Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1950-03-16 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1950:27, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

1

Nr 27.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370), m. m.

I en den 27 januari 1950 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 71, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370),

samt

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928

(nr 379).

Rörande författningsförslagens lydelse tillåter sig utskottet hänvisa till

propositionen (s. 2—11).

Propositionen innehåller förslag till ändrade bestämmelser angående taxering

av vattenfallsfastighet. De föreslagna ändringarna avse i huvudsak att

som grund för värderingen av vattenfall skall läggas — i stället för lågvattenmängden

— en med utgångspunkt från medelvattenföringen beräknad

»taxeringsvattenföring», att vid taxeringen hänsyn skall tagas även till

väntad men ännu icke genomförd långtidsreglering, varom saknas föreskrift

i gällande bestämmelser, att värdet av damm för årsreglering av ett vattendrag

skall uppskattas helt fristående från värderingen av de vattenfall, som

draga nytta av regleringen, och icke som hittills inräknas i de senares värden,

därifrån sedan vid själva taxeringen få avdragas belopp som skola

taxeras hos regleringsdammen, att vid värdering av till kraftverk eller regleringsdamm

hörande anläggningar enligt anläggningskostnadsmetoden mera

utformade regler meddelas för vinnande av en säkrare uppfattning om de

verkliga anläggningskostnaderna (inklusive skadeersättningar och dylikt)

samt att särskilda konsulenter skola i mån av behov förordnas att biträda

beskattningsnämnderna vid taxeringen av vattenfallsfastighet.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Redan under förberedelserna till 1945 års allmänna fastighetstaxering

uppkom fråga om en revision av bestämmelserna om taxering av vattcnfallsfastigliet.

I anledning därav tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet

den 2 december 1943 överstelöjtnanten i väg- och vattenbyggnadskåren

M. A. R. Smedberg för överarbetning av nämnda bestämmelser.

Smedberg utarbetade i anledning härav en den 25 januari 1944 dagtecknad

1 Dihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. ZVr 27—28.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

promemoria med utkast till vissa ändringar. Efter remissbehandling av promemorian

kom emellertid departementschefen till den uppfattningen, att

för det dåvarande behovet av sådana ändringar icke vore större än att han

tills vidare kunde avstå från att framlägga förslag härom (se prop. nr 240/

1944, s. 32 o. f.).

Emellertid ansåg departementschefen frågan böra bli föremål för förnyad

utredning och tillkallade därför med stöd av Kungi. Maj :ts bemyndigande

den 12 december 1947 kammarrättsrådet F. O. Ljungberg, tillika ordförande,

överstelöjtnanten Smedberg och vattenrättsingenjören H. Hartzell

med uppdrag att såsom sakkunniga inom finansdepartementet utreda frågan

om revision av bestämmelserna om värdering av vattenfall med tillhörande

byggnader m. m. Efter fullgjort uppdrag avlämnade de sakkunniga, som antagit

namnet vattenfallstaxeringssakkunniga, den 30 november 1948 betänkande

med förslag till ändrade bestämmelser angående taxering av vattenfallsfastighet.

Över de sakkunnigas betänkande och förslag ha, efter remiss, yttranden

avgivits av kammarrätten, vattenfallsstyrelsen, Sveriges meteorologiska och

hydrologiska institut, länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,

Blekinge, Hallands, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs,

Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län, Svenska landskommunernas förbund, Sveriges industriförbund,

Svenska vattenkraftföreningen samt Motala ströms regleringsförening. Jämväl

Svenska elektricitetsverksföreningen och Indalsälvens regleringsförening

ha beretts tillfälle yttra sig i ämnet utan att dock begagna sig därav.

I anledning av i remissvaren framställda anmärkningar har därefter åt

regeringsrådet H. D. Fransén uppdragits att verkställa en överarbetning

av de sakkunnigas förslag i fråga om beräkning av den effekt, som skall

läggas till grund för värdering av oreglerat vattenfall, samt i fråga om hänsynstagande

vid värdeberäkningen till genomförd eller väntad långtidsreglering.

I anledning härav har Fransén till departementschefen avlämnat en den

21 november 1949 dagtecknad promemoria i ämnet.

Beträffande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen tilllåter

sig utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen

härutinnan återfinnes å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen:

Gällande bestämmelser om taxering av vattenfallsfastighet, s. 12—13.

Vattenfallstaxeringssakkunnigas förslag, s. 15—19.

Allmänna synpunkter på taxering av vattenfallsfastighet, s. 19—24.

Outbyggt vattenfall, s. 24—42.

Kraftverk, s. 42—56.

Värdet av möjlighet till årsreglering och värdet av redan genomförd sådan,

s. 57—83.

Ersättningskraft, s. 84—95.

Beskattningsort, s. 95—99.

Konsulenter för taxering av vattenfallsfastighet, s. 99—105.

Ändring av 17 § taxeringsförordningen, s. 106—108.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

3

Utskottet. För taxering av vattenfallsfastighet gälla specialbestämmelser,

som i huvudsak äro intagna i punkt 3 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen.

I dessa specialbestämmelser, vilka varit i stort sett i oförändrad

form gällande från och med 1933 års allmänna fastighetstaxering, ha i den

föreliggande propositionen föreslagits vissa ganska betydelsefulla ändringar.

Den viktigaste av dessa ändringar synes vara, att värdet av outbyggt vattenfall

skall uppskattas med utgångspunkt från en på grundval av medelvattenföringen

särskilt bestämd vattenföring, kallad taxeringsvattenföring,

i stället för som hittills med utgångspunkt från lågvattenföringen. Taxeringsvattenföringen

skall därvid bestämmas så att den giver uttryck för

hela den i vederbörande vattenfall ekonomiskt uttagbara vattenkraften, omräknad

till prima effekt.

Som motivering för förslaget har framhållits, att de nuvarande bestämmelserna

— enligt vilka den för värderingen avgörande kraftmängden beräknas

efter lågvattenföringen -— icke vore tillfredsställande, därför att med en sådan

norm i stort sett endast den prima kraften komme att påverka taxeringsvärdet.

Även den sekunda kraften måste emellertid anses ha ett värde. Så

torde ha varit fallet redan vid de nuvarande bestämmelsernas tillkomst år

1932, men förhållandet hade därefter accentuerats genom att utvecklingen

gått mot utvidgad samköming och ökad användning av den elektriska kraften

även för ändamål, som icke kräva permanent energitillgång.

En annan brist hos den nuvarande lagstiftningen har angivits vara den

oklarhet som råder i fråga om hänsynstagande till genom långtidsreglering

skapade värden. Bestämmelserna syntes utgå ifrån att sådana värden skulle

komma att inräknas i taxeringsvärdet genom att den grundläggande effekten

beräknades efter den faktiska vattenföringen. Emellertid funnes det ingen

garanti för att en reglering påverkade den faktiska vattenföringen så att den

genom regleringen orsakade värdeökningen toge sig uttryck i en motsvarande

ökning av lågvattenföringen. I varje fall kunde den faktiska vattenföringen

icke ha påverkats av en väntad men ännu icke genomförd reglering och en

sådan kunde också ha ett betydande värde. Resultatet hade i praktiken blivit

att regleringsvärdena icke blivit tillräckligt beaktade.

Det förefaller utskottet, som om den framförda kritiken mot de nuvarande

bestämmelserna vore befogad och som om med hänsyn härtill en omläggning

av förfarandet vid vattenkraftsvärdering vore ett verkligt behov. Härom

synes för övrigt såväl den juridiska som den tekniska expertisen

vara ense.

De föreslagna nya bestämmelserna kunna såvitt utskottet förstår ur principiell

synpunkt knappast göras till föremål för anmärkning. De innebära

att man i möjligaste mån skall söka fastställa vattenkraftens verkliga ekonomiska

värde och i så ringa utsträckning som de praktiska förhållandena tilllåta

använda sig av schabloner. Principiellt synes sålunda den i propositionsförslaget

förordade metoden ha stora företräden framför den hittills

tillämpade.

Emellertid har utskottet icke kunnat undgå alt finna att den nya metoden

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

ur praktisk synpunkt är förenad med vissa nackdelar. Det föreslagna förfaringssättet

har medfört, att någon fast värderingsgrund icke kunnat angivas

i författningstexten utan att denna i större utsträckning än hittills måst byggas

på den förutsättningen, att detalj anvisningar om förfarandet vid själva

värderingen skola lämnas i de s. k. »tabellerna», som bruka utarbetas före

varje allmän fastighetstaxering. Detta förhållande — i och för sig icke särskilt

tilltalande — har i sin tur medfört att det är svårt att bilda sig en uppfattning

om den nya metodens verkningar. Sålunda har, då förslag till dylika

anvisningar hittills icke hunnit utarbetas, möjlighet att verkställa en

provtaxering med användning av de nya bestämmelserna, innan de antagas

— en sådan skulle enligt utskottets mening varit av stort värde — icke

förelegat.

Då nämnda olägenheter synas vara ofrånkomliga för ernående av ett ur

andra synpunkter tillfredsställande taxeringsförfarande beträffande vattenkraften,

anser sig utskottet emellertid böra godtaga propositionsförslaget

i förevarande del. Utskottet förutsätter därvid, att de anvisningar, som

komma att utfärdas endast komma att innehålla tabeller och föreskrifter

som erfordras för en rätt tillämpning av de av riksdagen antagna författningsbestämmelserna.

En särskild garanti härför finner utskottet ligga i

att dessa anvisningar enligt förslaget skola fastställas av Kungl. Maj:t och

icke som hittills skett meddelas på ett mera informellt sätt.

Beträffande taxeringen av kraftverk är särskilt att märka, att förslaget

innehåller uttryckliga bestämmelser om att vid värdering av till sådant

hörande anläggningar, vilken värdering liksom hittills i regel skall ske enligt

den s. k. anläggningskostnadsmetoden, hänsyn skall tagas till utgivna

skadeersättningar och liknande utbetalningar. Utskottet anser liksom vattenfallstaxeringssakkunniga

och departementschefen det i princip vara riktigt

att de värden som vinnas genom dylika utbetalningar böra medräknas

vid kraftverkens taxering och att detta syfte på bästa och mest ändamålsenliga

sätt vinnes genom att värdena i fråga inräknas i värdet å de till kraftverket

hörande byggnaderna. Då de nuvarande bestämmelserna på förevarande

punkt lämnat plats för oklarhet och osäkerhet vid tillämpningen

och för övrigt icke synas ha innefattat garanti för att de ifrågavarande värdena

över huvud taget kommit att tagas i beaktande, synas de föreslagna

bestämmelserna vara bättre ägnade att i förevarande avseende leda till en

riktig taxering än de nuvarande. Då utskottet i övrigt ej har något att

erinra mot de ifrågasatta reglerna om taxering av kraftverk, finner sig

utskottet kunna godtaga propositionsförslaget även i denna del.

I fråga om taxering av regleringsdammar innebär propositionsförslaget,

att dessa skola värderas och taxeras som helt fristående anläggningar efter

samma regler som gälla för taxering av till kraftverk hörande anläggningar,

sedan regleringarnas s. k. naturvärde förts till vattenfallen. I anläggningskostnaden

för regleringsdammarna komma sålunda att inräknas jämväl

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

5

skadeersättningar och liknande utgifter, vilket förhållande här kan beräknas

få större betydelse än när det gäller kraftverk, eftersom de egendomsskador,

som orsakas av långtidsregleringar, äro förhållandevis större än de

som vållas av kraftverksanläggningar med tillhörande anordningar för korttidsreglering.

Då enligt nuvarande bestämmelser till regleringsdamm hänförts

endast ett värde motsvarande kostnaderna för själva dammbyggnaden

samt rensningar intill dammen ovan- och nedanför densamma, komma de

nya bestämmelserna att medföra en förskjutning av taxeringsvärdena så

att den del därav som motsvaras av ifrågavarande skadeersättningar — i

den mån dessa tidigare över huvud taget beaktats — kommer att flyttas från

vattenfallen till vederbörande regleringsdamm.

Denna förskjutning av taxeringsvärdena kommer att medföra att det

kommunala skatteunderlaget också förskjutes så att fastighetsskatten kommer

att minska i de kommuner, där vattenfallen äro belägna, och öka i den

kommun, där regleringsdammen ligger. Till detta förhållande medverkar

den föreslagna ändringen av 45 § kommunalskattelagen, som innebär, att

trots att en del av taxeringsvärdet flyttas över till regleringsdammskommunen

från kraftverkens nettointäkt i vattenfallskommunerna ändock får göras

procentavdrag i samma utsträckning som förut.

Utskottet förbiser icke, att härav föranledas vissa olägenheter för vattenfallskommunerna.

Då de värden det här kan bliva fråga om torde vara

ganska små i förhållande till vattenfalls- eller kraftverksvärdena i övrigt,

torde emellertid dessa olägenheter icke vara av större betydelse. Därtill kommer

att det enligt utskottets mening kan ifrågasättas om den nuvarande

fördelningen av det kommunala skatteunderlaget såvitt angår vattenkraften

är rättvis. Det förefaller, som om det vore skäligt att de kommuner som

gå miste om fastighetsskatteunderlag genom av vattendämning eller dylika

åtgärder orsakade skador å fast egendom bereddes kompensation härför,

eventuellt genom att få uppbära fastighetsskatten, helt eller delvis, för det

tilläggsvärde som tillförts vederbörande kraftverk genom dämningen. Utskottet

finner därför den föreslagna överflyttningen av skatteunderlag från

vattenfallskommunerna till regleringsdammskommuncn vara — om icke en

i alla avseenden fulländad åtgärd för tillgodoseendet av rättvisa kommunerna

emellan, eftersom regleringsskador kunna ha åsamkats även egendom

inom andra kommuner än den, där regleringsdammen är belägen —- så

dock ett steg i rätt riktning. Utskottet har därför intet att invända mot de

föreslagna bestämmelserna såvitt denna fråga angår.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om alt spörsmålet om gottgörelse

till bygd för skada, som föranledes av vattenkraftanläggningar och vattenregleringar,

för tillfället är under utredning och att därvid, enligt vad utskottet

inhämtat, även frågan om ändring av bestämmelserna om fördelning

av det kommunala fastighetsskatteunderlaget i hithörande fall är under

övervägande. Det vore enligt utskottets mening önskvärt, att nämnda utredning

kunde fullföljas och avslutas så tidigt att förslag i sistnämnda fråga

kunde föreläggas riksdagen före nästa allmänna fastighetstaxering.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

Ej heller i övrigt har utskottet något att erinra mot de föreslagna bestämmelserna

om taxering av regleringsdamm.

De ifrågasatta nya bestämmelserna om beaktande av ersättningskraft vid

taxeringen ha icke givit utskottet anledning till erinran.

Beträffande reglerna om beskattningsort för vattenfallsfastighet får utskottet

hänvisa till vad utskottet anfört i samband med frågan om taxering

av regleringsdammarna. I övrigt biträder utskottet vad departementschefen

härom anfört.

Utskottet biträder jämväl propositionsförslaget i vad det avser inrättande

av särskilda konsulenter för taxering av vattenfallsfastighet samt ändring

i 17 § taxeringsförordningen, som innehåller föreskrifter om de uppgifter

som skola lämnas av vattenfallsägare i allmän fastighetsdeklaration.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 71, antaga de vid propositionen fogade

förslagen till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370), samt

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28

september 1928 (nr 379).

Stockholm den 16 mars 1950.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Wahlmark, Sjödahl, Ekman, Velander,

Heuman, Franzon, Niklasson, Wehtje* och Petrén samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund*, Jonsson i

Skedsbygd, Orgård, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn, Persson i

Svensköp*, Sjölin, Bladh och Gunnarsson.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:89 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten