Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattningen av vid försäljning av fartyg återvunna värdeminskningsavdrag m. m.

1950-02-21 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1950:13, Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattningen av vid försäljning av fartyg återvunna värdeminskningsavdrag m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 13.

1

Nr 13.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående beskattningen av vid försäljning av fartyg

återvunna värdeminskningsavdrag m. m.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 30 av herr Spetz samt II: 30 av herrar Utbult och Svensson

i Ljungskile har hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan ändring av

28 § 2 mom. kommunalskattelagen, att rätten till fördelning av viss intäkt

måtte gälla även vid försäljning av fartyg, samt att punkt 3 d av anvisningarna

till 29 § nämnda lag måtte erhålla sådan lydelse, att därav tydligt framginge

rätten att å nytt fartygs anskaffningsvärde avskriva vad som återvunnits

av värdeminskningsavdrag å tidigare innehaft fartyg, ävensom att utskottets

sekretariat måtte utarbeta förslag till lagtext beträffande dessa ändringar.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 30.

Syftet med de förevarande motionerna är dels att stadgandet i 28 § 2 mom.

sista stycket kommunalskattelagen angående uppskov med beskattningen av

ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg skall utsträckas att

gälla även köpeskilling vid försäljning av fartyg, dels ock att skattskyldig

skall erhålla rätt att å anskaffningsvärde för fartyg, som ersatt tidigare innehaft

fartyg, tillgodonjuta avdrag med belopp, motsvarande vad som skulle

beskattas såsom intäkt av rörelse i form av återvunna värdeminskningsavdrag

å det tidigare innehavda fartyget.

Gällande bestämmelser rörande inkomstbeskattningen av köpeskilling vid

försäljning av fartyg ävensom ersättning på grund av försäkring för förlust

av fartyg äga nära sammanhang med den reglering av avdragsrätten vid

taxeringen för värdeminskning å maskiner och andra inventarier, som beslöts

vid 1938 års riksdag.

Beträffande aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag

eller sparbank gäller enligt punkt 4 av anvisningarna till 29 § kommunalskattclagen,

att sådana skattskyldiga må, efter därom hos beskattningsnämnd

framställt yrkande, berättigas att tills vidare åtnjuta avdrag för värdeminskning

å maskiner eller andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier i

enlighet med de i räkenskaperna gjorda avskrivningarna (s. k. fri avskrivning).

Ä andra sidan skall beträffande skattskyldiga, som nu nämnts, intäkt

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 13—17.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 13.

vid avyttring av för stadigvarande bruk avsedda maskiner eller andra inventarier,

vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföras till

byggnad, enligt punkt 1 av anvisningarna till 28 § i sin helhet upptagas såsom

intäkt av rörelse.

I fråga om andra skattskyldiga än de nu nämnda juridiska personerna

gäller enligt punkt 3 av anvisningarna till 29 §, att kostnaden för anskaffande

av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier i regel

avdrages genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdragen bestämmas normalt

enligt avskrivningsplan till viss bråkdel av anskaffningsvärdet. Jämkning

av värdeminskningsavdragen kan dock i vissa fall äga rum. Har ett särskilt

högt pris eller eljest en särskilt hög kostnad för tillgång betingats därav

att den skolat utnyttjas för ett särskilt arbetstillfälle eller för en konjunktur,

som väntas bliva allenast tillfällig, eller av annan liknande omständighet,

kan avdrag ifrågakomma jämväl för överpris eller merkostnad. Då

tillgång avyttras eller såsom för rörelsen obrukbar utrangeras, får avdrag

ske för vad som i beskattningsavseende återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet,

i den män detta belopp överstiger vad som influtit vid avyttring av

tillgången, men skall å andra sidan såsom intäkt av rörelse upptagas vad som

vid dylik avyttring må hava återbekommits av belopp, för vilka avdrag i beskattningsavseende

åtnjutits. I övrigt skall intäkten vid avyttringen enligt

punkt 1 av anvisningarna till 28 § upptagas såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet,

i den mån enligt 35 § förutsättningarna för skattepliktig

realisationsvinst föreligga.

Enligt 28 § 2 mom. skall ersättning på grund av försäkring av egendom

anses såsom intäkt av rörelse, om och i den mån köpeskilling för egendomen,

därest denna försålts, skolat hänföras till sådan intäkt. Vidare sägs i sistnämnda

författningsrum, att avser ersättningen försäkring för förlust av

fartyg, står det den skattskyldige fritt att upptaga densamma, i den mån den

överstiger värdet av det förlorade fartyget sådant detta värde befanns efter

vederbörliga avskrivningar, såsom intäkt under det beskattningsår, då den

influtit, eller något av de två följande åren, eller fördelad på dessa tre år.

Ersättningen må dock, i den mån den använts för anskaffande av annat eller

andra fartyg, icke upptagas såsom intäkt för senare beskattningsår än det

varunder den sålunda använts.

Bestämmelserna i 28 § 2 mom. tillkommo genom beslut vid 1938 års riksdag.

I proposition nr 258 till samma riksdag med förslag till omläggning av

den direkta statsbeskattningen m. m. anfördes — i anledning av uppkommen

fråga om utvidgning av dessa bestämmelser att avse även belopp, som

influtit genom försäljning av fartyg •— att betänkligheter syntes möta att

förorda bestämmelsernas tillämpning, där fråga vore om ersättning för försålt

fartyg. En dylik utvidgning ansågs nämligen kunna föranleda missbruk.

Genom särskilda författningar ha rederier, som under krigsåren förlorat

eller försålt fartyg, beretts möjlighet till visst uppskov med beskattningen

av för fartyget uppburen försäkringsersättning eller köpeskilling. Sålunda

har rederi, som drabbats av fartygsförlust under något av de beskattningsår,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 13.

3

för vilka taxering verkställts under åren 1940—1946, berättigats att antingen

fördela uppburen försäkringsersättning under en tidsperiod, som

sträckt sig från och med det beskattningsår, då ersättningen inflöt, till och

med det beskattningsår, för vilket taxering äger rum år 1950, eller upptaga

ersättningen som intäkt under ett eller flera år inom nämnda tidsperiod.

I fråga om köpeskilling för avyttrat fartyg ha samma bestämmelser gällt som

beträffande försäkringsersättning för förlorat fartyg med den avvikelsen,

att rätt till uppskov icke medgivits för fartyg som försålts under det beskattningsår,

för vilket taxering verkställts år 1940.

I proposition nr 9 till innevarande års riksdag, till vilken proposition utskottet

i sitt betänkande nr 12 tillstyrkt bifall, har Kungl. Maj:t föreslagit

ytterligare uppskov med beskattningen av nämnda försäkringsersättningar

och köpeskillingar till och med det beskattningsår, för vilket taxering skall

verkställas år 1952.

I de förevarande motionerna har anförts bl. a., alt meningen med bestämmelserna

i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen torde vara att, sedan nytt

fartyg anskaffats och därmed avskrivningsunderlag framkommit, någon anledning

att uppskjuta taxeringen ytterligare ej förelåge. Tekniskt skedde

taxeringen i regel genom avskrivning på det nya fartyget. I fråga om aktiebolag

mötte sådan avskrivning inga hinder. Däremot uppstode svårigheter,

så snart enskilda personer vore ägare till fartyget, vilket vore regel i fråga

om fiskebåtar och i fraktfart sysselsatta motorseglare upp till ca 500 ton.

Förnyelsen av detta tonnage, varav en stor del vore gammalt och omodernt,

framstode som en angelägenhet av första ordningen. Stora svårigheter mötte

dock därför på grund av rådande priser för nybyggnader, vilka priser icke

kunde förväntas falla i nämnvärd grad. Då det sålunda måste anses vara ett

allmänt intresse, att även denna del av näringslivet uppmärksammades -—

nybyggnad av fiskefartyg uppmuntrades i viss mån genom fiskerilån —

framstode det som en inkonsekvens, att båtägare, som avyttrade äldre fartyg

för att i samband med försäljningen eller kort tid därefter anskaffa nytt tonnage,

enligt anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen tvingades erlägga

skatt på de vid försäljningen återvunna värdeminskningsavdragen, medan

på det nya fartygets anskaffningsvärde regelmässigt endast viss bråkdel årligen

finge avdragas som värdeminskning. Skulle under det beskattningsår,

försäljningen skedde, köp av nytt fartyg ej vara avslutat eller kontrakt tecknat,

funnes icke någon som helst möjlighet till nedsättning i taxeringen. Den

tillfälliga rätten till uppdelning även vid försäljning av fartyg samt de av

taxeringsmyndigheterna på grund av under senare år rådande exceptionella

förhållanden medgivna s. k. överprisavdragen på nyförvärven hade gjort det

möjligt att i viss mån kompensera taxeringen av återvunna värdeminskningsavdrag.

Sedan numera rätten till uppdelning upphört och i den mån

prisnivån stabiliserats motiveringen för överprisavdrag försvunnit, måste

den skattskyldige, samtidigt som han oftast ådroge sig stor skuldsättning för

den nyanskaffade båten, ytterligare öka skulden för att betala skatt efter en

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 13.

skattesats, som måste framstå som orimlig i jämförelse med vad som skulle

utgått, därest beloppen taxerats de år avdragen utnyttjats. Detta förhållande

framstode icke blott som orättvist mot den enskilde fartygsägaren utan

även som en stark hämsko på en utveckling, som borde eftersträvas.

Utskottet. I de ifrågavarande motionerna har yrkats, dels att bestämmelserna

i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen, enligt vilka visst uppskov

medgivits med beskattningen av försäkringsersättning för förlust av fartyg,

skola utsträckas att gälla jämväl med avseende å köpeskilling vid försäljning

av fartyg, dels ock att punkt 3 d av anvisningarna till 29 § samma lag

erhåller sådan lydelse, att andra skattskyldiga än aktiebolag och därmed

likställda skola äga rätt att å anskaffningsvärdet för fartyg, som inköpts

1 stället för ett försålt eller förlorat sådant, tillgodogöra sig värdeminskningsavdrag

med belopp, motsvarande vad som återbekommits av åtnjutna

värdeminskningsavdrag för det äldre fartyget.

Vad först angår den föreslagna utvidgningen av bestämmelserna i 28 §

2 mom. får utskottet erinra om att en sådan utvidgning redan vid bestämmelsernas

tillkomst år 1938 ifrågasatts men med hänsyn till risken för

missbruk icke ansetts böra genomföras. Under krigsåren har genom särskilda

författningar uppskov med beskattningen medgivits även beträffande

köpeskilling för försålt fartyg. Denna vidgade rätt till uppskov med beskattningen

har emellertid varit föranledd av då rådande förhållanden och

bör enligt utskottets mening icke för närvarande komma i fråga. På grund

härav avstyrker utskottet motionerna i denna del.

Vidkommande härefter den föreslagna utsträckningen av avdragsrätten

för värdeminskning å fartyg, som äges av annan skattskyldig än aktiebolag

eller därmed likställd, får utskottet framhålla, att, såsom framgår av

den ovan lämnade redogörelsen, frågan om avdragsrätten för värdeminskning

å inventarier äger samband med nu gällande regler om i vad mån och

på vilket sätt intäkt genom avyttring av inventarier skall tagas till beskattning.

En utsträckning av avdragsrätten för värdeminskning å fartyg synes

utskottet fördenskull icke tillrådlig. Det kan för övrigt icke anses uteslutet,

att en utvidgad avdragsrätt av det slag, som i motionerna avses, skulle kunna

vara motiverad även beträffande andra inventarier än fartyg. Med hänsyn

härtill bör den i motionerna berörda frågan enligt utskottets mening

icke tagas under omprövning annat än i sammanhang med en översyn över

avskrivningsreglerna för inventarier över huvud taget, därest en sådan skulle

komma till stånd.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang erinra om att 1944 års allmänna

skattekommitté i sitt år 1949 avgivna betänkande angaende beskattning

av realisationsvinster m. in. samt ackumulerade inkomster (SOU 1949:

9) framlagt förslag till förordning med särskilda bestämmelser för beräkning

av skatt till staten å ackumulerad inkomst, vilket förslag innebär viss

skattelindring för inkomst av angivet slag. Med ackumulerad inkomst har

kommittén avsett sådan inkomst, som åtnjutits under visst beskattningsår

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 13.

5

men som hänför sig till minst två år, vilka infallit före eller efter beskattningsåret.

Enligt kommitténs förslag skulle återvinning av tidigare för inventarier

åtnjutna värdeminskningsavdrag betraktas såsom ackumulerad

inkomst endast för det fall, att avyttringen av inventarierna skett i samband

med överlåtelse av rörelse. Denna begränsning i förslaget och andra

av kommittén föreslagna inskränkningar beträffande den ifrågasatta lagstiftningens

tillämpning å förvärvskällan rörelse bero därpå att enligt kommitténs

mening praktiska svårigheter skulle uppstå, därest samtliga de

fall av ackumulerad inkomst, som förekomma inom denna förvärvskälla,

skulle bliva föremål för skattelindring. Ehuru utskottet väl förstår kommitténs

ställningstagande härutinnan, skulle utskottet anse önskvärt, ätt

vid den fortsatta behandlingen av frågan om skattelindring för ackumulerad

inkomst toges under övervägande, huruvida det vore möjligt och lämpligt

att låta den ifrågasatta lagstiftningen vinna tillämpning beträffande återvinning

av värdeminskningsavdrag för inventarier även i andra fall än då

avyttring sker i samband med överlåtelse av rörelse. Utskottet vill dock uttala,

att därest en sådan omprövning skulle fördröja framläggandet för

riksdagen av ett förslag med den mera begränsade omfattning, som av

kommittén förordats, vad utskottet här anfört icke bör föranleda uppskov

med denna frågas lösning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 30 av herr Spetz samt

II: 30 av herrar Utbult och Svensson i Ljungskile angående

beskattningen av vid försäljning av fartyg återvunna värdeminskningsavdrag

m. m. icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 21 februari 1950.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark*, Ekman,

Gustaf Elofsson*, Velander, Heiiman, Franzon*, Niklasson, Falk och AabyEricsson

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg, Orgård,

Sundström, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn*, Persson i

Svensköp, Sjölin* och Vigelsbo.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.