Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om skattebefrielse eller skattelindring för ideella föreningar.

1950-03-09 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1950:23, Betänkande i anledning av väckta motioner om skattebefrielse eller skattelindring för ideella föreningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

1

Nr 23.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om skattebefrielse eller skattelindring för ideella föreningar.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 319 av herr Näsgård m. fl. och II: 370 av herr Svensson i

Stenkyrka m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj :t begära utredning och förslag i syfte att medge befrielse

från skattskyldighet för ideella föreningar eller alternativt att fastställa sådana

avdragsregler att lindring i dessa föreningars beskattning kan åstadkommas».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 370.

Enligt 53 § 1 mom. e) kommunalskattelagen äro stiftelser, som hava till

huvudsakligt ändamål att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer

eller bestämda personer, främja vård och uppfostran av barn eller lämna

understöd för beredande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet

bland behövande eller främja vetenskaplig forskning, ävensom

sådana föreningar, vilka, utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas

ekonomiska intressen, huvudsakligen verka för ändamål av nu angivna

art, skattskyldiga för inkomst av fastighet och av rörelse men befriade från

skattskyldighet för annan inkomst.

I 7 § f) förordningen om statlig inkomstskatt finnes en föreskrift av motsvarande

innehåll som i 53 § 1 mom. e) kommunalskattelagen, dock att befrielsen

från skattskyldighet här gäller sådan inkomst, som ej härflutit av

rörelse.

Enligt 6 § 1 mom. b) förordningen om statlig förmögenhetsskatt föreligger

skattskyldighet för förmögenhet för, bland andra, föreningar och samfund,

vilkas medlemmar icke på grund av medlemskapet äga del i föreningens eller

samfundets förmögenhet, ävensom andra stiftelser än familjestiftelser, samtliga

dock endast om och i den mån de äro skyldiga erlägga skatt för inkomst.

Ovannämnda bestämmelser angående befrielse från skattskyldighet tillkommo

i sina huvuddrag i samband med år 1942 genomförd omreglering av

skattefriheten för stiftelser och ideella föreningar m. fl. juridiska personer.

Dessa författningsändringar inneburo i jämförelse med förut gällande be1

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 23 —24.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

stämmelser i huvudsak en tydligare avfattning och en klarare gränsdragning

mellan skattefria och skattskyldiga rättssubjekt. Beträffande ideella

föreningar inneburo 1942 års författningsändringar, att i författningstexten

intogs en uttrycklig bestämmelse om att ideella föreningar skulle, i den mån

de främjade samma ändamål som de från skattskyldighet frikallade stiftelserna,

erhålla skattefrihet i likhet med dessa. Eftersom begreppet ideell

förening icke förekommer i lagstiftningen — med undantag dock för 1929

års lag om tillsyn över stiftelser, i vilken lag talas om stiftelse anförtrodd

åt ideell förening eller annat samfund — har benämningen ideell förening

icke ansetts böra användas i författningstexten. I stället har såsom förutsättning

för att en förening med sådant ändamål, som ovan nämnts, skall komma

i åtnjutande av skattefrihet föreskrivits, att föreningen icke i sin verksamhet

på något sätt tillgodoser medlemmarnas ekonomiska intressen.

I punkt 13 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen finnes en särskild

bestämmelse rörande idrottssammanslutningarnas beskattning. Där

stadgas att ideell organisation, som har till huvudsaklig uppgift att främja

icke professionell idrott eller gymnastik, må från bruttointäkt av rörelse,

som består i anordnande av idrottstävlingar, försäljning av idrottsmärken

eller annan därmed jämförlig förvärvsverksamhet, njuta avdrag för alla omkostnader

under beskattningsåret för intäktens förvärvande och bibehållande,

även om omkostnaderna allenast medelbart eller delvis haft avseende å

intäktens förvärvande eller bibehållande. Med omkostnader av sist angiven

art avses enligt nämnda anvisningspunkt bl. a. omkostnader för idrottsmateriel,

instruktions- och träningsverksamhet, propaganda- och upplysningsverksamhet

samt administration. Att dylika omkostnader tillika främjat

organisationens ideella syften inverkar icke på deras egenskap av avdragsgilla

omkostnader i förvärvskällan. Avdrag må dock icke åtnjutas för

omkostnad, som bestritts av sådant bidrag av staten, kommun eller landsting

eller sådan inkomst av lotteriverksamhet, som icke räknats till skattepliktig

inkomst.

I förarbetena till bestämmelserna angående idrottssammanslutningarnas

beskattning, vilka infördes år 1948, framhölls, att den ifrågasatta avdragsrätten

för omkostnader icke innebure annat än en schablonregel för beräkning

av de avdragsgilla omkostnaderna, föranledd av de särskilda förhållanden

som rådde beträffande nämnda sammanslutningars inkomstförvärv.

I sitt betänkande nr 34 i anledning av propositionen nr 164 med förslag

i ämnet anslöt sig 1948 års bevillningsutskott till detta uttalande och anförde

därvid bl. a., att den mest vägande invändningen mot det i propositionen

framlagda förslaget syntes utskottet vara, att det måhända kunde

finnas andra sammanslutningar, där en likartad behandling i beskattningshänseende

skulle kunna anses motiverad. Då emellertid, såvitt då kunde

bedömas, sådana förhållanden, som förelåge beträffande idrottssammanslutningarna,

icke syntes vara för handen i fråga om andra ideella föreningar,

borde enligt utskottets mening den tveksamhet, som skulle kunna hysas på

denna punkt, icke utgöra hinder för förslagets genomförande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

3

Jämlikt 53 § 1 inom. f) kommunalskattelagen äro andra föreningar än de

under punkt e) samma paragraf nämnda skattskyldiga till kommunal inkomstskatt

för all inkomst, som här i riket eller å utländsk ort förvärvats.

Vad angår den statliga inkomstbeskattningen finnes en motsvarande bestämmelse

i 6 § 1 mom. b) förordningen om statlig inkomstskatt. Den statliga

inkomstskatten utgör enligt 10 § 2 mom. d) sistnämnda förordning för föreningar,

varom nu är fråga, 15 procent av den beskattningsbara inkomsten.

Skattskyldigheten för förmögenhet avser enligt 6 § 1 mom. b) förordningen

om statlig förmögenhetsskatt all den förmögenhet, föreningarna vid beskattningsårets

utgång ägt vare sig här i riket eller å utländsk ort. Den statliga

förmögenhetsskatten utgör enligt 11 § 2 mom. förordningen om statlig

förmögenhetsskatt för sådana föreningar 1 Vs promille av den del av den beskattningsbara

förmögenheten, som överstiger 5 000 kronor.

I de ifrågavarande motionerna har framhållits bl. a., att även om, på sätt

1948 års bevillningsutskott uttalat, idrottsföreningarnas verksamhet vore

särpräglad och icke likartad med förhållandena inom andra ideella sammanslutningar,

starka skäl dock förelåge för att jämväl dessa senare organisationer

medgåves avdragsrätt enligt i huvudsak samma grunder som gällde för

idrottsföreningarna. De ideella föreningarna kunde icke i likhet med idrottsföreningarna

erhålla avdrag för sådana omkostnader, som endast medelbart

eller delvis haft avseende på intäktens förvärvande eller bibehållande. De

ideella föreningarna finge därigenom en oförmånlig ställning i beskattningshänseende.

Då dessa föreningar i regel — och detta torde särskilt gälla ungdomsorganisationer

—• icke förfogade över nämnvärda ekonomiska resurser,

kunde beskattningen innebära avsevärda nackdelar icke endast för dessa

organisationers ekonomi utan också för deras verksamhet över huvud taget.

Föreningarna arbetade för rent ideella syften utan tanke på att skaffa sig

ekonomisk vinning av sin verksamhet. De vore emellertid nödsakade att

skaffa sig inkomster för att finansiera sin verksamhet, för att kunna erhålla

egna lokaler eller materiel för verksamheten m. in. Vissa ungdomsorganisationer

erhölle genom klubbverksamhet eller annan verksamhet i praktiskt

studiesyfte inkomster, vanligtvis av blygsam storlek, men de finge ändå

skatta för dessa inkomster, vilket medförde avsevärt avbräck i föreningarnas

verksamhet. Det måste också anses vara i hög grad inkonsekvent, att

staten lämnade bidrag till många ideella föreningars verksamhet men genom

en hård beskattning försvårade deras möjligheter att skaffa sig inkomster

för att finansiera verksamheten. Skäl kunde således anföras för den uppfattningen,

att de ideella föreningarna borde befrias från skyldighet att erlägga

skatt eller att sådana avdragsregler borde fastställas att beskattningen av de

ideella föreningarna kunde väsentligt lindras.

Utskottet. I de ifrågavarande motionerna har yrkats, alt riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning i syfte att befrielse från

skattskyldighet medgives ideella föreningar eller alternativt alt sådana avdragsregler

fastställas, varigenom lindring i dessa föreningars beskattning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

kan åstadkommas. Till stöd för det sistnämnda yrkandet ha motionärerna

åberopat de år 1948 införda bestämmelserna rörande beräkningen av idrottsföreningarnas

avdragsgilla omkostnader.

Utskottet får i anledning härav erinra om att, såsom framgår av den

ovan lämnade redogörelsen, vissa ideella föreningar och stiftelser enligt nu

gällande lagstiftning intaga en förmånsställning i beskattningshänseende,

i det att de åtnjuta skattefrihet vid kommunalbeskattningen för annan inkomst

än av fastighet och av rörelse samt vid statsbeskattningen för annan

inkomst än av rörelse. Yrkanden om utvidgning av den sålunda stadgade

skattefriheten att avse jämväl andra ideella föreningar och stiftelser ha

under de senare åren vid upprepade tillfällen motionsvis framställts i riksdagen,

men dessa yrkanden ha ■— om här bortses från de år 1946 beslutade

författningsändringarna rörande Nobelstiftelsen — av riksdagen på hemställan

av bevillningsutskottet lämnats utan bifall. De nu väckta motionerna

kunna enligt utskottets mening icke föranleda annat ställningstagande till

frågan. Utskottet vill jämväl påpeka, att skattefriheten -—- även om motionärernas

yrkande i förevarande del skulle anses böra tillmötesgås -— icke

bleve fullständig, i det att skattskyldighet fortfarande komme att föreligga

för exempelvis inkomst av rörelse, om sådan bedrives.

De år 1948 införda bestämmelserna angående beräkningen av idrottsföreningarnas

avdragsgilla omkostnader ha föranletts av dessa sammanslutningars

särpräglade inkomst- och utgiftsförhållanden. Dessa bestämmelser

kunna fördenskull icke anses giva stöd för en motsvarande reglering av

avdragsrätten för omkostnader beträffande ideella föreningar i allmänhet.

På grund härav och då vad i övrigt i motionerna anförts icke kan anses

utgöra tillräcklig anledning för införande av ändrade avdragsregler vid de

ideella föreningarnas beskattning, avstyrker utskottet de föreliggande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 319 av herr Näsgård m. fl.

och II: 370 av herr Svensson i Stenkyrka in. fl. om skattebefrielse

eller skattelindring för ideella föreningar icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 mars 1950.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Ekman, Velander, Heiiinan,

Franzon, Niklasson, Ramberg, Aaby-Ericsson och Petrén; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,

Jonsson i Skedsbygd, Orgård, Kristensson i Osby, Sundström, Hagberg i

Malmö, Nilsson i Kristinehamn och Sjölin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.