Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 26 maj 1933

1950-02-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1950:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 26 maj 1933

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3.

Nr 3.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen

med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och

4 §§ lagen den 26 maj 1933 (nr 231) om utrotande av

berberis å viss mark.

Genom en den 13 januari 1950 dagtecknad proposition, nr 38, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 26 maj 1933

(nr 231) om utrotande av berberis å viss mark.

Härigenom förordnas, att 3 och 4 §§ lagen den 26 maj 1933 om utrotande

av berberis å viss mark1 skola erhålla

(Gällande lydelse)

3 §.

Uraktlåter jordägare eller nyttjanderättshavare,

som avses i 1 §, att

verkställa föreskriven utrotning av

berberis, straffes med böter från och

med tio till och med tvåhundra kronor;

och må den försumlige åliggande

åtgärder, sedan han blivit underrättad,

verkställas genom vederbörande

åklagarmyndighets försorg. Kostnaden

härför må av åklagarmyndigheten

omedelbart uttagas hos den försumlige.

följande ändrade lydelse.

(Föreslagen lydelse)

3 §.

Uraktlåter jordägare eller nyttjanderättshavare,

som avses i 1 §, att

verkställa föreskriven utrotning av

berberis, straffes med böter från och

med tio till och med tvåhundra kronor;

och äge rätten tillika på yrkande

av åklagaren vid vite förelägga den

försumlige att inom viss tid hava

verkställt honom åliggande åtgärder.

Därest givet föreläggande icke efterkommes,

må åklagaren föra talan

om vitets utdömande samt om föreläggande

av nytt vite. 1 stället för

att yrka nytt vite må åklagaren ock,

sedan den försumlige blivit underrättad,

själv låta verkställa de utrotningsåtgärder

som erfordras. Kostnaden

härför må av åklagaren omedelbart

uttagas hos den försumlige.

1 Senaste lydelse av 3 § se SFS 1944:112.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3.

7

4 §.

Förseelse, varom i denna lag sägs,

åtalas av allmän åklagare.

Böter, som ådömas enligt denna lag,

tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas gäldande, skola de förvandlas

enligt allmän lag.

År vite förelagt, må ej till straff

dömas för uraktlåtenhet att verkställa

utrotning under den tid föreläggandet

avser.

4 §.

Böter och viten, som ådömas enligt

denna lag, tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1950.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslaget, får utskottet i den

mån ej redogörelse därför lämnas här nedan hänvisa till propositionen.

Alltsedan år 1918 ha, till skydd för sädesodlingarna mot angrepp av svartrost,

lagbestämmelser funnits om skyldighet att utrota berberisbuskar. För

närvarande gäller i detta avseende lagen den 26 maj 1933 (nr 231) om utrotande

av berberis å viss mark.

Enligt 1 § denna lag äger Kungl. Maj :t, där förhållandena inom visst

hushållningssällskaps område sådant påkalla, förordna att vanlig berberis

samt andra arter av för svartrost mottaglig berberis skola utrotas inom

området. Skyldigheten att ombesörja utrotningen åligger jordägaren. Har

marken med nyttjanderätt upplåtits till annan, är dock i regel nyttjanderättshavaren

ansvarig i ägarens ställe.

I förordnandet skall, enligt 2 §, angivas viss tid, inom vilken utrotandet

skall vara verkställt. Denna tid må sättas olika för skilda delar av området

i fråga. Härjämte föreskrives i samma paragraf, att därest berberis

lörekommer inom området efter utgången av den i förordnandet angivna

tiden, åtgärder för dess utrotande omedelbart skola vidtagas.

Underlåter jordägare eller nyttjanderättshavare att verkställa föreskriven

utrotning av berberis, skall han enligt 3 § straffas med böter från och

med tio till och med tvåhundra kronor, och må, sedan han blivit underlättad,

honom åliggande åtgärder på hans bekostnad verkställas genom

åklagarmyndighetens försorg.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 22 januari 1949 har Östergötlands läns

hushållningssällskap anfört, att de påföljder som sålunda stadgats för underlåtenhet

att utrota berberis visat sig icke vara tillräckligt verksamma.

Under de trettio år lagstiftning i ämnet funnits hade visserligen stora framsteg

gjorts, men ännu förekomme berberis här och var i form av busksamlingar

eller enstaka exemplar. Vikten av att utrotning skedde insåges ej

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3.

alltid, och stundom måste vederbörande anmälas till åtal. De bötesstraff

som utmättes vore emellertid för låga för att få önskad effekt, och åklagarmyndigheternas

befogenhet att låta verkställa utrotningen på den försumliges

bekostnad torde knappast någonsin ha begagnats. Det syntes också

vara svårt att i praktiken genomföra ett dylikt tvångsförfarande. För att

göra lagen mera effektiv borde därför enligt hushållningssällskapets mening

bestämmelsen om utrotning genom åklagarmyndighetens försorg ersättas

med föreskrift att den försumlige finge vid vite tillhållas att inom

viss tid verkställa utrotningen. Sällskapet hemställde, att Kungl. Maj :t måtte

vidtaga åtgärder för att genomföra en lagändring av denna innebörd.

Över nämnda framställning ha, efter remiss, yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen,

styrelsen för statens växtskyddsanstalt och styrelsen för

hushållningssällskapens förbund.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, bär i propositionen

anfört bland annat följande:

»Förordnanden om utrotande av berberis ha numera meddelats beträffande

samtliga de områden av riket där svartrost kan befaras uppträda i

någon mera betydande omfattning. Inom dessa områden har också länge

bedrivits ett systematiskt utrotningsarbete under ledning av hushållningssällskapen

och med bidrag av statsmedel. Statsbidrag utgå från anslaget

till bekämpande av växtsjukdomar och enligt villkor som angivas i särskild

kungörelse den 26 april 1935 (nr 127). I stort sett har utrotningsarbetet

varit framgångsrikt. På sina håll förekommer emellertid alltjämt berberis

i icke obetydlig utsträckning. Att skyldigheten att hålla markerna

fria från denna växt blivit eftersatt, torde till en del få tillskrivas bristen

på arbetskraft under krigsåren. I vissa fall lär dock orsaken vara att söka

i bristande intresse från vederbörande jordägares eller nyttjanderättshavares

sida. För att icke resultatet av redan utfört arbete skall äventyras

är det tydligen angeläget att i dylika fall effektiva påtryckningsmedel mot

den försumlige stå till buds. Av vad som förekommit i ärendet torde framgå,

att de nuvarande påföljdsbestämmelserna i praktiken ej äro tillräckliga för

sitt syfte. Den befogenhet som lagen lämnar åklagarmyndigheterna att föranstalta

om utrotning på den försumliges bekostnad lär sålunda aldrig ha

utnyttjats. Med hänsyn till åklagarnas stora arbetsbörda och de svårigheter

som i allmänhet måste möta mot att genomföra ett dylikt tvångsförfarande

torde det ej heller kunna förväntas att denna utväg i framtiden skulle

komma att anlitas annat än i sällsynta undantagsfall, övervägande skäl

synas mig därför tala för att möjlighet införes att förelägga vite.»

Enligt departementschefens mening borde vid sidan av7 regler om vitesföreläggande

alltjämt finnas straffbestämmelser. Departementschefen fortsätter

:

»Därest underlåtenhet att utrota berberis sålunda alltjämt skall vara straffbar,

synes det för undvikande av omgång vara lämpligast att även vitesförfarandet

handhaves av domstolarna. Jag förordar därför att domstolarna

få befogenhet att, i samband med ådömandc av böter, tillika vid vite före
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3.

9

lägga den tilltalade att inom viss tid verkställa erforderliga utrotningsåtgärder.

Meddelas dylikt vitesföreläggande, bör enligt allmänna rättsgrundsatser

straff vara uteslutet under den tid föreläggandet gäller.

Det bör ankomma på åklagaren att vid behov framställa yrkande om

vitesföreläggande. Om givet föreläggande icke efterkommes, bör åklagaren

ha att föra talan om vitets utdömande. Uppenbart torde vara att han därvid

också bör kunna påyrka föreläggande av nytt vite. Det lär emellertid någon

gång kunna inträffa att även ett förhöjt vite kan antagas bli verkningslöst.

För dylika undantagsfall torde det vara lämpligt att bibehålla den nuvarande

möjligheten till tvångsutrotning genom åklagarens försorg men på

den försumliges bekostnad.

De nya bestämmelserna om vitesföreläggande torde böra införas i lagen

genom ändring av 3 §. Samtidigt synas vissa i 4 § upptagna bestämmelser

om åtal och bötesförvandling, vilka till följd av annan lagstiftning numera

blivit överflödiga, böra utgå. Ändringarna böra lämpligen träda i kraft den

1 juli 1950.»

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom

propositionen framlagda förslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 8 februari 1950.

På tredje lagutskottets vägnar:

ÅKE HOLMBÄCK.

Närvarande: se under utlåtandet nr 2. 2

2 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 samt. 3 avd. Nr 2—4.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:43 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen iden 26 maj 1933 s. 1 i texten