Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 11 juni 1948

1950-04-20 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1950:41, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 11 juni 1948

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr it.

1

Nr 41.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning angående upphävande

av förordningen den 11 juni 1948 (nr 283)

om pappersskatt, jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 17 mars 1950 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 193, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 11 juni

1948 (nr 283) om pappersskatt.

Härigenom förordnas, att förordningen den 11 juni 1948 om pappersskatt,

vilken jämlikt förordning den 27 maj 1949 (nr 237) gäller till och med den

30 juni 1950, skall upphöra att gälla med utgången av april månad 1950,

dock att förordningen fortfarande skall tillämpas i fråga om varuparti, för

vilket skattskyldighet inträtt före den 1 maj 1950.

Vad i förordningen stadgas i fråga om sådan under tiden för dess giltighet

begången förseelse, som i förordningen avses, skall äga tillämpning även

efter det förordningen i övrigt upphört att gälla.

Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet upptagit

de vid riksdagens början väckta likalydande motionerna I: 240 av herr

Gustaf Elof sson och fru Svenson samt II: 284 av herr Johnsson i Skoglösa

m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att i samband med pappersskattens

slopande införa skatt på tidskrifter av förströelsekaraktär i

enlighet med av 1949 års skatteutredning framlagt förslag, eller alternativt,

att riksdagen måtte besluta, att skatten å papp och papper skall utgå även

under budgetåret 1950/51».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 284.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 41.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr Al.

Frågan om upphävande av pappersbeskattningen.

Av det propositionen bilagda statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas — såvitt

angår nu gällande bestämmelser rörande pappersbeskattningen ■— följande:
Genom

förordningen den 11 juni 1948 (nr 283) om pappersskatt infördes

en särskild beskattning av papp och papper samt vissa importerade tryckalster

av papp och papper. Skatten utgår såsom en tillverkningsskatt å inom

riket tillverkad papp eller papper och uttages vid pappersbruken. Skatten

utgör 15 öre för kilogram papper eller papp. Från beskattningen undantages

dock — enligt förordningen i dess lydelse genom förordningen den 27 maj

1949, nr 237 — sådant tidningspapper, som är avsett till tryckning av allmän

nyhetstidning eller av annan nyhetstidning med i huvudsak politiskt

innehåll som i fråga om utseende och redigering kan jämställas med allmän

nyhetstidning. Skattskyldigheten inträder, då den obearbetade varan

levereras från tillverkaren eller av denne tages i anspråk för vidare bearbetning.

Vid import av papp eller papper för försäljning utgår skatt efter samma

grunder, dock att skatt därvid uttages även för bearbetad vara. Beskattningen

står under kontroll av kontrollstyrelsen. Vid import utövas

kontrollen av kontrollstyrelsen och generaltullstyrelsen gemensamt. För bedömande

av skatteplikten ha de skattskyldiga att kvartalsvis avgiva deklaration

till kontrollstyrelsen enligt särskilda föreskrifter. I deklaration må

avdrag göras för bland annat den myckenhet varor, som utlämnats från tillverkningsstället

för att i befintligt skick eller efter bearbetning utföras ur

riket. Till följd härav uttages icke pappersskatt för papp, papper eller produkter

därav, när varorna äro avsedda för export.

Förordningen den 11 juni 1948 trädde i kraft den 1 juli 1948 och gällde

ursprungligen t. o. in. den 30 juni 1949.

Genom förordningen den 8 april 1949, nr 123, vidgades beskattnings området

i vissa avseenden, bl. a. på det sätt, att med skatt belädes även pappersmassa,

som vore avsedd att utgöra eller användas för framställning av ersättningsmedel

för annan skattepliktig vara eller av sådan vara framställd

produkt.

Genom förordningen den 27 maj 1949, nr 237, förlängdes 1948 års förordning

för tiden intill utgången av juni månad 1950.

Beträffande vad som förekom vid 1948 och 1949 års riksdagar rörande pappersskatten,

särskilt i fråga om skattens tillfälliga natur, hänvisas till propositionen

s. 4—5.

Säsom omnämnts i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag

(Bilaga 1 s. 13) har 1949 års skatteutredning avgivit ett den 10 december

1949 dagtecknat betänkande rörande frågan om avveckling av de år 1948

beslutade extra konsumtionsskatterna.

I detta betänkande har utredningen bl. a. behandlat frågan rörande pappersbeskattningen.

Sålunda har utredningen anfört, att de skilda olägenhe
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

3

ter, som i olika sammanhang framkommit såsom en följd av beskattningen,

icke hade helt kunnat undanröjas. Att pappersskatten trots dessa olägenheter

ansetts böra bibehållas även för budgetåret 1949/50 hade motiverats med

dess tillfälliga natur. Nackdelarna med beskattningen hade tills vidare kunnat

undanskjutas med hänvisning till att de vore av övergående art. Utredningen

ansåge därför, att den tillfälliga karaktär, som tillagts skatteskärpningarna

av år 1948, för pappersskattens del vore ett primärt villkor och att

denna skatt borde komma i första hand vid en avveckling av ifrågavarande

skatteskärpningar. På grund härav föresloge utredningen, att pappersskatten

avvecklades så snart förhållandena ansåges medgiva detta. Utredningen

förutsatte, att pappersskattens borttagande borde slå igenom i konsumentpriserna.

Enligt upplysningar, som lämnats till utredningen av statens priskontrollnämnd,

borde det icke möta några svårigheter för nämnden att kontrollera,

att ett avskaffande av pappersskatten komme konsumenterna tillgodo

i form av lägre priser i alla de fall, där skatten uttoges synligt. Även i de

fall, där skatten inräknats i priserna, borde enligt priskontrollnämnden en

dylik kontroll kunna genomföras. Däremot syntes prissänkningarna icke

kunna kontrolleras på pappersvaror, som frisläppts från priskontroll. Då

emellertid sistnämnda förhållande berörde endast en obetydlig del av konsumtionen,

ansåge utredningen, att ifrågavarande förutsättning för skattens

avskaffande finge anses vara för handen.

Vidare har skatteutredningen i sitt betänkande framhållit att — om pappersskatten

avvecklades -— bleve frågan om en särskild skatt på tidskrifter

aktuell. I detta avseende åberopade utredningen en inom kontrollstyrelsen

upprättad promemoria angående en särskild beskattning av tidskrifter.

Över skatteutredningens betänkande ha — såvitt angår frågan om avvecklingen

av pappersskatten och införandet i samband därmed av en särskild

skatt på tidskrifter -— utlåtanden efter remiss avgivits av kontrollstyrelsen,

statskontoret, generaltullstyrelsen, generalpoststyrelsen, kommerskollegium,

statens priskontrollnämnd, Svenska tidningsutgivareföreningen,

Publicistklubben, Svenska journalistföreningen och Sveriges författareförening.

Kommerskollegium har vid sitt utlåtande fogat yttranden från handelskamrarna

i Stockholm, Göteborg och Malmö, Svenska pappersbruksföreningen,

Sveriges grafiska industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges grossistförbund, Kooperativa förbundet, Föreningen Svensk fackpress,

Sveriges industriförbund, Svenska pappershandlareföreningen, Svenska

bokhandlareföreningen och Svenska bokförläggareföreningen.

I remissutlåtandena har förslaget om avveckling av pappersskatten tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.

I olika framställningar till Kungl. Maj :t bar hemställts, att pappersbeskattningen

måtte avvecklas redan före den 30 juni 1950.

Sålunda ha Sveriges wellpappfabrikanters förening, Aktiebolaget Svenska

icopal- & takpixfabriken samt Munksjö aktiebolag i särskilda framställningar

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr it.

i februari 1950 anhållit att pappersbeskattningen måtte avvecklas snarast

möjligt. Såsom skäl för dessa framställningar har i huvudsak anförts, att köparna

av papp och papper samt produkter därav vore av den uppfattningen

att skatten snarast komme att avvecklas, varför de inskränkte sina köp till

vad som erfordrades för täckande av oundgängliga behov. Dessa förhållanden

medförde driftsrubbningar och lagringssvårigheter såväl för vissa pappersbruk

som för den fristående pappersförädlingsindustrien.

över framställningarna ha, efter remiss, yttranden avgivits av kontrollstyrelsen,

Svenska pappersbruksföreningen och Sveriges grossistförbund.

Svenska pappersgrossistförbundet har i en den 9 mars 1950 dagtecknad

skrift, som inkommit till finansdepartementet, hemställt att pappersskatten

upphäves snarast möjligt.

Beträffande innehållet i de avgivna remissyttrandena ävensom i Svenska

pappersgrossistförbundets skrift får utskottet hänvisa till propositionen s.

9—11.

Från kontrollstyrelsen har till finansdepartementet överlämnats en den 11

mars 1950 dagtecknad promemoria av förste byråinspektören S. Ingberk. I

denna promemoria har bl. a. lämnats en redogörelse för pappersbrukens nuvarande

avsättningssvårigheter på den inhemska marknaden (se propositionen

s. 11—12).

Departementschefen har till motivering för det i propositionen framlagda

förslaget om upphävande av pappersbeskattningen anfört följande:

»I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag uttalade jag bl. a.

att jag — av skäl som såväl Kungl. Maj :t som riksdagen vid olika tillfällen

understrukit — ansåge det vara ett angeläget önskemål att pappersskatten

avvecklades så snart som möjligt. Jag framhöll vidare att, då ett visst utrymme

kunde anses förefinnas för en skattesänkning redan under år 1950,

jag hade för avsikt att icke förorda någon förlängning av giltighetstiden för

förordningen om pappersskatt efter innevarande budgetårs utgång.

Såsom framgår av den nu föreliggande utredningen har under de senaste

månaderna pappersbrukens försäljning av papp och papper på hemmamarknaden

betydligt nedgått. Det kan antagas att denna nedgång i leveranserna

kommer att fortbestå under förordningens återstående giltighetstid för att

därefter förbytas i en kraftig uppgång, då lagren hos grossister och förbrukare

skola på kort tid ånyo fyllas. Givetvis medför en dylik utveckling

betydande svårigheter och olägenheter för pappersbranschen. En utveckling

efter nyss antydda linjer medför jämväl att — även om pappersskatten

bibehålies fram till budgetårsskiftet — statsverkets intäkter av pappersskatten

komma att för den ifrågavarande tiden bli förhållandevis små.

Med hänsyn härtill finner jag övervägande skäl tala för att pappersskatten

avvecklas redan före den 1 juli 1950. Jag förordar i enlighet härmed att

beskattningen i fråga upphäves med utgången av april månad 1950.

I detta sammanhang vill jag understryka, att jag — i likhet med skatte
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

utredningen — förutsätter att pappersskattens borttagande resulterar i

sänkta konsumentpriser. Det bör ankomma på priskontrollnämnden att övervaka

att skattens borttagande kommer konsumenterna till godo i största

möjliga utsträckning.»

Rörande vad som anförts i de förevarande motionerna, i vilka bl. a. alternativt

yrkats att pappersskatten skulle uttagas jämväl under nästkommande

budgetår, får utskottet hänvisa till den nedan lämnade redogörelsen för motionernas

innehåll.

Frågan om införandet av skatt på tidskrifter av förströelsekaraktär.

Beträffande tidigare förslag om införande av en tidskriftsskatt må följande

nämnas:

I en inom finansdepartementet upprättad, den 14 maj 1941 dagtecknad

promemoria framlades förslag om införande av en pappersaccis vilken

skulle träffa papper till tidningar och tidskrifter. Denna pappersaccis avsågs

skola utgöra ett komplement till den allmänna omsättningsskatten,

vilken av tekniska skäl icke ansågs böra omfatta tidningar och tidskrifter.

Det i promemorian framlagda förslaget, vilket föranletts av en skrivelse

(nr 79) från 1940 års urtima riksdag, blev av olika skäl icke genomfört.

Även vid flera följande riksdagar var frågan om införande av beskattning

av vissa tryckalster föremål för riksdagens prövning i anledning av

i ämnet väckta motioner.

Sålunda hemställdes i två vid 1942 års riksdag väckta likalydande motioner

I: 70 och II: 145, »att riksdagen må besluta att i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla om utredning av frågan om skatt på illustrerade och kolorerade

veckotidningar samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kan föranleda». Vidare hemställdes i motionen II: 68 vid samma

års riksdag, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att

förslag om beskattning av vissa tidskrifter skyndsammast förelägges riksdagen».

1942 års bevillningsutskott yttrade i sitt över nämnda motioner avgivna

betänkande, nr 41, att utskottet i likhet med första särskilda utskottet vid

1940 års urtima riksdag funnit tillräckliga skäl icke föreligga för den medgivna

skattefriheten för tidskrifter. Utskottet anförde härefter följande:

»En skatt å tidskrifter torde visserligen icke komma att inbringa några

mera betydande intäkter. Då emellertid böcker äro underkastade allmän

omsättningsskatt, torde starka skäl få anses tala för att jämväl tidskrifter

böra vara underkastade beskattning i en eller annan form. Särskilt gäller

detta sådana tidskrifter, som äro avsedda för förströelseläsning. Den av

Kungl. Maj :t på hemställan av riksdagen verkställda utredningen synes utvisa,

att en beskattning genom pappersaccis av det slag som vid utredningen

ifrågasatts möter stora tekniska svårigheter. Uppenbart torde även vara, att

vilken beskattningsform som än ifrågakomme beträffande allenast tidskrifter

betydande svårigheter skola visa sig vara för handen vid densammas

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr bi.

genomförande. Därest, på sätt i motionerna föreslagits, från beskattningen

skulle undantagas vissa slag av tidskrifter, komma dessa svårigheter att

ytterligare ökas. Skulle däremot beskattningen omfatta såväl tidningar som

tidskrifter, bleve de tekniska svårigheterna mindre. Utan att taga närmare

ståndpunkt till den föreliggande frågan förutsätter utskottet, att förevarande

spörsmål fortfarande kommer att av Kungl. Maj :t ägnas uppmärksamhet.

»

I enlighet med utskottets hemställan lämnades ovannämnda motioner av

1942 års riksdag utan åtgärd.

I en vid 1943 års riksdag väckt motion, II: 177, hemställdes, att riksdagen

—- eventuellt med hänsynstagande till i motionen anförda synpunkter —

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning och förslag

till förordning angående beskattning av tidningar och tidskrifter.

I motionen framhölls bl. a., att skatten principiellt borde göras generell

för alla tidningar och tidskrifter. Ett särskilt av Kungl. Maj :t utsett organ,

tidskriftsskattenämnden, skulle såsom enda instans pröva ansökningar om

befrielse från skattskyldighet. De organ, som vore nyhetsförmedlande, dagspress

eller dylikt, eller som ur religiösa, kulturella, sociala eller fackliga

synpunkter ansåges fylla en uppgift eller som dreves utan ekonomiskt vinningssyfte,

borde befrias från skattskyldighet. Skattesatsen skulle utgöra 20

procent av varje nummers pris, dock lägst 10 öre. Å prenumerationsexemplar

skulle skatten uttagas efter särskild grund.

1943 års bevillningsutskott fann i sitt betänkande nr 24 i anledning av

ovannämnda motion, vilket betänkande godkändes av riksdagen, frågan om

beskattning av tidningar och tidskrifter icke sedan föregående år ha kommit

i förändrat läge och avstyrkte, under åberopande av vad 1942 års bevillningsutskott

i sitt betänkande nr 41 anfört, bifall till motionen.

I två vid 19H års riksdag väckta, likalydande motioner, I: 248 och II: 384,

hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att

förslag om beskattning av tidskrifter skyndsamt måtte föreläggas riksdagen

samt att därvid i motionerna angivna synpunkter måtte vinna beaktande. I

motionerna anfördes bl. a., att det ur flera synpunkter vore otillfredsställande,

att den skattekälla, som vissa tryckalster kunde bliva, alltjämt vore

outnyttjad. En ovillkorlig förutsättning för att en beskattning av tidskrifter

skulle kunna genomföras borde emellertid vara, att den i möjligaste mån

drabbade alla tidskrifter av likartat innehåll. Om man läte beskattningens

omfattning bestämmas av litterära eller etiska synpunkter eller över huvud

taget av kvalitets- eller nyttighetssynpunkter och på så sätt sökte åstadkomma

en gränsdragning mellan önskvärda och mindre önskvärda alster,

hade man på en omväg infört ett statligt förmynderskap över medborgarna,

som icke kunde anses förenligt med vårt demokratiska samhällsskick eller

med vår grundlagsstadgade tryckfrihet. Såsom ett oeftergivligt villkor för

en beskattning av ifrågavarande slag borde vidare uppställas å ena sidan,

att skatten så konstruerades att risken för ekonomiska rubbningar i för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr it.

7

lagens ekonomi bleve den minsta möjliga, och å andra sidan, att skälig

säkerhet vunnes för att beskattningen gåve avsett ekonomiskt utbyte. Under

beaktande därav föreslogo motionärerna, att beskattningen skulle omfatta

samtliga tidskrifter med upplagor över 20 000 exemplar i den del upplagorna

överstege nämnda siffra och att skattesatsen skulle sättas till 10

procent. Därest även tidskrifter med små upplagor bleve beskattade, skulle

dessas ekonomi allvarligt belastas. Skatten, som förutsattes skola få övervältras

på konsumenterna, borde utgå med viss procent på tidskriftens vid

varje beskattningstillfälle gällande försäljningsvärde. Vid gränsdragningen

mellan tidskrifter och böcker borde hänsyn tagas bland annat till distributionssättet.

I den mån dylika tryckalster distribuerades via tidningsaffärer,

tidningskolportörer eller exempelvis Svenska pressbyrån, ansåge motionärerna

deras karaktär av tidskrift kunna med fullt fog hävdas. För prövning

av i samband därmed eller eljest uppkommande frågor borde inrättas ett

särskilt av Kungl. Maj :t utsett organ, förslagsvis benämnt tidskriftsskattenämnden.

I sitt i anledning av berörda motioner avgivna betänkande nr 10 anförde

1944 års bevillningsutskott bland annat följande:

»Även enligt utskottets mening bör vid införande av en skatt av ifrågavarande

slag en gränsdragning mellan skattepliktiga och skattefria tidskrifter

efter kvalitetssynpunkter undvikas. Ett bedömande efter sådana synpunkter

låter sig icke väl förena med en beskattningsprocedur och kan, såsom

av motionärerna framhållits, jämväl möta betänkligheter i andra hänseenden.

Utskottet finner fördenskull de i föreliggande motioner skisserade

riktlinjerna för en tidskriftsskatt i nu berört avseende ha företräde framför

de tidigare väckta förslagen. Trots detta och ehuru utskottet i likhet med

1942 års bevillningsutskott anser skäl tala för att tidskrifter böra vara underkastade

beskattning, eftersom omsättningsskatt utgår för böcker, finner

dock utskottet tvivelaktigt, om den av motionärerna nu anvisade lösningen

kan läggas till grund för lagstiftning i ämnet.

Det torde sålunda kunna ifrågasättas, huruvida möjlighet förefinnes att

införa en beskattning av allenast tidskrifter, medan tidningar däremot lämnas

obeskattade. Gränslinjen mellan tidning och tidskrift måste, såvitt utskottet

kunnat finna, bliva svår att draga, och tveksamma fall torde icke

kunna undvikas. Anses en beskattning av ifrågavarande slag böra genomföras,

måste enligt utskottets mening den enda framkomliga vägen vara att

låta beskattningen träffa såväl tidningar som tidskrifter. Mot en beskattning

av tidningar kunna dock resas så vägande invändningar, att utskottet, i

varje fall i nuvarande läge, ej finner skäl förorda en sådan beskattning.»

Utskottet anförde vidare att, då någon framkomlig väg för en tillfredsställande

lösning av den föreliggande frågan dittills icke anvisats, utskottet

ansåge sig icke kunna förorda bifall till motionerna.

I enlighet med utskottets hemställan lämnades motionerna av 1944 års

riksdag utan åtgärd.

Vidare väcktes vid 1948 års riksdag i anledning av den då framlagda

propositionen med förslag till förordning om pappersskatt tre motioner i

nu ifrågavarande ämne. I de likalydande motionerna 1:183 och 11:298

yrkades att skatt måtte införas på sådana förströelsetidskrifter, som i dag
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr it.

ligt tal kallades kolorerad veckopress. I motionen II: 365 hemställdes, att

riksdagen måtte besluta skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om förslag

till skatt å sådana veckotidskrifter av förströelsekaraktär, som till

huvudsakligt syfte hade innehavarens ekonomiska vinning. I sistnämnda

motion framhölls, att riksdagen tidigare gjort framställning om skattebeläggning

av den kolorerade veckopressen, men att förslaget strandat på

svårigheten att draga en gräns mellan sådana alster som borde skattebeläggas

och sådana som borde vara fria. Enligt vad i motionen vidare anfördes

kunde det ifrågasättas om icke en gräns skulle kunna dragas mellan

sådana periodiska tryckalster, som uteslutande avsåge att tillföra sin ägare

eller utgivare ekonomisk vinning, och sådana som — även om vinsttanken

icke vore utesluten — dock hade till huvudsakligt ändamål att sprida kunskap

eller tjäna något allmännyttigt ändamål; kunde en sådan skattebeläggning

bidraga till att något sanera den frodiga floran vore detta att

hälsa med tillfredsställelse.

1948 års bevillningsutskott yttrade i sitt i anledning av propositionen

om pappersskatt in. in. avgivna betänkande nr 48 beträffande nyssnämnda

tre motioner följande:

»Den av utskottet i detta betänkande förordade pappersbeskattningen

kommer att drabba bland annat sådana tidskrifter, som avses i nämnda

tre motioner. Ehuru det självfallet kan diskuteras, huruvida icke tidskrifter

av nu angivet slag borde av olika skäl beskattas hårdare än vad som

blir fallet genom pappersbeskattningen, anser utskottet sig likväl icke kunna

tillråda, att en extra skatt vid sidan av pappersskatten uttages för ifrågavarande

tidskrifter. De i förevarande motioner väckta förslagen -— vilka

framställts under andra förutsättningar än som nu äro för handen — avstyrkas

därför av utskottet.»

I enlighet med utskottets hemställan lämnades motionerna av 1948 års

riksdag utan åtgärd.

I två vid 1949 års riksdag väckta likalydande motioner, I: 26 och II: 25,

hemställdes, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om

skyndsam utredning angående införande av skatt på s. k. kolorerad veckopress

samt att förslag därom förelägges redan innevarande års riksdag».

I sitt i anledning av berörda motioner avgivna betänkande nr 40 anförde

1949 års bevillningsutskott följande:

»I de likalydande motionerna 1:26 och 11:25 har hemställts om utredning

av frågan om införande av skatt på sådana förströelsetidskrifter, som

anses hänförliga till den s. k. kolorerade veckopressen. Enligt vad i motionerna

anförts borde denna särskilda beskattning uttagas vid sidan av den

vid 1948 års riksdag beslutade pappersskatten och fortbestå även efter det

att pappersskatten avvecklats. En dylik särbeskattning skulle enligt motionärerna

leda till en minskning i förbrukningen av papper som användes

till tryckning av här ifrågavarande förströelsetidskrifter. I motionerna har

vidare framhållits, att några större svårigheter icke borde föreligga att

draga upp en gränslinje mellan dessa tidskrifter och de mera ideellt betonade

tidskrifterna. Motionärerna ha ansett, att den nu föreslagna särbeskatt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr il. 9

ningen skulle tillföra statsverket en inkomst av 15 å 18 miljoner kronor

per år.

I likhet med 1948 års bevillningsutskott är utskottet av den uppfattningen,

att en särskild beskattning av förströelsetidskrifter icke lämpligen bör

genomföras så länge den nuvarande pappersbeskattningen består.

Emellertid förutsätter utskottet att, då Kungl. Maj :t framdeles upptager

till övervägande frågan om avveckling av pappersbeskattningen, jämväl det

i motionerna behandlade spörsmålet om införandet av en särskild beskattning

av förströelsetidskrifter ägnas uppmärksamhet. I nu berörda avseende

torde någon särskild skrivelse till Kungl. Maj :t icke vara erforderlig.

Med hänsyn härtill finner utskottet sig icke kunna tillstyrka bifall till

förevarande motioner.»

I enlighet med utskottets hemställan lämnades motionerna av 1949 års

riksdag utan åtgärd.

1949 års skatteutredning har i sitt förut nämnda betänkande anfört, att

utredningen i huvudsak kunde ansluta sig till de i kontrollstyrelsens promemoria

uppdragna riktlinjerna för beskattning av tidskrifter. Utredningen

förordade, att åtgärder vidtoges för att i anslutning till pappersskattens

avveckling införa en särskild beskattning av tidskrifter med förströelsekaraktär.

Rörande det närmare innehållet i kontrollstyrelsens promemoria, skatteutredningens

betänkande och över betänkandet i denna del avgivna remissutlåtanden

får utskottet hänvisa till propositionen s. 5—9.

Departementschefen har i förevarande proposition — så vitt angår skatteutredningens

förslag om införande av en särskild skatt å tidskrifter med huvudsaklig

förströelsekaraktär — erinrat om att kritik emot förslaget framförts

från åtskilliga remissinstansers sida. I anslutning härtill har departementschefen

uttalat, att han icke vore beredd att nu framlägga något förslag

i ämnet.

I motionerna I: 240 och 11: 284 har erinrats om att pappersskatten under

budgetåret 1949/50 beräknades tillföra statskassan omkring 50 miljoner

kronor och att departementschefen i statsverkspropositionen förklarat, att

han ämnade föreslå att pappersskatten slopades. Sistnämnda fråga hade aktualiserats

av 1949 års skatteutredning i dess promemoria angående avvecklingen

av de år 1948 beslutade extra konsumtionsskatterna. Utredningen

föresloge visserligen, att pappersskatten skulle avskaffas men att samtidigt

en skatt på förströelsetidskrifter skulle införas. Departementschefen

hade sålunda accepterat utredningens förslag i dess första del men icke i

dess senare. Motionärerna måste beteckna denna åtgärd såsom i hög grad

anmärkningsvärd med hänsyn till både riksdagens uttalande och nödvändigheten

av skattesänkningar, som verkligen medförde ökad produktion.

Det vore sant att riksdagen uttalat, att de extra konsumtionsskatter som infördes

år 1948 vore av tillfällig karaktär, men att detta skulle innebära

att pappersskattens slopande skulle komma före varje annan lättnad i den

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 47.

skärpta indirekta beskattningen, vore knappast en riktig slutsats. Om, såsom

nu föresloges, pappersskatten upphävdes utan att tidskriftsskatt samtidigt

infördes, komme detta att medföra en avsevärd lättnad för den företagsamhet,

som gåve ut den kolorerade veckopressen. De starka och berättigade

krav på sänkta skatter som framkommit hade dock knappast avsett en skattelättnad

av detta slag. Skatteutredningen syntes ej heller ha avsett att dess

förslag om pappersskattens slopande — kompletterat med införande av skatt

på förströelsetidskrifter — skulle förverkligas före dess förslag om drivmedelsskattens

sänkning. Starka skäl talade för att i samband med pappersskattens

slopande skatt infördes på tidskrifter av förströelsekaraktär.

Motionärerna ha vidare framhållit, att skatteutredningen för sin del dragit

konsekvenserna av bevillningsutskottets uttalande vid 1949 års riksdag

och förordat införande av en särskild skatt på tidskrifter av förströelsekaraktär

samtidigt med pappersskattens avveckling. Avgörande för utredningen

hade varit, att en på detta sätt utformad tidskriftsskatt komme att träffa

en umbärlig konsumtion och sålunda överensstämde med den av utredningen

följda grundprincipen för de extra konsumtionsskatternas avveckling.

Det förslag till skatt på tidskrifter av huvudsaklig förströelsekaraktär, som

1949 års skatteutredning avgivit, syntes väl avvägt och lämpligt att genomföras

i samband med pappersskattens slopande. Skatten borde omfatta tidskrifter

av förströelsekaraktär eller vad som brukade kallas den kolorerade

veckopressen och utgå med 30 procent på tidskrifternas pris. För flertalet

tidskrifter komme detta att innebära endast en måttlig höjning, varierande

mellan 5 och 10 öre per exemplar av de vanligaste och populäraste tidningarna.

Det kunde knappast med allvar göras gällande att denna prisstegring

skulle bliva ruinerande vare sig för läsarna eller — vilket syntes vara avgörande

för pressdebatten — för de inom denna bransch verksamma företagen.

Trots alt beskattningens verkningar vore måttliga, komme den ändock att

inbringa den icke oväsentliga summan av omkring 20 miljoner kronor per

år. Vad anginge gränsdragningen mellan de skattepliktiga och icke skattepliktiga

tidskrifterna borde svårigheterna icke överdrivas. Det borde slås

fast att endast tidningar med förströelsekaraktär skulle beskattas. Religiösa,

fackliga, politiska, kulturella, litterära, vetenskapliga och ekonomiska tidskrifter

skulle givetvis vara undantagna från beskattningen. Med utgångspunkt

från dessa definitioner borde det icke erbjuda några större svårigheter

att fastställa vilka tidskrifter som skulle vara skattepliktiga.

Om skatt på tidskrifter icke komme att införas borde enligt motionärernas

mening pappersskatten t. v. bibehållas. Av de skäl som motionärerna anfört

kunde det icke vara riktigt att slopa pappersskatten — utan att komplettera

den med en tidskriftsskatt — före varje annan skattesänkning av de år 1948

införda extra konsumtionsskatterna. Pappersskatten drabbade dock alla

folkgrupper i ungefär samma utsträckning, vilket icke vore fallet med exempelvis

tilläggsskatten på drivmedel. Ansåge statsmakterna att den extra

bensinskatten med dess ogynnsamma verkningar för landsbygdens folk och

på produktionen borde utgå oförändrad under hela nästa budgetår, krävde

rättvisan att pappersskattens slopande uppskötes.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 4/.

11

Utskottets yttrande.

I propositionen den 17 mars 1950, nr 193, har förslag framlagts om upphävande

av pappersbeskattningen med utgången av april månad 1950.

Samtidigt med att utskottet behandlat nämnda proposition har utskottet

— såsom framgår av det förut anförda — upptagit till granskning de vid

riksdagens början väckta likalydande motionerna I: 240 (av herr Gustaf

Elofsson och fru Svenson) samt II: 284 (av herr Johnsson i Skoglösa m. fl.).

I sagda motioner har yrkats, att riksdagen måtte besluta att i samband med

pappersskattens slopande införa skatt på tidskrifter av förströelsekaraktär i

enlighet med av 1949 års skatteutredning framlagt förslag eller, alternativt,

att riksdagen måtte besluta, att skatten på papp och papper skall utgå även

under budgetåret 1950/51.

Vad först angår den mera vittomfattande frågan rörande upphävande av

pappersbeskattningen vill utskottet till en början erinra om att denna beskattning

— som infördes genom förordningen den 11 juni 1948 (nr 283) om

pappersskatt och som trädde i kraft den 1 juli 1948 — ingick såsom ett led i

skärpningarna på den indirekta beskattningens område i syfte att överbalansera

budgeten. Vid pappersbeskattningens införande underströks särskilt

— både av Kungl. Maj :t och av riksdagen — att denna beskattning vore

av tillfällig natur; och i enlighet härmed upptogs i nyssnämnda förordning

den bestämmelsen, att beskattningen skulle äga giltighet endast under tiden

till och med den 30 juni 1949.

Sedermera har Kungl. Maj :t för 1949 års riksdag — under hänvisning till

det allmänna ekonomiska läget, som motiverade att de vid 1948 års riksdag

beslutade skärpningarna på den indirekta beskattningens område, pappersskatten

däri inberäknad, finge oförändrade fortbestå under nästkommande

budgetår — i propositionen den 25 februari 1949, nr 72, framlagt förslag

om fortsatt giltighet av pappersbeskattningen för tiden den 1 juli 1949 —

den 30 juni 1950. I anslutning till sistnämnda proposition yttrade 1949 års

bevillningsutskott (betänkande nr 39) att utskottet kommit till den uppfattningen,

att tidpunkten ännu icke vore inne att besluta om pappersskattens

avveckling. Utskottet tillstyrkte sålunda, att denna beskattning erhölle fortsatt

giltighet under tiden den 1 juli 1949—den 30 juni 1950. De föreliggande

olägenheterna med pappersbeskattningen måste dock enligt utskottet tillmätas

sådan betydelse, att beskattningen i fråga borde avvecklas så snart

förhållandena medgåve detta. Det kunde för övrigt med visst fog göras gällande,

att av de vid 1948 års riksdag beslutade skatteskärpningarna vore

pappersbeskattningen ur olika synpunkter så otillfredsställande, att pappersskatten

borde ifrågakomma bland de indirekta skatter som i första hand

upphävdes. Vidare betonade utskottet, att pappersbeskattningen av utskottet

ansåges vara en beskattning av endast tillfällig natur, vilken egenskap

särskilt markerades genom att beskattningen ursprungligen fastställts att

gälla och av utskottet föreslogcs förlängd under en begränsad tidsperiod.

Därest under budgetåret 1949/50 ändrade förhållanden skulle inträda, vilka

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

motiverade att lättnader vidtoges i fråga om den indirekta beskattningen,

förväntade utskottet att Kungl. Maj :t för riksdagen framlade förslag om

upphävande av papperskatten snarast möjligt. Vad utskottet sålunda anförde

godkändes av 1949 års riksdag.

I nu förevarande proposition nr 193 har föredragande departementschefen

hänvisat till vad han uttalat i statsverkspropositionen därom, att då det ansåges

vara ett angeläget önskemål att pappersskatten avvecklades så snart

som möjligt och då ett visst utrymme kunde anses förefinnas för en skattesänkning

redan under år 1950, han hade för avsikt att icke förorda någon

förlängning av giltighetstiden för förordningen om pappersskatt efter innevarande

budgetårs utgång. Emellertid har departementschefen i propositionen

nr 193 föreslagit — under hänvisning till utvecklingen inom pappersbranschen

— att pappersbeskattningen skulle upphävas redan med utgången

av april månad 1950.

De synpunkter som departementschefen anfört till stöd för förslaget om

avveckling av pappersbeskattningen vid utgången av april månad 1950 kunna

enligt utskottets uppfattning godtagas.

I enlighet härmed tillstyrker utskottet det i propositionen nr 193 framlagda

förslaget till förordning angående upphävande av förordningen den 11

juni 1948 (nr 283) om pappersskatt.

I anslutning härtill vill utskottet — liksom föredragande departementschefen

— understryka, att pappersskattens borttagande självfallet bör resultera

i att konsumentpriserna på hittills skattebelagda varor i motsvarande mån

sänkas. Det är angeläget att priskontrollnämnden vid tiden för pappersbeskattningens

upphörande med uppmärksamhet följer prisutvecklingen inom

nu ifrågavarande bransch.

Vad härefter angår frågan om införandet av en särskild skatt på tidskrifter

av förströelsekaraktär vill utskottet nämna, att utskottet vid detta ärendes

behandling haft tillgång till 1949 års skatteutrednings betänkande den

10 december 1949 — vilket i huvudsakliga delar redovisats, förutom i förevarande

proposition, i den senare avlåtna propositionen nr 237 angående

komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret 1950/51, m. m. (s. 18—

24) -— ävensom remissutlåtandena över betänkandet och annan ytterligare

utredning som varit tillgänglig vid frågans behandling i finansdepartementet.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår att spörsmålet om

införandet av en särskild skatt på förströelsetidskrifter vid åtskilliga tillfällen

varit föremål för överväganden bl. a. inom riksdagen. Då riksdagen

tidigare — i anledning av väckta motioner — haft att pröva denna fråga

och därvid ställt sig avvisande till en dylik beskattning har ett sådant ställningstagande

från utskottets sida åtminstone väsentligen berott därpå, att

rent tekniska svårigheter ansetts föreligga att på ett rationellt sätt avgränsa

beskattningsområdet.

När 1949 års riksdag, i enlighet med vad 1949 års bevillningsutskott hem
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr M.

13

ställt, avvisade ett då motionsvägen framfört förslag om införandet av en

tidskriftsskatt, skedde detta under hänvisning till att pappersskatt utginge

även för sådant papper, som användes för tryckning av tidskrifter, och att

det icke syntes lämpligt att en särskild beskattning av förströelsetidskrifter

genomfördes så länge pappersbeskattningen bestode. Emellertid uttalade

1949 års bevillningsutskott samtidigt, att utskottet förutsatte att, då Kungl.

Maj :t framdeles upptoge till övervägande frågan om avveckling av pappersbeskattningen,

jämväl spörsmålet om införandet av en särskild beskattning

av förströelsetidskrifter ägnades uppmärksamhet.

Vid innevarande års riksdag har den på nytt aktualiserade frågan om beskattning

av förströelsetidskrifter så till vida kommit i ett annat läge, att

förslag framlagts om pappersbeskattningens avveckling, vilket förslag av utskottet

tillstyrkts. Därjämte föreligger nu ett mera i detalj utarbetat förslag

till lagstiftning om en särskild tidskriftsskatt, vilket förslag varit föremål

för remissbehandling. Emellertid har departementschefen i samband

med framläggandet av förslaget om avveckling av pappersbeskattningen —

under erinran om att kritik mot införandet av en särskild skatt å tidskrifter

med förströelsekaraktär framförts från åtskilliga remissinstansers sida —

uttalat, att han icke vore beredd att nu framlägga något förslag i ämnet.

Kritiken mot förslaget om införandet av en skatt av angivet slag har i

huvudsak följt tre linjer. Sålunda har från remissinstansernas sida gjorts

gällande, att den ifrågasatta tidskriftsskatten icke stode i överensstämmelse

med tryckfrihetslagstiftningens grunder, att en objektiv gränsdragning mellan

skattefria och skattepliktiga tidskrifter svårligen kunde uppnås och att

skatten, förutom att den skulle tillföra statsverket betydligt lägre skatteinkomst

än vad skatteutredningen räknat med, skulle medföra avsevärda

försämringar för tidskriftsförlagen, författarna m. fl.

Utskottet anser sig i detta sammanhang icke kunna ingå på ett närmare

bedömande av huruvida och i vad mån fog finnes för den sålunda framkomna

kritiken mot skatteutredningens förslag i ifrågavarande hänseende.

Med hänsyn till de invändningar, som rests mot förslaget, torde det dock

vara uppenbart, att ett tillmötesgående av det i de likalydande motionerna

I: 240 och II: 284 framställda yrkandet om ett omedelbart införande av en

beskattning av förströelsetidskrifter i enlighet med skatteutredningens förslag

icke kan ifrågakomma. Utskottet vill emellertid framhålla, att vid de

tillfällen, då riksdagen tidigare haft att taga ställning till frågan om införande

av en beskattning av förströelsetidskrifter, riksdagen icke i princip

ställt sig avvisande mot tanken på en sådan beskattning. Då denna fråga —

som ur statsfinansiell synpunkt icke är av oväsentlig betydelse — fortfarande

är under Kungl. Maj :ts prövning, avstyrker utskottet det i motionerna

framställda yrkandet om införande av en beskattning av förströelsetidskrifter.

Det i motionerna framförda alternativa yrkandet att skatten å papp och

papper skall utgå även under budgetåret 1950/51 får utskottet — som enligt

vad förut anförts biträtt Kungl. Maj:ts förslag om avveckling av pappersbeskattningen

med utgången av april månad 1950 — likaledes avstyrka.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 193 antaga det vid propositionen fogade

förslaget till förordning angående upphävande av förordningen

den 11 juni 1948 (nr 283) om pappersskatt; samt

B) att de likalydande motionerna I: 240 av herr Gustaf

Elofsson och fru Svenson samt II: 284 av herr Johnsson i

Skoglösa m. fl. om skatt på tidskrifter av förströelsekaraktär

m. m. icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 april 1950.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Wahlmark, Sjödahl, Veländer, Franzon*,

Niklasson, Wehtje, Falk, Petrén, Werner* och Damström; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Kristensson

i Osby, Sundström, Nilsson i Kristinehamn, Persson i Svensköp, Vigelsbo,

Bladh, Edström och Kärrlander.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr Al.

15

Reservationer:

1) av herr Kristensson i Osby, som ansett, att utskottets yttrande och

hemställan bort hava följande lydelse:

»I propositionen den--- -— (== utskottet s. 11 rad 2 uppifrån — s. 13

rad 20 nedifrån)--— tidskriftsförlagen, författarna m. fl.

Utskottet anser, att de framförda kritiska synpunkterna äga betydande

räckvidd. Detta gäller särskilt de principiella betänkligheterna samt de avsevärda

praktiska svårigheterna ett genomförande av här ifrågasatt tidskriftsskatt

skulle medföra. Det åberopade och utan tvekan riktiga förhållandet

att de här diskuterade tidskrifterna till sin art och innehåll äro av högst

skiftande karaktär medger dock icke att man ur beskattningssynpunkt kan

verkställa en klar gränsdragning dem emellan. Utskottet anser det sålunda

uppenbart, att ett tillmötesgående av det i de likalydande motionerna I: 240

och II: 284 framställda yrkandet om ett införande av en beskattning av förströelsetidskrifter

icke kan ifrågakomma. På grund härav avstyrker utskottet

det i motionerna framställda yrkandet.

Det i motionerna---(= utskottet s. 13 rad 4 nedifrån — s. 14 rad 9

uppifrån)---—- någon riksdagens åtgärd»; samt

2) av herr Niklasson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:127 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med färslag till förordning angående upphävande av förordningen den 11 juni 1948 a1 i texten