Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattningen av s. k. familjestiftelser.

1950-02-14 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1950:10, Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattningen av s. k. familjestiftelser.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10.

1

Nr 10.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående beskattningen av s. k. familjestiftelser.

(2:a avd.)

I de inom riksdagens väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 60 av herr Carl Eric Ericsson och II: 61 av herr Edström

har hemställts, att »riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring av

9 § tredje stycket förordningen om statlig förmögenhetsskatt och av 1 §

förordningen med provisoriska bestämmelser om begränsning av skatt i

vissa fall, att bestämmelserna däri bliva tillämpliga även för familjestiftelser».

Beträffande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionen II: 61.

Med familjestiftelse avses enligt 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli

1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt stiftelse, som enligt de för densamma

gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs,

vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen. Enligt samma

författningsrum erlägga familjestiftelser statlig inkomstskatt efter samma

grunder som gälla för fysiska personer och oskifta dödsbon. Den statliga

inkomstskatten är således för familjestiftelser progressiv, medan densamma

för stiftelser i allmänhet är proportionell.

Jämlikt 10 § och 11 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om

statlig förmögenhetsskatt erlägga familjestiftelser jämväl sådan skatt efter

samma grunder som gälla för fysiska personer och oskifta dödsbon. Skatteplikt

föreligger sålunda endast i den mån den beskattningsbara förmögenheten

överstiger 30 000 kronor, och förmögenhetsskatten utgår efter en progressiv

skala. Beträffande stiftelser i allmänhet gäller, att skatteplikt föreligger,

i den mån den beskattningsbara förmögenheten överstiger 5 000 kronor,

och skatten är proportionell.

I 9 § tredje stycket sistnämnda förordning finnes en bestämmelse av innebörd

att, därest för fysisk person eller oskift dödsbo den skattepliktiga

förmögenheten överstiger 30 gånger ett belopp, motsvarande summan av de

för den skattskyldige för ifrågavarande beskattningsår enligt förordningen

om statlig inkomstskatt fastställda inkomsterna av olika förvärvskällor,

minskad med enligt samma förordning medgivna avdrag för underskott å

förvärvskälla (sammanräknad nettoinkomst), den beskattningsbara förmögenheten

skall utgöra ett belopp, motsvarande 30 gånger den samman
1

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 10.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 10.

räknade nettoinkomsten, dock minst 50 procent av den skattepliktiga förmögenheten.

Denna reduktionsregel gäller således icke beträffande familjestiftelser.

Vad angår inkomstskatten finnas särskilda spärregler i förordningen den

26 juli 1947 (nr 584) med provisoriska bestämmelser om begränsning av

skatt i vissa fall. Enligt 1 § samma förordning äger fysisk person, som varit

här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret eller som

här stadigvarande vistats, så ock oskitt dödsbo efter person, som vid dödsfallet

var här bosatt eller här stadigvarande vistades, under vissa förutsättningar

och i viss omfattning åtnjuta avkortning av den skattskyldige påförd

statlig inkomstskatt eller restitution av redan erlagd sådan skatt eller

båda dessa förmåner i förening. Jämlikt 2 § 1 mom. samma förordning

skola avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt avse det belopp,

varmed den skattskyldige på grund av taxering för visst taxeringsår

påförd statlig inkomstskatt och förmögenhetskatt samt allmän kommunalskatt,

landstingsmedel och tingshusmedel sammanlagt överstiga 80 procent

av den för honom samma år enligt förordningen om statlig inkomstskatt

taxerade inkomsten ökad med det belopp, varmed avdrag för allmänna

skatter må hava vid taxeringen medgivits, dock att avkortningen och restitutionen

sammanlagt icke må överstiga den statliga inkomstskatten. Dessa

bestämmelser, som avse den s. k. 80-procentspärren, gälla således icke beträffande

familjestiftelser.

1 motionerna har framhållits bl. a., att det av förarbetena till ovannämnda

stadganden ville synas som om familjestiftelserna uteslutits från spärrbestämmelsernas

tillämpningsområde utan någon egentlig diskussion om

det berättigade däri. Motionärerna ansåge denna diskriminering av familjestiftelserna

vara helt omotiverad. Då familjestiftelserna i övrigt behandlades

på samma sätt som t. ex. fysiska personer — bortsett från att några

personliga avdrag givetvis icke vore medgivna — borde detta ske också i

fråga om skatternas begränsning. Det kunde måhända göras gällande, att

frånvaron av spärr vid förmögenhetsbeskattningen skulle vara befogad av

den anledningen att personer, som under sin livstid åtnjöte avkastningen

av stittelsens förmögenhet, enligt 7 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt

kunde bliva betraktade såsom förmögenhetens ägare. Enligt motionärernas

mening vore detta dock icke tillräcklig motivering. En spärr

borde nämligen iinnas för de fall, att hela avkastningen av förmögenheten

icke utdelades eller då över huvud taget förmögenhetsbeskattning skedde

hos stiftelsen. Beträffande 80-procentspärren syntes det motionärerna helt

oförklarligt, att denna icke skulle gälla även för familjestiftelser. Såsom

förhållandena nu vore, kunde det lätt inträffa, att hela inkomsten åtginge

till skatter och att viss del av kapitalet dessutom måste tillgripas.

Utskottet. I de ifrågavarande motionerna har yrkats sådana författningsändringar,

att reduktionsregeln vid förmögenhetsbeskattningen och den s. k.

fiU-procentspärren skola bliva tillämpliga även å familjestiftelser.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10. 3

I motionerna har anförts, att varken i den nu gällande lagstiftningens

förarbeten eller tidigare lämnats någon närmare motivering för det förhållandet,

att dessa bestämmelser icke äro tillämpliga å familjestiftelser. Utskottet

vill icke bestrida, att visst fog finnes för detta påstående. I proposition

nr 200 till 1934 års riksdag, i vilken proposition förslag till reduktionsregel

vid förmögenhetsbeskattningen första gången framlades, uttalades i

detta hänseende allenast, att denna reduktionsregel icke syntes böra ha tilllämpning

å familjestiftelser. Beträffande reduktionsregeln vid förmögenhetsbeskattningen

yttrade vidare 1936 års skattekommitté i sitt år 1937 avgivna

betänkande med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen

m. in. (SOU 1937: 42) — närmast med tanke på utländska bolag —

att över huvud de skäl, som i fråga om fysiska personer talade för reducering

av skatten, då inkomsten vore relativt ringa, icke syntes kunna åberopas

i fråga om juridiska personer. Vad angår den s. k. 80-procentspärren

synas några uttalanden icke ha förekommit rörande anledningen till att

reglerna härom ej äga tillämpning å familjestiftelser.

Om motiven till att ifrågavarande spärrbestämmelser icke avse familjestiftelser

kan dock enligt utskottets mening någon tvekan icke råda. Reduktionsregeln

vid förmögenhetsbeskattningen innebär, att den å förmögenheten

belöpande skatten minskas i sådana fall, då den skattskyldiges inkomst

är låg i förhållande till förmögenheten. Den s. k. 80-procentspärren är ett

uttryck för den tanken, att den skattskyldiges å inkomst och förmögenhet

belöpande skatter icke böra taga i anspråk mer än högst 80 procent av

inkomsten. En självfallen förutsättning för tillämpningen av dessa spärrregler

måste vara, att den inkomst, varmed jämförelse sker, verkligen kan

sägas motsvara den skattskyldiges skatteförinåga. Denna förutsättning föreligger

icke i fråga om familjestiftelserna. Dessa stiftelser utgöra endast en

särskild form för privat egendoms förvaltning. För utbetalningar, som dessa

stiftelser i enlighet med sitt ändamål göra till därtill berättigade personer,

äga stiftelserna åtnjuta avdrag såsom periodiskt understöd, och mottagarna

bliva i stället skattskyldiga för de av dem uppburna beloppen. Den inkomst,

som beskattas hos eu familjestiftelse, utgör fördenskull i de flesta fall icke

hela avkastningen av det i stiftelsen nedlagda kapitalet. Att under sådana

förhållanden förevarande spärrbestämmelser skulle vinna tillämpning även

ä familjestiftelser finner utskottet icke kunna ifrågakomma. Med hänsyn

härtill avstyrker utskottet de nu föreliggande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:60 av herr Carl Eric

Ericsson och II: 61 av herr Edström angående beskattningen

av s. k. familjestiftelser icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 14 februari 1950.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 10.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Ekman,

Gustaf Elofsson, Velander, Heiiman, Franzon, Niklasson, Falk och AabyEricsson,

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,

Orgård, Sundström, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn, Persson i

Svensköp, Sjölin och Vigelsbo.

Reservation

av herrar Velander, Aaby-Ericsson och Hagberg i Malmö.

507195. Stockholm. Isaac Marcns Boktryckeri Aktiebolag, 1950.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.