Betänkande i anledning av väckta motioner om skattebefrielse eller skattelindring för ideella föreningar.
1950-03-09 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1950:23, Betänkande i anledning av väckta motioner om skattebefrielse eller skattelindring för ideella föreningar.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 23.
1
Nr 23.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om skattebefrielse eller skattelindring för ideella föreningar.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 319 av herr Näsgård m. fl. och II: 370 av herr Svensson i
Stenkyrka m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj :t begära utredning och förslag i syfte att medge befrielse
från skattskyldighet för ideella föreningar eller alternativt att fastställa sådana
avdragsregler att lindring i dessa föreningars beskattning kan åstadkommas».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 370.
Enligt 53 § 1 mom. e) kommunalskattelagen äro stiftelser, som hava till
huvudsakligt ändamål att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer
eller bestämda personer, främja vård och uppfostran av barn eller lämna
understöd för beredande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet
bland behövande eller främja vetenskaplig forskning, ävensom
sådana föreningar, vilka, utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas
ekonomiska intressen, huvudsakligen verka för ändamål av nu angivna
art, skattskyldiga för inkomst av fastighet och av rörelse men befriade från
skattskyldighet för annan inkomst.
I 7 § f) förordningen om statlig inkomstskatt finnes en föreskrift av motsvarande
innehåll som i 53 § 1 mom. e) kommunalskattelagen, dock att befrielsen
från skattskyldighet här gäller sådan inkomst, som ej härflutit av
rörelse.
Enligt 6 § 1 mom. b) förordningen om statlig förmögenhetsskatt föreligger
skattskyldighet för förmögenhet för, bland andra, föreningar och samfund,
vilkas medlemmar icke på grund av medlemskapet äga del i föreningens eller
samfundets förmögenhet, ävensom andra stiftelser än familjestiftelser, samtliga
dock endast om och i den mån de äro skyldiga erlägga skatt för inkomst.
Ovannämnda bestämmelser angående befrielse från skattskyldighet tillkommo
i sina huvuddrag i samband med år 1942 genomförd omreglering av
skattefriheten för stiftelser och ideella föreningar m. fl. juridiska personer.
Dessa författningsändringar inneburo i jämförelse med förut gällande be1
Bihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 23 —24.
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 23.
stämmelser i huvudsak en tydligare avfattning och en klarare gränsdragning
mellan skattefria och skattskyldiga rättssubjekt. Beträffande ideella
föreningar inneburo 1942 års författningsändringar, att i författningstexten
intogs en uttrycklig bestämmelse om att ideella föreningar skulle, i den mån
de främjade samma ändamål som de från skattskyldighet frikallade stiftelserna,
erhålla skattefrihet i likhet med dessa. Eftersom begreppet ideell
förening icke förekommer i lagstiftningen — med undantag dock för 1929
års lag om tillsyn över stiftelser, i vilken lag talas om stiftelse anförtrodd
åt ideell förening eller annat samfund — har benämningen ideell förening
icke ansetts böra användas i författningstexten. I stället har såsom förutsättning
för att en förening med sådant ändamål, som ovan nämnts, skall komma
i åtnjutande av skattefrihet föreskrivits, att föreningen icke i sin verksamhet
på något sätt tillgodoser medlemmarnas ekonomiska intressen.
I punkt 13 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen finnes en särskild
bestämmelse rörande idrottssammanslutningarnas beskattning. Där
stadgas att ideell organisation, som har till huvudsaklig uppgift att främja
icke professionell idrott eller gymnastik, må från bruttointäkt av rörelse,
som består i anordnande av idrottstävlingar, försäljning av idrottsmärken
eller annan därmed jämförlig förvärvsverksamhet, njuta avdrag för alla omkostnader
under beskattningsåret för intäktens förvärvande och bibehållande,
även om omkostnaderna allenast medelbart eller delvis haft avseende å
intäktens förvärvande eller bibehållande. Med omkostnader av sist angiven
art avses enligt nämnda anvisningspunkt bl. a. omkostnader för idrottsmateriel,
instruktions- och träningsverksamhet, propaganda- och upplysningsverksamhet
samt administration. Att dylika omkostnader tillika främjat
organisationens ideella syften inverkar icke på deras egenskap av avdragsgilla
omkostnader i förvärvskällan. Avdrag må dock icke åtnjutas för
omkostnad, som bestritts av sådant bidrag av staten, kommun eller landsting
eller sådan inkomst av lotteriverksamhet, som icke räknats till skattepliktig
inkomst.
I förarbetena till bestämmelserna angående idrottssammanslutningarnas
beskattning, vilka infördes år 1948, framhölls, att den ifrågasatta avdragsrätten
för omkostnader icke innebure annat än en schablonregel för beräkning
av de avdragsgilla omkostnaderna, föranledd av de särskilda förhållanden
som rådde beträffande nämnda sammanslutningars inkomstförvärv.
I sitt betänkande nr 34 i anledning av propositionen nr 164 med förslag
i ämnet anslöt sig 1948 års bevillningsutskott till detta uttalande och anförde
därvid bl. a., att den mest vägande invändningen mot det i propositionen
framlagda förslaget syntes utskottet vara, att det måhända kunde
finnas andra sammanslutningar, där en likartad behandling i beskattningshänseende
skulle kunna anses motiverad. Då emellertid, såvitt då kunde
bedömas, sådana förhållanden, som förelåge beträffande idrottssammanslutningarna,
icke syntes vara för handen i fråga om andra ideella föreningar,
borde enligt utskottets mening den tveksamhet, som skulle kunna hysas på
denna punkt, icke utgöra hinder för förslagets genomförande.
Bevillningsutskottets betänkande nr 23.
3
Jämlikt 53 § 1 inom. f) kommunalskattelagen äro andra föreningar än de
under punkt e) samma paragraf nämnda skattskyldiga till kommunal inkomstskatt
för all inkomst, som här i riket eller å utländsk ort förvärvats.
Vad angår den statliga inkomstbeskattningen finnes en motsvarande bestämmelse
i 6 § 1 mom. b) förordningen om statlig inkomstskatt. Den statliga
inkomstskatten utgör enligt 10 § 2 mom. d) sistnämnda förordning för föreningar,
varom nu är fråga, 15 procent av den beskattningsbara inkomsten.
Skattskyldigheten för förmögenhet avser enligt 6 § 1 mom. b) förordningen
om statlig förmögenhetsskatt all den förmögenhet, föreningarna vid beskattningsårets
utgång ägt vare sig här i riket eller å utländsk ort. Den statliga
förmögenhetsskatten utgör enligt 11 § 2 mom. förordningen om statlig
förmögenhetsskatt för sådana föreningar 1 Vs promille av den del av den beskattningsbara
förmögenheten, som överstiger 5 000 kronor.
I de ifrågavarande motionerna har framhållits bl. a., att även om, på sätt
1948 års bevillningsutskott uttalat, idrottsföreningarnas verksamhet vore
särpräglad och icke likartad med förhållandena inom andra ideella sammanslutningar,
starka skäl dock förelåge för att jämväl dessa senare organisationer
medgåves avdragsrätt enligt i huvudsak samma grunder som gällde för
idrottsföreningarna. De ideella föreningarna kunde icke i likhet med idrottsföreningarna
erhålla avdrag för sådana omkostnader, som endast medelbart
eller delvis haft avseende på intäktens förvärvande eller bibehållande. De
ideella föreningarna finge därigenom en oförmånlig ställning i beskattningshänseende.
Då dessa föreningar i regel — och detta torde särskilt gälla ungdomsorganisationer
—• icke förfogade över nämnvärda ekonomiska resurser,
kunde beskattningen innebära avsevärda nackdelar icke endast för dessa
organisationers ekonomi utan också för deras verksamhet över huvud taget.
Föreningarna arbetade för rent ideella syften utan tanke på att skaffa sig
ekonomisk vinning av sin verksamhet. De vore emellertid nödsakade att
skaffa sig inkomster för att finansiera sin verksamhet, för att kunna erhålla
egna lokaler eller materiel för verksamheten m. in. Vissa ungdomsorganisationer
erhölle genom klubbverksamhet eller annan verksamhet i praktiskt
studiesyfte inkomster, vanligtvis av blygsam storlek, men de finge ändå
skatta för dessa inkomster, vilket medförde avsevärt avbräck i föreningarnas
verksamhet. Det måste också anses vara i hög grad inkonsekvent, att
staten lämnade bidrag till många ideella föreningars verksamhet men genom
en hård beskattning försvårade deras möjligheter att skaffa sig inkomster
för att finansiera verksamheten. Skäl kunde således anföras för den uppfattningen,
att de ideella föreningarna borde befrias från skyldighet att erlägga
skatt eller att sådana avdragsregler borde fastställas att beskattningen av de
ideella föreningarna kunde väsentligt lindras.
Utskottet. I de ifrågavarande motionerna har yrkats, alt riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning i syfte att befrielse från
skattskyldighet medgives ideella föreningar eller alternativt alt sådana avdragsregler
fastställas, varigenom lindring i dessa föreningars beskattning
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 23.
kan åstadkommas. Till stöd för det sistnämnda yrkandet ha motionärerna
åberopat de år 1948 införda bestämmelserna rörande beräkningen av idrottsföreningarnas
avdragsgilla omkostnader.
Utskottet får i anledning härav erinra om att, såsom framgår av den
ovan lämnade redogörelsen, vissa ideella föreningar och stiftelser enligt nu
gällande lagstiftning intaga en förmånsställning i beskattningshänseende,
i det att de åtnjuta skattefrihet vid kommunalbeskattningen för annan inkomst
än av fastighet och av rörelse samt vid statsbeskattningen för annan
inkomst än av rörelse. Yrkanden om utvidgning av den sålunda stadgade
skattefriheten att avse jämväl andra ideella föreningar och stiftelser ha
under de senare åren vid upprepade tillfällen motionsvis framställts i riksdagen,
men dessa yrkanden ha ■— om här bortses från de år 1946 beslutade
författningsändringarna rörande Nobelstiftelsen — av riksdagen på hemställan
av bevillningsutskottet lämnats utan bifall. De nu väckta motionerna
kunna enligt utskottets mening icke föranleda annat ställningstagande till
frågan. Utskottet vill jämväl påpeka, att skattefriheten -—- även om motionärernas
yrkande i förevarande del skulle anses böra tillmötesgås -— icke
bleve fullständig, i det att skattskyldighet fortfarande komme att föreligga
för exempelvis inkomst av rörelse, om sådan bedrives.
De år 1948 införda bestämmelserna angående beräkningen av idrottsföreningarnas
avdragsgilla omkostnader ha föranletts av dessa sammanslutningars
särpräglade inkomst- och utgiftsförhållanden. Dessa bestämmelser
kunna fördenskull icke anses giva stöd för en motsvarande reglering av
avdragsrätten för omkostnader beträffande ideella föreningar i allmänhet.
På grund härav och då vad i övrigt i motionerna anförts icke kan anses
utgöra tillräcklig anledning för införande av ändrade avdragsregler vid de
ideella föreningarnas beskattning, avstyrker utskottet de föreliggande motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 319 av herr Näsgård m. fl.
och II: 370 av herr Svensson i Stenkyrka in. fl. om skattebefrielse
eller skattelindring för ideella föreningar icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 mars 1950.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Ekman, Velander, Heiiinan,
Franzon, Niklasson, Ramberg, Aaby-Ericsson och Petrén; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,
Jonsson i Skedsbygd, Orgård, Kristensson i Osby, Sundström, Hagberg i
Malmö, Nilsson i Kristinehamn och Sjölin.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.