Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser rörande beskattning av äkta makar.

1950-04-27 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1950:32, Betänkande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser rörande beskattning av äkta makar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32.

1

Nr 32.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om ändrade bestämmelser rörande beskattning av äkta

makar.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande av utskottet till behandling

i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna I: 162 av fru Svenson in. fl. och II: 201 av

herr Nilson i Spånstad, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta sådana

ändringar i skattelagarna, att den rätt, som tillkommer gift förvärvsarbetande

kvinna till förvärvsavdrag med hälften av inkomsten, dock högst 1 000

kronor, vid den statliga inkomstbeskattningen och med 300 kronor vid den

kommunala beskattningen, utsträckes att gälla även för gift kvinna, som

biträder mannen i förvärvsverksamheten, i enlighet med vad i motionerna

angivits, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderliga lagtextändringar;
2)

de likalydande motionerna I: 316 av herr Andrén m. fl. och II: 373 av

herr Hjalmarson in. fl., vari hemställts, att riksdagen ville för sin del besluta

dels sådana ändringar av kommunalskattelagen och förordningen om

statlig inkomstskatt, att rätten till förvärvsavdrag — där hustru biträtt mannen

i dennes förvärvsverksamhet — må fr. o. m. 1951 års taxering tillkomma

skattskyldig som haft inkomst av jordbruksfastighet eller av rörelse,

dels sådana ändringar fr. o. m. den 1 januari 1952 av vederbörande skattetörfattningar,

att äkta makar bli beskattade enligt ett av motionärerna förordat

system, dels ock att vederbörande utskott ville utarbeta förslag till den

författningstext, som av motionerna betingas; samt

3) motionen 11:371 av herrar Kristensson i Osby och Ohlin, vari hemställts,

»att riksdagen måtte besluta hemställa hos Kungl. Maj :t, att 1949

års skatteutredning måtte få i uppdrag att utreda frågan om en höjning för

äkta makar av det skattefria beloppet vid den årliga förmögenhetsbeskattningen».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

\ikandcna,

det följande, hänvisa till motionerna I: 162, I: 316 och II: 371.

De nu gällande bestämmelserna rörande beskattning av äkta makar ha

i huvudsak följande innebörd. Jämlikt 52 § 1 mom. kommunalskattelagen

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. AV 32.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 32.

taxeras äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, envar

för sin inkomst samt mannen därjämte för boets gemensamma inkomst. Ha

allmänna avdrag helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast

berättigade makens skattepliktiga inkomst, må bristen avräknas å den andra

makens inkomst i samma kommun. Skatteplikt bedömes med hänsyn till

båda makarnas sammanlagda inkomst. Ortsavdrag ävensom beskattningsbar

inkomst beräknas för makarna gemensamt. Den beskattningsbara inkomsten

fördelas å makarna efter förhållandet mellan deras i kommunen

taxerade inkomster. Bestämmelser av i huvudsak samma innehåll gälla jämlikt

11 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt och 12 § 1 mom. förordningen

om statlig förmögenhetsskatt, dock att fördelning å makarna i

dessa fall icke företages av den för dem gemensamt beräknade beskattningsbara

inkomsten eller den för dem gemensamt beräknade beskattningsbara

förmögenheten utan i stället av den därå belöpande skatten.

På grund av stadgande i 46 § 3 mom. kommunalskattelagen får särskilt

avdrag åtnjutas av gift kvinna med förvärvsarbete (det s. k. avdraget för

gift kvinna). Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under

större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft inkomst

av rörelse eller av eget arbete, må hon, om och i den mån hennes inkomst

därtill förslår, i hemortskommunen åtnjuta avdrag med 300 kronor.

En bestämmelse av motsvarande innebörd finnes i 4 § 2 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt, dock att avdrag enligt sistnämnda stadgande må

åtnjutas med ett belopp motsvarande hälften av nämnda inkomst, dock högst

med 1 000 kronor.

I ett den 2 september 1949 avgivet betänkande (SOU 1949: 47) ha sambeskattningssakkunniga

framlagt förslag till ändrade bestämmelser rörande

beskattningen av äkta makar.

De sakkunniga ha föreslagit ett bibehållande av sambeskattningen såsom

princip i skattelagstiftningen såväl beträffande inkomstbeskattningen av

äkta makar som i fråga om beskattningen av äkta makars förmögenhet. I

fråga om metoden för sambeskattningens ordnande ha de sakkunniga föreslagit

en beskattning av äkta makar efter i huvudsak samma grunder, som

för närvarande gälla. Det nuvarande avdraget för gift kvinna föreslås skola

omformas till ett särskilt förvärvsavdrag för gift kvinna. Avdraget har för

den statliga inkomstbeskattningens vidkommande utformats efter i huvudsak

samma principer som gälla för närvarande, vilket bl. a. innebär, att

avdraget skall åtnjutas med hälften av inkomsten, dock med högst 1 000

kronor. Vid kommunalbeskattningen föreslås avdraget skola utgå efter enahanda

principer, ehuru med ett maximibelopp av 500 kronor.

Såsom en nyhet föreslå de sakkunniga, att förvärvsavdrag skall tillämpas

även vid den s. k. faktiska sambeskattningen, d. v. s. i fråga om hustrur, som

biträda mannen i dennes förvärvsverksamhet. Gift man, vars hustru genom

att utföra arbete i någon av förvärvskällorna jordbruk, rörelse, tjänst

och tillfällig förvärvsverksamhet bidragit till mannens inkomst i förvärvs
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32.

3

källan, föreslås skola äga rätt åtnjuta ett avdrag av i princip samma omfattning

som gäller i fråga om hustru med egen arbetsinkomst. I här avsedda

fält skall enligt de sakkunnigas förslag det av hustrun utförda arbetet

åsättas särskilt värde, vilket emellertid ej får överstiga en tredjedel av nettointäkten

(respektive inkomsten) i förvärvskällan.

Vid betänkandet ha fogats särskilda yttranden av ledamöterna Ebon Andersson

och Ingrid Gärde Widemar.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna I: 162 och II: 201 ha motionärerna uttalat,

att de utan att närmare taga ställning till sambeskattningssakkunnigas förslag

i dess helhet ville föreslå, att riksdagen redan i år beslutade förverkliga

de sakkunnigas förslag om att rätten till förvärvsavdrag skulle tillkomma

även gifta kvinnor, som biträdde mannen i förvärvsverksamheten. Det kunde

enligt motionärernas mening inte vara försvarligt att längre uppskjuta

denna reform av skattelagstiftningen, alldeles oavsett vilken ställning riksdagen

kornine att slutligt ta till frågan om sambeskattningen. Det förvärvsavdrag,

som provisoriskt utgått sedan 1948, borde gälla även för inkomsten

av det arbete jordbrukarens och rörelseidkarens hustru lade ned i verksamheten.

Om gift man haft inkomst av jordbruksfastighet, rörelse, tjänst eller

tillfällig förvärvsverksamhet och någon del av inkomsten härrörde från

hustruns arbete, borde mannen få avdrag med hälften av värdet av hustruns

arbete, dock högst 1 000 kronor. Därvid finge värdet av hustruns arbete,

efter beskattningsnämnds prövning, anses motsvara högst en tredjedel

av inkomsten från verksamheten i fråga i överensstämmelse med sambeskattningssakkunnigas

förslag.

I de likalydande motionerna I: 316 och II: 373 har erinrats om sakkunnigledamoten

Ebon Anderssons särskilda yttrande, vilket fogats till sambeskattningssakkunnigas

betänkande. I detta yttrande förordades ett system för

äkta makars beskattning av följande innehåll. Äkta makars taxerade inkomster

skulle sammanläggas. Den sammanlagda inkomsten skulle därefter

delas i två lika delar, å vilka skatt uträknades enligt de grunder som

gällde för icke gift person. Summan av de sålunda för varje hälft beräknade

skatterna skulle utgöra makarnas gemensamma skatt, vilken fördelades

å makarna i förhållande till deras taxerade inkomster. Förmögenhetsskatt

för äkta makar skulle beräknas efter samma princip. Detta nya system

för beskattning av äkta makar syntes motionärerna leda till en rättvisare

fördelning av skatterna mellan gifta och ogifta än det nuvarande systemet.

Såsom även framhållits av Ebon Andersson i hennes särskilda yttrande

kunde ett s. k. förvärvsavdrag kombineras med det av henne förordade lika

väl som med det nuvarande systemet. Enligt motionärernas mening borde

detta ske. Motionärerna ansåge emellertid, att förvärvsavdrag endast borde

utgå till sådana förvärvsarbetande gifta kvinnor, som hade minderåriga

barn. Vad avdragets storlek beträffade, ansåge motionärerna sig för närva
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 32.

rande icke kunna föreslå högre belopp än som nu utginge. Avdrag för gift

kvinna utginge enligt gällande ordning endast då hustrun åtnjöte egen inkomst

av arbete eller av rörelse. Avdragsrätten syntes motionärerna böra

utsträckas att omfatta även det fall att inkomsten härrörde av jordbruksfastighet.

Ur rättvisesynpunkt borde detta avdrag vidare tillkomma sådana

familjer, där hustrun biträdde mannen i dennes förvärvsverksamhet. För

att taxeringsnämnderna skulle gå i land med uppgiften att verkställa den

för sådant fall nödvändiga värderingen av hustruns arbete, syntes rätten

till avdrag emellertid böra inskränkas till förvärvskällorna jordbruksfastighet

och rörelse.

Motionärerna toge för givet att den skattelättnad, som från 1949 års

skatteutrednings sida kunde ifrågakomma, till sitt totalbelopp komme att

åtminstone vara av den storlek att den motsvarade en sänkning av uttagningsprocenten

med 10 enheter. Skulle någon lättnad därutöver tills vidare

icke kunna genomföras, borde enligt motionärernas mening hela lättnaden

komma familjerna till godo på så sätt att det ovan skisserade systemet för

beskattning av äkta makar genomfördes.

Motionärerna hade ansett sig böra föreslå, att det förordade systemet

skulle träda i kraft först den 1 januari 1952. Det vore emellertid angeläget

att riksdagen redan innevarande år fattade beslut om systemets genomförande.

Frågan om avvägningen mellan gifta och ogifta borde nämligen vara

avgjord, innan man toge ställning till skatteskalornas utformning. Kravet

på jämlikhet mellan olika grupper yrkesarbetande gifta kvinnor framstode

emellertid för motionärerna med sådan styrka, att motionärerna ansåge en

ändring i förevarande avseende vara påkallad med det allra snaraste. Motionärerna

föresloge därför, att det för ifrågavarande jordbrukare och rörelseidkare

infördes en sådan avdragsrätt redan fr. o. in. nästa års taxering.

I motionen II: 371 har framhållits att, om två ensamstående med förmögenhet

något understigande 30 000 kronor inginge äktenskap med varandra,

årlig förmögenhetsskatt komme i och med äktenskapets ingående att utgå,

trots att de tidigare varit fria från denna skatt. För att skapa trygghet åt

familjer förelåge, särskilt om barn funnes, ett behov av större kapitaltillgångar

än för ensamstående. Utifrån denna utgångspunkt syntes det befogat,

att reglerna om förmögenhetsbeskattningen för äkta makar utformades

så, att gränsen för den beskattningsfria förmögenheten höjdes. Synpunkter

kunde med hänvisning till den genom äktenskapet erhållna större skattekraften

anföras mot att gränsen höjdes till det dubbla beloppet. Med hänsyn

härtill kunde det övervägas att den skattefria förmögenheten bestämdes till

lämpligt belopp mellan 45 000 och 60 000 kronor. Olägenheterna med nuvarande

ordning torde berättiga, att frågan upptoges till utredning lämpligtvis

genom 1949 års skatteutredning.

Utskottet. Med samtliga de förevarande motionerna åsyftas ändrade bestämmelser

angående beskattning av äkta makar. I de likalydande motio
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32. 5

nerna I: 162 och II: 201 har hemställts, att den rätt till avdrag som nu tillkommer

gift förvärvsarbetande kvinna, måtte utsträckas att gälla även för

gift kvinna, som biträder mannen i dennes förvärvsverksamhet. Ett yrkande

av i huvudsak samma innebörd har framförts i de likalydande motionerna

I: 316 och II: 373. Därjämte har i sistnämnda motioner yrkats, att riksdagen

för sin del måtte besluta införande från och med den 1 januari 1952 av det

system för beskattning av äkta makar, som förordats av fröken Ebon Andersson

i hennes vid sambeskattningssakkunnigas betänkande fogade särskilda

yttrande. I motionen II: 371 har yrkats, att riksdagen måtte hemställa

hos Kungl. Maj :t att 1949 års skatteutredning måtte få i uppdrag att utreda

trågan om en höjning av det skattefria beloppet för äkta makar vid den årliga

förmögenhetsbeskattningen.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen ha sambeskattningssakkunniga

den 2 september 1949 avgivit betänkande med förslag till ändrade

bestämmelser rörande beskattningen av äkta makar. Sedan efter remiss yttranden

över betänkandet avgivits av ett flertal myndigheter och sammanslutningar,

har frågan hänskjutits till förnyad utredning. Genom beslut den 17

mars 1950 har nämligen Kungl. Maj :t förordnat, att det åt 1949 års skatteutredning

lämnade uppdraget att verkställa en översyn av skatterna till

staten och deras verkningar skall utvidgas till att avse jämväl frågan om

principerna för beskattning av äkta makar. Vid föredragning av ärendet inför

Kungl. Maj :t har chefen för finansdepartementet anfört bl. a., att vid

den förnyade utredningen i ämnet borde med utgångspunkt från den samlade

skattesumma, som funnes böra uttagas av de skattskyldiga, prövas olika

möjligheter att lösa frågan om äkta makars beskattning. Sålunda borde en

närmare undersökning komma till stånd bl. a. angående möjligheterna att

lösa frågan enligt särbeskattningslinjen. Man syntes därvid böra utgå från

att samtliga skattskyldiga skulle tillerkännas ett lika stort ortsavdrag och

att make skulle äga rätt att utnyttja avdrag, som andre maken på grund

av bristande inkomst icke kunde utnyttja. Den skärpta beskattning av ensamstående,

vilken följde av att ortsavdraget för dessa skattskyldiga minskade

allt eftersom inkomsten ökade, kunde vid ett så anordnat särbeskattningssystem

icke bibehållas. Vid utredningen borde vidare prövas en modifierad

sambeskattningslinje, innebärande afl makarnas sammanlagda inkomst

vid skattläggningen i lämplig proportion uppdelades mellan makarna

och skatt beräknades särskilt å vardera delen av inkomsten. Emellertid

syntes en dylik överflyttning av inkomst från den ena maken till den andre

icke böra tillåtas i obegränsad omfattning utan allenast intill visst angivet

belopp. Skatteutredningen borde givetvis vara oförhindrad att söka en lösning

av sambeskattningsproblemet även efter andra linjer än de här angivna.

Vilket system som än förordades måste beaktas angelägenheten av

att systemet läte sig väl förena med källskattens avdragsregler.

I likhet med chefen för finansdepartementet anser utskottet, att spörsmålet

om äkta makars beskattning icke bör behandlas isolerat från frågan

om skattefördelningen mellan olika inkomstgrupper. Det må i detta sam
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr .12.

manhang nämnas, att det övervägande flertalet av de över sambeskattningssakkunnigas

betänkande hörda myndigheterna och sammanslutningarna uttalat

sig för en förnyad utredning av frågan om äkta makars beskattning.

Att såsom i de likalydande motionerna I: 316 och II: 373 hemställts nu taga

ställning till problemet om äkta makars beskattning bör därför enligt utskottets

mening icke ifrågakomma. Med hänsyn härtill och då 1949 års

skatteutredning erhållit i uppdrag att ytterligare utreda frågan om principerna

för beskattningen av äkta makar avstyrker utskottet dessa motioner

i nu berörda del.

Vidkommande härefter de framförda yrkandena om sådana ändringar av

kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt, att gitt

man, vars hustru biträder honom i hans förvärvsverksamhet, skall erhålla

rätt till s. k. förvärvsavdrag, får utskottet erinra om att dessa yrkanden —

såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen — i huvudsak överensstämma

med sambeskattningssakkunnigas förslag till förvärvsavdrag vid

den s. k. faktiska sambeskattningen. Flertalet myndigheter och sammanslutningar,

som efter remiss yttrat sig över de sakkunnigas förslag i denna del,

ha avstyrkt detsamma eller framfört erinringar emot förslagets utformning.

Därvid har framhållits, att en rättvis och likformig tillämpning av de föreslagna

bestämmelserna om förvärvsavdrag icke vore möjlig att åstadkomma.

Sålunda har uttalats bl. a., att taxeringsnämnderna i allmänhet och särskilt

i städerna saknade den personkännedom, som vore erforderlig för bedömande

av i självdeklaration lämnade uppgifter angående omfattningen

och värdet av hustruns arbetsinsats i mannens förvärvsverksamhet. Sagda

förhållande kunde förväntas medföra en schablonmässig tillämpning, och

det vore vidare på grund av avdragets svårbedömliga karaktär icke osannolikt,

att avdraget skulle komma att i allmänhet beviljas med maximalt

belopp. Slutligen ha farhågor uttalats för att förvärvsavdragets utvidgning

skulle öppna möjligheter till skatteflykt.

I betraktande av de mycket allvarliga invändningar, som sålunda framförts

emot sambeskattningssakkunnigas förslag till utsträckning av förvärvsavdraget

att gälla jämväl vid den faktiska sambeskattningen, kan utskottet

i sakens nuvarande läge icke förorda författningsändringar av sådan

innebörd. En omprövning av denna fråga finner utskottet därför nödvändig,

och utskottet förutsätter, att eu sådan kommer att företagas vid

den fortsatta utredningen. Utskottet utgår därvid ifrån att vid utredningen

skall eftersträvas att nå likställighet mellan olika kategorier förvärvsarbetande

gifta kvinnor. På grund härav avstyrker utskottet de likalydande motionerna

I: 162 och 11:201 ävensom de likalydande motionerna 1:316 och

II: 373 i sistnämnda del.

Vad slutligen angår den i motionen II: 371 berörda frågan förutsätter utskottet,

att densamma tages under omprövning vid den av Kungl. Maj :t beslutade

fortsatta utredningen. Syftet med motionen torde fördenskull få

anses tillgodosett.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32■ 7

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: 162 av fru Svenson

m. fl. och II: 201 av herr Nilson i Spånstad om rätt för gift

kvinna, som biträder mannen i förvärvsverksamhet, att vid

taxering åtnjuta s. k. förvärvsavdrag, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

2) att de likalydande motionerna 1:316 av herr Andrén

in. fl. och II: 373 av herr Hjalmarson m. fl. om ändrade bestämmelser

rörande beskattningen av äkta makar icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

3) att motionen II: 371 av herrar Kristensson i Osby och

Ohlin angående utredning om höjning för äkta makar av

det skattefria beloppet vid den årliga förmögenhetsbeskattningen

måtte anses besvarad genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 27 april 1950.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,

Gustaf Elofsson, Velander, Heuman, Niklasson, Falk och Rosander; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Kristensson

i Osby, Nilsson i Kristinehamn, Persson i Svensköp, Sjölin, Ohlsson i Kastlösa,

Vigelsbo, Bladh och Nilsson i Svalöv.

Reservationer

I) av herrar Gustaf Elofsson, Velander, Niklasson, Kristensson i Osby,

Persson i Svensköp, Sjölin, Vigelsbo och Nilsson i Svalöv, vilka beträffande

ciet s. k. förvärvsavdraget för hustru, som medverkar i mannens förvärvsverksamhet,

ansett, att utskottet bort uttala, att ifrågavarande spörsmål är

av sådan betydelse att nu gällande provisoriska bestämmelser på ifrågavarande

område borde kompletteras i huvudsak på det sätt sambeskattningssakkunniga

föreslagit utan avvaktan av den ytterligare utredning av frågan

om äkta makars beskattning, som kommer att äga rum, samt att utskottet

i enlighet härmed bort hemställa,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 32.

att riksdagen måtte, i anslutning till de likalydande motionerna

I: 162 av fru Svenson m. fl. och II: 201 av herr Nilson

i Spånstad m. fl. samt de likalydande motionerna I: 316

av herr Andrén m. fl. och II: 373 av herr Hjalmarson m. fl.,

antaga följande

1) Förslag

till

lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, dels att 46 § 3 inom. samt punkt 2 av anvisningarna

till 20 § kommunalskattelagen den 28 september 19281 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives, dels att till 46 § samma lag skall fogas ett

nytt moment, betecknat 4 mom., av den lydelse nedan angives, dels ock att

till anvisningarna till 46 § skall fogas en ny anvisningspunkt, betecknad

punkt 4, av den lydelse nedan angives.

46

3 mom. Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under

större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft

inkomst av jordbruksfastighet, av rörelse eller av eget arbete, må hon, om

och i den mån sådan hennes inkomst därtill förslår, i hemortskommunen

åtnjuta avdrag med 300 kronor.

4 mom. Har gift man, som levt tillsammans med sin hustru och under

större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under beskattningsåret

haft inkomst av jordbruksfastighet, av rörelse eller av eget arbete och

finnes sådan inkomst till någon del härröra av arbete, som i förvärvskällan

utförts av den skattskyldiges hustru, må mannen i hemortskommunen åtnjuta

avdrag med ett belopp, motsvarande hälften av värdet av hustruns

arbete. Nämnda värde må, efter beskattningsnämnds beprövande, anses motsvara,

i fråga om jordbruksfastighet och rörelse högst en tredjedel av nettointäkten

och i fråga om arbete högst en tredjedel av inkomsten. I förvärvskällorna

jordbruksfastighet och rörelse må avdrag, som här sagts, åtnjutas allenast

i den mån inkomsten i förvärvskällan därtill förslår.

Avdrag enligt detta mom. må ensamt eller tillsammans med avdrag enligt

3 mom. icke överstiga 300 kronor.

1 Senaste lydelse av 46 § 3 mom., se 1947:575 och av punkt 2 av anvisningarna till 20 §,

se 1945:897.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 32.

Anvisningar

till 20 §.

2. Från föreskriften om att skattskyldig ej må avdraga värdet av arbete,

som i hans förvärvsverksamhet utförts av andra maken, föreligger, såsom

framgår av 46 § 4 inom., i vissa fall undantag i fråga om arbete, som utförts

av gift kvinna.

Hemmavarande barn---enligt 51 §.

Frågan om---(se 65 §).

till 46 §.

4. Vid bedömandet av värdet av hustruns arbetsinsats i mannens förvärvsverksamhet

bör hänsyn tagas till huruvida hustrun ersätter lejd arbetskraft,

för vilken mannen ägt åtnjuta avdrag. Inom förvärvskällorna

tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet kunna omständigheterna endast mera

sällan vara sådana, att avdrag jämlikt 4 mom. skall medgivas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1951; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om eftertaxering för år 1950 och tidigare år.

2) Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 4 § förordningen den 26 juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt.

Härigenom förordnas, dels att 4 § 2 inom. förordningen den 26 juli 1947

om statlig inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,

dels ock att till samma paragraf skall fogas ett nytt moment, betecknat

0 inom., av den lydelse nedan angives.

4 §•

2 mom. Gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och som under

större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, äger därutöver, om

hon under året haft inkomst av jordbruksfastighet, av rörelse eller av eget

arbete, åtnjuta avdrag med ett belopp motsvarande hälften av nämnda inkomst,

dock högst med 1 000 kronor.

3 mom. Har gift man, som levt tillsammans med sin hustru och under

större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under beskattningsåret

haft inkomst av jordbruksfastighet, av rörelse eller av eget arbete och

finnes sådan inkomst till någon del härröra av arbete, som i förvärvskällan

utförts av den skattskyldiges hustru, må mannen åtnjuta avdrag med belopp,

motsvarande hälften av värdet av hustruns arbete. Nämnda värde må,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 32.

efter beskattningsnämnds beprövande, anses motsvara högst en tredjedel

av inkomsten i förvärvskällan.

Avdrag enligt detta mom. må ensamt eller tillsammans med avdrag enligt

2 mom. icke överstiga 1 000 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om eftertaxering för är 1950 och

tidigare år.

II) av herrar Vetander och Nilsson i Svalöv, vilka under hänvisning till

innehållet av de likalydande motionerna 1:316 av herr Andrén in. fl. och

II: 373 av herr Hjalmarson in. fl. ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte dels i princip besluta, att beskattningen

av äkta makar skall, med giltighet från och med den

1 januari 1952, anordnas enligt det system, som förordats av

sakkunnigledamoten Ebon Andersson enligt det av henne till

sambeskattningssakkunnigas år 1949 avgivna betänkande —

SOU 1949: 47 — fogade särskilda yttrandet, dels ock i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville utarbeta

samt för 1951 års riksdag framlägga förslag till de bestämmelser

i författningsväg, som föranledas av det sålunda avsedda

principiella ställningstagandet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32.

11

Bilaga.

Kortfattad redogörelse för innehållet i remissyttrandena över

sambeskattningssakkunnigas förslag till förvärvsavdrag.

De sakkunnigas förslag i avseende å förvärvsavdraget sammanfattas här i

två huvudpunkter, under vilka även redovisas remissinstansernas yttranden.

1. Avdraget för gift kvinna föreslås skola tillkomma gift kvinna, som haft

inkomst av jordbruksfastighet, rörelse, tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet.

Inkomsten skall ha härrört från hennes arbete i förvärvskällan.

Om inkomsten allenast till viss del härrör av hennes arbete, skall alltså

värdet av arbetet uppskattas.

Vid taxeringen till kommunal inkomstskatt ändras det nu till 300 kronor

maximerade avdraget, som upp till detta maximum avser hela inkomsten,

sålunda:

a) beträffande jordbruksfastighet och rörelse hälften av nettointäkten,

dock högst den till kommunal inkomstskatt skattepliktiga inkomsten,

b) beträffande tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet hälften av inkomsten,

c) i varje fall högst 500 kronor.

Vid taxering till statlig inkomstskatt föreslås en motsvarande bestämmelse.

Avdraget må vid denna taxering ej överstiga 1 000 kronor.

Förslaget i dessa delar har lämnats utan erinran av länsstyrelserna i Jönköpings,

Kristianstads, Hallands och Västmanlands län samt Svenska arbetsgivareföreningen,

Svenska landsbygdens kvinnoförbund och Svenska kommunistiska

partiet.

Socialstyrelsen, till vars yttrande tre av de i ärendets handläggning deltagande

fogat ett särskilt yttrande, vari de sakkunnigas förslag i sin helhet

avstyrkts, samt länsstyrelserna i Skaraborgs och Norrbottens län ha med

vissa förbehåll lämnat förslaget i denna del utan erinran.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund har tillstyrkt förslaget allenast

i fråga om inskränkningen av avdraget för gift kvinna till inkomst av

utfört arbete.

Kammarrätten, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Örebro län samt Svenska stadsförbundets

styrelse avstyrka förslaget under denna punkt.

Av de remissinstanser, som lämnat sambeskattningssakkunnigas förslag i

här berörda del utan erinran, har länsstyrelsen i Jönköpings län anfört:

I fråga om gift kvinna, som haft inkomst av egen rörelse eller av eget

arbete, innebär det föreliggande förslaget icke annat avsteg från gällande

bestämmelser än att vid taxeringen enligt kommunalskattelagen det nuvarande

fasta avdraget upp till 300 kronor föreslås utbytt mot ett avdrag,

konstruerat på samma sätt som avdraget vid taxeringen enligt förordningen

om statlig inkomstskatt men maximerat till 500 kronor. Däremot har i förslaget

avdragsrätten för gift kvinna utsträckts att gälla jämväl inkomst av

jordbruksfastighet. I dessa delar synes intet vara att erinra mot förslaget.

Svenska arbetsgivareföreningen har framhållit, att den av de sakkunnigas

majoritet förordade utvidgningen och höjningen av förvärvsavdraget borde

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 32.

“enomföras i avvaktan på en definitiv lösning av problemet om äkta makars

beskattning.

Socialstyrelsens majoritet har ansett sig böra biträda de sakkunnigas förslag

i denna del även om vissa principiella invändningar kunde riktas mot

att förvärvsavdraget utformades som ett omkostnadsavdrag. Med hänsyn till

att det vore så många olika faktorer, som verkade återhållande på de gifta

kvinnornas önskan att skaffa sig förvärvsarbete ansåge styrelsen att den genom

sambeskattningen stegrade effekten av progressionen borde mildras genom

en ytterligare höjning av gift kvinnas förvärvsavdrag. Gift kvinna borde

medgivas lika stort förvärvsavdrag inom kommunalbeskattningen som

när det gällde statsskatten. En viss höjning utöver vad de sakkunniga föreslagit

torde i varje fall icke kunna ha någon mera djupgående inverkan

på kommunernas ekonomi.

Av de remissyttranden, vari de sakkunnigas förslag i denna del avstyrkts,

må här återgivas följande.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit, att de sakkunnigas principiella

motivering för avdraget vore att familjen genom den gifta kvinnans

deltagande i förvärvsarbete åsamkades vissa kostnader, för vilka kompensation

borde lämnas. Avdraget vore sålunda till sin karaktär ett omkostnadsavdrag.

Då omkostnaderna på grund av praktiska svårigheter icke kunde

till sitt belopp närmare preciseras skulle avdraget medgivas enligt schablonmässiga

grunder. De angivna förutsättningarna borde enligt länsstyrelsens

uppfattning leda till den slutsatsen att avdraget endast borde medgivas då

dylika omkostnader kunde presumeras vara för handen. Med hänsyn till

schablonkonstruktionen av avdraget borde dessutom sannolikheten för förekomsten

av omkostnader bedömas restriktivt. Presumtionen för dylika omkostnader

syntes emellertid länsstyrelsen i allmänhet vara obefintlig eller i

varje fall synnerligen svag såvitt gällde såväl gift kvinnas inkomst av jordbruksfastighet

som de fall då gift kvinna biträdde mannen i dennes förvärvsverksamhet.

Redan av nu anförda principiella skäl funne länsstyrelsen

den föreslagna utvidgningen av avdragets användning synnerligen betänklig.

Härtill komme emellertid andra skäl, som styrkte denna uppfattning. De

praktiska svårigheterna vid en tillämpning av de föreslagna avdragen vore

enligt länsstyrelsens bedömande av den art, att de icke skulle kunna bemästras.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har icke ansett sig kunna förorda en lagstiftning,

som gåve beskattningsnämnd rätt att bevilja avdrag vid taxeringen

på grundval av en av nämnden gjord uppskattning av värdet av hustrus arbetsinsats,

vilket enligt förslaget skulle ske då hon haft inkomst av jordbruksfastighet,

rörelse, tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet och inkomsten

allenast till viss del härrört av hennes arbete. Då genom de föreslagna

föreskrifterna förutsättningar icke kunde anses hava skapats för att taxeringen

bleve rättvis och likformig, vilken princip dock borde vara den grundläggande

vid all taxering, avstyrkte länsstyrelsen förslaget i nu berörda

delar.

Svenska stadsförbundets styrelse har funnit det beklagligt, alt de sakkunniga

icke kunnat närmare motivera, varför just denna höjning av avdraget

från 300 kronor till 500 kronor ansetts påkallad och framförallt att man

icke gjort annat än rena överslagsberäkningar grundade på ett mycket begränsat

material rörande höjningens väntade effekt på det kommunala skatteunderlaget.

Trots att det vore möjligt, att den föreslagna höjningen endast

finge begränsad inverkan på kommunernas skatteunderlag ansåge sig förbundet

på grund av ekonomiska skäl icke för närvarande kunna tillstyrka

de sakkunnigas förslag i denna del.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32. 13

Ett flertal kvinnoorganisationer ha uttalat sig för en ytterligare höjning av

avdraget.

II. Förvärvsavdraget för gift kvinna föreslås skola tillkomma även gift

man, vars inkomst av jordbruksfastighet, rörelse, tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet

till någon del härrör av hustruns arbete.

Värdet av hustruns arbete skall alltså uppskattas av beskattningsnämnderna

med ledning av uppgifter i avgiven självdeklaration. Värdet må upptagas

till högst en tredjedel av nettointäkten av förvärvskällan. Avdraget

skall utgöra hälften av värdet av hustruns arbete.

Avdraget må, ensamt eller tillsammans med avdrag enligt I, icke överstiga

vid taxering till kommunal inkomstskatt 500 kronor och vid taxering till statlig

inkomstskatt 1 000 kronor.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges lantbruks förbund, Riksförbundet

Landsbygdens folk och Svenska landsbygdens kvinnoförbund ha förordat

förslaget i denna del. Socialstyrelsens majoritet, lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna

i Jönköpings, Skaraborgs och Gävleborgs län ha förklarat sig

icke vilja motsätta sig ett genomförande av denna utsträckning av förvärvsavdraget.

Flertalet av de nu nämnda remissinstanserna ha förutsatt, att en

lagstiftning i den av de sakkuniga på denna punkt föreslagna riktningen

allenast skulle innebära ett provisorium i avvaktan på en definitiv lösning av

hela problemkomplexet.

Länsstyrelserna i Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Hallands, Värmlands,

Örebro, Jämtlands och Västerbottens län ha framfört erinringar i olika hänseenden

mot förslaget utan att uttryckligen avstyrka detsamma i nu förevarande

del.

Statskontoret, kammarrätten, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i

Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands

och Norrbottens län samt Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund ha

avstyrkt förslaget i denna del.

Av de remissyttranden, vari vederbörande instans förordat eller förklarat

sig icke vilja motsätta sig ett genomförande av detta förslag, må här återgivas

följande.

Socialstyrelsens majoritet har i anslutning till förslaget att förvärvsavdrag

även skulle åtnjutas av familjer, där hustrun biträdde mannen i dennes förvärvsverksamhet,

velat erinra om att denna skatteförmån förutsatte, att

taxeringarna för de självständiga företagarna bragtes i överensstämmelse

med de faktiska förhållandena. Även om dessa personers inkomst numera

upptoges till högre belopp än tidigare, vore styrelsen icke övertygad om att

inkomsterna uppskattades till sitt verkliga värde.

Lantbruksstyrelsen bär uttalat rörande denna fråga:

De förslag, som utredningen framlagt, innebära enligt styrelsens uppfattning

ingen tillfredsställande lösning av de problem, som sammanhänga med

beskattningen av äkta makar. Såsom ett provisorium i avvaktan på resultatet

av den önskade utredningen torde de emellertid kunna godtagas. Särskilt

vill styrelsen härvid uttala sin tillfredsställelse med förslaget, att

skattelättnad skulle kunna beredas även beträffande hustru, som biträder

sin make vid skötseln av jordbruksfastighet och på detta sätt ökar makarnas

inkomst med uppoffrande av tid och kraft, som hon eljest skulle ha kunnat

ägna åt hemmet. Härigenom skulle eu förmån kunna beredas en hårt betungad

och i fråga om sociala åtgärder i viss mån vanlottad befolkningsgrupp.

Mot förslagets utformning i denna del har styrelsen ingen annan erinran

att göra än att bcskattningsnämnds prövning av värdet av dylikt ar
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr

bete synes kunna göras mindre omfattande än vad utredningen tänkt sig.

Särskilt i fråga om mindre jordbruk torde det i stor utsträckning kunna

förutsättas, att hustrurna utföra arbete till ett värde motsvarande en tredjedel

av nettointäkten. Beskattningsnämnds prövning torde därför kunna begränsas

till mera tveksamma fall.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har vid sitt ställningstagande till frågan

om avdrag till den i mannens förvärvskälla arbetande hustrun funnit de

skäl, som anförts till stöd för avdraget, väga tyngre än de, som talade emot

ett sådant. Då för denna grupp gifta kvinnor genom förvärvsarbetet kunde

uppstå i stort sett samma problem som för de utom hemmet arbetande kvinnorna,

torde förvärvsavdraget i princip få anses motiverat.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har anfört:

Med hänsyn till bl. a. nuvarande höga skattetryck torde en lindring i sambeskattningens

verkningar få bedömas såsom angelägen vid den s. k. faktiska

sambeskattningen. En tillfällig ändring i gällande bestämmelser är givetvis

mindre tilltalande och kan även verka hindrande vid den slutliga lösningen

av problemet. Därest det förutnämnda intresset av skattelindring anses

så trängande att det icke kan uppskjutas till dess sambeskattningsfrågan

definitivt regleras vill länsstyrelsen dock icke, trots angivna betänkligheter,

motsätta sig att ett på de sakkunnigas betänkande grundat förslag genomföres

såsom ett provisorium.

Sveriges lantbniksförlnind har funnit, att de föreslagna bestämmelserna

torde i det största flertalet fall för jordbrukets utövare giva en riktig och

rättvis uppskattning av hustruns arbetsinsats genom att avdragen i allmänhet

torde täcka de merkostnader, som vore förbundna med hustruns inkomst

av eget arbete och hustruns intjänande av inkomsten, liksom också kompensera

de minskade möjligheter att genom arbete i hemmet nedbringa familjens

levnadskostnader.

Riksförbundet Landsbygdens folk har anfört:

Även om man genom de föreslagna bestämmelserna icke lyckats åstadkomma

rättvisa, innebär det en förbättring i sådana fall, där hustrun biträder

mannen i dennes förvärvsverksamhet. Framför allt torde detta komma

att få betydelse för jordbruket, där kvinnorna mer än inom andra näringar

gemensamt med mannen deltaga i arbetet och medverka till en högre

inkomst. Nu behandlade regel synes emellertid i ett avseende icke vara tillfredsställande

utformad. Enligt anvisningarna till 46 § kommunalskattelagen

skall gift kvinna, som haft inkomst av tjänst, äga åtnjuta förvärvsavdrag

såvida icke särskilda omständigheter till annat föranleda. Då det gäller förvärvskällan

jordbruk har man emellertid föreslagit, att kvinnans förvärvsavdrag

skall bliva beroende av beskattningsnämndernas bedömande. Enligt

RLF:s mening synes i fråga om förvärvskällan jordbruk samma presumlionsregel

böra gälla som i fråga om förvärvskällan tjänst, d. v. s. jordbrukarhustrun

skall äga åtnjuta förvärvsavdrag såvida icke särskilda omständigheter

till annat föranleda. Det torde nämligen i praktiken bliva alltför

betungande för taxeringsnämnderna att verkställa prövning i varje särskilt

fall. I allmänhet torde också jordbrukarhustrun ha utfört arbete i förvärvskällan

i sådan utsträckning, att förvärvsavdraget bör tillämpas, även om

svårigheter ofta kan föreligga att särskilt redovisa detta arbete.

Av de remissyttranden, i vilka de sakkunnigas förslag i denna del blivit

föremål för erinringar eller avstyrkts, må här återgivas följande.

Kammarrätten har eller att ha uttalat principiella erinringar mot förvärvsavdragets

utformning yttrat:

Även detaljerna i avdragets utformning lämna rum för erinringar. Enligt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32.

15

betänkandet bör såsom förutsättning för avdraget gälla, att hustruns arbete

medför särskilda kostnader eller i mera väsentlig grad inkräktar på hennes

möjligheter att utföra arbete i hem och hushåll. Denna förutsättning har

icke på något sätt kommit till uttryck i den föreslagna författningstexten.

Dennas lydelse torde medgiva olika uppfattningar om arten och omfattningen

av det arbete, som erfordras för avdrags medgivande. De föreslagna bestämmelserna

kunna dock närmast antagas komma att medföra, att avdrag beviljas

efter mycket schablonmässiga grunder. Den ingående prövning av avdragets

befogenhet och storlek, som beskattningsnämnderna förutsättas skola

verkställa, torde bliva alltför betungande för att kunna tillfredsställande

utföras vid sidan av övriga taxeringsgöromål. De motiverade yrkanden om

avdrag, som avses skola framställas beträffande i mannens förvärvsverksamhet

arbetande hustru, kunna i regel icke antagas lämna tillförlitlig och

fullständig ledning vid prövningen av avdragen. Prövning med ledning enhart

av yrkandena måste leda till stor ojämnhet. Personkännedomen hos

taxeringsledamöterna torde endast i mindre omfattning vara så ingående,

att den borgar för ett riktigt utfall av prövning. Det kan sålunda mycket

väl tänkas, att taxeringsnämnderna allmänt måste tillgripa schablontaxering

i förevarande avseende. Det synes kammarrätten föreligga risk för att den

föreslagna maximeringen av avdraget till en tredjedel av nettointäkten i

realiteten kommer att betraktas såsom den norm, efter vilken avdrag bör

ske, oavsett om godtagbara skäl för avdraget föreligga eller ej. Om avdrag

medgivits schablonmässigt i taxeringsnämnd, torde det praktiskt taget bliva

omöjligt att på senare stadier av taxeringsförfarandet annat än i enstaka fall

åstadkomma erforderlig rättelse.

Överståthållarämbetet har funnit uppenbart, att ett genomförande av de

sakkunnigas förslag i denna del skulle ställa beskattningsmyndigheterna inför

synnerliga svårigheter med avseende å kontrollen av de skattskyldigas

uppgifter. En restriktiv tillämpning av bestämmelserna, därest en -sådan

över huvud taget vore möjlig att genomföra, skulle med största sannolikhet

föranleda eu utomordentlig ökning av antalet besvär till prövningsnämnderna,

vilkas arbetsbörda redan nu nått bristningsgränsen. Mest sannolikt vore

väl, all avdragsrätten i praktiken ledde till att så gott som samtliga rörelseidkare

och jordbrukare komme att erhålla avdraget. Detta skulle i sin tur

lä till följd eu betydande övervältring av skattebördan på löntagarna. Överståthållarämbetet

kunde icke heller finna eu på detta sätt utformad avdragsrätt

i och för sig befogad.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har anfört:

Även om det av hi 1 lighetsskäI skulle kunna anses vara motiverat med ett

avdrag, är det emellertid för länsstyrelsen uppenbart, att de sakkunnigas

förslag icke kan leda till rättvisa i beskattningen. De sakkunniga ha tillerkänt

taxeringsnämnderna på landsbygden förmågan att kunna verkställa

eu rättvis uppskattning i pengar räknat av hustruns arbete. För att emellertid

kunna åstadkomma eu sådan värdering är det nödvändigt alt ha kännedom

bland annat om den arbetstid, som hustrun nedlagt i förvärvskällan.

Även med all uppskattning av taxeringsnämndernas goda personkännedom

har länsstyrelsen den uppfattningen, att det helt enkelt är en omöjlighet för

taxeringsnämnderna att hålla reda på jordbrukarhustrurnas arbetstid. Fn

annan mycket viktig synpunkt vid bedömandet av värdet av hustruns arbete

är emellertid också kvaliteten på del utförda arbetet. Man kan livligt föreställa

sig de problem, taxeringsnämnderna få att diskutera, då det gäller

att bedöma den olika kvaliteten i arbetskraft, som skall berättiga till större

avdrag för hustrun A än för hustrun B.--- Samma tilltro hysa icke de

sakkunniga till förmågan hos taxeringsnämnderna i städer och andra tätorter.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 3''2.

där flertalet rörelseidkare återfinnas. I detta fall hänvisa emellertid de sakkunniga

till, att det i tveksamma fall bör vara lättare för en rörelseidkare

att inför taxeringsnämnden göra sannolikt, att hans hustru deltagit i arbetet.

Varför det i städerna skall vara lättare att förebringa utredning, framgår

dock icke av de sakkunnigas uttalande och såvitt länsstyrelsen kunnat finna,

saknas det också stöd för påståendet. Emellertid blir det säkerligen till

följd av taxeringsnämndernas obekantskap med de personliga förhållandena

bland rörelseidkarna på det sätt, att antalet tveksamma fall blir den övervägande

delen, och att i mycket stor utsträckning bevisning om hustruns

arbetsinsats måste förebringas av den skattskyldige. Att erforderlig bevisning

skall föreligga redan vid deklarationens avlämnande är knappast att

vänta. Följden blir, att bevisning måste infordras, varigenom arbetet i taxeringsnämnderna

ytterligare försvåras. Därefter uppkomma bär samma svårlösta

problem, som ovan påvisats vara för handen hos taxeringsnämnderna

på landet i fråga om värdesättningen av hustrurnas arbete. Det skulle enligt

länsstyrelsens bestämda uppfattning vara en mycket olycklig lösning, om de

sakkunnigas förslag i denna del skulle komma att genomföras.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har uttalat, att det bedömande, som förutsattes

skola ske, torde bliva mycket vanskligt även för taxeringsnämnderna

med god lokalkännedom och att de utredningar, som bleve erforderliga

för dessa avgöranden hotade att intränga på privatlivets område.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har yttrat:

Liksom vid allt skälighetsbedömande i det särskilda fallet kommer stadgandet

att föranleda icke blott ökat antal taxeringstvister utan — och detta

torde icke vara det minst betänkliga — taxeringsnämndernas svåra och

grannlaga ställning kommer även att bliva ännu mera accentuerad och de

misstag och felbedömningar, som skattskyldiga vid jämförelse med andra

med rätt eller orätt anse sig ha fallit offer för, komma otvivelaktigt att

ogynnsamt påverka nämndernas relationer till de skattskyldiga.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, som uttalat att enligt dess erfarenhet

taxeringsnämnderna komme att genomgående bevilja avdrag med högsta

möjliga belopp då en så ingående avvägning som i betänkandet förutsattes

i praktiken icke komme att företagas, har funnit följande särskilda förhållanden

värt att uppmärksammas:

I länet, framför allt i lappmarken, äro jordbruksenheterna små. I de flesta

fall hållas högst 3 å 4 kor. Som regel är mannen hänvisad till biinkomster

av skogsarbete. Inkomsten av själva jordbruket är i dylika fall obetydlig, biinkomsterna

täcka det huvudsakliga nettot i förvärvskällan. Förvärvsavdragcls

storlek kommer då att vid eljest likartade förhållanden bli olika stort,

om mannens skogsarbete är körning eller huggning. Inkomsten av skogskörslor

skall redovisas på jordbruksbilagen och familjens samlade inkomst

redovisas som en förvärvskälla. I dylika fall kommer förvärvsavdraget för

hustrun att ottast utnyttjas till fullo med hänsyn till taxeringsnämndernas

väntade inställning, för vilken länsstyrelsen ovan redogjort. Om mannen

däremot är huggare, skall lians inkomst av skogsarbetet redovisas som inkomst

av tjänst. Inkomsten av jordbruket kommer att bli obetydlig och

förvärvsavdraget kommer med de föreslagna bestämmelserna också att bliva

obetydligt. I dessa båda fall borde resultatet bli lika vid eljest likartade

förhållanden, och enbart den omständigheten att intäkterna hänföras till

olika förvärvskällor borde icke ha något inflytande på frågan om förvärvsavdraget

och dess storlek. Uppenbart är att de skattskyldiga för att undgå

denna påföljd komma att i ännu större utsträckning än förut deklarera sina

arbetsinkomster på jordbruksbilagan, vilket vållar taxeringsnämnderna ett

särskilt besvär. Säkerligen kunna ytterligare fall förekomma, där en tillämp
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32.

17

ning av den av de sambeskattningssakkunniga föreslagna utformningen av

förvärvsavdraget icke kommer att leda till ett godtagbart resultat.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund har framhållit bl. a., att beskattningsnämnderna

komme att ställas inför synnerligen svårbemästrade

problem och att förbundet hyste allvarliga farhågor för att avdrag i alltför

många fall komme att medgivas schablonmässigt med högsta tillåtna belopp

så fort den ringaste tveksamhet uppstode. Skulle så ske, nåddes icke

den rättvisa och jämlika beskattning, som det vore taxeringens uppgift att

åstadkomma. Endast i mindre och möjligen i medelstora kommuner torde

lokal- och personkännedomen vara sådan, att taxeringsnämndernas ledamöter

mera ingående kände till de skattskyldiga; och även om personkännedom

förefunnes i en taxeringsnämnd, kunde denna icke anses utgöra en borgen

för ett rättvist taxeringsresultat, då det i flertalet fall icke torde vara

möjligt att på ett tillfredsställande sätt värdera en hustrus arbetsinsats i de

ifrågavarande förvärvskällorna.

Av övriga remissyttranden må här återgivas vad Landsorganisationen i

Sverige, som betraktat de sakkunnigas förslag i sin helhet såsom ett provisorium,

uttalat beträffande förvärvsavdraget:

De sakkunnigas förslag att denna avdragsrätt skall utsträckas till att

avse jämväl hustru, som deltager i mannens förvärvsarbete måste —- även

om det i många fall skulle vara berättigat — anses såsom en alltför schematisk

lösning av frågan om lämplig avvägning av de kostnader för inkomstens

förvärvande, som skall vara avdragsgilla vid taxeringen. Förslaget måste

föra till att i praktiskt taget alla de fall mannen råder över förvärvskällan,

hustrun göres till åtminstone formell medarbetare och familjen därigenom

blir berättigad till ett särskilt avdrag upp till 1 000 kronor.

2 liihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 32.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.