Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om beräkning av skatt för andel, som på grund av visst testamente tillkommer lantbrukaren Ture Anton Persson.

1950-02-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1950:14, Betänkande i anledning av väckta motioner om beräkning av skatt för andel, som på grund av visst testamente tillkommer lantbrukaren Ture Anton Persson.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr It.

Nr 14.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om beräkning av skatt för andel, som på grund

av visst testamente tillkommer lantbrukaren Ture

Anton Persson.

(1 :a avd.)

1 de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 163 av herrar Ivar Persson och Karl Persson samt 11:200 av

herrar Hansson i önnarp och Hansson i Skegrie har hemställts, »att riksdagen

måtte besluta, att skatt för andel, som på grund av testamente av

änkefru Johanna Persson, Remmarlöv nr 1, Eslöv, tillkommer Ture Anton

Persson, må i samband med registrering av den efter Johanna Persson upprättade

bouppteckningen erläggas enligt klass I i den i gällande förordningen

om arvsskatt och skatt för gåva intagna tariffen».

Beträffande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionen II: 200.

Av de handlingar, som varit för utskottet tillgängliga vid behandlingen

av förevarande ärende, har inhämtats följande.

Ture Anton Persson, som är född den 9 juni 1898, blev vid omkring två

års ålder upptagen såsom fosterbarn av lantbrukaren Hans Persson och

hans hustru Johanna Persson. Den 22 september 1916 biföll länsstyrelsen

i Malmöhus län en av Hans Persson i egenskap av målsman för omyndige

fostersonen gjord ansökan om godkännande av namnet Persson såsom nytt

släktnamn för Ture Anton. Fosterfadern avled den 14 mars 1917. Enligt ett

mellan makarna Persson den 26 januari 1915 upprättat inbördes testamente

tillföll all egendom i boet Johanna Persson med äganderätt. Genom testamente

den 13 december 1923 förordnade Johanna Persson — med upphävande

av förut gjorda testamentariska bestämmelser — att vid hennes frånfälle

hela hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla Ture Anton Persson. Johanna

Persson, som sedan den 5 december 1927 varit omyndigförklarad, avled

den 8 oktober 1947. Bouppteckning efter henne förrättades den 19 december

1947.

I en till Kungl. Maj :t ställd, den 24 maj 1948 dagtecknad skrift hemställde

Ture Anton Persson, att den arvsskatt, som belöpte å honom i egenskap

av universell testamentstagare efter Johanna Persson, måtte få beräknas

efter klass I i stället för klass IV i den i gällande förordning om arvsskatt

och skatt för gåva intagna tariffen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 14.

7

Efter remiss avgav statskontoret den 31 juli 1948 utlåtande i ärendet och

anförde därvid att, därest Kungl. Maj :t skulle finna tillräckliga skäl föreligga

för ett tillmötesgående av framställningen, riksdagens medverkan

till en dylik åtgärd torde vara erforderlig.

Den 25 februari 1949 meddelade Kungl. Maj :t beslut i ärendet och fann

därvid ansökningen icke kunna författningsenligt bifallas.

I de föreliggande motionerna har anförts i huvudsak följande. Johanna

Persson hade med förordnandet i sitt den 13 december 1923 upprättade

testamente åsyftat, att Ture Anton Persson gentemot henne skulle intaga

samma ställning som om han varit hennes bröstarvinge. Vid tiden för testamentets

upprättande hade visserligen lagen den 14 juni 1917 om adoption

trätt i kraft. Förekomsten av nämnda lag hade emellertid med all sannolikhet

icke varit för Johanna Persson bekant. Ty om så varit fallet skulle

hon hava bringat lagen i fråga i tillämpning, då hon utan tvivel hade funnit

bestämmelserna i densamma vida bättre motsvara hennes önskemål beträffande

ordnandet av rättsförhållandet mellan henne och fostersonen än ett

testamentariskt förordnande. Att Johanna Persson icke heller senare erhållit

kännedom om adoptionslagens förekomst framginge därav, att någon ändring

i sagda rättsförhållande icke kommit till stånd före hennes omyndighetsförklarande.

Någon möjlighet till adoption av fostersonen från den

omyndigförklarades sida hade lagenligt icke kunnat ifrågakomma. Särskilt

beaktande i sammanhanget förtjänade den omständigheten, att tydligen

icke heller den i orten bosatte, då levande sakföraren, av vilken Johanna

Persson anlitade biträde för testamentets upprättande, vid denna tidpunkt

ägde kännedom om adoptionslagens förekomst.

Rättvisa och billighet syntes bjuda att nedsättning av den på Ture Anton

Persson belöpande arvsskatten ägde rum. Ty rimligen borde icke den bristande

juridiska insikten hos Ture Anton Perssons fostermoder och hennes

sakförare tagas till intäkt för större krav i arvsskattehänseende å Ture

Anton Persson än som skulle hava ifrågakommit, därest denne antagits

till adoptivbarn. Ture Anton Perssons fosterföräldrar hade oförtydbart avsett,

att fostersonen i allo gentemot dem skulle intaga samma ställning som

om han varit eget barn i deras äktenskap. Att Ture Anton Persson intagit

denna ställning i makarna Perssons hem bestyrktes även av ett av

kommunalnämndsordföranden Nils Otto Ohlsson i Remmarlöv den 22 oktober

1949 utfärdat intyg.

Av det anförda framginge, att Ture Anton Persson vis å vis sina fosterföräldrar

visserligen icke formellt men likvisst reellt intagit en adoptivsons

ställning. Att han emellertid icke blott de facto utan även de jure skulle

hava intagit sådan ställning, därest hans fostermoder och den henne biträdande

sakföraren haft kännedom om adoptionslagens förekomst, syntes

med största sannolikhet kunna antagas. Ty uppenbarligen skulle Ture Anton

Perssons fostermoder i sin påtagliga önskan att på alla sätt tillgodose sin

fostersons intressen icke hava valt en för denne ur ekonomisk synpunkt

mindre tillfredsställande lösning av ifrågavarande spörsmål, om annan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 14.

bättre utväg varit henne bekant. Därest beaktande gåves de anförda synpunkterna,

syntes i konsekvens därmed den Ture Anton Persson åvilande

arvsskatten rättvisligen böra beräknas efter samma klass som den för adoptivbarn

gällande.

Det i motionerna åberopade intyget av kommunalnämndsordföranden Nils

Otto Ohlsson har av motionärerna i huvudskrift ingivits till utskottet.

Utskottet. I de föreliggande motionerna har hemställts, att den arvsskatt,

som belöpte å den Ture Anton Persson i egenskap av universell testamentstagare

efter Johanna Persson från Remmarlöv nr 1 tillkommande testamentslotten,

måtte beräknas efter arvsklass I i stället för arvsklass IV i den

i gällande förordning om arvsskatt och gåvoskatt intagna tariffen. Till stöd

härför har åberopats, att Ture Anton Persson, som visserligen icke blivit

i lagens mening adopterad av Johanna Persson, likväl reellt intagit en adoptivsons

ställning gentemot henne och att arvsskatten å hans testamentslott

därför rättvisligen borde beräknas efter samma klass som den för adoptivbarn

gällande.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår har Kungl. Maj :t genom

beslut den 25 februari 1949 funnit en av Ture Anton Persson gjord ansökan

om nedsättning av arvsskatten å ifrågavarande testamentslott författningsenligt

icke kunna bifallas. Vid den prövning, utskottet ägnat handlingarna

i ärendet, har utskottet icke kunnat finna, att de omständigheter,

vilka åberopats som stöd för den gjorda framställningen, äro av den beskaffenhet,

att de kunna motivera ett beslut från riksdagens sida om en

annan och lägre beskattning av ifrågavarande testamentslott än den som

följer av gällande författning. Utskottet hyser också allvarliga betänkligheter

mot att tillstyrka en skattelindring, som närmast skulle få formen

av en särskild lagstiftning, varigenom skulle föreskrivas, att vid registrering

av den efter Johanna Persson upprättade bouppteckningen arvsskatten å

Ture Anton Perssons testamentslott skulle beräknas efter annan arvsklass

än den som angives i gällande förordning om arvsskatt och gåvoskatt. Utskottet

kan sålunda icke tillstyrka bifall till ifrågavarande motioner.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 163 av herrar Ivar Persson

och Karl Persson samt 11:200 av herrar Hansson i önnarp

och Hansson i Skegrie om beräkning av skatt för andel,

som på grund av visst testamente tillkommer lantbrukaren

Ture Anton Persson, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 21 februari 1950.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 14.

9

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Sjödahl, Ekman, Velander,

Heuman, Niklasson, Falk, Rosander, Aaby-Ericsson och Werner

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,

Orgård, Kristensson i Osby, Sundström, Hagberg i Malmö, Persson i Svensköp,

Ohlsson i Kastlösa och Vigelsbo.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.