Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående översgn av bestämmelserna i lagen om bostadsrättsföreningar in. in.

1950-11-23 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1950:28, Utlåtande i anledning av väckt motion angående översgn av bestämmelserna i lagen om bostadsrättsföreningar in. in.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28.

1

Nr 28.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående översgn av bestämmelserna

i lagen om bostadsrättsföreningar

in. in.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 66,

vilken behandlats av tredje lagutskottet, har herr Wedén hemställt, att riksdagen

måtte besluta

1) att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en översyn av bostadsrättsföreningslagen

i syfte att ytterligare stärka bostadsrättshavares rättsliga

ställning samt att Kungl. Maj :t, om verkställd undersökning visar lämpligheten

härav, måtte vidtaga de åtgärder, som äro nödvändiga för att till

blivande bostadsrättshavares förfogande ställa särskilda, väl kvalificerade

förtroendemän i bostadsrättsföreningars interimsstyrelser;

2) att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om sådan ändring av föreskrifterna

för hyresnämnderna, att även de större bostadskooperativa organisationerna,

när det gäller uttagande av förskott på bostadsrätt, bli underkastade

samma villkor i fråga om återbetalningsskyldighet, som i detta avseende

för övrigt gälla; samt

3) att anhålla, att Kungl. Maj :t måtte förelägga riksdagen de förslag, som

erfordras för att föreningars inlåningsverksamhet, som beträffande inlåningens

storlek och antalet insättare realiter är av bankkaraktär, skall underställas

bank- och fondinspektionens granskning.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för dessa yrkanden, får utskottet

hänvisa till motionen.

I den ordning 46 § riksdagsordningen stadgar ha yttranden inhämtats

från bank- och fondinspektionen, bostadsstyrelsen och statens hyresråd.

Därjämte ha på begäran av utskottet yttranden avgivits av Hyresgästernas

sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a., Svenska riksbyggen,

förening u. p. a., och Hyresgästernas riksförbund.

Frågan om översyn av bostadsrättslagen.

Lagen den 2 5 april 1930 om bostadsrättsföreningar

äger tillämpning å ekonomisk förening med ändamål att i föreningens hus

åt medlemmarna upplåta bostäder eller andra lägenheter under nyttjanderätt

för obegränsad tid. Den rätt inom föreningen, som på grund av sådan

upplåtelse tillkommer medlem, benämnes bostadsrätt (1 §).

Innan bostadsrätt må upplåtas, skall eu ekonomisk plan för föreningens

verksamhet ha upprättats av föreningens styrelse och mottagits av länsstyrelsen

(11 §). Å planen skall vara tecknat intyg av två personer, att planen

1 llihang till riksdagens protokoll 1950. 9 samt. 3 avd. Nr 28.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28.

enligt deras omdöme vilar å tillförlitliga grunder. Intygsgivarna skola ha

vissa i lagen (14 §) angivna kvalifikationer. En av dem skall av länsstyrelsen

eller Kungl. Maj :t ha förklarats behörig att utfärda intyg som här avses.

Enligt lagen den 19 juni 1 9 4 2 o in kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. m. skall den ekonomiska

planen godkännas av hyresnämnden, innan den må mottagas av

länsstyrelsen.

Motionen tager sikte på de stadier av bostadsrättsföreningens verksamhet,

vilka ligga före upplåtelserna av bostadsrätt. En undersökning borde

göras, om icke möjligheter funnes att på ett tidigt stadium ställa viss

sakkunskap till förfogande för att tillvarataga de blivande bostadsrättshavarnas

intressen.

Icke i något av yttrandena uttalas att motionärens yrkande hör bifallas.

Bostadsstyrelsen anser det dock möjligt att ett bifall till yrkandet kan till

blivande bostadsrättshavares fromma göra kontrollen av bostadsrättsföreningsverksamheten

mera effektiv.

Statens hyresråd finner det sannolikt att en översyn av bostadsrättslagen

måste verkställas, om hyresregleringen avvecklas.

HSB.s riksförbund, Hyresgästernas riksförbund och Svenska riksbyggen

anse en särskild utredning i enlighet med motionärens yrkande icke vara

erforderlig. Organisationerna framhålla emellertid, att motionärens synpunkter

lämpligen kunna beaktas därest en allmän omarbetning av bostadsrättslagen

komme till stånd. En sådan omarbetning hade redan påyrkats i

yttranden över förslag till lag om registrerade föreningar.

Bostadsstyrelsen anför ytterligare:

Den av enskilda bedrivna bostadsproduktionen i bostadsrättsföreningsform

försiggår praktiskt taget utan undanlag på så sätt, att byggnadsföretagaren

eller med honom närstående bildar-en bostadsrättsförening, i vilken företagaren

eller hans vänner äga bestämmanderätt utövad av föreningens styrelse

(»interimsstyrelse»). Härefter upprättas utan anbudsförfarande entreprenadavtal

mellan företagaren och föreningen, enligt vilket den förre har

att åt föreningen uppföra byggnaden, ibland också sörja för tomtanskaffningen.

Föreningen utverkar bostadsstyrelsens preliminära beslut om tertiär- samt,

i förekommande fall, tilläggslån, grundade på styrelsens preliminära beräkning

av den godtagbara produktionskostnaden. Så snart byggnaden färdigställts,

sker inflyttning. Senast härvid etableras ett hyresförhållande, merendels

enligt skriftligt kontrakt, mellan föreningen och den inflyttande. Hyran

bestämmes med ledning av en utav företagaren eller interimsstyrelsen uppgjord

plan för företagets finansiering och för dess inkomster och utgifter.

Planen innehåller regelmässigt uppgifter om den kapitalinsats som belöper

på respektive lägenheter, och avsikten är alt låta hyresavtalet avlösas av ett

på planen baserat bostadsrättsförhållande mellan föreningen och lägenhetshavaren,

så snart detta kan ske. I detta syfte bär interimsstyrelsen att sammanställa

räkenskaper med mera för byggnadsföretaget, att utverka bostadsstyrelsens

slutliga beslut i låneärendet, att på grundval av bland annat detta

beslut upprätta slutlig ekonomisk plan för föreningen, att skaffa hyres
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28.

3

nämnds godkännande av planen samt att få planen mottagen av länsstyrelsen

(överståthållarämbetet). Först härefter kan teckningslista lagligen

upprättas för att sätta lägenhetshavarna i stånd att förvärva bostadsrätt till

av dem innehavda lägenheter. Den tid som åtgår mellan inflyttning och

bostadsrättsförvärv belöper sig ofta nog till flera år, utan att onödig'' tidsspillan

behöver föreligga; detta utesluter påtagligen icke, att fall förekomma,

då förvärvet av bostadsrätt förhalas.

Det merendels långa dröjsmålet mellan fastighetens färdigställande och

den därvid skeende inflyttningen å ena samt möjligheten att inbjuda till

teckning av bostadsrätt respektive att förvärva sådan rätt, å andra sidan,

innebär olägenheter för båda parterna.---Först på eif sent stadium ef
ter

inflyttningen — som normalt avser att bereda vederbörande varaktig bostad

— får lägenhetshavaren full trygghet i fråga om besittningsrätten till

bostaden samt slutlig klarhet angående omfattningen av sina rättigheter och

skyldigheter gentemot föreningen såsom fastighetsägare. Därtill kommer, att

lägenhetshavaren först genom förvärvet av bostadsrätt brukar beredas tillfälle

till den på lag grundade medbestämmanderätt i gemensamma angelägenheter,

som tillkommer bostadsrättshavare och till vilken han ofta nog

brukar känna sig berättigad redan vid inflyttningen i sin egenskap av blivande

bostadsrättshavare. Formellt torde det vara möjligt att ge lägenhetshavarna

medinflytande såsom föreningsmedlemmar (icke-bostadsrättshavare) redan

från början; men interimsstyrelserna se sig vanligen föranlåtna att på egen

hand ordna såväl slutuppgörelse med byggnadsföretagaren i prisfrågan och

beträffande entreprenadkontraktets behöriga fullgörande (standard, utrustningsdetaljer

o. s. v.) som ock den fasta upplåningen inklusive den statliga

tertiärkrediten. Eljest menar man sig riskera, att ovidkommande synpunkter

göra sig gällande från lägenhetshavare, som sakna erfarenhet eller som till

och med vilja utnyttja situationen för att tillskansa sig eller föreningen förmåner,

som icke äro sakligt motiverade. Ehuru det är principiellt naturligt

och ur flera synpunkter angeläget, att de, vilka i kooperativ samverkan

såsom bostadsrätthavare skola förverkliga föreningens syfte, få ett bestämmande

inflytande över föreningens beslut i frågor, som nyss nämnts, får

erfarenheten anses ha ådagalagt, att interimsstyrelsernas farhågor stundom

äro välgrundade.

Det torde likväl icke alltid vara den långa väntetiden, som vållar den

största olägenheten. Understundom överstiger avtalad produktionskostnad

det belopp, som bostadsstyrelsen genom slutligt beslut i låneärendet godtager

såsom den (högsta) produktionskostnad, varå tertiär- och/eller tillläggslån

utgår. När eu sådan differens icke utjämnas, därigenom att byggnadsföretagaren

nedsätter sitt krav eller genom subvention, exempelvis av

industriföretag, erhåller föreningen icke genom den fasta upplåningen och

de bostadsrättsinsatser, som upptagits i den preliminära ekonomiska planen,

täckning för den produktionskostnad, som avtalsenligt skall utges till byggnadsföretagaren.

Även om denne medger anstånd, måste skillnaden förräntas

och amorteras. Men detta låter sig ju icke göra inom ramen för planen

— vars utgiftskalkyl för övrigt av byggnadsföretagaren plägar vara

räknad i underkant för att främja bostadsrätternas säljbarhet — och lägenhetshavarna

möttas av krav på ökad kapitalinsats eller ökade årliga avgifter.

Visserligen synes hyresnämnden kunna vägra att godkänna eu ekonomisk

plan, enligt vilken bosladsrättshavarnas kapitalinsats och årsavgifter fastställts

med hänsyn lagen till hela den produktionskostnad, som föreningen

civilrättsligt är skyldig att utge till byggnadsföretagaren. Men en sådan vägran

kan vara tveeggad, i det att den kan uppskjuta eller omöjliggöra förverkligandet

av föreningens syfte att bereda lägenhetshavarna tryggad bostads
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28.

rätt under självförvaltning. Man har påtagligen också att räkna med att

någon lägenhetsinnehavare icke ser sig i stånd att möta de ökade anspråken.

Det oaktat torde han möjligen kunna bevara sin nyttjanderätt, så

länge hyresregleringslagen består, men det är icke givet, att hans berättigade

intressen därmed äro tillgodosedda. Och vidare kan lägenhetshavarens situation

vara vanskligare, om han lämnat förskott på bostadsrätt men förskottet

sedan visar sig otillräckligt;----

Den vådliga oöverensstämmelsen mellan avtalad produktionskostnad, å ena,

och godtagbar sådan kostnad, å andra sidan, har i många fall berott därpå,

att på planerings- och produktionsstadiet föreningen i sin interimsstyrelse

icke haft ett organ, som företrätt ett i förhållande till byggnadsföretagaren

självständigt, ekonomiskt intresse.---

I många fall är emellertid orsaken till oöverensstämmelsen en annan än

nyss sagts.-----De verkliga byggnadskostnaderna, å ena, och bedöm
ningen

av vad som av bostadsstyrelsen bör godtagas såsom byggnadskostnad,

å den andra sidan, vila på ett synnerligen sammansatt, rikligt och svårbedömbart

primärmaterial. Det må här erinras om att olika uppfattningar

kunna råda exempelvis om vad som i det särskilda fallet är skälig byggmästarlön,

huruvida ett antaget (lägsta) entreprenadanbud på t. ex. rör- och

sanitetsinstallationer är representativt, huruvida och i vad mån sådan merkostnad,

som beror på speciellt otjänlig väderlek under byggnadstiden, bör

godtagas o. s. v. Bedömningen inom bostadsstyrelsen inbjuder av lätt insedda

skäl till försiktighet och erbjuder särskilda svårigheter såväl av den

grund, att det i praktiken är omöjligt att detalj granska varje eller ens de

flesta bostadsföretagens byggnadskostnader, som av den orsaken, att styrelsen

måste tillse, att prisstegring icke främjas, och bevaka alla möjligheter

att nedpressa kostnaderna.

Den föregående framställningen har avsett enskild företagares bostadsproduktion

i bostadsrättsföreningsform. Stora organisationer med bostadsproduktion

på sitt program, såsom HSB och Svenska riksbvggen, bedriva

sin verksamhet under förhållanden, som i väsentliga delar äro lika de ovan

skildrade med föreningsbildning och tillsättande av interimsstyrelse o. s. v.

Problemställningen synes därför i huvudsak vara likartad. En betydelsefull

olikhet ligger emellertid däri, att dessa organisationer icke bygga i egen

regi utan begränsa sig till planering och projektering in. in. dylikt samt

tillsyn. Själva byggandet utföres i regel efter anbudsförfarande på entreprenad

av enskilda byggmästare. Därav följer, att interimsstyrelsen i förhållande

till byggnadsföretagaren då kommer att representera ett självständigt

ekonomiskt intresse till de blivande bostadsrättshavarnas fromma. Men

anordningen utesluter icke intressekollisioner av huvudsakligen andra skäl

mellan moderorganisationen och interimsstyrelsen, å ena, samt de blivande

bostadsrättsliavarna, å den andra sidan.

De problem, som synas möta vid bostadsproduktion i bostadsrättsföreningsform,

torde icke''få sin lösning, förrän bostadsbristen är avhjälpt och

de bostadssökande mindre än nu äro beredda att taga risker, vilka de sakna

förutsättningar att bedöma.

Statens hijresråd utvecklar sin ståndpunkt på följande sätt:

Enligt 9 § första stycket b) kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 587 ) om

tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus må kooperativt organiserat företag,

som arbetar utan enskilt vinstsyfte och under kontroll, som bostadsstyrelsen

finner betryggande, erhålla tertiärlån uppgående till tjugufem procent

av det avkastningsvärde som bostadsstyrelsen åsätter fastigheten. Eftersom

flertalet bostadsrättsföreningar som numera bildas äro av den karaktär som

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28.

avses i förevarande stadgande, synes det hyresrådet som om det i törsta

hand ankomme på bostadsstyrelsen att genom den i författningsrummet

nämnda kontrollen tillförsäkra den blivande bostadsrättshavaren det skydd

som kan erfordras.

Bostadsstyrelsen har i oktober 1949 utfärdat vissa allmänna villkor for

att företag skall betraktas som kooperativt företag utan enskilt vinstsyfte

enligt ovannämnda stadgande i tertiärlånekungörelsen. I nämnda villkor

stadgas bl. a. att före ansökan om lån föreningen måste vara bildad och styrelse

utsedd. I styrelsen skal) vidare från början ingå minst en av kommunen

utsedd ledamot. Denne — liksom styrelseledamöterna i övrigt — ha till uppgift

att främja de blivande bostadsrättshavarnas intressen. Då bebyggelsen

slutförts och den definitiva finansieringen ordnats skall s. k. avlämningssammanträde

utan dröjsmål avhållas. Senast på detta sammanträde skall förvaltningen

omhändertagas av en styrelse, som är sammansatt dels av en eller

flera kommunalvalda ledamöter jämte suppleanter dels ock av ledamöter,

vilka väljas av bostadsrättshavarna. I fråga om till kooperativ riksorganisation

anslutna bostadsrättsföreningar, som såväl under produktions- som förvaltningsstadiet

stå under kontroll av moderförening på orten, kan bostadsstyrelsen

efter särskild prövning finna det vara till fyllest, att kommunalvald

ledamot har sitt säte i moderförening, så ock att den kommunala medverkan

i revisionen hänför sig enbart till moderföreningens räkenskaper.

De bostadsrättsföreningar som icke kontrolleras genom det ovan refererade

stadgandet i tertiärlånekungörelsen utgöras antingen av företag med

statliga tertiärlån uppgående till femton eller tjugo procent av avkastningsvärdet

eller av företag finansierade utan statliga lån. Beträffande den förstnämnda

gruppen utgår hyresrådet — trots att uttryckligt stadgande icke

finnes — ifrån att bostadsstyrelsen även i dessa fall utövar en kontroll som

är väl så sträng som beträffande de bostadskooperativa företagen. Oberoende

av gränsen för tertiärlån böra i kontrollhänseende samtliga statligt belånade

företag behandlas lika.

Företag tillhörande den andra gruppen — fastigheter finansierade utan

statliga lån — äro enligt hyresrådets erfarenhet fåtaliga. Bostadsstyrelsens

kontroll förefinnes icke här och det kan därför ifrågasättas om särskilda bestämmelser

skulle behövas för att skydda den blivande bostadsrättshavaren i

en dylik förening. Enligt hyresrådets erfarenhet har den kontroll som i förevarande

fall hittills utövats — främst genom förbudet att utan hyresnämndens

tillstånd uppbära förskott å avgift samt hyresnämndens granskning av

den ekonomiska planen — varit tillräcklig och några missförhållanden beträffande

dylika föreningar ha icke kommit till hyresrådets kännedom. Förhållandena

inom denna grupp av bostadsrättsföreningar torde vara sådana att

beträffande dem lika litet som i fråga om övriga kategorier av bostadsrättsföreningar

krävas ändringar i den gällande bostadsrättsföreningslagen, åtminstone

så länge bostadsrättskontrollagen är i kraft. Därest denna skulle

upphävas synes''det sannolikt att en översyn av bostadsrättsföreningslagen

måste verkställas. Enär frågan härom sammanhänger med de övriga problem

som komma att uppstå vid en framtida avveckling av hyresregleringen

samt en utredning härom är avsedd att komma till stånd, anser sig hyresrådet

sakna anledning att nu närmare ingå på nämnda spörsmål.

Huruvida »interimsstyrelserna» böra förses med fastighetsekonomiskt och

fastighetsjuridiskt skolad sakkunskap eller icke är en fråga som måste avgöras

med hänsyn till grundligheten av den kontroll som utföres av bostadsstyrelsen.

Nya bestämmelser i bostadsrättsföreningslagen eller bostadsrättskontrollagen

böra icke införas, därest man med tillämpning av förefintliga

stadganden kan nå önskvärt resultat.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28.

HSB.s riksförbund anför bl. a.:

HSB:s bostadsrättsföreningar tillkomma pa initiativ och under medverkan

av den lokala centralorganisationen, Hyresgästernas sparkasse- och

byggnadsförening i N. N., på varje ort. Medlemmar i HSB-föreningen äro

personer, som tidigare erhållit bostadsrättslägenhet i någon till HSB ansluten

bostadsrättsförening, eller sådana personer, som önska ifrågakomma

som bostadsrättshavare i någon blivande bostadsrättsförening eller av

annat skäl önska stödja verksamheten. Varje medlem äger en röst och föreningen

utser i enlighet med föreningens stadgar och gällande lagar sina

egna rådgivande, beslutande och kontrollerande organ. Styrelsen för föreningen

omhänderhar föreningens verksamhet. Vid genomförandet av nvbyggnadsyerksamheten

bildas nya bostadsrättsföreningar i den utsträckning

och i den takt, som bebyggelsemöjligheter och efterfrågan på bostadsrätter

motivera. I de nya bostadsrättsföreningarna ingår regelmässigt den

av medlemmarna valda HSB-styrelsen som styrelse. HSB-föreningens

styrelse står som stiftare till den nya bostadsrättsföreningen, vars styrelse

i regel blir identisk med den av HSB-medlemmarna utsedda styrelsen för

HSB-föreningen i orten. Den för ny bostadsrättsförening valda styrelsen

fungerai så gott som undantagslöst som styrelse för densamma til! dess

vederbörande lägenhetsinnehavarc i kraft av i laga ordning till honom upplåten

bostadsrätt och samtidigt erhållet medlemskap i bostadsrättsföreningen

tillsammans med övriga bostadsrättshavare kan utse ny slvrelse.

Uppenbarligen har motionären icke uppmärksammat den stora skillnad

som i nu berört avseende föreligger mellan de bostadskooperativa organisationerna

och »de byggmästare, som uppföra föreningarnas hus eller som

ibland har kontrollen över vederbörande interimsstyrelser». I de bostadskooperativa

organisationerna äro de blivande bostadsrättshavarna medlemnnu

innan de teckna sig för bostadsrätt i en bostadsrättsförening, ofta mvcket

lång tid före. Det är de blivande bostadsrättshavarna själva,’i egenskap

av medlemmar i HSB, som fatta beslut om bildande av nya bostadsrättsföreningar

och uppförande av nya fastigheter, i vilka de därefter ingå som

bostadsrättshavare. Bostadsrättshavarna äro »moderorganisationen»; det

tinnes icke någon organisation eller något intresse vid sidan av eller utanför

de blivande bostadsrättshavare, som driver fram bostadsrättsföreningar

åt dem. Om någon motsats mellan de blivande bostadsrättshavarna och

»moderorganisationen» kan därför aldrig vara tal; de två begreppen äro i

princip identiska. Annorlunda kan, såsom i motionen riktigt anmärkts, förhållandet

gestalta sig, då bostadsrättsföreningsbildandet drives av bvggmästareintressen.

Hyresgästernas riksförbund framhåller följande:

Bostadsrättshavarna ha redan nu, frånsett den krislagstiftning som för

närvarande föreligger, lagfäst möjlighet till ekonomisk kontroll''och översyn

over små bostadsfrågor i väsentligt större utsträckning än hyresgästerna

i allmänhet, vilkas intressen förbundet i första hand har att bevaka.

De skäl, som tala för utökning av bostadsrättshavarens rättsskydd i nu

berörda hänseende, tala enligt förbundets mening med lika stor stvrka för

att hyresgästernas rättsskydd nu i samma frågor utökas.

Förbundet vill erinra om, att förbundet vid skilda tillfällen framfört krav

på bokföringsplikt för fastighetsägare. Frågan om genomförande därav i

syfte att bereda hyresgästerna möjlighet till ekonomisk kontroll och insvn

synes förbundet nödvändigt böra upptagas, därest av motionären framförda

synpunkter beaktas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28.

I motionen har såsom exempel på de påstådda missförhållandena särskilt

angivits missförhållanden inom HSB-organisationen. Härtill må av förbundet

anföras, att initiativet till HSB i början av 1920-talet togs av hyresgäströrelsen

och att hyresgäströrelsen alltsedan dess kontinuerligt kunnat

följa HSB:s verksamhet. Redan före bostadsrättsföreningslagens tillkomst,

då lagskydd saknades för bostadsrättshavarna och då hyresgäströrelsen

ofta hade anledning påtala det geschäft, som enskilda företag bedrevo på

detta område, fullföljde HSB jämte exempelvis Stockholms Kooperativa

bostadsförening sin verksamhet på sådant sätt, att hyresgäströrelsen kunde

framhålla dessa organisationer såsom mönster för bostadskooperativa företag.

Förbundet har hitintills icke haft anledning att revidera denna sin uppfattning.

Förskott å avgifter för bostadsr«ätt.

I bostadsrättskontrollagen har genom lagändring den 14 december

1945 (prop. nr 371, andra lagutskottets uti. nr 82, rslcr. nr 572) stadgats

förbud att utan hyresnämnds tillstånd uppbära förskott å avgift eller

annat vederlag för bostadsrätt, innan den ekonomiska planen för bostadsrättsföreningens

verksamhet blivit godkänd av hyresnämnden och mottagen

av länsstyrelsen. För sådant tillstånd må hyresnämnden uppställa de villkor,

som den finner erforderliga (4 §).

Avsikten med 1945 års lagstiftning var att förhindra transaktioner, genom

vilka anskaffningskostnader för fastigheter ensidigt bestämmas av

byggmästaren eller annan person som står bakom föreningsbildningen, utan

att någon effektiv kontroll från de hyresreglerande myndigheternas sida

kan utövas.

Statens hyresråds cirkulär nr 3 G den 14 februari

1 9 4 6 med föreskrifter o in anvisningar angående hyreä

Si ätt ning i nybyggda hus m. in. behandlar frågan om när

hyresnämnd bör meddela tillstånd enligt ovan berörda lag. Härom anföres

bl. a. följande:

»Då en förening hos hyresnämnden ansöker om tillstånd att upptaga förskott,

bör vid ansökan fogas eu kalkyl över anskaffningskostnaden och

företagets finansiering. — — —

Redan av en sådan kalkyl bör hyresnämnden kunna bilda sig ett omdöme

i frågan, huruvida anskaffningskostnaden håller sig inom rimliga gränser.

Framgår det omedelbart av kalkylen, att så icke är fallet, och att avgifterna

därför kunna väntas bli alltför höga, bör tillstånd att uppbära förskott vägras.

Men även om anskaffningskostnaden i och för sig förefaller godtagbar,

behöver detta icke innebära att hyresnämnden utan vidare skall lämna tillstånd

till upptagande av förskott. Hyresnämnden hör nämligen icke ge sådant

tillstånd med mindre det på grund av kalkylens finansieringsplan och

övriga omständigheter kan antagas, att företaget kommer att vila på en sund

ekonomisk basis. Uppenbart är, alt vid en sådan prövning hänsyn måste

tagas till vilken företagare, som står bakom föreningsbildningen; förekomma

anmärkningar mot denne eller är han icke tillräckligt känd lör att hyresnämnden

skall kunna visa honom det förtroende, som ett tillstand att

upptaga förskott innebär, bör tillstånd ej meddelas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28.

I detta hänseende intaga de större, välkända bostadskooperativa organisationerna

och inom dessa bildade föreningar i viss mån en särställning. Från

dessa torde regelmässigt komma att ingivas tämligen utförliga kalkyler beträffande

anskaffningskostnad och finansiering, i fråga om vilka det kan

förutsättas, att de uppgjorts med erforderlig sakkunskap; i sådana fall synes

tillstånd till upptagande av förskott kunna meddelas utan att någon

mer ingående prövning från nämndens sida skett. Det är dock icke tillåtet

för hyresnämnden att ge dessa organisationer ett generellt tillstånd att upptaga

förskott; tillstånd måste inhämtas för varje särskilt företag.-------

Såsom tidigare nämnts äger hyresnämnden för meddelande av tillstånd

att uppbära förskott uppställa de villkor, som hyresnämnden anser erforderliga.

Härmed åsyftas villkor, som äro ägnade att hålla föreningen och

dess medlemmar skadeslösa, därest den som uppfört huset betingar sig en

alltför hög ersättning härför.

Då hyresnämnden har att taga ställning till frågan, huruvida sådana villkor

böra uppställas eller icke, är till en början att observera, att några särskilda

villkor i regel icke torde vara erforderliga beträffande ovannämnda

större bostadskooperativa organisationer och inom dessa bildade föreningar.

Detta sammanhänger därmed, att anskaffningskostnaden inom dessa organisationer

och föreningar blir föremål för sakkunnig prövning och att företagen

regelmässigt finansieras med tertiär- och tilläggslån från statens byggnadslånebyrå

därvid anskaffningskostnaden blir föremål

för byggnadslånebyråns prövning och eventuellt revision. Så

är emellertid fallet icke blott med ifrågavarande större bostadskooperativa

organisationer och tillhörande föreningar utan även beträffande vissa andra

föreningar, bakom vilka stå kommuner eller företag av mera allmännyttig

karaktär eller ock enskilda företagare, vilka — enligt vad som är känt för

hyresnämnden — kunna förutsättas komma att finansiera sitt företag på

sätt nyss nämnts med därav följande prövning och revision av anskaffningskostnaden.

I de fall som nu avses bör hyresnämnden sålunda kunna meddela sökanden

tillstånd att uppbära förskott utan att några villkor uppställas.

I andra fall åter bör hyresnämnden uppställa villkor av beskaffenhet som

tidigare nämnts, därvid hyresnämnden i första hand bör kräva, att föreningen

till hyresnämnden överlämnar eu förbindelse från vederbörande

byggmästare att till föreningen återbetala den del av köpeskillingen

eller entreprenadsumman, som överstiger den anskaffningskostnad,

som slutligen blir godkänd av hyresnämnden.-----

Ytterligare bör krävas att föreningen förbinder sig att till

förskottsgivare återbetala uppburna förskott i den mån de överstiga de slutligen

fastställda avgifterna.---

Om föreningen avlämnar de begärda förbindelserna och hyresnämnden

på den grund meddelar tillstånd att upptaga förskott å avgifter, bör i beslutet

härom som ytterligare villkor föreskrivas, att föreningen skall,

då förskott uppbäres, i kvitto därå förbinda sig att

till för skotts givar en återbetala vad denne utgivit utöver de

avgifter, som slutligen bli bestämda av hyresnämnden.»

Enligt motionen synes anledning icke föreligga att upprätthålla någon

skillnad mellan olika företagsformer i fråga om villkoren för att upptaga

förskott.

Anskaffningskostnaden inom större bostadskooperativa organisationer

prövas som framgår av ovan intagna föreskrifter av bostadsstyrelsen fti
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28.

digare statens byggnadslånebyrå). Gentemot detta skäl för att i regel icke

uppställa villkor beträffande nyssnämnda organisationer anför motionären

bl. a. att det visat sig, att hyresnämnderna i många fall godkänt anskaffningsvärden,

som ibland avsevärt överstigit vad bostadsstyrelsen eller bvggnadslänebyrån

utgått ifrån vid belåningen.

I yttrandena har någon erinran icke gjorts gentemot ifrågavarande

föreskrifter.

Statens hyresråd framhåller att anvisningarna grunda sig på departementschefens

av riksdagen utan anmärkning lämnade yttrande i anslutning

till 1945 års ovannämnda lagstiftning. Enligt hyresrådets erfarenhet har

tillämpningen av denna icke visat sig medföra nagra mindre önskvärda konsekvenser.

Med anledning härav anser hyresrådet ej skäl föreligga för ändring

av anvisningarna.

HSB.s riksförbund anför bl. a., att hyresnämnderna äga att självständigt

pröva en i den ekonomiska planen upptagen anskaffningskostnads

förhållande till den av bostadsstyrelsen som belåningsvärde angivna summan.

Hvresnämnderna erhölle alltid avskrift av hostadsstyrelsens beslut i

låneärenden.

Svenska riksbyggen har sig icke bekant, att hyresnämnderna skulle avvika

från den av bostadsstyrelsen fastställda anskaffningskostnaden. Det

vore icke riktigt att de bostadskooperativa organisationerna beretts någon

särställning utan avgörande vore om den ekonomiska planen granskades av

den långivande myndigheten samt därjämte om företaget gjort sig kant för

strävan att upprätthålla ett gott anseende. Skulle dessa förutsättningar

brista, ålåge det redan nu hyresnämnderna att bedöma, huruvida tillstånd

att uppbära förskott skulle meddelas med eller utan villkor.

Föreningars inlåningsverksamhet.

I 1 § lagen den 22 juni 19 11 om bankrörelse stadgas

förbud för annan än riksbanken och bankaktiebolag att bedriva bankrörelse.

Postsparbanken, sparbank, centralkassa för jordbrukskredit in. fl. inrättningar

äro dock i olika omfattning undantagna från förbudet. Med bankrörelse

avser banklagen »verksamhet, i vilken ingår inlåning från allmänheten

på räkning, som av bank allmänneligen begagnas». Bankbolagen stå

under tillsyn av bank- och fondinspektionen (230 §).

I motionen påpekas att vissa föreningar, bl. a. HSB:s riksförbund

och HSB i Stockholm, bedriva eu omfattande sparkasse- och inlåningsverksamhet

bland sina medlemmar. Motionären anser skäligt att sådan verksamhet,

där den beträffande inlåningens storlek och antalet insättare realiter

är av bankkaraktär, underställes bank- och fondinspektionens granskning.

I förevarande fråga ha v t l r a n d e n avgivits till utskottet av bank- och

fondinspektionen, en minoritet i statens hyresråd bestående av eu ledamot

och en suppleant samt HSB:s riksförbund. Inspektionen och minoriteten i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28.

hyresrådet ha tillstyrkt en utredning i ämnet, medan riksförbundet anser

sakliga skäl icke föreligga för bifall till motionen. Majoriteten inom hyresrådet

ansåg att hyresrådet saknade anledning att yttra sig i frågan.

Bank- och fondinspektionen anför bl. a. följande.

I det av Kungl. Maj :t för 1911 års riksdag framlagda förslaget till banklag

(proposition nr 48) saknades i definitionen på bankrörelse de båda orden

»från allmänheten». Inlåning på räkning, som av bank allmänneligen

begagnades, oavsett om den härflöte från allmänheten eller ej, utgjorde sålunda

enligt förslaget det konstituerande momentet för begreppet bankrörelse.

I propositionen framhölls bland annat, att genom den i förslaget använda

beteckningen av vad med bankrörelse avsåges, den inlåning skulle

bliva förbjuden, vilken utövades av andra rättssubjekt än dem, som i lagen

angåves. Departementschefen ansåg detta också utgöra den oundgängliga

förutsättningen för att allmänhetens förtroende för de av lagen reglerade

penninginstituten skulle förbliva orubbat. Förbjuden skulle sålunda bliva

exempelvis den inlåning på sparkasseräkning, som åtskilliga bruk och inrättningar

uppgivits driva för mottagande av den vid dem anställda personalens

besparingar, ävensom med den av Kooperativa förbundet i skilda

delar av landet öppnade sparkasserörelsen. Riksdagen (bkoutsk. uti. nr 30

och memorial nr 38; rd skr. nr 237) var emellertid i viss män av annan

mening än departementschefen och införde i paragrafen de båda orden

»från allmänheten». Såsom närmare framgår av riksdagens skrivelse i ämnet

önskade riksdagen med den vidtagna ändringen skydda den inlåning

på sparkasseräkning, som i ganska stor utsträckning bedreves av bruk och

inrättningar för mottagande av personalens besparingar, så ock den sparkasseröreise,

som av kooperativa föreningar öppnats i skilda delar av landet,

såvitt denna rörelse avsåge inlåning från egna medlemmar. Någon anledning

att vidtaga åtgärder, varigenom djiik rörelse skulle komma att

hämmas, ansåg riksdagen icke förefinnas. Nyttan och betydelsen av berörda

verksamhet syntes nämligen icke kunna förnekas. Men det syntes icke

heller kunna bestridas — framhöll riksdagen — att även vid sådan rörelse

hänsynen till insättarnas rätt krävde, att rörelsen bedreves under fullt betryggande

former.

Den omedelbart efter antagandet av 1911 års banklag verkställda utredningen

rörande villkoren för ekonomiska föreningars inlåningsrörelse slutfördes

redan i början av 1912. Det framlagda förslaget föranledde emellertid

icke något förslag till riksdagen. — Ej heller ett år 1929 framlagt betänkande

(SOU 1929: 15) i ämnet har resulterat i någon lagstiftning.

Bank- och fondinspektionen lämnar i sitt yttrande vissa uppgifter rörande

ekonomiska föreningars inlåningsrörelse. Härav framgår hl. a. att vid

utgången av år 1948 i Kooperativa förbundets sparkasserörelse fanns en insättarbehallning

av7 mer än 154 miljoner kronor eller — om hänsyn jämväl

tages till vissa till förbundet anslutna föreningar — mer än 183 miljoner

kronor. I HSB-organisationen innestod vid samma tid omkring 22

miljoner kronor å sparkasseräkning. Inspektionen lämnar även en redogörelse

beträffande vissa andra föreningar, som idka inlåningsverksamhet

huvudsakligen i syfte att därigenom kunna bedriva utlåning till egna medlemmar.

Härefter anför inspektionen.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att utanför de vanliga inlåningsinstituten

affärs- och sparbanker, postsparbanken och centralkassorna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28.

11

för jordbrukskredit — eu omfattande inlåningsverksamhet av bankmässig

karaktär bedrives här i landet. Hur stora sammanlagda belopp som denna

inlåning avser kan inspektionen icke med säkerhet uttala sig om, men det

kan antagas att de föreningar, som omfattas av den föregående redogörelsen,

och vilkas sammanlagda inlåning för närvarande kan uppskattas till ca 250

miljoner kronor, representera huvuddelen av de ekonomiska föreningarnas

inlåning.

Ifrågavarande inlåning är icke underkastad någon tillsyn från det allmännas

sida. Ej heller finnas för nämnda verksamhet några författningsföreskrifter,

som motsvara exempelvis bank- eller sparbankslagarnas inlåningsoch

kassareservbestämmelser.

I anslutning härtill får inspektionen vidare anföra.

Med hänsyn till det frivilliga sparandets fundamentala betydelse för samhällsutvecklingen

ha sedan lång tid tillbaka lagar funnits och lagstiftning

ägt rum, som syfta till att bereda skydd för sådant sparat kapital, vilket

icke fruktbargöres av spararen själv utan av någon annan. Denna kapitalskyddsprincip

utgör sålunda grundmotivet för all banklagstiftning — häri

inbegripna även de författningar som gälla andra kreditinrättningar än

affärsbankerna — samt för lagen om försäkringsrörelse. Den nya aktiebolagslagen

giver likaledes i flera hänseenden uttryck för denna tanke, som

även avsatt spår på andra håll inom privaträtten, t. ex. i lagen om tillsyn

över stiftelser. I lagstiftningen för de ekonomiska föreningarna har däremot

— om man bortser från sådana föreningar, för vilka speciallagstiftning finnes,

t. ex. hypoteksföreningar, jordbrukskassor in. fl. — kapitalskyddsprincipen

endast i försvagad form vunnit erkännande, och detta gäller även —

ehuru i mindre grad än gällande föreningslag — det nyligen till justitiedepartementet

avlämnade förslaget till ny föreningslagstiftning. Angivna

förhållande är i och för sig icke uttryck för någon inkonsekvens; de ekonomiska

föreningarna kräva sålunda i allmänhet blott ett begränsat insatsbelopp

från envar av sina medlemmar, som i stället förutsättas lämna medverkan

av mera personlig art. Med andra ord: föreningarna betraktas icke

som kapitalsammanslutningar utan som personsammanslutningar.

Men av det anförda följer också, att om föreningarna eller vissa av dem

skulle i nyssnämnda hänseende skifta struktur, så bör kapitalskvddsprincipen

i ökad utsträckning tillämpas på dem. Detta innebär att, där kapitalanskaffningen

bedrives i den bankmässiga inlåningens form, regler i huvudsak

motsvarande de för sådan verksamhet i allmänhet gällande, böra skapas.

Mot det sist anförda skulle kunna åberopas det förhållandet, att i fråga

om de ekonomiska föreningarna inlåningen står öppen endast för medlemmar

i den egna organisationen, och att verksamheten för den skull är att betrakta

som en intern föreningsangelägenhet och icke såsom eu inlåning från

allmänheten. Men en sådan mening kan icke rimligen godtagas, när medlemsantalet,

d. v. s. antalet inlåningsberättigade, uppgår till ett så stort

antal som inom de större av de här avsedda föreningarna. För Kooperativa

förbundet utgjorde sålunda per den "A- 1948 sagda antal över 900 000 och

för HSB:s riksförbund var motsvarande siffra ca 62 000; båda förbunden

torde därefter ha ytterligare ökat i storlek. 1 fråga om dessa båda förbund,

liksom också beträffande HSB i Stockholm — vars medlemsantal vid nyssnämnda

tidpunkt översteg 22 000 — lärer man sålunda knappast kunna

med framgång bestrida, alt de bedriva inlåning frän allmänheten. I)å vidare,

såsom ovan utvecklats, inlåningen sker på räkning, som av bank alhnänneligen

begagnas, måste man konstatera, att ifrågavarande verksamhet reellt

— om ock ej formellt — är att betrakta som bankrörelse. — Vad angår

övriga inlånande ekonomiska föreningar synas uppgifterna i det föregående

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Tredje lagutskottets utlåtande nr 28.

giva fog för den uppfattningen, att åtminstone några av dem kunna sägas

i realiteten bedriva inlåning från allmänheten; en närmare utredning härom

ter sig i vart fall motiverad.

I den mån kapitalskyddsprincipen tillämpats å inlåningsverksamhet, har

den tagit sig uttryck i regler, som syfta till bevarande av solvens och likviditet

hos det inlånande företaget samt övervakning av att dessa regler iakttagas.

Vid övervakningen inriktas självfallet uppmärksamheten i främsta

rummet på placeringen av de inlånade medlen, varvid syftet är att tillse,

att riskerna hållas inom godtagbara gränser samt att de bli väl fördelade;

ett direkt uttryck för sistnämnda krav återfinnes i 47 § banklagen, vari

bank tillförbindes att ägna särskild uppmärksamhet däråt, att icke åt samme

eller med varandra i väsentlig intressegemenskap förbundna kredittagare

beviljas kredit i sådan omfattning, att därav kan uppkomma fara för bankens

säkerhet.

I anslutning till nyssnämnda uttalande framlägger bank- och fondinspektionen

några synpunkter på frågan huruvida ifrågavarande föreningar f. n.

tillgodose de trygghet skrav, som enligt kapitalskyddsprincipen böra uppställas

på inlåning. Härvid understryker inspektionen det i motionen förekommande

uttalandet beträffande HSB:s riksförbund att inlåningen i förhållande

till riksförbundets eget kapital vida överstiger vad som skulle

vara möjligt för bankaktiebolag. Inspektionen yttrar slutligen.

Av vad här anförts framgår, att man icke kan uttala något generellt omdöme

rörande de ekonomiska föreningarnas inlåningsverksamhet, men att

densamma otvivelaktigt inrymmer problem som påkalla lagstiftarens uppmärksamhet

och som därför böra bli föremål för eu närmare utredning. Utan

att vilja föregripa en sådan anser sig inspektionen kunna härtill knyta vissa

allmänna reflexioner.

Det kan icke i och för sig ligga något oriktigt eller osunt däri att ekonomiska

föreningar söka skaffa sig förlagskapital genom att vädja härom till

eu mycket vidsträckt, till föreningen mer eller mindre löst knuten allmänhet.

Men om detta förlagskapital helt eller till viss del skall bära vanliga kommersiella

risker, bör kapitaluppsamlingen äga rum under uttryckligt tillkännagivande

av dessa riskers existens och följaktligen icke framträda under

sparkasserörelsens form och benämning. Ty det kan icke bestridas, att

det sedan lång tid existerande speciella rättsskyddet för inlåning, hos allmänheten

skapat och vidmakthållit den uppfattningen, att anförtroende av

sparkapital åt en institution, som mottager medlen under den bankmässiga

inlåningens former, icke är förenat med några risker. Och det är — av lätt

insedda skäl — synnerligen betydelsefullt, att denna uppfattning förblir så

välgrundad som hittills varit fallet.

Ur dessa synpunkter kan man knappast komma till annan uppfattning än

att de ekonomiska föreningar, som nu bedriva inlåning från allmänheten,

antingen borde underkasta sig särbestämmelser rörande solvens, likviditet

och kontroll, i huvudsak motsvarande de regler som gälla för den vanliga

bankmässiga inlåningen, eller ock upphöra med sin inlåningsverksamhet.

Valdes den förstnämnda utvägen — fullföljande av inlåningsrörelsen —

bleve tillsynsverksamheten en vansklig uppgift eftersom den, för att bli

effektiv, uppenbarligen måste avse icke blott inlåningsrörelsen utan även

de övriga verksamhetsgrenar som kunde finnas hos den inlånande föreningen;

sannolikt skulle härvid uppstå svårlösta intressekonflikter mellan föreningens

anspråk på ekonomisk handlingsfrihet och kravet på trygghet för

insättarna. Det andra alternativet — upphörande med inlåningen — kunde

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28.

möjligen därför vara att föredraga, varvid föreningarna finge förutsättas

fylla sitt ifrågavarande kapitalbehov genom inbjudan till sina medlemmar

eller till allmänheten att teckna andels- eller förlagskapital; beträffande

Kooperativa förbundet kunde man dock, med hänsyn till den betydande omfattningen

av dess sparkasserörelse, även tänka sig möjligheten av att sagda

rörelse frigjordes från förbundets verksamhet i övrigt och därvid finge utgöra

en särskild bankinrättning.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer inspektionen att utskottet

för riksdagen framlägger förslag om att en förnyad utredning rörande

de ekonomiska föreningarnas inlåningsverksamhet påkallas hos kungl.

Maj :t. Av det anförda framgår vidare, att inspektionen icke för narvarande

är beredd att påtaga sig den granskning av ifrågavarande verksamhet, som

yrkas i motionen.

HSB.s riksförbund anför, efter eu återblick på frågans tidigare behandling

i riksdagen och i tidningspressen, bl. a. följande.

Att HSB mera än andra bostadskooperativa företag ådragit sig missnöje,

väl icke från sina medlemmars, men från motionärens och de intressens

sida, som torde stå bakom honom, synes i första hand bero på att HSB alltsedan

statsmakterna i början av 1930-talet började driva en positiv bostadspolitik,

helhjärtat medarbetat i denna. HSB:s härigenom iner och mer okade

byggnadsverksamhet har bland de intressen, som torde stå bakom motionen,

skapat en irritation som övergått i förföljelse mot HSB under ett

vilseledande tal om att det är HSB-medlemmarnas intressen och sparkapital

som, utan HSB-medlemmarnas egen önskan, måste »skyddas».

Vad i motionen framhålles om förhållandet mellan inlånat och eget kapital

var icke helt riktigt vid den tidpunkt motionären anger, och är det

inte alls i dag. Vid bedömandet av HSB:s inlåning från medlemmarna

måste jämväl andra synpunkter vara avgörande än då inlåningen i eu

bank bedömes. HSB-rörelsen är en sammanslutning av medlemmar, som

genom tillskjutande av sina sparmedel i första hand vill skaffa sig själva

en bostad, som kan nyttjas under trygghet, och i andra hand hjälpa till

med att för andra skapa bostäder med samma trygghet vid nyttjandet. Genom

att ingå som medlem i HSB och utnyttja dess sparkassa skapar medlemmen

inom sin egen organisation den ekonomiska plattform, han behöver

för att i sinom tid kunna förvärva en bostadsrätt i en av hans egen

organisation bildad bostadsrättsförening.

Med de relativt begränsade medel, som stått till HSB:s centralorganisationers

förfogande i form av inlånat kapital, bl. a. då på medlemmarnas sparkasseräkning,

har HSB på ca 25 år byggt fastigheter i 143 orter i landet

till ett värde av över en miljard kronor, inrymmande ca 62 000 lägenheter.

Det kooperativa system som HSB arbetat efter har också lett till att all

kapitalsamling i fastigheterna och all värdestegring, som de uppförda fastigheterna

efterhand undergå, oavkortat kommer medlemmarna/bostadsrättshavarna

tillgodo.

Det torde vara uppenbart, att dessa arbetsresultat ej kunnat åstadkommas,

om icke HSB:s medlemmar i eget intresse visat rörelsen ett förtroende

som det icke synes föreligga anledning förmoda att de angrat. Det inlånade

kapitalet användes för att finansiera fastighetsproduktionen utöver upplånad

bankkredit till dess statlig slutbelåning kan ske, vilket drar relativt

lång tid efter husens färdigställande. Därutöver finansierar HSB materialproduktion

för eget behov.

Att HSB i sin verksamhet endast mycket långsamt kunnat bygga upp ell

eget kapital, beror på det bekanta förhållandet, alt den statliga bostads
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28.

politiken icke medger de bostadskooperativa organisationerna att uttaga

nagra vinster ur de uppförda fastigheterna samt att, om vinster ur andra

delar på rörelsen uppstår, minst 40 % av denna återgår till samhället i

form av skatt.

Slutligen torde beträffande stadgarna för HSB:s sparkassa i detta sammanhang

bora anföras. HSB har kommit till efter ett världskrig och fått

verka undei ekonomiskt ganska oroliga tider. Det har befunnits vara även

ur medlemmarnas egen synpunkt klokt att vid sådana tillfällen som krigsutbrott

ohejdat ryktessprideri eller liknande, kunna stilla en panik genom

att stadgeenligt möjlighet till moratorium föreligger. På grund härav har

i sparkas sereglementet införts bestämmelser om alt styrelsen för viss tid

ager att helt spärra utbetalningar. Att märka är, att reglementet fastställts

av medlemmarna/msättarna själva genom deras valda ombud. Bestämmelsen

har aldng använts, och icke heller någonsin oroat HSB:s medlemmar.

som ju veta att det är de själva som bestämma över organisationen

och dess åtgärder, och detta bör ihågkommas vid bedömningen av denna

estammelse i sparkassestadgarna, liksom det bör anses försvarligt, att

om svårigheter upptorna sig, man har möjligheter att själv reda upp dem

utan att pakalla Jijälp från »det allmänna». Tyvärr finns det ju många

exempel pa att så måst ske beträffande banker och andra penninginstitut,

trots all inspektion och kontroll.

Av vad riksförbundet här anfört torde framgå, att enligt dess åsikt en statlig

kontroll av dess ekonomiska verksamhet eller av annan på kooperativ

bas arbetande företagsverksamhet, är överflödig. När medborgare av i huvudsak

ideella skal sammansluta sig för att med gemensamma ansträngningar

och besparingar åstadkomma samhällsnyttiga resultat, som eljest

icke skulle uppkomma, torde sådan verksamhet vara lovlig. Då därtill

kommer att medlemmarna själva finna organisationens arbetssätt och

tryg8heten för små däri placerade medel tillfredsställande, synes det, som

om det allmänna icke skulle ha någon anledning att mot medlemmarnas

önskan soka mfora annan organisation och ytterligare kontroll

Utskottet.

Bostadsrättsförening kan räkna medlemmar utan bostadsrätt och medlemmar

med sådan rätt. Upplåtelse av bostadsrätt kan i regel ske först på

ett sent stadium, då huset är färdigställt. En bostadsrättsförening tillkommer

ofta på tillskyndan av den som ämnar uppföra ett bostadshus. Denne

skaffar sig vid föreningens bildande vanligen bestämmanderätten inom föreningen

och behåller bestämmanderätten åtminstone under tiden för husets

uppförande. Bostadskooperativa moderföreningar — exempelvis HSB i

Stockholm — förfara på motsvarande sätt, då de låta uppföra bostadshus.

Den första styrelsen (interimsstyrelsen) för en bostadsrättsförening utgöres,

som redan antytts, i regel av personer, vilka icke utsetts av de blivande

bostadsrättshavarna. Att märka är, att de som vilja erhålla bostadsrätt

genom förmedling av en bostadskooperativ moderförening äga möjlighet

deltaga i utseendet av interimsstyrelse för bostadsrättsföreningen endast

om denna styrelse utses av moderföreningens medlemmar. De kunna då

jamte andra medlemmar av moderföreningen deltaga i valet. Interimssty
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28.

15

relsen fattar de för föreningens framtid mest betydelsefulla besluten, exempelvis

rörande avtal med enskild byggmästare eller med bostadskooperativ

moderförening om byggande av huset. I sistnämnda fall brukar moderföreningen

avsluta entreprenadavtal samt, när huset är färdigt, överlåta huset

till bostadsrättsföreningen till självkostnadspris. För de blivande bostadsrättshavarna

måste det te sig angeläget, att styrelsen fattar dessa beslut

efter riktiga linjer och utan annat syfte än att främja föreningens bästa.

Motionären avser med sitt första yrkande om översyn av bostadsrättsföreningslagen

bl. a. att garantier skola skapas för att så blir fallet. En tänkbar

utväg är enligt hans mening att av länsstyrelsen utsedda förtroendemän

i interimsstyrelsen tillvarataga de blivande bostadsrättshavarnas intressen.

Enligt utskottets mening ha redan steg tagits för att skapa de garantier,

till vilka motionen syftar.

Vad först angår enbart de hus, vilka uppföras med stöd av statliga tertiärlån

— detta är regel beträffande de större bostadskooperativa organisationernas

hus — må erinras om den kontroll som bostadsstyrelsen utövar.

Vid prövning av bostadsrättsföreningens låneansökan undersöker bostadsstyrelsen

vad som bör anses vara skälig anskaffningskostnad. Lån vägras

om den kostnad, varmed föreningens styrelse kalkylerat, ter sig alltför hög

i förhållande till husets storlek och kvalitet. Eu dylik vägran leder vanligen

till att byggnaden icke uppföres. Bostadsstyrelsens prövning bidrager till att

skydda de blivande bostadsrättshavarna mot att interimsstyrelsen ingår

oförmånliga avtal. Av betydelse härutinnan är även att bostadsstyrelsens

bestämmelser ställa som villkor för lån till kooperativt organiserat företag

utan enskilt vinstsyfte, att en representant för kommunen finnes i bostadsrättsföreningens

styrelse eller, om så prövas lämpligt, i styrelsen för moderföreningen.

Beträffande såväl de hus, vilka uppföras med stöd av statslån, som de

hus, vilka uppföras utan sådant stöd, gäller fr. o. in. 1946 att bostadsrättsförening

icke äger upptaga förskott på bostadsrätt utan tillstånd av hyresnämnden.

Genom bestämmelsen avses att skapa säkerhet för de blivande

bostadsrättshavarna gentemot olämpliga avtal mellan föreningsstyrelsen

och byggmästare in. fl. Hyresnämnden äger för sitt tillstånd föreskriva villkor,

exempelvis att byggmästaren skall förbinda sig att till föreningen återbetala

den del av entreprenadkostnaden, som enligt hyresnämndens slutliga

prövning må befinnas överstiga skälig kostnad.

De bestämmelser till blivande bostadsrättshavares skydd, vilka här ha

omnämnts, synas vara ändamålsenliga. Ytterligare kontrollbestämmelser

skulle enligt utskottets mening verka tyngande på bostadsproduktionen

utan att vara till motsvarande nytta för de blivande bostadsrättshavarna.

Senast då utredning verkställes angående översyn eller avveckling av hyresregleringslagen

in. in. torde emellertid frågan om översyn av bostadsrältsföreningslagen

bli aktuell.

På grund av vad sålunda anförts anser utskottet den av motionären begärda

utredningen rörande bostadsrättsföreningslagen f. n. icke vara av

behovet påkallad.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28.

I sitt andra yrkande vänder sig motionären mot att de större bostadskooperativa

organisationerna, när det gäller uttagande av förskott på bostadsrätt,

icke äro underkastade samma villkor i fråga om återbetalningsskyldighet

som gälla för övriga företagare. Dessa villkor vila på de anvisningar som

statens hyresråd utfärdat för hyresnämnderna. Anvisningarna grunda sig

på uttalanden i propositionen vid ändring år 1945 av bostadsrättskontrolllagen

(se prop. nr 371 s. 30—32). Bland de villkor, som kunna ifrågakomma,

nämnas i propositionen ställande av säkerhet för återbetalning av uppburet

förskott, i den mån det överstiger belopp som fastställes i den av hyresnämnden

godkända ekonomiska planen, och skyldighet att underkasta sig

viss kontroll av byggnadsföretagets finansiering. I propositionen uttalas

också bl. a. följande. »Om tillstånd ej vägras, har hyresnämnden att bedöma,

huruvida tillstånd att uppbära förskott skall meddelas utan villkor

eller i förening med krav på säkerhet eller kontrolluppgifter eller med båda

dessa villkor. Såsom praktisk riktpunkt vid denna prövning torde kunna

tjäna, att säkerhet eller särskild kontroll kan anses överflödig i sådana fall,

då företagets ekonomiska plan granskas av statens byggnadslånebyrå i samband

med låneansökan. Detta är för närvarande fallet bl. a. med de företag

som igångsättas av vissa större bostadskooperativa organisationer. När garanti

sålunda föreligger att den ekonomiska planen blir slutligt granskad

av byggnadslånebyrån, bör hyresnämnden alltså kunna lämna villkorslöst

tillstånd att uppbära förskott. Även andra fall kunna tänkas, då syftet med

säkerheten eller den särskilda kontrollen kan anses uppfyllt utan sådant

villkor.»

Mot det återgivna uttalandet har riksdagen icke gjort någon erinran. Skäl

synas icke föreligga för ändring av den ståndpunkt riksdagen intog år 1945.

Vad särskilt angår det av motionären uppgivna förhållandet, att hyresnämnderna

i många fall godkänt högre anskaffningsvärden än den lånebeviljande

myndigheten, må framhållas att sistnämnda myndighet fastställer de avgifter

som föreningarna skola få upptaga av bostadsrättshavarna. Om låntagaren

skall få behålla sitt lån, kan han icke uttaga högre avgifter än de sålunda

fastställda. God överensstämmelse råder för övrigt mellan den lånebeviljande

myndighetens beslut under senare år och hyresnämndernas därefter

träffade avgöranden.

Utskottet avstyrker alltså bifall till motionärens andra yrkande.

Det tredje yrkandet i motionen är att föreningars bankmässiga inlåningsrörelse

skall underställas bank- och fondinspektionens granskning. Inspektionen

är, som framgår av dess yttrande, icke f. n. beredd att påtaga sig

denna granskning. Den anser emellertid en utredning angående ifrågavarande

inlåningsverksamhet motiverad.

Utskottet vill i sistnämnda hänseende erinra om att det år 1929 framlades

ett betänkande med utkast till lagstiftning om ekonomiska föreningars rätt

att driva inlåningsrörelse (SOU 1929: 15). Bestämmelser om kontroll från

statsmyndighet över ekonomiska föreningar, som driva inlåningsrörelse,

tunnos ej i utkastet. Lagförslaget var i stället inriktat på uppställande av

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28.

17

vissa regler för föreningarnas sunda skötsel samt skapande av nödiga garantier

för kontroll från medlemmarnas egen sida och i viss mån även från

allmänheten över dessa reglers efterlevnad. I den föreslagna lagen funnos

därför bl. a. bestämmelser om upprättande av balansräkning in. fl. handlingar

samt om handlingarnas tillhandahållande åt allmänheten. Vidare stadgades

att förenings inlåning skulle stå i viss relation till reservfond och insatskapital

samt att eu kassareserv motsvarande minst en tiondel av insättarnas

behållning skulle kunna redovisas av föreningen. Bestämmelser rörande

placeringen av inlånade medel funnos ej i förslaget.

Sedan avstyrkande utlåtande över förenämnda betänkande avgivits av

bl. a. bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen och socialstyrelsen,

fann Ivungl. Maj:t genom beslut den 15 december 1935 den verkställda

utredningen icke föranleda någon vidare åtgärd.

Föreningar, som bedriva inlåningsverksamhet, böra enligt inskottets mening

fylla vissa minimikrav på solvens och likviditet. Det synes emellertid

vara utomordentligt svårt att i lag precisera sådana krav. Bank- och sparbankslagarnas

föreskrifter kunna endast i vissa hänseenden tjäna såsom

förebild.

Motionären har riktat viss kritik mot HSB-organisationens inlåningsverksamhet.

Utskottet anser sig icke kunna fälla något omdöme om denna organisations

ekonomiska ställning. Enligt vad som uppgivits för utskottet uppfyllas

emellertid banklagens krav beträffande inlåning i tillämpliga delar

fr. o. in. nästa år helt av HSB i Stockholm, medan HSB:s riksförbund avser

att inom de närmaste åren ha ordnat verksamheten så att nämnda krav tillgodoses.

Utskottet finner dessa åtgärder vara av betydelse, då det gäller att

bedöma huruvida en lagstiftning, från vilken Kungl. Maj :t tidigare tagit avstånd,

bör ånyo övervägas.

Med hänsyn till vad nu sagts finner utskottet det lämpligast att solvens och

likviditet hos inlånande föreningar kontrolleras av föreningsmedlemmarna

själva utan någon mera ingående övervakning genom statsmyndighet än

vad som gäller för andra ekonomiska föreningar. De möjligheter till insyn

i föreningens ekonomi, som erfordras för kontrollen genom medlemmarna,

torde komma att ökas vid ett antagande av det förslag till ny lag om ekonomiska

föreningar, varöver Kungl. Maj :t den 29 september 1950 beslutat

inhämta lagrådets utlåtande (jfr SOU 1949: 8 angående förbättrad insyn i

enskilda företags ekonomiska förhållanden och 1949: 17 med förslag till lag

om registrerade föreningar). Bestämmelserna i nämnda lagförslag torde väl

fylla de krav på insyn, som ställdes i 1929 års betänkande. Någon ny utredning

angående möjligheterna till insyn i ekonomiska föreningars inlåningsrörelse

torde med hänsyn härtill ej vara påkallad.

Såsom framgår av vad hittills anförts kan utskottet icke ansluta sig till

förslaget om utredning, såvitt rör den av bank- och fondinspektionen antydda

utvägen att för föreningar, som driva inlåningsrörelse, skapa särbestämmelser

rörande solvens, likviditet och kontroll.

2 Jtilnmg till riksdagens protokoll 1950. 9 samt. 3 avd. Nr 28.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28.

Beträffande del andra av bank- och fondinspektionen skisserade alternativet

— förbud mot föreningars inlåningsverksamhet — må följande framhållas.

Ett förbud kan givetvis icke syfta till att förhindra att medlemmarna

få teckna andels- eller förlagskapital i föreningen. Förbudet skulle ha sin

betydelse däri att inlåning i den bankmässiga formen — framför allt sparkasseräkningens

— förbehölles vissa institutioner, banker in. fl., vilka stå

under särskild tillsyn. Härigenom skulle vinnas att allmänhetens förtroende

lör bankräkning icke kunde rubbas genom en kris hos förening, som driver

inlåningsrörelse. Emellertid bli medlemmarna i en dylik förening ofta underrättade

om skillnaden mellan sparkasseräkning hos föreningen och bankräkning.

Sålunda angives exempelvis i medlems- och sparkasseböcker för

medlemmar i HSB i Stockholm bl. a., att de insatta medlen användas för produktion

av bostadslägenheter och att föreningsstyrelsen äger rätt att vägra

utbetalning av medlen, därest föreningens ekonomi ej tillåter utbetalningen.

Det synes för undvikande av missförstånd angeläget att föreningar, som

bedriva inlåningsrörelse, för insättarna tydligt framhålla en dylik speciell

karaktär hos föreningarnas sparkasseräkningar. Utskottet vågar förutsätta,

att denna fråga även framgent kommer att följas med uppmärksamhet.

Enligt utskottets mening bör sålunda icke heller motionärens tredje yrkande

bifallas.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 66, icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 november 1950.

På tredje lagutskottets vägnar:

ÅKE HOLMBÄCK.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Holmbäck, Carl Edmund Eriksson, Nils

A. Larsson, Hermansson*, Werner, Pålsson, Cassel och Boo;

från andra kammaren: herrar Stjärne, Ericsson i Sörsjön, Holm*,

Andersson i Mölndal, Fagerholm*, Jansson i Aspeboda, Persson i Appuna

och fröken Vinge.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Holmbäck och Stjärne samt fröken Vinge.

Stockholm 1950. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

503750

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.