt till expropriation i detta fall ej må beviljas annan än kommun eller

municipalsamhälle, inom vars område marken är belägen, eller aktiebolag,

förening eller stiftelse, som kan antagas komma att för framtiden fullfölja

ändamålet på ett ur allmän synpunkt gagneligt sätt. I 103 § stadgas vidare,

att expropriationsrätt för ändamål, som i 1 § 8 avses, ej må beviljas aktiebolag,

förening eller stiftelse utan så är att inom orten särskild svårighet

möter att genom avtal förvärva erforderlig mark eller ock sökanden äger

på området uppförd byggnad av större värde och dess bibehållande i framtiden

finnes lämpligt med hänsyn till förhållandena på platsen.

Yttrandena över motionen.

Bifall till motionen avstyrkes i samtliga yttranden.

Svenska stadsförbundet anför, att den i motionen förebragta, synnerligen

ofullständiga utredningen icke övertygat förbundet om att något behov av

utvidgad expropriationsrätt skulle föreligga på förevarande område. Såvitt

förbundet hade sig bekant, hade städerna, i motsats till vad motionären

gjorde gällande, städse visat stor förståelse för de här ifrågavarande lands
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10.

bygdsintressena. Denna förståelse hade stundom tagit sig sådana uttryck,

att gränserna för den stadskommunala anslagsbefogenheten överskridits.

Förbundet ville också framhålla, att beredandet av en särskild expropriationsrätt

för jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse skulle ge denna

föreningsrörelse en särställning i expropriationsavseende, som illa rimmade

med de principer, som hittills bestämt vår expropriationslagstiftning.

Liknande synpunkter framföras av Svenska landskommunernas förbund,

som tillägger, att förbundet icke hade sig bekant något fall, där en landskommun

skulle ha vägrat att upplåta mark inom sina tätortsområden för

tillgodoseende av sådana ändamål, som avsåges i motionen.

Sveriges lantbruks förbund yttrar, att behovet av expropriationsrätt för

vissa samlingslokaler finge anses tillgodosett genom de redan gällande

bestämmelserna därom i expropriationslagen. Beträffande behovet för jordbrukets

ekonomiska föreningsrörelse att förvärva mark inom tätorter måste

enligt förbundets mening dessa problem lösas på annat sätt än genom utvidgning

av expropriationslagstiftningen.

Riksförbundet Landsbygdens folk motiverar sitt avstyrkande med att

enligt förbundets erfarenhet landsbygdsbefolkningens behov av mark och

byggnader i tätorter i allmänhet kunnat tillgodoses utan alltför stora svårigheter

samt att i motionen ej heller påvisats några konkreta fall, som tydde

på mera påtagliga missförhållanden.

Utskottet.

Den utvidgning av expropriationsändamålen, som i motionen påyrkas,

avser att bereda landsbygdens föreningsrörelse möjlighet att genom expropriation

förvärva mark och byggnader inom städer och andra tätorter. I

detta hänseende anföres dels att jordbrukets ekonomiska föreningar behöva

dylik expropriationsrätt för sin företagarverksamhet, dels ock att i övrigt

föreningar på landsbygden kunna ha behov av att på detta sätt erhålla mark

för expeditions-, sammanträdes- och samlingslokaler.

Samtliga de expropriationsändamål, som nu angivas i lagen, äro sådana

som ansetts vara ■—- direkt eller indirekt — av allmännyttig beskaffenhet.

Den i motionen ifrågasatta expropriationsrätten för ekonomiska föreningar

kan emellertid, såsom yrkandet framställts, icke anses tillgodose ett intresse

som är i samma mening allmänt. En utvidgning av expropriationsinstitutet

på sätt som yrkats skulle därför komma att stå i strid mot en

av de grundläggande principerna för vår expropriationsrätt och kan redan

av denna anledning icke förordas. Av utredningen synes även framgå att

något behov av en dylik utvidgning icke föreligger.

Vad härefter angår expropriation av mark för samlingslokaler, erbjuder,

såsom ovan nämnts, gällande lag viss möjlighet därtill. Varken i motionen

eller i de infordrade yttrandena har anförts något skäl till att nu utsträcka

expropriationsrätten i detta fall.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 10.

På grund av vad nu anförts får utskottet alltså hemställa,

att förevarande motion, II: 294, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 april 1950.

På tredje lagutskottets vägnar:

ÅKE HOLMBÄCK.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Holmbäck, Carl Edmund Eriksson,

Nils A. Larsson, Werner, Eskilsson, Kriigel*, Boo* och Ivar Nilzon;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Ericsson i Sörsjön,

Holm, Åhman, Andersson i Mölndal*, Jansson i Aspeboda, Larsson i Karlstad

och fröken Vinge*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Iduns tryckeri, Esselte AB. Stockholm 1950

016399

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.