Betänkande i anledning av väckta motioner om beräkning av skatt för andel, som på grund av visst testamente tillkommer lantbrukaren Ture Anton Persson.
1950-02-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1950:14, Betänkande i anledning av väckta motioner om beräkning av skatt för andel, som på grund av visst testamente tillkommer lantbrukaren Ture Anton Persson.
Dokumentets text
6
Bevillningsutskottets betänkande nr It.
Nr 14.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om beräkning av skatt för andel, som på grund
av visst testamente tillkommer lantbrukaren Ture
Anton Persson.
(1 :a avd.)
1 de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 163 av herrar Ivar Persson och Karl Persson samt 11:200 av
herrar Hansson i önnarp och Hansson i Skegrie har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta, att skatt för andel, som på grund av testamente av
änkefru Johanna Persson, Remmarlöv nr 1, Eslöv, tillkommer Ture Anton
Persson, må i samband med registrering av den efter Johanna Persson upprättade
bouppteckningen erläggas enligt klass I i den i gällande förordningen
om arvsskatt och skatt för gåva intagna tariffen».
Beträffande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet får
utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa
till motionen II: 200.
Av de handlingar, som varit för utskottet tillgängliga vid behandlingen
av förevarande ärende, har inhämtats följande.
Ture Anton Persson, som är född den 9 juni 1898, blev vid omkring två
års ålder upptagen såsom fosterbarn av lantbrukaren Hans Persson och
hans hustru Johanna Persson. Den 22 september 1916 biföll länsstyrelsen
i Malmöhus län en av Hans Persson i egenskap av målsman för omyndige
fostersonen gjord ansökan om godkännande av namnet Persson såsom nytt
släktnamn för Ture Anton. Fosterfadern avled den 14 mars 1917. Enligt ett
mellan makarna Persson den 26 januari 1915 upprättat inbördes testamente
tillföll all egendom i boet Johanna Persson med äganderätt. Genom testamente
den 13 december 1923 förordnade Johanna Persson — med upphävande
av förut gjorda testamentariska bestämmelser — att vid hennes frånfälle
hela hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla Ture Anton Persson. Johanna
Persson, som sedan den 5 december 1927 varit omyndigförklarad, avled
den 8 oktober 1947. Bouppteckning efter henne förrättades den 19 december
1947.
I en till Kungl. Maj :t ställd, den 24 maj 1948 dagtecknad skrift hemställde
Ture Anton Persson, att den arvsskatt, som belöpte å honom i egenskap
av universell testamentstagare efter Johanna Persson, måtte få beräknas
efter klass I i stället för klass IV i den i gällande förordning om arvsskatt
och skatt för gåva intagna tariffen.
Bevillningsutskottets betänkande nr 14.
7
Efter remiss avgav statskontoret den 31 juli 1948 utlåtande i ärendet och
anförde därvid att, därest Kungl. Maj :t skulle finna tillräckliga skäl föreligga
för ett tillmötesgående av framställningen, riksdagens medverkan
till en dylik åtgärd torde vara erforderlig.
Den 25 februari 1949 meddelade Kungl. Maj :t beslut i ärendet och fann
därvid ansökningen icke kunna författningsenligt bifallas.
I de föreliggande motionerna har anförts i huvudsak följande. Johanna
Persson hade med förordnandet i sitt den 13 december 1923 upprättade
testamente åsyftat, att Ture Anton Persson gentemot henne skulle intaga
samma ställning som om han varit hennes bröstarvinge. Vid tiden för testamentets
upprättande hade visserligen lagen den 14 juni 1917 om adoption
trätt i kraft. Förekomsten av nämnda lag hade emellertid med all sannolikhet
icke varit för Johanna Persson bekant. Ty om så varit fallet skulle
hon hava bringat lagen i fråga i tillämpning, då hon utan tvivel hade funnit
bestämmelserna i densamma vida bättre motsvara hennes önskemål beträffande
ordnandet av rättsförhållandet mellan henne och fostersonen än ett
testamentariskt förordnande. Att Johanna Persson icke heller senare erhållit
kännedom om adoptionslagens förekomst framginge därav, att någon ändring
i sagda rättsförhållande icke kommit till stånd före hennes omyndighetsförklarande.
Någon möjlighet till adoption av fostersonen från den
omyndigförklarades sida hade lagenligt icke kunnat ifrågakomma. Särskilt
beaktande i sammanhanget förtjänade den omständigheten, att tydligen
icke heller den i orten bosatte, då levande sakföraren, av vilken Johanna
Persson anlitade biträde för testamentets upprättande, vid denna tidpunkt
ägde kännedom om adoptionslagens förekomst.
Rättvisa och billighet syntes bjuda att nedsättning av den på Ture Anton
Persson belöpande arvsskatten ägde rum. Ty rimligen borde icke den bristande
juridiska insikten hos Ture Anton Perssons fostermoder och hennes
sakförare tagas till intäkt för större krav i arvsskattehänseende å Ture
Anton Persson än som skulle hava ifrågakommit, därest denne antagits
till adoptivbarn. Ture Anton Perssons fosterföräldrar hade oförtydbart avsett,
att fostersonen i allo gentemot dem skulle intaga samma ställning som
om han varit eget barn i deras äktenskap. Att Ture Anton Persson intagit
denna ställning i makarna Perssons hem bestyrktes även av ett av
kommunalnämndsordföranden Nils Otto Ohlsson i Remmarlöv den 22 oktober
1949 utfärdat intyg.
Av det anförda framginge, att Ture Anton Persson vis å vis sina fosterföräldrar
visserligen icke formellt men likvisst reellt intagit en adoptivsons
ställning. Att han emellertid icke blott de facto utan även de jure skulle
hava intagit sådan ställning, därest hans fostermoder och den henne biträdande
sakföraren haft kännedom om adoptionslagens förekomst, syntes
med största sannolikhet kunna antagas. Ty uppenbarligen skulle Ture Anton
Perssons fostermoder i sin påtagliga önskan att på alla sätt tillgodose sin
fostersons intressen icke hava valt en för denne ur ekonomisk synpunkt
mindre tillfredsställande lösning av ifrågavarande spörsmål, om annan
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 14.
bättre utväg varit henne bekant. Därest beaktande gåves de anförda synpunkterna,
syntes i konsekvens därmed den Ture Anton Persson åvilande
arvsskatten rättvisligen böra beräknas efter samma klass som den för adoptivbarn
gällande.
Det i motionerna åberopade intyget av kommunalnämndsordföranden Nils
Otto Ohlsson har av motionärerna i huvudskrift ingivits till utskottet.
Utskottet. I de föreliggande motionerna har hemställts, att den arvsskatt,
som belöpte å den Ture Anton Persson i egenskap av universell testamentstagare
efter Johanna Persson från Remmarlöv nr 1 tillkommande testamentslotten,
måtte beräknas efter arvsklass I i stället för arvsklass IV i den
i gällande förordning om arvsskatt och gåvoskatt intagna tariffen. Till stöd
härför har åberopats, att Ture Anton Persson, som visserligen icke blivit
i lagens mening adopterad av Johanna Persson, likväl reellt intagit en adoptivsons
ställning gentemot henne och att arvsskatten å hans testamentslott
därför rättvisligen borde beräknas efter samma klass som den för adoptivbarn
gällande.
Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår har Kungl. Maj :t genom
beslut den 25 februari 1949 funnit en av Ture Anton Persson gjord ansökan
om nedsättning av arvsskatten å ifrågavarande testamentslott författningsenligt
icke kunna bifallas. Vid den prövning, utskottet ägnat handlingarna
i ärendet, har utskottet icke kunnat finna, att de omständigheter,
vilka åberopats som stöd för den gjorda framställningen, äro av den beskaffenhet,
att de kunna motivera ett beslut från riksdagens sida om en
annan och lägre beskattning av ifrågavarande testamentslott än den som
följer av gällande författning. Utskottet hyser också allvarliga betänkligheter
mot att tillstyrka en skattelindring, som närmast skulle få formen
av en särskild lagstiftning, varigenom skulle föreskrivas, att vid registrering
av den efter Johanna Persson upprättade bouppteckningen arvsskatten å
Ture Anton Perssons testamentslott skulle beräknas efter annan arvsklass
än den som angives i gällande förordning om arvsskatt och gåvoskatt. Utskottet
kan sålunda icke tillstyrka bifall till ifrågavarande motioner.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 163 av herrar Ivar Persson
och Karl Persson samt 11:200 av herrar Hansson i önnarp
och Hansson i Skegrie om beräkning av skatt för andel,
som på grund av visst testamente tillkommer lantbrukaren
Ture Anton Persson, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 21 februari 1950.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Bevillningsutskottets betänkande nr 14.
9
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elon Andersson, Sjödahl, Ekman, Velander,
Heuman, Niklasson, Falk, Rosander, Aaby-Ericsson och Werner
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,
Orgård, Kristensson i Osby, Sundström, Hagberg i Malmö, Persson i Svensköp,
Ohlsson i Kastlösa och Vigelsbo.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.