Betänkande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i stämpelförordningen.
1950-02-28 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1950:18, Betänkande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i stämpelförordningen.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 18.
1
Nr 18.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående vissa ändringar i stämpelförordningen.
(1 :a avd.)
Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:
1) motionen I: 32 av herr Holmbäck, vari hemställts, »att riksdagen ville
företaga den ändring i 9 § förordningen den 19 november 1914 angående
stämpelavgiften, att stämpel till köpe- eller bytesbrev å fast egendom på
grund varav lagfart sökes samt stämpel vid köp eller byte av fartyg betalas
av köparen»; samt
2) motionen II: 114 av herr Rubbestad m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta sådan ändring i stämpelförordningen, att den nu gällande
avgiften för lagfart vid överlåtelse av fast egendom genom köp eller
byte måtte upphöra att utgå».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna.
Enligt 8 § förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften
skall vid överlåtelse av fast egendom genom köp eller byte m. fl. fång överlåtelsehandling,
då den företes för lagfart, förutom i visst undantagsfall, förses
med stämpel. Stämpeln utgår i regel med 1 krona för varje fulla 100
kronor av egendomens värde, om densamma förvärvats av annan än aktiebolag.
För sådana bolag utgör stämpeln 2 kronor för varje fulla 100 kronor
av egendomens värde med det undantag, att aktiebolag, som är berättigat
att erhålla statslån från egnahemslånefonden eller jordförmedlingsfonden,
och bankbolag i fråga om förvärv av annan fastighet än sådan, som är avsedd
för bankens inrymmande, skall erlägga stämpel med allenast 1 krona
för varje fulla 100 kronor av värdet. Där köpehandling, utan tillägg till eller
förändring i stadgade villkor, överlåtes inom den för lagfart föreskrivna tid,
räknat från första fånget, och inom samma tid för lagfart företes samt
köpeavhandlingen därvid är åtföljd av skriftlig, av såväl säljare som köpare
på heder och samvete avgiven förklaring, att icke i någon form lämnats
eller skall lämnas annan betalning för köpet än den, som finnes upptagen
i den för lagfart företedda fångeshandlingen, äger stämpelbeläggning rum
allenast för sista fånget. Har fast egendom förvärvats på grund av tillskott
vid bildande av bolag eller efter bolagets bildande, äger lindring i stämpelbeskattningen
rum, därest den tillskjutna fasta egendomen i avhandlingen
1 Bihang till riksdagens protokoll 1!t.r>0. 7 samt. Nr 18.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 18.
icke åsatts högre värde än det belopp, för vilket den, som tillskjuter egendomen,
själv förvärvat densamma.
Jämlikt 9 § första stycket nyssnämnda förordning skall stämpel till köpeeller
bytesbrev på grund varav lagfart sökes, så ock stämpel vid köp eller
byte av fartyg bekostas av kontrahenterna till hälften vardera, om cj annorlunda
därom slutat är.
Frågan om en revision av stämpelförordningen har vid upprepade tillfällen
varit föremål för riksdagens uppmärksamhet.
Sålunda hemställde redan 1929 års bevillningsutskott i sitt betänkande nr
28 bland annat, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att Kungl. Maj :t ville verkställa en allmän revision av stämpellagstiftningen,
i vad densamma avsåge avgifter, som utginge enligt 8 § stämpelförordningen.
1 betänkandet framhölls, att nämnda revision närmast borde avse
stämpelskatten på grund av bland annat överlåtelser. Riksdagen beslöt i
enlighet med utskottets hemställan.
På hemställan av 1932 års bevillningsutskott i dess betänkande nr 51 beslöt
samma års riksdag viss ändring i då gällande regler angående stämpelplikt
vid förvärv av fast egendom utav förening på grund av tillskott. I berörda
betänkande anförde utskottet bland annat följande:
»Utskottet har vidare ansett önskvärt, att den utredning rörande revision
av stämpelförordningen, varom 1929 års riksdag anhållit, utan onödigt uppskov
fullföljes och att vid densamma uppmärksamhet kommer alt ägnas förevarande
spörsmål. Uppenbarligen i huvudsakligt syfte att vinna lindring i
stämpelbeskattningen vid överlåtelse av fast egendom har särskilt under
de senare åren ett stort antal bolags- och föreningsbildningar uppstått, vilka
i realiteten utgöra enmansföretag. Den till bolaget eller föreningen överlåtna
fastigheten har med andra ord ''satts’ på aktier eller föreningsandelar. Om
en dylik sammanslutning önskar överlåta densamma tillhörig fast egendom,
omfattar överlåtelsen visserligen formellt endast aktierna eller andelarna i
sammanslutningen men faktiskt själva fastigheten. Härigenom undgår man
vid överlåtelse den beskattning av värdeomsättning, som är avsedd att utgå
vid övergång av äganderätt till fastighet från en person till en annan, och
den fondstämpel, som skall erläggas vid överlåtelse av aktier, utgör i regel
endast en ringa bråkdel av den stämpelavgift, som skolat utgå vid direkt
överlåtelse av den fasta egendomen. Då det givetvis är angeläget, att en dylik
ojämnhet i beskattningen så vitt möjligt undanröjes, har utskottet ansett
sig böra fästa uppmärksamheten jämväl å detta spörsmål, vilket lämpligen
synes böra undersökas i samband med frågan om revision av stämpelförordningen.
»
I anledning av väckta motioner beslöt vidare 1937 års riksdag på hemställan
av samma års bevillningsutskott (betänkande nr 32) i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om utredning beträffande frågan om åtgärder mot uteblivet
eller försenat erläggande av lagfartsstämpel.
I två vid 1944 års riksdag väckta likalydande motioner I: 269 av herr Gustaf
Elof sson och II: 434 av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl. hemställde motionärerna,
att riksdagen måtte besluta viss höjning av stämpelavgiften vid
köp och byte av fondpapper. Till stöd för det i motionerna framställda yr
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 18.
3
kandet anfördes i huvudsak följande. Genom köp av aktier omsattes årligen
stora värden, vari inginge avsevärda fastighetsvärden. Under de senaste åren
hade ett stort antal fastighetsbolag bildats samt äldre sådana bolag utökat
sitt fastighetsinnehav. En bidragande orsak härtill hade utan tvekan varit,
att handel med fastighet i aktiebolagets form vore gynnad genom avsevärt
lägre stämpelavgift. Sålunda hade den enskilde att vid fastighetsförvärv för
varje hundratal kronor av köpesumman erlägga stämpelavgift av en krona,
medan vid försäljning av aktier för motsvarande belopp erlades endast 30
öre eller, därest den ena kontrahenten vore fondhandlare och avtalet icke
avslutades för dennes räkning utan i kommission, 15 öre. Genom en höjning
av fondstämpeln skulle enligt motionärernas mening icke endast ökade inkomster
tillföras statskassan utan jämväl en många gånger skadlig spekulation
i fastighetsvärden motverkas. På hemställan av 1944 års bevillningsutskott
avslog riksdagen berörda motioner.
Vid samma års riksdag hemställdes i två likalydande motioner, I: 200 av
herr Bror Nilsson m. fl. och II: 294 av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl., att
riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t begära en allsidig utredning om grunderna
för lagfartsstämpelns utgörande. Till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet åberopades, att under de senaste åren en alltmer utbredd tendens
gjort sig gällande att på olika sätt kringgå bestämmelserna om erläggande
av stämpelavgift vid köp av fastigheter. Ett av dessa numera rätt allmänt
använda sätt vore att bilda s. k. fastighetsföreningar eller fastighetsbolag.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 31 i anledning av förevarande
motioner anförde 1944 års bevillningsutskott, efter att ha erinrat om att
frågan om ändrade grunder för stämpelbeskattningen vid upprepade tillfällen
varit föremål för riksdagens uppmärksamhet, bland annat följande:
»Den översyn över stämpellagstiftningen, varom riksdagen sålunda vid
flera tillfällen uttalat önskemål, har, såvitt för utskottet är känt, hittills icke
kommit till stånd. Vad särskilt angår den nu föreliggande frågan om grunderna
för lagfartsstämpelns crläggande torde det även kunna antagas, att
vissa svårigheter möta vid en revision av dessa grunder, såvida därmed
skulle, på sätt i de förevarandc motionerna synes ha ifrågasatts, avses en
mera genomgripande omgestaltning av reglerna angående lagfartsstämpeln.
Om exempelvis ett industribolag även äger fastigheter, torde det knappast
kunna ifrågasättas att enbart av denna anledning låta lagfartsstämpel eller
någon motsvarande avgift utgå vid överlåtelse av aktier i bolaget. Vid utformningen
av en eventuell ny lagstiftning på ifrågavarande område bör
även tillses, att densamma icke kommer att verka hindrande för exempelvis
bostadsrättsföreningarnas verksamhet. Av synnerlig vikt är emellertid, att
det kringgående av gällande föreskrifter, som otvivlaktigt förekommer i
syfte att undgå lagfartsstämpel, i möjligaste mån förhindras. Enligt utskottets
mening bör en utredning äga rum för klarläggande av de möjligheter,
som kunna finnas till förebyggande av sådant missbruk, och utskottet tillstyrker
fördenskull eu dylik utredning.»
I enlighet med utskottets hemställan beslöt riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verksälla utredning angående åtgärder
för att förebygga ett kringgående av gällande bestämmelser om lag
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 18.
fartsstämpel samt att Kungl. Maj :t måtte snarast möjligt för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Slutligen hade 1947 års riksdag att taga ställning till ett motionsvis framställt
yrkande om nedsättning av lagfartsstämpelns belopp. I den vid samma
riksdag väckta motionen II: 14 av herrar Jonsson i Skedsbygd och
Rubbestad hemställdes sålunda, att lagfartsstämpeln vid köp eller byte av
fast egendom måtte nedsättas från 1 procent till 0,3 procent av köpesumman
(taxeringsvärdet). Till stöd härför åberopades, att lagfartsstämpeln ofta
utgjorde en avsevärd belastning vid fastighetsförvärv. Särskilt vore detta
fallet, när t. ex. ett par unga makar förvärvade en jordbruksfastighet för
att där bilda eget hem och driva jordbruket såsom inkomstkälla. Orättvisan
i lagfartsstämpeln framträdde särskilt tydligt vid en jämförelse med det
belopp, som erlades vid förvärv av aktier och obligationer. Vid försäljning
av ett fastighetsaktiebolags eller en fastighetsförenings aktier eller andelar
erlades stämpelavgift med endast 0,3 procent av köpesumman eller
om försäljningen skedde på börsen 0,is procent av samma summa. Enligt
motionärernas mening vore ett fullständigt avskaffande av lagfartsstämpeln
motiverat. Med hänsyn till att stämpelförordningen torde komina att bli
föremål för översyn ansåge sig motionärerna dock böra begränsa sitt yrkande
till att avse en nedsättning av stämpelavgiften till samma belopp som
erlades vid försäljning av aktier eller föreningsandelar.
Efter att ha erinrat om att vid de tidigare tillfällen, då frågan om en revision
av stämpellagstiftningen varit på tal, man särskilt understrukit en
under senare år alltmer framträdande tendens att söka kringgå bestämmelsen
om lagfartsstämpel, genom bildande av fastighetsaktiebolag eller fastighetsföreningar,
anförde 1947 års bevillningsutskott i sitt i anledning av
motionen II: 14 avgivna, av riksdagen godkända betänkande nr 13, bland
annat följande:
»Ett dylikt kringgående har möjliggjorts därigenom, att den stämpelavgift,
som erlägges vid överlåtelse av aktier eller föreningsandelar, väsentligt
understiger lagfartsstämpeln. Även i den nu förevarande motionen påtalas
den ojämnhet i beskattningen, som uppkommit genom berörda bolagsoch
föreningsbildningar. Utskottet anser i likhet med motionärerna, att denna
ojämnhet bör undanröjas, och finner att åtgärder böra vidtagas för att
förebygga ett kringgående av gällande bestämmelser om lagfartsstämpeln. Då
de skäl, som i motionen åberopas till stöd för det däri framställda yrkandet,
enligt utskottets mening icke innefatta tillräcklig anledning att nu vidtaga
en sänkning av lagfartsstämpelns belopp, anser sig utskottet emellertid icke
kunna tillstyrka bifall till motionen. Däremot vill utskottet ånyo understryka
önskvärdheten av att den utredning angående åtgärder för att förebygga
ett kringgående av gällande bestämmelser om lagfartsstämpel, varom
hemställan gjordes av 1944 års riksdag, utan dröjsmål slutföres.»
Av innehållet i de nu förevarande motionerna må här återgivas följande.
I motionen I: 32 har framhållits, att stadgandet i 9 § första stycket stämpelförordningen,
vad anginge köp av fast egendom, vore att anse som föråldrat.
I köpeavtal rörande fast egendom brukade numera intagas en klau
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 18.
5
sul, att alla utgifter för lagfart skulle betalas av köparen. I de fall då dylik
klausul saknades torde orsaken därtill mestadels ligga i glömska eller obekantskap
med lagens regler; att säljaren då finge svara för halva stämpelkostnaden
torde för honom te sig såsom en obillighet. I fråga om bytesavtal
rörande fast egendom, vilka sällan förekomme, torde stadgandet även vara
föråldrat. Att bibehålla det för köp och byte av fartyg torde icke heller
vara lämpligt. Det riktiga vore att vid varje köp och byte av fast egendom
eller fartyg stämpeln betalades av vederbörande förvärvare.
Till stöd för det i motionen II: 114 framställda yrkandet har anförts,
att det icke vore sällsynt att lagfartsstämpeln bleve en avsevärd belastning
vid ett fastighetsförvärv. Särskilt brukade detta vara fallet vid förvärvet
av en jordbruksfastighet, när ett par unga makar genom ett dylikt köp
hade för avsikt att bilda eget hem och driva jordbruk såsom inkomstkälla.
Ofta finge dessa unga människor börja med mycket stora skulder, och det
vore självklart att denna stämpelkostnad ytterligare försämrade deras utgångsläge.
Statsmakterna hade ju på senare tid intresserat sig åtskilligt för
att göra det möjligt för medellösa och mindre bemedlade medborgare, som
hade intresse och fallenhet för jordbruk, att komma i besittning av ett
dylikt på rimliga villkor. Under sådana förhållanden förefölle det litet underligt
att staten genom denna lagfartsstämpel skulle vara en bland de
första, som ökade deras skuldbörda och därigenom redan vid starten beredde
dem vissa svårigheter. Visserligen hade denna lagfartsstämpel under
det senaste budgetåret inbringat statsverket omkring 16 miljoner kronor.
Men man måste ändå fråga sig, om det verkligen vore nödvändigt att staten
genom denna stämpelavgift skaffade sig en del inkomster av människor,
som i ett mycket stort antal fall befunne sig i ganska dåliga ekonomiska
omständigheter. Nog vore det önskvärt, om det kunde ordnas så,
att dessa pengar kunde anskaffas på ett mera tilltalande sätt. Enligt motionärernas
mening vore det lämpligast att denna form av extra beskattning
å egendomar med det snaraste avskaffades.
Inkomsterna av stämpelavgifter för lagfarter ha under budgetåren 1944/
45—1948/49 uppgått till följande belopp.
Utskottet. I 9 § första stycket stämpelförordningen stadgas att stämpel till
köpe- eller bytesbrev, på grund varav lagfart sökes, så ock stämpel vid
köp eller byte av fartyg skall, om ej annat är avtalat, bekostas av kontrahenterna
till hälften vardera. I motionen I: 32 har framhållits, att nämnda
Budgetår.
1944/45
1945/46
1946/47
1947/48
1948/49
Belopp milj. kr.
15.4
19,9
20.4
21.4
16,3
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 18.
stadgande numera vore att anse som föråldrat och att det riktiga vore att vid
varje köp och byte av fast egendom eller fartyg stämpeln betalades av vederbörande
förvärvare. I enlighet härmed har i motionen hemställts, att riksdagen
ville företaga den ändringen i berörda stadgande, att stämpel till köpeeller
bytesbrev å fast egendom på grund varav lagfart sökes samt stämpel
vid köp eller byte av fartyg skall betalas av köparen.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har riksdagen vid flera
tillfällen gjort framställningar om en revision av stämpellagstiftningen.
Därvid har framhållits, att revisionen närmast borde avse stämpelskatten
på grund av bland annat överlåtelser. Enligt vad utskottet under hand inhämtat
från finansdepartementet, räknar man inom departementet med
att kunna igångsätta en översyn av stämpelförordningen inom de närmaste
månaderna. Utskottet förutsätter att så sker, och att vid denna översyn den
i motionen I: 32 berörda frågan om ändring av 9 § stämpelförordningen
kommer att upptagas till prövning. Med hänsyn härtill finner utskottet anledning
ej föreligga för riksdagen att för närvarande taga ställning till denna
fråga. Utskottet avstyrker sålunda motionen I: 32.
I motionen II: 114 har hemställts, att lagfartsstämpeln vid köp och byte
av fast egendom måtte avskaffas.
Lagfartsstämpeln utgör en form av omsättningsskatt, vilken är avsedd
att träffa äganderättsövergång av fastighet. Såsom tidigare nämnts utgår
stämpeln i regel med en krona för varje fulla 100 kronor av egendomens
värde, om densamma förvärvats av annan än aktiebolag. För sådana bolag
utgör stämpeln -— med visst undantag — 2 kronor för varje fulla 100 kronor
av egendomens värde. Under budgetåren 1944/45—1948/49 uppgingo
statsverkets inkomster genom ifrågavarande beskattning till i genomsnitt
18,6 miljoner kronor. Ett avskaffande av lagfartsstämpeln skulle sålunda
komma att medföra en icke obetydlig inkomstminskning för statsverket.
Med hänsyn härtill anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till motionen
II: 114.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att riksdagen redan 1929 och
sedermera vid olika tillfällen uttalat önskemål om utredning angående grunderna
för lagfartsstämpelns erläggande. Behovet av en sådan utredning
— vilken närmast ansetts böra taga sikte på att åstadkomma större jämnhet
i beskattningen vid å ena sidan direkt köp av fastighet och å andra sidan
förvärv av aktier eller andelar i bolag eller förening, som äger fastighet
— har närmare belysts i de ovan omnämnda utskottsbetänkandena till
1932, 1944 och 1947 års riksdagar. Det torde sålunda kunna förväntas att
vid en blivande översyn av stämpellagstiftningen särskild uppmärksamhet
kommer att ägnas frågan om utformningen av reglerna angående lagfartsstämpeln.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att motionen I: 32 av herr Holmbäck om viss ändring
i 9 § förordningen angående stämpelavgiften icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd; samt
Bevillningsutskottets betänkande nr 18.
7
2) att motionen II: 114 av herr Rubbestad m. fl. angående
stämpelavgiften för lagfart vid överlåtelse av fast egendom
genom köp eller byte icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 28 februari 1950.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Ekman,
Gustaf Elofsson, Velander, Heiiman, Franzon, Niklasson, Wehtje, och Rosander
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Jonsson i
Skedsbygd, Kristensson i Osby, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn,
Persson i Svensköp, Bladh, Gunnarsson och Forsberg.
Reservation
av herrar Gustaf Elofsson, Niklasson och Jonsson i Skedsbygd.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.