Betänkande i anledning av väckta motioner angående viss ändring av 38 § förordningen om arvsskatt och gåvoskatt.
1950-04-18 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1950:38, Betänkande i anledning av väckta motioner angående viss ändring av 38 § förordningen om arvsskatt och gåvoskatt.
Dokumentets text
6
Hevillningsutskottets betänkande nr 38.
Nr 38.
Hevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående viss ändring av 38 § förordningen om arvsskatt
och gåvoskatt.
(1 :a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 108 av herr Gustaf Karlsson m. fl. samt II: 109 av
herrar Nilsson i Landskrona och Larsson i Luttra har hemställts, att 38 §
förordningen om arvsskatt och gåvoskatt måtte erhålla följande lydelse:
»Från gåvoskatt äro, förutom i § 3 omförmälda juridiska personer, befriade:
kyrka,
landsting, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap;
stiftelse
med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;
registrerad understödsförening eller sådan sammanslutning som, utan
att hava till syfte att genom sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska
intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;
förening eller stiftelse, som har till uppgift att tillhandahålla allmän
samlingslokal och som under de senast förflutna fem åren icke lämnat utdelning
åt sina medlemmar.
Skattebefrielse enligt denna paragraf tillkommer endast svensk juridisk
person och äger icke rum, där givaren för sin livstid eller för viss tid förbehållit
sig nyttjanderätt till eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån
av den bortgivna egendomen eller del därav.»
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till motionen I: 108.
Syftet med de föreliggande motionerna är, att förening eller stiftelse,
som har till uppgift att tillhandahålla allmän samlingslokal och som under
de senast förflutna fem åren icke lämnat utdelning åt sina medlemmai,
skall befrias från skyldighet att erlägga gåvoskatt. I detta sammanhang
må påpekas, att i det av motionärerna framlagda författningsförslaget
tredje stycket i 38 § enligt paragrafens nuvarande lydelse synes ha bortfallit.
Enligt 3 § i 1941 års förordning om arvsskatt och gåvoskatt äro från
skattskyldighet enligt samma förordning befriade följande juridiska personer,
nämligen staten, stiftelse eller sammanslutning med huvudsakligt
Bevillningsutskottets betänkande nr 38.
7
ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka
rikets försvar, stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt
ändamål att främja barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning
eller att främja vård av behövande ålderstigna, sjuka eller lytta, dock icke
där ändamålet är att sålunda tillgodose medlemmar av viss eller vissa släkter
eller utom riket bosatta utlänningar, samt stiftelse eller sammanslutning,
som har till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig undervisning
eller forskning. Sådan skattebefrielse tillkommer dock icke sammanslutning,
som har till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska
intressen, och ej heller utländsk stiftelse eller sammanslutning.
Ovan nämnda juridiska personer åtnjuta sålunda skattefrihet beträffande
såväl arvs- som gåvoskatt. Bestämmelser om skattefrihet för gåva
finnas i 38 §, enligt vilket författningsrum sådan skattefrihet åtnjutes av,
förutom de i 3 § omförmälda juridiska personerna, följande juridiska personer,
nämligen kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom
hushållningssällskap, stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa,
välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed
jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål, stiftelse
med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv, registrerad understödsförening
eller sådan sammanslutning, som, utan att hava till syfte
att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen
fullföljer ovan angivet ändamål. Skattebefrielse enligt 38 § tillkommer
endast svensk juridisk person och äger icke rum, där givaren för
sin livstid eller för viss tid förbehållit sig nyttjanderätt till eller rätt till
ränta, avkomst eller annan förmån av den bortgivna egendomen eller del
därav.
Arvs- och gåvoskattens bestämmande sker enligt 28 § med ledning av en
tariff. Denna tariff innehåller fyra klasser, varav klass I, innefattande
den lägsta skatteskalan, avser bl. a. efterlevande make och barn, klass II
bl. a. föräldrar och syskon, klass III samtliga de i 38 § uppräknade, från
gåvoskatt befriade juridiska personerna med undantag av de i 3 § omförmälda
samt klass IV sådana skattskyldiga, som ej äro hänförliga under
klass I, II eller III.
I 15 § 2 mom. förordningen om kvarlåtenskapsskatt stadgas bl. a. alt
skattskyldighet enligt nämnda förordning icke föreligger för sådan gåva
till i 3 eller 38 § arvsskatteförordningen omförmäld juridisk person, för
vilken befrielse från gåvoskatt åtnjutes.
I de nu förevarande motionerna har framhållits i huvudsak följande.
Under senare år hade intresset för skapande av goda och trivsamma allmänna
samlingslokaler på ett glädjande sätt ökat. Såväl kommuner som
enskilda företagare hade genom anslag och gåvor velat medverka till att
på respektive orter dylika samlingslokaler komme till stånd. I många fall
hade emellertid vissa svårigheter följt på ett sådant högst lovvärt intresse.
Som exempel härpå kunde anföras tvenne fall, där folketshusföreningar
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 38.
ålagts att erlägga gåvoskatt för mottagna gåvor. 1 ena fallet gällde det en
gåva å 100 000 kronor till Avesta nya folketshusförening för uppförande
av ett nytt folkets hus. Efter anmodan av länsstyrelsen hade föreningen
inbetalt 30 S90 kronor i gåvoskatt. Då föreningen vid den tiden icke hade
så stort belopp disponibelt, måste beloppet upplånas i bank mot 4 % ränta.
I andra fallet hade SKF skänkt 30 000 kronor till Hofors folketshusförening.
För att kunna erlägga den å gåvan belöpande skatten, 6 680 kronor,
hade föreningen nödgats upptaga ett lån, för vilket styrelsen måst gå i
borgen.
För att undgå gåvoskatt hade föreningarna under senare år sett sig nödsakade
att lämna kommuner och enskilda företagare andelar som vederlag
för mottagen gåva. Vederbörande givare hade emellertid i allmänhet
ingen särskild önskan att så skedde, liksom givarna icke heller i regel
hade någon förståelse för att deras gynnande av ifrågavarande allmännyttiga
företag skulle utgöra skatteobjekt för staten. Gåvogivarna föreskreve
också oftast, att medlen oavkortade skulle användas för angivna
ändamål och icke disponeras för bestridande av skatter eller till andra
ting.
Ideella eller ekonomiska föreningar, vilka tillhandahölle allmänna samlingslokaler,
bestode i regel av medlemmar, som icke på minsta sätt erhölle
någon ekonomisk fördel av sitt medlemskap. I stället vore medlemskapet
oftast förbundet med ekonomiska förpliktelser för lokalens underhåll
och vård; förpliktelser, vilka icke sällan bleve så betungande, att nödvändiga
förbättringar på lokalerna bleve eftersatta. Kommunernas och de
enskilda företagarnas insatser komme i sådana situationer ofta till hjälp.
Men såsom ovan antytts hämmade tillämpningen av gällande bestämmelser
om gåvoskatt betydelsen av de insatser, som utomstående intresserade
sålunda gjorde. Det förtjänade framhållas, att därest sådan lättnad i tilllämpningen
av nämnda författning kunde erhållas, att föreningar, som tillhandahölle
allmänna samlingslokaler, kunde befrias från gåvoskatt på
samma sätt som t. ex. stiftelse eller sammanslutning, som hade till huvudsakligt
ändamål att främja allmännyttiga ändamål, komme detta utan tvivel
att medverka till ett ännu större intresse för att särskilt företagare
skulle ekonomiskt stödja de samlingslokalägande föreningarna. Då de allmänna
samlingslokalerna vore av avgörande betydelse för vårt lands demokratiska
samhällsskick, såsom det nu uppbures av folkrörelserna, måste
de sammanslutningar, vilka tillhandahölle nämnda lokaler, med fullt fog
anses främja sådana allmännyttiga ändamål, som avsåges i förordningen
om arvsskatt och gåvoskatt, och sålunda jämställas med flera av de stiftelser
och sammanslutningar, vilka enligt paragraferna 3 och 38 förordningen
om arvsskatt och gåvoskatt vore befriade från skatt på gåva. Då
emellertid ingen medlem av samlingslokalägande förening borde gynnas
genom att föreningen som sådan erhölle befrielse från gåvoskatt, syntes
det motionärerna lämpligt, att som villkor för befrielse från gåvoskatt
stadgades att samlingslokalägande förening under de senast förflutna fem
åren icke lämnat utdelning åt sina medlemmar.
Bevillningsutskottets betänkande nr 38. 9
Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet
emottagit yttranden över motionerna av överståthållarämbetet, länsstyrelserna
i Malmöhus, Skaraborgs, Kopparbergs och Västernorrlands län samt
Folketshusföreningarnas riksorganisation och Bygdegårdarnas riksförbund.
överståthållarämbetet har anfört bland annat följande:
»överståthållarämbetet är av den uppfattningen, att tillhandahållandet av
allmänna samlingslokaler är att hänföra till sådant allmännyttigt ändamål,
som enligt förenämnda författningsrum utgör en betingelse för skattefrihet.
I enlighet härmed torde folketshusföreningarna redan enligt nu gällande bestämmelser
vara befriade från gåvoskatt, såvida deras samlingslokaler
kunna betraktas såsom allmänna. Samma torde förhållandet vara beträffande
s. k. bygdegårdsföreningar och liknande organisationer.
Frågan huruvida de lokaler, som innehavas av folketshusföreningarna,
hava karaktär av allmänna samlingslokaler har blivit prövad i annat sammanhang.
Enligt 15 § nöjesskatteförordningen åtnjutes viss befrielse från
nöjesskatt för nöjestillställning, som anordnats av organisation, under förutsättning
bland annat att denna har till uppgift att tillhandahålla allmän
samlingslokal. Regeringsrätten bär vid tillämpningen av nämnda författningsrum
i regel bedömt folketshusföreningarnas samlingslokaler såsom icke
allmänna.
Överståthållarämbetet, som är ense med motionärerna om det otillfredsställande
i att gåvoskatt uttages i fall som av motionärerna avses, har i
princip icke något att erinra mot en författningsändring till vinnande avmotionär
ernas syften. På sätt följer av vad överståthållarämbetet ovan
framhållit, är emellertid för sådant ändamål den föreslagna författningstexten
ej tillfyllest.»
Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit, att länsstyrelsen i princip
knappast hade något att erinra mot motionärernas förslag. Länsstyrelsen
funne det emellertid tveksamt, om en lagändring på detta område borde göras
utan närmare utredning. Det vore svårt att överblicka, huruvida den
föreslagna lagändringen helt stode i överensstämmelse med grunder, som
vid en mera allmän översyn av lagstiftningen på detta och angränsande områden
visade sig bärande. Skulle förslaget upphöjas till lag, ansåge länsstyrelsen
nödvändigt med anmälningsskyldighet för och kontroll av förening
eller stiftelse, som genom gåva eller testamente erhållit visst belopp av icke
alltför obetydlig storlek, förslagsvis 5 000 kronor. Det skulle till och med
kunna ifrågasättas, huruvida icke i föreningens stadgar borde inrymmas
en bestämmelse, som förbjöde all utdelning till medlemmarna.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län har anfört, att länsstyrelsen funne övervägande
skäl tala för skattefrihetens utsträckande jämväl till förening och
stiftelse, som hade till uppgift att tillhandahålla allmän samlingslokal. Såsom
förutsättning för skattefrihet borde stipuleras, att stiftelsen eller föreningen
icke dreve någon omfattande ekonomisk verksamhet (exempelvis
kaférörelse, uthyrning av affärs- och bostadslägenheter) utan hade till huvudsaklig
och egentlig uppgift att tillhandahålla allmän samlingslokal samt
att lokalerna stodc till mera allmänt förfogande för olika sammanslutningar.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län har ansett sig icke kunna tillstyrka att
befrielse från gåvoskatt medgåves i de i motionerna åsyftade fallen. Det
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 3S.
vore enligt länsstyrelsens mening svårt för att icke säga omöjligt att särskilja
olika arter av användning av en samlingslokal. Uthyrning av samlingslokaler
i rent förtjänstsyfte förekonnne i mycket stor omfattning, och
även om en lokal vid tillkomsten huvudsakligen avsåges för allmännyttiga
och ideella syften, kunde den sedermera komma att utnyttjas kommersiellt.
Frågan om befrielse från gåvoskatt syntes ock böra prövas i samband med
spörsmålen om fastighetsbeskattning av offentliga samlingslokaler och om
inkomstbeskattning av ägare till sådana lokaler.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län har av principiella skäl avstyrkt bifall
till motionerna, enär desamma innebure, att vissa sammanslutningar
— om än aldrig så allmännyttiga — med syfte att i sin verksamhet jämväl
tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen skulle befrias från skattskyldighet
för gåva.
Folketshusföreningarnas riksorganisation och Bygdegårdarnas riksförbund
ha tillstyrkt bifall till motionerna.
Utskottet. Enligt 3 § i gällande förordning om arvsskatt och gåvoskatt
åtnjuta staten samt vissa stiftelser och sammanslutningar med i hög grad
allmännyttigt ändamål befrielse från såväl arvsskatt som gåvoskatt. Från
gåvoskatt äro därjämte enligt 38 § samma förordning befriade kommuner
och andra menigheter, hushållningssällskap ävensom stiftelser och sammanslutningar,
som huvudsakligen främja allmännyttiga ändamål i övrigt. Särskilt
nämnas religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga
och andra därmed jämförliga kulturella ändamål. Uteslutna från skattebefrielse
äro dock sådana sammanslutningar för främjande av allmännyttiga
ändamål, som ha till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas
ekonomiska intressen.
Under förarbetena till arvsskatteförordningen anfördes såsom skäl för
den skattefrihet, som medgavs för gåvor till allmännyttiga ändamål, att det
i statens intresse låge vikt vid att företag, som verkade för sådana ändamål,
bleve tillgodosedda genom frivilligt understöd och att det med skäl kunde
befaras, att en beskattning skulle härutinnan verka avhållande.
I de förevarande motionerna har hemställts, att riksdagen måtte besluta
sådan ändring av 38 § arvsskatteförordningen, att förening eller stiftelse,
som har till uppgift att tillhandahålla allmän samlingslokal, befrias från
skattskyldighet för gåva. Såsom villkor för skattebefrielse förutsättes dock
skola gälla, att samlingslokalägande förening under de senast förflutna fem
åren icke lämnat utdelning åt sina medlemmar.
Enligt utskottets mening är tillhandahållandet av allmänna samlingslokaler
en ur samhällets synpunkt angelägen och betydelsefull uppgift. Samhällets
intresse för denna verksamhet har för övrigt kommit till uttryck genom
1942 års lagstiftning om bidrag och lån av statsmedel för anordnande avallmänna
samlingslokaler. Utskottet kan fördenskull i princip ansluta sig
till den uppfattningen, att tillhandahållandet av allmänna samlingslokaler
är att hänföra till sådant allmännyttigt ändamål, som bör privilegieras i gåvoskattehänseende.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 38. H
Av motiveringen för det i de förevarande motionerna framlagda författningsförslaget
framgår, att motionärerna med sin framställning närmast
åsyftat, att från beskattning skulle undantagas gåvor till folketshusföreningar
och liknande organisationer. I flera av de avgivna remissyttrandena ha betänkligheter
yppats mot den av motionärerna föreslagna gränsdragningen
mellan skattefria och skattskyldiga rättssubjekt. Sålunda har bl. a. påpekats,
att skattefrihet skulle ifrågakomma för gåvor till föreningar, vilka
jämte syftet att tillhandahålla samlingslokaler även dreve ekonomisk verksamhet
utan att garantier förelåge för att gåvorna komme den ideella delen
av verksamheten till godo. Vidare har ifrågasatts, huruvida det icke för
skattefrihet vore erforderligt att uppställa det villkoret, att föreningens stadgar
förbjöde all utdelning till medlemmarna. Slutligen har i ett remissyttrande
framhållits att regeringsrätten vid tillämpningen av 15 § nöjesskatteförordningen
— enligt vilket författningsrum viss befrielse från nöjesskatt
åtnjutes för nöjestillställning, som anordnats av organisation under
förutsättning bl. a. att denna har till uppgift att tillhandahålla allmän samlingslokal
— i regel bedömt folketshusföreningarnas samlingslokaler såsom
icke allmänna, varför den i motionerna föreslagna författningstexten ej vore
tillfyllest till vinnande av motionärernas syfte.
För egen del vill utskottet uttala, att utskottet finner de av motionärerna
anförda synpunkterna för medgivande av skattefrihet för gåvor till förening
eller stiftelse, som har till uppgift att tillhandahålla allmän samlingslokal,
i och för sig beaktansvärda. Emellertid är utskottet icke övertygat
om att genom ett bifall till motionerna skulle vinnas den reglering på ifrågavarande
område, som motionärerna uppenbarligen åsyftat. De över motionerna
avgivna yttrandena ha även ådagalagt att en utvidgning av skattefriheten
enligt motionärernas förslag skulle giva upphov till vissa problem
i fråga om gränsdragningen mellan skattefria och skattskyldiga rättssubjekt,
vilkas lösande torde nödvändiggöra mera ingående överväganden än
som kunna ifrågakomma på grundval av det av utskottet förebragta utredningsmaterialet.
Utskottet är sålunda icke berett att redan nu taga ställning
till den föreliggande frågan utan får för sin del förorda, att densamma göres
till föremål för närmare utredning.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna
I: 108 av herr Gustaf Karlsson in. fl. samt II: 109 av
herrar Nilsson i Landskrona och Larsson i Luttra i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville föranstalta
om utredning angående förordningen om arvsskatt och
gåvoskatt i det avseende, som berörts i detta betänkande,
samt för riksdagen framlägga de förslag, som må av utredningen
föranledas.
Stockholm den 18 april 1950.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 38.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,
Gustaf Elofsson, Velander, Heuman, Franzon, Niklasson, Wehtje och Falk
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,
Jonsson i Skedsbygd, Kristensson i Osby, Sundström, Nilsson i Kristinehamn,
Persson i Svensköp, Edström och Ällard.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1950:125 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående viss ändring av 38 § förordningen om arvsskatt och gåvoskatt. a1 i texten