Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
1950-05-11 · 83 sidor, varav 83 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 4,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 83 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1950:49, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
1
Nr 49.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370),
m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 17 februari 1950 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 93, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370);
2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt;
3) förordning angående upphävande av förordningen den 28 maj 1943
(nr 265) om begränsning av skatt för svensk livförsäkringsanstalt;
4) lag angående upphävande av lagen den 30 juni 1937 (nr 664) om beräkning
i vissa fall av skattepliktig intäkt på grund av pupillpension från
staten;
5) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr
577) om statlig förmögenhetsskatt;
6) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928
(nr 379);
7) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 31 december 1945
(nr 896); samt
8) förordning angående ändrad lydelse av 12 § förordningen den 6 juni
1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.
Propositionen innehåller i huvudsak följande.
Olika kategorier av livförsäkringar. Enligt gällande bestämmelser indelas
livförsäkringar i skattehänseende i tre olika kategorier, nämligen 1) kapitalförsäkringar,
2) pensionsförsäkringar, för vilka avgifter på grund av
tjänst erlagts av arbetsgivaren eller den anställde, ävensom andra pensionsförsäkringar
än nyss sagts, såvida de tagits annorledes än mot engångspremie,
samt 3) pensionsförsäkringar mot engångspremie, för vilka avgifter
icke erlagts på grund av tjänst, ävensom livränteförsäkringar, vilka icke äro
pensionsförsäkringar. Beträffande kapitalförsäkringarna medgives — bortsett
från ett socialt betingat avdrag å 200 kr. — icke avdrag för premien,
under det att utfallande belopp icke beskattas. För de under 2) omnämnda
pensionsförsäkringarna får premien avdragas medan utfallande belopp beskattas.
I fråga om de under 3) omförmälda pensionsförsäkringarna med
1
Bihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 49.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 4.9.
gives — frånsett förenämnda 200-kronorsavdrag — icke avdrag för premien;
utfallande belopp beskattas till viss del. Hos försäkringsanstalt uttages
s. k. ränteskatt för kapitalförsäkringarna men icke för de övriga slagen
av försäkringar.
I propositionen föreslås, att livförsäkringarna skola indelas endast i två
kategorier, nämligen pensionsförsäkringar och kapitalförsäkringar. För pensionsförsäkringarna
medgives avdrag för premier, under det att utfallande
belopp i sin helhet beskattas. Beträffande kapitalförsäkringarna får premien
— bortsett från 200-kronorsavdraget -— icke avdragas, men utfallande belopp
beskattas icke. Försäkringsanstalt beskattas endast för inkomst av
kapitalförsäkringar.
Till pensionsförsäkring hänföras för närvarande: a) livränteförsäkring,
som innefattar livsvarig ålderspension eller invalidpension vid varaktig arbetsoförmåga,
b) livränteförsäkring, som är att anse som änke- eller pupillförsäkring
(familjepension), därvid pensionen till änka skall vara livsvarig,
c) försäkring, vilken utgör en kombination av livränteförsäkring, som under
a) eller b) sägs, och kapitalförsäkring med utbetalning av visst kapitalbelopp
eller av visst årsbelopp under ett garanterat antal år.
Enligt propositionen hänföres till pensionsförsäkring även försäkring, enligt
vilken utgår invalidpension vid övergående arbetsoförmåga, efterlevandepension,
oavsett vem pensionstagaren är, eller temporär pension, därest den
utgår under minst fem år eller, i fråga om ålderspension å högst 3 000 kronor
för år, under minst två år. Beträffande den förut under c) omförmälda
försäkringen föreslås vissa ändringar i inskränkande riktning; sålunda skall
vid försäkring med utbetalning under ett garanterat antal år premiebetalningen,
för att förhindra missbruk, vara fördelad å ett antal år, som med
högst fem understiger det i fråga om utbetalningen garanterade antalet år.
För närvarande föreskrives icke någon undre gräns för pensionsåldern
vid pensionsförsäkring. I propositionen föreslås att ålderspension icke skall
få börja utgå vid lägre pensionsålder än 55 år, såvida icke med hänsyn till
den försäkrades yrke eller andra omständigheter (t. ex. nedsatt arbetsförmåga)
en lägre pensionsålder kan anses skälig.
Försäkring, vilken enligt de föreslagna bestämmelserna skall hänföras
till pensionsförsäkring och för vilken premiebetalningstiden är högst fem
år, kan dock enligt den skattskyldiges bestämmande hänföras till kapitalförsäkring,
om förbehåll härom göres i försäkringsavtalet, då detta slutes.
Beskattning av försäkringsanstalter. Den nuvarande beskattningen av överskott
å livförsäkringsrörelse föreslås skola upphöra. Beskattningen av det
s. k. ränteskatteunderlaget, vilket enligt gällande regler utgör en tredjedel
av en på visst sätt beräknad ränteinkomst, er sättes med en beskattning av
hela den verkliga avkastning av kapital, som hänför sig till kapitalförsäkringar.
Till sådan avkastning hänföras även vinst vid försäljning av andra
tillgångar än inventarier eller för stadigvarande bruk avsedda fastigheter eller
vid uppskrivning av värdet därå samt beräknad nettointäkt av annan
fastighet. Nämnda nettointäkt beskattas härvid såsom intäkt av rörelse.
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
3
Från intäkten får avdrag göras för gäldräntor, förlust vid försäljning av
andra tillgångar än inventarier eller för stadigvarande bruk avsedda fastigheter
samt belopp, varmed värdet å sådana tillgångar nedskrivits. Vidare
får ett schablonmässigt avdrag göras, vilket beräknas till dels 5 procent
av nettointäkten av kapital- och fastighetsförvaltning, dels 5 kronor för
varje direkt tecknad kapitalförsäkring. Sistnämnda avdrag avser dels att
täcka andra omkostnader än de förut särskilt nämnda, dels att åstadkomma
en reduktion av skatteunderlaget, särskilt för anstalter med låg medelförsäkringssumma.
För anstalter, vilka driva utländsk återförsäkringsrörelse
av viss omfattning, skall även nettointäkt av sådan rörelse beskattas.
För att förhindra, att skatt uttages i sådan omfattning att försäkringsanstalts
förmåga att fullgöra sina försäkringsförbindelser äventyras, föreslås
att då anstalts ekonomiska ställning på visst sätt försämrats anstalten skall
få åtnjuta ett särskilt avdrag från den skattepliktiga intäkten.
Statlig inkomstskatt föreslås skola uttagas med 10 procent av den beskattningsbara
inkomsten.
Livförsäkringsrörelse, vilken här i riket drivits av utländsk anstalt, föreslås
skola beskattas enligt samma grunder, som tillämpas för svensk anstalt.
Enligt gällande bestämmelser skall för utländsk försäkringsanstalt, som
här i riket driver trafikförsäkringsrörelse, såsom skattepliktig nettointäkt
upptagas 5 procent av anstaltens premieinkomst av den här bedrivna rörelsen.
Såvitt angår av utländsk anstalt här bedriven sjuk- och olycksfallsförsäkringsrörelse,
utgör motsvarande procentsats 10. I propositionen föreslås
att ifrågavarande procentsatser skola nedsättas till 3, respektive 6.
Understödsföreningar, vilka enligt sina stadgar äga meddela livförsäkring
med kapitalunderstöd överstigande 500 kronor för medlem, föreslås skola
i beskattningshänseende behandlas såsom livförsäkringsanstalter. Understödsföreningar,
som enligt stadgarna äga meddela livförsäkring med lägre
kapitalunderstöd, skola enligt förslaget vara befriade från skattskyldighet
för inkomst.
Beskattning av försäkringstagare. För närvarande få premier för pensionsförsäkring
avdragas, endast om premiebetalningstidcn överstiger fem
år. Enligt propositionen skall avdragsrätt föreligga även vid kortare betalningstid.
Det särskilda avdrag å 600 kronor från utgående pupillpension, som för
närvarande medgives, skall enligt propositionen icke längre få åtnjutas.
Sådan ersättning för olycksfall i arbete, som utgår i fall då arbetsgivare
iklätt sig s. k. självrisk, skall — i likhet med vad som gäller i fråga om ersättning
på grund av försäkring jämlikt lagen om försäkring för olycksfall
i arbete — enligt propositionen vara skattefri. Ersättning, som utgår vid
sjukdom eller olycksfall under militärtjänstgöring, föreslås likaledes skola
vara skattefri. Vidare förordas, alt icke blott, såsom för närvarande, ersättning
på grund av sjuk-, olycksfalls- eller arbetslöshetsförsäkring utan även
ersättning, som vid sjukdom eller olycksfall utgår på grund av annan för
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 4,9.
säkring, t. ex. ansvarighetsförsäkring, skall vara skattefri. Utgår ersättningen
i form av livränta skall den dock, liksom för närvarande, beskattas till
reducerat belopp.
Om sjuk- eller olycksfallsförsäkring tagits i samband med tjänst — fråga
är dock icke om försäkring enbgt lagen om försäkring för olycksfall i arbete
—- skall enligt propositionen premien få avdragas, under det att utfallande
belopp beskattas. Har kapitalförsäkring tagits i samband med tjänst,
skall däremot arbetstagaren icke få avdraga premien, men utfallande belopp
skola icke beskattas. Har arbetsgivaren erlagt premie för arbetstagaren, skall
visserligen arbetsgivaren äga avdraga premiebeloppet i förvärvskällan jordbruksfastighet,
annan fastighet eller rörelse, men arbetstagaren skall upptaga
samma belopp som inkomst. För s. k. ledareförsäkring skall premien
över huvud taget icke få avdragas; utfallande belopp skola i följd härav
icke beskattas.
Avdrag för avsättning till pensionsstiftelse. I propositionen föreslås, att
avdrag för avsättning till pensionsstiftelse skall få göras endast om pensioneringen
anordnats på sådant sätt, att den uppfyller de villkor, som föreslagits
skola gälla för att en livförsäkring skall anses såsom pensionsförsäkring.
För närvarande äger skattskyldig åtnjuta avdrag för belopp, som avsatts
till pensionsstiftelse, även om utfästelse att utbetala pensioner av viss storlek
icke gjorts. För att undanröja den fara för missbruk, som kan ligga häri,
föreslås att avdrag för belopp, som avsatts till pensionsstiftelse, skall få
åtnjutas endast i den mån stiftelsens förmögenhet genom avsättningen icke
kommer att överstiga det belopp, som enligt försäkringsteknisk utredning
erfordras för att säkerställa de pensioner, vilka enligt gjorda utfästelser
eller inom vederbörande företag tillämpad praxis högst skola utgå till personer,
som äro eller varit anställda i företaget, eller till deras efterlevande.
Härvid skall såsom pensionsutfästelse godtagas även sådan utfästelse, som
är förenad med villkor att pensionen utgives endast i den mån stiftelsens
medel därtill förslå.
Ikraftträdande m. m. De nya bestämmelserna föreslås skola träda i kraft
den 1 januari 1951 och tillämpas beträffande preliminärskatten för detta
år. Vid taxering skola nämnda bestämmelser i fråga om försäkringstagarnas
beskattning tillämpas först år 1952. Beträffande försäkringsanstalternas
beskattning skola däremot de nya bestämmelserna tillämpas redan vid
1951 års taxering.
I fråga om understödsföreningar, som enligt sina stadgar äga meddela
livförsäkringar med kapitalunderstöd överstigande 500 kronor, föreslås de
nya bestämmelserna skola tillämpas endast beträffande försäkringar, som
meddelats efter ingången av år 1951.
Beträffande försäkringstagarnas beskattning skola enligt propositionen
de äldre bestämmelserna i huvudsak gälla i fråga om försäkringar, som
meddelats före den 1 januari 1951.
Bevillningsutskottets betänkande nr i9. 5
De vid propositionen fogade författningsförslagen äro av följande lydelse.
1) Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att anvisningarna till 28 § punkt 5 kommunal skattelagen
den 28 september 19281 skola upphöra att gälla, att 19 §, 24 §, 28 §
2 mom., 30 § 2 och 3 mom., 31 §, 32 § 1 och 2 mom., 33 §, 45 §, 46 § 2 mom.,
53 § 1 mom., 54 § samt 59 § 1 och 2 mom. samma lag ävensom anvisningarna
till 19 §, 21 § punkterna 4 och 7, 24 § punkterna 1 och 4, 29 § punkt 2, 30 §
punkterna 1—4, 31 § punkt 1, 32 § punkt 10, 33 § punkt 1, 46 § punkt 1
samt 53 § punkterna 2 och 6 nämnda lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt
i det följande angives samt att till vardera av anvisningarna till 28 och 29 §§
samma lag skall fogas en ny anvisningspunkt, betecknad punkt 7 respektive
punkt 14, av den lydelse nedan angives.
Nuvarande lydelse:
19 §.
Till skattepliktig--— 100 kro
nor;
vad
som i annan form ån livränta
tillfallit den försäkrade eller hans
dödsbo på grund av sjuk-, olycksfalls•
eller arbetslöshetsförsäkring eller vad
som annorledes än genom försäkring
i annan form än livränta tillfallit någon
såsom ersättning för skada till
följd av olycksfall i arbete;
kapital, som på grund av kapitalförsäkring
utfallit vid inträffat försåkringsfall
eller återköp av försäkringen,
där det utfallna kapitalet icke
år att anse såsom intäkt av rörelse;
Föreslagen lydelse:
19 §.
Till skattepliktig---100 kro
nor;
ersättning,
som enligt vad i lag eller
särskild författning är stadgat
utgått till någon vid sjukdom eller
olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring,
så ock annan ersättning,
vilken vid sjukdom, olycksfall
eller arbetslöshet tillfallit någon på
grund av försäkring, som icke tagits
i samband med tjänst, dock att till
skattepliktig inkomst räknas ersättning
i form av pension eller annan
livränta;
belopp, som till följd av försäkringsfall
eller återköp av försäkringen
utgått på grand av kapitalförsäkring;
-
1 Senaste lydelse av 19 § se 1947:575, av 24 § och anvisningarna till 30 § punkt 2 se
1930:190, av 28 § 2 mom. samt anvisningarna till 28 § punkt 5 se 1938: 368, av 30 § 2 mom.
samt anvisningarna till 30 § punkterna 3 och 4 se 1943:263, av SO § 3 mom. se 1946:52, av 32
§ 2 mom. se 1947:468, av 45 § och anvisningarna till 3! § punkt 1 och till 32 § punkt 10 se
1932: 291, av 46 § 2 mom. och 53 § 1 mom. se 1948:46, av anvisningarna till 19 § se 1945:408
samt av anvisningarna till 29 § punkt 2 och till 53 § punkt 6 se 1937:662.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
Nuvarande lydelse:
ersättning på grund av försäkring
av fast eller lös egendom i annat fall
än då köpeskilling, som skulle hava
influtit, därest egendomen i stället
försålts, varit att hänföra till intäkt
av jordbruksfastighet, av annan fastighet
eller av rörelse;
vinstandel eller premieåterbäring,
som försäkringstagare fått uppbära
från försåkringsanstalt på grund av
avtal rörande annan försäkring ån livränteförsäkring,
därunder inbegripen
överlevelse- och invalidrånteförsäkring;
periodiskt
understöd---all
mänt
barnbidrag.
(Se vidare anvisningarna.)
24 §.
Till intäkt---fastigheten;
frälseränta.
Har fastighet helt eller delvis använts
i ägarens egen rörelse, skall
intäkt genom nyttjande av fastigheten
till den del, som sålunda använts,
räknas till intäkt av rörelsen.
Förmån av--— särskilt redo
visas.
Där fastighet — — — såsom kapitaltillskott.
(Se vidare anvisningarna.)
28 §.
2 mom. Ersättning på grund av
försäkring av egendom skall anses
såsom intäkt av rörelse, om och i den
Föreslagen lydelse:
ersättning på grund av skadeförsäkring,
dock ej i den mån köpeskilling,
som skulle hava influtit därest
försäkrad egendom i stället försålts,
varit att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet,
av annan fastighet eller
av rörelse eller i den mån ersättningen
eljest motsvarar sådan skattepliktig
intäkt eller motsvarar sådan
avdragsgill omkostnad, vilken är att
hänföra till någon av nämnda förvärvskällor;
vinstandel
eller återbäring, som
utgått på grund av annan försäkring
ån pensionsförsäkring eller sådan
sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som
tagits i samband med tjänst;
periodiskt understöd---all
mänt
barnbidrag.
(Se vidare anvisningarna.)
24 §.
Till intäkt---fastigheten;
frälseränta.
Har fastighet helt eller delvis använts
i ägarens egen rörelse, skall
intäkt genom nyttjande av fastigheten
till den del, som sålunda använts,
räknas till intäkt av rörelsen.
Att intäkt av fastighet, som ägts av
försåkringsanstalt, även i annat fall
än nyss sagts hänföres till intäkt av
rörelse framgår av 30 § 2 mom.
Förmån av---särskilt redo
visas.
Där fastighet — — — såsom kapitaltillskott.
(Se vidare anvisningarna.)
28 §.
2 mom. Ersättning på grund av
skadeförsäkring skall anses såsom intäkt
av rörelse, i den mån köpeskil
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
7
Nuvarande lydelse:
mån köpeskilling för egendomen, därest
denna försålts, skolat hänföras till
sådan intäkt.
Avser ersättningen---sålun
da
använts.
(Se vidare anvisningarna.)
30 §.
2 mom. För inländsk f ö rsäkringsanstalt
skall såsom
nettointäkt anses överskottet å försäkringsrörelsen
samt beträffande
livförsäkringsrörelse, förutom
överskottet å rörelsen, ett belopp
(ränteskatteunderlaget)
motsvarande en tredjedel av
dels den beräknade räntan å premiereserv
för direkt tecknade kapitalförsäkringar,
tillhörande anstaltens här
i riket drivna rörelse, dels den ränta,
som belöper å eller eljest tillförts premieåterbäringsreserv
och vinstreserv
för dylika försäkringar, dock att rånteskatteunderlaget
icke må överstiga
den på sätt i anvisningarna sägs begränsade,
på livförsäkringsrörelsen
belöpande andel av behållningen å
anstaltens hela verksamhet.
Vid beräkning av inländsk försäkringsanstalts
överskott å försäkringsrörelse
må från bruttointäkten göras
avdrag för avsättning till försäkringsfond
för egen räkning och premieåterbåringsreserv
samt i den utsträckning,
som närmare angives i anvisningarna,
till andra fonder, i den mån
de beräknas motsvara anstaltens förbindelser
enligt ingångna försäkringsavtal,
dock icke för annan avsättning
till vinstutdelning än å livränteför
-
Föreslagen lydelse:
ling, som skulle hava influtit därest
försäkrad egendom i stället försålts,
varit att hänföra till intäkt av rörelse
eller i den mån ersättningen eljest
motsvarar sådan skattepliktig intäkt
eller motsvarar sådan avdragsgill omkostnad,
vilken är att hänföra till
nämnda förvärvskälla.
Avser ersättningen----sålun
da
använts.
(Se vidare anvisningarna.)
30 §.
2 in o m. Såsom nettointäkt av
sjuk-, olycksfalls- eller s kadeföfisäkringsrörelse,
som
drivits av inländsk försökringsanstalt,
skall anses överskottet
å försäkringsrörelsen. Vid
överskottets beräkning må från bruttointäkten
avdrag göras för avsättning
till försäkringsfond för egen
räkning samt i den utsträckning, som
närmare angives i anvisningarna, till
andra fonder.
Såsom nettointäkt av livförsäkringsrörelse,
som drivits
av inländsk försäkringsanstalt,
skall, på sätt i anvisningarna
närmare angives, anses dels den
del av nettointäkten av kapital- och
fastighetsförvaltning, som belöper på
inländska kapitalförsäkringar och
kapitalförsäkringar, som meddelats i
direkt försäkringsrörelse utom riket,
dels ock nettointäkt av utländsk återförsäkringsrörelse.
Därest i fråga om livförsäkringsrörelse
värdet av tillgångarna vid
beskattningsårets utgång understiger
summan av dels försäkringsfonden,
ökad med en tjugondedel av fonden,
dels ock beloppet av de skulder, som
icke grunda sig på meddelade försäkringar,
må ett belopp motsvaran
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
Nuvarande lydelse:
säkringar eller av ränta till vinstreserv
för kapitalförsäkringar, som avses
i föregående stycke.
3 mom. För försäkringsrörelse,
som drivits av utländsk fö rsäkringsanstalt,
skall såsom
här i riket skattepliktig nettointäkt
upptagas 5 procent av anstaltens premieinkomst
av här bedriven sjö- och
trafikförsåkringsrörelse, 6 procent av
anstaltens premieinkomst av hår bedriven
''brandförsäkringsrörelse samt
10 procent av anstaltens premieinkomst
av annan hår bedriven försäkringsrörelse.
31 §.
Till tjänst — — — tillfällig
arbetsanställning.
Med tjänst likställes rätt till:
pension, annan livränta och undantagsförmåner;
-
periodiskt understöd---av
drag
därför;
inkomst av lediga ecklesiastika
sysslor, som enligt gällande föreskrifter
kan tillkomma allmän kassa och
icke utgjort intäkt av jordbruksfastighet
eller av annan fastighet.
(Se vidare anvisningarna.)
Föreslagen lydelse:
de fem gånger skillnaden avdragas
från nettointäkten.
3 mom. 1 fråga om utländsk
försäkringsanstalt skola bestämmelserna
i 2 mom. andra och
tredje styckena äga motsvarande
tillämpning beträffande livförsäkringsrörelse,
som anstalten drivit häi
i riket. Beträffande annan försäkringsrörelse,
som här drivits av utländsk
försäkringsanstalt, skall såsom
här i riket skattepliktig nettointäkt
upptagas ett belopp motsvarande
viss procent av anstaltens
premieinkomst av den här bedrivna
rörelsen, nämligen beträffande trafikf
örsåkringsrörelse 3 procent, beträffande
sjöförsåkringsrörelse 5 procent,
beträffande sjuk-, olycksfallsoch
brandförsäkringsrörelse 6 procent
samt beträffande övrig försäkringsrörelse
10 procent.
31 §.
Till tjänst — — — tillfällig
arbetsanställning.
Med tjänst likställes rätt till:
pension, livränta, som utgår på
grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring
eller annorledes ån på
grund av försäkring, ersättning, som
i annan form än livränta utgår på
grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring,
tagen i samband med tjänst,
samt undantagsförmåner;
periodiskt understöd---av
drag
därför.
(Se vidare anvisningarna.)
Bevillningsutskottets betänkande nr t9.
9
Nuvarande lydelse:
32 §.
1 ni o m. Till intäkt---för
tjänsten;
vad som tillflutit skattskyldig såsom
pension, annan livränta, undantagsförmåner,
periodiskt understöd
eller därmed jämförlig periodisk intäkt,
som i 31 § avses, i den mån ej
annat följer av vad nedan i 2 mom.
stadgas;
vad som ingått till allmän kassa
från ledig ecklesiastik syssla.
Har tjänstinnehavare---an
nan
fastighet.
2 m o m. Har livränta utgått på
grund av försäkring, skall såsom
skattepliktig intäkt räknas:
a) om livräntan utgått på grund
av pupillförsäkring, för vilken avgifter
erlagts på grund av tjänst eller
vilken tagits annorlcdes än mot engångspremie,
försåvitt livräntetagaren
under beskattningsåret fyllt högst
21 år:
livräntans hela belopp med avdrag
av 600 kronor;
b) om livräntan i fall, som ej inbegripas
under a), utgått på grund
av pensionsförsäkring, för vilken av
-
Föreslagen lydelse:
32 §.
1 mom. Till intäkt---för
tjänsten;
pension och i den mån icke annat
följer av vad nedan i 2 mom.
stadgas livränta, som utgått på
grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring
eller annorledes än på
grund av försäkring, ävensom ersättning,
som i annan form än livränta
utgått på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring,
tagen i samband med
tjänst — dock icke ersättning, som
avser sjukvårds- eller läkarekostnader
— samt undantagsförmåner, periodiskt
understöd eller därmed jämförlig
periodisk intäkt, som i 31 § avses.
Som intäkt av tjänst räknas jämväl
annat belopp än ovan sagts —
såsom vinstandel, återbäring eller
vid återköp av försäkring uppburet
belopp — vilket utgått på grund av
pensionsförsäkring eller sådan sjukeller
olycksfallsförsäkring, som tagits
i samband med tjänst.
Har tjänstinnehavare---an
nan
fastighet.
2 mom. Har livränta enligt vad
i lag eller särskild författning är stadgat
utgått vid sjukdom eller olycksfall
i arbete eller under militärtjänstgöring
eller har livränta eljest vid
sjukdom eller olycksfall utgått på
grund av försäkring, som icke tagits
i samband med tjänst, skall såsom
skattepliktig intäkt räknas nedan
angivna del av livräntans belopp,
nämligen om livråntetagaren under
beskattningsåret fyllt:
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
gift på grund av tjänst erlagts av arbetsgivaren
eller av den anställde:
livräntans hela belopp;
c) om livräntan eljest utgått på
grund av pensionsförsäkring annorledes
än mot engångs premie:
livräntans hela belopp; samt
d) om livräntan utgått på grund
av annan försäkring än här ovan
sagts och livräntetagaren under beskattningsåret
-
fyllt högst 35 år
80 procent
högst 35
år
80 procent
av livräntans belopp
fyllt 36 till och med 47
år
70
36 till
och med 47 år
70
av livräntans belopp
fyllt 48 till och med 56
60
48 >
56 »
60
av livräntans belopp
fyllt 57 till och med 63
50
57 »
63 »
50
»
av livräntans belopp
fyllt till och med 69
40
»
64 »
»
»
69 »
40
»
av livräntans belopp
fyllt 70 till och med 76
30
70 »
»
76 »
30
»
av livräntans belopp
fyllt 77 till och med 86
20
»
77 »
»
»
86 »
20
»
av livräntans belopp
fyllt minst 87 år
av livräntans belopp.
10
»
minst
87
år
10
*
Om livränta utgått från ränte- och
kapitalförsåkringsanstalt, skall, även
om räntan år av beskaffenhet, som
under a)—c) sägs, såsom skattepliktig
intäkt anses ett enligt d) beräknat
belopp.
Såsom skattepliktig intäkt räknas
jämväl vinstandel och premieåterbäring,
som försäkringstagare fått
från försäkringsanstalt uppbära på
grund av avtal om livränteförsäkring,
därunder inbegripen överlevelse- och
invalidränteförsåkring.
Har livränta annorledes än genom
försäkring tillfallit någon såsom er
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
11
Nuvarande lydelse:
sättning för skada till följd av olycksfall
i arbete, skall såsom skattepliktig
intäkt räknas ett enligt d) beräknat
belopp.
Med försäkring mot engångspremie
förstås försäkring, där enligt försäkringsavtalet
hela premien skall
erläggas på en gång eller erläggas i
olika poster inom en tid av högst fem
år från dagen för försäkringsavtalets
ingående.
På frivilliga avgifter grundad försäkring
hos pensionsstyrelsen anses
ej innefatta försäkring mot engångspremie.
33 §.
Från intäkt —--såsom intäkt.
Avdrag får i enlighet härmed ske
för, bland annat:
avgifter, som den skattskyldige på
grund av sin tjänst erlagt för egen eller
efterlevande familjs pensionering;
hyra eller---tjänstens full
görande.
Har den---gäld avdragas.
Den, som---arvode utgått.
(Se vidare anvisningarna.)
45 §.
Genom fastighetsskatten skall inkomsten
från fastighet anses vara beskattad
till ett belopp motsvarande, i
fråga om jordbruksfastighet, 5 procent
av jordbruksvärdet och tomt
-
Föreslagen lydelse:
33 §.
Från intäkt---såsom intäkt.
Avdrag får i enlighet härmed ske
för, bland annat:
avgifter som den skattskyldige erlagt
för sådan pensionsförsäkring eller
sjuk- eller olycksfallsförsäkring,
som tagits i samband med tjänst, så
ock avgifter som den skattskyldige i
samband med tjänsten erlagt för egen
eller efterlevandes pensionering annorledes
än genom försäkring;
hyra eller--— — tjänstens full
görande.
Har den---gäld avdragas.
Den, som--— arvode utgått.
(Se vidare anvisningarna.)
45 §.
Genom fastighetsskatten skall inkomsten
från fastighet anses vara beskattad
till ett belopp motsvarande 5
procent av taxeringsvärdet. Vid beräkning
av inkomst av jordbruksfas
-
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
Nuvarande lydelse:
och industrivärdet samt 4 procent av
skogsvärdet och, i fråga om annan
fastighet, 5 procent av taxeringsvärdet.
Vid beräkning av inkomst av
jordbruksfastighet, av annan fastighet
och av rörelse skall fördenskull,
i den mån fastighet, som är underkastad
fastighetsskatt, använts i förvärvskällan,
avdrag ske för vad sålunda
genom fastighetsskatt beskattats.
Rätt till — — — lägenheten belöper.
Har fastighet---ägt fastig
heten.
Avdraget skall — — — gällande
taxeringsvärdet.
(Se vidare anvisningarna.)
46 §.
2 m om. I hemortskommunen —
--eller uppfostran;
2) för dels sådan i slutlig eller
tillkommande skatt ingående pensionsavgift
enligt lagen om folkpensionering,
som under beskattningsåret
påförts den skattskyldige för honom
själv eller, i förekommande fall,
för hans make, dels ock avgift
för annan pensionsförsäkring, som ej
avses i 33 §, därest avgiften under beskattningsåret
erlagts för den skattskyldige
själv eller, i förekommande
fall, för hans make eller hans
omyndiga barn, dock ej om avgiften
erlagts till ränte- och kapitalförsåkringsanstalt
eller på grund av försäkring
mot engångspremie; samt
3) för premier och andra avgifter,
som skattskyldig för sig och i före
1
Förslag om ändrad lydelse av detta stycke
riksdag.
Föreslagen lydelse:
tighet, av annan fastighet och av rörelse
skall fördenskull, i den mån fastighet,
som är underkastad fastighetsskatt,
ingått i förvärvskällan, avdrag
ske för vad sålunda genom fastighetsskatt
beskattats.
Rätt till — — — lägenheten belöper1.
Har fastighet---ägt fastig
heten.
Avdraget skall —--gällande
taxeringsvärdet.
(Se vidare anvisningarna.)
46 §.
2 mom. I hemortskommunen —
— — eller uppfostran;
2) för dels sådan i slutlig eller
tillkommande skatt ingående pensionsavgift
enligt lagen om folkpensionering,
som under beskattningsåret
påförts den skattskyldige för honom
själv eller, i förekommande fall,
för hans make, dels ock avgift
för pensionsförsäkring, som ej avses
i 33 §, därest avgiften under beskattningsåret
erlagts för försäkring, vilken
äges av den skattskyldige själv
eller, i förekommande fall, hans make
eller hans omyndiga barn; samt
3) för premier och andra avgifter,
som skattskyldig erlagt för försök
har
framlagts i proposition nr 71 till årets
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
13
Nuvarande lydelse:
kommande fall åven för sin make och
sina omyndiga barn betalt för sjukoch
arbetslöshetsförsäkring, därunder
inbegripen avgift till sjukkassa
för begravningshjälp, för kapital- och
olycksfallsförsäkring ävensom för
livränteförsäkring, som ej avses i
33 § eller punkt 2) här ovan.
Därest skattskyldig---nämn
da
tid.
Avdrag, som i första stycket 3)
här ovan avses, må ej för skattskyldig
eller, om skattskyldig under beskattningsåret
varit gift och båda
makarna under året haft försäkringar,
för dem båda tillsammans åtnjutas
till högre belopp än 200 kronor.
Har skattskyldig för försäkring,
som i första stycket 3) avses, fått
uppbära vinstutdelning eller premieåterbäring,
må avdrag ske med allenast
det belopp, varmed premien överskjuter
vad sålunda uppburits.
53 §.
1 mom. Skyldighet att---
av rörelse;
d) akademier samt Nobelstiftelsen,
så ock allmänna undervisningsverk,
sådana sammanslutningar av studerande
vid rikets universitet och högskolor
i vilka de studerande enligt
gällande stadgar äro skyldiga att vara
medlemmar, sjömanshus, svenska
skeppshypotekskassan, järnkontoret,
så länge kontorets vinstmedel användas
till allmänt nyttiga ändamål och
kontoret icke lämnar utdelning åt sina
delägare, aktiebolaget tipstjänst,
svenska penninglotteriet aktiebolag,
pensionsanstalter som icke äro bolag,
understödsföreningar, jämlikt lagen
om aktiebolags pensions- och andra
Föreslagen lydelse:
ringar av följande slag, vilka ägas av
honom själv eller, i förekommande
fall, hans make eller hans omyndiga
barn, nämligen kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring
samt sådan
s juk- eller olycksfallsförsäkring,
därunder inbegripen avgift till sjukkassa
för begravningshjälp, som ej
avses i 33 §.
Därest skattskyldig--— nämn
da
tid.
Avdrag, som i första stycket 3)
här ovan avses, må ej för skattskyidig
eller, om skattskyldig under beskattningsåret
varit gift och båda
makarna under året haft försäkringar,
för dem båda tillsammans åtnjutas
till högre belopp än 200 kronor.
53 §.
1 m o m. Skyldighet att — — —
av rörelse;
d) akademier samt Nobelstiftelsen,
så ock allmänna undervisningsverk,
sådana sammanslutningar av studerande
vid rikets universitet och högskolor
i vilka de studerande enligt
gällande stadgar äro skyldiga att vara
medlemmar, sjömanshus, svenska
skeppshypotekskassan, järnkontoret,
så länge kontorets vinstmedel användas
till allmänt nyttiga ändamål
och kontoret icke lämnar utdelning
åt sina delägare, aktiebolaget tipstjänst,
svenska penninglotteriet aktiebolag,
pensionsstiftelser, understödsföreningar,
som icke bedriva
till livförsäkring hånförlig verk
-
14
Bevillningsutskottets betänkande nr i9.
Nuvarande lydelse:
personalstiftelser bildade stiftelser för
arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp eller
hjälp vid olycksfall, sådana ömsesidiga
försäkringsbolag för försäkring
av egendom, å vilka lagen om försäkringsrörelse
icke äger tillämpning eller
vilkas verksamhetsområden falla
utanför Stockholm och omfatta allenast
visst län eller del av län, ävensom
sådana ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag,
som avses i lagen
om försäkring för olycksfall i arbete:
för
inkomst av fastighet samt, vad
angår allmän kassa, som åtnjutit inkomst
från lediga ecklesiastika sysslor,
tillika för sådan inkomst;
e) kyrkor, sjukvårdsinrättningar
—---av rörelse;
f) svenska aktiebolag och sådana
bolag, som enligt särskild författning
äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska
föreningar, samfund, stiftelser,
verk, inrättningar och andra inländska
juridiska personer, därunder
inbegripna ägare av för gemensamt
behov avsatta så kallade besparingsskogar,
häradsallmänningar och andra
likartade samfälligheter, som förvaltas
självständigt för delägarnas
gemensamma räkning, samtliga i den
mån de ej inbegripas under punkterna
d) och e):
för all inkomst, som här i riket eller
å utländsk ort förvärvats;
g) utländska bolag — — — eller
rörelse.
54 §.
Från skattskyldighet —--kom
munal
inkomstskatt.
Föreslagen lydelse:
samhet, jämlikt lagen om aktiebolags
pensions- och andra personalstiftelser
bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd,
sjukhjälp eller hjälp vid
olycksfall, sådana ömsesidiga försäkringsbolag
för försäkring av egendom,
å vilka lagen om försäkringsrörelse
icke äger tillämpning eller vilkas
verksamhetsområden falla utanför
Stockholm och omfatta allenast
visst län eller del av län, ävensom sådana
ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag,
som avses i lagen om försäkring
för olycksfall i arbete:
för inkomst av fastighet;
e) kyrkor, sjukvårdsinrättningar
---av rörelse;
f) svenska aktiebolag och sådana
bolag, som enligt särskild författning
äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska
föreningar, samfund, stiftelser,
understödsföreningar, som bedriva
till livförsäkring hänförlig
verksamhet, verk, inrättningar och
andra inländska juridiska personer,
därunder inbegripna ägare av för gemensamt
behov avsatta så kallade besparingsskogar,
häradsallmänningar
och andra likartade samfälligheter,
som förvaltas självständigt för delägarnas
gemensamma räkning, samtliga
i den mån de ej inbegripas under
punkterna d) och e):
för all inkomst, som här i riket eller
å utländsk ort förvärvats;
g) utländska bolag---eller
rörelse.
54 §.
Från skattskyldighet — — — kommunal
inkomstskatt;
Bevillningsutskottets betänkande nr A9.
15
Nuvarande lydelse:
Att personer---samma pa
ragraf.
(Se vidare anvisningarna.)
59 §.
1 mom. Skatt för annan inkomst
av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet
än i 2 mom.
sägs samt skatt för inkomst av kapital
utgöres, om inkomsten förvärvats
av fysisk person under tid, då
han varit här i riket bosatt, eller av
inländsk juridisk person, i hemortskommunen.
2 mom. Inkomst från lediga
ecklesiastika s y s slor, som influtit
till allmän kassa, beskattas i
den kommun, där inkomsten av sysslan
eljest bort beskattas.
Inkomst genom---är belä
gen.
Anvisningar
till 19 §.
Fattigunderstöd, begravningshjälp
—---sista stycket).
Föreslagen lydelse:
f) understödsföreningar, som bedriva
såväl till livförsäkring hånförlig
verksamhet som annan verksamhet:
för
annan inkomst än inkomst av
fastighet, dock att skattskyldighet föreligger
jämväl för förstnämnda inkomst
till den del inkomsten belöper
på livförsäkringsverksamheten;
g) understödsföreningar, som enligt
sina stadgar äga meddela livförsäkring
med kapitalunderstöd å högst
500 kronor för medlem:
för all inkomst, som belöper på
verksamhet, hänförlig till livförsäkring.
Att personer---samma pa
ragraf.
(Se vidare anvisningarna.)
59 §.
1 m o in. Skatt för inkomst av
tjänst eller av annan tillfällig
förvärvsverksamhet än i 2
mom. sägs samt skatt för inkomst av
kapital utgöres, om inkomsten förvärvats
av fysisk person under tid, då
han varit här i riket bosatt, eller av
inländsk juridisk person, i hemortskommunen.
2 mom. Inkomst genom---
är belägen.
Anvisningar
till 19 §.
Fattigunderstöd, begravningshjälp
--— sista stycket).
Bestämmelsen att till skattepliktig
inkomst icke räknas ersättning, som
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
Nuvarande lydelse:
till 21 §.
4. Har den skattskyldige i någon av
honom bedriven rörelse använt produkter
från egen eller av honom brukad
fastighet, skall värdet av produkterna
räknas som intäkt av jordbruk,
jordbrukets binäringar eller skogsbruk,
men får samma värde avräknas
som omkostnad i rörelsen (jfr punkt
2 av anvisningarna till 29 §).
7. Till intäkt av jordbruksfastighet
räknas ersättning på grund av försäkring
mot utebliven dylik intäkt
liksom ock ersättning på grund av
försäkring av fast eller lös egendom,
om och i den mån köpeskilling, som
skulle hava influtit, därest egendomen
i stället försålts, bort hänföras
till intäkt av jordbruksfastighet.
till 24 §.
1. Har annan fastighet helt eller
delvis varit använd i ägarens egen
rörelse, kommer hyresvärdet för vad
som använts i rörelsen, vilket värde
ej får avdragas såsom omkostnad
(jfr punkt 1 av anvisningarna till
29 §), att ingå i den allmänna inkomstberäkningen
för rörelsen och
Föreslagen lydelse:
enligt vad i lag eller särskild författning
är stadgat utgår till någon vid
sjukdom eller olycksfall i arbete, avser
jämväl ersättning, som utgår i de
fall då arbetsgivare står s. k. självrisk
enligt lagen om försäkring för
olycksfall i arbete, dock ej i den mån
ersättningen överstiger vad som skulle
hava utgått vid försäkring enligt
nämnda lag.
till 21 §.
4. Har den skattskyldige i någon
av honom bedriven rörelse använt
produkter från egen eller av honom
brukad fastighet, skall värdet av produkterna
räknas som intäkt av jordbruk,
jordbrukets binäringar eller
skogsbruk, men får samma värde avräknas
som omkostnad i rörelsen (jfr
punkt 1 av anvisningarna till 29 §).
7. Ersättning på grund av skadeförsäkring
skall anses såsom intäkt
av jordbruksfastighet, i den mån köpeskilling,
som skulle hava influtit
därest försäkrad egendom i stället
försålts, varit att hänföra till intäkt
av jordbruksfastighet eller i den mån
ersättningen eljest motsvarar sådan
skattepliktig intäkt eller motsvarar
sådan avdragsgill omkostnad, vilken
är att hänföra till nämnda förvärvskälla.
till 24 §.
1. Har annan fastighet helt eller
delvis varit använd i ägarens egen
rörelse, kommer hyresvärdet för vad
som använts i rörelsen, vilket värde
ej får avdragas såsom omkostnad
(jfr punkt 1 av anvisningarna till
29 §), att ingå i den allmänna inkomstberäkningen
för rörelsen och
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
17
Nuvarande lydelse:
att sålunda beskattas i sammanhang
med den totala inkomsten därav.
Har idkare---i rörelsen.
4. Till intäkt av annan fastighet är
att hänföra ersättning på grund av
försäkring mot utebliven inkomst av
annan fastighet liksom ock ersättning
på grund av försäkring av fast eller
lös egendom, om och i den mån köpeskilling,
som skulle hava influtit,
därest egendomen i stället försålts,
bort hänföras till intäkt av annan
fastighet.
till 28 §.
5. Såsom intäkt av rörelse skall
även upptagas ersättning på grund
av försäkring mot utebliven dylik intäkt.
I vissa fall kan jämväl kapital,
som uppburits på grund av personförsäkring,
utgöra intäkt av rörelse,
så t. ex. om ett aktiebolag tagit en
försäkring på sin verkställande direktörs
eller en hos bolaget anställd
uppfinnares liv för att därigenom
skydda sig mot den minskning i inkomst,
som den försäkrades frånfålle
förväntas medföra för bolaget.
Föreslagen lydelse:
att sålunda beskattas i sammanhang
med den totala inkomsten därav.
(Jfr dock beträffande livförsäkringsrörelse
punkt 3 av anvisningarna till
30 §.)
Har idkare---i rörelsen.
4. Ersättning på grund av skadeförsäkring
skall anses såsom intäkt
av annan fastighet, i den mån köpeskilling,
som skulle hava influtit därest
försäkrad egendom i stället försålts,
varit att hänföra till intäkt av
annan fastighet eller i den mån ersättningen
eljest motsvarar sådan
skattepliktig intäkt eller motsvarar
sådan avdragsgill omkostnad, vilken
är att hänföra till nämnda förvärvskälla.
till 28 §.
7. I fråga om beräkning av intäkt
av livförsäkringsrörelse gäller vad
därom stadgas i 30 § med därtill hörande
anvisningar.
till 29 §. till 29 §.
2. Har aktiebolag jämlikt lagen om 2. Skattskyldig är berättigad till avaktiebolags
pensions- och andra per- drag för medel, vilka överförts till
sonalstiftelser överfört medel till pen- pensionsstiftelse (jfr punkt 6 av an2
liihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 49.
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
Nuvarande lydelse:
sionsstiftelse, är bolaget berättigat
till avdiag för överföringen. För överföring
av medel till annan personalstiftelse
jämlikt sagda lag är aktiebolag
berättigat till avdrag, om stiftelsens
ändamål är sådant, att aktiebolaget
vid direkt omkostnad för
dylikt ändamål är berättigat till avdrag.
till 30 §.
1. Beräkning av inländsk f ö rsåkringsanstalts
överskott
skall ske särskilt för å ena sidan livförsäkringsrörelse,
å andra sidan
sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse.
Försäkring, som meddelats
i samband med huvudförsäkring,
räknas härvid som tillhörande
huvudförsäkringens art (t. ex. livränta,
som meddelats som ersättning
Föreslagen lydelse:
visningarna till 53 §) för pensionering
av personal, som är eller varit anställd
i rörelsen, eller efterlevande till
sådan personal. Avdrag må dock icke
medgivas med mindre dels pensioneringen
anordnats på sätt i anvisningarna
till 31 § föreskrives som villkor
för att livförsäkring skall hänföras
till pensionsförsäkring, dels ock de
överförda medlen erfordras för att
säkerställa de pensioner jämte dyrtidstillågg
eller andra därmed jämförliga
tillägg, vilka enligt gjorda utfästelser
eller inom vederbörande
företag tillämpad sedvänja högst skola
utgå.
Skattskyldig, som överfört medel
till annan personalstiftelse än pensionsstiftelse,
är berättigad till avdrag
för de överförda medlen, om
stiftelsens ändamål är sådant, att
den skattskyldige vid direkt omkostnad
för dylikt ändamål är berättigad
till avdrag, samt stiftelsen i övrigt
uppfyller villkor motsvarande dem
som i punkt 6 av anvisningarna till
53 § stadgats beträffande pensionsstiftelse.
74. 1 fråga om beräkning av avdrag
från intäkt av livförsäkringsrörelse
gäller vad därom stadgas i 30 §
med därtill hörande anvisningar.
till 30 §.
1. Vid uppdelning av försäkringsrörelse
å sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse,
å ena, samt
livförsäkringsrörelse, å andra sidan,
skall försäkring, som meddelats i
samband med huvudförsäkring, räknas
som tillhörande huvudförsäkringens
art (t. ex. livränta, som meddelats
som ersättning vid olycksfallsförsäkring,
räknas till olycksfallsför
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 4,9.
19
Nuvarande lydelse:
vid olycksfallsförsäkring, räknas till
olycksfallsförsäkring, sjukförsäkring,
som av livförsäkringsbolag meddelats
i kombination med livförsäkring, räknas
till livförsäkring). Intäkter samt
driftkostnader eller andra avdrag,
vilka icke kunna bokföringsmässigt
fördelas på de båda arterna av rörelse,
skola fördelas på skäligt sätt.
Med försäkringsfond för egen räkning
förstås försäkringsfond (premiereserv,
ersättningsreserv) enligt
försäkringslagen, minskad med värdet
av återförsäkrares ansvarighet.
I ersättningsreserven inbegripes i fråga
om försäkringsanstalt, som driver
sjöförsäkring, den förstärkning av
försäkringsfonden, som sådan anstalt
gör enligt bolagsordningen, och i fråga
om anstalt, som driver livförsäkring,
återköpsreserven.
Med premieinkomst--- — åter
försäkrares
andelar.
2. Vid beräkning av överskottet å
sjuk-, olycksfalls - eller skadeförsäkringsrörelse
må
från bruttointäkten avdrag göras förutom
för driftkostnader, som avses i
29 §, för avsättning till försäkringsfond
för egen räkning, premieåterbåringsreserv
och i lag föreskriven säkerhetsfond,
avsättning till sådan reservfond,
som av ömsesidig kreatursförsäkringsanstalt
bildas enligt gällande
föreskrifter om allmänna grunder
angående försäkring med statsbidrag
mot förluster på grund av
smittsamma husdjurssjukdomar, avsättning
till sådan regleringsfond,
som av trafikförsäkringsanstalt bildas
enligt gällande villkor och före
-
F öreslag en lydelse:
säkring, sjukförsäkring, som av livförsäkringsbolag
meddelats i kombination
med livförsäkring, räknas till
livförsäkring).
Med försäkringsfond för egen räkning
förstås försäkringsfond enligt
lagen om försäkringsrörelse (premiereserv,
ersättningsreserv och, där
rörelsen avser livförsäkring eller annan
personförsäkring för livstid eller
för längre tid än tio år, reserv för
tilldelad återbäring), minskad med
värdet av återförsäkrares ansvarighet.
I ersättningsreserven inbegripes
i fråga om försäkringsanstalt, som
driver sjöförsäkring, den förstärkning
av försäkringsfonden, som sådan
anstalt gör enligt bolagsordningen.
Med premieinkomst---— åter
försäkrares
andelar.
2. Vid beräkning av överskottet å
sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse
må
från bruttointäkten avdrag göras förutom
för driftkostnader, som avses i
29 §, för avsättning till försäkringsfond
för egen räkning och i lag föreskriven
säkerhetsfond, för utbetald
återbäring, för avsättning till sådan
reservfond, som av ömsesidig kreatursförsäkringsanstalt
bildas enligt
gällande föreskrifter om allmänna
grunder angående försäkring med
statsbidrag mot förluster på grund av
smittsamma husdjurssjukdomar, för
avsättning till sådan regleringsfond,
som av trafikförsäkringsanstalt bildas
enligt gällande villkor och före
-
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
Nuvarande lydelse:
skrifter för utövande av trafikförsäkringsrörelse,
ävensom, med nedan
angiven inskränkning, för ökning av
utjämningsfonderna, i den mån denna
ökning icke överstiger vinsten å
själva försäkringsrörelsen. Denna
vinst skall beräknas till ett belopp,
som utgör skillnaden mellan
å ena sidan summan av följande
inkomstposter, nämligen:
a) ingående försäkringsfond för
egen räkning,
b) premieinkomst för egen räkning,
c) 4 procent ränta å post a);
å andra sidan summan av följande
utgiftsposter, nämligen:
d) utbetalningar för egen räkning
för försäkringsfall,
e) förvaltningskostnader för egen
räkning,
f) utgående försäkringsfond för
egen räkning.
Avdrag för--— av brandskada.
Med utjämningsfond — ---för
säkringsaktiebolags
reservfond.
Den på — — ■— livräntor, undantaget).
Nedsättning av försäkringsfond för
egen räkning, av premieåterbäringsreserv,
av säkerhetsfond samt av i
första stycket omnämnda reservfond
för ömsesidig kreatursförsäkringsanstalt
och regleringsfond för trafikförsäkringsanstalt
ävensom minskning
av utjämningsfonderna skall anses
som intäkt. Utbetald premieåterbäring
får avdragas som utgift. Sker
ändring av bolagsordningen, varigenom
anstalten får rätt att på annat
sätt än ovan sagts disponera vid denna
lags ikraftträdande befintlig utjämningsfond,
för vilken bestämmelser
om inskränkt dispositionsrätt
Föreslagen lydelse:
skrifter för utövande av trafikförsäkringsrörelse,
ävensom, med nedan angiven
inskränkning, för ökning av utjämningsfonderna,
i den mån denna
ökning icke överstiger vinsten å själva
försäkringsrörelsen. Denna vinst
skall beräknas till ett belopp, som utgör
skillnaden mellan
å ena sidan summan av följande
inkomstposter, nämligen:
a) ingående försäkringsfond för
egen räkning,
b) premieinkomst för egen räkning,
c) 4 procent ränta å post a);
å andra sidan summan av följande
utgiftsposter, nämligen:
d) utbetalningar för egen räkning
för försäkringsfall,
e) förvaltningskostnader för egen
räkning,
f) utgående försäkringsfond för
egen räkning.
Avdrag för---av brandskada.
Med utjämningsfond---för
säkringsaktiebolags
reservfond.
Den på---livräntor, undan
taget).
Nedsättning av försäkringsfond för
egen räkning, av säkerhetsfond samt
av i första stycket omnämnd reservfond
för ömsesidig kreatursförsäkringsanstalt
och regleringsfond
för trafikförsäkringsanstalt ävensom
minskning av utjämningsfonderna
skall anses som intäkt. Sker ändring
av bolagsordningen, varigenom anstalten
får rätt att på annat sätt än
ovan sagts disponera vid denna lags
ikraftträdande befintlig utjämningsfond,
för vilken bestämmelser om inskränkt
dispositionsrätt funnits, eller
utjämningsfond, som bildats efter
lagens ikraftträdande, skall fonden
Bevillningsutskottets betänkande nr M).
21
Nuvarande lydelse:
funnits, eller utjämningsfond, som
bildats efter lagens ikraftträdande,
skall fonden anses härigenom undergå
minskning med hela det belopp,
vartill den uppgick före ändringen.
Avdrag må icke ske för avsättning
till omedelbar eller framtida vinstutdelning
till försäkringstagare.
3. Vid beräkning av överskottet
å livförsäkringsrörelse må
från bruttointäkten avdrag göras
förutom för driftkostnader, som avses
i 29 §, för avsättning till försäkringsfond
för egen räkning, premieåterbäringsreserv,
i lag föreskriven
säkerhetsfond, utjåmningsreserver
och livränteförsäkringsrörelsens
garantifonder ävensom för avsättning
av ränta till vinstreserv.
Med utjämningsreserv förstås här
fond (såsom katastrofreserv, riskutjämningsfond
m. fl.), vilken enligt av
Konungen, stadfästa grunder eller bolagsordningen
må användas endast
till att helt eller delvis täcka förlust
på dödlighet, sjuklighet och invaliditet
samt efter sådan disposition kvarstående
förlust på rörelsen i dess helhet,
i den mån densamma icke kan
täckas av andra till framtida förfogande
avsatta medel. Som utjämningsreserv
skall ej anses i lag föreskriven
säkerhetsfond eller försäkringsaktiebolags
reservfond.
Med garantifond för livränteförsäkringsrörelsen
förstås här fond,
som avsatts av överskottet på denna
rörelse och som enligt av Konungen
fastställda grunder eller bolagsordningen
må användas endast till vinstutdelning
å livränteförsäkringar eller
till att helt eller delvis täcka förlust
inom denna rörelse på dödlighet,
Föreslagen lydelse:
anses härigenom undergå minskning
med hela det belopp, vartill den uppgick
före ändringen.
Utöver vad ovan stadgats må avdrag
icke ske för avsättning till omedelbar
eller framtida vinstutdelning
till försäkringstagare.
3. Vid beräkning av nettointäkt
av livförsäkringsrörelse
skall följande iakttagas.
Med inländsk försåkringsanstalt
förstås i denna lag, förutom försäkringsbolag,
jämväl sådan understödsförening,
som enligt sina stadgar
äger meddela livförsäkring med kapitalunderstöd
överstigande 500 kronor
för medlem.
Såsom inländska försäkringar anses
dels försäkringar, som försäkringsanstalt
meddelat i direkt försäkringsrörelse
här i riket, dels ock
återförsäkringar, som inländsk försäkringsanstalt
meddelat åt annan
inländsk försåkringsanstalt.
Till utländsk återförsäkringsrörelse
hånföres rörelse, avseende återförsäkringar,
som inländsk försäkringsanstalt
meddelat åt eller tagit hos utländsk
försåkringsanstalt.
Vid beräkning av nettointäkt av
rörelse, avseende inländska
försäkringar och försäkringar,
som meddelats
i direkt försäkringsrörelse
utom riket, skall såsom bruttointäkt
upptagas intäkt av kapitalocli
fastighetsförvaltning.
I bruttointäkten inräknas jämväl
vinst vid försäljning av eller vid uppskrivning
av värdet å andra tillgångar
än inventarier eller för stadigvarande
bruk i rörelsen avsedda fas
-
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
Nuvarande lydelse:
sjuklighet och invaliditet samt efter
sådan disposition kvarstående förlust
på rörelsen i dess helhet, som icke
kan täckas av andra till framtida förfogande
avsatta medel.
Med vinstreserv förstås här fond,
som omfattar försäkringstagarna individuellt
tilldelade men till dem ej
utbetalade vinstmedel.
Avdrag för ökning av utjåmningsreserverna
må icke ske i den mån desamma
genom ökningen komma att
överskjuta två procent av sammanlagda
risksumman för kapitalförsäkring
för dödsfall med avdrag av den
del därav, för vilken återförsäkrare
svara.
Med risksumma för kapitalförsäkring
för dödsfall förstås här det belopp,
som är att anse som utsatt för
dödsrisk.
Nedsättning av försäkringsfond för
egen räkning, premieåterbäring sreserv,
säkerhetsfond, utjåmningsreserver
och garantifonder skall anses som
intäkt. Utbetald premieåterbäring och
vinst å livränteförsäkring, vilken utbetalts
ur garantifond för dylik försäkring,
få avdragas såsom utgift.
Sker ändring av grunder eller bolagsordning,
varigenom anstalten får rätt
att disponera utjämningsreserv eller
garantifond på annat sätt än ovan
sagts, skall fonden anses härigenom
undergå minskning med hela det belopp,
vartill den uppgick före ändringen.
Avdrag må icke ske för annan avsättning
till omedelbar eller framtida
vinstutdelning åt försäkringstagarna
ån dels avsättning till garantifond för
livränteförsäkringsrörelse dels ock
avsättning, enligt av Konungen stad
-
Föreslagen lydelse:
tigheter ävensom hyresvärde av fastighet,
som använts i livförsäkringsrörelsen.
Har försäkringsanstalt hos
utländsk försäkringsanstalt återförsäkrat
inländsk livförsäkring eller i
direkt försäkringsrörelse utom riket
meddelad livförsäkring utan att hos
sig behålla premiereserven, skall såsom
ränteintäkt anses ränta å värdet
av återförsäkrarens ansvarighet enligt
den räntefot, som legat till grund
för premieberäkningen.
Från bruttointäkten må avräknas
dels ränta å gåld, dels, såvitt angår
fastighetsförvaltning, annan enligt
25 § avdragsgill omkostnad för fastighet
än nyss sagts, dels förlust vid
försäljning av andra tillgångar än inventarier
eller för stadigvarande bruk
i rörelsen avsedda fastigheter, dels
belopp varmed värdet å nyss angivna
tillgångar enligt bestämmelserna i
denna lag nedskrivits, dels 5 procent
av vad som återstår av bruttointäkten
efter avdrag som ovan sagts, dels
ock 5 kronor för varje direkt tecknad
kapitalförsäkring; såsom en enda
försäkring anses härvid alla kapitalförsäkringar,
som samtidigt tecknats
på samma persons eller samma personers
liv. Avdrag må dock icke ske
för försäkringstagare tillkommande
ränta å återbäringsmedel.
Därest de sammanlagda risksummorna
för återför säkringar, som inländsk
försäkringsanstalt meddelat
åt utländsk försäkringsanstalt, uppgå
till minst en procent av de sammanlagda
risksummorna för den
förstnämnda anstaltens samtliga livförsäkringar,
skall såsom nettointäkt
av utländsk återförsäkringsrörelse
upptagas överskott
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
23
Nuvarande lydelse:
fästa grunder, av ränta till vinstreserv
för direkt tecknade kapitalförsäkringar
tillhörande anstaltens här
i riket drivna rörelse.
Vid tillämpningen av 30 § räknas
kapitalförsäkring, som är kombinerad
med livränteförsäkring, under viss
förutsättning som livränteförsäkring
(se anvisningarna till 31 §).
4. Vid beräkning av ränteskatteunderlaget
skall, där ej särskilda förhållanden
påkalla annat, räntan å
premiereserven beräknas å medeltalet
av dess belopp vid årets början
och slut efter den räntefot, som legat
till grund för dess beräkning; i fråga
om rånte- och kapitalförsäkringsanstalt
sättes räntan å premiereserven
lika med det belopp, vilket såsom
ränta gottskrivits besparingsfonden,
med avdrag av den ränta, som under
året utbetalts till besparingsf ondens
delägare.
Ränteskatteunderlaget må dock aldrig
överstiga på följande sätt begränsade,
på livförsäkringsrörelsen
belöpande andel av behållningen å anstaltens
hela verksamhet, nämligen
dels summan av överskottet å livförsäkringsrörelsen,
beräknat på sätt i
punkt 3 sagts, och de inkomstbelopp,
vilka i beskattningsavseende äro att
hänföra till annan förvärvskälla än
Föreslagen lydelse:
å sådan rörelse. Utvisar den utländska
återförsäkringsrörelsen i fall som
nyss sagts underskott, må detta avräknas
från den skattepliktiga nettointäkten
av kapital- och fastighetsförvaltningen.
Vid tillämpning av
förenämnda regel skall med en livförsäkrings
risksumma vid en viss
tidpunkt förstås den största ökning
av nettokapitalvärdet av försäkringsanstalts
förpliktelser på grund av
försäkringen, som kan uppkomma
genom försåkringsfall vid ifrågavarande
tidpunkt. Med nämnda nettokapitalvärde
förstås kapitalvärdet av
försäkringsanstalts förpliktelser på
grund av försäkringsavtalet, minskat
med kapitalvärdet av försäkringstagarens
förpliktelser på grund av
samma avtal.
4. Erfordras på grund av bestämmelserna
i 30 § eller anvisningarna
till samma paragraf uppdelning av
intäkt eller avdrag mellan olika delar
av försäkringsanstalts verksamhet,
skall fördelningen av intäkten eller
avdraget ske på skäligt sätt.
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
Nuvarande lydelse:
försäkringsrörelse, dels ock de vid
sagda överskotts beräkning avdragna
avsättningarna till andra fonder än
försäkringsfonden, i den mån deras
sammanlagda belopp icke överstiger
två gånger nämnda summa. Vid tilllämpning
av detta stadgande skall
iakttagas dels att från de inkomstbelopp,
vilka i beskattningsavseende
åro att hänföra till annan förvärvskälla
än försäkringsrörelse, avdrag
må ske för underskott å annan sådan
förvärvskälla, dels ock att i fråga
om försäkringsanstalt, som jämväl
driver sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse,
inkomstbelopp
och underskott, vilka härröra från annan
förvärvskälla än försäkringsrörelse,
medräknas endast i den mån
de i försäkringstekniskt hänseende
äro att hänföra till livförsäkringsverksamheten.
till 31 §.
1. Med pension förstås dels pension,
som utgår på grund av föregående
tjänsteförhållande, dels ock belopp,
som utgår på grund av pensionsförsäkring.
Till pensionsförsäkring hänföres:
1) sådan livränteförsäkring, enligt
vilken livsvarig livränta skall börja
utgå vid viss ålder (ålderspension) eller
vid varaktig arbetsoförmåga (invalidpension);
2)
livränteförsäkring, vilken är att
anse som ånke- eller pupillförsäkring
(familjepension), dock, försåvitt fråga
är om pension till änka, allenast
om livräntan är livsvarig; samt
Föreslagen lydelse:
till 31 §.
1. Med pension förstås dels belopp,
som annorledes än i följd av försäkring
utgår på grund av föregående
tjänsteförhållande, dels belopp, som
utgår enligt lagen om folkpensionering,
dels ock belopp som utgår på
grund av pensionsförsäkring vare sig
denna tagits i samband med tjänst
eller annorledes.
Med pensionsförsäkring
förstås livförsäkring, enligt vilken icke
skola utgå andra försäkringsbelopp
än
1) ålderspension, utgående högst
under den försäkrades livstid,
2) invalidpension, utgående högst
så länge den försäkrade år arbetsoförmögen
eller har nedsatt arbetsförmåga,
3) efterlevandepension eller
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
25
Nuvarande lydelse:
3) försäkring, vilken utgör en kombination
av livränteförsäkring som i
1) eller 2) sägs och kapitalförsäkring,
i följande fall:
a) därest med livränteförsäkring
kombinerats kapitalförsäkring å belopp
sammanlagt ej överstigande livräntas
dubbla årsbelopp, skolande
härvid i fråga om änke- och pupillförsäkring
såsom årsbelopp anses den
årliga pension, som tillförsäkrats enbart
änka;
b) därest vid försäkring av ålderspension
avtalats, att pensionen skall
utgå ett visst garanterat antal år, oberoende
av om den försäkrade efter
uppnådd pensionsålder avlider innan
det garanterade antalet år uppnåtts;
c) därest vid försäkring, varom i
b) sägs, pensionsåldern är högst 70
år och, för den händelse dödsfall inträffar
före pensionsåldern, ett högst
med ålderspensionen lika årsbelopp
skall utgå under ett garanterat antal
år; eller
d) därest livsvarig livränta till förmån
för efterlevande änka eller barn
skall, oavsett förmånstagarens dödsfall,
utgå under ett garanterat antal
år efter försörjarens död.
Under 3 b), c) eller d) här ovan
omförmäld försäkring skall dock
icke, försåviit den ej tillika uppfyller
villkoren enligt 3 a), anses såsom
pensionsförsäkring, med mindre det
garanterade antalet år är högst tjugu
och det i avtalet stadgats, att rätt till
äterköp eller belåning av försäkringen
ej skall föreligga och ej heller
rätt till sådan förändring av utbetalningssättet,
att försäkringen upphör
att vara av sådan art, som ovan i
denna anvisning sägs.
Utgör i annat fall än här ovan
sagts försäkring en kombination av
Föreslagen lydelse:
4j med ålders-, invalid- eller efterlevandepension
förenat kapitalbelopp,
som utgår i samband med att pensionen
börjar utbetalas eller upphör eller
försäkringen upphör.
Ålderspension, som här avses, må
icke börja utgå vid lägre ålder än 55
år, såvida icke med hänsyn till den
försäkrades yrke eller andra omständigheter
(t. ex. varaktig arbetsoförmåga)
lägre pensionsålder kan anses
skälig.
Med efterlevandepension förstås
pension, som efter den försäkrades
död utgår högst så länge viss eller
vissa i försäkringsavtalet angivna personer
leva.
Såsom efterlevandepension skall
ock anses pension, som utgår efter
den försäkrades död oberoende av
viss pensionstagares liv, (försör jningsränta)
under förutsättning
a) att försörjningsräntan är förenad
med livsvarig ålderspension eller
med sådan livsvarig efterlevandepension
till maka eller barn, vilken skall
börja utgå omedelbart efter den försäkrades
död, samt att försörjningsräntans
årsbelopp icke överstiger den
livsvariga pensionens årsbelopp,
b) att försörjningsräntan skall utgå
under högst tjugu år, dock med
den inskränkningen att, då räntan är
förenad med livsvarig ålderspension,
räntan likväl icke må utgå längre än
till den tidpunkt, då den försäkrade
skulle hava fyllt 90 år, och ej heller,
vid pensionsålder över 70 år, under
längre tid än som motsvarar skillnaden
mellan 90 är och pensionsåldern,
c) att premier för försörjningsräntan
och den med denna förenade livsvariga
pensionen skola erläggas under
tid, som icke med mera än fem
år understiger den tid under vilken
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
Nuvarande lydelse:
livränte- och kapitalförsäkring, skall
försäkringen anses uppdelad på en
kapitalförsäkring och en livränteförsäkring.
Olycksfallsförsäkring räknas icke
såsom pensionsförsäkring.
Med livsvariga livräntor avses sådana
livräntor, som upphöra att utgå
först vid dödsfall eller, beträffande
änka, vid dödsfall eller omgifte.
Föreslagen lydelse:
försörjnings räntan enligt avtalet
längst skall utgå, samt att icke vid
utgången av något kalenderår under
förstnämnda tid det sammanlagda
beloppet av erlagda premier överstiger
det belopp, som vid samma tidpunkt
skulle hava erlagts, om premiebetalningen
jämnt fördelats å tid,
som med fem år understiger den
tid under vilken försörjningsråntan
längst skall utgå, samt
d) att i avtalet stadgats, att rätt
till återköp eller belåning av försäkringen
icke skall föreligga och ej heller
rätt till sådan förändring av försäkringen,
att den upphör att vara
pensionsförsäkring.
Vid tillämpningen av bestämmelserna
under a) i nästföregående stycke
skall efterlevandepension till den
försäkrades änka anses såsom livsvarig,
även om pension skall upphöra
vid omgifte.
Kapitalbelopp, som utgå på grund
av pensionsförsäkring, må tillsammans
icke överstiga det högsta årliga
beloppet av ålders- eller invalidpensionen,
ökat, om efterlevandepension
skall utgå till make, med det
högsta årliga beloppet av efterlevandepensionen.
Skall enligt avtal om pensionsförsäkring
ålderspension eller invalidpension
upphöra eller nedsättas viss
tid efter det pensionsåldern eller arbetsoförmågan
inträtt eller skall annan
efterlevandepension än försörjningsränta
upphöra eller nedsättas
viss tid efter den försäkrades död må
denna tid icke understiga fem år eller,
i fråga om ålderspension vars
årsbelopp icke överstiger 3 000 kronor,
två år.
Med kapitalförsäkring
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
27
Nuvarande lydelse:
Föreslagen lydelse:
förstås annan livförsäkring än pensionsförsäkring.
Innehåller avtal om livförsäkring,
förutom utfästelse som avtal om pensionsförsäkring
enligt vad ovan sagts
må innehålla, jämväl annan utfästelse,
må försäkringen anses uppdelad
på en pensionsförsäkring och en
kapitalförsäkring.
Kan livförsäkring, vilken innehåller
i nästföregående stycke omförmälda
utfästelser, icke uppdelas på sätt
där sägs, enår pensionens storlek icke
bestämts eller annan omständighet
av betydelse för uppdelningen icke är
känd, må uppdelningen ske enligt
grunder, som fastställas av Kungl.
Maj:t.
Utan hinder av vad ovan stadgats
må pensionsförsäkring, för vilken
premiebetalningen skall vara fullgjord
inom fem år från försäkringsavtalets
ingående, anses som kapitalförsäkring,
därest förbehåll härom
intagits i avtalet vid dess ingående.
Premiebefrielseförsåkring skall anses
tillhöra samma slag av försäkring
som huvudförsäkringen.
För att försäkring skall anses hava
tagits i samband med tjänst erfordras,
att enligt anställningsavtalet
skyldighet föreligger för arbetstagare
att hava sådan försäkring eller
att, om sådan skyldighet icke föreligger,
premier för försäkringen skola
gäldas av arbetsgivaren eller av
denne jämte arbetstagaren. För att
sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall
anses hava tagits i samband med
tjänst erfordras utöver vad förut
sagts, att anmälan angående nyssnämnda
förhållanden skett hos försäkringsanstalten.
Försäkring enligt
lagen om försäkring för olycksfall i
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
Nuvarande lydelse:
till 32 §.
10. Såsom livränta anses, förutom
egentlig livränta, övriga på grund av
pensionsförsäkring utfallande försäkringsbelopp,
jämväl sådana belopp,
som på grund av försäkringsavtalet
utbetalas vid återköp eller premieåterbetalning
vid dödsfall. Ändras
försäkringsavtal så, att pensionsförsäkring
helt eller delvis övergår till
kapitalförsäkring, skola mot kapitalförsäkringen
svarande premiereserv
och övriga tillgodohavanden vid tidpunkten
för ändringen anses såsom
på grund av försäkringen utbetalt
belopp.
till 33 §.
1. Skattskyldig äger att från intäkten
av sin tjänst avdraga avgifter,
som han på grund av tjänsten erlagt
för egen pensionering, vare sig avgifterna
erlagts till arbetsgivaren, till
särskild för ändamålet bildad kassa
eller till försäkringsanstalt. Likaledes
får avdrag äga rum för avgifter, som
på grund av tjänsten erlagts för överlevelseränteförsäkring
såsom änkeoch
pupillförsäkring o. dyl. Angående
skattskyldigs rätt till avdrag för
avgifter, som han annorledes än på
grund av tjänst eller anställning erlagt
för egen pensionsförsäkring samt
för ånke- och pupillförsäkring, se
46 § 2 mom.
till 46 §.
1. Har skattskyldig för försäkring,
som avses i 46 § 2 mom. första stycket
3), uppburit vinstutdelning eller
premieåterbäring, skall vad sålunda
uppburits avräknas från premiernas
belopp, så att blott vad därefter åter
-
Föreslagen lydelse:
arbete anses icke såsom försäkring,
tagen i samband med tjänst.
till 32 §.
10. Ändras försäkringsavtal så,
att pensionsförsäkring helt eller delvis
övergår till kapitalförsäkring,
skola mot kapitalförsäkringen svarande
premiereserv och övriga tillgodohavanden
vid tidpunkten för ändringen
anses såsom på grund av pensionsförsäkringen
utbetalt belopp.
till 33 §.
1. Skattskyldig äger att från intäkten
av sin tjänst avdraga avgifter,
som han i samband med tjänsten erlagt
för egen eller efterlevandes pensionering,
vare sig avgifterna erlagts
till arbetsgivaren, till särskild för ändamålet
bildad kassa eller till försäkringsanstalt.
Avdrag för sådana avgifter
må dock ske endast om pensioneringen
anordnats på sätt i anvisningarna
till 31 § föreskrives som
villkor för att livförsäkring skall
hänföras till pensionsförsäkring. Angående
skattskyldigs rätt till avdrag
för avgifter, som han annorledes än
i samband med tjänst erlagt för egen
eller efterlevandes pensionering, se
46 § 2 mom.
till 46 §.
1. Avdrag må icke åtnjutas för
premier och andra avgifter i de fall,
där avgifterna äro att betrakta såsom
utgifter för levnadskostnader, vilka
enligt 20 § icke äro avdragsgilla, men
där det utgivna beloppet utgör skat
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
29
Nuvarande lydelse:
står av verkligen utbetalda premier
får avdragas, dock högst 200 kronor.
Har vinstutdelning och premieåterbäring
överstigit de under året erlagda
premiernas belopp, utgör enligt 19 §
överskottet icke skattepliktig intäkt.
till 53 §.
2. Verksamhet på grund av anställning
i svenskt företag anses utövad
här i riket, även om tjänstinnehavaren
i och för sin tjänst måste
göra tillfälliga besök utomlands eller
under längre tid uppehålla sig därstädes
under kringresande (t. ex.
handelsresande). Förmåner, som
härröra av ett förutvarande tjänsteförhållande
(pension, vissa undantagsförmåner
o. s. v.) och åtnjutas
av person, som icke är bosatt eller
stadigvarande vistas här i riket, beskattas
i Sverige, om den tidigare
verksamheten huvudsakligen utövats
härstädes. För sådan person föreligger
däremot ej skattskyldighet för
livränta eller andra enligt 31 § med
inkomst av tjänst likställda förmåner,
som ffcke åtnjutas på grund av
något tjänsteförhållande.
6. Till pensionsanstalter, som icke
äro bolag, räknas inrättning, självständig
fond eller annan stiftelse, vilkens
kapital och avkastning må användas
endast till pensioner på grund
av tjänst eller annan arbctsanställning,
därest genom föreskrifter i reglementet
eller eljest trygghet skapats
för att anstalten så länge den
består skall hava sådant ändamål
samt att vid dess upplösning återstående
medel antingen jämväl skola
användas för dylik pensionering eller
ock skola anslås till välgörande eller
eljest allmännyttigt ändamål. Pen
-
Förcslagen lydelse:
tepliktig inkomst för den vilken beloppet
kommit till godo, t. ex. då avgifterna
erlagts för försäkring å hembiträde.
till 53 §.
2. Verksamhet på grund av anställning
i svenskt företag anses utövad
här i riket, även om tjänstinnehavaren
i och för sin tjänst måste göra
tillfälliga besök utomlands eller under
längre tid uppehålla sig därstädes
under kringresande (t. ex. handelsresande).
Förmåner, som härröra
av ett förutvarande tjänsteförhållande
(pension, vissa undantagsförmåner
o. s. v.) och åtnjutas av person,
som icke är bosatt eller stadigvarande
vistas här i riket, beskattas i Sverige,
om den tidigare verksamheten
huvudsakligen utövats härstädes.
För sådan person föreligger däremot
ej skattskyldighet för pension, livränta
eller andra enligt 31 § med inkomst
av tjänst likställda förmåner,
som icke åtnjutas på grund av något
tjänsteförhållande.
6. Med pensionsstiftelse avses, förutom
pensionsstiftelse bildad enligt
lagen om aktiebolags pensions- och
andra personalstiftelser, jämväl inrättning,
självständig fond eller annan
stiftelse, vilkens kapital och avkastning
må användas endast till pensioner
på grund av tjänst, därest genom
föreskrifter i reglementet eller
eljest trygghet skapats för att stiftelsen
så länge den består skall hava
sådant ändamål samt att vid dess
upplösning återstående medel antingen
skola användas för dylik pensionering
eller ock skola anslås till
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
sionsstiftelser bildade enligt lagen välgörande eller eljest allmännyttigt
om aktiebolags pensions- och andra ändamål.
personalstiftelser åro att hänföra till
pensionsanstalter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1951. I''samband med lagens
ikraftträdande skall följande iakttagas:
1. Äldre bestämmelser skola, såvitt angår försäkringstagares beskattning,
tillämpas vid 1951 års taxering, så ock vid eftertaxering för år 1951 eller
tidigare år. I övrigt skola äldre bestämmelser gälla beträffande eftertaxering
för år 1950 eller tidigare år.
2. Beträffande försäkring, som meddelats före den 1 januari 1951, skola
äldre bestämmelser angående försäkringstagares beskattning jämväl i övrigt
gälla efter nämnda dag, dock med följande undantag:
a) Avdrag må icke åtnjutas för avgifter, vilka efter ingången av år 1951
erläggas för försäkring, som avses i andra stycket av punkt 5 av anvisningarna
till 28 § i deras äldre lydelse. Belopp, som utfaller på grund av
försäkring av nyssnämnda slag, vilken meddelats före angivna tidpunkt,
är skattepliktigt endast till så stor del, som enligt försäkringsteknisk beräkning
motsvarar de avgifter, vilka erlagts före sagda tidpunkt.
b) Utgår livränta på grund av pupillförsäkring må avdrag, som avses i
32 § 2 mom. a) i dess äldre lydelse, icke åtnjutas, därest livräntan utgår
i anledning av dödsfall, vilket inträffat efter ingången av år 1951.
c) I fråga om avdrag för avgifter, som avses i 46 § 2 mom. 3), skola de
nya bestämmelserna gälla även beträffande försäkringar, som meddelats
före den 1 januari 1951.
3. Vid beräkning av skattepliktig inkomst för försäkringsanstalt skall
livförsäkring, som meddelats före den 1 januari 1951, hänföras till kapitalförsäkring,
om den enligt äldre bestämmelser skolat hänföras till sådan försäkring.
4. I fråga om understödsförening, som enligt sina stadgar äger meddela
livförsäkring med kapitalunderstöd överstigande 500 kronor för medlem,
skall såsom nettointäkt upptagas dels den del av föreningens enligt 24 § i
dess äldre lydelse och 25 § beräknade nettointäkt av fastighet, som efter förhållandet
mellan premiereserven för kapitalförsäkringar, vilka meddelats
före ingången av år 1951, och hela premiereserven belöper på nämnda försäkringar,
dels ock den del av föreningens enligt 30 § beräknade nettointäkt
av livförsäkringsrörelse, som efter förhållandet mellan premiereserven för
kapitalförsäkringar, vilka meddelats efter ingången av år 1951, och premiereserven
för samtliga kapitalförsäkringar belöper på de efter 1951 års ingång
meddelade kapitalförsäkringarna.
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
31
2) Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 26 |uli 1947
(nr 576) om statlig inkomstskatt.
Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom, 7 § och 10 § 2 mom. förordningen
den 26 juli 19471 om statlig inkomstskatt skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
4 §.
1 mom. Från sammanlagda —
— — kommunal samfällighet.
Skattskyldig, som varit här i riket
bosatt under hela eller någon del av
beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta
avdrag för periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbetalning
samt för avgifter för pensionsförsäkring
och för annan personförsäkring,
allt i den omfattning som i
46 § 2 mom. kommunalskattelagen
sägs.
7 §•
Från skattskyldighet — — — hushållningssällskap
:
för all inkomst;
e) akademier samt Nobelstiftelsen,
så ock allmänna undervisningsverk,
sådana sammanslutningar av
studerande vid rikets universitet och
högskolor i vilka de studerande enligt
gällande stadgar äro skyldiga att
vara medlemmar, sjömanshus, svenska
skeppshypotekskassan, järnkontoret,
så länge kontorets vinstmedel
användas till allmänt nyttiga ändamål
och kontoret icke lämnar utdel
-
Föreslagen lydelse:
4 §.
1 mom. Från sammanlagda —
--kommunal samfällighet.
Skattskyldig, som varit här i riket
bosatt under hela eller någon del av
beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta
avdrag för periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbetalning
samt för pensionsavgifter enligt
lagen om folkpensionering ävensom
för avgifter för pensionsförsäkring
och för annan personförsäkring, allt
i den omfattning som i 46 § 2 mom.
kommunalskattelagen sägs.
7 §•
Från skattskyldighet---hus
hållningssällskap
:
för all inkomst;
e) akademier samt Nobelstiftelsen,
så ock allmänna undervisningsverk,
sådana sammanslutningar av
studerande vid rikets universitet och
högskolor i vilka de studerande enligt
gällande stadgar äro skyldiga att
vara medlemmar, sjömanshus, svenska
skeppshypotekskassan, järnkontoret,
så länge kontorets vinstmedel
användas till allmänt nyttiga ändamål
och kontoret icke lämnar utdel
-
Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1948: 764 samt av 10 § 2 mom. se 1949: 67.
32
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
Nuvarande lydelse:
ning åt sina delägare, aktiebolaget
tipstjänst, svenska penninglotteriet
aktiebolag, pensionsanstalter som
icke åro bolag, understödsföreningar,
jämlikt lagen om aktiebolags pensions-
och andra personalstiftelser
bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd,
sjukhjälp eller hjälp vid
olycksfall, sådana ömsesidiga försäkringsbolag
för försäkring av egendom,
å vilka lagen om försäkringsrörelse
icke äger tillämpning eller
vilkas verksamhetsområden falla
utanför Stockholm och omfatta allenast
visst län eller del av län, ävensom
sådana ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag,
som avses i lagen
om försäkring för olycksfall i arbete:
för all inkomst;
f) kyrkor, sjukvårdsinrättningar
---‘statlig inkomstskatt.
Att personer---samma pa
ragraf.
10 §.
2 mom. Den statliga---be
skattningsbara
inkomsten;
c) för försäkringsanstalter, i den
mån de driva livförsäkringsrörelse:
tjugufem procent av den beskattningsbara
inkomsten; samt
Föreslagen lydelse:
ning åt sina delägare, aktiebolaget
tipstjänst, svenska penninglotteriet
aktiebolag, pensionsstiftelser, andra
understödsföreningar än sådana, som
enligt sina stadgar äga meddela livförsäkring
med kapitalunderstöd
överstigande 500 kronor för medlem,
jämlikt lagen om aktiebolags pensions-
och andra personalstiftelser
bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd,
sjukhjälp eller hjälp vid
olycksfall, sådana ömsesidiga försäkringsbolag
för försäkring av egendom,
å vilka lagen om försäkringsrörelse
icke äger tillämpning eller vilkas
verksamhetsområden falla utanför
Stockholm och omfatta allenast
visst län eller del av län, ävensom sådana
ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag,
som avses i lagen om försäkring
för olycksfall i arbete:
för all inkomst;
f) kyrkor, sjukvårdsinrättningar
—- — — statlig inkomstskatt;
j) understödsföreningar, som enligt
sina stadgar äga meddela livförsäkring
med kapitalanderstöd överstigande
500 kronor för medlem och
som bedriva jämväl annan verksamhet
än livförsäkringsverksamhet:
för all inkomst, sam belöper på annan
än till livförsäkring hänförlig
verksamhet.
Att personer---samma pa
ragraf.
10 §.
2 mom. Den statliga---be
skattningsbara
inkomsten;
c) för försäkringsanstalter, i den
mån de driva livförsäkringsrörelse:
tio procent av den beskattningsbara
inkomsten; samt
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
33
Nuvarande lydelse:
d) för andra---beskattnings
bara
inkomsten.
Vid tillämpningen av bestämmelserna
under a) och c) här ovan skall
iakttagas att, därest försäkringsanstalt
driver jämväl annan försäkringsrörelse
än livförsäkringsrörelse, skatten
skall beräknas enligt c), såvitt
angår svensk anstalt, allenast beträffande
den del av anstaltens beskattningsbara
inkomst som efter förhållandet
mellan den i försäkringstekniskt
hänseende till livförsäkringsverksamheten
hånförliga nettointäkten
och anstaltens sammanlagda nettointäkt
belöper å livförsäkringsrörelsen
och, såvitt angår utländsk anstalt,
allenast i fråga om den del av nämnda
inkomst som efter förhållandet mellan
den skattepliktiga nettointäkten
av livförsäkringsrörelsen och anstaltens
sammanlagda skattepliktiga nettointäkt
av försäkringsrörelse belöper
å livförsäkringsrörelsen.
Föreslagen lydelse:
d) för andra---beskattnings
bara
inkomsten.
Vid tillämpningen av bestämmelserna
under a) och c) här ovan skall
iakttagas att, därest försäkringsanstalt
driver jämväl annan försäkringsrörelse
än livförsäkringsrörelse,
skatten skall beräknas enligt bestämmelsen
under c) allenast beträffande
den del av anstaltens beskattningsbara
inkomst, som efter förhållandet
mellan den skattepliktiga nettointäkten
av livförsäkringsrörelsen
och anstaltens sammanlagda skattepliktiga
nettointäkt belöper å livförsäkringsrörelsen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951.
Vad som stadgas i övergångsbestämmelserna till lagen den 1950
(nr ) om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370) skall äga motsvarande tillämpning beträffande taxeringen till statlig
inkomstskatt.
8 Bihung till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 49.
34
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
3) Förslag
till
förordning angående upphävande av förordningen den 28 maj 1943
(nr 265) om begränsning av skatt för svensk livförsäkringsanstalt.
Härigenom förordnas, att förordningen den 28 maj 1943 om begränsning
av skatt för svensk livförsäkringsanstalt skall upphöra att gälla med utgången
av år 1950. Förordningen skall dock alltjämt äga tillämpning beträffande
skatt, som påförts eller påföres på grund av 1950 eller tidigare års
taxering.
4) Förslag
till
lag angående upphävande av lagen den 30 juni 1937 (nr 664) om
beräkning i vissa fall av skattepliktig intäkt på grund av pupillpension
från staten.
Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1937 om beräkning i vissa
fall av skattepliktig intäkt på grund av pupillpension från staten skall upphöra
att gälla med utgången av år 1950. Lagen skall dock alltjämt äga tilllämpning
beträffande pupillpension, som utgår i anledning av dödsfall, vilket
inträffat före utgången av år 1950.
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
35
5) Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen~den 26 juli 1947
(nr 577) om statlig förmögenhetsskatt.
Härigenom förordnas, att 3 § 2 mom. och 6 § 1 mom. förordningen den
26 juli 1947 om statlig förmögenhetsskatt skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
3 §• 3 §.
2 mom. Såsom tillgångar vid
förmögenhetsberäkningen upptagas
icke:
a) kapitalvärdet av kapitalförsäkring;
b)
rätt till undantagsförmåner
samt till pension och annan förmån,
som åtnjutes på grund av förutvarande
tjänsteförhållande, äp.ensom
till sådan livränta, varom förmäles i
32 § 2 mom. a)—c) kommunalskattelagen;
-
c) rätt till---avsedd kassa.
(Se vidare anvisningarna.)
6 g.
1 mom. Skyldighet att---
i riket.
Medlem av---för förmögen
het.
För skattskyldiga----medde
lade
föreskrifter.
2 in o m. Såsom tillgångar vid
förmögenhetsberäkningen upptagas
icke:
a) kapitalvärdet av kapitalförsäkring;
b)
rätt till undantagsförmåner,
till pension eller annan livränta, som
utgår på grund av försäkring, till
pension och annan förmån, som annorledes
än i följd av försäkring åtnjutes
på grund av förutvarande
tjänsteförhållande samt till livränta
som, enligt vad i lag eller särskild
författning är stadgat, annorledes än
på grund av försäkring utgår vid
sjukdom eller olycksfall i arbete eller
under militärtjänstgöring;
c) rätt till---avsedd kassa.
(Se vidare anvisningarna.)
6 §.
1 in o in. Skyldighet att---
i riket.
Medlem av---för förmögen
het.
För skattskyldiga---medde
lade
föreskrifter.
36 Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
Hypoteksföreningar, bostadskredit- Hypoteksföreningar, bostadskreditföreningar---för
förmögenhet, föreningar---för förmögenhet.
Utländska försäkringsanstalter äro
frikallade från skattskyldighet för
förmögenhet, som hänför sig till hår
i riket bedriven livförsäkringsrörelse.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951. Dock skola bestämmelserna
i 3 § 2 mom. i sin äldre lydelse tillämpas vid 1951 års taxering
ävensom vid eftertaxering för år 1951 eller tidigare år samt bestämmelserna
i 6 § 1 mom. i sin äldre lydelse gälla vid eftertaxering för år 1950 eller
tidigare år.
Bevillningsutskottets betänkande nr \9.
37
6) Förslag
till
förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28
september 1928 (nr 379).
Härigenom förordnas, att 29 § 1 mom., 31 §, 33 § och 35 § 1 mom. taxeringsförordningen
den 28 september 1928* 1 skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
29 §. 29 §.
1 mom. Allmän självdeklaration
— — — före taxeringsåret.
Har skattskyldig---och skul
der.
Svenskt aktiebolag---utdel
ningens
belopp.
Inländsk försäkringsanstalt, som
är skattskyldig för inkomst av försäkringsrörelse,
skall i allmän självdeklaration
jämväl meddela uppgift
i de avseenden, som omförmälas i
anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen.
Utländsk försäkringsanstalt, som
här i riket drivit försäkringsrörelse,
skall i allmän självdeklaration i stäl
-
1 mom. Allmän självdeklaration
— — — före taxeringsåret.
Har skattskyldig---och skul
der.
Svenskt aktiebolag---utdel
ningens
belopp.
Inländsk försäkringsanstalt, som
är skattskyldig för inkomst av försäkringsrörelse,
skall i allmän självdeklaration
jämväl meddela uppgift i
de avseenden, som omförmälas i anvisningarna
till 30 § kommunalskattelagen.
Motsvarande gäller beträffande
utländsk försäkringsanstalt,
som här i riket drivit livförsäkringsrörelse,
dock endast såvitt angår den
till nämnda rörelse hänförliga verksamheten.
Med inländsk försäkringsanstalt
förstås i denna förordning, förutom
försäkringsbolag, jämväl sådan understödsförening,
som enligt sina
stadgar äger meddela livförsäkring
med kapitalunderstöd överstigande
500 kronor för medlem.
Utländsk försäkringsanstalt, som
här i riket drivit försäkringsrörelse,
skall i allmän självdeklaration läm
-
1 Senaste lydelse av 29 § 1 mom. och 33 § se 1948:763, av 31 § se 1938:374 samt av 35 §
1 mom. se 1935: 255.
38
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
Nuvarande lydelse:
let för uppgifter enligt första stycket
punkterna 3) och 5) lämna uppgift
å premieinkomsten här i riket,
fördelad å dels livförsäkring, dels sjöförsäkring,
dels trafikförsäkring, dels
brandförsäkring och dels annan försäkring
samt uppgift å den eller de
kommuner, där sysslomannen (generalagenten)
haft kontor, samt, då
flera kontor funnits, uppgift å de vid
varje kontor influtna premieinkomsterna,
fördelade på nämnda olika slag
av försäkring.
Belopp, som---öretal bort
falla.
31 §.
Vid självdeklaration---för
eningens
bokföring.
Vid självdeklaration---dessa
uppgifter.
För verk----att utgiva.
För inländsk försäkringsanstalt
skall utan anmaning därjämte avlämnas
bestyrkt avskrift av protokoll
eller annan handling, som utvisar,
huru vinst- och förlusträkningen
samt balansräkningen för beskattningsåret
slutgiltigt fastställts samt
huru vinsten för samma år disponerats.
33 §.
Till ledning — — — föra handelsböcker;
b)
av försäkringsanstalt:
Föreslagen lydelse:
na uppgift å premieinkomsten här
i riket, fördelad å dels livförsäkring,
dels sjöförsäkring, dels trafikförsäkring,
dels sjuk- olycksfalls- och
brandförsäkring och dels annan försäkring,
samt uppgift å den eller de
kommuner, där sysslomannen (generalagenten)
haft kontor, ävensom,
då flera kontor funnits, uppgift å de
vid varje kontor influtna premieinkomsterna,
fördelade på nämnda olika
slag av försäkring. Beträffande annan
än till livförsäkring hånfdrlig
verksamhet föreligger icke skyldighet
för utländsk försäkringsanstalt
att lämna uppgifter enligt första stycket
punkterna 3) och 5).
Belopp, som —--öretal bort
falla.
31 §.
Vid självdeklaration---för
eningens
bokföring.
Vid självdeklaration---dessa
uppgifter.
För verk----- att utgiva.
För inländsk försäkringsanstalt
skall utan anmaning därjämte avlämnas
bestyrkt avskrift av protokoll
eller annan handling, som utvisar,
huru vinst- och förlusträkningen
samt balansräkningen för beskattningsåret
slutgiltigt fastställts samt
huru vinsten för samma år disponerats.
Vad sålunda stadgats skall dock
icke gälla beträffande försäkringsanstalt,
som drivit enbart livförsäkringsrörelse.
33 §.
Till ledning---föra handels
böcker;
b)
av försäkringsbolag ävensom
understödsförening, oavsett om för
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
39
Nuvarande lydelse:
uppgift för envar, som under nästföregående
år åtnjutit livränta eller
eljest erhållit belopp på grund av
pensionsförsäkring hos anstalten, angående
sådant belopp,
dock att därest beloppet ej uppgått
till tvåhundra kronor uppgiftsskyldighet
icke äger rum med mindre
för den, som åtnjutit intäkten, tillika
skall uppgivas annan intäkt;
c) av den--— utbetalts, angå
ende
det utbetalda beloppet.
I uppgift---avdrag skett.
Beträffande annan — — — för
lyftning.
Vid fullgörande — — — nämnda
debetsedel.
Arbetsgivare, som —--i hu
vudbok.
35 §.
1 mom. I särskilda — — —
hemvist; samt
e) av styrelse för försäkringsanstalt:
-
uppgift för — — — för försäkringen.
Föreslagen lydelse:
eningen enligt denna förordning är
att anse såsom försäkringsanstalt eller
ej:
uppgift för envar, som under nästföregående
år uppburit belopp på
grund av försäkring av den art, att
skatteplikt för beloppet föreligger,
angående sådant belopp,
dock att uppgiftsskyldighet icke
föreligger, därest under året uppburna
belopp sammanlaqt icke uppqå till
200 kronor;
c) av den---utbetalts, an
gående
det utbetalda beloppet.
I uppgift---avdrag skett.
Beträffande annan — — — för
lyftning.
Vid fullgörande — — — nämnda
debetsedel.
Arbetsgivare, som — — — i huvudbok.
35 §.
1 m o m. I särskilda — — —
hemvist; samt
e) av styrelse för försäkringsbolag
eller understödsförening, oavsett om
föreningen enligt denna förordning
år att anse såsom försäkringsanstalt
eller ej:
uppgift för — — — för försäkringen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951, dock att bestämmelserna
i 33 § och 35 § 1 mom. skola träda i kraft den 1 januari 1952.
40
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
7) Förslag
till
förordning om ändring i uppbördsförordningen
den 31 december 1945 (nr 896).
Härigenom förordnas att 3 §, 10 §, It §, 20 §, 46 § 2 mom., 100 § 2 mom.,
103 § 1 mom. och anvisningarna till 46 § uppbördsförordningen den 31 december
19451 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
3 §. 3 §.
Preliminär skatt----fråga är.
Preliminär skatt — — — statlig
förmögenhetsskatt.
Preliminär skatt — ---prelimi
när
C-skatt.
1. Preliminär A-skatt skall
utgöras för sådan inkomst av tjänst,
som helt eller delvis utgår i penningar
och som hänför sig till den skattskyldiges
huvudsakliga arbetsanställning
eller eljest utgör hans huvudsakliga
inkomst av tjänst, och skall
Utgå med belopp som angives i skattetabell,
varom i 4 § sägs, eller med
den procent av inkomsten som i 7 §
sägs. Med tjänst likställes i denna
förordning rätt till pension, livränta
och undantagsförmåner samt sådant
periodiskt understöd eller sådan därmed
jämförlig periodisk intäkt, varför
givaren enligt 22, 25 eller 29 §
kommunalskattelagen är berättigad
till avdrag. Att preliminär A-skatt i
vissa fall kan komma att utgå jämväl
för annan inkomst än nyss sagts eller
för förmögenhet framgår av 48 §
1 mom.
Preliminär skatt — — — fråga är.
Preliminär skatt — — — statlig
förmögenhetsskatt.
Preliminär skatt — — — preliminär
C-skatt.
1. Preliminär A-skatt skall
utgöras för sådan inkomst av tjänst,
som helt eller delvis utgår i penningar
och som hänför sig till den skattskyldiges
huvudsakliga arbetsanställning
eller eljest utgör hans huvudsakliga
inkomst av tjänst, och skall
utgå med belopp som angives i skattetabell,
varom i 4 § sägs, eller med
den procent av inkomsten som i 7 §
sägs. Med tjänst likställes i denna
förordning rätt till pension, livränta,
som utgår på grund av sjuk- olycksfalls-
eller skadeförsäkring eller annorledes
ån på grund av försäkring,
ersättning, som i annan form än livränta
utgår på grund av sjuk- eller
olycksfallsförsäkring, tagen i samband
med tjänst, samt undantagsförmåner
ävensom sådant periodiskt
understöd eller sådan därmed jämförlig
periodisk intäkt, varför givaren enligt
22, 25 eller 29 § kommunalskat
-
1 Senaste lydelse av 3 §, 10 §, 46 § 2 mom. och anvisningarna till 46 § se 1947:585 samt
av 103 § 1 mom. se 1946: 472.
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
41
Nuvarande lydelse:
2. Preliminär B-skatt —
--verkställd taxering.
3. Preliminär C-skatt —
--verkställd taxering.
Är skattskyldig---därtill för
anleda.
(Se vidare anvisningarna.)
10 §.
Preliminär A-skatt — — — kostnadernas
bestridande.
Preliminär A^skatt skall icke utgå
för folkpension enligt lagen om folkpensionering,
särskilda barnbidrag
enligt lagen om särskilda barnbidrag
till änkors och invaliders m. fl. barn,
familjebidrag enligt familjebidragsförordningen
den 29 mars 1946, sådant
kontantunderstöd, som utgives
av arbetslöshetsnämnd med bidrag
av statsmedel, eller sådan pension eller
livränta från försäkringsanstalt,
som uppgår till högst 1 200 kronor
för år.
Preliminär A-skatt — — — till
konkursbo.
11 §•
Preliminär A-skatt skall beräknas
å det belopp, som återstår sedan från
inkomsten avräknats sådana avgifter,
som den skattskyldige på grund av
sin tjänst har att erlägga för egen
eller efterlevande familjs pensionering.
Föreslagen lydelse:
telagen är berättigad till avdrag. Att
preliminär A-skatt i vissa fall kan
komma att utgå jämväl för annan inkomst
än nyss sagts eller för förmögenhet
framgår av 48 § 1 mom.
2. Preliminär B-skatt —
--verkställd taxering.
3. Preliminär C-skatt —
--verkställd taxering.
Är skattskyldig---därtill för
anleda.
(Se vidare anvisningarna.)
10 §.
Preliminär A-skatt---kost
nadernas
bestridande.
Preliminär A-skatt skall icke utgå
för folkpension enligt lagen om folkpensionering,
särskilda barnbidrag
enligt lagen om särskilda barnbidrag
till änkors och invaliders m. fl. barn,
familjebidrag enligt familjebidragsförordningen
den 29 mars 1946, sådant
kontantunderstöd, som utgives
av arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel, eller sådan pension, livränta
eller annan skattepliktig ersättning
från försäkringsanstalt, som
uppgår till högst 1 200 kronor för år.
Preliminär A-skatt -—- — — till
konkursbo.
11 §.
Preliminär A-skatt skall beräknas
å det belopp, som återstår sedan från
inkomsten avräknats dels avgifter,
som den skattskyldige erlägger för
sådan pensionsförsäkring eller sjukeller
olycksfallsförsäkring, som tagits
i samband med tjänst, dels ock
avgifter, som den skattskyldige i samband
med tjänsten erlägger för egen
eller efterlevandes pensionering annorlcdes
än genom försäkring.
42
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
Nuvarande lydelse:
Till andra---- preliminär A
skatt.
20 §.
Efter anmaning av lokal skattemyndighet
är arbetsgivare eller försäkringsanstalt
skyldig att, den förre
beträffande namngiven hos honom
anställd person och den senare beträffande
namngiven person, som av
anstalten uppbär pension eller livränta,
lämna uppgift å löneförmån, pension
eller livränta, som enligt vad antagas
kan kommer att utbetalas under
inkomståret.
46 §.
2 m o in. Har arbetstagaren ---
— 7 § angives.
Har arbetstagare — — — första
utbetalningstillfället.
Har lokal —--nämnda skatt.
Har lokal skattemyndighet meddelat
förordnande, som i 3 § sista stycket
avses, skall löneavdrag icke verkställas
å folkpension enligt lagen om
folkpensionering, särskilda barnbidrag
enligt lagen om särskilda barnbidrag
till änkors och invaliders
in. fl. barn, familjebidrag enligt familj
ebidragsförordningen den 29
mars 1946, sådant kontantunderstöd,
som utgives av arbetslöshetsnämnd
med bidrag av statsmedel, sådan pension
eller livränta från försäkringsanstalt,
som uppgår till högst 1 200
kronor för år, sådant periodiskt understöd
eller sådan därmed jämförlig
periodisk intäkt, varför givaren enligt
46 § kommunalskattelagen är berättigad
till avdrag, eller å lön, vilken
utbetalas till person, som är i
konkurs, eller till konkursbo.
Föreslagen lydelse:
Till andra---preliminär A
skatt.
20 §.
Efter anmaning av lokal skattemyndighet
är arbetsgivare, försäkringsbolag
eller understödsförening
skyldig att, arbetsgivaren beträffande
namngiven hos honom anställd person
och bolaget eller föreningen beträffande
namngiven person, till vilken
utgives pension, livränta eller
annan skattepliktig ersättning, lämna
uppgift å löneförmån, pension,
livränta eller annan ersättning, som
enligt vad antagas kan kommer att
utbetalas under inkomståret.
46 §.
2 m o in. Har arbetstagaren--
—• 7 § angives.
Har arbetstagare — — -— första
utbetalningstillfället.
Har lokal —- •—- — nämnda skatt.
Har lokal skattemyndighet meddelat
förordnande, som i 3 § sista stycket
avses, skall löneavdrag icke verkställas
å folkpension enligt lagen om
folkpensionering, särskilda barnbidrag
enligt lagen om särskilda barnbidrag
till änkors och invaliders
in. fl. barn, familjebidrag enligt familj
ebidragsförordningen den 29
mars 1946, sådant kontantunderstöd,
som utgives av arbetslöshetsnämnd
med bidrag av statsmedel, sådan pension,
livränta eller annan skattepliktig
ersättning från försäkringsanstalt,
som uppgår till högst 1 200 kronor
för år, sådant periodiskt understöd
eller sådan därmed jämförlig periodisk
intäkt, varför givaren enligt 46 §
kommunalskattelagen är berättigad
till avdrag, eller å lön, vilken utbetalas
till person, som är i konkurs,
eller till konkursbo.
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
43
Nuvarande lydelse:
100 §.
2 m o in. Fullgör icke arbetsgivare
eller försäkringsanstalt behörigen vad
vederbörande enligt 20 § åligger, eller
fullgör icke arbetsgivare behörigen
vad honom enligt 50 §, 51 § första
stycket eller 98 § första stycket åligger,
straffes med böter, högst trehundra
kronor.
103 §.
1 mom. Hörsammar icke skattskyldig
anmaning att avlämna preliminär
självdeklaration eller att fullständiga
sådan deklaration, eller
underlåter arbetsgivare eller försäkringsanstalt
att hörsamma anmaning
enligt 20 §, eller
underlåter arbetsgivare, som är
skyldig verkställa löneavdrag, att fullgöra
sådan skyldighet eller verkställer
han löneavdrag med för lågt belopp,
eller
fullgör arbetsgivare icke vad honom
åligger enligt 50 §,51 § första
stycket eller 98 § första eller andra
stycket,
äger länsstyrelsen förelägga den
försumlige lämpligt vite.
Då fråga---sig förfallen.
Anvisningar
till 46 §.
Med arbetsgivare — -— — självständig
företagare.
Lika med arbetsgivare betraktas
enligt förordningen den som till annan
utbetalar pension, livränta, un
-
Föreslagen lydelse:
100 §.
2 m o m. Fullgör icke arbetsgivare,
försäkringsbolag eller understödsförening
behörigen vad vederbörande
enligt 20 § åligger, eller
fullgör icke arbetsgivare behörigen
vad honom enligt 50 §, 51 § första
stycket eller 98 § första stycket åligger,
straffes med böter, högst trehundra
kronor.
103 §.
1 mom. Hörsammar icke skattskyldig
anmaning att avlämna preliminär
självdeklaration eller att fullständiga
sådan deklaration, eller
underlåter arbetsgivare, försäkringsbolag
eller understödsförening
att hörsamma anmaning enligt 20 §,
eller
underlåter arbetsgivare, som är
skyldig verkställa löneavdrag, att
fullgöra sådan skyldighet eller verkställer
han löneavdrag med för lågt
belopp, eller
fullgör arbetsgivare icke vad honom
åligger enligt 50 §, 51 § första
stycket eller 98 § första eller andra
stycket,
äger länsstyrelsen förelägga den
försumlige lämpligt vite.
Då fråga--— sig förfallen.
Anvisningar
till 46 §.
Med arbetsgivare — — — självständig
företagare.
Lika med arbetsgivare betraktas
enligt förordningen den som till annan
utbetalar pension, livränta eller
44
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
Nuvarande lydelse:
dantagsförmåner, periodiskt understöd
eller därmed jämförlig periodisk
intäkt.
Det ankommer----denna för
ordning.
Om en -—--uppbär tantiem.
Provision bör---huvudman
nens
tjänst.
För bedömande---med ar
betsgivaren.
Har arbetstagaren —---skall
verkställas.
Arbetsgivares skyldighet — — —
av inkomst.
Arbetsgivare är---än hem
ortskommunen.
Då skattskyldig —--huvud
saklige
arbetsgivaren.
Framställning om---höras
däröver.
Vid prövning — — •—- effektiv utskyldsbetalning.
Den i---skall medgivas.
Utom i — — —- för handen.
Föreslagen lydelse:
annat belopp, som enligt 3 § 1. likställes
med inkomst av tjänst.
Det ankommer — — — denna
förordning.
Om en---— uppbär tantiem.
Provision bör---huvudman
nens
tjänst.
För bedömande---med ar
betsgivaren.
Har arbetstagaren — — — skall
verkställas.
Arbetsgivares skyldighet----
av inkomst.
Arbetsgivare är---än hem
ortskommunen.
Då skattskyldig — — — huvudsaklige
arbetsgivaren.
Framställning om — — — höras
däröver.
Vid prövning — — — effektiv utskyldsbetalning.
Den i — — — skall medgivas.
Utom i---för handen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951.
Bevillningsutskottets betänkande nr i9.
45
8) Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 12 § förordningen den
6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.
Härigenom förordnas, att 12 § förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt
och gåvoskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
12 §.
Har någon---skolat ökas.
Vidare skall--— 15,000 kro
nor.
Vad som--— äga rum.
Skattskyldighet enligt första stycket
äger ej rum för rätt till sådan
livränta, som avses i 32 § 2 mom. a)
—c) kommunalskattelagen, ej heller
för rätt till annan livränta, i den
män vad som på grund av förordnande
av samma person såsom sådan
livränta tillfallit den berättigade icke
överstiger 1,500 kronors årsränta.
Föreslagen lydelse:
12 §.
Har någon---skolat ökas.
Vidare skall--— 15,000 kro
nor.
Vad som---äga rum.
Skattskyldighet enligt första stycket
äger ej rum för rätt till pension
som utgår på grund av pensionsförsäkring.
Skattskyldighet äger ej heller
rum för rätt till livränta som
utgår på grund av annan försäkring
än pensionsförsäkring, i den mån
vad som på grund av förordnande av
samma person såsom sådan livränta
tillfallit den berättigade icke överstiger
1,500 kronors årsränta.
Angående vad som förstås med kapitalförsäkring
och pensionsförsäkring
stadgas i anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951.
Livförsäkring, som meddelats före den 1 januari 1951, hänföres till pensionsförsäkring,
därest den är av det slag, som avses i 32 § 2 mom. a)—c)
kommunalskattelagen i dess lydelse före nämnda dag, och till kapitalförsäkring,
om livförsäkringen är av annat slag.
46
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen:
1) de likalydande motionerna I: 408 av herr Gottfrid Karlsson och II : 497
av herr Lindström m. fl., vari hemställts, »att riksdagen beslutar följande
ändring av 32 § 1 mom. kommunalskattelagen:
''Till intäkt av tjänst hänföras:
avlöning... för tjänsten, dock ej arbetsgivares bidrag till premier för kollektiv
kapitalförsäkring för dödsfall;
_>
att riksdagen måtte besluta dels att den beskattningsbara nettointäkten
bestämmes till hälften av den nettointäkt, som definieras i 30 § 2 mom. andra
stycket Kungl. Maj :ts förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen,
dels att i 10 § 2 mom. c) Kungl. Maj :ts förslag till förordning om ändring
i förordningen om statligt inkomstskatt Tio procent’ ersättes med Tjugo
procent’, samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta de härav föranledda ändringarna
i Kungl. Maj:ts förslag till ovannämnda lag och förordning»; ävensom
2) motionen I: 409 av herr Ewerlöf, vari hemställts, »att riksdagen ville
besluta sådan ändring i Kungl. Maj :ts genom proposition nr 93 för riksdagen
framlagda förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen m. m. att
sjukförsäkringsbolag, som enligt av Kungl. Maj :t fastställda grunder bedriver
sjukförsäkring för längre tid än tio år, undantages från beskattning
för den del av rörelseöverskottet som belöper på försäkringar, vilka tagits
i samband med tjänst eller i kombination med pensionsförsäkring i livförsäkringsanstalt».
Till behandling i samband med den förevarande propositionen har utskottet
upptagit följande vid riksdagens början väckta motioner, nämligen:
a) de likalydande motionerna 1:59 av herr Ivar Persson in. fl. samt II:
62 av herrar Hansson i önnarp och Hansson i Skegrie, vari hemställts, »att
riksdagen måtte besluta sådan ändring av 46 § i kommunalskattelagen och
4 § i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, att där angivet
maximibelopp vid avdrag för vissa försäkringspremier höjes för äkta
makar från nuvarande 200 kronor till 400 kronor»;
b) de likalydande motionerna I: 118 av herr Grym in. fl. och II: 138 av
herr Jansson i Kalix m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att det uppdrages åt kommunalskattesakkunniga
att utreda och framlägga förslag till sådan ändring i kommunalskattelagen,
att likformighet i skattehänseende fastställes för arbetstagare,
som under sjukdom i arbete till följd av olycksfall uppbär s. k.
sjukpenning, oavsett om arbetstagaren har anställning hos arbetsgivare,
som har sina arbetare försäkrade hos riksförsäkringsanstalten eller därmed
likställt försäkringsbolag, eller om han är anställd hos arbetsgivare,
som står självrisk; samt
Bevillningsutskottets betänkande nr U9.
47
c) de likalydande motionerna 1:238 av herr Petrén och 11:287 av herr
Kristensson i Osby, vari hemställt, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring
av 46 § i kommunalskattelagen och 4 § i förordningen om statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt, att angivet maximibelopp vid avdrag för
vissa försäkringspremier höjes för ensamstående från nuvarande 200 kronor
till 300 kronor och för äkta makar från nuvarande 200 kronor till 400
kronor, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderlig
lagtext».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 409, II: 62, II: 138, II: 287 och II: 497.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 26 maj 1944 tillkallade dåvarande
chefen för finansdepartementet samma dag bankdirektören E. Browaldh,
professorn E. Lindahl, direktören N. W. Lundblad, professorn A.
Montgomery, skattedirektören K. G. A. Sandström, ledamoten av riksdagens
första kammare kassören A. W. Strand och ledamoten av riksdagens andra
kammare hemmansägaren O. E. Werner att såsom sakkunniga inom finansdepartementet
biträda med utredning rörande inadvertenser i nuvarande
skattesystem. Åt skattedirektören Sandström uppdrogs att i egenskap av ordförande
leda de sakkunnigas arbete. De sakkunniga ha antagit benämningen
1944 års allmänna skattekommitté.
Sedan kommittén med skrivelse den 8 december 1944 avlämnat betänkande
med förslag till förfarande vid avveckling av krigskonjunkturbeskattningen,
har kommittén varit sysselsatt med utredning rörande frågor angående
beskattningen av livförsäkringsanstalter och livförsäkringstagare.
I kommitténs sammansättning ha under tiden vissa förändringar ägt rum.
Den 19 februari 1945 befriades professorn Montgomery från sitt uppdrag.
Direktören N. W. Lundblad avled den 25 september 1947. Den 26 september
1945 förordnades filosofie doktorn F. Lundberg och byråchefen H. A.
Prawitz att såsom experter biträda kommittén i beskattningsfrågor rörande
försäkringsväsendet. Lundberg entledigades på därom gjord framställning
från sitt förordnande den 15 oktober 1946. Den 14 maj 1947 uppdrogs åt
direktören, f. d. revisionssekreteraren G. W. Hemberg att vara ledamot i
kommittén med uppgift att deltaga i behandlingen av frågor angående beskattningen
av försäkringsanstalter och försäkringstagare.
Kommittén har med skrivelse den 31 december 1947 avlämnat betänkande
med förslag till ändrade bestämmelser angående beskattning av livförsäkringsanstalter
och livförsäkringstagare m. m. (SOU 1948:22) med därvid
fogade författningsförslag; författningsförslagen äro såsom Bilaga ,4 fogade
vid statsrådsprotokollet i detta ärende.
över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,
statskontoret, försäkringsinspektionen, pensionsstyrelsen, riksförsäkrings
-
48
Bevillningsutskottets betänkande nr i9.
anstalten, arbetsmarknadsstyrelsen, Svea och Göta hovrätter, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Kronobergs,
Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs,
Jämtlands och Norrbottens län, mellankonnnunala prövningsnämnden,
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Svenska personal-pensionskassan, Livförsäkringsanstalten Folket
och Försäkringsanstalten Samarbete, Ränte- och kapitalförsäkringsanstalternas
förtroenderåd, Sveriges industriförbund, Landsorganisationen i
Sverige, Svenska sjukkasseförbundet, Understödsföreningarnas riksförbund,
De fria sjukkassornas förbund, De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation
samt Försäkringstjänstemannaförbundet. Därjämte ha yttranden
inkommit från Sveriges kommunalanställdas pensionskassa, Sveriges redareförening
och ett antal understödsföreningar (begravningskassor).
Beträffande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen tilllåter
sig utskottet hänvisa till propositionen. Redogörelse härutinnan återfinnes
å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen:
Sammanfattning av kommitténs förslag, s. 48—53.
Gällande rätt, s. 54—69.
Kritik av gällande beskattningsregler, s. 69—88.
Allmän motivering till departementsförslaget, s. 88—220.
Specialmotivering, s. 220—248.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.
I de likalydande motionerna 1: 59 och II: 62 har erinrats om att enligt
46 § kommunalskattelagen avdrag finge göras för vissa försäkringspremier
med ett belopp av högst 200 kronor. Med nu rådande förhållanden i jämförelse
med dem som rådde, när denna avdragsrätt tillkom, måste detta
belopp anses som alldeles för lågt. Penningvärdets försämring under denna
mellantid jämte den bland allmänheten alltmer utbredda förståelsen för
försäkringsskyddets betydelse vid sjukdom, olycksfall och nedsatt arbetsförmåga
motiverade en betydande höjning. I all synnerhet för äkta makar
framstode en höjning av avdraget som önskvärd och rättvis. Ofta hade makarna
var för sig, före äktenskapets ingående, försäkringspremier uppgående
till eller i närheten av 200 kronor, vilket medförde, att de som äkta
makar inte kunde i samma utsträckning som tidigare utnyttja avdragsrätten.
Härutöver borde också tagas i beaktande, att försäkringspremier för
barnen skulle rymmas inom samma belopp.
Till stöd för det i de likalydande motionerna I: 118 och II: 138 framförda
yrkandet har anförts bl. a. följande. Enligt gällande olycksfallsförsäkringslag
vore i princip varje arbetare försäkrad för skada till följd av olycksfall
i arbetet. Försäkringen ägde rum i riksförsäkringsanstalten eller i ömsesidigt
olycksfallsförsäkringsbolag. Därjämte funnes möjligheter för arbetsgivare
att ikläda sig s. k. självrisk. En viss tveksamhet hade uppstått såväl
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
49
bland arbetsgivare som bland de lokala taxeringsorganen om huruvida löneavdrag
för skatt skulle verkställas å avlöning, som utginge till arbetstagare
under ledighet för sjukdom till följd av olycksfall i arbete, jämväl till
den del avlöningen omfattade sjukpenning. Sedan närmare anvisning därom
begärts, hade centrala uppbördsnämnden förklarat dels att för det fall,
att arbetsgivare, som icke stode självrisk, utbetalade avlöning till arbetstagare
under sjukdom i arbete till följd av olycksfall, borde preliminär A-skatt
endast beräknas å den del av avlöning som i förekommande fall överstege enligt
olycksfallsförsäkringslagen utgående sjukpenning, dels ock att arbetsgivare,
som stode självrisk, vid utbetalande av avlöning till arbetstagare under
tid, då arbetstagaren vore förhindrad att arbeta på grund av olycksfall i arbete,
hade att tills vidare och intill dess att annan rättspraxis vid taxering tillämpades
verkställa löneavdrag å hela det lönebelopp, som utbetalades till arbetstagare.
Nuvarande rättspraxis utginge ifrån att skatteplikt förelåge i sådana
fall. I ett av regeringsrätten den 12 december 1947 meddelat utslag syntes
ovan refererade rättspraxis alltjämt ha tillämpats. Billighet och rättvisa
fordrade att arbetstagarens rätt i skattehänseende icke skulle göras beroende
av huruvida arbetsgivaren erhållit medgivande att stå så kallad självrisk
eller icke. Det syntes därjämte vara svårförståeligt för den enskilde
skattskyldige att löneavdrag skulle ske i det ena fallet men icke i det andra,
särskilt i de fall, då arbetsgivaren endast utbetalade lön med belopp som
av riksförsäkringsanstalten fastställts i enlighet med de grunder som anstalten
själv använde vid utbetalande av s. 1c. sjukpenning. I
I de likalydande motionerna 1: 238 och II: 287 har erinrats om att i
motioner vid 1948 års riksdag yrkades, att maximibeloppet för avdrag för
vissa försäkringspremier enligt 46 § kommunalskattelagen skulle ökas till
300 kronor. De skäl som därvid anfördes vore, att avdraget syftade till att
stimulera och underlätta omtänksamhet och regelbundet sparande. Den
nu gällande bestämmelsen fastställdes 1910, och den sedan dess fortgående
penningvärdeförsämringen motiverade i och för sig en justering av
maximibeloppet. Vidare anfördes, att premier på lägst 200 kronor i många
fall vore otillräckliga för erforderlig personförsäkring. Det vore därför önskvärt
att höja avdragsbcloppet och därigenom möjliggöra ett bättre försäkringsskydd
och bidraga till ett ökat sparande. 1948 års bevillningsutskott
hade funnit, att skäl talade för motionärernas yrkanden. I avvaktan på den
då pågående utredningen i ärendet hemställde utskottet om avslag på
motionerna. Detta hade också blivit riksdagens beslut.
1944 års allmänna skattelcommitté hade framlagt förslag om avdragsbeloppets
höjning till 300 kronor. För äkta makar behövdes i regel större försäkringsskydd,
särskilt när barn funnes i familjen, än för eu ensamstående
person. I många fall förekomme att personer, före ingående av äktenskap,
var för sig hade försäkringspremier till sådana belopp, alt de som äkta
makar sedan ej i samma utsträckning kunde utnyttja tidigare avdragsmöjligheter.
Dessa skäl talade för att äkta makar borde erhålla avdragsrätt till
I Biliang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. .Yr 49.
50
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
högre belopp än ensamstående, och motionärerna föresloge, att avdrag för
äkta makar finge göras upp till ett belopp av 400 kronor. Svenska försäkringsbolags
riksförbund nämnde i skrivelse till 1944 års allmänna skattckommitté
detta maximiavdrag för äkta makar.
I de likalydande motionerna 1:408 och 11:497 har erinrats om att i
propositionen uttalades beträffande kapitalförsäkring, som toges i samband
med tjänst, att arbetsgivarens andel av premierna torde vara att hänföra till
avdragsgilla omkostnader samt att den anställde borde vara skattskyldig
för de av arbetsgivaren erlagda premierna. Utfallande försäkringsbelopp beskattades
icke såsom inkomst. Den i propositionen föreslagna lagtexten berörde
icke denna fråga, varför departementschefens uttalande på denna
punkt syntes vara att betrakta som en kommentar till gällande lag. Mot
den i propositionen beskrivna skatteregeln funnes i princip intet att erinra,
när det gällde vanlig individuell kapitalförsäkring. Annorlunda låge saken
till Aid den kollektiva kapitalförsäkring utan sparinoment, som på senare
tiden under benämningen grupplivförsäkring börjat vinna utbredning i vårt
land. Även Aid denna försäkringsform vore visserligen den indiAiduella premien
för varje delförsäkring principiellt bestämd, men dessa försäkringstekniska
individualpremier, som varierade inom mycket vida gränser, vore
i allmänhet helt okända för både de anställda och arbetsgivaren. I flertalet
gruppförsäkringsavtal spelade de försäkringstekniska indiAidualpremierna
över hu\:ud icke någon annan roll än att de bestämde premiesumman för
hela kollektivet. Om fördelningen mellan de olika försäkrade träffades särskild
överenskommelse i den mån de försäkrade själva betalade premierna.
Vanligen fördelades premiesumman (eller den del därav, som arbetsgivaren
icke bestrede) mellan individerna i förhållande till deras försäkringssumma
(medelpremiemetoden), men det förekomme också andra fördelningsregler,
varigenom man toge viss hänsyn till riskpremiens variation med åldern. I
de fall då arbetsgivaren betalade hela premien, måste man vid avlämnande
av taxeringsuppgifter enligt propositionens tolkning av gällande lag göra
fördelning av premiesumman på de försäkrade. Hittills torde medelpremiemetoden
ha tillämpats i dylika fall, men ju vanligare andra fördelningsregler
bleve i gruppförsäkringar, där de försäkrade själva betalade premierna,
desto mindre självklar bleve medelpremiemetoden. I andra fall betalade
de anställda själva avgifter motsvarande den lägsta förekommande individualpremien,
medan arbetsgivaren bidroge med återstoden av premiesumman.
Hur skulle denna återstod fördelas mellan de försäkrade såsom
beskattningsbar inkomst? Här kunde det icke gärna komma i fråga att föra
någonting på de yngsta, som vore medvetna om att de icke finge något bidrag
av arbetsgivaren för sitt försäkringsskydd med hänsyn till de försäkringstekniska
indrvidualpremierna. En fördelning, vilken skulle leda till
att de äldre påfördes relativt betydande osynliga inkomstbelopp, skulle emellertid
kräva ett betydande arbete av arbetsgivaren och skulle f. ö. knappast
kunna utföras utan anlitande av försäkringsgivarens sakkunskap. Den om
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
51
ständigheten, att det totaliter vore fråga om mycket obetydliga skatteunderlag
torde göra det angeläget att undvika ett ofruktbart krångel, även om
detta icke vore möjligt utan ett avsteg från principiellt riktiga beskattningsregler.
Från dessa utgångspunkter syntes det böra övervägas, om icke frågan
kunde lösas genom att det allmänna avstode från beskattning av arbetsgivares
bidrag till kollektiv kapitalförsäkring för dödsfall (grupplivförsäkring)
utan att för den skull kräva någon beskattning av utfallande försäkringsbelopp.
Skatten för livförsäkringsanstalter beräknad enligt propositionen skulle
ha utgjort för år 1947 112 % av den skatt som utgått enligt gällande rätt,
därest skatten ej begränsats på grund av förordningen den 28 maj 1943 om
begränsning av skatt för svensk livförsäkringsanstalt och ej heller på grund
av i kommunalskattelagen upptagen regel om begräsning med hänsyn till
behållningen av livförsäkringsrörelsen. Departementschefen betecknade de
anförda reglerna som en lindring om man bortsåge från ovannämnda spärrregler.
Det faktiska skatteuttaget skulle emellertid, om gällande rätt ej ändrades,
även under en lång framtid icke behöva nämnvärt överstiga en undre
gräns av 1 /. eller 11,i % av den skattepliktiga ränteintäkten. Den skatt, som
skulle uttagas enligt propositionen, utgjorde 17,6 % av den skattepliktiga
ränteintäkten enligt gällande lag. Den senare skatten vore sålunda 58 %
större än den skatt, som skulle kunna utgå enligt gällande lag, om 1943 års
förordning kunde tillämpas genomgående. Även om denna förutsättning ej
gällde för alla anstalter, torde härav framgå, att propositionen innebure en
betydligt kraftigare ökning av skattebördan än som framginge av departementschefens
uttalande. För att få en principiellt riktig avvägning av skattesatsen
borde man utgå från en jämförelse mellan den effektiva nettoräntan
— efter erläggande av skatt — vid livförsäkringssparande och vid banksparande
i de lägsta inkomstskikten. Den effektiva nettoräntan vid banksparande
i de berörda inkomstskikten jämfördes i följande tabell med nettoräntan
vid sparande genom folkförsäkring. Beräkningen av sistnämnda
nettoräntefot vore grundad på propositionens skatteregler och vissa i Folket-Samarbetes
remissyttrande angivna förutsättningar.
Utlåningsränta
3 % 3’5 %
Banksparande
2-25 2 70
2-04 2''43
Försäkringssparande
(enligt propositionen)
2-00—2-05 % 2-45—2-50 *
Av tabellen framginge, alt den effektiva räntan enligt propositionen ungefär
motsvarade det högre av de båda inkomstskikten. En lägre skattenivå
vore emellertid med hänsyn till det anförda att anse som sakligt motiverad.
Slutligen syntes vid bestämmandet av skattenivån hänsyn böra tagas till
Beskattningsbart belopp
Under 10 kr...........
10—1 000 kr..........
52 Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
det förhållandet, att det för det allmänna utgjorde en betydande förmån,
att skatten på livförsäkringssparandet erlades av ett 15-tal livförsäkringsanstalter
i stället för av miljoner enskilda försäkringstagare. Det borde vidare
beaktas, att skatteökningen enligt propositionen huvudsakligen skulle
komma rörelsekommunerna till godo, d. v. s. i främsta rummet Stockholm
och i mindre utsträckning Göteborg och Malmö. Det hade i remissyttrandena
framhållits, att en sådan ökning syntes omotiverad med hänsyn till
att skatten på livförsäkringsanstalter principiellt trädde i stället för skatt
på försäkringstagarna och sålunda borde tillföras hemortskommunerna.
Enligt propositionen skulle totalskatten för 1947 i genomsnitt ha varit
17,6 % av den skattepliktiga intäkten (= 19 % av den föreslagna nettoränteintäkten),
varav ''%» eller 9,26 % av ränteintäkten belöpte på kommunen
och 8,34 % på staten. Detta innebure, att kommunalskatten enligt propositionen
skulle ökas med 87 % medan statsskatten endast skulle stiga
med 35 % av den som uttoges i de fall, då 1943 års förordning vore verksam.
Departementschefen berörde i propositionen ett i vissa yttranden framfört
förslag, att livförsäkringsanstalternas kommunala beskattning skulle
ske för gemensamt kommunalt ändamål, och syntes i princip acceptera
denna tanke. Även med hänsyn härtill syntes det vara motiverat att undvika
en ökning av rörelsekommunens skatteintäkt av livförsäkringsanstalterna.
Ett sätt att tillgodose detta önskemål utan att inkräkta på den i propositionen
föreslagna statsskatten och utan att föregripa en översyn av
frågan om den kommande skatteutjämningen anvisades i Folket-Samarbetes
yttrande, nämligen en halvering av skatteunderlaget och en dubblering
av statsskattesatsen.
Som skäl för det i motionen I: 409 framförda yrkandet har bl. a. anförts,
att 1944 års allmänna skattelcommitté föreslagit, att livförsäkringsanstalt
icke skulle beskattas för intäkt, som belöpte på pensionsförsäkringsrörelse.
I detta avseende följde propositionen kommitténs förslag. Kommittén hade
vidare framhållit, att sjuk- och olycksfallsförsäkring för livstid eller för
längre tid än tio år stode pensionsförsäkring så nära, att liknande regler
borde gälla för dessa båda slag av försäkringar. Enligt Kungl. Maj :ts förslag
skulle emellertid i fråga om sjuk- och olycksfallsförsäkringsrörelse,
som bedreves av annat bolag än livförsäkringsbolag, fortfarande gälla samma
regler som beträffande rörelse avseende skadeförsäkring, d. v. s. att
rörelseöverskottet skulle beskattas, även i det fall att försäkringarna gällde
för livstid eller för längre tid än tio år. I fråga om rörelse avseende s. k.
lång sjukförsäkring skulle Kungl. Maj :ts förslag i nu berörda avseende leda
till eu betydande olikhet vid beskattningen beroende på vederbörande företags
verksamhet i övrigt. Lång sjukförsäkring bedreves för närvarande dels
av SPP i form av sjuk- och invaliditetsförsäkring samt premiebefrielseförsäkring,
allt i kombination med försäkring avseende ålders- och familjepension,
dels av vissa andra livförsäkringsbolag i form av premiebefrielseförsäkring,
dels ock av tre specialbolag, vilkas rörelse uteslutande omfattade
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
53
lång sjukförsäkring. I betydande utsträckning förekoinme det, att livförsäkring
kombinerades med försäkring i något av specialbolagen avseende
sjukersättning eller premiebefrielse eller båda dessa förmåner vid sjukdom
eller invaliditet. I den mån sjukförsäkring meddelats av livförsäkringsbolag
i kombination med pensionsförsäkring, vilket inom SPP vore det normala,
skulle enligt Kungl. Maj :ts förslag någon beskattning hos bolaget ej
komma i fråga. Hade däremot en på samma sätt kombinerad pensionsförsäkring
uppdelats så, att ett livförsäkringsbolag svarade för den egentliga
livförsäkringen och ett specialbolag för sjukförsäkringsdelen, vilken anordning
tillkommit uteslutande av praktiska och organisatoriska skäl, skulle
specialbolaget vara skyldigt att erlägga skatt för uppkommande överskott
för denna del av rörelsen på samma sätt som för överskott å rörelsen i övrigt.
Kungl. Maj :ts förslag innebure härutinnan en uppenbar inadvertens. I detta
sammanhang förtjänade uppmärksammas, att 1945 års försäkringsutredning
i sitt föregående år avgivna principbetänkande rörande det privata försäkringsväsendet
ansett det önskvärt med en mera allmän utbredning av
den långa sjukförsäkringen och därför förordat att nu verksamma livförsäkringsbolag
i viss utsträckning skulle medgivas koncession att jämväl
bedriva lång sjukförsäkringsrörelse. Principiellt borde beträffande den långa
sjukförsäkringen i slcatteavseende samma regler gälla som i fråga om livförsäkring.
Skillnaden mellan dessa olika försäkringsformer vore huvudsakligen
av terminologisk art. För att undanröja här påtalade inadvertens
vore det nödvändigt att »specialbolagen» undantoges från skattskyldighet
för den del av rörelseöverskottet, som belöpte på försäkringar, vilka utgjorde
komplement till pensionsförsäkringar meddelade av livförsäkringsbolag.
Skattskyldighet borde givetvis ej heller ifrågakomma beträffande försäkring
i samband med tjänst. Författningsmässigt syntes frågan enklast kunna
lösas på så sätt att 30 § 2 mom. första stycket gåves i förhållande till
Kungl. Maj:ts förslag följande ändrade lydelse:
»Såsom nettointäkt av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse,
som drivits av inländsk försäkringsanstalt, skall anses överskottet å försäkringsrörelsen.
Vid överskottets beräkning må från bruttointäkten avdrag
göras för avsättning till försäkringsfond för egen räkning samt i den utsträckning,
som närmare angives i anvisningarna, till andra fonder. Omfattar
rörelsen sjukförsäkring enligt av Kungl. Maj :t fastställda grunder,
vilken tagits i samband med tjänst eller i kombination med pensionsförsäkring
i livförsäkringsanstalt, må jämväl avräknas på sådan försäkring belöpande
del av överskottet.»
Till utskottet ha i anledning av den förevarandc propositionen inkommit
eu skrift från Svenska personalpensionskassan (SPP) samt en promemoria
från Understödsföreningarnas riksförbund. Av innehållet i dessa skrifter
må följande återgivas.
Svenska personalpensionskassan (SPP) har anfört bl. a., att det mest
rationella vore alt för koncessionerad tjänstepensionsförsäkringsanstalt all
försäkring, som omfattades av koncessionen, skulle behandlas som pen
-
54
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
sionsförsäkring oavsett om den på alla punkter vore konstruerad på det sätt,
som angåves i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.
Skulle emellertid en avgränsning genom detalj bestämmelser ändock komma
att tillämpas för all slags pensionsförsäkring, finge SPP framhålla, att
en uppmjukning borde ske i följande hänseende. Ålderspension, vars årsbelopp
icke överstege 3 000 kronor, hänfördes till pensionsförsäkring även
om den upphörde 2 år efter det den börjat utgå. Avsikten därmed vore, att
för en person, som pensionerades före folkpensioneringens pensionsålder 67
år, beskattningsreglerna ej skulle försvåra, att man utöver en livsvarig pension
tecknade en pension å begränsat belopp, utgående till dess folkpensionen
började. Den tidigare pensionen skulle då kunna börja senast vid en
ålder av 65 år. Då emellertid även en pensionsålder av 66 år kunde förekomma,
finge SPP föreslå, att nämnda krav på en varaktighet av minst
2 år för 3 000 kronors pension måtte slopas. Någon risk för missbruk torde
ej uppstå, enär det sammanlagda på grund av sådan begränsad pension utbetalade
beloppet skulle sjunka med pensionens varaktighet.
I punkt 1 av anvisningarna till 33 § kommunalskatlelagen hade bibehållits
i fråga om avdragsrätten för tjänstepensionsavgifter hittills gällande
formulering »vare sig avgifterna erlagts till arbetsgivaren, till särskild för
ändamålet bildad kassa eller till försäkringsanstalt». Att där arbetsgivaren
särskilt nämnts som mottagare av avgifter torde främst ha berott på att det
tidigare varit vanligt att anställd i allmän tjänst erlade avgifter för pensionering
till arbetsgivaren. Denna anordning började nu att upphöra. Formuleringen
torde icke ha varit helt lycklig såtillvida som den kunde ha ingivit
enskilda arbetsgivare den föreställningen, att erläggande av avgifter
direkt till arbetsgivaren vore en normal företeelse i samband med ordnandet
av pensioneringsfrågan för i enskild tjänst anställda personer. Uppenbarligen
kunde emellertid en sådan anordning, där de anställda avstode från
viss del av sin lön utan att erhålla någon säkerhet för att medlen komme att
användas på avsett sätt, icke vara tillfredsställande.
Vad ordet »kassa» beträffade, torde detta åsyfta understödsförening. Det
tidigare i vissa författningar förekommande begreppet pensionskassa hade
bortfallit i och med tillkomsten av 1938 års understödsföreningslag, och
kassa, som ej vore understödsförening, kunde enligt de föreslagna nya skattebestämmelserna
icke fungera som mottagare av avdragsgilla avgifter. Understödsförening
vore emellertid obestridligen försäkringsanstalt och behövde
därför ej särskilt nämnas. Åberopande det sagda föresloges, att första
meningen av anvisningspunkt 1 till 33 § måtte utgå.
Vid 54 § g) stadgades, att understödsförening, som enligt sina stadgar
ägde meddela livförsäkring med kapitalunderstöd å högst 500 kronor för
medlem, vore frikallad från skyldighet att erlägga inkomstskatt för all inkomst,
som belöpte på verksamhet hänförlig till livförsäkringsrörelse. Härigenom
vore emellertid ej klart utsagt, huruvida i dylik förening ränteskatt
skulle erläggas för sådan livränteförsäkring, som ej vore pensionsförsäkring.
Bevillningsutskottets betänkande nr 4,9.
55
För ett klarläggande av denna fråga föresloges följande lydelse av 54 § g):
»understödsföreningar, som enligt sina stadgar ej äga meddela annan kapitalförsäkring
än kapitalunderstöd å högst 500 kronor för medlem:---—»
I anslutning till denna ändring borde även 30 §, anvisningspunkt 3, andra
stycket ändras. Då det syntes naturligast, att även vid beskattningen alla
understödsföreningar räknades som försäkringsanstalter, föresloges följande
lydelse av nämnda stycket: »Med inländsk försäkringsanstalt förstås i denna
lag dels försäkringsbolag, dels understödsförening.»
Understödsföreningamas riksförbund har framhållit, att 47 understödsföreningar
enligt propositionen icke längre på grund av sociala skäl befriades
från beskattning. Motiveringen för denna nya ståndpunkt vore, att dessa
föreningar hade en medelförsäkringssumma, som i många fall endast obetydligt
understege medelförsäkringssumman inom folkförsäkringsverksamheten
och i en del fall t. o. in. väsentligt överstege densamma. Medelförsäkringssumman
inom folkförsäkringsverksamheten utgjorde ca 1 300 kr. Inom
de ifrågavarande 47 föreningarna funnes två huvudgrupper.
Den ena gruppen bestode dels av kårsammanslutningar (viss lotspersonal,
polispersonal etc.) och dels av nio ordenskassor (Odd Fellows, Frihetsbröder
etc.). I dessa understödsföreningar torde anslutningen i en del fall
vara obligatorisk, och i många fall syntes det utfästa kapitalunderstödet vara
till sin storlek fixerat. Om man sammanräknade utfästelserna i de 24 föreningar,
vilka hade sitt ursprung i kårsammanslutningar, funne man, att
deras medelförsäkringssumma uppginge till 886 kr. De hade tillhopa 40 674
medlemmar. Vid likartad beräkning av de nio ordnarnas medelförsäkringssurama
funne man, att densamma uppginge till 1 059 kr. Det sammanlagda
medelsantalet vore här 6 582. I fråga om de föreningar inom gruppen kåroch
ordenskassor, vilkas medelförsäkringssumma överstege 1 300 kr., kunde
nämnas att antalet medlemmar i dessa föreningar uppginge till sammanlagt
8 459 personer.
Den andra huvudgruppen beslode av 14 föreningar. Dessa arbetade bland
allmänheten men hade på grund av gällande lagföreskrifter icke rätt driva
affärsmässig verksamhet. De finge därför icke hålla effektiv fältorganisation
och kunde med anledning härav ej hävda sig i konkurrensen med folkförsäkringsbolagen,
trots att de tillämpade lägre premier än dessa. Bland
dessa föreningar funnes allenast en, som hade en medelförsäkringssumma,
vilken överstege 895 kr. Denna förenings medelförsäkringssumma utgjorde
1 613 kr., och föreningen hade allenast 1 284 medlemmar. I tio fall av fjorton
understege medel försäkringssumman i denna grupp 500 kr.
Av de 47 föreningarna hade sålunda endast 10 eu medelförsäkringssumma,
som uppginge till eller överstege motsvarande summa inom folkförsäkringsverksamheten.
Dessa 10 föreningar hade tillsammans 9 740 medlemmar, vilket
utgjorde 2,4 procent av de 47 föreningarnas sammanlagda medlemsantal,
vilket uppginge till 405 951. Därför att dessa 2,4 procent av medlemmarna i
de 47 föreningarna hade en jämförelsevis hög medelförsäkringssumma,
56
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
skulle alltså de sociala skäl, som redan år 1928 motiverade skattebefrielse
för understödsföreningarna, nu icke längre anses kunna åberopas för de
övriga 396 211 medlemmarna.
Inom lågt räknat 10 år komme ingen förening att kunna framvisa någon
skattepliktig inkomst. De skattebelopp, som därefter komme att utgå, bleve
av allt att döma synnerligen blygsamma. De flesta av de ifrågavarande 47
föreningarna torde aldrig komma att över huvud taget bli beskattade.
De medlemmar, vilka tillfördes förening efter den M/i= 1950, måste bilda en
helt ny medlemsgrupp, vilket medförde dels att de måste bokföras för sig
dels att särskild premiereservberäkning måste verkställas för dem, grundad
på särskild statistik. I annat fall kunde självdeklaration icke avgivas.
Kunde det icke med fog anses ligga närmare till hands att alls ej göra någon
lagändring i fråga om föreningarnas beskattning? Ingen syntes under
överskådlig tid hava något att vinna på en sådan ändring, men om densamma
komme till stånd, medförde den ofrånkomligen arbete och kostnader. Såvitt
man kunde förstå talade varken sociala, praktiska eller statsfinansiella
skäl för en lagändring — allenast principiella skäl syntes kunna åberopas.
Utskottets yttrande.
Allmänna synpunkter.
Ett livförsäkringsavtal medför i regel vid sidan av det skydd för försäkringstagaren
mot de ekonomiska konsekvenserna av tidig död (dödsfallsförsäkring)
eller långt liv (livsfallsförsäkring), vilket utgör försäkringens primära
uppgift, därjämte ett visst sparande. Vid vissa försäkringsformer kan
detta sparande utgöra den dominerande delen av försäkringens innehåll.
Gällande skatteregler innebära, att det sparande, som sker genom livförsäkring,
intar en privilegierad ställning jämfört med flertalet andra för allmänheten
tillgängliga sparformer. Mot detta förhållande kan enligt utskottets
mening någon erinran i princip icke göras med hänsyn till livförsäkringens
stora sociala värde. Vissa olägenheter äro emellertid förknippade med den
privilegierade ställningen. Denna kan nämligen medföra, att personer, vilka
ha intet eller blott ringa intresse för det riskskydd, som en livförsäkring avser
att utgöra, teckna sådan försäkring i uteslutande syfte att utnyttja försäkringens
förmånliga behandling i skattehänseende till att bereda sig skattelättnader.
Utskottet vill i samband härmed erinra om bevillningsutskottets
betänkande nr 45 vid 1943 års riksdag i anledning av väckt motion.
I nämnda betänkande framhöll utskottet, att den tendens till missbruk av
pensionsförsäkringsformen i skattelindringssyfte, som under den senare
tiden hade kunnat iakttagas och som påtalats redan i en vid 1941 års riksdag
väckt motion och en vid samma riksdag framställd interpellation, alltjämt
torde vara för handen såsom framginge av de i anledning av den då föreliggande
motionen avgivna yttrandena. De åtgärder, som vidtagits av försäkringsbolagen
till förebyggande av missbruk i berört avseende, finge visser
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
57
ligen antagas hava medfört, att mera påtagliga fall av sådant missbruk förhindrats.
Tveksamt vore emellertid, huruvida det vore möjligt att på de privata
överenskommelsernas väg effektivt komma till rätta med dessa missförhållanden.
En ändring av beskattningsreglerna på ifrågavarande område
syntes därför böra övervägas. Att ett sådant övervägande finge anses påkallat
framginge redan därav att försäkringsbolagen funnit sig böra uppställa
det kravet på en avdragsgill pensionsförsäkring, att premien skulle erläggas
under minst tio år med lika belopp för varje år, medan däremot enligt
gällande beskattningsregler ej erfordrades annat i nu angivna hänseende än
att tiden för premiens inbetalande skall överstiga fem år.
Vad 1943 års bevillningsutskott sålunda anfört finner utskottet böra beaktas
i detta sammanhang. Utskottet vill emellertid å andra sidan framhålla,
att den statsfinansiella betydelsen av förekommande missbruk icke bör överdrivas.
De skattelättnader, som kunna uppnås genom att teckna livförsäkring,
bliva avsevärda endast för personer med stora inkomster eller stor förmögenhet.
Blott en mindre del av statens inkomster härrör emellertid från
sådana personer, och av nämnda del kan i sin tur endast en obetydlig del undandragas
genom tecknande av livförsäkring. Vad nu sagts om statsbeskattningen
gäller i ännu högre grad om den kommunala beskattningen, i varje
fall om man bortser från de minsta kommunerna. Då kommunalskatten uttages
proportionellt, kommer nämligen vid denna beskattning en mindre del
av skatteintäkterna att härröra från personer med stor inkomst än fallet
är vid den statliga beskattningen. Inom mycket små kommuner kan emellertid
en jämförelsevis större del av skatteintäkterna härröra från personer
med stora inkomster, och i så fall kunna skatteintäkterna märkbart nedgå
genom att sådana personer teckna exempelvis pensionsförsäkring. Genom
den nya kommunindelningen torde dock även sistnämnda olägenhet
minskas.
Reaktionen mot de missbruk, som förmärkts, grundar sig sålunda icke så
mycket på dessas betydelse för statens och kommunernas skatteintäkter
som dessmer på det för rättskänslan stötande i att skattelättnader, vilka äro
avsedda för dem, vilka genom livförsäkring vilja trygga sin egen ålderdom
eller — vid tidigt dödsfall — sin familjs existens, utnyttjas för andra ändamål.
Den största faran av skatteregler, som möjliggöra ett sådant utnyttjande,
torde emellertid föreligga för livförsäkringsanstalternas egen del.
Gällande skatteregler för livförsäkringar torde fresta livförsäkringsackvisitörerna
att i sitt anskaffningsarbete lägga för stor vikt vid skattesynpunkterna.
Dels kommer härigenom ackvisitionen att i allt för hög grad inriktas
på det klientel, inom vilket skattebesparingen blir störst, d. v. s. personer,
som ha stor inkomst eller stor förmögenhet och till följd härav ett
relativt litet behov av livförsäkringsskydd, dels föranledas ackvisitörerna att
vid sin argumentering allt för mycket betona skattesynpunkterna till förfång
för livförsäkringens huvuduppgift, riskskyddet.
Utskottet finner det naturligt om de myndigheter, som ha alt övervaka försäkringsväsendet,
ävensom sådana personer bland försäkringsväsendets egna
58
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
målsmän, vilka känna ansvar för livförsäkringsrörelsens framtid och sociala
inriktning, av sist anförda skäl hysa betänkligheter inför gällande regler
för beskattning av livförsäkringstagare.
Departementschefen har i motiveringen till propositionen (s. 167) framhållit,
att skattelagstiftningen genom att giva en gynnad ställning åt en
viss försäkringsform komme att medverka till att denna vunne en större utbredning.
Härav följde bl. a., att statsmakterna finge anses i viss mån ansvariga
för den utveckling av försäkringsformerna, som ägt rum under inverkan
av skattelagstiftningen. Av denna anledning ansåge departementschefen, att
statsmakterna icke borde placera försäkringsformer, till vilkas utbredning
de genom skattelagstiftningen medverkat, i en sämre ställning än de tidigare
haft, såvida icke vägande skäl förelåge därför.
Utskottet vill för sin del understryka de synpunkter, som anförts av departementschefen,
samt för egen del tillfoga en synpunkt av mera praktisk
art. En ändring i skärpande riktning av livförsäkringstagares beskattning
bör icke omfatta försäkringar, som tecknats före ändringens ikraftträdande.
1 enlighet härmed skola enligt förevarande proposition olika regler gälla för
försäkringar, som meddelas före utgången av år 1950, och för sådana, som
meddelats efter nämnda tidpunkt. Vid en förnyad ändring av skattereglerna
kunde man riskera att få tre skilda bestånd av livförsäkringar med olika
behandling i skattehänseende, vilket skulle medföra betydande olägenheter
för allmänhet och taxeringsmyndigheter.
Varje skärpning av lagstiftningen i syfte att begränsa möjligheterna till
missbruk kommer att mer eller mindre gå ut även över sådana försäkringstagare,
för vilka skattesynpunkterna icke utgjort huvudmotivet för tecknande
av livförsäkring. Vid skattelagstiftningens utformande gäller det därför
att mot varandra avväga å ena sidan behovet att förhindra missbruk och
å andra sidan angelägenheten av att icke lägga hinder i vägen för dem, som
teckna försäkringar i lojalt syfte, och att ej heller betunga allmänhet, taxeringsmyndigheter
och försäkringsanstalter med invecklade och praktiskt
svårhanterliga regler.
De regler för inkomst- och förmögenhetsbeskattning av livförsäkringstagare,
som föreslås i förevarande proposition, innebära icke någon fullständig
spärr mot missbruk. En sådan torde emellertid icke vara möjlig att uppnå
utan att lojala försäkringstagares intressen åsidosättas eller invecklade och
arbetskrävande regler införas. De föreslagna reglerna torde enligt utskottets
mening åstadkomma en tillfredsställande avvägning mellan de olika synpunkter,
som enligt vad ovan framhållits böra tillmätas betydelse vid utformningen
av livförsäkringstagares beskattning. Utskottet finner sig därför
kunna i princip tillstyrka förslaget i nu nämnt hänseende. Vissa smärre
ändringar, till vilka utskottet nedan återkommer, synas emellertid påkallade.
I fråga om arvs-, gåvo- och kvarlåtenskapsbeslcattningen av livförsäkringstagare
föreslås i propositionen endast sådana ändringar, som nödvändiggöras
av ändringarna i kommunalskattelagen. Såsom departementschefen
framhållit är emellertid lagstiftningen inom nämnda områden icke tillfreds
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
59
ställande. Utskottet vill för sin del framhålla, att en omarbetning av ifrågavarande
beskattningsregler är av behovet starkt påkallad och av brådskande
natur.
Gällande regler för beskattning av livförsäkringsanstalter ha visat sig medföra
den olägenheten att de i alltför hög grad kommit att utöva inflytande
på lösningen av rent försäkringstekniska problem. Detta har framhållits reden
av 1942 års försäkringsutredning (SOU 1946: 34, del II s. 71—79, 275—
294). För närvarande beskattas i fråga om kapitalförsäkring dels överskottet
å försäkringsrörelsen dels ett på visst sätt beräknat ränteskatteunderlag.
Överskottets storlek är beroende av dels de för anstaltens verksamhet av
myndighet stadfästa grunderna, dels anstaltens egna åtgöranden. Ränteskatteunderlagets
storlek är beroende av grunderna och till följd av vissa
spärregler även av anstaltens egna åtgöranden. Enligt propositionen skall beskattningen
av överskottet och ränteskatteunderlaget ersättas med en beskattning
av anstaltens hela ränteinkomst och kapitalavkastning av annan
art, i den mån nämnda inkomster hänföra sig till inländska kapitalförsäkringar
eller i direkt försäkringsrörelse utom riket meddelade försäkringar.
Härigenom blir storleken av livförsäkringsanstalterna''? beskattningsbara
belopp oberoende av deras grunder och endast i ringa mån beroende av
deras egna åtgöranden. Till följd härav komma, vid genomförande av förslaget,
skattesynpunkterna icke att utöva samma störande inflytande på anstalternas
handlande och på lösandet av försäkringstekniska problem som för
närvarande. De föreslagna reglerna kunna sägas innebära ett mera konsekvent
genomförande av den princip, som låg till grund för 1928 års lagstiftning,
nämligen att beskattningen av livförsäkringsanstalterna borde avse att
träffa den inkomst som vore att anse som skattepliktig intäkt hos försäkringstagarna.
Eu livförsäkringsanstalts överskott uppkommer antingen därigenom
att anstalten erhållit en högre förräntning på placerat kapital än som
förutsatts vid premiernas beräkning eller därigenom att premierna tillmätts
högre än sedermera visat sig vara nödvändigt med hänsyn till inträffade
dödsfall och erforderliga kostnader. I enlighet med den i lagen om försäkringsrörelse
i fråga om livförsäkring införda skälighetsprincipen skola förr
eller senare uppkomna överskott helt eller i det närmaste helt återbäras till
försäkringstagarna. I den mån sådan återbäring utgör återbetalning av för
mycket erlagda premier, vilken möjliggjorts genom att dödlighet och omkostnader
inom kapitalförsäkringsverksamheten i verkligheten varit lägre
än beräknat, har återbäringen uppenbarligen icke karaktär av skattepliktig
intäkt för försäkringstagarna och bör därför icke heller tagas till beskattning
hos försäkringsanstalten. Däremot utgör den ränta, som eu försäkringsanstalt
erhåller på sitt placerade kapital, en inkomst av skattepliktig natur
för försäkringstagarna. Detta gäller icke blott den del av räntan, vilken motsvarar
den vid premieberäkningen antagna räntefoten och vilken kommer
försäkringstagaren till godo genom att den ingår i det vid försäkringsfall utbetalda
kapitalbeloppet, utan även den del av räntan, vilken överskjuter
nämnda räntefot och vilken kommer försäkringstagaren till godo genom att
60
Bevillningsutskottets betänkande nr hd.
den ingår i återbäringen. Hela den på inländska kapitalförsäkringar belöpande
ränteinkomsten bör därför tagas till beskattning hos anstalten. I fråga
om pensionsförsäkringar kan ränteinkomsten anses bliva beskattad hos försäkringstagaren
i och med att utgående pension beskattas, varför beskattning
hos anstalten av sådana försäkringar ej bör ifrågakomma.
Utskottet har i sak intet att erinra mot de i propositionen föreslagna reglerna
för beskattning av livförsäkringsanstalter. Vissa formella ändringar
föreslår utskottet nedan.
Beträffande beskattningen av sjuk- och olycksfallsförsäkringstagare föreslås
i propositionen ingen annan ändring än att premie för sjuk- och olycksfallsförsäkring,
som tagits i samband med tjänst, skall få avdragas vid beräkning
av inkomst av tjänst och att belopp, som utgår på grund av sådan
försäkring, skall utgöra skattepliktig intäkt, i den mån beloppet icke avser
att täcka sjukvårds- eller läkarkostnader. Departementschefen uttalar i motiveringen
(s. 195) att frågan om beskattning av ersättning på grund av
sjuk- och olycksfallsförsäkring torde böra upptagas till ytterligare övervägande
i annat sammanhang.
Utskottet vill för sin del uttala, att gällande regler för beskattning av
sjuk- och olycksfallsförsäkringstagare icke äro tillfredsställande. Särskilt
må framhållas att mången gång ingen saklig skillnad finnes mellan sjukförsäkring
och invalidpensionsförsäkring men att det oaktat olika skatteregler
gälla för dessa båda slag av försäkringar. Med hänsyn härtill anser
utskottet att frågan om beskattning av sjuk- och olycksfallsförsäkringstagare
bör upptagas till omprövning så snart ske kan.
I fråga om beskattningen av sjuk- och olgcksfallsförsäkringsröretse föreslås
i propositionen endast eu mindre ändring, föranledd av att i lagen om
försäkringsrörelse begreppet premieåterbäring ersatts med det vidare begreppet
återbäring. Avsikten torde vara, att frågan om beskattning av anstalter,
som driva sjuk- och olycksfallsförsäkringsrörelse, skall upptagas i
samband med att motsvarande fråga beträffande försäkringstagarna upptages
till ytterligare överväganden. Utskottet anser, att i visst avseende ändring
av ifrågavarande beskattningsregler bör ske redan nu, och återkommer
nedan till denna fråga.
Av utskottet till behandling upptagna frågor om sakliga ändringar
i propositionen.
Enligt gällande rätt må avdrag åtnjutas för premier och andra avgifter
som .skattskyldig betalt för sjuk-, arbetslöshets-, kapital- och olycksfallsförsäkring
ävensom för sådan livränteförsäkring som icke är pensionsförsäkring
och ej heller tagits i samband med tjänst. Sådant avdrag må dock ej
för skattskyldig eller, om skattskyldig under året varit gift och båda makarna
ha försäkringar, för dem båda tillsammans åtnjutas till högre belopp än
200 kronor (det s. k. sociala avdraget).
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
61
1944 års allmänna skattekommitté har föreslagit, att gränsen för ovan
avsedda avdrag skulle höjas från nuvarande 200 kronor till 300 kronor. I
några yttranden över kommitténs förslag yrkades längre gående höjningar
av nämnda gräns. I propositionen föreslås emellertid ingen höjning av gränsen.
Departementschefen framhåller, att vid en blivande allmän revision av
skattelagstiftningen bör övervägas i vad mån ytterligare förenklingar kunna
genomföras i fråga om beskattningen av livförsäkringsanstalter och livförsäkringstagare.
Vid en dylik revision borde prövas bl. a. frågan om avskaffande
av det nuvarande 200-kronorsavdraget. Vid sådant förhållande ansåge
sig departementschefen icke nu böra föreslå en höjning av nämnda avdrag.
I de likalydande motionerna I: 59 och II: 62 samt de likalydande motionerna
I: 238 och 11:287 yrkas vissa höjningar av ifrågavarande avdrag. I de
förstnämnda båda motionerna yrkas sålunda, att det högsta avdragsgilla beloppet
för äkta makar skall höjas från nuvarande 200 kronor till 400 kronor.
Yrkandet i de senare båda motionerna åter går ut på en höjning för ensamstående
från nuvarande 200 kronor till 300 kronor och för äkta makar från
nuvarande 200 kronor till 400 kronor.
Utskottet finner i likhet med motionärerna skäl tala för en höjning av
maximibeloppet för ifrågavarande avdrag beträffande äkta makar. Detta innebär
dock icke, att utskottet tagit ställning mot den av departementschefen
anförda motiveringen för bibehållande av nuvarande gräns. Därest det vid en
senare omläggning av avdragsrätten i allmänhet befinnes lämpligt att helt
borttaga rätten till sådant avdrag varom nu är fråga, hör den nu föreslagna
höjningen icke utgöra hinder härför.
Beträffande storleken av den höjning som nu bör företagas får utskottet
anföra att det ur praktiska synpunkter är lämpligt, att gränsen för äkta
makar gemensamt sättes lika med dubbla beloppet för ensamstående. Härigenom
komma äkta makar, som före äktenskapets ingående ha försäkringar
med premier uppgående till högsta avdragsgilla belopp, icke att genom sitt
giftermål komina i sämre ställning än före detsamma. Avdragsrätten bör icke
begränsas till visst belopp för var och en av makarna, utan båda tillsammans
böra äga ånjuta avdrag intill dubbla det belopp, som gäller för ensamstående.
Mången gång taller nämligen den väsentliga försörjningsbördan
på den ena maken. Det är då naturligt, att försäkring tecknas huvudsakligen
på dennes liv och att makarnas gemensamma avdragsrätt får utnyttjas för
sådan försäkring. Utskottet finner sig med hänsyn till det anförda böra tillstyrka
bifall till det i de likalydande motionerna I: 59 och II: 62 framställda
yrkandet ävensom till yrkandet i de likalydande motionerna 1:238 och
II: 287, såvitt avser äkta makar.
Såsom av det ovan sagda framgår föreligger enligt gällande författning
icke rätt till avdrag för premier för kapitalförsäkring annat än i den mån
premierna rymmas inom det sociala avdragets ram. I praxis har dock avdrag
medgivits, då kapitalförsäkring tagits på grund av tjänst, enär premien då
ansetts utgöra pensioneringskostnad, alltså en kostnad för fullgörande av
62
Bevillningsutskottets betänkande nr M).
tjänsten. Om arbetsgivaren erlägger en del av premien för kapitalförsäkring,
som tagits på grund av tjänst, har han rätt till avdrag härför, enär
utgiften är att anse såsom driftkostnad. För arbetstagaren utgör det belopp,
varmed arbetsgivaren bidrager till premien, egentligen en inkomst, men då
arbetstagaren ansetts ha rätt till avdrag för samma belopp, torde han i regel
varken ha upptagit bidraget såsom inkomst eller yrkat avdrag för detsamma.
Enligt propositionen skall huvudprincipen beträffande kapitalförsäkringar,
nämligen att avdragsrätt föreligger blott inom ramen för det sociala avdraget,
gälla även då kapitalförsäkringen tagits i samband med tjänst. Om
arbetsgivaren bidrager till premien, får han dock avdraga premien såsom
driftkostnad. Arbetstagaren skall upptaga motsvarande belopp såsom inkomst
och äger därefter rätt till avdrag endast i den mån beloppet rymmes
inom det sociala avdragets ram.
Bland försäkringar, som tagas i samband med tjänst, märkas särskilt
gruppförsäkringar. En särskild art av gruppförsäkring utgör den kollektiva
försäkringen, vid vilken en hel grupp personer försäkras genom ett enda
avtal. Under senare år har en särskild form av kollektiv kapitalförsäkring
utan sparpremier vunnit utbredning. Försäkringsbolagen ha erhållit stadlastelse
å särskilda beräkningsgrunder för denna form, vilka leda till lägre
premier än de vid individuell försäkring tillämpade.
I de iikalydande motionerna I: 408 och II: 497 anföres, att i princip intet
finnes att erinra mot den i propositionen föreslagna anordningen beträffande
kapitalförsäkring, som tagits i samband med tjänst. För det fall, att
sådan försäkring tagits i form av gruppförsäkring, yrkas dock i motionerna
det undantaget från huvudregeln, att arbetstagaren icke skall vara skyldig
att upptaga arbetsgivarens bidrag till premien såsom inkomst.
Den i propositionen föreslagna anordningen torde, såsom motionärerna
tramhållit, komma att medföra vissa olägenheter för skattskyldiga och beskattningsmyndigheter.
Från denna synpunkt framstår motionärernas förslag
såsom beaktansvärt. Ett genomförande av detta förslag skulle dock stöta
på vissa svårigheter i andra avseenden. Den försäkringsform, vilken motionärerna
här åsyfta, torde vara den gruppförsäkring, för vilken försäkringsbolagen
erhållit stadfästelse å särskilda grunder. Det är emellertid enligt
utskottets mening uteslutet, att i kommunalskattelagen skulle föreskrivas
särskilda regler för försäkringar, meddelade i enlighet med grunder, som vid
viss tidpunkt stadfästs för försäkringsbolagen. Icke heller vore det lämpligt
att låta ifrågavarande skatteregler omfatta de försäkringar, vilka i bolagens
av myndighet stadtästa grunder betecknades såsom gruppförsäkringar. Detta
skulle innebära, att administrativ myndighets stadfästelse av grunder
skulle få inflytande på försäkringars behandling i skattehänseende.
En förutsättning för genomförandet av motionärernas förslag bör vara,
att man genom en allmän karakteristik av gruppförsäkringarna kan avskilja
de försäkringar, vilka skola berättiga till den föreslagna förmånen. Nära till
hands skulle då ligga att karakterisera ifrågavarande försäkringar därigenom,
att premien skall vara lägre än för individuella försäkringar med mot
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
63
svarande utfästelser. Det är emellertid att märka, att en enhetlig premienivå
för individuella försäkringar icke existerar. Inom livförsäkringsbolagen finnas
två premienivåer för kapitalförsäkringar, en för s. k. stor försäkring och
en för s. k. liten försäkring. Tages hänsyn även till understödsföreningarna,
existera ett stort antal olika premienivåer för individuell försäkring. I många
fall ha understödsföreningar bildats för särskilda grupper, exempelvis anställda
i vissa större företag. De försäkringar, som en sådan understödsförening
meddelar, synas böra hänföras till gruppförsäkringar. Här saknas
emellertid kriteriet, att premierna äro lägre än premierna för motsvarande
försäkring av individuell karaktär, enär understödsföreningar av nämnda
art i regel icke meddela individuella försäkringar. En jämförelse med premierna
i andra understödsföreningar synes meningslös med hänsyn till understödsföreningarnas
varierande premienivåer. En ytterligare svårighet ligger
däri, att en gruppförsäkring, för att förtjäna denna beteckning, bör omfatta
en viss minsta del av den grupp, för vilken försäkringen är avsedd.
Detta skulle emellertid medföra ytterligare komplikationer, enär man då
måste fixera vad som skall förstås med en grupp.
Slutligen bör framhållas, att tjänstepensionsförsäkringen, vilken i största
utsträckning har karaktär av gruppförsäkring, ofta innehåller kapilalförsäkringar
i kombination med livränteförsäkring. Här föreligger rätt till avdrag
för premierna, medan utfallande belopp beskattas. Motionärernas förslag kan
uttryckas så, att arbetstagare, till vilkas gruppförsäkring arbetsgivaren bidrager,
skulle äga rätt till avdrag för detta bidrag, oavsett om arbetstagaren
helt utnyttjar det sociala avdraget eller icke, men att utfallande belopp det
oaktat icke skulle beskattas. Förslaget skulle alltså innebära en förmån för
den av motionärerna åsyftade gruppförsäkringen framför den som tillkommer
tjänstepensionsförsäkringen. Man torde ha anledning att räkna med att
de anstalter, som meddela tjänstepensionsförsäkring, skulle tvingas att utbryta
ifrågavarande kapitalförsäkringar ur pensionsförsäkringen och giva
dem karaktären av gruppförsäkring av annat slag, för att deras försäkringstagare
icke skulle komma i sämre ställning än andra gruppförsäkringstagare.
Härav skulle återigen komplikationer för skattskyldiga och beskattningsmyndigheterna
uppkomma.
Med stöd av det anförda får utskottet avstyrka bifall till motionerna
I: 408 och II: 497 i nu ifrågavarande avseende.
Enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete kan arbetsgivare befrias
från skyldighet alt ha i lagen föreskriven försäkring för sina arbetare,
därest han ikläder sig s. k. självrisk. Gällande skatteregler ha tolkats så att
belopp, som vid inträffat olycksfall utgå då arbetsgivaren står självrisk, behandlas
annorlunda än då försäkring föreligger. Enär delta förhållande icke
är tillfredsställande, har i propositionen föreslagits sådan ändring att de
båda nu nämnda fallen komma att behandlas lika. I de likalydande motionerna
I: 118 och II: 138 yrkas ändring i nu nämnt syfte. Yrkandet i motionerna
är sålunda tillgodosett genom propositionen.
64
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
I skrivelse från Svenska personal-pensionskassan föreslås, att försäkring,
enligt vilken utfästes ålderspension vars årsbelopp icke överstiger 3 000 kr.,
skall hänföras till pensionsförsäkring, även om pensionen skall utgå blott
under ett år.
Utskottet får i anledning härav framhålla, att pensioner kunna utbetalas
månadsvis eller ock kvartårs-, halvårs- eller helårsvis. Det synes icke lämpligt
att tillämpa olika skatteregler vid olika utbetalningssätt. Hänföres en
försäkring, enligt vilken pension skall utgå blott under ett år, till pensionsförsäkring,
bör detta således gälla, även om utbetalningen sker helårsvis.
Men i sådant fall är det ju i själva verket fråga om en kapitalutbetalning.
Innehåller avtal om livförsäkring, förutom sådana utfästelser som avtal
om pensionsförsäkring må innehålla, jämväl annan utfästelse, må enligt de
i propositionen föreslagna anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen försäkringen
anses uppdelad på en pensionsförsäkring och en kapitalförsäkring.
Om den av Svenska personal-pensionskassan föreslagna ändringen genomföres,
skulle på grund av nyssnämnda regel uppdelning kunna ske av
varje blandad liv- och kapitalförsäkring. Av premien för en sådan försäkring
hänför sig den större delen till utfästelsen att utbetala kapitalet vid viss
uppnådd ålder, såvida icke denna ålder är alltför hög. Vid uppdelning som
nyss sagts skulle denna del av premien, i den mån den hänför sig till ett
försäkringsbelopp av högst 3 000 kronor, vara att anse som pensionsförsäkringspremie,
medan återstoden, som hänför sig till skyldigheten att utbetala
försäkringssumman vid dödsfall före den bestämda åldern, skulle vara
kapitalförsäkringspremie.
Då den i skrivelsen föreslagna ändringen på grund av vad ovan sagts
skulle medföra betydande olägenheter, har utskottet icke ansett sig böra
framlägga förslag om sådan ändring.
Beträffande beskattning av livförsäkringsanstalter har i de likalydande
motionerna I: 408 och II: 497 framhållits, att den i propositionen utförda
jämförelsen mellan beskattningen enligt propositionen och enligt gällande
lag i viss mån är missvisande. Skatten enligt propositionen j amf öres nämligen
med skatten enligt gällande lag men med bortseende från den s. k.
spärregeln vid ränteskatteberäkningen samt från begränsningen av skatt enligt
förordningen den 28 maj 1943. Utskottet vill för sin del framhålla, att
den utförda jämförelsen torde få anses principiellt riktig. Spärregeln i ränteskatteberäkningen
var vid sin tillkomst avsedd att förhindra, att en oväntad,
tillfällig nedgång i en livförsäkringsanstalts överskott skulle medföra
att ränteskatten komme att ta en alltför stor del av överskottet i anspråk.
Det under 1930-talet inträffade räntefallet har emellertid medfört, att denna
spärregel kommit att träda i funktion på ett mera permanent sätt. Även
1943 års förordning måste betraktas såsom en tillfälligt införd begränsning
av livförsäkringsanstalternas skatt bl. a. föranledd av det låga överskott,
som försäkringsanstalterna under pågående premiereservförstärkning uppvisat.
Den skattenivå, som åsyftats vid tillkomsten av 1928 års kommunalskattelag,
torde därför komma bättre till uttryck, om man bortser från de
nu nämnda spärrarna.
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
65
De till propositionen fogade tabellbilagorna visa, att den föreslagna beskattningen
skulle ha lett till en lindrigare beskattning än gällande lag under
tiden t. o. in. 1935, medan förslaget däremot i stort sett innebär en
skärpning i förhållande till beskattningen efter detta år. Förklaringen härtill
är följande. Under 1920-talet och de första åren av 1930-talet var räntenivån
relativt hög. I början av 1930-talet ägde emellertid en betydande nedgång
i räntenivån rum. Denna nedgång medförde dels en viss minskning
av anstalternas medelränta, dels att anstalterna tvingades att förstärka sina
premiereserver. Förstärkningen tog en väsentlig del av anstalternas överskott
i anspråk, varför endast obetydliga skattepliktiga överskott uppkommo.
Utdelning av premieåterbäring och vinst till försäkringstagare måste
under denna tid inställas. Sedan förstärkningen till viss del genomförts,
framkom åter överskott å rörelsen, och utdelningen av premieåterbäring
och vinst till försäkringstagarna kunde återupptagas. Då emellertid överskotten
fortfarande voro små, skulle nämnda utdelning icke kunnat återupptagas,
därest icke sådana grunder för premieåterbäring fastställts, att
en relativt stor del av överskotten fingo avsättas till premieåterbäring och
således avdragas vid taxeringen. Detta hade till följd, att även sedan förstärkningen
av premiereserven fortskridit så långt, att den fortsatta förstärkningen
kunde ske i långsammare takt, skatten dock fortfarande kom
att ligga på en låg nivå.
Sedan förstärkningen av premiereserven en gång i framtiden helt avslutats,
skulle ovan angivna förhållande knappast ha kommit att bestå. Om
den äldre lagen om försäkringsrörelse hade fortsatt att gälla, måste man
alltså antaga att efter förstärkningens genomförande premieåterbäringen
icke hade kommit att utgöra så stor del av överskottet som för närvarande
är fallet. Skatterna skulle därför kommit att icke oväsentligt stiga. Visserligen
skulle försäkringsanstalterna fortfarande cn tid framåt ha haft möjlighet
att nedbringa sina skatter genom avsättningar till utjämningsreserv
och säkerhetsfond. Men även detta skulle kunnat ske endast under en begränsad
tid, enär avsättningar till nämnda fonder äro avdragsgilla endast
under förutsättning att fonderna icke överstiga en viss gräns. Man har således
att räkna med att, om den äldre lagen om försäkringsrörelse och nu
gällande bestämmelser i kommunalskattelagen skulle hava bestått i framtiden,
beskattningen skulle ha uppnått en nivå överstigande den till vilken
propositionen leder.
I motionerna utlöres en jämförelse mellan förräntningen vid insättning
i bank och vid tecknande av försäkring. Vid beräkningar rörande förräntningen
av en försäkringstagares hos försäkringsanstalt innestående kapital,
måste premiens uppdelning i riskpremie och sparpremie beaktas. Riskpremien,
som är avsedd att täcka den dödsrisk, som försäkringsanstalten i varje
ögonblick slår, förbrukas, allteftersom den inflyter. Genom att sparpremien
avsättes till premiereserven uppkommer för varje försäkringstagare
ett hos anstalten innestående kapital, vilket förräntas. Fn försäkringspremie
innehåller emellertid, förutom sparpremie och riskpremie, ett visst till5
Bihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 49.
66
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
lägg avsett att täcka anstaltens kostnader. Vid sådana ränteberäkningar
varom nu är fråga måste omkostnadstillägget i premien uppdelas mellan
riskpremien och sparpremien. Den på sparpremien belöpande delen av omkostnadstillägget
får i räntekalkylen anses som en utgift. Alltefter det sätt,
på vilket fördelningen sker, kommer man vid ränteberäkningen till olika
resultat. De i motionerna framlagda beräkningarna bygga på samma fördelning
av omkostnadstillägget som tillämpats vid motsvarande beräkningar
vilka utförts i försäkringsanstalterna Folkets och Samarbetes yttrande över
1944 års allmänna skattekommittés betänkande, till vilket yttrande hänvisas
i motionerna. Vid nämnda beräkningar har förutsatts, att i försäkringspremierna
ingående omkostnadstillägg fördelas mellan sparpremie och
riskpremie i proportion till dessa.
I motiveringen till propositionen har departementschefen i samband med
avgränsningen av de omkostnader, vilka hos försäkringsanstalt böra vara avdragsgilla,
uppehållit sig vid frågan om hur stor del av omkostnadstillägget
i livförsäkringspremierna som bör anses belöpa på sparpremien. Departementschefen
har härvid uttalat, att avdrag icke bör medgivas för hela den
del av inkassokostnaden, som efter förhållandet mellan inkomsten av sparpreinier
och hela premieinkomsten belöper på den förra inkomsten, utan
endast för viss skälig del därav. Vidare har departementschefen framhållit
att liknande synpunkter kunna anläggas på frågan om avdrag för ackvisitionskostnader.
Detta innebär, att departementschefen icke godtagit den fördelning
av omkostnadstillägget, vilken ligger till grund för Folkets och Samarbetes
beräkningar. Det är icke möjligt att av propositionen sluta vilka
kostnader som departementschefen ansett skäligen böra hänföras till sparpremien.
Vid livförsäkringsanstalts beskattning skall nämligen avdrag få
ske med ett enligt en schablon beräknat belopp, vilket avser att motsvara
sunnnan av omkostnadsavdrag och visst annat avdrag.
Av det ovan sagda framgår, att någon exakt beräkning av förräntningen
av det för en försäkring innestående kapitalet icke kan ske, om till grund
för beräkningen skall läggas den fördelning av omkostnadstillägget, som
departementschefen ansett skälig. I varje fall kommer dock en sådan fördelning
av omkostnadstillägget att leda till en högre räntefot än den vilken
i motionerna angives för förräntning av de i en försäkringspremie ingående
sparmedlen.
I de likalydande motionerna I: 408 och II: 497 framhålles vidare, att hänsyn
bör tagas till att försäkringstagare i lägre inkomstskikt ej kunna uppnå
den principiellt riktiga skatteutjämning i tiden, som är karakteristisk för
beskattning av pensionsförsäkringspremie, på grund av att pensionsförsäkring
av rimlig storlek betingar avsevärd premie. Härtill är emellertid att anmärka,
att rätten till avdrag för kapitalförsäkringspremier inom gränsen för
det sociala avdraget innebär en större skatteförmån än rätten att avdraga
pensionsförsäkringspremier. Vid pensionsförsäkringen motsvaras nämligen
avdragsrätten beträffande premierna av skatteplikt för utfallande belopp,
medan vid kapitalförsäkring utfallande belopp äro skattefria. Det sociala
Bevillningsutskottets betänkande nr 4.9.
67
avdraget kan visserligen utnyttjas även av inkomsttagare i högre inkomstskikt,
men den skattebesparing, som sådana inkomsttagare härigenom kunna
uppnå, är obetydlig i förhållande till deras totala skatt. För inkomsttagare
inom de lägsta inkomstskikten kan man förutsätta, att kapitalförsäkringspremierna
icke uppgå till högre belopp än att de i sin helhet bli avdragsgilla.
Beräkningar som utskottet låtit utföra visa, att för en blandad livoch
kapitalförsäkring för en 30-årig person med utbetalning vid 60 års ålder
och med premiebetalning under hela försäkringstiden rätten att avdraga
premien utan att utfallande belopp beskattas motsvarar en höjning av förräntningen
med 0,8 %.
Tages hänsyn till ovan nämnda förhållanden, torde man vara berättigad
att påstå, att vid genomförandet av den för anstalterna föreslagna beskattningen
förräntningen vid försäkringssparande för inkomsttagare inom de
lägsta inkomstskikten väsentligt överstiger den förräntning, som kan uppnås
i bank.
Utskottet finner med hänsyn till vad sålunda anförts icke skäl föreligga
för bifall till de likalydande motionerna 1: 408 och II: 497 i nu berört avseende.
I skrivelse från understödsföreningarnas riksförbund har yrkats, att ändring
icke skall göras i nuvarande regler om understödsföreningars beskattning.
Härvid ha bland annat sociala skäl åberopats. Enligt utskottets mening
tala sociala skäl för att en livförsäkringsrörelse, som omfattar små
försäkringar, beskattas lindrigare än sådan rörelse, som avser större försäkringar.
Däremot synas sociala skäl icke kunna åberopas för en lindrigare
beskattning av försäkringsrörelse, som drivits av visst slag av försäkringsanstalter.
Genom det avdrag av 5 kr. per försäkring, som livförsäkringsanstalt
enligt propositionen skall äga åtnjuta, har enligt utskottets mening hänsyn
tagits till de sociala skälen, enär genom detta avdrag försäkringsanstalter
med lägre medelförsäkringssumma komma att beskattas lindrigare än
anstalter med högre medelförsäkringssumma. Någon anledning att vid anstalternas
beskattning härutöver taga hänsyn till sociala skäl synes icke
föreligga.
Såsom ovan framhållits äro gällande, i propositionen i stort sett bibehållna
regler för behandling i skattehänseende av sjuk- och olycksfallsförsäkring
icke tillfredsställande. Då det gäller försäkringstagarnas beskattning,
är gränsen mellan å ena sidan sjuk- och olycksfallsförsäkring och å andra
sidan invalidpensionsförsäkring flytande. Beträffande vissa försäkringsformer
är frågan om en försäkring skall hänföras till den ena eller andra kategorien
mera terminologisk än saklig. Emellertid torde en sjukförsäkring,
som av sjukförsäkringsbolag meddelas i kombination med en av livförsäkringsbolag
meddelad pensionsförsäkring, av försäkringstagaren i regel hänföras
till pensionsförsäkring, därest detta är möjligt med hänsyn till gällande
bestämmelser i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.
Enligt anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen skall vid uppdelning
av försäkringsrörelse å sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse å ena
68
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
samt livförsäkringsrörelse å andra sidan försäkring, som meddelats i samband
med huvudförsäkring, räknas som tillhörande huvudförsäkringens
art. Denna bestämmelse torde åsyfta blott försäkring, som av försäkringsanstalt
meddelats i samband med en av anstalten själv meddelad huvudförsäkring.
Regeln torde däremot icke äga tillämpning på det fall, att huvudförsäkringen
meddelats av en anstalt och den kompletterande försäkringen
av en annan. Om exempelvis en sjukförsäkringsanstalt meddelat sjukförsäkringar
i samband med livförsäkringar, som meddelats av en livförsäkringsanstalt,
lärer överskott hos den förra anstalten, som belöper på sådana
sjukförsäkringar, icke skola beskattas enligt de regler som gälla för livförsäkringsrörelse.
I motionen I: 409 föreslås en ändring i ovan berört hänseende. Om en försäkringsanstalts
rörelse omfattar sjukförsäkring enligt av Kungl. Maj :t
stadfästa grunder, skall, enligt yrkandet i motionen, från anstaltens skattepliktiga
överskott avräknas den del som belöper på sjukförsäkring, vilken
meddelats i kombination med pensionsförsäkring i livförsäkringsanstalt.
Motsvarande föreslås skola gälla även i fråga om sjukförsäkringar, som
tagits i samband med tjänst.
Såsom ovan framhållits har man att motse förnyade överväganden rörande
behandlingen i skattehänseende av sjuk- och olycksfallsförsäkring.
Ehuru vid sådant förhållande viss tvekan kan råda, då det gäller att utbryta
en viss fråga inom området, anser utskottet att de i motionen förebragta
skälen tala för en ändring redan nu. Utskottet vill i samband härmed erinra
om den ändring, som i propositionen föreslagits beträffande beskattningen
av sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse, nämligen att nu gällande
rätt till avdrag för avsättning till premieåterbäringsreserv ersättes med rätt
till avdrag för utbetald återbäring. Ändringen, som föranletts av den nya
lagen om försäkringsrörelse och särskilt berör sjukförsäkringen, innebär på
lång sikt en skattelindring men kan för avsevärd tid framåt medföra en
skatteskärpning. Även med hänsyn härtill finner utskottet att den i
motionen föreslagna ändringen bör företagas redan i detta sammanhang.
Den i motionen föreslagna formuleringen av lagtexten anser utskottet
dock icke helt böra godtagas. En förutsättning för att överskottet på sjukförsäkringar,
som avses i motionen, skall fritagas från beskattning bör vara,
att försäkringarna jämlikt bestämmelserna i anvisningarna till 31 § äro att
anse som invalidpensionsförsäkringar. Införes föreskrift härom, torde det
icke vara nödvändigt att inskränka bestämmelsen till att avse sjukförsäkring
enligt av Kungl. Maj :t stadfästa grunder.
Av utskottet till behandling upptagna frågor om ändringar av övervägande
formell natur.
Enligt de i propositionen föreslagna anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen
punkt 1 skall med pensionsförsäkring förstås livförsäkring, enligt
vilken icke skola utgå andra försäkringsbelopp än vissa särskilt upp
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
69
räknade. Med hänsyn till att även invalidpension kan utgå på grund av
pensionsförsäkring bör ordet livförsäkring utbytas mot försäkring.
I samma lagrum definieras efterlevandepension såsom pension, vilken
efter den försäkrades död utgår, så länge viss eller vissa i försäkringsavtalet
angivna personer leva. Tvekan har yppats, huruvida härmed avses att
personerna i fråga måste namngivas i försäkringsavtalet. Vid tjänstepensionsförsäkring
betecknas ofta pensionstagarna till efterlevandepension såsom
den försäkrades maka och omyndiga barn. Formuleringen i propositionen
torde icke avse att hindra att i en pensionsförsäkring pensionstagarna
angivas på detta sätt, och icke heller enligt utskottets mening bör hinder
härför resas. Någon ändring av formuleringen för att klargöra detta förhållande
synes dock ej erforderlig.
Vid definitionen av försörj ningsränta i punkt 1. femte stycket av förevarande
anvisningar förekommer under a) uttrycket »livsvarig efterlevandepension
till maka och barn». Då i kommunalskattelagen i övrigt likställighet
mellan könen råder, bör här ordet »maka» utbytas mot »make». Av samma
skäl bör ordet »änka» i sjätte stycket av denna anvisningspunkt utbytas
mot »efterlevande make».
I åttonde stycket av den anvisningspunkt, varom fråga är, föreskrives att
om ålderspension eller invalidpension enligt avtalet skall upphöra eller nedsättas
viss tid efter det pensionsåldern eller arbetsoförmågan inträtt, eller
om visst slag av efterlevandepension skall upphöra eller nedsättas viss tid
efter den försäkrades död, denna tid ej må understiga fem år, eller i fråga
om ålderspension vars årsbelopp icke överstiger 3 000 kr., två år. Det har
satts i fråga, huruvida härmed avsetts att från pensionsförsäkringsområdet
utesluta försäkring, enligt vilken exempelvis efterlevandepension skall upphöra,
då pensionstagaren uppnår viss ålder. Det synes uppenbart att detta
icke varit avsikten, och enligt utskottets mening bör bestämmelsen i fråga
icke hindra att försäkring av sistnämnda slag hänföres till pensionsförsäkring.
Något förtydligande av laxtexten i förevarande avseende synes icke
erforderligt.
Jämlikt tolfte stycket av nu behandlade anvisningspunkt må, utan hinder
av vad i anvisningarna stadgats, pensionsförsäkring under vissa förutsättningar
anses som kapitalförsäkring. Då uttrycket, att pensionsförsäkring
i vissa fall må anses som kapitalförsäkring, synes mindre lämpligt, föreslår
utskottet viss omformulering.
För undvikande av tveksamhet vid tillämpningen av punkterna 1 och 2
av ikraftträdandebestämmelserna till lagen om ändring i kommunalskattelagen
vill utskottet anmärka att med orden »försäkringstagares beskattning»
avses jämväl beskattningen av annan person, som uppbär belopp på
grund av försäkring eller crlägger försäkringspremie.
Enligt 30 § 2 mom. andra stycket kommunalskattclagen skall såsom nettointäkt
av livförsäkringsrörelse, som drivits av inländsk anstalt, anses bland
annat den del av viss intäkt, som belöper på inländska kapitalförsäkringar
och kapitalförsäkringar, som meddelats i direkt försäkringsrörelse utom ri
-
70
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
ket. Den sålunda beskrivna kategorien av försäkringar synes lämpligare böra
betecknas såsom »direkt meddelade eller i återförsäkring åt annan inländsk
försäkringsanstalt meddelade kapitalförsäkringar». Med denna formulering
bortfaller behovet av den definition av inländska försäkringar, som i propositionen
intagits i anvisningarna till paragrafen.
Av skäl, som anförts i skrivelsen från Svenska personal-pensionskassan,
förordar utskottet ändringar i 54 § första stycket g) kommunalskattelagen
och i anvisningarna till 33 § punkt 1 samma lag med i skrivelsen avsett
syfte. I konsekvens härmed föreslår utskottet motsvarande ändringar i 7 §
e) och j) förordningen om statlig inkomstskatt, 29 § 1 mom. taxeringsförordningen
samt punkten 4 av ikraftträdandebestämmelserna till lagen om
ändring i kommunalskattelagen.
I skrivelsen föreslås även sådan ändring av den i propositionen i anvisningarna
till 30 § föreslagna definitionen av inländsk försäkringsanstalt, att
alla understödsföreningar hänföras till inländska försäkringsanstalter. Den i
skrivelsen föreslagna ändringen skulle visserligen enligt utskottets mening
vara att föredraga från rent logisk och systematisk synpunkt. En formulering
som, i likhet med den i propositionen föreslagna, redan från början
utesluter de icke skattskyldiga föreningarna synes däremot tydligare och
bättre ägnad att förebygga missförstånd. Utskottet föreslår därför blott sådan
ändring av punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 30 §, som betingas
av ändringen i 54 §.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.
Maj :ts förevarande proposition nr 93 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas ävensom i anledning av följande
motioner, nämligen de likalydande motionerna 1:59 av
herr Ivar Persson m. fl. samt II: 62 av herrar Hansson i
Önnarp och Hansson i Skegrie, de likalydande motionerna
I: 238 av herr Petrén och II: 287 av herr Kristensson i Osby
samt i motionen I: 409 av herr Ewerlöf,
1) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget
till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) med de ändringar av 30 § 2 mom., 46 § 2 mom.
och 54 § samt punkten 3 av anvisningarna till 30 §, punkten
1 av anvisningarna till 31 § och punkten 1 av anvisningarna
till 33 § ävensom punkten 4 av ikraftträdandebestämmelserna,
som framgå av följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
71
Kungl. Maj:ts förslag:
30 §.
2 in o m. Såsom nettointäkt av
sjuk-, olycksfalls- eller s k adeförsäkringsrörelse,
som
drivits av inländsk försäkringsanstalt,
skall anses överskottet
å försäkringsrörelsen. Vid
överskottets beräkning må från bruttointäkten
avdrag göras för avsättning
till försäkringsfond för egen
räkning samt i den utsträckning, som
närmare angives i anvisningarna, till
andra fonder.
Såsom nettointäkt av livförsäkringsrörelse,
som drivits
av inländsk försä k ringsa ns
t a 11, skall, på sätt i anvisningarna
närmare angives, anses dels den
del av nettointäkten av kapital- och
fastighetsförvaltning, som belöper på
inländska kapitalförsäkringar och
kapitalförsäkringar, som meddelats i
direkt försäkringsrörelse utom riket,
dels ock nettointäkt av utländsk återförsäkringsrörelse.
Utskottets förslag:
30 §.
2. mom. Såsom nettointäkt av
sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsä
k ringsrörelse, som
drivits av inländsk försökringsanstalt,
skall anses överskottet
å försäkringsrörelsen. Vid överskottets
beräkning må från bruttointäkten
avdrag göras för avsättning
till försäkringsfond för egen räkning
samt i den utsträckning, som närmare
angives i anvisningarna, till andra
fonder. Omfattar rörelsen sjukförsäkring,
vilken tagits i samband med
tjänst eller i förening med pensionsförsäkring
i livförsäkringsanstalt, må
jämväl på sådan försäkring belöpande
del av överskottet avdragas, därest
på grund av sjukförsäkringen utgående
försäkringsbelopp är att anse
såsom invalidpension av det slag
som enligt anvisningarna till 31 §
må utgå på grund av pensionsförsäkring.
Såsom nettointäkt av livförsäkringsrörelse,
som drivits
av inländsk försä k ringsa ns
t a 1 t, skall, på sätt i anvisningarna
närmare angives, anses dels den
del av nettointäkten av kapital- och
fastighetsförvaltning, som belöper på
direkt meddelade eller i återförsäkring
åt annan inländsk försäkringsanstalt
meddelade kapitalförsäkringar,
dels ock nettointäkt av utländsk
återförsäkringsrörelse.
Därest i fråga om livförsäkringsrörelse värdet av tillgångarna vid beskattningsårets
utgång understiger summan av dels försäkringsfonden ökad med
en tjugondedel av fonden, dels ock beloppet av de skulder, som icke grunda
sig på meddelade försäkringar, må ett belopp motsvarande fem gånger skillnaden
avdragas från nettointäkten.
72
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
Kungl. Maj:ts förslag:
46 §.
Utskottets förslag:
2 inom. I hemortskommunen---eller uppfostran;
2) för dels sådan i slutlig eller tillkommande skatt ingående pensionsavgift
enligt lagen om folkpensionering, som under beskattningsåret påförts
den skattskyldige för honom själv eller, i förekommande fall, för hans
make, dels ock avgift för pensionsförsäkring, som ej avses i 33 §, därest
avgiften under beskattningsåret erlagts för försäkring .vilken äges av den
skattskyldige själv eller, i förekommande fall, hans make eller hans omyndiga
barn; samt
3) för premier och andra avgifter, som skattskyldig erlagt för försäkringar
av följande slag, vilka ägas av honom själv eller, i förekommande
fall, hans make eller hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring
samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därunder
inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i
33 §.
Därest skattskyldig---nämnda tid.
Avdrag, som i första stycket 3)
här ovan avses, må ej för skattskyldig,
eller, om skattskyldig under beskattningsåret
varit gift och båda
makarna under året haft försäkringar,
för dem båda tillsammans åtnjutas
till högre belopp än 200 kronor.
Avdrag, som i första stycket 3)
här ovan avses, må ej för skattskyldig
åtnjutas till högre belopp ån 200
kronor; dock att om skattskyldig under
beskattningsåret varit gift och
levt tillsammans med andra maken
ifrågavarande avdrag för dem båda
gemensamt må åtnjutas med högst
400 kronor.
54 §.
Från skattskyldighet--— kommunal inkomstskatt;
f) understödsföreningar, som bedriva såväl till livförsäkring hänförlig
verksamhet som annan verksamhet:
för annan inkomst än inkomst av fastighet, dock att skattskyldighet föreligger
jämväl för förstnämnda inkomst till den del inkomsten belöper på
livförsäkringsverksamheten;
g) understödsföreningar, som enligt
sina stadgar äga meddela livförsäkring
med kapitalunderstöd å högst
500 kronor för medlem:
för all inkomst, som belöper på
verksamhet, hänförlig till livförsäkring.
g) understödsföreningar, vilka enligt
sina stadgar ej äga meddela annan
kapitalförsäkring än sådan som
omfattar kapitalunderstöd å högst 500
kronor för medlem:
för all inkomst, som belöper på
verksamhet, hänförlig till livförsäkring.
Att personer — —
- samma paragraf.
(Se vidare anvisningarna.)
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
73
Kungl. Maj:ts förslag:
Utskottets förslag:
Anvisningar
till 30 §.
3. Vid beräkning av nettointäkt av livförsäkringsrörelse skall
följande iakttagas.
Med inländsk försäkringsanstalt
förstås i denna lag, förutom försäkringsbolag,
jämväl sådan understödsförening,
vilken enligt sina stadgar
äger meddela annan kapitalförsäkring
än sådan som omfattar kapitalunderstöd
å högst 500 kronor för
medlem.
Med inländsk försäkringsanstalt
förstås i denna lag, förutom försäkringsbolag,
jämväl sådan understödsförening,
som enligt sina stadgar
äger meddela livförsäkring med kapitalunderstöd
överstigande 500 kronor
för medlem.
Såsom inländska försäkringar anses
dels försäkringar, som försäkringsanstalt
meddelat i direkt försäkringsrörelse
här i riket, dels ock
återförsäkringar, som inländsk försäkringsanstalt
meddelat åt annan
inländsk försäkringsanstalt.
Till utländsk återförsäkringsrörelse hänföres rörelse, avseende återförsäkringar,
som inländsk försäkringsanstalt meddelat åt eller tagit hos utländsk
försäkringsanstalt.
Vid beräkning av nettointäkt a vrörelse,
avseende direkt
meddelade eller i återförsäkring
åt annan inländsk
försäkringsanstalt meddelade
kapitalförsäkringa
r, skall såsom bruttointäkt upptagas
intäkt av kapital- och fastighetsförvaltning.
I bruttointäkten inräknas jämväl
vinst vid försäljning av eller vid uppskrivning
av värdet å andra tillgångar
än inventarier eller för stadigvarande
bruk i rörelsen avsedda fastigheter
ävensom hyresvärde av fastighet,
som använts i livförsäkringsrörelsen.
Har försäkringsanstalt hos
utländsk försäkringsanstalt återförsäkrat
direkt meddelad eller i återförsäkring
åt annan inländsk försäkringsanstalt
meddelad kapitalförsäk
-
Vid beräkning av nettointäkt a v
rörelse, avseende inländska
försäkringar och försäkringar,
som meddelats
i direkt försäkringsrörelse
utom riket, skall såsom bruttointäkt
upptagas intäkt av kapitaloch
fastighetsförvaltning.
1 bruttointäkten inräknas jämväl
vinst vid försäljning av eller vid uppskrivning
av värdet å andra tillgångar
än inventarier eller för stadigvarande
bruk i rörelsen avsedda fastigheter
ävensom hyresvärde av fastighet,
som använts i livförsäkringsrörelsen.
Har försäkringsanstalt hos
utländsk försäkringsanstalt återförsäkrat
inländsk livförsäkring eller i
direkt försäkringsrörelse utom riket
meddelad livförsäkring utan att hos
74
Bevillningsutskottets betänkande nr i9.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
sig behålla premiereserven, skall så- ring utan att hos sig behålla premiesom
ränteintäkt anses ränta å värdet reserven, skall såsom ränteintäkt anav
återförsäkrarens ansvarighet en- ses ränta å värdet av återförsäkraligt
den räntefot, som legat till grund rens ansvarighet enligt den räntefot,
för premieberäkningen. som legat till grund för premieberäk
ningen.
Från bruttointäkten må avräknas dels ränta å gäld, dels, såvitt angår
fastighetsförvaltning, annan enligt 25 § avdragsgill omkostnad för fastighet
än nyss sagts, dels förlust vid försäljning av andra tillgångar än inventarier
eller för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda fastigheter, dels belopp
varmed värdet å nyss angivna tillgångar enligt bestämmelserna i denna
lag nedskrivits, dels 5 procent av vad som återstår av bruttointäkten
efter avdrag som ovan sagts, dels ock 5 kronor för varje direkt tecknad
kapitalförsäkring; såsom en enda försäkring anses härvid alla kapitalförsäkringar,
som samtidigt tecknats på samma persons eller samma personers
liv. Avdrag må dock icke ske för försäkringstagare tillkommande
ränta å återbäringsmedel.
Därest de sammanlagda risksummorna för återförsäkringar, som inländsk
försäkringsanstalt meddelat åt utländsk försäkringsanstalt, uppgå
till minst en procent av de sammanlagda risksummorna för den förstnämnda
anstaltens samtliga livförsäkringar, skall såsom nettointäkt av u tländsk
återför sä k rings rörelse upptagas överskott å sådan rörelse.
Utvisar den utländska återförsäkringsrörelsen i fall som nyss sagts
underskott, må detta avräknas från den skattepliktiga nettointäkten av kapital-
och fastighetsförvaltningen. Vid tillämpning av förenämnda regel
skall med en livförsäkrings risksumma vid en viss tidpunkt förstås den
största ökning av nettokapitalvärdet av försäkringsanstalts förpliktelser på
grund av försäkringen, som kan uppkomma genom försäkringsfall vid ifrågavarande
tidpunkt. Med nämnda nettokapitalvärde förstås kapitalvärdet
av försäkringsanstalts förpliktelser på grund av försäkringsavtalet, minskat
med kapitalvärdet av försäkringstagarens förpliktelser på grund av
samma avtal.
till 31 §.
1. Med pension förstås dels belopp, soin annorledes än i följd av försäkring
utgår på grund av föregående tjänsteförhållande, dels belopp, som
utgår enligt lagen om folkpensionering, dels ock belopp som utgår på grund
av pensionsförsäkring vare sig denna tagits i samband med tjänst eller annorledes.
Med pensionsförsäkring Med pensionsförsäkring
förstås livförsäkring, enligt vilken förstås försäkring, enligt vilken
icke skola utgå andra försäkringsbe- icke skola utgå andra försäkringsbelopp
än lopp än
1) ålderspension, utgående högst 1) ålderspension, utgående högst
under den försäkrades livstid, under den försäkrades livstid,
Bevillningsutskottets betänkande nr A9.
75
Kungl. Maj.ts förslag:
2) invalidpension, utgående högst
så länge den försäkrade är arbetsoförmögen
eller har nedsatt arbetsförmåga,
3) efterlevandepension eller
4) med ålders-, invalid- eller efterlevandepension
förenat kapitalbelopp,
som utgår i samband med att pensionen
börjar utbetalas eller upphör eller
försäkringen upphör.
Utskottets förslag:
2) invalidpension, utgående högst
så länge den försäkrade är arbetsoförmögen
eller har nedsatt arbetsförmåga,
3) efterlevandepension eller
4) med ålders-, invalid- eller efterlevandepension
förenat kapitalbelopp,
som utgår i samband med att pensionen
börjar utbetalas eller upphör eller
försäkringen upphör.
Ålderspension, som här avses, må icke börja utgå vid lägre ålder än 55
år, såvida icke med hänsyn till den försäkrades yrke eller andra omständigheter
(t. ex. varaktig arbetsoförmåga) lägre pensionsålder kan anses
skälig.
Med efterlevandepension förstås pension, som efter den försäkrades död
utgår högst så länge viss eller vissa i försäkringsavtalet angivna personer
leva.
Såsom efterlevandepension skall ock anses pension, som utgår efter den
försäkrades död oberoende av viss pensionstagares liv, (försörjningsränta)
under förutsättning
a) att försörjningsräntan är förenad
med livsvarig ålderspension eller
med sådan livsvarig efterlevandepension
till maka eller barn, vilken
skall börja utgå omedelbart efter den
försäkrades död, samt att försörjningsräntans
årsbelopp icke överstiger
den livsvariga pensionens årsbelopp,
a) att försörj ningsräntan är förenad
med livsvarig ålderspension eller
med sådan livsvarig efterlevandepension
till make eller barn, vilken
skall börja utgå omedelbart efter den
försäkrades död, samt att försörjningsräntans
årsbelopp icke överstiger
den livsvariga pensionens årsbelopp,
b) att försörj ningsräntan skall utgå under högst tjugu år, dock med
den inskränkningen att, då räntan är förenad med livsvarig ålderspension,
räntan likväl icke må utgå längre än till den tidpunkt, då den försäkrade
skulle hava fyllt 90 år, och ej heller, vid pensionsålder över 70 år, under
längre lid än som motsvarar skillnaden mellan 90 år och pensionsåldern,
c) att premier för försörj ningsräntan och den med denna förenade livsvariga
pensionen skola erläggas under tid, som icke med mera än fem
år understiger den tid under vilken försörjningsräntan enligt avtalet längst
skall utgå, samt att icke vid utgången av något kalenderår under förstnämnda
tid det sammanlagda beloppet av erlagda premier överstiger det belopp,
som vid samma tidpunkt skulle hava erlagts, om premiebetalningen jämnt
fördelats å tid, som med fem år understiger den tid under vilken försörjningsräntan
längst skall utgå, samt
d) att i avtalet stadgats, att rätt till återköp eller belåning av försäk
-
76
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
ringen icke skall föreligga och ej heller rätt till sådan förändring av försäkringen,
att den upphör att vara pensionsförsäkring.
Vid tillämpningen av bestämmel- Vid tillämpningen av bestämmelserna
under a) i nästföregående styc- serna under a) i nästföregående stycke
skall efterlevandepension till den ke skall efterlevandepension till den
försäkrades änka anses såsom livsvarig,
även om pension skall upphöra
vid omgifte.
försäkrades efterlevande make anses
såsom livsvarig, även om pension
skall upphöra vid omgifte.
Kapitalbelopp, som utgå på grund av pensionsförsäkring, må tillsammans
icke överstiga det högsta årliga beloppet av ålders- eller invalidpensionen,
ökat, om efterlevandepension skall utgå till make, med det
högsta årliga beloppet av efterlevandepensionen.
Skall enligt avtal om pensionsförsäkring ålderspension eller invalidpension
upphöra eller nedsättas viss tid efter det pensionsåldern eller arbetsoförmågan
inträtt eller skall annan efterlevandepension än försörjningsränta
upphöra eller nedsättas viss tid efter den försäkrades död må denna
tid icke understiga fem år eller, i fråga om ålderspension vars årsbelopp
icke överstiger 3 000 kronor, två år.
Med kapitalförsäkring förstås annan livförsäkring än pensionsförsäkring.
Innehåller avtal om livförsäkring, förutom utfästelse som avtal om pensionsförsäkring
enligt vad ovan sagts må innehålla, jämväl annan utfästelse,
må försäkringen anses uppdelad på en pensionsförsäkring och en
kapitalförsäkring.
Kan livförsäkring, vilken innehåller i nästföregående stycke omförmälda
utfästelser, icke uppdelas på sätt där sägs, enär pensionens storlek icke bestämts
eller annan omständighet av betydelse för uppdelningen icke är
känd, må uppdelningen ske enligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj :t.
Utan hinder av vad ovan stadgats Försäkring, vilken enligt ovan givmå
pensionsförsäkring, för vilken na bestämmelser är att hänföra till
premiebetalningen skall vara full- pensionsförsäkring och för vilken
gjord inom fem år från försäkrings- premiebetalningen skall vara full
-
avtalets ingående, anses som kapitalförsäkring,
därest förbehåll härom
gjord inom fem år från försäki-ingsavtalets
ingående, må utan hinder av
intagits i avtalet vid dess ingående, dessa bestämmelser anses såsom kapitalförsäkring,
därest förbehåll härom
intagits i avtalet vid dess ingående.
Premiebefrielseförsäkring skall anses tillhöra samma slag av försäkring
som huvudförsäkringen.
För att försäkring skall anses hava tagits i samband med tjänst erfordras,
att enligt anställningsavtalet skyldighet föreligger för arbetstagare att
hava sådan försäkring eller att, om sådan skyldighet icke föreligger, premier
för försäkringen skola gäldas av arbetsgivaren eller av denne jämte
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
77
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
arbetstagaren. För att sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses hava tagits
i samband med tjänst erfordras utöver vad förut sagts, att anmälan
angående nyssnämnda förhållanden skett hos försäkringsanstalten. Försäkring
enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete anses icke såsom
försäkring, tagen i samband med tjänst.
till 33 §.
1. Skattskyldig äger att från intäkten
av sin tjänst avdraga avgifter,
som han i samband med tjänsten erlagt
för egen eller efterlevandes pensionering,
vare sig avgifterna erlagts
till arbetsgivaren, till särskild för ändamålet
bildad kassa eller till försäkringsanstalt.
Avdrag för sådana avgifter
må dock ske endast om pensioneringen
anordnats på sätt i anvisningarna
till 31 § föreskrives som
villkor för att livförsäkring skall
hänföras till pensionsförsäkring. Angående
skattskyldigs rätt till avdrag
för avgifter, som han annorledes än
i samband med tjänst erlagt för egen
eller efterlevandes pensionering, se
46 § 2 mom.
till 33 §.
1. För avgifter, som skattskyldig i
samband med sin tjänst erlagt för
egen eller efterlevandes pensionering
annorledes än genom försäkring, må
avdrag ske endast om pensioneringen
anordnats på sätt i anvisningarna
till 31 § föreskrives som villkor för
att livförsäkring skall hänföras till
pensionsförsäkring. Angående skattskyldigs
rätt till avdrag för avgifter,
som han annorledes än i samband
med tjänst erlagt för egen eller efterlevandes
pensionering, se 46 § 2 mom.
Bestämmelser om ikraftträdandet.
4. I fråga om understödsförening,
som enligt sina stadgar äger meddela
livförsäkring med kapitalunderstöd
överstigande 500 kronor för medlem,
skall såsom nettointäkt upptagas
dels den del av föreningens enligt
24 § i dess äldre lydelse och 25 § beräknade
nettointäkt av fastighet, som
efter förhållandet mellan premiereserven
för kapitalförsäkringar, vilka
meddelats före ingången av år 1951,
och hela premiereserven belöper på
nämnda försäkringar, dels ock
den del av föreningens enligt 30 §
beräknade nettointäkt av livförsäkringsrörelse,
som efter förhållandet
4. I fråga om understödsförening,
vilken enligt sina stadgar äger meddela
annan kapitalförsäkring än sådan
som omfattar kapitalunderstöd å
högst 500 kronor för medlem, skall
såsom nettointäkt upptagas dels
den del av föreningens enligt 24 § i
dess äldre lydelse och 25 § beräknade
nettointäkt av fastighet, som efter
förhållandet mellan premiereserven
för kapitalförsäkringar, vilka meddelats
före ingången av år 1951, och
hela premiereserven belöper på nämnda
försäkringar, dels ock den del
av föreningens enligt 30 § beräknade
nettointäkt av livförsäkringsrörelse,
78
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
Kungl. Maj.ts förslag:
mellan premiereserven för kapitalförsäkringar,
vilka meddelats efter ingången
av år 1951, och premiereserven
för samtliga kapitalförsäkringar
belöper på de efter 1951 års ingång
meddelade kapitalförsäkringarna.
Utskottets förslag:
som efter förhållandet mellan premiereserven
för kapitalförsäkringar,
vilka meddelats efter ingången av år
1951, och premiereserven för samtliga
kapitalförsäkringar belöper på
de efter 1951 års ingång meddelade
kapitalförsäkringarna.
2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående ändring i förordningen den 26 juli 1947
(nr 576) om statlig inkomstskatt med de ändringar av 7 §,
som framgå av följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:
7 §•
Från skattskyldighet---hus
hållningssällskap
:
för all inkomst;
e) akademier samt Nobelstiftelsen,
så ock allmänna undervisningsverk,
sådana sammanslutningar av
studerande vid rikets universitet och
högskolor i vilka de studerande enligt
gällande stadgar äro skyldiga att
vara medlemmar, sjömanshus, svenska
skeppshypotekskassan, järnkontoret,
så länge kontorets vinstmedel
användas till allmänt nyttiga ändamål
och kontoret icke lämnar utdelning
åt sina delägare, aktiebolaget
tipstjänst, svenska penninglotteriet
aktiebolag, pensionsstiftelser, andra
understödsföreningar än sådana, som
enligt sina stadgar äga meddela livförsäkring
med kapitalunderstöd
överstigande 500 kronor för medlem,
jämlikt lagen om aktiebolags pensions-
och andra personalstiftelser
bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd,
sjukhjälp eller hjälp vid
olycksfall, sådana ömsesidiga försäkringsbolag
för försäkring av egendom,
å vilka lagen om försäkringsrörelse
icke äger tillämpning eller vil
-
7 §•
Från skattskyldighet---hus
hållningssällskap
:
för all inkomst;
e) akademier samt Nobelstiftelsen,
så ock allmänna undervisningsverk,
sådana sammanslutningar av
studerande vid rikets universitet och
högskolor i vilka de studerande enligt
gällande stadgar äro skyldiga att
vara medlemmar, sjömanshus, svenska
skeppshypotekskassan, järnkontoret,
så länge kontorets vinstmedel
användas till allmänt nyttiga ändamål
och kontoret icke lämnar utdelning
åt sina delägare, aktiebolaget
tipstjänst, svenska penninglotteriet
aktiebolag, pensionsstiftelser, understödsföreningar,
med undantag för
dem, vilka enligt sina stadgar äga
meddela annan kapitalförsäkring än
sådan som omfattar kapitalunderstöd
å högst 500 kronor för medlem, jämlikt
lagen om aktiebolags pensionsoch
andra personalstiftelser bildade
stiftelser för arbetslöshetsunderstöd,
sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall,
sådana ömsesidiga försäkringsbolag
för försäkring av egendom, å vilka
lagen om försäkringsrörelse icke äger
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
79
Kungl. Maj:ts förslag:
kas verksamhetsområden falla utanför
Stockholm och omfatta allenast
visst län eller del av län, ävensom sådana
ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag,
som avses i lagen om försäkring
för olycksfall i arbete:
för all inkomst;
f) kyrkor, sjukvårdsinrättningar
---statlig inkomstskatt;
j) understödsföreningar, som enligt
sina stadgar äga meddela livförsäkring
med kapitalunderstöd överstigande
500 kronor för medlem och
som bedriva jämväl annan verksamhet
än livförsäkringsverksamhet:
för all inkomst, som belöper på
annan än till livförsäkring hänförlig
verksamhet.
Att personer---samma pa
ragraf.
Utskottets förslag:
tillämpning eller vilkas verksamhetsområden
falla utanför Stockholm och
omfatta allenast visst län eller del
av län, ävensom sådana ömsesidiga
olycksfallsförsäkringsbolag, som avses
i lagen om försäkring för olycksfall
i arbete:
för all inkomst;
f)-kyrkor, sjukvårdsinrättningar
--— statlig inkomstskatt;
j) understödsföreningar, vilka enligt
sina stadgar äga meddela annan
kapitalförsäkring än sådan som omfattar
kapitalunderstöd å högst 500
kronor för medlem och som bedriva
jämväl annan verksamhet än livförsäkringsverksamhet
:
för all inkomst, som belöper på
annan än till livförsäkring hänförlig
verksamhet.
Att personer---samma pa
ragraf.
3) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående upphävande av förordningen den 28 maj
1943 (nr 265) om begränsning av skatt för svensk livförsäkringsanstalt;
4)
för sin del antaga det vid propositionen fogade förslagget
till lag angående upphävande av lagen den 30 juni 1937
(nr 664) om beräkning i vissa fall av skattepliktig intäkt
på grund av pupillpension från staten;
5) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående ändring i förordningen den 26 juli 1947
(nr 577) om statlig förmögenhetsskatt;
6) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget
till förordning om ändring i taxeringsförordningen den
28 september 1928 (nr 379) med den ändring av 29 § 1
mom., som framgår av följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse:
29 §. 29 §.
1 m o in. Allmän s j ä 1 v d e- 1 in o in. Allmän självdeklaration
— — — före taxe- klaration — —- — före taxeringsåret.
ringsåret.
80
Bevillningsutskottets betänkande nr h9.
Kungl. Maj:ts förslag:
Har skattskyldig — —- — och
skulder.
Svenskt aktiebolag —---utdel
ningens
belopp.
Inländsk försäkringanstalt, som
är skattskyldig för inkomst av försäkringsrörelse,
skall i allmän självdeklaration
jämväl meddela uppgift
i de avseenden, som oförmälas i anvisningarna
till 30 § kommunalskattelagen.
Motsvarande gäller beträffande
utländsk försäkringsanstalt,
som här i riket drivit livförsäkringsrörelse,
dock endast såvitt angår den
till nämnda rörelse hänförliga verksamheten.
Med inländsk försäkringsanstalt
förstås i denna förordning, förutom
försäkringsbolag, jämväl sådan understödsförening,
som enligt sina
stadgar äger meddela livförsäkring
med kapitalunderstöd överstigande
500 kronor för medlem.
Utländsk försäkringsanstalt, som
här i riket drivit försäkringsrörelse,
skall i allmän självdeklaration lämna
uppgift å premieinkomsten här
i riket, fördelad å dels livförsäkring,
dels sjöförsäkring, dels trafikförsäkring,
dels sjuk- olycksfalls- och
brandförsäkring och dels annan försäkring,
samt uppgift å den eller de
kommuner, där sysslomannen (generalagenten)
haft kontor, ävensom,
då flera kontor funnits, uppgift å de
vid varje kontor influtna premieinkomsterna,
fördelade på nämnda olika
slag av försäkring. Beträffande
annan än till livförsäkring hänförlig
verksamhet föreligger icke skyldighet
för utländsk försäkringsanstalt
att lämna uppgifter enligt första stycket
punkterna 3) och 5).
Utskottets förslag:
Har skattskyldig — —- — och
skulder.
Svenskt aktiebolag---utdel
ningens
belopp.
Inländsk försäkringanstalt, som
är skattskyldig för inkomst av försäkringsrörelse,
skall i allmän självdeklaration
jämväl meddela uppgift
i de avseenden, som oförmälas i anvisningarna
till 30 § kommunalskattelagen.
Motsvarande gäller beträffande
utländsk försäkringsanstalt,
som här i riket drivit livförsäkringsrörelse,
dock endast såvitt angår den
till nämnda rörelse hänförliga verksamheten.
Med inländsk försäkringsanstalt
förstås i denna förordning, förutom
försäkringsbolag, jämväl sådan understödsförening,
vilken enligt sina
stadgar äger meddela annan kapitalförsäkring
än sådan som omfattar
kapitalunderstöd å högst 500 kronor
för medlem.
Utländsk försäkringsanstalt, som
här i riket drivit försäkringsrörelse,
skall i allmän självdeklaration lämna
uppgift å premieinkomsten här
i riket, fördelad å dels livförsäkring,
dels sjöförsäkring, dels trafikförsäkring,
dels sjuk-, olycksfalls- och
brandförsäkring och dels annan försäkring,
samt uppgift å den eller de
kommuner, där sysslomannen (generalagenten)
haft kontor, ävensom,
då flera kontor funnits, uppgift å de
vid varje kontor influtna premieinkomsterna,
fördelade på nämnda olika
slag av försäkring. Beträffande
annan än till livförsäkring hänförlig
verksamhet föreligger icke skyldighet
för utländsk försäkringsanstalt
att lämna uppgifter enligt första stycket
punkterna 3) och 5).
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
81
Kungl. Maj.ts förslag: Utskottets förslag:
Belopp, som---- öretal bort- Belopp, som---öretal bortfalla.
falla.
7) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget
till förordning om ändring i uppbördsförordningen den
31 december 1945 (nr 896); samt
8) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående ändrad lydelse av 12 § förordningen den
6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt; ävensom
B) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 118 av herr Grym m. fl.
och II: 138 av herr Jansson i Kalix in. fl., samt
2) de likalydande motionerna I: 408 av herr Gottfrid Karlsson
och II: 497 av herr Lindström m. fl.
måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom
vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 11 maj 1950.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Gustaf Elofsson*, Velander,
Heuman, Franzon, Niklasson, Wehtje, Rosander*, Petrén och Damström;
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,
Kristensson i Osby, Hagberg i Malmö, Vigelsbo*, Bladh, Allard, Kärrlander
och Åqvist.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
<> II ihan g till riksdagens protokoll 1.950. 7 samt. Nr 4''.).
82
Bevillningsutskottets betänkande nr 49.
Reservation
av herrar Franzon, Allard och Kärrlander, vilka ansett, att utskottets
yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:
»Ett livförsäkringsavtal medför----(= utskottet s. 56 rad 20 uppifrån
---• s. 61 rad 18 uppifrån)--— till 400 kronor.
Utskottet finner i likhet med departementschefen anledning saknas att i
förevarande sammanhang upptaga frågan om en höjning av maximibeloppet
för ifrågavarande avdrag. Därvid fäster utskottet särskilt avseende vid den
omständigheten, att i direktiven för de genom Kungl. Maj:ts beslut den 17
mars innevarande år tillkallade sakkunniga för en teknisk revision av inkomstskattelagstiftningen
m. m. uttalats, att frågan om 200-kronorsavdragets
avskaffande skall utredas. En höjning av detta avdrag skulle sålunda kunna
komma att allenast innebära ett relativt kortvarigt provisorium, vilket
skulle betunga taxeringsmyndigheterna. Utöver denna synpunkt av mera
praktisk natur vill utskottet erinra om den av utskottet ovan uttalade uppfattningen,
vilken jämväl departementschefen givit uttryck åt, nämligen
att statsmakternas ställningstagande till den skatterättsliga behandlingen av
olika försäkringsformer är av väsentlig betydelse för utvecklingen av de
skilda slagen av försäkringar samt att skattelagstiftningen särskilt inom
nu ifrågavarande område borde kännetecknas av stabilitet. Att införa bestämmelser
av provisorisk karaktär synes utskottet icke försvarligt med
hänsyn till statsmakternas sålunda uttalade ansvar för försäkringsformernas
utveckling. Utskottet finner således jämväl vägande principiella skäl
tala emot en författningsändring i dagens läge. I detta sammanhang vill utskottet
ej heller underlåta att erinra om att i proposition nr 244 till innevarande
års riksdag med förslag till ändring i uppbördsförordningen konstaterats,
att det i grunderna för skattetabellerna för preliminär skatt ingående
s. k. 200-kronorsavdraget enligt verkställda undersökningar för den
stora mängden av arbetstagare vore för stort vid jämförelse med de avdrag,
som kunde komma i fråga vid taxeringen. Detta förhållande visar, att något
egentligt behov att höja detta avdrag ej kan anses föreligga. Utskottet avstyrker
fördenskull de likalydande motionerna 1: 59 och II: 62 samt de likalydande
motionerna I: 238 och II: 287.
Såsom av det -—--(= utskottet s. 61 rad 5 nedifrån — s. 70 rad
17 nedifrån)---- får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.
Maj :ts förevarande proposition nr 93 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifalles ävensom i anledning av motionen
1: 409 av herr Ewerlöf,
1) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget
till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) med de ändringar av 30 § 2 mom.
och 54 § samt punkten 3 av anvisningarna till 30 §, punkten
Bevillningsutskottets betänkande nr A9.
83
1 av anvisningarna till 31 § och punkten 1 av anvisningarna
till 33 § ävensom punkten 4 av ikraftträdandebestämmelserna,
som framgå av följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:
Kungl. Maj.ts förslag:---(= utskottet s. 71 rad 1 uppifrån — s. 71
rad 1 nedifrån)--— avdragas från nettointäkten.
54 §. Från skattskyldighet ----(== utskottet s. 72 rad 16 nedifrån
— s. 81 rad 9 uppifrån)---och gåvoskatt; ävensom
B) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 59 av herr Ivar Persson
m. fl. samt II: 62 av herrar Hansson i önnarp och Hansson
i Skegrie,
2) de likalydande motionerna I: 118 av herr Grym in. fl.
och II: 138 av herr Jansson i Kalix m. fl.,
3) de likalydande motionerna I: 238 av herr Petrén och
II: 287 av herr Kristensson i Osby, samt
4) de likalydande motionerna I: 408 av herr Gottfrid Karlsson
och II: 497 av herr Lindström m. fl.
måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom
vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1950:249 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av statens jordbruksnämnd m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten