Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående rätt att vid taxering åtnjuta avdrag för periodiskt understöd till någons undervisning eller uppfostran, m. m.

1950-03-09 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1950:24, Betänkande i anledning av väckta motioner angående rätt att vid taxering åtnjuta avdrag för periodiskt understöd till någons undervisning eller uppfostran, m. m.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 24.

5

Nr 24.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående rätt att vid taxering åtnjuta avdrag för periodiskt

understöd till någons undervisning eller uppfostran,

m. m.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:317 av herr Andrén och II: 369 av herr Braconier m. fl. har

hemställts, dels att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att

Kungl. Maj :t måtte snarast låta företaga en utredning om möjligheterna att

vid inkomsttaxeringen medgiva avdrag för studiekostnader i huvudsaklig

överensstämmelse med vad i motionerna anförts, dels att riksdagen ville

besluta sådana ändringar i kommunalskattelagen att avdrag för periodiskt

understöd även må ske för vad som utgått till annans undervisning samt att

vederbörande utskott ville utarbeta härför erforderliga lagtextändringar.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionen I: 317.

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skola enligt 20 §

kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader

för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid icke

ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.

I praxis har avdrag för studiekostnader icke ansetts kunna medgivas (se

t. ex. RÅ 1936 Fi not. 211).

Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit här

i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen njuta avdrag

för bland annat periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,

som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla,

dock att avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens

hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för

vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och 32 §

1 mom. stadgas, att till intäkt av tjänst hänföres periodiskt understöd eller

därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt bland annat 46 §

är berättigad till avdrag därför. Samma bestämmelser med avseende å avdragsrätt

och skattskyldighet för periodiskt understöd gälla jämlikt 2 § och

4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt vid den statliga beskattningen.

Frågan om införande av rätt till avdrag för periodiskt understöd till annans

undervisning eller uppfostran har tidigare varit föremål för riksdagens

bedömande. Sålunda framställdes yrkanden i sådant hänseende i ett flertal

vid 1945 års riksdag väckta motioner.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 24.

1945 års bevillningsutskott, som i sitt betänkande nr 17 yttrade sig över

jämväl andra motionsvis framställda yrkanden, förutsatte, att vissa spörsmål

angående avdragsrätt för periodiskt understöd skulle upptagas till behandling

av 1944 års allmänna skattekommitté. Utskottet anförde bl. a.,

att den skattelättnad, som kunde anses påkallad till följd av kostnaderna för

undervisning och uppfostran av den skattskyldiges egna barn under 18 år,

enligt då gällande bestämmelser vore avsedd att regleras genom ortsavdragen,

varför utskottet icke funne befogat, att avdrag för kostnader av angivet

slag därjämte skulle medgivas i form av periodiskt understöd. Vad anginge

avdragsrätt för periodiskt understöd till den skattskyldiges barn över 18 års

ålder skulle enligt utskottets mening en dylik avdragsrätt i regel endast

komma sådana skattskyldiga till godo, vilka ägde möjlighet att bereda sina

barn fortsatt utbildning. Utskottet ansåg däremot böra tagas under övervägande,

huruvida icke avdragsrätt kunde införas för bidrag till undervisning

eller uppfostran av andra barn än den skattskyldiges egna.

Riksdagen godkände bevillningsutskottets betänkande och lämnade i enlighet

med utskottets hemställan de motionsvis framställda yrkandena utan

åtgärd.

I två vid 1948 års riksdag väckta motioner framställdes yrkande om utredning

och förslag om skattefrihet för föräldrars eller anhörigas kostnader

för barns studier vid högre läroanstalter. Samma års bevillningsutskott anförde

i sitt över motionerna avgivna betänkande nr 31, att såväl frågan om

den skatterättsliga behandlingen av stipendier till undervisning eller utbildning

som spörsmålet om avdragsrätt för periodiskt understöd för undervisning

eller uppfostran vore under utredning inom 1944 års allmänna skattekommitté.

Med hänsyn därtill fann utskottet anledning saknas att förorda

skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om utredning i ämnet.

Riksdagen lämnade i enlighet med utskottets hemställan sistnämnda motioner

utan åtgärd.

Av innehållet i de nu förevarande motionerna må här återgivas följande.

Sedan år 1945, då bevillningsutskottet och riksdagen avvisade kraven om

revision av bestämmelserna rörande avdrag för periodiskt understöd, syntes

frågan ha kommit i ett nytt läge. Till inackorderade lärjungar vid läroverk,

kommunala mellanskolor, högre folkskolor, in. fl. läroanstalter utginge

nu icke behovsprövade grundstipendier å 500 kronor per läsår och till lärjungar,

vilka dagligen reste från bostadsorten till skolan och åter, icke behovsprövade

grundstipendier å högst 200 kronor per läsår. Dessutom utginge

i olika former behovsstipendier. För de universitets- och högskolestuderande

hade frågan om de sociala stödåtgärderna ännu icke fått en tillfredsställande

lösning. Den studentsociala utredningen hade emellertid i ett betänkande

(SOU 1948:42) föreslagit en rad studentsociala stödåtgärder, däribland

behovsprövade statsstipendier (motsvarande kostnader under nio

månader per år för kost eller för bostad och kost) för studerande med minst

genomsnittlig studiebegåvning.

Därest en reform skulle genomföras på grundval av studentsociala utred
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr

7

ningens förslag, komme möjligheterna för de mindre bemedlade att genomgå

universitets- eller högskoleutbildning att avsevärt underlättas. Det hade vid

remissbehandlingen påpekats, att skillnaden mellan olika familjers bidragsförmåga

på grund av den pågående, faktiska inkomstutjämningen i samhället

nu vore väsentligt mindre än den tidigare varit. Sveriges förenade studentkårer

anförde i anslutning till detta: »Då enligt verkställda utredningar

de ärliga studiekostnaderna för en student för närvarande belöper sig till

mellan 3 500 och 4 000 kronor, är det uppenbart, att endast en mycket ringa

del av landets inkomsttagare är i stånd att av sina löpande inkomster helt

bekosta exempelvis två barns uppehåll vid universitet eller högskola.» Detta

torde vara helt ostridigt när det gällde familjer i inkomstskikten närmast

över »stipendiegränsen» (uppskattningsvis 10 000 å 12 000 kronors årsinkomst),

men icke heller i fråga om familjer i högre inkomstlägen borde bidragsförmågan

överskattas.

En annan i detta sammanhang betydelsefull fråga vore den om avdragsrätt

för studiekostnader. I praxis medgåves icke dylikt avdrag. Detta kunde förefalla

rimligt i fråga om studier av vissa slag, såsom elementär allmänutbildning

eller hobbystudier, däremot icke beträffande studier, som vore avsedda

och även ägnade att främja förvärvet av intäkter. I det senare fallet

vore studiekostnaderna att betrakta som omkostnader för intäkternas förvärvande

och borde såsom sådana vara avdragsgilla. Därest studiekostnader

gjordes avdragsgilla, kunde denna avdragsrätt utnyttjas av exempelvis ett

lcontorsbiträde, som på kvällarna toge kurser i stenografi eller maskinskrivning.

När det emellertid gällde särskilt tidskrävande studier, vilka regelmässigt

bedreves utan att den studerande hade förvärvsinkomster samtidigt,

bleve avdragsrätten av föga värde, därest den icke finge utnyttjas under

andra beskattningsår än då omkostnaderna ägt rum.

Del syntes vara såväl rättvist som tekniskt möjligt att beträffande dem

som bedrivit studier medgiva, att avdragsrätten för studiekostnader finge utnyttjas

först sedan studierna avslutats och vederbörande inträtt i förvärvslivet.

Det måste i sådant fall bli fråga om avskrivning av studiekostnadsbeloppet

(examens förvärvskostnader). Av praktiska skäl torde det vara

lämpligt att draga en gräns vid studentexamen och i tidshänseende motsvarande

utbildning.

Grundtanken beträffande avskrivningsrätt vore, att de årliga avdragen

skulle vara avpassade så att anskaffningsvärdet i dess helhet avskreves under

den tidrymd tillgången beräknades vara ekonomiskt användbar. Tilllämpat

på den immateriella förmögenhetstillgång, som en examen kunde anses

utgöra, skulle detta innebära att studiekostnaden skulle vara i sin helhet

avdragen först vid inträdet i pensionsåldern. Betraktat ur statens synpunkt

vore det emellertid praktiskt taget likgiltigt om avskrivningstiden gjordes

kortare, och ur den enskildes synpunkt kunde detta anses önskvärt, framför

allt när det gällde de akademiker som vid inträdet i förvärvslivet vore

skuldsatta (dessa vore enligt 1945 års akademikerutredning i majoritet).

Det torde vara ofrånkomligt, att det avdragsgilla beloppet fastställdes efter

schablonmässiga grunder.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 24.

Utskottet. I de förevarande motionerna har hemställts, att riksdagen ville

i skrivelse till Kungi. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte snarast låta företaga

en utredning om möjligheterna att vid inkomsttaxeringen medgiva avdrag

för studiekostnader i huvudsaklig överensstämmelse med vad i motionerna

anförts. Vidare har i motionerna yrkats, att riksdagen måtte besluta

sådana ändringar i kommunalskattelagen att avdrag för periodiskt understöd

även finge ske för vad som utgått till annans undervisning.

Beträffande spörsmålet om införande av avdragsrätt för studiekostnader

har utskottet inhämtat, att en av Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO) till chefen för finansdepartementet i december 1949 gjord framställning

om utredning därutinnan överlämnats till 1944 års allmänna skattekommitté,

som därvid erhållit i uppdrag att verkställa sådan utredning.

Med hänsyn härtill finner utskottet anledning saknas att förorda skrivelse

till Kungl. Maj :t med hemställan om utredning i ämnet.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har frågan om rätt till

avdrag för periodiskt understöd till annans undervisning varit föremål för

riksdagens uppmärksamhet i anledning av motionsvis framställda yrkanden

vid 1945 och 1948 års riksdagar. De härutinnan framställda yrkandena

föranledde emellertid icke någon riksdagens åtgärd. Av nämnda års bevillningsutskott

framhölls därvid bl. a., att frågan om avdragsrätten för periodiskt

understöd för utredning hänskjutits till 1944 års allmänna skattekommitté.

Enligt vad utskottet inhämtat är den av 1944 års allmänna skattekommitté

i förevarande hänseende verkställda utredningen nu i det närmaste avslutad,

och kommittén avser att om några månader avgiva betänkande med

förslag i ämnet. På grund härav anser sig utskottet icke böra taga ställning

till den av motionärerna ifrågasatta utvidgningen av avdragsrätten för periodiskt

understöd. Utskottet avstyrker således motionerna jämväl i denna del.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 317 av herr Andrén och

11: 369 av herr Braconier m. fl. angående rätt att vid taxering

åtnjuta avdrag för periodiskt understöd till någons undervisning

eller uppfostran, m. m., icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 mars 1950.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 23.

507322. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.