Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion angående skattebefrielse för ersättning för förstörda arbetskläder.

1950-02-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1950:19, Betänkande i anledning av väckt motion angående skattebefrielse för ersättning för förstörda arbetskläder.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

1

Nr 19.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion

angående skattebefrielse för ersättning för förstörda

arbetskläder.

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion II: 112

av herr Dahlgren har hemställts, »att riksdagen måtte besluta om ändring i

gällande skatteförfattningar i enlighet med i motionen framförda synpunkter,

samt att utskottet måtte skriva erforderlig lagtext».

Beträffande motiveringen för det i motionen framställda yrkandet får utskottet,

i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen.

Syftet med motionen är, att sådana ersättningar, som av arbetsgivare utbetalas

till arbetare på grund av onormal förstöring av arbetskläder, skola

hänföras till icke skattepliktig inkomst för mottagarna.

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skola enligt 20 §

kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader

för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid icke

ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.

Enligt 32 § 1 mom. kommunalskattelagen hänföras till intäkt av tjänst

bl. a. avlöning, arvode, traktamente, sportler och annan förmån i penningar,

bostad eller annat, som utgått för tjänsten. I 3 mom. av samma paragraf stadgas

att vad som av staten anvisats till bestridande av särskilda, med vissa

tjänster eller uppdrag förenade kostnader av i momentet närmare angivet

slag, icke skall upptagas såsom intäkt av tjänst. Enligt punkt 2 av anvisningarna

till 32 § skall dock till skattepliktig intäkt räknas befattningshavare

i statens tjänst tillkommande beklädnadsförmån eller ersättning därför.

I 4 mom. av nämnda paragraf föreskrives, att vid kommunal eller enskild

tjänst anvisad särskild ersättning för vissa med tjänsten förenade kostnader

skall redovisas såsom intäkt. Från intäkt av tjänst må jämlikt 33 § avdrag

göras för samtliga utgifter, vilka äro att anse såsom kostnader för fullgörande

av tjänsten, såvitt icke för samma kostnader anvisats särskilt anslag,

som på sätt som ovan sagts ej skall upptagas såsom intäkt. I sistnämnda

stadgande jämte anvisningarna till detsamma lämnas vissa exempel på olika

avdragsgilla omkostnader. Däribland nämnes kostnad för facklitteratur, instrument

och dylikt, som varit nödigt för tjänstens fullgörande. Kostnad för

arbetskläder är icke omnämnd bland dessa avdragsgilla kostnader.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1990. 7 samt. Nr 19 - 21.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

I praxis har avdrag för anskaffande och underhåll av arbetskläder icke

ansetts kunna medgivas. Sålunda har avdrag för förstörda kläder icke medgivits

en vid en mekanisk verkstad anställd svetsare, som av sin arbetsgivare

— på grund av arbetets art — erhöll särskild ersättning för förstörda kläder,

vilken ersättning upptagits till beskattning (RÅ 1939 not. Fi 31). Vidare

har en gruvarbetare förvägrats avdrag för kostnader för oljekläder, som

nyttjades såsom överdrag vid arbete i s. k. våta rum (RÅ 1946 not. Fi 940).

1 den förevarande motionen har anförts bl. a., att vissa ersättningar, som

utbetalades till verkstadsarbetare för onormal förbrukning av arbetskläder,

liksom även ersättning för förslitning av egna verktyg tidigare varit befriade

från beskattning. Efter källskattesystemets införande hade emellertid dessa

ersättningar blivit föremål för skatteavdrag. De ersättningar som här avsåges

utginge efter verkstadsavtalets paragraf 13 och utgjorde ersättning för

arbetskläder, som förstörts genom smörja, oljor och liknande preparat. Dessa

ersättningar liksom de som utginge för förslitning av egna verktyg angåves i

respektive arbetares självdeklaration men avdroges sedan under rubriken

»utgifter för inkomsternas förvärvande». Motionären hade genom interpellation

vid 1948 års riksdag gjort den dåvarande finansministern uppmärksam

på sakläget och ställt frågan, huruvida statsrådet hade för avsikt att

meddela nya direktiv, som skulle innebära rättelse i nämnda fall. Svaret på

interpellationen måste betraktas som ett negativt sådant, men vid ett senare

sammanträffande mellan statsrådet och representanter för berörda grupper

hade utlovats en ny undersökning av frågan. Verkstadsklubben på Sveriges

största varv hade senare fått mottaga en skrivelse från statsrådet Wigforss,

som meddelade att regeringsrätten hade en fast praxis att vid tolkning av lagen

vägra avdrag för fördärvade kläder. Regeringen hade ingen möjlighet

att ge nya direktiv, endast genom en lagändring skulle, enligt statsrådet, rätten

till dylika avdrag kunna ges. Senare hade Varvsarbetarnas samarbetskommitté,

efter beslut å konferens med representanter för samtliga varv,

uppvaktat den nuvarande finansministern och på nytt fört fram kravet om

skattebefrielse för nämnda ersättningar. De hade därvid framhållit det orättvisa

i att arbetare skulle behöva betala skatt för inkomst som endast kunde

betraktas som en formell sådan. Enbart under år 1948 utbetalades på Sveriges

största varv över 100 000 kronor i dylik ersättning. Då därtill komme

att vissa arbetare speciellt sysselsattes med dylikt arbete, kunde det också

bliva relativt betydande belopp individuellt. De högsta ersättningsbeloppen

per år uppginge till omkring 700 kronor för dessa arbetare. Varvsarbetarna

förväntade nu, att riksdagen skulle vidtaga åtgärder för att eliminera det här

påtalade orättvisa förhållandet.

I en till utskottet inkommen skrift från Aktiebolaget Götaverken ha meddelats

följande uppgifter angående utbetald »smutsersättning» till bolagets

arbetare under år 1949:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

3

Utbetald ersättning Antal man

Kr. 1: — t. o. m. Kr. 24: —.................... 709

> 25: — » > 49: —.................... 314

» 50: — » » 74: —.................... 146

» 75:— > » 99:—.................... 114

» 100: — * » 149: ..................... 122

> 150: — » > 199: —.................... 66

» 200: — » » 299: —.................... 96

» 300: — > » 399: —.................... 51

» 400: — » , 499: —.................... 28

» 500: — » » 599: —.................... 20

, 600: — > » 699: —.................... 6

» 700: — » . 799: —.................... 3

Den sammanlagda ersättningen utgjorde 133 459 kronor och antalet personer,

som uppburit sådan ersättning, 1 675.

Bolaget har vidare upplyst, att ersättning för sönderbrända kläder utgått

till svetsare och brännare med ett årsbelopp av 180 kronor samt till svetsare

vid inomhusarbete med ett årsbelopp av 135 kronor, allt vid full arbetstid.

Under år 1949 ha till ca 600 man i detta hänseende utbetalats sammanlagt

ca 91 500 kronor.

Utskottet. I den förevarande motionen har yrkats att riksdagen måtte

besluta sådan ändring av gällande skatteförfattningar att ersättning, som

av arbetsgivare utbetalas till arbetare på grund av onormal förstöring av

arbetskläder, hänföres till icke skattepliktig inkomst för mottagaren.

Utskottet vill till en början påpeka, att ändrade beskattningsregler i nu

ifrågavarande hänseende icke tillkommit i samband med det nya uppbördssystemets

införande. Enligt nuvarande bestämmelser, vilka i varje fall

gällt alltsedan kommunalskattelagens tillkomst år 1928, anses ersättning

för förstörda arbetskläder liksom även annan beklädnadsförmån eller ersättning

härför såsom skattepliktig inkomst. Såsom framgår av den ovan

lämnade redogörelsen torde enligt av skattedomstolarna tillämpad praxis

avdrag för förstörda arbetskläder icke medgivas, och detta även i sådana

fall då förbrukningen av arbetskläder på grund av arbetets art är onormalt

stor. Anledningen till denna praxis torde kunna antagas vara svårigheten

att draga en gräns mellan, å ena sidan, normala kostnader för kläder

och, å andra sidan, onormalt höga sådana, vilka förorsakats av med

tjänsten sammanhängande förhållanden.

Det lärer icke kunna bestridas, att skäl kunna anses tala för en avdragsrätt

för kostnader på grund av en av tjänsten föranledd onormal förbrukning

av arbetskläder, i den män dessa kostnader överstiga vad som kan

anses motsvara normal förslitning av kläder. Dessa skäl måste givetvis tillmätas

ökad vikt, i den mån kostnaden för förstörda arbetskläder uppgår till

mera avsevärda belopp. Mot en utvidgad avdragsrätt i nu ifrågavarande hän
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

seende tala å andra sidan de praktiska svårigheter, som måste antagas uppkomma

vid tillämpningen efter en författningsändring i av motionären åsyftad

riktning. Dessa praktiska svårigheter äro enligt utskottets mening av

den art, att ett ställningstagande till det i motionen framställda yrkandet

icke kan ske utan ett närmare övervägande av alla på frågan inverkande omständigheter.

Såsom framgår av motionen har Varvsarbetarnas samarbetskommitté i

skrivelse till chefen för finansdepartementet gjort framställning i ämnet.

Då frågan således torde komma att bliva föremål för prövning inom finansdepartementet,

samt utskottet förutsätter att de i motionen anförda synpunkterna

därvid bliva beaktade, anser sig utskottet icke böra närmare än

här skett ingå på denna fråga. På grund härav avstyrker utskottet motionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen 11:112 av herr Dahlgren angående skattebefrielse

för ersättning för förstörda arbetskläder icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 februari 1950.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Ekman,

Gustaf Elofsson, Velander, Heiiman, Franzon, Niklasson, Wehtje och Rosander

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Jonsson i

Skedsbygd, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn, Persson i Svensköp,

Sjölin, Bladh, Gunnarsson och Forsberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.