Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående viss ändring av 38 § förordningen om arvsskatt och gåvoskatt.

1950-04-18 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1950:38, Betänkande i anledning av väckta motioner angående viss ändring av 38 § förordningen om arvsskatt och gåvoskatt.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Hevillningsutskottets betänkande nr 38.

Nr 38.

Hevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående viss ändring av 38 § förordningen om arvsskatt

och gåvoskatt.

(1 :a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 108 av herr Gustaf Karlsson m. fl. samt II: 109 av

herrar Nilsson i Landskrona och Larsson i Luttra har hemställts, att 38 §

förordningen om arvsskatt och gåvoskatt måtte erhålla följande lydelse:

»Från gåvoskatt äro, förutom i § 3 omförmälda juridiska personer, befriade:
kyrka,

landsting, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap;
stiftelse

med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;

registrerad understödsförening eller sådan sammanslutning som, utan

att hava till syfte att genom sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska

intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;

förening eller stiftelse, som har till uppgift att tillhandahålla allmän

samlingslokal och som under de senast förflutna fem åren icke lämnat utdelning

åt sina medlemmar.

Skattebefrielse enligt denna paragraf tillkommer endast svensk juridisk

person och äger icke rum, där givaren för sin livstid eller för viss tid förbehållit

sig nyttjanderätt till eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån

av den bortgivna egendomen eller del därav.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionen I: 108.

Syftet med de föreliggande motionerna är, att förening eller stiftelse,

som har till uppgift att tillhandahålla allmän samlingslokal och som under

de senast förflutna fem åren icke lämnat utdelning åt sina medlemmai,

skall befrias från skyldighet att erlägga gåvoskatt. I detta sammanhang

må påpekas, att i det av motionärerna framlagda författningsförslaget

tredje stycket i 38 § enligt paragrafens nuvarande lydelse synes ha bortfallit.

Enligt 3 § i 1941 års förordning om arvsskatt och gåvoskatt äro från

skattskyldighet enligt samma förordning befriade följande juridiska personer,

nämligen staten, stiftelse eller sammanslutning med huvudsakligt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

7

ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka

rikets försvar, stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt

ändamål att främja barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning

eller att främja vård av behövande ålderstigna, sjuka eller lytta, dock icke

där ändamålet är att sålunda tillgodose medlemmar av viss eller vissa släkter

eller utom riket bosatta utlänningar, samt stiftelse eller sammanslutning,

som har till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig undervisning

eller forskning. Sådan skattebefrielse tillkommer dock icke sammanslutning,

som har till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska

intressen, och ej heller utländsk stiftelse eller sammanslutning.

Ovan nämnda juridiska personer åtnjuta sålunda skattefrihet beträffande

såväl arvs- som gåvoskatt. Bestämmelser om skattefrihet för gåva

finnas i 38 §, enligt vilket författningsrum sådan skattefrihet åtnjutes av,

förutom de i 3 § omförmälda juridiska personerna, följande juridiska personer,

nämligen kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom

hushållningssällskap, stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa,

välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed

jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål, stiftelse

med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv, registrerad understödsförening

eller sådan sammanslutning, som, utan att hava till syfte

att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen

fullföljer ovan angivet ändamål. Skattebefrielse enligt 38 § tillkommer

endast svensk juridisk person och äger icke rum, där givaren för

sin livstid eller för viss tid förbehållit sig nyttjanderätt till eller rätt till

ränta, avkomst eller annan förmån av den bortgivna egendomen eller del

därav.

Arvs- och gåvoskattens bestämmande sker enligt 28 § med ledning av en

tariff. Denna tariff innehåller fyra klasser, varav klass I, innefattande

den lägsta skatteskalan, avser bl. a. efterlevande make och barn, klass II

bl. a. föräldrar och syskon, klass III samtliga de i 38 § uppräknade, från

gåvoskatt befriade juridiska personerna med undantag av de i 3 § omförmälda

samt klass IV sådana skattskyldiga, som ej äro hänförliga under

klass I, II eller III.

I 15 § 2 mom. förordningen om kvarlåtenskapsskatt stadgas bl. a. alt

skattskyldighet enligt nämnda förordning icke föreligger för sådan gåva

till i 3 eller 38 § arvsskatteförordningen omförmäld juridisk person, för

vilken befrielse från gåvoskatt åtnjutes.

I de nu förevarande motionerna har framhållits i huvudsak följande.

Under senare år hade intresset för skapande av goda och trivsamma allmänna

samlingslokaler på ett glädjande sätt ökat. Såväl kommuner som

enskilda företagare hade genom anslag och gåvor velat medverka till att

på respektive orter dylika samlingslokaler komme till stånd. I många fall

hade emellertid vissa svårigheter följt på ett sådant högst lovvärt intresse.

Som exempel härpå kunde anföras tvenne fall, där folketshusföreningar

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

ålagts att erlägga gåvoskatt för mottagna gåvor. 1 ena fallet gällde det en

gåva å 100 000 kronor till Avesta nya folketshusförening för uppförande

av ett nytt folkets hus. Efter anmodan av länsstyrelsen hade föreningen

inbetalt 30 S90 kronor i gåvoskatt. Då föreningen vid den tiden icke hade

så stort belopp disponibelt, måste beloppet upplånas i bank mot 4 % ränta.

I andra fallet hade SKF skänkt 30 000 kronor till Hofors folketshusförening.

För att kunna erlägga den å gåvan belöpande skatten, 6 680 kronor,

hade föreningen nödgats upptaga ett lån, för vilket styrelsen måst gå i

borgen.

För att undgå gåvoskatt hade föreningarna under senare år sett sig nödsakade

att lämna kommuner och enskilda företagare andelar som vederlag

för mottagen gåva. Vederbörande givare hade emellertid i allmänhet

ingen särskild önskan att så skedde, liksom givarna icke heller i regel

hade någon förståelse för att deras gynnande av ifrågavarande allmännyttiga

företag skulle utgöra skatteobjekt för staten. Gåvogivarna föreskreve

också oftast, att medlen oavkortade skulle användas för angivna

ändamål och icke disponeras för bestridande av skatter eller till andra

ting.

Ideella eller ekonomiska föreningar, vilka tillhandahölle allmänna samlingslokaler,

bestode i regel av medlemmar, som icke på minsta sätt erhölle

någon ekonomisk fördel av sitt medlemskap. I stället vore medlemskapet

oftast förbundet med ekonomiska förpliktelser för lokalens underhåll

och vård; förpliktelser, vilka icke sällan bleve så betungande, att nödvändiga

förbättringar på lokalerna bleve eftersatta. Kommunernas och de

enskilda företagarnas insatser komme i sådana situationer ofta till hjälp.

Men såsom ovan antytts hämmade tillämpningen av gällande bestämmelser

om gåvoskatt betydelsen av de insatser, som utomstående intresserade

sålunda gjorde. Det förtjänade framhållas, att därest sådan lättnad i tilllämpningen

av nämnda författning kunde erhållas, att föreningar, som tillhandahölle

allmänna samlingslokaler, kunde befrias från gåvoskatt på

samma sätt som t. ex. stiftelse eller sammanslutning, som hade till huvudsakligt

ändamål att främja allmännyttiga ändamål, komme detta utan tvivel

att medverka till ett ännu större intresse för att särskilt företagare

skulle ekonomiskt stödja de samlingslokalägande föreningarna. Då de allmänna

samlingslokalerna vore av avgörande betydelse för vårt lands demokratiska

samhällsskick, såsom det nu uppbures av folkrörelserna, måste

de sammanslutningar, vilka tillhandahölle nämnda lokaler, med fullt fog

anses främja sådana allmännyttiga ändamål, som avsåges i förordningen

om arvsskatt och gåvoskatt, och sålunda jämställas med flera av de stiftelser

och sammanslutningar, vilka enligt paragraferna 3 och 38 förordningen

om arvsskatt och gåvoskatt vore befriade från skatt på gåva. Då

emellertid ingen medlem av samlingslokalägande förening borde gynnas

genom att föreningen som sådan erhölle befrielse från gåvoskatt, syntes

det motionärerna lämpligt, att som villkor för befrielse från gåvoskatt

stadgades att samlingslokalägande förening under de senast förflutna fem

åren icke lämnat utdelning åt sina medlemmar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38. 9

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet

emottagit yttranden över motionerna av överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Malmöhus, Skaraborgs, Kopparbergs och Västernorrlands län samt

Folketshusföreningarnas riksorganisation och Bygdegårdarnas riksförbund.

överståthållarämbetet har anfört bland annat följande:

»överståthållarämbetet är av den uppfattningen, att tillhandahållandet av

allmänna samlingslokaler är att hänföra till sådant allmännyttigt ändamål,

som enligt förenämnda författningsrum utgör en betingelse för skattefrihet.

I enlighet härmed torde folketshusföreningarna redan enligt nu gällande bestämmelser

vara befriade från gåvoskatt, såvida deras samlingslokaler

kunna betraktas såsom allmänna. Samma torde förhållandet vara beträffande

s. k. bygdegårdsföreningar och liknande organisationer.

Frågan huruvida de lokaler, som innehavas av folketshusföreningarna,

hava karaktär av allmänna samlingslokaler har blivit prövad i annat sammanhang.

Enligt 15 § nöjesskatteförordningen åtnjutes viss befrielse från

nöjesskatt för nöjestillställning, som anordnats av organisation, under förutsättning

bland annat att denna har till uppgift att tillhandahålla allmän

samlingslokal. Regeringsrätten bär vid tillämpningen av nämnda författningsrum

i regel bedömt folketshusföreningarnas samlingslokaler såsom icke

allmänna.

Överståthållarämbetet, som är ense med motionärerna om det otillfredsställande

i att gåvoskatt uttages i fall som av motionärerna avses, har i

princip icke något att erinra mot en författningsändring till vinnande avmotionär

ernas syften. På sätt följer av vad överståthållarämbetet ovan

framhållit, är emellertid för sådant ändamål den föreslagna författningstexten

ej tillfyllest.»

Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit, att länsstyrelsen i princip

knappast hade något att erinra mot motionärernas förslag. Länsstyrelsen

funne det emellertid tveksamt, om en lagändring på detta område borde göras

utan närmare utredning. Det vore svårt att överblicka, huruvida den

föreslagna lagändringen helt stode i överensstämmelse med grunder, som

vid en mera allmän översyn av lagstiftningen på detta och angränsande områden

visade sig bärande. Skulle förslaget upphöjas till lag, ansåge länsstyrelsen

nödvändigt med anmälningsskyldighet för och kontroll av förening

eller stiftelse, som genom gåva eller testamente erhållit visst belopp av icke

alltför obetydlig storlek, förslagsvis 5 000 kronor. Det skulle till och med

kunna ifrågasättas, huruvida icke i föreningens stadgar borde inrymmas

en bestämmelse, som förbjöde all utdelning till medlemmarna.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har anfört, att länsstyrelsen funne övervägande

skäl tala för skattefrihetens utsträckande jämväl till förening och

stiftelse, som hade till uppgift att tillhandahålla allmän samlingslokal. Såsom

förutsättning för skattefrihet borde stipuleras, att stiftelsen eller föreningen

icke dreve någon omfattande ekonomisk verksamhet (exempelvis

kaférörelse, uthyrning av affärs- och bostadslägenheter) utan hade till huvudsaklig

och egentlig uppgift att tillhandahålla allmän samlingslokal samt

att lokalerna stodc till mera allmänt förfogande för olika sammanslutningar.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har ansett sig icke kunna tillstyrka att

befrielse från gåvoskatt medgåves i de i motionerna åsyftade fallen. Det

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 3S.

vore enligt länsstyrelsens mening svårt för att icke säga omöjligt att särskilja

olika arter av användning av en samlingslokal. Uthyrning av samlingslokaler

i rent förtjänstsyfte förekonnne i mycket stor omfattning, och

även om en lokal vid tillkomsten huvudsakligen avsåges för allmännyttiga

och ideella syften, kunde den sedermera komma att utnyttjas kommersiellt.

Frågan om befrielse från gåvoskatt syntes ock böra prövas i samband med

spörsmålen om fastighetsbeskattning av offentliga samlingslokaler och om

inkomstbeskattning av ägare till sådana lokaler.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har av principiella skäl avstyrkt bifall

till motionerna, enär desamma innebure, att vissa sammanslutningar

— om än aldrig så allmännyttiga — med syfte att i sin verksamhet jämväl

tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen skulle befrias från skattskyldighet

för gåva.

Folketshusföreningarnas riksorganisation och Bygdegårdarnas riksförbund

ha tillstyrkt bifall till motionerna.

Utskottet. Enligt 3 § i gällande förordning om arvsskatt och gåvoskatt

åtnjuta staten samt vissa stiftelser och sammanslutningar med i hög grad

allmännyttigt ändamål befrielse från såväl arvsskatt som gåvoskatt. Från

gåvoskatt äro därjämte enligt 38 § samma förordning befriade kommuner

och andra menigheter, hushållningssällskap ävensom stiftelser och sammanslutningar,

som huvudsakligen främja allmännyttiga ändamål i övrigt. Särskilt

nämnas religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga

och andra därmed jämförliga kulturella ändamål. Uteslutna från skattebefrielse

äro dock sådana sammanslutningar för främjande av allmännyttiga

ändamål, som ha till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas

ekonomiska intressen.

Under förarbetena till arvsskatteförordningen anfördes såsom skäl för

den skattefrihet, som medgavs för gåvor till allmännyttiga ändamål, att det

i statens intresse låge vikt vid att företag, som verkade för sådana ändamål,

bleve tillgodosedda genom frivilligt understöd och att det med skäl kunde

befaras, att en beskattning skulle härutinnan verka avhållande.

I de förevarande motionerna har hemställts, att riksdagen måtte besluta

sådan ändring av 38 § arvsskatteförordningen, att förening eller stiftelse,

som har till uppgift att tillhandahålla allmän samlingslokal, befrias från

skattskyldighet för gåva. Såsom villkor för skattebefrielse förutsättes dock

skola gälla, att samlingslokalägande förening under de senast förflutna fem

åren icke lämnat utdelning åt sina medlemmar.

Enligt utskottets mening är tillhandahållandet av allmänna samlingslokaler

en ur samhällets synpunkt angelägen och betydelsefull uppgift. Samhällets

intresse för denna verksamhet har för övrigt kommit till uttryck genom

1942 års lagstiftning om bidrag och lån av statsmedel för anordnande avallmänna

samlingslokaler. Utskottet kan fördenskull i princip ansluta sig

till den uppfattningen, att tillhandahållandet av allmänna samlingslokaler

är att hänföra till sådant allmännyttigt ändamål, som bör privilegieras i gåvoskattehänseende.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38. H

Av motiveringen för det i de förevarande motionerna framlagda författningsförslaget

framgår, att motionärerna med sin framställning närmast

åsyftat, att från beskattning skulle undantagas gåvor till folketshusföreningar

och liknande organisationer. I flera av de avgivna remissyttrandena ha betänkligheter

yppats mot den av motionärerna föreslagna gränsdragningen

mellan skattefria och skattskyldiga rättssubjekt. Sålunda har bl. a. påpekats,

att skattefrihet skulle ifrågakomma för gåvor till föreningar, vilka

jämte syftet att tillhandahålla samlingslokaler även dreve ekonomisk verksamhet

utan att garantier förelåge för att gåvorna komme den ideella delen

av verksamheten till godo. Vidare har ifrågasatts, huruvida det icke för

skattefrihet vore erforderligt att uppställa det villkoret, att föreningens stadgar

förbjöde all utdelning till medlemmarna. Slutligen har i ett remissyttrande

framhållits att regeringsrätten vid tillämpningen av 15 § nöjesskatteförordningen

— enligt vilket författningsrum viss befrielse från nöjesskatt

åtnjutes för nöjestillställning, som anordnats av organisation under

förutsättning bl. a. att denna har till uppgift att tillhandahålla allmän samlingslokal

— i regel bedömt folketshusföreningarnas samlingslokaler såsom

icke allmänna, varför den i motionerna föreslagna författningstexten ej vore

tillfyllest till vinnande av motionärernas syfte.

För egen del vill utskottet uttala, att utskottet finner de av motionärerna

anförda synpunkterna för medgivande av skattefrihet för gåvor till förening

eller stiftelse, som har till uppgift att tillhandahålla allmän samlingslokal,

i och för sig beaktansvärda. Emellertid är utskottet icke övertygat

om att genom ett bifall till motionerna skulle vinnas den reglering på ifrågavarande

område, som motionärerna uppenbarligen åsyftat. De över motionerna

avgivna yttrandena ha även ådagalagt att en utvidgning av skattefriheten

enligt motionärernas förslag skulle giva upphov till vissa problem

i fråga om gränsdragningen mellan skattefria och skattskyldiga rättssubjekt,

vilkas lösande torde nödvändiggöra mera ingående överväganden än

som kunna ifrågakomma på grundval av det av utskottet förebragta utredningsmaterialet.

Utskottet är sålunda icke berett att redan nu taga ställning

till den föreliggande frågan utan får för sin del förorda, att densamma göres

till föremål för närmare utredning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna

I: 108 av herr Gustaf Karlsson in. fl. samt II: 109 av

herrar Nilsson i Landskrona och Larsson i Luttra i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville föranstalta

om utredning angående förordningen om arvsskatt och

gåvoskatt i det avseende, som berörts i detta betänkande,

samt för riksdagen framlägga de förslag, som må av utredningen

föranledas.

Stockholm den 18 april 1950.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,

Gustaf Elofsson, Velander, Heuman, Franzon, Niklasson, Wehtje och Falk

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,

Jonsson i Skedsbygd, Kristensson i Osby, Sundström, Nilsson i Kristinehamn,

Persson i Svensköp, Edström och Ällard.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:125 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående viss ändring av 38 § förordningen om arvsskatt och gåvoskatt. a1 i texten