Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i stämpelförordningen.

1950-02-28 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1950:18, Betänkande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i stämpelförordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

1

Nr 18.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående vissa ändringar i stämpelförordningen.

(1 :a avd.)

Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:

1) motionen I: 32 av herr Holmbäck, vari hemställts, »att riksdagen ville

företaga den ändring i 9 § förordningen den 19 november 1914 angående

stämpelavgiften, att stämpel till köpe- eller bytesbrev å fast egendom på

grund varav lagfart sökes samt stämpel vid köp eller byte av fartyg betalas

av köparen»; samt

2) motionen II: 114 av herr Rubbestad m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta sådan ändring i stämpelförordningen, att den nu gällande

avgiften för lagfart vid överlåtelse av fast egendom genom köp eller

byte måtte upphöra att utgå».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna.

Enligt 8 § förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

skall vid överlåtelse av fast egendom genom köp eller byte m. fl. fång överlåtelsehandling,

då den företes för lagfart, förutom i visst undantagsfall, förses

med stämpel. Stämpeln utgår i regel med 1 krona för varje fulla 100

kronor av egendomens värde, om densamma förvärvats av annan än aktiebolag.

För sådana bolag utgör stämpeln 2 kronor för varje fulla 100 kronor

av egendomens värde med det undantag, att aktiebolag, som är berättigat

att erhålla statslån från egnahemslånefonden eller jordförmedlingsfonden,

och bankbolag i fråga om förvärv av annan fastighet än sådan, som är avsedd

för bankens inrymmande, skall erlägga stämpel med allenast 1 krona

för varje fulla 100 kronor av värdet. Där köpehandling, utan tillägg till eller

förändring i stadgade villkor, överlåtes inom den för lagfart föreskrivna tid,

räknat från första fånget, och inom samma tid för lagfart företes samt

köpeavhandlingen därvid är åtföljd av skriftlig, av såväl säljare som köpare

på heder och samvete avgiven förklaring, att icke i någon form lämnats

eller skall lämnas annan betalning för köpet än den, som finnes upptagen

i den för lagfart företedda fångeshandlingen, äger stämpelbeläggning rum

allenast för sista fånget. Har fast egendom förvärvats på grund av tillskott

vid bildande av bolag eller efter bolagets bildande, äger lindring i stämpelbeskattningen

rum, därest den tillskjutna fasta egendomen i avhandlingen

1 Bihang till riksdagens protokoll 1!t.r>0. 7 samt. Nr 18.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

icke åsatts högre värde än det belopp, för vilket den, som tillskjuter egendomen,

själv förvärvat densamma.

Jämlikt 9 § första stycket nyssnämnda förordning skall stämpel till köpeeller

bytesbrev på grund varav lagfart sökes, så ock stämpel vid köp eller

byte av fartyg bekostas av kontrahenterna till hälften vardera, om cj annorlunda

därom slutat är.

Frågan om en revision av stämpelförordningen har vid upprepade tillfällen

varit föremål för riksdagens uppmärksamhet.

Sålunda hemställde redan 1929 års bevillningsutskott i sitt betänkande nr

28 bland annat, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

att Kungl. Maj :t ville verkställa en allmän revision av stämpellagstiftningen,

i vad densamma avsåge avgifter, som utginge enligt 8 § stämpelförordningen.

1 betänkandet framhölls, att nämnda revision närmast borde avse

stämpelskatten på grund av bland annat överlåtelser. Riksdagen beslöt i

enlighet med utskottets hemställan.

På hemställan av 1932 års bevillningsutskott i dess betänkande nr 51 beslöt

samma års riksdag viss ändring i då gällande regler angående stämpelplikt

vid förvärv av fast egendom utav förening på grund av tillskott. I berörda

betänkande anförde utskottet bland annat följande:

»Utskottet har vidare ansett önskvärt, att den utredning rörande revision

av stämpelförordningen, varom 1929 års riksdag anhållit, utan onödigt uppskov

fullföljes och att vid densamma uppmärksamhet kommer alt ägnas förevarande

spörsmål. Uppenbarligen i huvudsakligt syfte att vinna lindring i

stämpelbeskattningen vid överlåtelse av fast egendom har särskilt under

de senare åren ett stort antal bolags- och föreningsbildningar uppstått, vilka

i realiteten utgöra enmansföretag. Den till bolaget eller föreningen överlåtna

fastigheten har med andra ord ''satts’ på aktier eller föreningsandelar. Om

en dylik sammanslutning önskar överlåta densamma tillhörig fast egendom,

omfattar överlåtelsen visserligen formellt endast aktierna eller andelarna i

sammanslutningen men faktiskt själva fastigheten. Härigenom undgår man

vid överlåtelse den beskattning av värdeomsättning, som är avsedd att utgå

vid övergång av äganderätt till fastighet från en person till en annan, och

den fondstämpel, som skall erläggas vid överlåtelse av aktier, utgör i regel

endast en ringa bråkdel av den stämpelavgift, som skolat utgå vid direkt

överlåtelse av den fasta egendomen. Då det givetvis är angeläget, att en dylik

ojämnhet i beskattningen så vitt möjligt undanröjes, har utskottet ansett

sig böra fästa uppmärksamheten jämväl å detta spörsmål, vilket lämpligen

synes böra undersökas i samband med frågan om revision av stämpelförordningen.

»

I anledning av väckta motioner beslöt vidare 1937 års riksdag på hemställan

av samma års bevillningsutskott (betänkande nr 32) i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om utredning beträffande frågan om åtgärder mot uteblivet

eller försenat erläggande av lagfartsstämpel.

I två vid 1944 års riksdag väckta likalydande motioner I: 269 av herr Gustaf

Elof sson och II: 434 av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl. hemställde motionärerna,

att riksdagen måtte besluta viss höjning av stämpelavgiften vid

köp och byte av fondpapper. Till stöd för det i motionerna framställda yr
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

3

kandet anfördes i huvudsak följande. Genom köp av aktier omsattes årligen

stora värden, vari inginge avsevärda fastighetsvärden. Under de senaste åren

hade ett stort antal fastighetsbolag bildats samt äldre sådana bolag utökat

sitt fastighetsinnehav. En bidragande orsak härtill hade utan tvekan varit,

att handel med fastighet i aktiebolagets form vore gynnad genom avsevärt

lägre stämpelavgift. Sålunda hade den enskilde att vid fastighetsförvärv för

varje hundratal kronor av köpesumman erlägga stämpelavgift av en krona,

medan vid försäljning av aktier för motsvarande belopp erlades endast 30

öre eller, därest den ena kontrahenten vore fondhandlare och avtalet icke

avslutades för dennes räkning utan i kommission, 15 öre. Genom en höjning

av fondstämpeln skulle enligt motionärernas mening icke endast ökade inkomster

tillföras statskassan utan jämväl en många gånger skadlig spekulation

i fastighetsvärden motverkas. På hemställan av 1944 års bevillningsutskott

avslog riksdagen berörda motioner.

Vid samma års riksdag hemställdes i två likalydande motioner, I: 200 av

herr Bror Nilsson m. fl. och II: 294 av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl., att

riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t begära en allsidig utredning om grunderna

för lagfartsstämpelns utgörande. Till stöd för det i motionerna framställda

yrkandet åberopades, att under de senaste åren en alltmer utbredd tendens

gjort sig gällande att på olika sätt kringgå bestämmelserna om erläggande

av stämpelavgift vid köp av fastigheter. Ett av dessa numera rätt allmänt

använda sätt vore att bilda s. k. fastighetsföreningar eller fastighetsbolag.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 31 i anledning av förevarande

motioner anförde 1944 års bevillningsutskott, efter att ha erinrat om att

frågan om ändrade grunder för stämpelbeskattningen vid upprepade tillfällen

varit föremål för riksdagens uppmärksamhet, bland annat följande:

»Den översyn över stämpellagstiftningen, varom riksdagen sålunda vid

flera tillfällen uttalat önskemål, har, såvitt för utskottet är känt, hittills icke

kommit till stånd. Vad särskilt angår den nu föreliggande frågan om grunderna

för lagfartsstämpelns crläggande torde det även kunna antagas, att

vissa svårigheter möta vid en revision av dessa grunder, såvida därmed

skulle, på sätt i de förevarandc motionerna synes ha ifrågasatts, avses en

mera genomgripande omgestaltning av reglerna angående lagfartsstämpeln.

Om exempelvis ett industribolag även äger fastigheter, torde det knappast

kunna ifrågasättas att enbart av denna anledning låta lagfartsstämpel eller

någon motsvarande avgift utgå vid överlåtelse av aktier i bolaget. Vid utformningen

av en eventuell ny lagstiftning på ifrågavarande område bör

även tillses, att densamma icke kommer att verka hindrande för exempelvis

bostadsrättsföreningarnas verksamhet. Av synnerlig vikt är emellertid, att

det kringgående av gällande föreskrifter, som otvivlaktigt förekommer i

syfte att undgå lagfartsstämpel, i möjligaste mån förhindras. Enligt utskottets

mening bör en utredning äga rum för klarläggande av de möjligheter,

som kunna finnas till förebyggande av sådant missbruk, och utskottet tillstyrker

fördenskull eu dylik utredning.»

I enlighet med utskottets hemställan beslöt riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verksälla utredning angående åtgärder

för att förebygga ett kringgående av gällande bestämmelser om lag
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

fartsstämpel samt att Kungl. Maj :t måtte snarast möjligt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Slutligen hade 1947 års riksdag att taga ställning till ett motionsvis framställt

yrkande om nedsättning av lagfartsstämpelns belopp. I den vid samma

riksdag väckta motionen II: 14 av herrar Jonsson i Skedsbygd och

Rubbestad hemställdes sålunda, att lagfartsstämpeln vid köp eller byte av

fast egendom måtte nedsättas från 1 procent till 0,3 procent av köpesumman

(taxeringsvärdet). Till stöd härför åberopades, att lagfartsstämpeln ofta

utgjorde en avsevärd belastning vid fastighetsförvärv. Särskilt vore detta

fallet, när t. ex. ett par unga makar förvärvade en jordbruksfastighet för

att där bilda eget hem och driva jordbruket såsom inkomstkälla. Orättvisan

i lagfartsstämpeln framträdde särskilt tydligt vid en jämförelse med det

belopp, som erlades vid förvärv av aktier och obligationer. Vid försäljning

av ett fastighetsaktiebolags eller en fastighetsförenings aktier eller andelar

erlades stämpelavgift med endast 0,3 procent av köpesumman eller

om försäljningen skedde på börsen 0,is procent av samma summa. Enligt

motionärernas mening vore ett fullständigt avskaffande av lagfartsstämpeln

motiverat. Med hänsyn till att stämpelförordningen torde komina att bli

föremål för översyn ansåge sig motionärerna dock böra begränsa sitt yrkande

till att avse en nedsättning av stämpelavgiften till samma belopp som

erlades vid försäljning av aktier eller föreningsandelar.

Efter att ha erinrat om att vid de tidigare tillfällen, då frågan om en revision

av stämpellagstiftningen varit på tal, man särskilt understrukit en

under senare år alltmer framträdande tendens att söka kringgå bestämmelsen

om lagfartsstämpel, genom bildande av fastighetsaktiebolag eller fastighetsföreningar,

anförde 1947 års bevillningsutskott i sitt i anledning av

motionen II: 14 avgivna, av riksdagen godkända betänkande nr 13, bland

annat följande:

»Ett dylikt kringgående har möjliggjorts därigenom, att den stämpelavgift,

som erlägges vid överlåtelse av aktier eller föreningsandelar, väsentligt

understiger lagfartsstämpeln. Även i den nu förevarande motionen påtalas

den ojämnhet i beskattningen, som uppkommit genom berörda bolagsoch

föreningsbildningar. Utskottet anser i likhet med motionärerna, att denna

ojämnhet bör undanröjas, och finner att åtgärder böra vidtagas för att

förebygga ett kringgående av gällande bestämmelser om lagfartsstämpeln. Då

de skäl, som i motionen åberopas till stöd för det däri framställda yrkandet,

enligt utskottets mening icke innefatta tillräcklig anledning att nu vidtaga

en sänkning av lagfartsstämpelns belopp, anser sig utskottet emellertid icke

kunna tillstyrka bifall till motionen. Däremot vill utskottet ånyo understryka

önskvärdheten av att den utredning angående åtgärder för att förebygga

ett kringgående av gällande bestämmelser om lagfartsstämpel, varom

hemställan gjordes av 1944 års riksdag, utan dröjsmål slutföres.»

Av innehållet i de nu förevarande motionerna må här återgivas följande.

I motionen I: 32 har framhållits, att stadgandet i 9 § första stycket stämpelförordningen,

vad anginge köp av fast egendom, vore att anse som föråldrat.

I köpeavtal rörande fast egendom brukade numera intagas en klau
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

5

sul, att alla utgifter för lagfart skulle betalas av köparen. I de fall då dylik

klausul saknades torde orsaken därtill mestadels ligga i glömska eller obekantskap

med lagens regler; att säljaren då finge svara för halva stämpelkostnaden

torde för honom te sig såsom en obillighet. I fråga om bytesavtal

rörande fast egendom, vilka sällan förekomme, torde stadgandet även vara

föråldrat. Att bibehålla det för köp och byte av fartyg torde icke heller

vara lämpligt. Det riktiga vore att vid varje köp och byte av fast egendom

eller fartyg stämpeln betalades av vederbörande förvärvare.

Till stöd för det i motionen II: 114 framställda yrkandet har anförts,

att det icke vore sällsynt att lagfartsstämpeln bleve en avsevärd belastning

vid ett fastighetsförvärv. Särskilt brukade detta vara fallet vid förvärvet

av en jordbruksfastighet, när ett par unga makar genom ett dylikt köp

hade för avsikt att bilda eget hem och driva jordbruk såsom inkomstkälla.

Ofta finge dessa unga människor börja med mycket stora skulder, och det

vore självklart att denna stämpelkostnad ytterligare försämrade deras utgångsläge.

Statsmakterna hade ju på senare tid intresserat sig åtskilligt för

att göra det möjligt för medellösa och mindre bemedlade medborgare, som

hade intresse och fallenhet för jordbruk, att komma i besittning av ett

dylikt på rimliga villkor. Under sådana förhållanden förefölle det litet underligt

att staten genom denna lagfartsstämpel skulle vara en bland de

första, som ökade deras skuldbörda och därigenom redan vid starten beredde

dem vissa svårigheter. Visserligen hade denna lagfartsstämpel under

det senaste budgetåret inbringat statsverket omkring 16 miljoner kronor.

Men man måste ändå fråga sig, om det verkligen vore nödvändigt att staten

genom denna stämpelavgift skaffade sig en del inkomster av människor,

som i ett mycket stort antal fall befunne sig i ganska dåliga ekonomiska

omständigheter. Nog vore det önskvärt, om det kunde ordnas så,

att dessa pengar kunde anskaffas på ett mera tilltalande sätt. Enligt motionärernas

mening vore det lämpligast att denna form av extra beskattning

å egendomar med det snaraste avskaffades.

Inkomsterna av stämpelavgifter för lagfarter ha under budgetåren 1944/

45—1948/49 uppgått till följande belopp.

Utskottet. I 9 § första stycket stämpelförordningen stadgas att stämpel till

köpe- eller bytesbrev, på grund varav lagfart sökes, så ock stämpel vid

köp eller byte av fartyg skall, om ej annat är avtalat, bekostas av kontrahenterna

till hälften vardera. I motionen I: 32 har framhållits, att nämnda

Budgetår.

1944/45

1945/46

1946/47

1947/48

1948/49

Belopp milj. kr.

15.4

19,9

20.4

21.4

16,3

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

stadgande numera vore att anse som föråldrat och att det riktiga vore att vid

varje köp och byte av fast egendom eller fartyg stämpeln betalades av vederbörande

förvärvare. I enlighet härmed har i motionen hemställts, att riksdagen

ville företaga den ändringen i berörda stadgande, att stämpel till köpeeller

bytesbrev å fast egendom på grund varav lagfart sökes samt stämpel

vid köp eller byte av fartyg skall betalas av köparen.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har riksdagen vid flera

tillfällen gjort framställningar om en revision av stämpellagstiftningen.

Därvid har framhållits, att revisionen närmast borde avse stämpelskatten

på grund av bland annat överlåtelser. Enligt vad utskottet under hand inhämtat

från finansdepartementet, räknar man inom departementet med

att kunna igångsätta en översyn av stämpelförordningen inom de närmaste

månaderna. Utskottet förutsätter att så sker, och att vid denna översyn den

i motionen I: 32 berörda frågan om ändring av 9 § stämpelförordningen

kommer att upptagas till prövning. Med hänsyn härtill finner utskottet anledning

ej föreligga för riksdagen att för närvarande taga ställning till denna

fråga. Utskottet avstyrker sålunda motionen I: 32.

I motionen II: 114 har hemställts, att lagfartsstämpeln vid köp och byte

av fast egendom måtte avskaffas.

Lagfartsstämpeln utgör en form av omsättningsskatt, vilken är avsedd

att träffa äganderättsövergång av fastighet. Såsom tidigare nämnts utgår

stämpeln i regel med en krona för varje fulla 100 kronor av egendomens

värde, om densamma förvärvats av annan än aktiebolag. För sådana bolag

utgör stämpeln -— med visst undantag — 2 kronor för varje fulla 100 kronor

av egendomens värde. Under budgetåren 1944/45—1948/49 uppgingo

statsverkets inkomster genom ifrågavarande beskattning till i genomsnitt

18,6 miljoner kronor. Ett avskaffande av lagfartsstämpeln skulle sålunda

komma att medföra en icke obetydlig inkomstminskning för statsverket.

Med hänsyn härtill anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till motionen

II: 114.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att riksdagen redan 1929 och

sedermera vid olika tillfällen uttalat önskemål om utredning angående grunderna

för lagfartsstämpelns erläggande. Behovet av en sådan utredning

— vilken närmast ansetts böra taga sikte på att åstadkomma större jämnhet

i beskattningen vid å ena sidan direkt köp av fastighet och å andra sidan

förvärv av aktier eller andelar i bolag eller förening, som äger fastighet

— har närmare belysts i de ovan omnämnda utskottsbetänkandena till

1932, 1944 och 1947 års riksdagar. Det torde sålunda kunna förväntas att

vid en blivande översyn av stämpellagstiftningen särskild uppmärksamhet

kommer att ägnas frågan om utformningen av reglerna angående lagfartsstämpeln.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att motionen I: 32 av herr Holmbäck om viss ändring

i 9 § förordningen angående stämpelavgiften icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

7

2) att motionen II: 114 av herr Rubbestad m. fl. angående

stämpelavgiften för lagfart vid överlåtelse av fast egendom

genom köp eller byte icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 28 februari 1950.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Ekman,

Gustaf Elofsson, Velander, Heiiman, Franzon, Niklasson, Wehtje, och Rosander

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Jonsson i

Skedsbygd, Kristensson i Osby, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn,

Persson i Svensköp, Bladh, Gunnarsson och Forsberg.

Reservation

av herrar Gustaf Elofsson, Niklasson och Jonsson i Skedsbygd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.