Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juni 1926

1950-04-25 · 29 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 27 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1950:12, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juni 1926

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

1

Nr 12.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag angående ändring i lagen den 18 juni 1926

(nr 326) om delning av jord å landet, m. m.

Genom en den 10 mars 1950 dagtecknad proposition, nr 177, vilken hän-- visats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag

till

i) Lag

angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord

å landet.

Härigenom förordnas dels att 19 kap. 10 och 13 §§ samt 21 kap. 1, 13,

23, 38, 43—45, 51, 58 och 59 §§ lagen den 18 juni 1926 om delning av jord

å landet skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att

21 kap. 66 § samma lag skall upphöra att gälla, till följd varav även överskriften

till samma paragraf skall utgå.* 1

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

19 KAP. 19 KAP.

10 §. 10 §.

Bestämmande av-----—--- framställt yrkande.

Är fråga om avstyckning inom

samhälle eller område, som i 5 § andra

stycket sägs, och sker i sammanhang

med avstyckningsförrättningen

bestämmande av sådan gräns, som

avses i första stycket av denna paragraf,

må avstyckningsförrättningen

ej avslutas, innan den förrättning,

varvid gränsfrågan behandlats, blivit

genom laga kraft ägande beslut fastställd.

1 Senaste lydelse, se beträffande 19 kap. 10 § SFS 1938:163, 19 kap. 13 § SFS 1947:700,

21 kap. 1, 13, 23 och 58 §« o-''S 1946:827, 21 kap. 38, 43, 51, 59 och 66 §§ SFS 1947: 700 samt

21 kap. 44 § SFS 1935: 236.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 saml. 3 avd. Nr 12.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

(Gällande lydelse)

13 §.

(Föreslagen lydelse)

13 §.

1 mom. Inom område, som---äga rum.

2 mom. Avstyckning inom--- ----äro därtill.

Inom område, för — ------ denna beaktas.

3 mom. Har inom visst område

tätbebyggelse uppkommit eller är

sådan bebyggelse att vänta inom

nära förestående tid eller kan eljest

avstyckning av flera lägenheter framdeles

förväntas, må, innan stadsplan

eller byggnadsplan blivit fastställd,

avstyckning icke verkställas så, att

områdets ändamålsenliga bebyggande

försvåras eller lämplig planläggning

av området eljest motverkas,

och skall förty utom annat iakttagas,

att vägar och allmänna platser kunna

anordnas när behov därav uppkommer.

Finnes fast fornlämning,

skall därtill hörande område såvitt

möjligt kunna avsättas till öppen

plats. Med avseende å tillämpningen

i övrigt av vad i detta stycke stadgas

äger Konungens befallningshavande

meddela de anvisningar som

prövas erforderliga.

3 mom. Har inom visst område tätbebyggelse

uppkommit eller är sådan

bebyggelse att vänta inom nära förestående

tid eller kan eljest avstyckning

av flera lägenheter framdeles

förväntas, må, innan stadsplan eller

byggnadsplan blivit fastställd, avstyckning

icke verkställas så, att områdets

ändamålsenliga bebyggande

försvåras eller olämplig tätbebyggelse

eljest kan föranledas eller lämplig

planläggning av området motverkas,

och skall förty utom annat iakttagas,

att vägar och allmänna platser kunna

anordnas när behov därav uppkommer.

Finnes fast fornlämning,

skall därtill hörande område såvitt

möjligt kunna avsättas till öppen

plats. Med avseende å tillämpningen

i övrigt av vad i detta stycke stadgas

äger Konungens befallningshavande

meddela de anvisningar som prövas

När fråga--

Anvisningar och

erforderliga,

erinran däremot.

-- förd klagan.

4 mom. Erfordras enligt vad i 2

eller 3 mom. stadgas Konungens befallningshavandes

medgivande till

avstyckning, må lantmätaren utan

hinder av att sådant medgivande ej

erhållits meddela tillstånd till avstyckning

under villkor att medgivande

lämnas och slutföra förrättningen.

Om sakägare yrkar det eller

lantmätaren finner olämpligt att fortsätta

förrättningen, skall han förklara

denna vilande och insända handlingarna

i ärendet till överlantmätaren,

som har att med eget yttrande

4 mom. Erfordras enligt vad i 2

eller 3 mom. stadgas Konungens befallningshavandes

medgivande till

avstyckning, må lantmätaren utan

hinder av att sådant medgivande ej

erhållits meddela tillstånd till avstyckning

under villkor att medgivande

lämnas och slutföra förrättningen.

Om sakägare yrkar det eller

lantmätaren finner olämpligt att fortsätta

förrättningen, skall han förklara

denna vilande och insända handlingarna

i ärendet till överlantmätaren,

som har att med eget yttrande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

3

(Gällande lydelse)

anmäla det hos Konungens befallningshavande.

Samma lag vare, om

lantmätaren finner att avstyckning

ej bör äga rum utan att fråga om

upprättande av stadsplan eller byggnadsplan

eller om ändring av sådan

plan blivit prövad.

(Föreslagen lydelse)

anmäla det hos Konungens befallningshavande.

.

Finner lantmätaren anledning till

antagande att för område som beröres

av förrättningen erfordras stadsplan

eller byggnadsplan eller, där dylik

plan är gällande, att ändring därav

bör ske, åligger honom att underrätta

överlantmätaren, som har att med eget

yttrande anmäla förhållandet hos Konungens

befallningshavande.

Första domstol

Där till

Angående domstol

Om Konungens befallning shav andes

och överlantmätares befattning

med vissa avstyckningsmål är nedan

i detta kapitel stadgat.

13 §.

Att biträda ägodelningsrätten kalle

ägodelningsdomaren, där så finnes

erforderligt, vederbörande överlantmätare.

överlantmätaren äger att för sin

inställelse åtnjuta ersättning av allmänna

medel enligt gällande resereglemente;

kostnaden skall stanna å

statsverket.

Ersättning till-------

21 KAP.

1 §•

varje domsaga,

jorden ligger.

är tillämpligt.

Att i vissa fall jorddelningsmål

skola handläggas av annan myndighet

än domstol följer av vad i denna

lag stadgas.

13 §.

Att biträda ägodelningsrätten kalle

ägodelningsdomaren, där så finnes erforderligt,

överlantmätaren och länsarkitekten.

Dessa äga att för sin inställelse åtnjuta

ersättning av allmänna medel

enligt gällande resereglemente; kostnaden

skall stanna å statsverket.

-----nu nämnts.

21 KAP.

1 §•

23 §.

Mot beslut eller åtgärd under jorddelningsförrättning,

som i denna lag

avses, i andra fall, än nu är sagt,

må, såvitt ej annat följer av bestämmelserna

i 66 §, talan föras genom

besvär, som, ställda till ägodelningsrätten,

skola ingivas till ägodelnings
-

23 §.

Mot beslut eller åtgärd under jorddelningsförrättning,

som i denna lag

avses, i andra fall, än nu är sagt, må

talan föras genom besvär, som, ställda

till ägodelningsrätten, skola ingivas

till ägodelningsdomaren inom

trettio dagar från den dag, då den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

domaren inom trettio dagar från den förrättning, under vilken beslutet

dag, då den förrättning, under vil- meddelats eller åtgärden vidtagits,

ken beslutet meddelats eller åtgärden blivit avslutad,

vidtagits, blivit avslutad.

Under jorddelningsförrättning-----blivit fastställt.

38 §. 38 §.

Utskrift av-----tillställas förrättningslantmätaren.

Har ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten

meddelat fastställelse

å jorddelningsförrättning eller tillstånd

till jorddelning, skall överlantmätaren

ävensom, i fråga om förrättning

inom ort där skyldighet föreligger

att söka byggnadslov, byggnadsnämnden

utan dröjsmål underrättas

om beslutet.

43 §.

Hava besvär icke inom stadgad tid

anförts mot avslutad jorddelningsförrättning,

varom ovan sägs, överlämne

överlantmätaren, där ej stadgandena

i tredje stycket av denna paragraf

eller i 66 § annat föranleda,

handlingarna till ägodelningsdomaren;

bifoge ock eget yttrande ävensom

den förklaring över gjorda anmärkningar,

han må hava infordrat från

förrättningslantmätaren. I fråga om

yttrande, varom nu är sagt, gälle

vad i 28 § andra stycket sägs.

Sedan handlingarna inkommit till

ägodelningsdomaren, företage denne

förrättningen till prövning, därvid

vad i 42 § fjärde stycket sägs skall

äga tillämpning. Där anledning ej förekommer

till annat än att förrättningen

är lagligen beskaffad samt,

såvitt angår avstyckning av mark för

Har ägodelningsrätten meddelat

fastställelse å jorddelningsförrättning

eller tillstånd till jorddelning,

skall överlantmätaren ävensom, i

fråga om förrättning inom ort där

skyldighet föreligger att söka byggnadslov,

byggnadsnämnden utan

dröjsmål underrättas om beslutet.

Underrättelse härom skall ock, då

Konungens befallningshavande eller

lantbruksnämnden avgivit utlåtande

i målet, tillställas denna myndighet.

43 §.

Hava besvär icke inom stadgad tid

anförts mot avslutad jorddelningsförrättning,

varom ovan sägs, överlämne

överlantmätaren, där ej stadgandena

i tredje stycket av denna paragraf

annat föranleda, handlingarna

till ägodelningsdomaren; bifoge ock

eget yttrande ävensom det utlåtande,

han må hava inhämtat från annan

myndighet, och den förklaring över

gjorda anmärkningar, han må hava

infordrat från förrättningslantmätaren.

I fråga om yttrande, varom nu

är sagt, gälle vad i 28 § andra stycket

sägs.

Sedan handlingarna inkommit till

ägodelningsdomaren, företage denne

förrättningen till prövning, därvid

vad i 42 § fjärde stycket sägs skall

äga tillämpning. Där anledning ej förekommer

till annat än att förrätt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

5

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

sammanläggning eller under villkor

att stamfastigheten ingår i sammanläggning,

förordnande tillika gives

om sammanläggningen, meddele ägodelningsdomaren

fastställelse å förrättningen,

men eljest hänskjute han

frågan till ägodelningsrätten samt utsätte,

så snart lämpligen kan ske, tid

och ort för målets handläggning. För

ägodelningsrättens behandling av

målet gälle i ty fall vad i 42 § tredje

stycket sägs.

Utgöres förrättningen av sådan avstyckning,

med vilken avses bildande

av särskild fastighet, utan att vid

avstyckningen fästs villkor att stamfastigheten

skall ingå i sammanläggning,

har överlantmätaren att företaga

förrättningen till prövning, därvid

vad i 42 § fjärde stycket sågs skall

äga motsvarande tillämpning. Förekommer

ej anledning till annat ån

att förrättningen är lagligen beskaffad

och har lantbruksnämnden eller

byggnadsnämnden ej framställt erinran

mot densamma, meddele överlantmätaren

fastställelse därå. Har

förrättningen, på sätt i 22 § andra

stycket sågs, blivit medelst påskrift

å protokollet godkänd, utgöre den

omständigheten, att den för talan

mot avstyckningsförrättning stadgade

tid icke gått till ända, ej hinder

för prövningens företagande. Äger

överlantmätaren enligt vad ovan i

detta stycke sagts icke meddela fastställelse

å förrättningen, hänskjute

han frågan därom till ägodelningsrätten,

skolande för sådant fall de

i första stycket meddelade föreskrifterna

äga tillämpning.

ningen är lagligen beskaffad och Konungens

befallning shav ande, överlantmätaren,

lantbruksnämnden eller

byggnadsnämnden ej framställt erinran

mot förrättningen samt, såvitt

angår avstyckning av mark för sammanläggning

eller under villkor att

stamfastigheten ingår i sammanläggning,

förordnande tillika gives om

sammanläggningen, meddele ägodelningsdomaren

fastställelse å förrättningen.

1 motsatt fall hänskjute han

frågan till ägodelningsrätten samt utsätte,

så snart lämpligen kan ske, tid

och ort för målets handläggning. För

ägodelningsrättens behandling av målet

gälle i ty fall vad i 42 § tredje stycket

sägs.

Avser förrättningen avstyckning,

som icke beror av sammanläggning,

skall den fastställelseprövning, som

enligt andra stycket tillkommer ägodelningsdomaren,

i stället ankomma

på överlantmätaren. Har gränsbestämning

ägt rum i sammanhang med

avstyckningsförrättningen, skall överlantmätaren

till prövning företaga

förrättningen jämväl i denna del.

Äger överlantmätaren med hänsyn till

vad i andra stycket är stadgat icke

meddela fastställelse å förrättningen,

hänskjute han frågan därom till ägodelningsrätten,

skolande för sådant

fall de i första stycket meddelade

föreskrifterna äga tillämpning.

Har avstyckningsförrättning, under

vilken ej företagits gränsbestämning,

blivit på sätt i 22 § andra stycket

sägs medelst påskrift å protokollet

godkänd, skall sä anses som hade

den för talan mot förrättningen stadgade

iiden gått till ända.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

(Gällande lydelse)

44 §.

Då laga kraft ägande beslut om

fastställelse föreligger, teckne ägodeldelningsdomaren,

i den mån ej föreskriften

’ andra stycket annat föranleder,

bevis om fastställelsen å kartan,

därest sådan finnes, ävensom, där

fråga är om annan förrättning än avstyckning,

å förrättningshandlingarna,

allt i enlighet med av Konungen

utfärdade närmare föreskrifter.

Har överlantmätaren meddelat

fastställelse å avstyckningsförrättning,

skall vad förut i denna paragraf

stadgats om ägodelningsdomaren

i tillämpliga delar gälla beträffande

ö verlantmätaren.

45 §.

Ägodelningsdomaren åligger att föra

protokoll över av honom jämlikt

föreskrifterna i detta kapitel handlagda

mål.

Där överlantmåtaren jämlikt 43 §

tredje stycket handlagt avstyckningsmål,

skall vad i första stycket sägs

om ägodelningsdomaren äga motsvarande

tillämpning beträffande överlantmätaren.

(Föreslagen lydelse)

44 §.

Då laga kraft ägande beslut om

fastställelse föreligger, teckne ägodelningsdomaren

eller, där beslutet meddelats

av överlantmåtaren, denne bevis

om fastställelsen å kartan, därest

sådan finnes, ävensom, där fråga

är om annan förrättning än avstyckning,

å förrättningshandlingarna, allt

i enlighet med av Konungen utfärdade

närmare föreskrifter.

45 §.

Protokoll skall föras av ägodelningsdomaren

i mål, som han enligt

detta kapitel handlägger, och av överlantmätaren

i mål, som handläggas

av honom jämlikt 43 § tredje stycket.

51 §.

1 mom. över beslut,----—

Har, efter--------

Beslut, varigenom fastställelse å

jorddelningsförrättning meddelats i

annan ordning än i 43 § tredje stycket

sägs, må överklagas av överlantmätaren

och lantbruksnämnden så

ock, då förrättningen ägt rum inom

ort där skyldighet föreligger att söka

byggnadslov, av byggnadsnämnden.

51 §.

—-----moment sägs.

--emot gått.

Beslut, varigenom ägodelningsrätt

eller hovrätt meddelat fastställelse å

jorddelningsförrättning, må överklagas

av överlantmätaren, länsarkitekten

och lantbruksnämnden så ock, då

förrättningen ägt rum inom ort där

skyldighet föreligger att söka byggnadslov,

av byggnadsnämnden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

7

(Gällande lydelse)

2 mom. Enahanda klagorätt som

enligt 1 mom. tillkommer överlantmätare,

lantbruksnämnd och byggnadsnämnd

gälle i fråga om beslut,

varigenom tillstånd till jorddelning

meddelats efter underställning.

58 §.

I jorddelningsmål må hovrätten,

där så finnes erforderligt, till biträde

åt sig kalla överlantmätare; i fråga om

ersättning åt honom skall vad i 13 §

finnes stadgat äga motsvarande tilllämpning.

Erfordras för utredning av

teknisk fråga undersökning å marken,

må hovrätten uppdraga åt överlantmätare

att ensam eller med biträde

av två ägodelningsnämndemän

verkställa sådan undersökning. Om

underrättelse rörande tiden för undersökningen

samt om ersättning åt

ägodelningsnämndemännen gälle vad

i 32 § finnes för där utsatt fall stadgat.

Bevis genom-------

Hava parterna-----— —

(Föreslagen lydelse)

2 mom. Enahanda klagorätt som

enligt 1 mom. tillkommer överlantmätare,

länsarkitekt, lantbruksnämnd

och byggnadsnämnd gälle i fråga om

beslut, varigenom tillstånd till jorddelning

meddelats efter underställning.

58 §.

I jorddelningsmål må hovrätten,

där så finnes erforderligt, till biträde

åt sig kalla överlantmätare och länsarkitekt;

i fråga om ersättning åt

dem skall vad i 13 § finnes stadgat

äga motsvarande tillämpning. Erfordras

för utredning av teknisk fråga

undersökning å marken, må hovrätten

uppdraga åt överlantmätare att

ensam eller med biträde av två ägodelningsnämndemän

verkställa sådan

undersökning. Om underrättelse rörande

tiden för undersökningen samt

om ersättning åt ägodelningsnämndemännen

gälle vad i 32 § finnes för där

utsatt fall stadgat.

---därtill äro.

---utan betydelse.

59 §. 59 §.

När hovrätten — —----tillställas förrättningslantmätaren.

Har hovrätten meddelat faststälIelse

å jorddelningsförrättning eller

tillstånd till jorddelning, skall underrättelse

om beslutet utan dröjsmål

meddelas överlantmätaren ävensom,

i fråga om förrättning inom ort

där skyldighet föreligger att söka

byggnadslov, byggnadsnämnden.

Har hovrätten meddelat fastställelse

å jorddelningsförrättning eller

tillstånd till jorddelning, skall underrättelse

om beslutet utan dröjsmål

meddelas överlantmätaren ävensom,

i fråga om förrättning inom ort

där skyldighet föreligger att söka

byggnadslov, byggnadsnämnden. Underrättelse

om beslutet skall ock, då

Konungens befallningshavande eller

lantbruksnämnden avgivit utlåtande

i målet, tillställas denna myndighet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

(Gällande lydelse)

K. Om förfarandet i vissa avstyckningsmål.

66 §.

I mål om avstyckning inom samhälle

eller område, varom i 19 kap.

5 § andra stycket sägs, skall såväl

vad enligt denna lag ankommer på

ägodelningsrätt och ågodelningsdomare

utom såvitt angår bestämmande

av fastighetsgräns i samband med avstyckningen

samt tvist, varom i 19

kap. 15 § sägs, som ock överlantmåtares

befattning med fastställelseprövning

fullgöras av Konungens befallning

shavande.

År någon missnöjd med beslut angående

bestämmande av fastighetsgräns

i samband med avstyckning,

varom i denna paragraf år fråga, skall

beträffande fullföljd av talan mot sådant

beslut vad i 19 § första stycket

stadgas äga tillämpning; och gälle

om faststållelse av sådan gränsförrättning

vad förut i denna lag är bestämt.

År fråga om avstyckning av mark

för sammanläggning eller under villkor

att stamfastigheten ingår i sammanläggning,

må Konungens befallningshavande

meddela faststållelse

å avstyckningen allenast under villkor

att förordnande gives om sammanläggningen

enligt vad därom år

särskilt stadgat.

Beträffande klagan över Konungens

befallningshavandes beslut i mål,

varom i denna paragraf sägs, gälle

i tillämpliga delar vad i 50-—52 §§ i

detta kapitel stadgas. Klagan föres

genom besvär i den ordning, som för

överklagande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är bestämd.

(Föreslagen lydelse)

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Denna lag skall träda i kraft den

1 juli 1950 men ej tillämpas med avseende

å förrättning som avslutats

dessförinnan.

Har utlåtande i fråga om tillstånd

till avstyckning avgivits före nämnda

dag, skall, ändå att förrättningen icke

avslutats dessförinnan, med avseende

å underställning av utlåtandet äldre

lag gälla.

Har Konungens befallning shav ande

jämlikt äldre lag fastställt avstyckning

under villkor att förordnande gives

om sammanläggning och meddelas

ej sådant förordnande på ansökan

som gjorts inom två år från dagen

för nya lagens ikraftträdande, eller,

om fastsiällelsebeslutet meddelats efter

sistnämnda dag, inom två år från

detta beslut, vare faststållelsen utan

verkan och avstyckningsförrättningen

att anse som undanröjd.

2) Lag

om ändrad lydelse ar övergångsbestämmelserna till lagen den 19 september

1947 (nr 700) angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 326)

om delning av jord å landet.

Härigenom förordnas, att övergångsbestämmelserna till lagen den 19 september

1947 angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning

av jord å landet skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Denna lag--— den 1 juli 1948.

Har förrättning ——■ — gällande föreskrifter.

Med avseende---förut skett.

Utan hinder av vad i andra stycket är stadgat därom att, där förrättning

sökts före den 1 januari 1948, ärendet skall handläggas och prövas jämlikt

äldre lag, skall med avseende å rätten att fullfölja talan mot beslut, varigenom

jorddelningsförrättning fastställts eller tillstånd givits till jorddel
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

ning efter underställning, nya lagen gälla, såframt beslutet meddelats efter

den 30 juni 1950.

Har avstyckningsförrättning inom område, för vilket utomplansbestämmelser

fastställts, sökts före den 1 januari 1948 men ej avslutats före den

1 juli 1950, skola utan hinder av vad i andra stycket är stadgat äldre lags

bestämmelser i 21 kap. 66 § om Konungens befallningshavandes befattning

med avstyckningsmål ej vidare äga tillämpning; dock skall, där utlåtande

i fråga om tillstånd till avstyckning avgivits före sistnämnda dag, äldre lag

gälla med avseende å underställning av utlåtandet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1950.

3) Lag

angående ändrad lydelse av 15 och 21 §§ lagen den 18 juni 1926 (nr 336)

om sammanläggning av fastigheter å landet.

Härigenom förordnas, att 15 och 21 §§ lagen den 18 juni 1926 om sammanläggning

av fastigheter å landet1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Gällande lydelse)

15 §.

Sedan ärendet kommit i sådant

skick, att det lagligen kan bliva föremål

för prövning, företage ägodelningsdomaren

ärendet till vidare

handläggning. Finner ägodelningsdomaren

laga hinder mot bifall till ansökningen

icke möta, meddele han

förordnande om sammanläggningen.

Har sökanden icke fullgjort föreläggande,

varom i denna lag sägs, eller

finner ägodelningsdomaren laga

hinder möta för bifall till ansökningen,

hänskjute han ärendet till ägodelningsrättens

prövning.

(Föreslagen lydelse)

15 §.

Sedan ärendet kommit i sådant

skick, att det lagligen kan bliva föremål

för prövning, företage ägodelningsdomaren

ärendet till vidare

handläggning. Har sökanden icke

fullgjort föreläggande, varom i denna

lag sägs, eller finner ägodelningsdomaren

laga hinder möta för bifall

till ansökningen, hänskjute han ärendet

till ägodelningsrättens prövning.

Samma lag vare, om överlantmåtaren

eller lantbruksnämnden framställt

erinran mot den sökta sammanläggningen.

Föreligger ej fall som nu

sagts, meddele ägodelningsdomaren

förordnande om sammanläggningen.

1 Senaste lydelse, se SFS 1947:701.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Huruledes, då fråga är om sammanläggning

i samband med avstyckning,

beslut i ärendet, där ansökningen

bifalles, i vissa fall skall meddelas

i sammanhang med fastställelse å

avstyckningen, därom skils i 21 kap.

42 och 43 §§ i lagen om delning av

jord å landet. Ankommer fastställelseprövningen

å Konungens befallningshavande,

må förordnande om

sammanläggningen ej meddelas, förrän

avstyckningen blivit genom laga

kraft ägande beslut fastställd på sått

i 21 kap. 66 § i nyssnämnda lag sägs.

Har ägodelningsdomaren--— -

Angående meddelat

Ägodelningsdomaren åligger

Beträffande förfarandet--

Huruledes, då fråga är om sammanläggning

i samband med avstyckning,

beslut i ärendet, där ansökningen

bifalles, i vissa fall skall meddelas

i sammanhang med fastställelse å avstyckningen,

därom skils i 21 kap.

42 och 43 §§ i lagen om delning av

jord å landet.

— fastställas till efterrättelse,

i ärendet.

angående sammanläggning,

lända till efterrättelse.

21 §. 21 §.

I fråga---—----till efterrättelse.

Har ansökning om sammanlägg- över beslut, varigenom ägodelning

bifallits, äge överlantmåtaren ningsrätt eller hovrätt bifallit ansöoch

lantbruksnämnden överklaga be- kan om sammanläggning, må klagan

slutet. föras av överlantmåtaren och lant
bruksnämnden.

Rörande av--------- domstolens försorg.

Denna lag skall tråda i kraft den

1 juli 1950 men ej tillämpas med avseende

å sammanläggning i samband

med avstyckning, dår förrättningen

avslutats före nämnda dag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

4) Lag

angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning

i stad.

Härigenom förordnas, att 5 kap. 8 § och 6 kap. 13 § lagen den 12 maj

1917 om fastighetsbildning i stad1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 KAP. 5 KAP.

8 §• 8 §.

1 mom. Avstyckning inom------äro därtill.

Inom område,-----denna beaktas.

2 mom. Har mom visst område

tätbebyggelse uppkommit eller är sådan

bebyggelse att vänta inom nära

förestående tid eller kan eljest avstyckning

av flera lägenheter framdeles

förväntas, må, innan stadsplan

eller byggnadsplan blivit fastställd,

avstyckning icke verkställas så, att

områdets ändamålsenliga bebyggande

försvåras eller lämplig planläggning

av området eljest motverkas,

och skall förty utom annat iakttagas,

att vägar och allmänna platser kunna

anordnas när behov därav uppkommer.

Finnes fast fornlämning,

skall därtill hörande område såvitt

möjligt kunna avsättas till öppen

plats. Med avseende å tillämpningen

i övrigt av vad i detta stycke stadgas

äger Konungens befallningshavande

meddela anvisningar som prövas erforderliga.

När fråga —-----erinran dä

Anvisningar och-----fi

2 mom. Har inom visst område tätbebyggelse

uppkommit eller är sådan

bebyggelse att vänta inom nära förestående

tid eller kan eljest avstyckning

av flera lägenheter framdeles

förväntas, må, innan stadsplan eller

byggnadsplan blivit fastställd, avstyckning

icke verkställas så, att områdets

ändamålsenliga bebyggande

försvåras eller olämplig tätbebyggelse

eljest kan föranledas eller lämplig

planläggning av området motverkas,

och skall förty utom annat iakttagas,

att vägar och allmänna platser kunna

anordnas när behov därav uppkommer.

Finnes fast fornlämning, skall

därtill hörande område såvitt möjligt

kunna avsättas till öppen plats. Med

avseende å tillämpningen i övrigt av

vad i detta stycke stadgas äger Konungens

befallningshavande meddela

de anvisningar som prövas erforderliga.

•emot.

rd klagan.

1 Senaste lydelse, se SFS 1947: 703.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12. 13

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 mom. Erfordras enligt vad i 1

eller 2 mom. stadgas Konungens befallningshavandes

medgivande till

avstyckning, må förrättningsmannen

utan hinder av att sådant medgivande

ej erhållits meddela tillstånd till avstyckning

under villkor att medgivande

lämnas och slutföra förrättningen.

Om sakägare yrkar det eller

förrättningsmannen finner olämpligt

att fortsätta förrättningen, skall han

förklara denna vilande och insända

handlingarna i ärendet till magistraten,

som har att med eget yttrande

anmäla det hos Konungens befallningshavande.

Samma lag vare, om

förrättningsmannen finner att avstyckning

ej bör äga rum utan att fråga

om upprättande av stadsplan eller

byggnadsplan eller om ändring av sådan

plan blivit prövad.

3 mom. Erfordras enligt vad i 1

eller 2 mom. stadgas Konungens befallningshavandes

medgivande till

avstyckning, må förrättningsmannen

utan hinder av att sådant medgivande

ej erhållits meddela tillstånd till

avstyckningen under villkor att medgivande

lämnas och slutföra förrättningen.

Om sakägare yrkar det eller

förrättningsmannen finner olämpligt

att fortsätta förrättningen, skall han

förklara denna vilande och insända

handlingarna i ärendet till magistraten,

som har att med eget yttrande

anmäla det hos Konungens befallningshavande.

Finner förrättningsmannen anledning

till antagande att för område

som beröres av förrättningen erfordras

stadsplan eller byggnadsplan, eller,

där dylik plan är gällande, att

ändring därav bör ske, åligger honom

att underrätta magistraten, som har

att med eget yttrande anmäla förhållandet

hos Konungens befallningshavande.

6 KAP. 6 KAP.

13 §. 13 §.

Innan förrättning —----- — från byggnadsnämnden.

Beslut, varigenom laga skifte blivit

fastställt eller tillstånd därtill meddelats

efter underställning, må överklagas

av byggnadsnämnden, som

utan dröjsmål skall erhålla del av

beslutet.

Beslut, varigenom ägodelningsrätt

eller hovrätt fastställt förrättning

som avses i detta kapitel eller efter

underställning meddelat tillstånd till

laga skifte, må överklagas av byggnadsnämnden,

som utan dröjsmål

skall erhålla del av beslutet.

Denna lag skall träda i kraft den

7 juli 1950 men ej tillämpas med avseende

å förrättning som avslutats

före nämnda dag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

5) Lag

angående ändring i lagen den 27 febrnari 1948 (nr 96) med särskilda

bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad.

Härigenom förordnas, att andra stycket i lagen den 27 februari 1948 med

särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

Förordnande enligt denna lag medför

icke ändring av vad i lagen om

fastighetsbildning i stad stadgas därom,

att avstyckning må ske jämväl

från mark som ej ingår i fastighetsindelning,

och ej heller av samma

lags bestämmelser angående ansökan

om avstyckning, behörighet att verkställa

avstyckningsförrättning, förfarandet

då förrättningsman finner sig

jävig, underrättelse till registerförare

och förvaring av konceptakt. Är fråga

om avstyckning av mark, avsedd

för jordbruk eller skogsbruk, och är

ej den, som enligt sistnämnda lag

skolat verkställa förrättningen, behörig

därtill enligt lagen om delning

av jord å landet, skall dock byggnadsnämnden

för förrättningens

verkställande överlämna ansökningen

till distriklslantmätaren.

(Föreslagen lydelse)

Förordnande enligt denna lag medför

icke ändring av vad i lagen om

fastighetsbildning i stad stadgas därom,

att avstyckning må ske jämväl

från mark som ej ingår i fastighetsindelning,

och ej heller av samma

lags bestämmelser angående ansökan

om avstyckning, behörighet att verkställa

avstyckningsförrättning, förfarandet

då förrättningsman finner sig

jävig, underrättelse till registerförare

och förvaring av konceptakt. Är fråga

om avstyckning av mark, avsedd

för jordbruk eller skogsbruk, och är

ej den, som enligt sistnämnda lag

skolat verkställa förrättningen, behörig

därtill enligt lagen om delning

av jord å landet eller särskilt av

Konungen meddelat bemyndigande,

skall dock byggnadsnämnden för

förrättningens verkställande överlämna

ansökningen till distriktslantmätaren.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1950.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda lagförslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

15

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Enligt 21 kap. 66 § jorddelningslagen gälla med avseende å prövning och

fastställelse av jorddelningsförrättning särskilda bestämmelser i fråga om

avstyckning inom samhälle på landet, där byggnadslagens bestämmelser för

stad äga tillämpning, samt inom annat område på landet, för vilket finnes

stadsplan, byggnadsplan eller annan därmed jämförlig plan. I dylika

fall skall nämligen med vissa undantag vad enligt nämnda lag ankommer

på ägodelningsrätt och ägodelningsdomare ävensom överlantmätares

befattning med fastställelseprövning fullgöras av länsstyrelse. I propositionen

föreslås, att dessa särbestämmelser om länsstyrelses befattning

med avstyckningsmål skola upphöra att gälla. Emellertid förutsättes, att

samråd kommer att äga rum mellan jorddelnings- och planmyndigheterna,

främst länsarkitekter och länsstyrelser, där omständigheterna äro sådana

att dylikt samråd kan anses påkallat. Framställer i sådant fall länsstyrelsen

erinran mot förrättningen, skall frågan om fastställelse hänskjutas till

ägodelningsrätten. Om domstolen därvid ansett sig böra frångå vad planmyndigheten

yrkat, skall enligt förslaget länsarkitekten äga fullfölja talan

mot fastställelsebeslutet.

Vidare har föreslagits, att fastställelseprövningen med avseende å gränsbestämning,

som för närvarande ankommer på ägodelningsdomaren, skall

överflyttas på överlantmätaren, där fråga är om gränsbestämning i sammanhang

med sådan avstyckning som skall prövas och fastställas av överlantmätaren.

I 1948 års lag med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom

vissa områden av stad föreslås den ändringen, att Kungl. Maj :t skall äga

meddela bemyndigande för i kommuns tjänst anställd mätningsman eller

särskilt förordnad förrättningsman att inom område som omfattas av förordnande

enligt lagen verkställa förrättning för avstyckning av mark, avsedd

för jordbruk eller skogsbruk.

Gällande bestämmelser.

Gällande regler om fastighetsbildning återfinnas i huvudsak beträffande

städer och stadsliknande samhällen i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning

i stad och för den egentliga landsbygden i lagen den 18 juni 1926

om delning av jord å landet och lagen samma dag om sammanläggning

av fastigheter å landet. Fastighetsbildningslagen gäller, såsom redan dess

rubrik angiver, beträffande all fastighetsbildning i stad. Beträffande fastighetsbildning

å landet är enligt gällande rätt, bortsett från tomtindelning,

tomtmätning och sammanläggning av områden vilka utgöra tomt,

fastighetsregistreringssättet avgörande för frågan, vilken jorddelningslag
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

stiftning — fastighetsbildningslagen eller jorddelningslagen — som skall

tillämpas. Om sålunda fastighetsregister såsom för stad skall föras för

samhälle på landet, sker jorddelningen inom detta samhälle enligt fastighetsbildningslagen;

i annat fall gälla bestämmelserna i jorddelningslagen.

Jorddelningslagen är således tillämplig icke blott å själva landsbygden utan

även å alla de samhällen, där fastighetsregister såsom för stad ej skall föras,

d. v. s. en del köpingar och ett flertal av landets municipalsamhällen.

Den nu angivna gränsdragningen mellan fastighetsbildningslagen och

jorddelningslagen gäller emellertid icke utan undantag. Enligt lag den 27

februari 1948 (nr 96) med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning

inom vissa områden av stad äger nämligen Kungl. Maj :t att, om så påkallas

av jordpolitiska skäl, förordna att de för landet gällande reglerna om

avstyckning och sammanläggning skola tillämpas för område inom stad

eller annat samhälle, där bestämmelserna härom i lagen om fastighetsbildning

i stad eljest gälla.

Jorddelningsförrättning, varå jorddelningslagen är tillämplig — vare sig

direkt eller till följd av Kungl. Maj:ts förordnande enligt nyssnämnda

1948 års lag — skall undergå fastställelseprövning (21 kap. il § jorddelningslagen).

F astställelseprövningen tillkommer i princip ägodelningsrätten

eller ägodelningsdomaren (42 och 43 §§). En betydande modifikation

av denna princip gäller dock beträffande avstyckning, som icke

beror av sammanläggning. Sådan avstyckning äger enligt 43 § överlantmätaren

— som granskar varje avstyckningsförrättning (28 och 43 §§)

— själv fastställa, om anledning ej förekommer till annat än att förrättningen

är lagligen beskaffad samt lantbruksnämnden eller byggnadsnämnden

ej framställt erinran mot densamma. I annat fall skall överlantmätaren

hänskjuta frågan om fastställelse å förrättningen till ägodelningsrätten.

Särskilda bestämmelser gälla vidare i fråga om avstyckning inom

samhälle på landet, där byggnadslagens bestämmelser för stad äga tilllämpning,

samt inom annat område på landet, för vilket stadsplan eller

byggnadsplan fastställts eller jämlikt äldre lag förordnats att stadsplan

skall upprättas. I dylika fall skall nämligen enligt 66 § fastställelseprövningen

fullgöras av länsstyrelsen. Jämlikt övergångsbestämmelser till 1947

års ändringar i 19 kap. jorddelningslagen (SFS 1947: 700) skall länsstyrelsens

prövningsrätt även gälla sådant område, för vilket länsstyrelsen

enligt äldre lag godkänt avstyckningsplan. År avstyckning beroende av

sammanläggning, äger länsstyrelsen meddela fastställelse allenast under

villkor att förordnande gives om sammanläggningen. Sådant förordnande

meddelas enligt sammanläggningslagen av ägodelningsdomaren. Beträffande

sådana avstyckningar varom nu är fråga skall länsstyrelsen även

i övrigt fullgöra de göromål som eljest enligt jorddelningslagen ankomma

på ägodelningsrätt och ägodelningsdomare. Underställning enligt 19 kap.

17 § jorddelningslagen skall alltså ske hos länsstyrelsen, och talan mot

avslutad förrättning skall fullföljas hos denna myndighet. I vissa avseenden

har dock prövningen förbehållits de reguljära jorddelningsmyndighe
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

17

terna. Gränsbestämning, som verkställts i samband med avstyckningsförrättning,

skall sålunda alltid prövas av ägodelningsrätten eller ägodelningsdomaren.

Från länsstyrelsens prövningsrätt har även undantagits tvist

mellan sakägarna vid avstyckning om den rätt, som tillkommer dem enligt

överlåtelsehandlingen eller förening, ävensom i övrigt uppkommen tvist

om äganderätt eller ständig besittningsrätt, som bör vara avgjord innan

avstyckning verkställes.

Jorddelningslagens särskilda bestämmelser om prövning och fastställelse

av avstyckning inom vissa samhällen och områden på landet föranleddes

av motioner vid 1926 års riksdag. Motionärerna hävdade, bland annat,

att en nödvändig föx-utsättning för att ernå effektiv kontroll över att avstyckningarna

bleve lämpligt utförda vore, att den fastställande myndigheten

sutte inne med erforderlig sakkunskap i stadsplane- och byggnadsfrågor. Då

tillräcklig sakkunskap i detta avseende ej syntes kunna förutsättas varken

hos ägodelningsrätten eller överlantmätaren, vilka enligt lagförslaget skulle

hava att fastställa avstyckningarna, vore det av största vikt, att fastställelsen

anförtroddes åt annan myndighet, förslagsvis Konungens befallningshavande,

som ju redan vore fastställelsemyndighet beträffande avstyckningar

inom städer under landsrätt och sådana samhällen å landet, för

vilka skulle föras fastighetsregister enligt de för städerna gällande bestämmelserna.

Det särskilda utskott, som behandlade förslaget till ny jorddelningslag,

förklarade sig i huvudsak gilla de av motionärerna framhållna

synpunkterna och fann, lika med motionärerna, att prövningen och fastställelsen

av avstyckningar inom område, där större byggnadsverksamhet

rådde eller vore att förvänta, borde ankomma å Konungens befallningshavande.

Därigenom syntes Konungens befallningshavande komma att få

kännedom om den begynnande samhällsbildningen och äga möjlighet att i

tid ingripa, när förhållandena bleve sådana, att särskilda föreskrifter för

ordnande av byggnadsverksamheten inom området visade sig erforderliga.

Genom bestämmelser i den nya byggnadslagstiftningen — byggnadslagen

den 30 juni 19i7 och byggnadsstadgan samma dag (nr 390) —■ har det

allmänna tillagts befogenhet att bestämma både om och när tätbebyggelse

må uppkomma (5 § andra stycket byggnadslagen). Fråga, huruvida

visst område må tagas i anspråk för tätbebyggelse, skall i första hand prövas

i samband med översiktlig planläggning, alltså vid upprättande av regioneller

generalplan. Där sådan plan ej upprättats, får frågan avgöras i samband

med detaljplanläggning (2 § byggnadslagen). Stadsplan eller byggnadsplan

får icke fastställas för område som icke är lämpat för tätbebyggelse (se

2ö § sista stycket och 119 § andra stycket byggnadsstadgan). Och om området

i och för sig är lämpat för sådan bebyggelse, må bebyggelsen likväl

icke komma till stånd, förrän detaljplan fastställts för området. För att

hindra olämplig tätbebyggelse inom område, för vilket detaljplan ej fastställts,

har föreskrivits, att inom sådant område byggnadslov ej får beviljas

för nybyggnad, som skulle innefatta tätbebyggelse (79 och 137 §§

byggnadsstadgan). Då nybyggnad inom städer eller stadsliknande samhäl
2

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 samt. 3 avd. Nr 12.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

len ej lar företagas utan byggnadslov (76, 100 och 101 §§ byggnadsstadgan),

har man härigenom fått möjligheter att där förhindra ej önskvärd

tätbebyggelse. Samma möjligheter finnas inom de områden på landet, för

vilka detaljplan eller utomplansbestämmelser fastställts och där skyldighet

att söka byggnadslov följaktligen gäller (129 och 135 §§ byggnadsstadgan).

Inom de delar av landsbygden, där sådan skyldighet icke föreligger,

skall tätbebyggelse, som ej är önskvärd, förhindras främst genom ett kombinerat

övervaknings- och förbudssystem. Det ankommer sålunda på byggnadsnämnden

— sådan skall finnas inom varje kommun — att noga följa

byggnadsverksamheten inom sitt område samt att till länsstyrelsen anmäla,

om tätbebyggelse uppkommit eller är att förvänta inom visst område

(103 § byggnadsstadgan). För att underiätta nämndens uppgift har föreskrivits

skyldighet att till nämnden anmäla byggnadsföretag innan det påbörjas

(146 § byggnadsstadgan). Härtill kommer den skyldighet, som i

19 kap. 13 § 4 mom. sista punkten jorddelningslagen ålagts förrättningslantmätare

att anmäla pågående avstyckningsförrättning, då han finner att

avstyckning ej bör äga rum utan att fråga om upprättande av stadsplan

eller byggnadsplan eller om ändring av sådan plan blivit prövad. Finner

länsstyrelsen på grund av anmälan eller eljest att tätbebyggelse kan förväntas

äga rum inom visst område, har länsstyrelsen enligt 123 § byggnadslagen

att meddela förbud mot nybyggnad eller de föreskrifter i övrigt,

som finnas erforderliga till förekommande av tätbebyggelse inom område,

som ej ingår i stadsplan eller byggnadsplan.

Dessa bestämmelser i byggnadslagstiftningen äga ett nära samband med

de föreskrifter i jorddelningslagen som reglera avstyckning inom vissa

samhällen och områden på landet. De materiella reglerna härom återfinnas

i 19 kap. 13 § jorddelningslagen. Detta lagrum har med anledning av den

nya planlagstiftningen ändrats och fått sin nuvarande utformning genom

lag den 19 september 1947 (nr 700). Paragrafen innehåller dels ett förbud

mot avstyckning av tomtindelad mark (1 inom.) och dels de villkor för avstyckning

vilka hänföra sig till planlagstiftningen (2—4 mom.). I sistnämnda

hänseende upptager andra momentet den föreskriften, att inom

område, för vilket enligt fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan

eller på annan grund särskilda byggnadsbestämmelser såsom utomplansbestämmelser

gälla, avstyckning ej får verkställas så att områdets

ändamålsenliga bebyggande försvåras eller syftet med bestämmelserna eljest

motverkas. Enligt övergångsbestämmelserna till 1947 års ändringar

i jorddelningslagen skall avstyckningsplan i nu angivet hänseende jämställas

med byggnadsplan. Från detta förbud äger dock länsstyrelsen medgiva

dispens. Då emellertid sådan dispens torde sökas endast i undantagsfall,

huvudsakligen endast vid ifrågasatt ändring av plan, tilldrager sig

andra momentets bestämmelser blott underordnat intresse ur de synpunkter,

varom här är fråga. Av väsentligt större betydelse i förevarande sammanhang

äro föreskrifterna i tredje momentet. Genom 1947 års lagändring

upphävdes förut gällande bestämmelser om avstyckningsplan. Syftet med

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

19

denna planform skall numera tillgodoses genom stadsplane- och byggnadsplaneinstituten.

Emellertid har det icke ansetts tillräckligt härmed. I första

stycket av tredje momentet har därför till en början föreskrivits, att avstyckning

inom område, där tätbebyggelse uppkommit eller inom kort kan

väntas, icke får, innan stadsplan eller byggnadsplan fastställts, verkställas

så, att områdets ändamålsenliga bebyggande försvåras eller lämplig

planläggning av området eljest motverkas. Vidare stadgas att länsstyrelsen

äger meddela anvisningar för tillämpningen av denna generella föreskrift.

Bestämmelsen bör jämställas med stadgandet i fjärde momentet sista punkten,

enligt vilket förrättningslantmätaren, om han finner att avstyckning ej

bör äga rum utan att fråga om upprättande av stadsplan eller byggnadsplan

eller om ändring av sådan plan blivit prövad, skall förklara förrättningen

vilande och avvakta länsstyrelsens besked i planfrågan.

Det ankommer i första hand på förrättningsmannen och fastställelsemyndigheterna

att beakta kravet på att avstyckning ej sker så, att lämplig

planläggning av ett område motverkas. Emellertid äger länsstyrelsen,

såsom nyss nämndes, att till ledning för tillämpningen i allmänhet eller

i det särskilda fallet meddela erforderliga anvisningar. Länsstyrelsen kan

sålunda t. ex. föreskriva, alt avstyckning inom visst område icke får fastställas

utan att länsarkitekten blivit hörd i ärendet.

Har utvecklingen fortskridit så långt, att fråga väckts om upprättande

av stadsplan eller byggnadsplan för visst område eller om ändring av sådan

plan, äger länsstyrelsen enligt andra stycket i tredje momentet utfärda

törbud mot avstyckning inom området utan särskild dispens (avstgckningsförbud).

Rätten att meddela dispens kan av länsstyrelsen delegeras

till länsarkitekten.

Ett i sammanhanget betydelsefullt stadgande innehåller fjärde momentet

i 13 §. För att förenkla proceduren har där föreskrivits att, om i avstyckningsärende

fordras dispens av länsstyrelsen enligt andra eller tredje

momentet, lantmätaren likväl kan slutföra förrättningen och meddela tillstånd

till den sökta avstyckningen under villkor att dispens beviljas. Om

den sökta dispensen beviljas av länsstyrelsen eller länsarkitekten, har överlantmätaren

eller, vid sammanläggning, ägodelningsdomaren att fastställa

avstyckningen, om förutsättningarna därför i övrigt föreligga. Avslås dispensansökningen

måste ärendet hänskjutas till ägodelningsrätten, som

avgör om förrättningen skall återförvisas eller undanröjas. Såväl länsstyrelsens

som ägodelningsrättens beslut kunna överklagas. Klagan över ägodelningsrättens

utslag, som föranleder ärendets prövning i hovrätt och i

högsta domstolen, kan icke leda till ändring av länsstyrelsens beslut i planfrågan.

Sådan ändring kan endast vinnas genom besvär över länsstyrelsens

beslut hos regeringsrätten.

Här må även något beröras frågan om fastställelsemyndighet

beträffande gräns bestämning.

Jorddelningslagen utgår från det betraktelsesättet alt gränsbestämning,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

då den äger rum i samband med laga skifte eller avstyckning, utgör en

integrerande del härav och att sålunda i detta fäll de för dessa jorddelningsformer

gällande reglerna utan vidare skola tillämpas även å gränsbestämningen,

i den mån så låter sig göra och annat ej stadgats. Denna konstruktion

har emellertid icke konsekvent genomförts. Prövningen av fastställelse

å gränsbestämning tillhör sålunda ägodelningsrätten eller ägodelningsdomaren,

. även om det såsom vid avstyckning under särskilda förutsättningar

ankommer på annan myndighet — överlantmätaren eller länsstyrelsen

— att pröva fråga om fastställelse å sistnämnda förrättning (21 kap.

42, 43 och 66 §§ jorddelningslagen). Gränsbestämning i samband med skifte

utgör vidare en s. k. preliminärfråga, som i händelse av missnöje skall

särskilt överklagas (21 kap. 19 §). Vid avstyckning däremot gäller enligt

21 kap. 22 §, att fullföljd av talan mot beslut angående bestämmande av

fastighetsgräns i samband med avstyckning i allmänhet ej får ske förrän

avstyckningsförrättningen blivit avslutad; fastställelse kan sålunda i regel

meddelas samtidigt å avstyckningen och i samband därmed vidtagen gränsbestämning.

Skall avstyckningen emellertid på sätt tidigare angivits fastställas

av länsstyrelsen, behandlas en under avstyckningsförrättningen

verkställd gränsbestämning på likartat sätt som gränsbestämning vid skifte.

Enligt 19 kap. 10 § andra stycket skall nämligen i dylikt fall gränsfrågan

definitivt avgöras, innan avstyckningsförrättningen får avslutas. Gränsförrättningen

är i sådant fall att anse såsom en självständig förrättning,

som skall särskilt överklagas hos ägodelningsrätten och fastställas av ägodelningsrätten

eller, om besvär ej anföras, av ägodelningsdomaren. Först

«edan så ägt rum, får avstyckningsförrättningen bringas till slut.

Förslaget till ändring i jorddelningslagen.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, har i propositionen

inledningsvis anfört:

»I skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 juli 1947 (nr 476) hemställde riksdagen,

att Kungl. Maj :t ville föranstalta om skyndsam utredning angående

upphävande av den befogenhet med avseende å mål om avstyckning inom

samhälle eller annat planlagt område, som i 21 kap. 68 § (numera 66 §)

lagen om delning av jord å landet tillagts länsstyrelse, samt snarast möjligt

för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Sedan jag genom skrivelse den 19 september 1947 uppdragit åt de särskilda

sakkunniga, vilka med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 juni 1939

tillkallats för utredning rörande revision av fastighetsbildningsväsendet å

landet in. in. — fastighetsbildningssakkunniga — att verkställa den begärda

utredningen, ha de sakkunniga till fullgörande av uppdraget till mig överlämnat

en den 29 januari 1949 dagtecknad promemoria med förslag till lag

angående ändring i jorddelningslagen m. m. I denna promemoria förorda

fastighetsbildningssakkunniga dels att länsstyrelses befogenhet i fråga om

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

21

fastställelse av avstyckning inom samhälle eller område, varom i 19 kap. 5 §

andra stycket jorddelningslagen sägs, skall upphöra att gälla, dels ock att

överlantmätaren skall erhålla generell befogenhet att pröva och fastställa

gränsbestämning, beträffande vilken anledning icke förekommit till annat än

att förrättningen är lagligen beskaffad. Fastighetsbildningssakkunniga ha

även i ett särskilt avsnitt av promemorian till övervägande upptagit frågan

om upphävande av den befogenhet, som enligt gällande lag tillkommer länsstyrelse

att utfärda avstyckningsförbud, men stannat för den uppfattningen,

att avgörandet av detta spörsmål bör något undanskjutas i avvaktan på erfarenheter

av den fortsatta utvecklingen.

Över fastighetsbildningssakkunnigas förslag ha efter remiss yttranden

avgivits av lantmäteristyrelsen, byggnadsstyrelsen, länsstyrelserna, ägodelningsdomarna

i Stockholms läns västra, Uppsala läns norra, Östra och Medelsta,

Gärds och Albo, Villands samt Ångermanlands läns södra och norra

domsagor, kommittén för stadsplaneväsendets omorganisation, föreningen

Sveriges häradshövdingar och Sveriges lantmätareförening.

Länsstyrelserna ha envar bifogat utlåtanden av överlantmätaren och länsarkitekten

i länet.

Efter remissbehandlingen har de sakkunnigas förslag varit föremål för

övervägande inom justitiedepartementet. I anslutning härtill ha behandlats

dels ett i annan ordning väckt förslag om ändring av de genom lagen den

19 september 1947 (nr 700) införda bestämmelserna i jorddelningslagen om

rätt att fullfölja talan mot fastställelsebeslut dels ock fråga om viss ändring

i lagen den 27 februari 1948 (nr 96) med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning

inom vissa områden av stad.»

Angående frågan om upphävande av länsstyrelses befogenhet

i fråga om fastställelse av avstyckning har departementschefen

vidare anfört:

»De krav som under senare år i skilda sammanhang rests på åtgärder för

att förenkla förfarandet vid avstyckning ha särskilt tagit sikte på de fall, då

fastställelseprövningen ankommer på länsstyrelsen. Förrättningarna ha då

ansetts vara förenade med ett onödigt omständligt remissförfarande, som

medförde att proceduren bleve i hög grad tidsödande och tungrodd. Man har

också hänvisat till den arbetsbalans som vore rådande såväl inom lantmäteriet

som för länsarkitekterna och framhållit, att icke minst med tanke

därpå åtgärder i rationaliserande syfte vore av behovet påkallade.

De klagomål som sålunda framställts över proceduren inom område där

länsstyrelsen bär alt fastställa avstyckning måste anses välgrundade. Jag vill

till eu början erinra om den förut omnämnda utredningen, som åberopats av

riksdagens år 1946 församlade revisorer. Enligt denna utredning skulle avstyckningar

för bostadsändamål inom samhällen och planområden i allmänhet

kräva en tid av drygt ett halvt år, räknat från dagen för ansökningen,

och av denna tid skulle mer än hälften eller omkring 3,9 månader belöpa

å fastställelseprövningen. I den mån gränsbestämning tillkomme eller av
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

styckning skedde under villkor om sammanläggning, ökades denna tid med

tidsomgången hos ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten, vilken även

den vore betydande. Det vore sålunda icke ovanligt att fastställelsen kunde

dröja något år efter ansökningen. Även om — såsom av vissa remissinstanser

påståtts ■—■ utredningen skulle avse ett år med onormalt stark ansvällning

av antalet avstyckningsärenden och statistiken därför icke kunna anses

fullt representativ, torde det vara ofrånkomligt att en splittring av beslutanderätten

sådan som den här föreliggande mellan skilda myndigheter —

jorddelnings- och planmyndigheter — medför omgång och tidsutdräkt. Såsom

nyss antytts, bli komplikationerna särskilt påtagliga i de fall då avstyckningen

är förenad med gränsbestämning eller beror av sammanläggning.

1 förstnämnda fall får avstyckningsförrättningen ej avslutas, förrän gränsförrättningen

blivit fastställd av ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten.

Avstyckningsförrättningen måste alltså i detta fall avbrytas för slutbehandling

av gränsbestämningen. Är det åter fråga om avstyckning av mark

för sammanläggning eller under villkor att stamfastigheten ingår i sammanläggning,

får länsstyrelsen fastställa avstyckningsförrättningen endast

under villkor att förordnande sedermera ges om sammanläggningen. Avstyckningen

blir då ej gällande, förrän ägodelningsdomaren meddelat sådant

förordnande. Å andra sidan kvarstår fastställelsebeslutet orubbat, hur

länge det än dröjer innan ansökan om sammanläggning göres och till och

med om sammanläggningen av en eller annan anledning icke kommer till

stånd. Rättsförhållandena kunna på detta sätt förbli i oklart läge hur länge

som helst, något som uppenbarligen är till stor olägenhet, ej minst när

fråga uppstår om nya avstyckningar eller andra ändringar i fastighetsindelningen.

Av vad jag nu anfört rörande de olägenheter som följa av länsstyrelsernas

fastställelsebefogenhet torde framgå, att man genom att upphäva jorddelningslagens

särskilda bestämmelser härom skulle vinna en betydande

förenkling av förfarandet. Tages därjämte i betraktande att man genom en

sådan åtgärd även skulle åstadkomma en icke oväsentlig lättnad i länsstyrelsernas

och länsarkitekternas arbetsbörda utan motsvarande ökning av

överlantmätarnas, synes tvekan icke böra råda om att ur rationaliseringssynpunkt

betydande fördelar skulle vara att vinna genom en sådan åtgärd.

Såsom lantmäteristyrelsen hävdat, lärer en varaktig förbättring av den

komplicerade fastighetsbildningsproceduren icke kunna ernås utan att beslutanderätten

i dessa frågor sä långt görligt koncentreras till fastighetsbildningsmyndigheterna.

En förutsättning för att länsstyrelsernas fastställelseprövning

skall kunna upphävas måste dock givetvis vara, att de planpolitiska

intressen som denna prövning avser att tillvarataga kunna tillfredställande

tillgodoses på annat sätt.

Bestämmelserna om länsstyrelses befogenhet i fråga om fastställelse av

avstyckning ha bland annat motiverats med önskemålet, att länsstyrelsen

skulle få kännedom om en begynnande samhällsbildning och i tid kunna

ingripa, när särskilda föreskrifter för ordnande av byggnadsverksamheten

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

23

bleve erforderliga. Med hänsyn till nu gällande planlagstiftning är emellertid

länsstyrelses befogenhet att pröva och fastställa avstyckning högst

otillfredsställande såsom instrument att ernå kunskap om bebyggelseutvecklingen.

Länsstyrelses åliggande i fråga om fastställelse av avstyckning

är ju begränsat till samhällen och sådana områden, där det redan finnes

plan. Även om länsstyrelses kontroll över bebyggelsens utveckling i första

hand måste taga sikte på de icke planlagda delarna av i utveckling stadda

samhällen, är dess skyldighet att övervaka planväsendet och att, vid behov,

vidtaga åtgärder till förhindrande av en mer eller mindre planlös bebyggelse

ingalunda begränsad till dessa samhällen och områden. Ur denna synpunkt

lärer alltså länsstyrelsens befogenhet att fastställa avstyckning, sådan

den nu är utformad, vara av tämligen ringa värde. Härtill kommer att, såsom

fastighetsbildningssakkunniga närmare anfört, andra medel numera

stå till buds för länsstyrelserna att förskaffa sig kännedom om gryende tätbebyggelse.

Inom samhälle, där byggnadslagens bestämmelser för stad äga

tillämpning, åligger det sålunda byggnadsnämnden att med uppmärksamhet

följa byggnadsverksamheten och den allmänna utvecklingen i samhället

och att, då tätbebyggelse uppkommit eller är att förvänta inom

visst område, tillse att stadsplan, i mån av behov, upprättas eller, om

i särskilt fall byggnadsplan anses böra fastställas för området, anmäla

förhållandet till länsstyrelsen (5 och 100 §§ byggnadsstadgan). Beträffande

landet i övrigt är i 103 § samma stadga föreskrivet, att byggnadsnämnden

skall göra anmälan till länsstyrelsen, då tätbebyggelse uppkommit

eller är att förvänta inom visst område. Vidare må erinras därom,

att lantmätare eller annan förrättningsman, som finner avstyckning icke

böra äga rum utan att fråga om upprättande av plan blivit prövad, har att

förklara förrättningen vilande och anmäla ärendet hos länsstyrelsen. Med

hänsyn till de nu nämnda bestämmelserna måste förutsättas, att länsstyrelsen

erhåller vetskap om när förhållandena inom ett samhälle eller ett

landsområde blivit sådana att behov föreligger av detaljplanläggning. Att

i detta syfte bibehålla länsstyrelserna såsom fastställelsemyndighet lärer

sålunda icke vara erforderligt.

Frågan måste emellertid skärskådas även ur andra synvinklar. Det kan

av skäl som jag tidigare anfört — främst då grunderna för det i jorddelningslagstittningen

uppställda kravet på aktualitet hos ändamålet med fastighetsbildningen

— i princip icke vara medgivet att bilda fastigheter för

bostadsändamål och dylikt, vilkas bebyggande skulle innefatta eller leda

antingen till tätbebyggelse utan att marken enligt byggnadslagen finnes

från allmän synpunkt lämpad för detta ändamål eller också till sådan glesbebyggelse

som byggnadslagstiftningen vill förhindra. Vidare måste vid fastighetsbildningen

beaktas den i 19 kap. 13 § jorddelningslagen uppställda

regeln, att efter det planläggning skett avstyckning inom det planlagda området

icke får motverka planen. Att dessa båda grundsatser noga iakttagas

vid fastighetsbildningen är ytterst betydelsefullt; ett åsidosättande kan avsevärt

fördröja och försvåra upprättandet eller genomförandet av planer

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

för markens disposition. Det är av denna anledning uppenbarligen motiverat

att de myndigheter — främst länsstyrelse och länsarkitekt —- vilka handhava

vården av planväsendet även äga inflytande å fastighetsbildningen. I

likhet med de sakkunniga och flertalet remissinstanser vilka uttalat sin anslutning

till sakkunnigförslaget håller jag emellertid före, att ett sådant

inflytande kan säkerställas genom samverkan mellan jorddelningsmyndigheterna

och de organ åt vilka anförtrotts vården om planväsendet. Länsstyrelsernas

formella beslutanderätt i fråga om fastställelse av avstyckning

torde sålunda kunna ersättas med ett samrådsförfarande.»

Departementschefen har härefter upptagit frågan hur det skall förfaras, då

överlantmätaren finner förrättningen ej vara lagligen beskaffad eller erinran

mot förrättningen framställts av myndighet, med vilken samråd etablerats.

Rörande denna fråga anför departementschefen:

»Om en jorddelningsförrättning ej är lagligen beskaffad, äger för närvarande

varken ägodelningsdomaren eller överlantmätaren undanröja densamma.

Beslut härom kan meddelas endast av ägodelningsrätten eller, i

fråga om avstyckning inom samhälle eller område som angives i 19 kap.

5 § jorddelningslagen, av länsstyrelsen. Enligt de sakkunnigas förslag skulle

för den händelse länsarkitekten framställt erinran mot verkställd avstyckningsförrättning

liksom då anledning eljest förekommer till att förrättningen

ej är lagligen beskaffad, prövningen av förrättningen alltid hänskjutas

till ägodelningsrätten. Åtskilliga myndigheter, bland dem byggnadsstyrelsen

och de flesta länsstyrelserna, ha ur principiell synpunkt ansett en sådan

ordning betänklig och i stället förordat, att länsstyrelsen bibehölles såsom

underställningsmyndighet. Som skäl härför har i främsta rummet framhållits,

att länsstyrelserna besutte större sakkunskap och därför vore mera

skickade att pröva de tvistiga fallen än ägodelningsrätterna samt att det

icke kunde vara riktigt att låta domstol bli faststälielsemyndighet i ärenden

där rent arkitektoniska och tekniskt-ekonomiska synpunkter kunde

vara av dominerande betydelse. Dessa skäl äro otvivelaktigt tungt vägande.

Att bibehålla länsstyrelsen såsom underställningsmyndighet skulle emellertid

medföra betydande praktiska nackdelar. Åtskilliga av de olägenheter

som nu äro förenade med länsstyrelsernas fastställelsebefogenhet skulle då

komma alt bestå, och detta skulle i viss utsträckning gälla icke blott det

fåtal fall som skulle hänskjutas till länsstyrelsen utan även de okomplicerade

fall som fastställas av ägodelningsdomaren eller överlantmätaren. Den

nuvarande konstruktionen med gränsbestämning såsom särskild förrättning,

då den företages i samband med avstyckning av det slag som nu är i

fråga, skulle sålunda behöva bibehållas, och bestämmelsen härom skulle,

såsom de sakkunniga framhållit, i samma grad som nu vara ägnad att fördröja

samtliga avstyckningar med gränsbestämning, hur enkla de än vore.

De kritiserade villkorliga fastställelserna vid avstyckning som är förenad

med sammanläggning skulle komma att kvarstå, och vidare skulle alltjämt

den oformligheten komma att bestå, att besvär över meddelade beslut i

ärenden rörande fastställelse å avstyckning skulle gå till regeringsrätten,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

25

när det gäller beslut meddelade av länstyrelserna, oeli eljest till hovrätt och

högsta domstolen. Med hänsyn till det sagda torde det icke vara lämpligt

att bibehålla länsstyrelsen såsom underställningsmyndighet.»

Departementschefen föreslår därför, att ägodelningsrätten skall vara underställningsmyndighet

i dessa fall men framhåller, att vid domstolsprövningen

den största hänsyn bör tagas till den mening som länsstyrelsen eller

annat planvårdande organ uttalat. Och om domstol av särskild anledning ansett

sig tvungen frångå vad planmyndighet yrkat, bör länsarkitekten äga fullfölja

talan mot fastställelsebeslutet.

Beträffande de fall, då underställning bör ske, anför departementschefen:

»Enligt de sakkunnigas förslag skulle såsom nämnts avslutad avstyckningsförrättning

hänskjutas till ägodelningsrätten för den händelse länsarkitekten

framställt erinran mot förrättningen. Det synes dock vara tveksamt,

om erinran från länsarkitekten under alla förhållanden bör föranleda

hänskjutande till ägodelningsrätten. Om överlantmätaren delar den mening

som uttalats av länsarkitekten, skall hänskjutande självfallet äga

rum; det följer redan av gällande lags föreskrift att överlantmätaren äger

fastställa förrättning endast för det fall att anledning ej förekommer till

annat än att förrättningen är lagligen beskaffad. Men om länsarkitektens

uppfattning, att avstyckningen ej bör tillåtas, icke delas av överlantmätaren,

synes ärendet icke böra hänskjutas till ägodelningsrätten utan att frågan

först underställts länsstyrelsens prövning och länsstyrelsen funnit fastställelse

icke böra meddelas å förrättningen. Det kan eljest inträffa att,

sedan ärendet hänskjutits till ägodelningsrätten, länsstyrelsen i avgivet

yttrande finner hinder mot fastställelse ej möta ur de synpunkter länsstyrelsen

har att beakta. Det synes vidare lämpligt, att i dylika ytterst tveksamma

fall länsstyrelsens yttrande alltid inhämtas och att detta såsom en förberedande

ågärd äger rum redan innan målet upptages till handläggning

av ägodelningsrätten.»

Angående frågan om införande av befogenhet för överlantmätare

att fastställa gränsbestämning föreslogo, såsom

inledningsvis angivits, fastighetsbildningssakkunniga, att överlantmätare

skulle erhålla generell befogenhet att pröva och fastställa gränsbestämning,

beträffande vilken anledning icke förekomme till annat än att förrättningen

vore lagligen beskaffad. Departementschefen har emellertid ansett,

att man i detta sammanhang borde stanna vid att på överlantmätaren överflytta

fastställelseprövningen med avseende å gränsbestämning allenast såvitt

fråga vore om gränsbestämning i samband med sådan avstyckning som

skall prövas av överlantmätaren. Härigenom har huvudsyftet med förslaget,

eller att förkorta fastställelseprocedurcn i dylika fall, ansetts kunna vinnas.

Beträffande de närmare skälen i övrigt till de genom propositionen framlagda

förslagen till lagändringar får utskottet hänvisa till specialmotivering

å s. 72—92 i propositionen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

Utskottet.

Genom den förevarande propositionen föreslås ändringar i dels lagen den

18 juni 1926 om delning av jord å landet (jorddelningslagen), dels övergångsbestämmelserna

till lagen den 19 september 1947 angående ändring

i jorddelningslagen, dels lagen den 18 juni 1926 om sammanläggning av

fastigheter å landet (sammanläggningslagen), dels lagen den 12 maj 1917

om fastighetsbildning i stad (fastighetsbildningslagen), dels ock lagen den

27 februari 1948 med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom

vissa områden av stad. Ändringarna avse ett antal sinsemellan mer eller

mindre fristående frågor om jorddelning och proceduren i jorddelningsmål

och -ärenden.

1. 21 kap. 66 § jorddelningslagen föreslås upphävd. Denna paragraf stadgar,

att i mål om avstyckning inom samhälle på landet, där byggnadslagens

bestämmelser för stad äga tillämpning, samt inom annat område på landet,

för vilket finnes stadsplan, byggnadsplan eller annan jämförlig plan, skall,

med vissa undantag, vad enligt jorddelningslagen ankommer på ägodelningsrätt

och ägodelningsdomare ävensom överlantmätares befattning med

fastställelse fullgöras av länsstyrelsen. Upphävandet av 21 kap. 66 § har

dragit med sig formella ändringar av 21 kap. 1 och 23 §§ samt 43 § första

stycket. Fastställelsemyndigheter beträffande avstyckning å landet skola

enligt förslaget vara i första hand överlantmätare eller ägodelningsdomare.

Kompetensfördelningen mellan dem har skett sålunda, att ägodelningsdomaren

prövar alla avstyckningar, som bero av sammanläggning, samt överlantmätaren

alla andra. Såväl överlantmätaren som ägodelningsdomaren

är emellertid skyldig att till ägodelningsrättens prövning hänskjuta fastställelseprövningen

om anledning förekommer därtill, att förrättningen ej

är lagligen beskaffad, eller om länsstyrelse, lantbruksnämnd eller byggnadsnämnd

gjort erinran mot förrättningen. Samma skyldighet åligger

ägodelningsdomaren, då överlantmätaren framställt erinran mot förrättning.

De nu nämnda bestämmelserna föreslås intagna i 21 kap. 43 §. Då sålunda

länsstyrelse icke längre skall vara fastställelsemyndighet beträffande

avstyckningar, förutsättes emellertid att de planvårdande myndigheterna,

främst länsstyrelser och länsarkitekter, likväl skola beredas tillfälle

yttra sig i planfrågor, sammanhängande med jorddelningsförrättningar.

Bestämmelser om dylikt samråd ha icke intagits i jorddelningslagen men

skola enligt uttalanden i propositionen utfärdas i administrativ ordning. I

21 kap. 13 och 58 §§ jorddelningslagen ha — för att tillförsäkra domstolarna

expertis i planfrågor — intagits bestämmelser om att länsarkitekten kan

kallas att biträda i ägodelningsrätt respektive hovrätt i jorddelningsmål.

Bestämmelserna i 19 kap. 10 § andra stycket jorddelningslagen innebära

att, om i samband med avstyckning, som skall prövas av länsstyrelse, skett

gränsbestämning, avstyckningsförrättningen ej må avslutas innan gränsbestämningsförrättningen

blivit slutligen fastställd. Denna bestämmelse fö
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

27

reslås nu upphävd, eftersom länsstyrelse ej längre skall vara fastställelsemyndighet.

— I 15 § sammanläggningslagen föreslås en ändring som motsvarar

en av de ovannämnda ändringarna i 21 kap. 43 § jorddelningslagen:

om överlantmätare eller lantbruksnämnd gjort erinran mot sökt sammanläggning

skall ärendet icke såsom eljest handläggas av ägodelningsdomaren

utan hänskjutas till ägodelningsrätten.

2. I 21 kap. 43 § jorddelningslagen föreslås ytterligare den ändringen att

fastställelse av gränsbestämning, som f. n. meddelas av ägodelningsdomaren,

skall givas av överlantmätaren, då gränsbestämningen skett i samband

med sådan avstyckning, som skall fastställas av överlantmätaren. Ändringen

föranleder formella jämkningar i 21 kap. 44 och 45 §§.

3. 19 kap. 13 § jorddelningslagen innehåller bestämmelser i skilda avseenden

för tillvaratagande av planintressena vid avstyckning. Där stadgas

bland annat i 3 mom. första stycket att om inom ett visst område, där detaljplanering

icke skett, tätbebyggelse uppkommit eller är att vänta inom nära

förestående tid eller om eljest avstyckning av flera lägenheter framdeles

förväntas, avstyckning icke må verkställas så, att områdets ändamålsenliga

bebyggande försvåras eller lämplig planläggning av området eljest motverkas.

Denna regel har i förslaget kompletterats med en bestämmelse, att avstyckning

inom sådant område ej heller får verkställas så, att olämplig tätbebyggelse

eljest kan föranledas. I den sist nämnda paragrafen föreslås vidare

4 mom. ändrat i förtydligande syfte. — Ändringar motsvarande de nu

nämnda ha även vidtagits i 5 kap. 8 § fastighetsbildningslagen.

4. Bestämmelserna i 21 kap. 51 § jorddelningslagen om rätt för överlantmätare,

lantbruksnämnd och byggnadsnämnd att fullfölja talan mot beslut

om fastställelse å jorddelningsförrättning och beslut om tillstånd till sådan

förrättning, som meddelats efter underställning, föreslås ändrade. Beslut

som här avses skola endast få överklagas, om de meddelats av ägodelningsrätt

eller hovrätt. Vidare har även länsarkitekt tillagts fullföljdsrätt i dessa

fall. I anslutning till denna ändring ha vissa ändringar föreslagits i 21 kap.

38 och 59 §§. — Reglerna i 6 kap. 13 § fastighetsbildningslagen om rätt för

byggnadsnämnd att överklaga beslut, varigenom laga skifte blivit fastställt

eller tillstånd därtill meddelats efter underställning, ha i förslaget ändrats

så, att fullföljdsrätten inskränkts till att avse beslut av ifrågavarande slag,

som meddelats av ägodelningsrätt eller hovrätt. Motsvarande inskränkning

föreslås vidtagen i fråga om den i 21 § sammanläggningslagen stadgade rätten

att fullfölja talan mot beslut om sammanläggning.

5. De ovan nämnda ändringarna i jorddelningslagen, fastighetsbildningslagen

och sammanläggningslagen skola enligt förslaget träda i kraft den 1

juli 1950 men ej tillämpas med avseende å förrättning som avslutats dessförinnan.

Då genom eu lag av den 19 september 1947 (nr 700) ändringar infördes

i jorddelningslagen, stadgades i övergångsbestämmelserna att de nya

bestämmelserna skulle träda i kraft den 1 januari 1948 men att om förrättning

sökts före sistnämnda dag ärendet — med visst undantag — skulle

handläggas och prövas jämlikt äldre lag. Nu föreslås tillägg till övergångs
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

bestämmelserna i 1947 års lag syftande bland annat till att även där göra

dagen för förrättningens avslutande avgörande för frågan om tillämpligheten

av de nya bestämmelserna om prövning av avstyckningsförrättning.

6. Slutligen föreslås en ändring i lagen den 27 februari 1948 med särskilda

bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad. Enligt

denna lag äger Kungl. Maj :t förordna att de för landet gällande reglerna om

avstyckning och sammanläggning skola tillämpas för område i stad eller annat

samhälle, där bestämmelserna härom i fastighetsbildningslagen eljest

skolat gälla. I fråga om behörighet att verkställa avstyckningsförrättning

inom område, för vilket sådant förordnande givits, meddelas dock särskilda

regler i 1948 års lag. Dessa innebära att fastighetsbildningslagens stadganden

om behörighet för förrättningsman äro tillämpliga, dock att då fråga är om

avstyckning av mark avsedd för jordbruk eller skogsbruk förrättningsmannen

skall besitta behörighet enligt jorddelningslagen, d. v. s. vara statsanställd

lantmätare. Den föreslagna ändringen går ut på att i lagen skall inrymmas

befogenhet för Kungl. Maj :t att meddela bemyndigande för i kommunens

tjänst anställd mätningsman eller särskilt förordnad förrättningsman

att verkställa jämväl förrättning för avstyckning av mark, avsedd för

jordbruk eller skogsbruk.

De sålunda föreslagna ändringarna hava merendels motiverats av en strävan

till förenkling och rationalisering av proceduren i jorddelningsärenden.

De få enligt utskottets mening anses utgöra en lämplig och ändamålsenlig

reglering i avbidan på den allmänna revision av jorddclningslagstiftningen,

som är å bane.

Vad särskilt angår den kanske mest betydelsefulla av ändringarna, nämligen

avskaffandet av länsstyrelsernas befattning med fastställelseprövning

av avstyckningar i vissa fall, ha såsom i propositionen framhålles önskemål

i sådan riktning tidigare vid flera tillfällen framförts. Bl. a. skedde detta av

1947 års riksdag i samband med behandlingen av proposition angående vissa

ändringar i jorddelningslagen. Då det nu föreslås, att länsstyrelserna icke

längre skola pröva avstyckningar, har emellertid förutsatts, att de planvårdande

myndigheterna, främst länsstyrelser och länsarkitekter, på annat sätt

skola beredas tillfälle att göra sin mening gällande i de fall, då planintressena

beröras av avstyckningsförrättningar. Enligt propositionen skall detta

ske genom samråd mellan fastställelsemyndigheterna och planmyndigheterna.

Föreskrifter härom skola enligt förslaget icke intagas i jorddelningslagen.

Ansvaret för att planmyndigheterna bliva hörda i de fall, då detta

kan anses påkallat, kommer tydligen i första hand att åvila vederbörande

befattningshavare vid lantmäteriet, främst överlantmätarna. I propositionen

har antytts, att erforderliga bestämmelser om samråd skola utfärdas i instruktionsväg.

Den ändring, som genom förevarande proposition föreslås i lagen den 27

februari 1948 med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa

s. 29 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

29

områden av stad, avser andra stycket i lagen. I den ävenledes till utskottet

hänvisade propositionen nr 195 föreslås en ändring i första stycket samma

lag. De två föreslagna ändringslagarna hava i propositionerna erhållit likalydande

rubrik, nämligen »Lag angående ändring i lagen den 27 februari

1948 (nr 96) med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa

områden av stad». Det synes önskvärt att, till undvikande av förväxling, i

vardera rubriken angives det stycke i 1948 års lag, som ändringen avser.

I övrigt har utskottet icke funnit skäl till erinran mot de nu ifrågavarande

lagförslagen.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen måtte antaga de vid propositionen fogade

lagförslagen med den ändring, att rubriken till den i detta

utlåtande inledningsvis under 5) upptagna lagen skall lyda

»Lag angående ändrad lydelse av andra stycket lagen den

27 februari 1948 (nr 96) med särskilda bestämmelser om

fastighetsbildning inom vissa områden av stad.»

Stockholm den 25 april 1950.

På tredje lagutskottets vägnar:

ABEL ANDERSSON.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Carl Edmund Eriksson, Hermansson,

Werner, Eskilsson, Grym*, Uhlén, Ivar Nilzon och Spetz;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Stjärne, Ericsson i

Sörsjön, Andersson i Dunker, Holm, Åhman, Andersson i Mölndal och Larsson

i Karlstad.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:197 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 2 i texten