Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss undring av villkoren vid övergång från fjällägcnhetsarrende till besittningsrätt.

1950-05-20 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1950:20, Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss undring av villkoren vid övergång från fjällägcnhetsarrende till besittningsrätt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20.

1

Nr 20.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss undring av

villkoren vid övergång från fjällägcnhetsarrende till

besittningsrätt.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

100, vilken behandlats av tredje lagutskottet, har herr Bergh hemställt, »att

riksdagen hos Kungl. Maj :t gör framställning om utredning rörande sådan

förändring av villkoren vid övergång från fjällägenhetsarrende till besittningsrätt

enligt kungörelsen nr 267/1947, att skälig ersättning må kunna

utgå till arrendator för å lägenheten befintliga åbyggnader».

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för detta yrkande, får utskottet

hänvisa till motionen.

över motionen ha i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver yttranden

inhämtats från domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, efter hörande av

lantbruksnämnderna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, samt

länsstyrelserna i nämnda län. Lantbruksstyrelsen har vid sitt yttrande även

fogat en promemoria angående grunder för bestämmande av årliga avgifter

för norrländska fjällägenheter. Länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens

län ha med sina yttranden överlämnat yttranden av lappfogdarna i

länen.

Författningsbestämmelser m. m.

Den i motionen berörda kungörelsen den 20 juni 1947 (nr 267) angående

upplåtelse av norrländska fjällägenheter m. m. har utfärdats, sedan 1947

års riksdag medgivit, att bestämmelser i ämnet finge meddelas i huvudsaklig

överensstämmelse med vissa av Kungl. Maj:t angivna riktlinjer (se proposition

nr 96, jordbruksutskottets utlåtande nr 27 samt riksdagens skrivelse

nr 175).

Ä renbetesfjällen i Jämtlands län samt å kronomark ovan odlingsgränsen

i Västerbottens och Norrbottens län må enligt nämnda kungörelse, då så

linnes påkallat med hänsyn till den allmänna samfärdseln eller eljest ur

allmän synpunkt, under nyttjanderätt mot årlig avgift upplåtas jordbrukslägenhet

(norrländsk f jällägenhet). Beslut om upplåtelse av sådan lägenhet

meddelas av Kungl. Maj :t (1 §).

Då Kungl. Maj :t medgivit, att norrländsk fjällägenhet må upplåtas, ankommer

det på lantbruksnämnden att bestämma den årliga avgiften samt

upplåtelsevillkoren i övrigt (6 §). Den årliga avgiften för lägenheten må ej

sättas högre än som finnes skäligt med hänsyn till lägenhetens beskaffenhet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 saml. 3 avd. Nr 20.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20.

Vid avgiftens bestämmande skall hänsyn även tagas till de kostnader, som

kronan haft och har att vidkännas för lägenhetens iordningställande (7 §).

Å upplåten lägenhet skall i regel, där odling i dylik omfattning ej redan

finnes verkställd, genom kronans försorg iordningställas så stor del av odlingsmarken,

att två kor kunna födas å lägenheten och potatis odlas för

husbehovet (It §). Genom kronans försorg skall vidare lägenheten förses

med boningshus, nödiga ekonomibyggnader och övriga för jordbrukets drift

behövliga anläggningar (12 §).

Innehavare av sådan arrendelägenhet å renbetesfjällen i Jämtlands län,

som genom länsstyrelsen upplåtits före den 1 juli 1947, och innehavare av

skogstorp, odlingslägenhet eller fjällägenhet ovan odlingsgränsen i Västerbottens

och Norrbottens län, som upplåtits före nämnda dag, må under vissa

förhållanden kunna få lägenheten upplåten till sig såsom norrländsk fjälllägenhet.

Här avsedda äldre upplåtelseformer beskrivas närmare i propositionen

nr 96/1947, till vilken utskottet får hänvisa. Beträffande omföring

av äldre lägenhet till norrländsk fjällägenhet gäller enligt övergångsbestämmelserna

till 1947 års kungörelse bl. a., att intill dess lägenheten genom

kronans försorg iordningställts på sätt ill och 12 §§ sägs, skall avgift

utgå med belopp, som finnes skäligt i betraktande av lägenhetens skick

vid upplåtelsen och övriga omständigheter.

Yttrandena.

Åtskilliga remissmyndigheter förorda en utredning rörande den i motionen

berörda frågan.

I flera yttranden framhäves emellertid möjligheten att genom nedsättning

av arrendeavgiften för norrländsk fjällägenhet reglera ifrågavarande förhållanden

på ett tillfredsställande sätt.

Lantbruksstyrelsen anför bl. a. följande:

»I samband med utfärdandet av kungörelsen den 20 juni 1947 (nr 267)

angående upplåtelse av norrländska fjällägenheter m. m. har Kungl. Maj :t

i brev samma dag förordnat om inventering av före den 1 juli 1947 upplåtna

vissa äldre lägenheter. Efter inventeringen, som omfattar något över

450 lägenheter belägna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, torde

uppskattningsvis omkring 350 lägenheter komma att bli omförda till

norrländska fjällägenheter enligt sagda kungörelse.

Styrelsen erinrar om att de äldre lägenheterna upplåtits genom kontrakt

med ganska varierande bestämmelser rörande byggnader m. m. Beträffande

fjällägenheter ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län

har sålunda i före år 1933 upprättade kontrakt i allmänhet stadgats, att

lägenhetshavaren vid arrendes upphörande ägde rätt att bortföra å lägenheten

befintliga byggnader, såframt ej kronan ville gälda deras värde, men

i kontrakt upprättade efter år 1933 har stadgats, att å lägenhet befintliga

byggnader vid arrendes upphörande skola tillfalla kronan utan ersättning.

Beträffande arrendelägenheter å renbetesfjällen i Jämtlands län gäller även
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20.

3

ledes att av arrendator uppförd byggnad vid arrendes upphörande skall tillfalla

kronan utan ersättning. Å såväl fjällägenheterna som de jämtländska

arrendelägenheterna ha vid ombyte av arrendator under upplåtelsetiden

uppkommande ersättningsfrågor reglerats mellan till- och avträdaren. Om

arrendet av sådan lägenhet upphör och lägenheten därvid nedlägges, kan

lägenhetshavaren numera komma i åtnjutande av s. k. flyttningsbidrag upp

till 2 000 kronor och i vissa fall, efter Kungl. Maj :ts prövning, med högre

belopp.

Enligt lantbruksstyrelsens mening är det rimligt att en lägenhetshavare,

som gjort betydande insatser av kapital och arbete i anläggningar å sin lägenhet,

erhåller skälig ersättning för detta vid omförande av lägenheten till

norrländsk fjällägenhet. Styrelsen tillstyrker att utredning av frågan skyndsamt

företages och ifrågasätter att motionen — såsom av lantbruksnämnden

i Norrbottens län föreslagits — överlämnas till 1948 års sakkunniga för

vissa bostadsförbättringsfrågor för att tagas under övervägande.»

Lantbruksnämnden i Jämtlands län anför — sedan nämnden meddelat

att motionärens hemställan berör ca 150 innehavare av jämtländska arrendelägenheter

— som stöd för en utredning följande:

»Enligt nuvarande arrendekontrakt betalar i regel arrendator icke någon

årlig arrendeavgift. Det åligger honom i stället att utan ersättning inom

föreskriven tid hava fullgjort viss byggnadsskyldighet, som beträffande nyeller

ombyggnad skall vara utförd enligt godkänd och fastställd ritning.

Denna byggnadsskyldighet har flertalet arrendatorer icke haft förmåga eller

möjlighet att fullgöra. A andra sidan ha ett antal arrendatorer, framför allt

på sådana lägenheter, som varit välbelägna ur turistsynpunkt, mycket väl

fullgjort byggnadsskyldigheten; exempel finnas där arrendator på lägenheten

av egna medel uppfört relativt dyrbara pensionatsbyggnader. Arrendatorerna

äro allmänt medvetna om att byggnaderna efter arrendets upphörande

skola utan vederlag övergå i kronans ägo. Medvetandet härom kan i

viss mån ha medfört att den nuvarande bostadsstandarden är skrämmande

låg. Från innehavarna av de mera påkostade arrendelägenheterna föreligger

en stark önskan om friköp; lantbruksnämnden utreder nu två framställningar

om friköp av pensionatsbyggnader med tomt.

Enligt 7 § i kungörelsen den 20 juni 1947 (nr 267) kan i viss mån de av

motionären påpekade förhållandena regleras genom att det bestämmes en

låg årlig avgift för en av arrendator välbyggd lägenhet och en högre årsavgift

för en av kronan påkostad lägenhet. Även om hänsyn tages till att den

förre erhållit fritt virke på rot för sin byggnadsskyldighet torde dock skillnaden

i årlig avgift bliva för liten för att nå en rättvis avvägning.

Enligt lantbruksnämndens mening vore det därför önskvärt alt ersättning

kunde utgå till arrendator för av honom uppförda byggnader, som det enligt

arrendekontraktet icke ålegat honom att utföra, under förutsättning att

byggnaderna äro i fullgott skick samt ändamålsenliga och nödvändiga för

jordbruksdriften. En utredning härom torde därför böra ske.»

Liknande synpunkter åberopas av länsstyrelsen och lappfogden i Jämtlands

län.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20.

Lantbruksnämnden i Västerbottens län tillstyrker en omarbetning av gällande

föreskrifter i enlighet med motionärens förslag.

Lantbruksnämnden i Norrbottens län anför bl. a., att det förekommit att

lägenhetsinnehavare önskat få sin lägenhet omförd till 1947 års kungörelse

under förutsättning att han erhåller skäligt vederlag för sina kostnader på

lägenhetens byggnader. Nämnden föreslår, att motionen överlämnas till 1948

års sakkunniga för vissa bostadsförbättringsfrågor.

Länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län uttala sig i avstyrkande

riktning. Den förstnämnda anför bl. a. följande:

»En omföring till norrländsk fjällägenhet medför, att de lägenhetsinnehavaren

tillhöriga åbyggnaderna å lägenheten bli kronans egendom. Ehuru i

kungörelsen icke direkt utsäges, att ersättning i sådant fall skall tillerkännas

lägenhetsinnehavaren för åbyggnaderna i fråga, torde dock vederbörande

lantbruksnämnd vid upplåtelsen gottgöra denne ersättning härför genom

nedsättning av arrendeavgiften. Skulle lägenhetsinnehavaren avlida före upplåtelsetidens

utgång torde hans änka, därest hon tillträder arrendet, eller

hans bröstarvingar, därest dessa i stället göra det, få åtnjuta motsvarande

nedsättning i arrendeavgiften till upplåtelsetidens slut.

Den form av ersättning för åbvggnaderna, som sålunda för närvarande

torde stå vederbörande till buds, synes enligt länsstyrelsens mening vara

den riktiga. Därest emellertid motionären åsyftat att tillskapa bestämmelser,

varigenom vederbörande fjällägenhetsinnehavare skulle vid lägenhetens

omföring tillförsäkras kontant ersättning för sina åbyggnader, anser

sig länsstyrelsen böra avstyrka ett sådant förslag. Det synes enligt länsstyrelsens

mening vara omotiverat, att kronan, samtidigt som den komme att

få vidkännas kostnader för lägenhetens iståndsättande åt dess innehavare

— vilket torde komma att ske i det övervägande antalet fall — till denne

utgåve kontant ersättning för åbyggnaderna.

Emellertid synes man kunna räkna med fall, där antingen lägenhetsinnehavaren

nödgas uppsäga arrendeavtalet eller, i händelse av att han under

arrendetiden avlider, hans efterlevande icke kunna tillträda lägenheten. I

sådana fall — vilka torde vara relativt sällsynta — synes lägenhetsinnehavaren

respektive hans efterlevande för närvarande sakna möjlighet att utfå

ersättning för den förlust, som de därigenom åsamkas och som alltså motsvarar

det belopp, varmed arrendeavgiften nedsatts, kapitaliserad för den

tid, som kvarstår av arrendetiden. Enligt länsstyrelsens mening bör dock

hänsyn till nu nämnda omständigheter — även om icke direkta bestämmelser

härom finnas — kunna tagas vid omföring av äldre lägenhet till

norrländsk fjällägenhet, så att lägenhetsinnehavaren och hans efterlevande

tillförsäkras skälig ersättning för den förlust, som de, på sätt nyss nämnts,

eljest skulle kunna träffas utav.»

Länsstyrelsen i Norrbottens län förutsätter att ersättning genom nedsättning

av arrendeavgiften kommer lägenhetsinnehavaren till godo och finner

en inlösen av åbyggnaderna i princip icke motiverad. Skulle emellertid

resultatet av den inventering, som omnämnes i lantbruksstyrelsens yttrande,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20.

5

utvisa att de av motionärerna åberopade olägenheterna icke skulle kunna

undanröjas, föreslår länsstyrelsen att en ändring i kungörelsen nr 267/1947

tages under övervägande.

Enligt lappfogdarna i Norrbottens län torde det knappast bli möjligt att

åstadkomma full rättvisa åt alla kategorier av nyttjanderättshavare ä de

nuvarande fjällägenheterna i samband med förestående övergång till ändrad

upplåtelseform. Man borde beakta, att en del arrendatorer haft särskilda

förutsättningar för ekonomisk framgång å sina lägenheter ej blott på grund

av egen företagsamhet och egna insatser i penningar, utan även på grund av

att dessa lägenheter haft en gynnsammare belägenhet än andra.

Domänstyrelsen framhåller vikten av att bestämmelserna i 1947 års kungörelse

i möjligaste mån äro likartade med bestämmelserna i kungörelsen

den 17 juni 1943 (nr 532) om upplåtelse av kronotorp. Enligt sistnämnda

kungörelse (§ 32) äger domänstyrelsen medgiva skälig nedsättning av årsavgiften

för kronotorpet, om kronotorpare, innan bestämmelserna i kungörelsen

blivit tillämpliga på honom, själv utfört eller bekostat förbättringar

å kronotorpet och om kronans kostnader för iordningsställande av byggnaderna

på grund av de sålunda utförda förbättringarna bli lägre än eljest

skulle varit fallet eller om han avstått från att uttaga statsbidrag till

byggnader, vartill han varit berättigad.

Utskottet.

Lägenhet i fjälltrakterna kan enligt kungörelsen nr 267/1947 på ansökan

av innehavaren under vissa förutsättningar omföras till s. k. norrländsk

fjällägenhet. Om lägenheten omföres till den nya upplåtelseformen, blir

1947 års kungörelse jämte upplåtelseavtalet bestämmande för lägenhetsinnehavarens

rättigheter och skyldigheter gentemot kronan. Enligt kungörelsen

har kronan skyldighet att förse norrländsk fjällägenhet med boningshus

och ekonomibyggnader in. m. Skyldigheten kan bli mer eller mindre

betungande beroende på i vilken utsträckning åbyggnader redan finnas

å lägenheten. Någon bestämmelse om kontant ersättning till arrendatorn

för av denne uppförda byggnader finnes icke i kungörelsen.

I motionen anföres, att vid nyssnämnda omföringar en påtaglig orättvisa

drabbar de arrendatorer, som med egna medel uppfört och underhållit

tillfredsställande åbyggnader, i jämförelse med dem som ej verkställt

detta. Motionären har därför ansett skäligt, att i de fall, då det ej erfordras

att uppföra nya åbyggnader på kronans bekostnad, befintliga åbyggnader

inlösas av kronan.

Såsom domänstyrelsen anfört, måste det anses lämpligt med i möjligaste

mån likartade bestämmelser för upplåtelser enligt ovan berörda kungörelse

och för upplåtelser enligt 1943 års kungörelse angående upplåtelse

av kronotorp. Sistnämnda kungörelse innehåller icke någon bestämmelse

om inlösningsskyldighet för kronan. Förslag om införande av en dylik

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20.

bestämmelse bär gjorts av Sveriges kronotorpare- och kolonistförbund

i yttrande över 1948 års kronolägenhetsutrednings betänkande angående

upplåtelsevillkoren för kronotorp in. fl. lägenheter. Som framgår av propositionen

nr 129 (s. 26 f. och 39) till innevarande års riksdag har förslaget

icke upptagits av departementschefen bland riktlinjerna för en

nu föreslagen förändring av bestämmelserna angående upplåtelse av kronotorp.

Propositionen har i sagda hänseende lämnats utan erinran av

jordbruksutskottet i dess utlåtande nr 53. 1943 års kungörelse söker emellertid

på en annan väg gottgöra lägenhetsinnehavaren. Den innehåller nämligen

i 32 § en bestämmelse om nedsättning av arrendeavgiften för lägenhetsinnehavare,

som själv bekostat erforderliga åbyggnader.

En bestämmelse av nästan samma lydelse som 32 § kronotorpskungörelsen

föreslogs i det betänkande (SOU 1946:80), som låg till grund för

propositionen nr 96/1947 angående norrländska fjällägenheter. I 1947 års

kungörelse återfinnes visserligen icke denna bestämmelse, men orsaken

härtill torde ha varit, att stadgandena i 7 § och i övergångsbestämmelserna

ansågos utgöra tillräcklig grund för ett förfarande liknande det i 1943 års

kungörelse föreskrivna. Möjlighet torde alltså föreligga att genom nedsättning

av den i allmänhet till omkring 150 kronor uppgående arrendeavgiften

bereda innehavare av norrländska fjällägenheter, som själva uppfört

åbyggnader, viss ersättning för förlust av äganderätt till byggnaderna. En

dylik ordning, genom vilken syftet med motionen i huvudsak nås, har som

framgår av remissyttrandena förutsatts av samtliga berörda länsstyrelser.

Ersättning i denna form torde såvitt nu kan bedömas i övervägande antalet

fall vara tillräcklig för att täcka rimliga anspråk från lägenhetsinnehavarens

sida. I de fall, där denne lagt ned betydande kostnader på åbyggnaderna,

kan det däremot med hänsyn till arrendeavgiftens relativt obetydliga

belopp tänkas att han icke i nu nämnd ordning kan erhålla skälig ersättning.

Han har emellertid i dylika fall möjlighet att icke låta lägenheten

omföras till den nya upplåtelseformen, varvid hinder i allmänhet icke

möter för honom att få sitt enligt äldre bestämmelser avfattade kontrakt

förnyat. Anmärkas må att departementschefen i propositionen nr 96/1947

anfört, att det i betraktande av de väsentligt ökade förmåner, som enligt

de nya reglerna tillkomma lägenhetsinnehavare, torde kunna antagas att

många innehavare av förut upplåtna lägenheter komme att söka övergå till

de nya bestämmelserna. De fall, då övergång kommer att te sig oförmånlig

för lägenhetsinnehavaren, torde bli undantag.

De av 1947 års riksdag godtagna riktlinjerna för omföring till norrländska

fjällägenheter av sådana lägenheter, som upplåtits före den 1 juli 1947,

ha enligt utskottets mening icke visats vara otillfredsställande. Utskottet

anser sig alltså icke kunna förorda, att fjällägenhetsinnehavare vid nu ifrågavarande

omföringar skola erhålla ersättning för dem tillhöriga byggnader

i annan form än genom att arrendeavgiften bestämmes till ett lägre

belopp än som eljest skulle ha utgått. En klar överblick över förhållandena

kan emellertid ej erhållas förrän den av Kungl. Maj :t anbefallna invente
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20.

7

ringen av fjällägenheter slutförts. Skulle det i samband härmed eller i annat

sammanhang — exempelvis vid den av lantbruksstyrelsen omnämnda

utredningen för vissa bostadsförbättringsfrågor — visa sig, att 1947 års

kungörelse icke är av den natur att lägenhetsinnehavarna i större utsträckning

vilja övergå till dess bestämmelser, torde en översyn av kungörelsen

bli erforderlig.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har emellertid i sitt remissyttrande berört

frågan, huru man skall förfara när en innehavare av en norrländsk

fjällägenhet avträder lägenheten innan han genom att arrendeavgiften är

nedsatt hunnit få ersättning för byggnaderna. Motsvarande spörsmål har

varit aktuellt beträffande kronotorpen. I propositionen nr 129 (s. 24 och

39) föreslås att kronotorpare, som avträder lägenhet innan han genom åtnjutande

av nedsättning i årsavgiften eller eljest kan anses gottgjord för

värdet av tidigare förbättringar, skall kunna erhålla skälig ersättning härför.

Förslaget har av jordbruksutskottet lämnats utan erinran. Motsvarande

regel torde, i överensstämmelse med syftet i motionen, böra införas i fråga

om norrländska fjällägenheter. Utskottet anser sig kunna förutsätta att

Kungl. Maj :t kommer att föreslå riksdagen särskilda åtgärder för att tillgodose

lägenhetsinnehavaren i dylika sällsynta fall. Med hänsyn till vad

sålunda anförts anser utskottet att någon särskild skrivelse från riksdagen

i anledning av förevarande motion icke heller i förevarande hänseende är

påkallad.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion, utöver vad utskottet i det föregående

uttalat, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 maj 1950.

På tredje lagutskottets vägnar:

ÄKE HOLMBÄCK.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Holmbäck, Kriigel, Pålsson*, Boo och

Ivar Nilzon;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Stjärne, Andersson

i Dunker, Holm*, Åhman, Andersson i Mölndal, Larsson i Karlstad och Persson

i Appuna.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.