Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattningen av omyndiga hemmavarande barns förmögenhet.

1950-04-14 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1950:37, Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattningen av omyndiga hemmavarande barns förmögenhet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

1

Nr 37.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående beskattningen av omyndiga hemmavarande

barns förmögenhet.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 29 av herr Eskilsson m. fl. och II: 29 av herr Nilsson i

Svalöv m. fl., har hemställts, »att riksdagen ville för sin del antaga följande

förslag till förordning om ändring av 8 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt

den 26 juli 1947 (nr 577):

Härigenom förordnas, att 8 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt

skall erhålla följande ändrade lydelse.

8 §•

Har skattskyldig hemmavarande barn, som den 1 november året före

taxeringsåret icke fyllt 21 år, skall, därest barnets till statlig inkomstskatt

beräknade beskattningsbara inkomst icke uppgår till minst 10 kronor, den

skattskyldige taxeras jämväl för barnets förmögenhet, i den mån denna

överstiger 30 000 kronor. Det överskjutande beloppet inbegripes i sådant fall

i den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om eftertaxering för år 1950 och tidigare

år.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 29.

I 8 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

stadgas att, därest den skattskyldige har hemmavarande barn, som den 1 november

året näst före taxeringsåret icke fyllt 21 år, och barnets till statlig

inkomstskatt beräknade beskattningsbara inkomst icke uppgår till minst 10

kronor, den skattskyldige skall taxeras jämväl för barnets förmögenhet. I

den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet inbegripes i sådant fall jämväl

barnets förmögenhet.

I de förevarande motionerna har anförts hl. a., att skillnaden mellan det

fall då fadern och det fall då barnet självt taxerades för förmögenheten vore

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 37—39.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

betydande. I senare fallet åtnjötes skattefrihet för barnets förmögenhet intill

ett belopp av 30 000 kronor. I förra fallet däremot, då förmögenhetsbeloppet

inräknades i faderns förmögenhet, kunde förmögenhetsskatten å barnets

del bli betydande. Uppginge barnets förmögenhet exempelvis till 30 000

kronor, bleve förmögenhetsskatten därå — beroende av faderns förmögenhetsställning

— 180 ä 540 kronor. I den mån flera barn i samma läge funnes

i familjen ökades merbelastningen i förmögenhetsskatt i förhållande till antalet

barn. Ett barn, som icke hade annan inkomst än kapitalavkastning, måste

ha en icke obetydlig förmögenhet för att självt bli taxerat. Med nuvarande

ränteläge, finge man räkna med att därtill krävdes ett kapital på 70 000 å

80 000 kronor. Givetvis vore det endast få barn, som befunne sig i denna

gynnsamma situation. Motionärerna ansåge det ur rättvisesynpunkt vara ytterst

önskvärt, att man tillskapade likformighet rörande omyndiga barns

förmögenhetsbeskattning. Ett enkelt och rimligt sätt därför vore, att förmögenhet

tillhörigt omyndigt barn lades samman med föräldrarnas förmögenhet

endast i den mån och till den del barnets förmögenhet överstege

30 000 kronor.

Utskottet. Enligt 8 S förordningen om statlig förmögenhetsskatt är fader

eller moder till hemmavarande omyndigt barn skattskyldig jämväl för barnets

förmögenhet, därest icke barnet självt taxerats till statlig inkomstskatt

med en beskattningsbar inkomst av minst 10 kronor. I de ifrågavarande motionerna

yrkas sådan ändring av detta stadgande, att hemmavarande omyndigt

barns förmögenhet skall sammanläggas med föräldrarnas förmögenhet

endast om och i den mån barnets förmögenhet överstiger 30 000 kronor.

En bestämmelse av samma innebörd som i det ifrågavarande stadgandet

har funnits i vår skattelagstiftning alltsedan förmögenhetsskattens införande

år 1910. Stadgandet fanns således redan under den tid, då förmögenhet

beskattades endast på så sätt, att vid inkomsttaxeringen en viss kvotdel av

förmögenheten tillädes den skattskyldiges skattepliktiga inkomst. Till grund

för stadgandet har givetvis legat den tanken, att all den förmögenhet, som

tillhör medlemmar av en familj, bör tagas till beskattning, även om taxering

för inkomst icke åsättes varje särskild familjemedlem.

Under den tid, då förmögenhetsbeskattningen utgjorde ett led i en kombinerad

inkomst- och förmögenhetsbeskattning, uttogs skatt även för smärre

kapitaltillgångar. Efter den år 1947 beslutade omläggningen av den direkta

statsbeskattningen, varigenom inkomst- och förmögenhetsbeskattningen

uppdelats på två från varandra fristående skatter, äro förhållandena annorlunda.

Då skattepliktsgränsen för fysisk person vid taxering till statlig förmögenhetsskatt

bestämts till 30 000 kronor, föreligger icke skatteplikt för

förmögenheter, vilka ej överstiga nämnda belopp. Uppgår förmögenheten

till högre belopp, erlägges förmögenhetsskatt allenast för den del av förmögenheten,

som överstiger 30 000 kronor.

Särskilt i betraktande av den år 1947 införda skattepliktsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen

synes det utskottet kunna ifrågasättas, huruvida

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

3

stadgandet i 8 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt bör bibehållas

i sin nuvarande utformning. Vid stadgandets tillämpning måste uppenbarligen

mycket ojämna verkningar uppkomma. Genom en sammanläggning av

ett barns förmögenhet med föräldrarnas blir givetvis, därest den sammanlagda

förmögenheten överstiger 30 000 kronor, den å barnets förmögenhet

belöpande skatten alltid högre än den skolat bliva, om sådan sammanläggning

icke skett. Skatten för en mindre förmögenhet, som tillhör ett barn,

kan, om förmögenheten beskattas hos barnets föräldrar, utgå efter en högre

skattesats än skatten för en större förmögenhet, därest den sistnämnda förmögenheten

är så stor, att avkastningen av densamma tillika med eventuell

annan inkomst resulterar i en beskattningsbar inkomst för barnet av minst

10 kronor och barnet följaktligen självt skall beskattas för förmögenheten,

h örmögenhet, som tillhör ett barn, beskattas hos barnets föräldrar endast

sä länge barnet icke fyllt 21 år. Sedan barnet uppnått denna ålder, är barnet

självt skattskyldigt för sin förmögenhet och förmögenhetsskatten kommer

därigenom att minskas.

Dessa verkningar av den ifrågavarande bestämmelsen kunna enligt utskottets

mening icke anses tillfredsställande. Utskottet kan dock icke förorda,

att en omedelbar författningsändring äger rum i enlighet med motionärernas

förslag. En ändring av denna art kan medföra konsekvenser, vilka

nu ej kunna överblickas, och synes utskottet fördenskull kräva mera ingående

överväganden än som utskottet nu är i tillfälle att ägna denna fråga.

Utskottet förutsätter emellertid, att det i motionerna berörda spörsmålet

tages under omprövning i samband med nu pågående utredningar inom beskattningsområdet,

varvid närmast synes kunna komma i fråga 1949 års

skatteutredning eller den av Kungl. Maj :t den 17 mars 1950 beslutade utredningen

för verkställande av en teknisk revision av kommunalskattelagen

m. in. På grund härav avstyrker utskottet motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 29 av herr Eskilsson

m. fl. och II: 29 av herr Nilsson i Svalöv in. fl. angående beskattningen

av omyndiga hemmavarande barns förmögenhet

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 april 1950.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 37-

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Velander,

Franzon, Niklasson, Wehtje, Falk, Rosander, Werner och Damström

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,

Kristensson i Osby, Sundström, Nilsson i Kristinehamn, Persson i Svensköp,

Vigelsbo, Bladh och Edström.

Reservation

av herrar Velander, Wehtje och Edström, vilka ansett, att utskottets yttrande

och hemställan bort erhålla följande lydelse:

»Enligt 8 § förordningen---— ( = utskottet s. 2 rad 18 uppifrån—rad

3 nedifrån) ----- överstiger 30 000 kronor.

Särskilt i betraktande av den år 1947 införda skattepliktsgränsen vid

förmögenhetsbeskattningen finner utskottet det kunna starkt ifrågasättas,

huruvida stadgandet i 8 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt bör

bibehållas i sin nuvarande utformning. Vid stadgandets tillämpning måste

uppenbarligen mycket ojämna verkningar uppkomma. Genom en sammanläggning

av ett barns förmögenhet med föräldrarnas blir givetvis, därest

den sammanlagda förmögenheten överstiger 30 000 kronor, den å barnets

förmögenhet belöpande skatten alltid högre än den skolat bliva, om sådan

sammanläggning icke skett. Skatten för en mindre förmögenhet, som tillhör

ett barn, kan, om förmögenheten beskattas hos barnets föräldrar, utgå

efter en högre skattesats än skatten för en större förmögenhet, därest den

sistnämnda förmögenheten är så stor, att avkastningen av densamma tilllika

med eventuell annan inkomst resulterar i en beskattningsbar inkomst

för barnet av minst 10 kronor och barnet följaktligen självt skall beskattas

för förmögenheten. Förmögenhet, som tillhör ett barn, beskattas hos barnets

föräldrar endast så länge barnet icke fyllt 21 år. Sedan barnet uppnått

denna ålder, är barnet självt skattskyldigt för sin förmögenhet och förmögenhetsskatten

kommer därigenom att minskas.

Dessa verkningar av den ifrågavarande bestämmelsen kunna enligt utskottets

mening icke anses tillfredsställande. Utskottet finner därför angeläget,

att till vinnande av större jämlikhet och rättvisa på ifrågavarande

beskattningsområde en författningsändring bör äga rum i enlighet med motionärernas

förslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna

I: 29 av herr Eskilsson m. fl. och II: 29 av herr Nilsson

i Svalöv in. fl., för sin del antaga följande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

5

Förslag

till

förordning om ändring av 8 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 577)

om statlig förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 8 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt

skall erhålla följande ändrade lydelse.

8 §.

Har skattskyldig hemmavarande barn, som den 1 november året näst

före taxeringsåret icke fyllt 21 år, skall, därest barnets till statlig inkomstskatt

beräknade beskattningsbara inkomst icke uppgår till minst 10 kronor,

den skattskyldige taxeras jämväl för barnets förmögenhet, i den mån

denna överstiger 30 000 kronor. Det överskjutande beloppet inbegripes i

sådant fall i den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om eftertaxering för år 1950

och tidigare år.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.