Betänkande i anledning av väckt motion angående åtgärder mot skattefusk.
1950-05-09 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1950:47, Betänkande i anledning av väckt motion angående åtgärder mot skattefusk.
Dokumentets text
42
Bevillningsutskottets betänkande nr 47.
Nr 47.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion angående
åtgärder mot skattefusk.
(2:a avd.)
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II: 33,
av herr Gustafsson i Stockholm, har hemställts, »att riksdagen måtte hos
Kungl. Maj :t anhålla, att en kommitté snarast tillsättes för att snabbt utreda
frågan om kraftiga åtgärder mot skattefusket, samt att Kungl. Maj :t därefter
förelägger riksdagen de förslag, vartill utredningen föranleder».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
I den förevarande motionen har anförts bl. a. följande: Av de uppgifter angående
sammanräknad nettoinkomst vid skattetaxeringen för olika grupper
av företagare och anställda, vilka återgåves i riksräkenskapsverkets inkomstberäkning
för nästa budgetår (prop. 1950: 1, bil. 1, bih. 1), syntes framgå,
att inkomstutjämningen mellan företagare och anställda nu nått mycket
långt. Medelinkomsten för samtliga företagare angåves för år 1948 till 5 994
kronor, medan motsvarande summa för samtliga anställda vore 5 447 kronor.
Medelinkomsten år 1948 för handelns företagare angåves vara 9 356 och för
i samma näringsgren anställda 5 741 kronor. För företagare inom fria yrken
vore siffran 13 333 och för motsvarande anställda 6 904 kronor. En vid taxeringen
sammanräknad nettoinkomst av 10 000 kronor eller högre uppnåddes
år 1948 likväl av endast 11,7 procent inom hela företagargruppen (530 000
personer) och av 8,4 procent av samtliga anställda (2 483 000 personer). Löntagare,
arbetare såväl som tjänstemän, hade redan nu mycket små möjligheter
att undandraga sina inkomster beskattning. Företagarinkomsterna
uppgåves vara endast i ringa mån högre än arbetstagarnas inkomster. Jämförelsevis
höga taxerade inkomster vore bland företagarna i det närmaste
lika sällsynta som bland de anställda. Envar kunde dock lätt iakttaga inom
vilka grupper förekomsten av privatbilar, villor och sportstugor, motor- eller
segelbåtar, hembiträden, dyrbart uteliv etc. vore relativt vanligast. Ett studium
av taxeringskalendern ställde ofta iakttagaren inför mysterier. En
skärpt kamp mot skattefusket vore en angelägen uppgift. Även om källskattereformen
och de senaste årens propaganda för bättre skattemoral minskat
skattefusket vore det odiskutabelt, att ett omfattande skattefusk alltjämt
Bevillningsutskottets betänkande nr M.
43
ägde rum och komme att kunna fortgå även efter väntade kompletteringar
av källskattesystemet. Hur stora inkomstsummor, som undandroges beskattning,
kunde icke med någon säkerhet uppskattas. På grundval av bl. a.
vissa beräkningar rörande detaljhandelsomsättningen in. in., som man kommit
fram till med hjälp av omsättningsskattesiffror, framfördes för en del
år sedan tanken, att de obeskattade inkomsterna skulle röra sig om tre till
fyra miljarder kronor. Även om de obeskattade inkomsterna skulle uppgå till
betydligt lägre summor, stode väldiga belopp att vinna för statskassan och
därmed för alla ärliga skattebetalare. Arbetare och tjänstemän, som hade en
kännbar skattebörda och knappast kunde se några möjligheter till lättnader,
torde i allmänhet anse, att de straff som nu utmättes för ett fåtal upptäckta
skatteskolkare vore alltför lindriga för att verka avskräckande. I
varje fall stode de, såvitt motionären kunde se, icke i rimligt förhållande till
det brott mot medmänniskor som det innebure att övervältra en del av den
skatt, som man enligt lag skulle betala, på andra, ofta svagare axlar. En
straffskärpning för skattefusk syntes alltså starkt motiverad.
Det egentliga taxeringsarbetet utfördes av uppskattningsvis tre å fyra
tusen personer, som ägnade en stor del av sin fritid åt denna verksamhet.
Utan tvivel vore det av stort värde, att taxeringen skedde just på detta sätt,
Man kunde å andra sidan icke blunda för att denna ordning inrymde stora
svaghetsmoment. En taxeringjsnämndsordförande hade en svår ställning
mellan samhället och den enskilde, hans ersättning vore ringa, och hans tid
för sysslan vore begränsad. Alltför stora ansträngningar kunde nu icke begäras
i arbetet att spåra upp inkomstkällor för samhället. Om man tänkte på
det arbete, som myndigheterna stundom lade ned på indrivning av obetydliga
belopp, som den enskilde en gång påförts, låge den tanken nära, att
samhällets ansträngningar vore fel eller åtminstone ensidigt inriktade. Likväl
kunde man icke förorda, att det säsongarbete, som taxeringarna innebure,
skulle överföras på en ny stor kår av tjänstemän. Lekmannainsatser
vore på detta område av stort värde. Frågan om lämpliga och effektiva åtgärder
mot skattefusket torde böra anförtros en snabbt arbetande utredning.
Utskottet. I den ifrågavarande motionen har yrkats, att riksdagen ville i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av frågan om kraftiga åtgärder
mot skattefusk.
Utskottet vill i anledning härav framhålla, att den i motionen berörda frågan
utan tvivel är av väsentlig betydelse. Att inkomster stundom undandragas
från beskattning framgår bl. a. av de fall, då efter åtal för oriktigt fullgörande
av deklarationsskyldigheten straff enligt skattestrafflagen ådörnes
den skattskyldige. Givetvis är det emellertid icke möjligt alt erhålla någon
kännedom om i vilken utsträckning ett sådant undandragande förekommer.
För förebyggande av att inkomster undandragas från beskattning torde
den bästa vägen vara att åtgärder vidtagas för vinnande av större effektivitet
vid taxeringsarbetet. Sistnämnda fråga har utskottet behandlat i sitt sam
-
44
B\evillningsiitskottets betänkande nr 47.
tidigt härmed avgivna betänkande nr 46, vari utskottet föreslagit skrivelse
till Kungl. Maj :t med hemställan om utredning rörande bl. a. taxeringsförfarandet.
Utskottet förutsätter att därvid även den i motionen berörda frågan
ägnas uppmärksamhet. Med hänsyn härtill torde jämväl syftet med den nu
förevarande motionen få anses tillgodosett.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen II: 33 av herr Gustafsson i Stockholm angående
åtgärder mot skattefusk icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 maj 1950.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande: se under betänkandet nr 46.
507B64. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.