Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående Sveriges anslutning till allmänna tulloch handelsavtalet

1950-03-14 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1950:26, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående Sveriges anslutning till allmänna tulloch handelsavtalet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 26.

1

Nr 26.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition angående Sveriges anslutning till allmänna

tull- och handelsavtalet (GATT), m. m., såvitt propositionen

hänvisats till bevillningsutskottet.

I en den 27 januari 1950 dagtecknad proposition, nr 52, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels för sin del godkänna Sveriges anslutning till allmänna tull- och

handelsavtalet enligt det i Annecy upprättade anslutningsprotokollet,

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att för Sveriges del godkänna sådana ändringar

i avtalet, som framdeles kunna komma att beslutas av de avtalsslutande

parterna, i den mån dessa ändringar icke kräva författningsändringar

av beskaffenhet att påkalla riksdagens medverkan,

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att, då förutsättningar härför inträtt, vidtaga

åtgärder för Sveriges definitiva anslutning till berörda avtal.

dels till Bidrag till G ATT-organisationen å tilläggsstat II till riksstaten för

budgetåret 1949/50 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

50 000 kronor,

dels ock till Bidrag till G ATT-organisationen för budgetåret 1950/51 under

sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 50 000 kronor.

Propositionen har, såvitt angår anvisande av anslag under sjunde huvudtiteln,

hänvisats till statsutskottet samt i övrigt till bevillningsutskottet.

Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) slöts i Geneve år 1947 såsom

resultat av omfattande tullförhandlingar, vilka genomfördes i samband med

arbetet på den sedermera i Havana definitivt utformade stadgan för en blivande

internationell handelsorganisation (ITO). Avtalet är det instrument,

varigenom stadgans syfte att sänka tullmurarna avses skola förverkligas,

men avtalet är samtidigt en självständig överenskommelse, som i avvaktan

på stadgans ikraftträdande omedelbart bringar i tillämpning de viktigaste

av de principer, på vilka stadgan vilar. Avtalet innehåller dels vissa med

stadgans bestämmelser analoga regler av allmänt handelspolitisk karaktär,

dels och framför allt listor över de tullmedgivanden (nedsättningar och

bindningar) som gjorts av de i förhandlingarna deltagande länderna. Man

har beräknat att de gjorda koncessionerna beröra i runt tal hälften av

världshandeln.

På inbjudan av avtalets signatärmakter, bland vilka återfinnas flertalet

viktigare handelsnationer, ha år 1949 i Annecy hållits nya tullförhandlingar

i syfte att ytterligare ett antal stater, däribland Sverige, skulle vinna an1

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. ATr 26.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 26.

slutning till avtalet. Resultatet av förhandlingarna har sammanfattats i ett

anslutningsprotokoll, angivande villkoren för de nytillträdande staternas

anslutning till avtalet. Vid protokollet äro fogade listor över de tullkoneessioner,

som gjorts av de i Annecy-förhandlingarna deltagande länderna.

Beträffande lydelsen av såväl det allmänna avtalet som anslutningsprotokollet

får utskottet hänvisa till de vid statsrådsprotokollet fogade bilagorna

1 och 2.

Yttranden över den i Annecy träffade överenskommelsen ha avgivits av

ett stort antal myndigheter och organisationer. Av dessa ha kommerskollegium

och generaltullstyrelsen samt Stockholms handelskammare, handelskammaren

i Göteborg, Skånes handelskammare, Kooperativa förbundet,

Sveriges allmänna exportförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund

och Sveriges lantbruksförbund samtliga tillstyrkt eller icke

haft något att erinra mot anslutningen, under det att lantbruksstyrelsen,

utan att direkt uttala sig i anslutningsfrågan, framställt erinringar mot de

svenska koncessionerna i fråga om vissa trädgårdsprodukter.

Beträffande de principiella synpunkterna på Sveriges anslutning till

GATT har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört följande:

»Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) är det instrument, varigenom

Havana-stadgans syfte att sänka tullmurarna avses skola förverkligas. Enligt

stadgans bestämmelser är ett biträdande av avtalet en förutsättning för

åtnjutande av ovillkorlig mest-gynnad-nationsbehandling. Vid en anslutning

till Internationella handelsorganisationen (ITO) — varom chefen för handelsdepartementet

senare denna dag framlägger förslag — är därför en

anslutning jämväl till GATT naturlig. GATT är emellertid samtidigt ett

fristående avtal, som i avvaktan på stadgans ikraftträdande omedelbart

bringar i tillämpning de viktigaste principer, vilka legat till grund för utformningen

av lTO:s uppgifter. De länder med vilka Sverige har mera utvecklade

handelsförbindelser äro i stor utsträckning anslutna till avtalet,

och ytterligare anslutningar äro att förutse såsom resultat av Annecy-förhandlingarna.

Handeln med de redan anslutna staterna omfattade sålunda

år 1948 68 % av vår införsel och 66 % av vår utförsel, medan handeln med

de i Annecy nytillkommande staterna samma år representerade 8 % av

vår införsel och 9 % av vår utförsel. En anslutning till GATT framstår därför

såsom en naturlig åtgärd i svensk handelspolitik.»

Departementschefen har därefter berört avtalets inverkan på vår handlingsfrihet

i allmänna handelspolitiska frågor och därom anfört följande:

»Vad de allmänna handelspolitiska spörsmålen beträffar äro avtalets regler

såsom tidigare framhållits analoga med motsvarande bestämmelser i

Havana-stadgan. Handelspolitiska beredningen och 1947 års kommiitterade

för utrikeshandelsfrågor, som i sitt yttrande över stadgan underkastat dessa

bestämmelser en ingående detalj granskning, ha icke i något fall funnit

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 26. 3

bestämmelserna vara sådana, att de icke skulle kunna godtagas för Sveriges

del. I yttrandet har som ett sammanfattande omdöme uttalats, att bestämmelserna

i stort sett erhållit en även ur våra speciella synpunkter tillfredsställande

utformning. Vad sålunda anförts äger givetvis tillämpning även i

den mån bestämmelserna återfinnas i GATT och dessa bestämmelser ha

icke heller föranlett några erinringar av de nu hörda remissinstanserna.

Det bör framhållas, att vissa av de spörsmål som chefen för handelsdepartementet

kommer att beröra i förutnämnda propositionsärende — bland

annat frågan om möjligheten att inom den internationella organisationens

ram genomföra den framtida svenska jordbrukspolitiken sådan den godkänts

av 1947 års riksdag —- ha i huvudsak samma aktualitet i nu före1- varande sammanhang. Lika litet som här åsyftade förhållanden synas behöva

hindra vår anslutning till ITO, lika litet torde de kunna anses lägga

hinder i vägen för vår anslutning till GATT.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen för artikel XV i GATT skall

part i avtalet antingen vara ansluten till Internationella valutafonden eller

träffa särskilt valutaavtal med de avtalsslutande parterna. I skrivelse den

8 december 1949 ha fullmäktige i riksbanken föreslagit, att Sverige skall

ansluta sig till fonden. Det är min avsikt att senare framlägga förslag angående

den ordning, i vilken ifrågavarande förutsättning för anslutning till

avtalet bör från svensk sida uppfyllas.»

I fråga om de tullkoncessioner, som gjorts å såväl svensk som utländsk

sida, innehåller propositionen följande uttalande av departementschefen:

»Vad först beträffar de utländska tullkoncessioner, som äro av intresse för

Sverige, äro dessa av mycket olika omfattning i skilda länder. Sammantagna

spänna de emellertid över ett så vidsträckt fält, att praktiskt taget varje

svensk exportartikel i åtminstone något land heröres av gjorda koncessioner.

Värdet av de enskilda koncessionerna är givetvis ganska växlande. En koncession

kan innebära väsentlig nedsättning av tullen, vilket kan väntas medföra

en avsevärd ökning av exporten, en annan koncession innebär endast

garanti för bibehållande av en tullsats, som i och för sig utgör ett betydande

hinder för exporten. Även en koncession av sistnämnda slag kan emellertid

ha betydelse i ett ändrat konkurrensläge och som utgångspunkt för nya

förhandlingar. Att de utländska koncessionerna som helhet betraktade innebära

väsentliga fördelar för den svenska exporten är i varje fall uppenbart.

De svenska koncessionerna beröra en betydande del av vår tulltaxa. De

innebära mestadels bindning av gällande tull eller tullfrihet och endast i

mindre utsträckning nedsättning eller borttagande av nu utgående tull. Givet

är att de fördelar på längre sikt, som avses skola åstadkommas genom

sänkning av tullmurarna mellan länderna, icke kunna ernås utan ömsesidiga

eftergifter. I saknad av tillräckliga hållpunkter för ett allmänt bedömande

av det nuvarande tullskyddets verkningar vid fri utrikeshandel är

det icke möjligt att avgiva ett direkt omdöme om den näringspolitiska innebörden

av de olika svenska koncessionerna. Dessa ha emellertid förberetts i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 26.

nära kontakt med näringslivets intressenter och torde på det hela taget ha

blivit avvägda under skäligt beaktande av föreliggande skyddsintressen. Vad

särskilt beträffar de av lantbruksstyrelsen berörda trädgårdsprodukterna så

äro koncessionerna på detta område liksom övriga koncessioner självfallet

betingade av önskemålet att få en uppgörelse till stånd och hade svårligen

kunnat undvikas utan äventyrande av ett tillfredsställande resultat av förhandlingarna.

På flera av ifrågavarande produkter få de nuvarande tullarna

anses vara anmärkningsvärt höga, och de gjorda koncessionerna avse till

stor del av statsfinansiella skäl införda tilläggstullar. De av lantbruksstyrelsen

framförda erinringarna torde därför icke få tillmätas avgörande betydelse

vid ställningstagande till överenskommelsen -— vilken icke på detta

stadium kan göras till föremål för några ändringar -— och böra enligt min

uppfattning icke få stå hindrande i vägen för en anslutning till avtalet med

därav följande förmåner för våra exportnäringar.

De svenska koncessionerna medgiva ett icke obetydligt mått av rörelsefrihet

även beträffande flera i avtalet bundna varuslag. Genom de förbehåll,

som i regel knutits till koncessioner i fråga om specifika tullsatser, har

vägen hållits öppen för en återgång, helt eller delvis, till förkrigstidens tullskydd.

Denna anordning medgiver även övergång till en mera allmän tilllämpning

av värdetullar, därest detta vid en framtida revision av tulltaxan

skulle befinnas önskvärt. Jag vill emellertid i detta sammanhang understryka

vad som av flera remissinstanser framhållits, nämligen att ifrågavarande

alternativa tullsatser endast utgöra den gräns, inom vilken man vid

en eventuell revision av taxan har att hålla sig. I vad mån de möjligheter till

höjning av tullen, som härigenom erbjuda sig, böra utnyttjas, blir självfallet

beroende på vad statsmakterna vid företagen omprövning av tullskyddet

finna påkallat.»

Vad slutligen angår de svenska tullkoncessionernas betydelse ur statsfinansiell

synpunkt inhämtas av propositionen, att koncessionerna enligt beräkningar

på grundval av 1948 års import skulle innebära en minskning av

tulluppbörden med omkring 22 miljoner kronor, varav större delen eller 14

miljoner kronor faller på borttagande av tilläggstullen å konstsilke och däremot

svarande nedsättning av tullen å konstsilkevaror. Till dessa 22 miljoner

kronor böra läggas 4 miljoner kronor, motsvarande den accis å inom landet

tillverkat konstsilke, vilken förutsättes skola avskaffas i samband med borttagandet

av tilläggstullen å samma material. Därest de i det föregående omförmälda

förbehållen i sin helhet utnyttjades, skulle i stället inträda en ökning

av tulluppbörden med omkring 20 miljoner kronor, varvid dock avgår

det mot konstsilkeaccisens bortfall svarande beloppet 4 miljoner kronor.

Utskottet. Den världsomfattande strävan att undanröja hindren för det

mellanfolkliga varuutbytet, som i fråga om tullar och liknande avgifter tagit

sig uttryck i allmänna tull- och handelsavtalet, måste enligt utskottets uppfattning

hälsas med tillfredsställelse, och utskottet finner det naturligt, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 26. 5

även Sverige lämnar sin medverkan i dessa strävanden genom att ansluta sig

till avtalet.

Självfallet innebär en sådan anslutning för oss liksom för andra länder en

inskränkning av rörelsefriheten i handelspolitiskt avseende.

I fråga om allmänna handelspolitiska åtgärder medför detta i huvudsak

samma problem som en anslutning till Internationella handelsorganisationen.

Den utredning som verkställts i samband med frågan om vår anslutning till

denna organisation har givit vid handen, att dessa problem för vår del icke

torde komma att erbjuda några oöverstigliga svårigheter. Det får sålunda

anses klarlagt, att en anslutning icke behöver föranleda omprövning av de

grunder för vår framtida jordbrukspolitik, som fastställts genom beslut av

1947 års riksdag. I detta riksdagsbeslut har klart förutsetts, att handelspolitiska

skäl kunna bli avgörande för valet av regleringsåtgärder. I överensstämmelse

härmed får det enligt utskottets uppfattning anses vara av mindre

betydelse, att en eller annan av de åtgärder, som diskuterades i den vid

nämnda riksdag framlagda jordbrukspropositionen, måhända kan komma att

visa sig oförenlig med avtalets bestämmelser, då det i varje fall torde vara

möjligt att i stället begagna åtgärder som äro tillåtna enligt avtalet. Utskottet

delar följaktligen departementschefens uppfattning att de spörsmål, som

sammanhänga med avtalets allmänna handelspolitiska bestämmelser, icke

kunna anses lägga hinder i vägen för vår anslutning till avtalet.

Vad därefter beträffar de enligt avtalet gjorda tullkoncessionerna är det uppenbart,

att dessa begränsa våra möjligheter att med tullar eller liknande avgifter

skydda olika grenar av inhemsk produktion. Koncessionerna ha emellertid

såvitt utskottet kunnat finna skett med all den varsamhet, som varit

förenlig med uppnåendet av förhandlingarnas syfte, och utskottet har med

tillfredsställelse funnit, att det varit möjligt att konstruera medgivandena på

ett sätt som ger viss rörelsefrihet vid en ur olika synpunkter önskvärd revision

av tulltaxan. Uteslutet är givetvis icke att vissa av de lämnade koncessionerna,

närmast de ovillkorliga tullnedsättningarna och bland dem av allt

att döma främst de som beröra trädgårdsodlingen, kunna komma att förorsaka

olägenheter för därav berörda produktionsgrenar. Dessa olägenheter

torde emellertid väl uppvägas av de fördelar, särskilt i form av ökade exportmöjligheter,

som avtalet otvivelaktigt är ägnat att medföra. I detta sammanhang

må jämväl erinras om de möjligheter, som enligt avtalets bestämmelser

linnas för revidering av de gjorda koncessionerna, därest detta

framdeles skulle visa sig av behovet påkallat.

Utskottet tillstyrker följaktligen att Sverige ansluter sig till allmänna tulloch

handelsavtalet enligt det i Annecy upprättade anslutningsprotokollet. Mot

de av Kungl. Maj :t begärda bemyndigandena att godkänna vissa ändringar i

avtalet samt att vidtaga åtgärder för Sveriges definitiva anslutning till

avtalet har utskottet icke något att erinra.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 52, såvitt densamma hänvisats till bevillningsutskottet,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 26.

1) för sin del godkänna Sveriges anslutning till allmänna

tull- och handelsavtalet enligt det i Annecy upprättade anslutningsprotokollet,

2) bemyndiga Kungl. Maj:t att för Sveriges del godkänna

sådana ändringar i avtalet, som framdeles kunna komma att

beslutas av de avtalsslutande parterna, i den mån dessa ändringar

icke kräva författningsändringar av beskaffenhet att

påkalla riksdagens medverkan, samt

3) bemyndiga Kungl. Maj :t att, då förutsättningar härför

inträtt, vidtaga åtgärder för Sveriges definitiva anslutning till

berörda avtal.

Stockholm den 14 mars 1950.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Ekman,

Gustaf Elofsson, Velander, Heuman, Franzon, Niklasson, Wehtje och Rosander

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Jonsson i

Skedsbygd, Kristensson i Osby, Sundström, Nilsson i Kristinehamn, Bladh*,

Gunnar sson, Edström och Åqvist*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Särskilt yttrande

av herrar Gustaf Elofsson, Niklasson och Jonsson i Skedsbygd, vilka anfört

följande:

»Sveriges anslutning till allmänna tull- och handelsavtalet, vilket Kungl.

Maj :t nu föreslagit riksdagen godkänna, kommer att medföra vissa ändringar

i gällande tullsatser. Bl. a. skall som en följd härav nedsättningar

företagas beträffande tullarna på vissa slag av köksväxter och frukt, som

kommer att kännbart drabba trädgårdsodlingen. Sålunda skall tullen på

färsk lök, vilken nu utgår med 5 kr. per 100 kg under tiden 1 januari—31

maj, och med 20 kr. under resten av året helt slopas under tiden 1 mars—

31 maj. Vidare vidtages en sänkning av tullen på vindruvor från 35 till

25 kr. per 100 kg. Importen av äpplen blir tullfri under tiden 1 februari—

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 26-

7

30 juni mot att den tidigare varit belagd med tull motsvarande 10 kr. för

100 kg under första halvåret. I fråga om päron skall tullen slopas för första

halvåret och under andra halvåret fastställas till 20 kr. per 100 kg. Enligt

gällande tulltaxa utgör tullen 10 kr. per 100 kg under tiden 1 december-—

30 juni och 20 kr. 1 juli—30 november, varjämte avsevärda tullnedsättningar

vidtagits för konserverad frukt och andra trädgårdsprodukter.

De vidtagna lättnaderna i tullsatserna på frukt och produkter därav komma

såsom lantbruksstyrelsen framhåller i sitt remissyttrande att avsevärt

försvåra avsättningen av svensk frukt. Den svenska fruktodlingen har under

senare år starkt utvidgats särskilt i södra och mellersta Sverige och utgör

numera en för det mindre jordbruket viktig produktionsgren. Antalet yrkesmässigt

bedrivna fruktodlingar beräknas överstiga 2 000, och under de senaste

10 åren har minst en miljon fruktträd årligen planterats. De stora

nyplanteringarna i södra Sverige avse huvudsakligen senmognande sorter,

vilka kunna lagras till långt fram på våren. Det framstår därför som föga

lämpligt att medge tullfrihet på importerade äpplen redan från den första

februari. I stället borde den nu utgående tullen för andra halvåret om 20 kr.

per 100 kg fastställts att gälla till den 15 mars. Det kan ifrågasättas huruvida

icke tullskyddet för äpplen borde höjas för att garantera avsättning

för den svenska äppleskörden särskilt under goda fruktår.

Samma synpunkter göra sig gällande beträffande tullen på päron. Denna

borde fastställts till 20 kr. per 100 kg under tiden 1 juli—15 mars.

Beträffande den vidtagna tullfriheten för löken kommer densamma att

verka oförmånligt för den svenska lökodlingen som tenderar att täcka det

inhemska behovet. Redan med nuvarande tullskydd kämpa lökodlarna med

avsättningssvårigheter, som givetvis komma att skärpas i och med tullfrihet

under vårmånaderna. Så har t. ex. under förra hösten avsevärda kvantiteter

lök exporterats varigenom man åstadkommit en lättnad på den inhemska

marknaden. Det kan vidare framhållas att lökodlarna inom vissa områden

planera att uppföra kyllagerhus för att kunna bevara en god kvalitet på

löken även mot konsumtionsårets slut. Den vidtagna tullfriheten kommer

att bli ett svårt streck i räkningen för dessa planer, vilkas förverkligande

torde vara beroende av möjligheterna att finna avsättning för den svenska

lökproduktionen.

Ett av de viktigaste medlen att förbättra småbrukets lönsamhet är en

utvidgad frukt- och köksväxtodling. Det torde icke kunna bestridas att en

ökad trädgårdsodling inom stora områden är lika betydelsefull för jordbrukets

rationalisering som komplettering med jord. Det synes därför knappast

stå i överensstämmelse med riktlinjerna för 1947 års jordbruksreform

att genom tullpolitiska åtgöranden begränsa trädgårdsodlingens utvecklingsmöjlighetcr.

Det borde ha varit möjligt att vid förhandlingarna om det allmänna

tull- och handelsavtalet bättre tillvarata den svenska frukt- och

grönsaksodlingens intressen just med hänsyn till 1947 års jordbruksprograin.

Detta borde ha varit så mycket lättare som både finansministern och handelsministern

förklara alt Sveriges anslutning till detta avtal och till den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 26-

internationella handelsorganisationen icke kommer att försvåra förverkligandet

av 1947 års beslut om de framtida riktlinjerna för jordbrukspolitiken.

Man kan inte undgå att konstatera att resultatet av de förda tullförhandlingarna

i samband med anslutning till detta internationella avtal resulterat

i ett betydligt försvagat tullskydd för här omnämnda produkter samt övriga

trädgårdsprodukter, såsom blommor och grönsaker. Man erhåller den uppfattningen

att dessa tullsänkningar vidtagits såsom bytesobjekt, när det gällt

att uppnå andra för våra förhandlare önskade ändringar i tulltaxorna.

Följden härav blir att man berövar odlarna av trädgårdsprodukter inte

bara möjligheten att upprätthålla sin odling i nuvarande omfattning utan

omöjliggör den tendens till mera omfattande självförsörjning på detta område,

som vårt land med en gynnsammare behandling av dessa tullfrågor

kunnat uppnå.

Värdet av att upprätthålla en så stor odling av dessa produkter som i

möjligaste mån svarat mot behovet inom landet framstår klart för landets

medborgare i avspärrningstider men denna odling bör även i tider med obeskurna

handelsförbindelser vara värdefull ur såväl valuta- som sysselsättningssynpunkt.

Därtill kommer såsom ett tungt vägande skäl att trädgårdsodlarna

berövas utkomstmöjligheter och få sina ekonomiska villkor försämrade.

Då denna fråga är av så viktig natur inte bara för trädgårdsodlarna utan

även ur samhällsekonomisk synpunkt, ha vi ansett oss böra i ett särskilt

yttrande uttala den förväntningen att Kungl. Maj :t måtte upptaga förnyade

förhandlingar med de avtalsslutande parterna i syfte att åstadkomma bättre

och effektivare tullskydd för lök och övriga trädgårdsodlingens produkter i

såväl färsk som konserverad eller på annat sätt beredd form.»

507352.

Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:88 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 s. 8 i texten