Sök i Ratio Lex

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8

1950-03-14 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1950:8, Tredje lagutskottets utlåtande nr 8

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8.

1

Ur S.

L tlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande godkännande

av en mellan Sverige och Norge den 14 december

1949 avslutad konvention om ändring i konventionen

mellan de båda länderna den 5 februari

1919 angående flyttlapparnas rätt till renbetning,

m. in.

Genom en den 3 februari 1950 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 55, vilken behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t

under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll samt med överlämnande av en mellan Sverige och Norge den 14

december 1949 avslutad konvention om ändring i konventionen mellan de

båda länderna den 5 februari 1919 angående flyttlapparnas rätt till renbetning

dels äskat riksdagens godkännande av nämnda konvention den 14 december

1949, dels jämlikt 87 § regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga

följande vid propositionen fogade förslag till

Lag

om ändrad lydelse av S § lagen den 20 juni 1919 (nr 445) innefattande

bestämmelser i anledning av konventionen den 5 februari 1919 mellan

Sverige och Norge angående flyttlapparnas rätt till renbetning.

Härigenom förordnas, att 8 § lagen den 20 juni 1919 innefattande bestämmelser

i anledning av konventionen den 5 februari 1919 mellan Sverige

och Norge angående flyttlapparnas rätt till renbetning1 skall erhålla följande

ändrade lydelse.

(Gällande lydelse.)

8 §•

Då enligt 45 § 2 mom. renräkning

äger rum inom de områden, som

upptagas av de nuvarande lappbyarna

Könkemä, Lainiovuoma, Sarivuoma

och Talma skola de norska

renar, som finnas inom områdena vid

tiden för räkningen, ingå i densamma.

Renarnas ägare och vaktare vare

1 Senaste lydelse se SFS 1928: 311.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 samt. 3 avd. Nr cS.

(Föreslagen lydelse.)

8 §■

Då renräkning äger rum inom de

i 2 och 3 §§ angivna områdena i Sverige,

skola de norska renar, som finnas

inom områdena vid tiden för räkningen,

ingå i densamma. Renarnas

ägare och vaktare vare pliktiga att

på anfordran lämnä nödigt biträde

vid räkningen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr &.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

pliktiga att på anfordran lämna nödigt

biträde vid räkningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1951.

Beträffande innehållet i konventionen den 14 december 1949

ävensom beträffande de skäl, som ligga till grund för denna, får utskottet,

i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen

jämte därvid fogad konvention.

De svenska och norska flyttlapparnas rätt att med sina renar överskrida

gränsen mellan de båda rikena regleras för närvarande genom konventionen

den 5 februari 1919 mellan Sverige och Norge angående flyttlapparnas

rätt till renbetning. Denna konvention gäller från den 1 januari 1923 under

trettio år. Enligt sin lydelse skall den gälla ytterligare tio år, om den icke

blivit uppsagd före utgången av år 1949. Genom noteväxling mellan befullmäktigade

ombud för svenska och norska regeringarna har uppsägningstiden

förlängts, så att den kommer att utlöpa den 30 juni 1950.

Under första halvåret 1949 verkställdes vissa undersökningar rörande de

erfarenheter av bestämmelserna i 1919 års konvention, som vunnits under

den tid konventionen varit gällande, och rörande de önskemål om ändringar

i densamma, som kunde föreligga hos lapparna och lappadministrationen.

Av dessa undersökningar framgick, att konventionen i väsentliga hänseenden

inneburit en i stort sett ändamålsenlig reglering av hithörande förhållanden,

även om den medfört en begränsning i vissa avseenden av de svenska

lapparnas renbetesrätt i Norge. Utan att uppsägning av konventionen från

något håll påkallades uttalades önskemål om ändringar i konventionen på

åtskilliga punkter.

Genom beslut den 18 juni 1949 uppdrog Kungl. Maj:t därefter åt expeditionschefen

i jordbruksdepartementet E. H. Kling att verkställa den ytterligare

utredning rörande ifrågavarande spörsmål, som kunde befinnas erforderlig,

samt att i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag angivna riktlinjer upptaga förhandlingar

med norska myndigheter eller representanter för dessa rörande

möjligheterna qtt utan uppsägning av 1919 års renbeteskonvention genomföra

vissa ändringar i densamma.

Med skrivelse den 22 november 1949 överlämnade Kling i svensk och

norsk text ett vid förhandlingar mellan en svensk och en norsk delegation

i Oslo den 15—19 november 1949 upprättat slutprotokoll med därvid fogat

utkast till konvention mellan Sverige och Norge om ändring i konventionen

den 5 februari 1919 angående flyttlapparnas rätt till renbetning.

I skrivelsen lämnades följande redogörelse för konventionsförslagets huvudgrunder.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8.

Liksom under de förhandlingar, som föregingo 1919 års konvention, hade

den viktigaste och samtidigt ömtåligaste delen av de nu avslutade förhandlingarna

rört frågan vilka trakter i Norge som skulle vara öppna för svensk

renbetning. Den tendens till inskränkning av de områden där de svenska

lapparna kunde uppehålla sig med sina renar, som gjort sig gällande under

det sista århundradet, hade under den tid som förflutit sedan 1919 års

konvention undertecknades alltmera accentuerats. De faktorer, som tidigare

i främsta rummet fört utvecklingen i angiven riktning, hade varit eu

allt mer fortskridande bebyggelse och uppodling. Vid sidan härav hade emellertid

under de senaste årtiondena ytterligare den omständigheten inverkat

att kommunikationsnätet i snabb takt utbyggdes genom anläggandet av järnvägar

och landsvägar. På grund av anförda förhållanden hade det å norsk

sida varit ett önskemål att vissa områden i Norge, där renbetning nu vore

tillåten enligt 1919 års konvention, skulle undantagas från renbetning. Å

svensk sida hade man vid förhandlingarna utgått från att det knappast

kunde vara förenat med svenska intressen att såsom renbetesdistrikt bibehålla

sådana områden, vilka till följd av den fortskridande bosättningen och

uppodlingen eller kommunikationsmedlens utveckling numera icke kunde

eller endast med svårighet kunde användas för svensk renbetning. De delegerade

hade därför enats om att föreslå att vissa norska områden skulle

undantagas från konventionens tillämpningsområde. I vad gällde Troms

fylke, för vilket i 1919 års konvention fastställts högsta renantal av 16 000

för vårdistrikten och 39 000 för sommardistrikten, hade det, enligt vad i

skrivelsen anfördes, å svensk sida framstått såsom angeläget att sammanlagda

antalet renar, som finge införas i fylket på vårbetning, icke i mera avsevärd

grad minskades och att åtminstone en del av det renantal, som i 1919

års konvention fastställts för de sommardistrikt vilka nu förordades skola

borttagas, överfördes till de återstående sommardistrikten. Dessa önskemål

hade i allt väsentligt tillgodosetts. Vad Nordlands fylke anginge hade en

utökning av betestiden i de kvarvarande betesdistrikten och i gränsbetningsområdena

erhållits. Denna utökning vore i vissa fall betydande.

Delegationerna hade enats om att föreslå att den nya konventionen skulle

träda i kraft redan den 1 januari 1951.

I skrivelsen upplystes vidare, att under utredningsarbetets och förhandlingarnas

gång fortlöpande överläggningar ägt rum med länsstyrelserna och

lappfogdarna i Västerbottens och Norrbottens län samt att sammanträden

hållits med representanter för de lappbyar, som berördes av 1919 års renbeteskon

vention.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, förordade, att konventionsförslaget

godkändes. Han anförde enligt statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden den 2 december 1949 i detta hänseende följande.

»Konventionen den 5 februari 1919 mellan Sverige och Norge angående

flyttlapparnas rätt till renbetning utgör en sådan ordning för tillgodoseende

av de svenska lapparnas betesrätt i Norge och do norska lapparnas betesrätt

i Sverige, som ur praktisk synpunkt ansetts antagbar å ömse sidor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 8.

Anledning synes därför i och för sig icke föreligga att å svensk sida uppsäga

konventionen. Med hänsyn till de i flera hänseenden ändrade förhållanden,

som inträtt under den tid konventionen varit gällande, är det emellertid

naturligt att åtskilliga önskemål om ändringar i konventionen framkommit.

Det förslag till konvention om ändring i 1919 års konvention, varom

enighet uppnåtts vid förhandlingar i Oslo den 15—19 november 1949

mellan en svensk och en norsk delegation, synes innebära en ändamålsenlig

reglering av hithörande frågor.»

Konventionsförslaget godkändes den 2 december 1949 av Kungl. Maj:t.

Förslaget har godkänts jämväl av Norges regering och konventionen har,

avfattad på svenska och norska språken, den 14 december 1949 underteeknats

av regeringarnas befullmäktigade ombud.

Ovan intagna lagförslag, som utarbetats inom jordbruksdepartementet,

har föranletts av konventionen den 14 december 1949.

Vid remiss den 29 december 1949 av förslaget till lagrådet anförde departementschefen

härom följande.

I överensstämmelse med vad som stadgas i 139 § i 1919 års konvention

föreskrives i 8 § lagen den 20 juni 1919 (nr 445) innefattande bestämmelser

i anledning av konventionen den 5 februari 1919 mellan Sverige och

Norge angående flyttlapparnas rätt till renbetning, att då renräkning enligt

45 § 2 mom. samma lag äger rum inom de områden, som upptagas av lappbyarna

Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma och Talma, skola de norska

renar, som finnas inom områdena vid tiden för räkningen, ingå i densamma.

Renarnas ägare och vaktare äro pliktiga att på anfordran lämna nödigt

bitiäde vid räkningen. Enligt den nu undertecknade konventionen skola

emellertid bestämmelserna i 139 § gälla även i fråga om norska renar, som

må införas i de områden i Norrbottens och Västerbottens län där lappar

från Rautasvuoma och Kaalasvuoma lappbyar samt från Gällivare, Jokkmokks,

Arjeplogs, Sorsele, Tärna och Vilhelmina socknar ha betesrätt. Tilllämpningsområdet

för 8 § lagen den 20 juni 1919 bör utvidgas i motsvalande

man. Detta innebär att det bör omfatta de i 2 och 3 §§ samma lag angivna

områdena av Sverige.

Lagrådet lämnade lagförslaget utan anmärkning.

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran vare sig mot

den Aid propositionen fogade konventionen eller mot det genom propositionen

framlagda lagförslaget och får därför hemställa,

A. att riksdagen måtte godkänna den mellan Sverige och

Norge den 14 december 1949 avslutade konventionen om

ändring i konventionen mellan de båda länderna den 5 februari

1919 angående flyttlapparnas rätt till renbetning; samt

B. att riksdagen måtte antaga det genom propositionen

framlagda förslaget till lag om ändrad lydelse av 8 § lagen

den 20 juni 1919 (nr 445) innefattande bestämmelser i an
-

>*>

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8.

5

ledning av konventionen den 5 februari 1919 mellan Sverige

och Norge angående flyttlapparnas rätt till renbetning.

Stockholm den 14 mars 1950.

På tredje lagutskottets vägnar:

ÅKE HOLMBÄCK.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Holmbäck, Carl Edmund Eriksson,

Nils A. Larsson, Hermansson, Werner, Eskilsson och Ivar Nilzon;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Ericsson i Sörsjön,

Holm, Åhman, Andersson i Mölndal, Utbult, Jansson i Aspeboda och Larsson

i Karlstad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.