Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. j\Iaj:ts proposition nr 237, såvitt propositionen avser förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den S juni 1923

1950-05-04 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1950:50, Betänkande i anledning av Kungl. j\Iaj:ts proposition nr 237, såvitt propositionen avser förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den S juni 1923

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

1

Nr 50.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. j\Iaj:ts

proposition nr 237, såvitt propositionen avser förslag

till förordning om fortsatt giltighet av förordningen

den S juni 1923 (nr 155) angående omsättnings- och

utskänkningsskatt å spritdrycker in. m., jämte i ämnet

väckt motion.

I en den 31 mars 1950 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 237, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att

1) besluta, att statlig inkomstskatt för skattskyldiga, som avses i 10 §

1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt, skall ingå i preliminär skatt

tör hela budgetåret 1950/51 med 100 procent av grundbeloppet;

2) antaga vid propositionen fogade förslag till

a) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1923 (nr

155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker;

b) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj

1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit; och

c) förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1935

(nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor;
3)

bemyndiga Kungl. Maj :t att beträffande sådan för försäljning avsedd

bensin, för vilken bensinskatt erlagts enligt hittills gällande bestämmelser,

meddela föreskrifter om restitution med 20 öre för liter; samt

4) upptaga inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret 1950/51 enligt

en vid propositionen fogad specifikation.

Ovannämnda under 2 a) angivna författnings förslag är av följande

lydelse. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 50.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Förslag

till

förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1923

(nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt

å spritdrycker.

Härigenom förordnas, att förordningen den 8 juni 1923 angående omsättnings-

och utskänkningsskatt å spritdrycker,1 vilken jämlikt förordning den

27 maj 1949 (nr 236) gäller intill utgången av juni månad 1950, skall äga

fortsatt giltighet intill utgången av juni månad 1951.

Såsom av det följande framgår kommer utskottet att behandla propositionen

nr 237 i tre särskilda betänkanden. I förevarande betänkande

kommer utskottet att taga ställning till endast följande två i propositionen

behandlade spörsmål, nämligen dels frågan om fortsatt giltighet av

förordningen angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker

och dels frågan om bibehållande av nu gällande skärpningar i fråga om

beskattningen av vin, maltdrycker, läskedrycker och tobaksvaror samt nöjesskatten

för biograf föreställningar och varuskatten ävensom beträffande

statsverkets andel i totalisator-, tips- och lotterimedel.

Kungl. Maj :ts förslag i nu föreliggande proposition angående beskattningen

av bensin och brännoljor behandlar utskottet i sitt samtidigt härmed

avgivna betänkande nr 51.

Vad slutligen beträffar propositionen såvitt angår förslaget om det procenttal,

varmed statlig inkomstskatt för skattskyldiga, som avses i 10 § 1

inom. förordningen om statlig inkomstskatt, skall ingå i preliminär skatt

för budgetåret 1950/51 samt förslaget till beräkning av inkomsterna å driftbudgeten

för samma budgetår kommer utskottet att senare behandla dessa

förslag i sitt betänkande angående beräkning av bevillningarna för budgetåret

1950/51 in. m.

Till behandling i sammanhang med förevarande proposition har utskottet

upptagit den vid riksdagens början väckta motionen 11:113 av

herrar Persson i Landafors och Hagberg i Luleå, vari hemställts, »att riksdagen

måtte upphäva de vid 1948 års riksdag antagna förordningarna

om skatteskärpning på spritdrycker, vin, maltdrycker, läskedrycker, tobaksvaror,

nöjen, chokladvaror, kemisk-tekniska preparat m. m., bensin, brännoljor,

papper, tipsmedel, lottsedlar och totalisatormedel».

Beträffande det i motionen framförda yrkandet om upphävande av till1

äggsskatterna å bensin och brännoljor redovisar utskottet sitt ställnings- 1

1 Senaste lydelse av förordningen se 1933:399, 1937:246, 1941:254, 1943:257 och 316 samt

1948: 18.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50. 3

tagande till detsamma i sitt nyssnämnda betänkande nr 51. Yrkandet i övrigt

kommer utskottet att taga ställning till i detta betänkande.

Rörande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda yrkandet,

får utskottet hänvisa till motionen.

I propositionen har lämnats en redogörelse för vissa spörsmål

angående den indirekta beskattningen. Av denna redogörelse

framgår följande:

Vid 1958 års riksdag (vårsessionen) behandlades ett flertal förslag till

skatteskärpningar på den indirekta beskattningens område, genom vilka

skatteskärpningar åsyftades att uppnå en överbalansering av budgeten för

budgetåret 1948/49. Dessa förslag hade i första hand utarbetats inom 1947

års konsumtionsskatteberedning. Enligt direktiven för denna beredning borde

eftersträvas att ernå en överbalansering av budgeten för budgetåret 1948/

49 av sådan storleksordning, att utgifterna å kapitalbudgeten därigenom

täcktes. I beredningens förslag, vilka framlades i särskilda skrivelser till

Kungl. Maj :t den 20 december 1947 och den 18 mars 1948, uttalades under

hänvisning till vad i direktiven sålunda anförts, att beredningen vid fullgörandet

av sitt uppdrag ansett, att ett belopp om cirka 500 miljoner kronor

borde för budgetåret 1948/49 tillföras statsverket genom skärpt indirekt beskattning.

Beträffande den närmare innebörden av de år 1948 på grundval av konsumtionsskatteberedningens

förslag genomförda skatteskärpningarna tillåter

sig utskottet hänvisa till propositionen (s. 14—16).

Av nedanstående tabla — som finnes intagen i 1949 års bevillningsutskotts

betänkande nr 38 (s. 13) —- framgår dels de varuslag och skaltetitlar

som avsågos med ifrågavarande skärpningar på den indirekta beskattningens

område dels ock storleken av den inkomstökning för statsverket

som skatteskärpningarna enligt beräkning den 1 juni 1948 skulle medföra

för budgetåret 1948/49.

Varuslag m. m.

Inkomstökning (för helt

budgetår enligt beräk- ning i juni 1948)

milj. kr.

1) Spritdrycker........................

56

2) Vin....................

6

3) Maltdrycker (inkl. lagrat svagdricka).

17

4) Läskedrycker ...................

10-4

5) Tobaksvaror ..................

50

6) Nöjesskatt........................

23

7) Varuskatt..........................

39

8) Bensin och brännoljor..............

209-25

9) Totalisatormedel....................

7

10) Tipsmedel..........................

10

11) Lotteri medel........................

25

12) Pappersskatt ......................

48

Summa

500''06

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Då vid 1948 års riksdag framlades förslag till omförmälda skatteskärpningar

framhölls särskilt av vederbörande departementschef att skärpningarna,

som åsyftade att åstadkomma den överbalansering av budgeten som

i dåvarande läge finge anses ofrånkomlig, vore av tillfällig natur och att frågan

om skatteskärpningarnas fortbestånd med hänsyn härtill borde prövas

av 1949 års riksdag. Vid riksdagsbehandlingen av nu ifrågavarande förslag

underströk 1948 års bevillningsutskott detta uttalande, och riksdagen

godkände vad utskottet anfört härutinnan.

1 statsverkspropositionen till 7949 års riksdag uttalade dåvarande chefen

för finansdepartementet i fråga om den samhällsekonomiska balansen och

budgeten, att de vid 1948 års riksdag beslutade extraordinära skattehöjningarna

— med ett ur statsfinansiell synpunkt oväsentligt undantag (totalisatormcdlen)

— borde bibehållas, varemot några ytterligare höjningar

av dessa skatter icke föresloges i statsverkspropositionen.

1 propositionen den 28 januari 1949 (nr 24) med förslag till förordning

om fortsatt giltighet av förordningen angående omsättnings- och utskänkningsskatt

å spritdrycker — i vilken proposition närmare behandlades frågan

huruvida skärpningarna i den indirekta beskattningen borde bestå även

för tiden efter juni 1949 — anförde dåvarande chefen för finansdepartementet,

att enligt hans uppfattning borde de vid 1948 års riksdag beslutade

skattehöjningar — med undantag av totalisatormedlen -— oförändrade fortbestå

under budgetåret 1949/50. De ifrågavarande skatteskärpningarnia vore

i flertalet fall formellt icke tidsbegränsade utan hade fastställts att gälla

tills vidare. Endast skatterna å spritdrycker och papper vore tidsbegränsade

och gällde till och med den 30 juni 1949. Med undantag för sistnämnda

båda skatter erfordrades sålunda intet formligt beslut av riksdagen för ett

fortsatt uttagande av de skärpta skatterna. I enlighet med vad som förutsattes

av 1948 års riksdag borde emellertid 1949 års riksdag — i samband

med prövning av förslaget om fortsatt uttagande av skärpt skatt å spritdrycker

jämväl taga ställning till frågan om bibehållande under nästkommande

budgetåret 1949/50 av de skattehöjningar, som formellt vore fastställda

att gälla tills vidare. De ifrågavarande skattehöjningarna genomfördes

för att få till stånd en sådan överbalansering av budgeten, som i dåvarande

läge ansågs nödvändig. Den fråga, som riksdagen hade att taga ställning

till, avsåge sålunda i själva verket huruvida för budgetåret 1949/50 en

överbalansering av budgeten av den storleksordning, som förutsatts i statsverkspropositionen,

skulle anses erforderlig.

Vidare må nämnas, att Kungl. Maj :t i propositionen den 25 februari 1949

(nr 72) förordade bl. a. att förordningen den 11 juni 1948 (nr 283) om

pappersskatt skulle erhålla fortsatt giltighet intill utgången av juni månad

1950.

1949 års bevillningsutskott tillstyrkte i utlåtanden den 10 maj 1949 nr

38 och 39 de i propositionerna nr 24 respektive nr 72 framlagda förslagen

om fortsatt giltighet av nu ifrågavarande indirekta beskattning under bud
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

5

getåret 1949/50. I utlåtandet nr 38 underströk utskottet bl. a., att de vid

1948 års riksdag beslutade skärpningarna på den indirekta beskattningens

område vore av endast tillfällig natur och åsyftade att bidraga till överbalanseringen

av budgeten. Den omständigheten att ifrågavarande skatteskärpningar

— därest utskottets föreliggande förslag godkändes av riksdagen

— komine att erhålla en giltighetstid av något mer än två år, kunde

icke föranleda att beskattningen borde karakteriseras på annat sätt än nyss

angivits. I enlighet härmed förutsatte utskottet, att jämväl 1950 års riksdag

bereddes tillfälle att taga ställning till frågan om den skärpta beskattningens

fortbestånd. I samma betänkande har utskottet därjämte hänvisat

till att Kungl. Maj :t den 22 april 1949 bemyndigat chefen för finansdepartementet

att tillkalla sakkunniga med uppdrag att verkställa en översyn av

skatterna till staten och deras verkningar. I direktiven för dessa sakkunniga,

som sedermera tillkallats, hade anförts bl. a., att de sakkunniga hade

att taga ståndpunkt till frågan om avvecklingen av de extraordinära konsumtionsskatter

som av 1948 års riksdag beslutades såsom led i åtgärderna

till skydd för penningvärdet, Av nämnda direktiv framginge sålunda, att

trågan om fortbeståndet av skatteskärpningarna för tiden efter den 30 juni

1950 redan aktualiserats.

Bevillningsutskottets förenämnda betänkanden nr 38 och 39 godkändes

av 1949 års riksdag (skrivelserna nr 252 och 253).

Vad härefter angår frågan om skatteskärpningarnas fortbestånd

under tiden efter juni 1950 har i den nu föreliggande

propositionen nr 237 omnämnts bl. a. följande:

Såsom framgår av statsverkspropositionen till innevarande års riksdag

(Bilaga 1 s. 13) har 7949 års skatteutredning avgivit ett den 10 december

1949 dagtecknat betänkande rörande frågan om avveckling av de år 1948

beslutade extraordinära konsumtionsskatterna.

I nämnda betänkande har skatteutredningen till en början lämnat en

översikt över de extraordinära konsumtionsskatterna (betänkandet s.

1—15).

Vidare har skatteutredningen anfört vissa allmänna synpunkter

på nu föreliggande fråga. Sålunda har utredningen framhållit att den enligt

sitt uppdrag hade att undersöka den statliga beskattningens verkningar.

Tydligt vore dock, att vid en sådan undersökning statsskatterna icke kunde

betraktas isolerade utan måste ses i sammanhang med övriga skatter. Det

statliga skattetryckets skälighet finge bedömas med hänsyn till det totala

skattetrycket. Undersökningen komme därigenom att beröra även de kommunala

skatterna. Beträffande kommunalbeskattningen hade utredningen

haft att samråda med ortsavdragskommittén och att beakta de förslag denna

kommitté avsåge att framlägga.

Skatteutredningen har vidare anfört.

För utredningen har stått klart, att eu lättnad i den direkta beskattningen

för närvarande är ett samhällsintresse av utomordentligt stor betydelse.

Uppenbarligen äro dock möjligheterna att tillgodose detta intresse begrän
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

sade. Departementschefen har givit uttryck häråt, då han i direktiven för

utredningen yttrar, att önskemålet att komma fram till en lättnad i den nuvarande

skattebelastningen är lika självklart som nödvändigheten att väga

detta önskemål mot vikten av de behov, som föranleda att skatterna uttagas.

Skattebehovets avgörande roll för utredningen har även föranlett, att dess

uppdrag kommit att vidgas till en granskning av ramen för de statliga utgifterna.

Sålunda yttrade bevillningsutskottet i sitt av riksdagen godkända

utlåtande, som lades till grund för hemställan om utredningen, bl. a., att

den översyn av nu rådande skattesystem, som utskottet ville förorda, inte

kunde undgå att i viss mån vidgas till att omfatta också överväganden om

ramen för statliga utgifter. Det vore sannolikt att på detta sätt riskerna för

skiljaktiga meningar bleve större, än om utredningen strängt begränsades

till skattefrågan. Men då det praktiska syftet med utredningen uppenbarligen

vore att undersöka möjligheterna till ett lägre samlat "skattetryck och

hur en rimlig fördelning av detta skattetryck skulle ha så litet ogynnsamma

verkningar som möjligt på produktionen, syntes enligt utskottets mening

det totala omfånget av skatteintäkterna och därmed av statsutgifterna

inte kunna lämnas åsido. I enlighet härmed har utredningen preliminärt

genomgått statsutgifterna på de olika huvudtitlarna och sökt bilda sig

en uppfattning om möjligheterna att uppdraga riktlinjer för en dylik utgiftsram.

Utredningen är för närvarande icke beredd att avgiva något utlåtande

härom utan kommer att behandla dessa frågor i senare sammanhang.

Emellertid vill utredningen såsom ett resultat av sin preliminära

granskning framhålla och starkt understryka, att om över huvud taget det

med utredningen avsedda syftet skall kunna praktiskt förverkligas, det är

ett oeftergivligt villkor att statsmakterna i nuvarande läge ålägga sig den

största aktsamhet vid beslutande av nya statsutgifter eller av åtgärder, som

i andra hand kunna leda till ökade anslagskrav.

Enligt vad skatteutredningen framhållit bleve det av avgörande betydelse

för utsikterna att nå fram till vissa lättnader i den direkta beskattningen,

hur frågan om de extraordinära konsumtionsskatternas fortbestånd eller

avveckling komme att lösas. Av den tidigare redogörelsen framginge, att

dessa skatter ansetts vara av tillfällig natur och att de därför borde avvecklas

så snart de fyllt sin uppgift, d. v. s. när det ekonomiska läget icke längre

kunde anses påkalla eu mot dem svarande överbalansering av budgeten.

Emellertid kunde med hänsyn till det trängande behovet av lättnader på

den direkta beskattningens område frågan om avvecklingen numera icke

bedömas fristående från övriga skattefrågor. Omständigheter hade tillkommit,

som talade för att en total avveckling icke längre borde villkorslöst

fullföljas. Skall en lindring av någon betydelse i den direkta beskattningen

kunna förverkligas inom överskådlig tid, vore det ofrånkomligt att åtminstone

delvis låta skatteskärpningarna från år 1948 bestå. Avvecklingen finge

alltså nu ses i annat sammanhang än tidigare, nämligen såsom ett alternativ

till en sänkning av direkta skatter. Man hade att mot varandra väga

intresset av att låta de extraordinära konsumtionsskatterna helt försvinna

och behovet av lättnader i den direkta beskattningen. Ett oeftergivligt villkor

för att åtminstone delvis bibehålla de extraordinära konsumtionsskatterna

borde sålunda vara, att de medel som därigenom erhölles, icke användas

för utgiftsökningar utan reserverades för skattesänkningar. Man

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nv 50.

skulle därigenom kunna förverkliga de mest trängande reformerna på den

direkta beskattningens område. Endast ur denna synpunkt kunde det anses

motiverat att förlänga giltighetstiden för ifrågavarande konsumtionsskatter,

sedan deras egentliga syfte icke längre är för handen. Såsom departementschefen

i direktiven för utredningen anmärkt hade en lättnad i kommunalbeskattningen

för huvudmassan av mindre inkomststagare ansetts mera

trängande än övriga skattefrågor. Utredningen delade denna mening. Tydligt

vore, att de kommunala ortsavdragen för närvarande vore helt otillräckliga

och att en bättre överensstämmelse mellan dem och de statliga

vore i hög grad påkallad. En reform i denna riktning kunde emellertid icke

genomföras utan att staten på ett eller annat sätt trädde emellan och svarade

för vissa kostnader. Lösningen av dessa spörsmål vore en ortsavdragskommitténs

uppgift. Enligt vad utredningen inhämtat av ortsavdragskommittén

kunde det förutsättas, att vid en dylik omarbetning av de kommunala

ortsavdragen familjeavdragen för barn skulle bortfalla och kompenseras

genom en ökning av de statliga barnbidragen. I svagare inkomstlägen

hade familj eavdragen för barn vid den kommunala taxeringen för närvarande

icke alltid kunnat utnyttjas. En förhöjning av de statliga barnbidragen

på bekostnad av bibehållna extraordinära konsumtionsskatter kunde

därför i viss mån uppväga de mindre lämpliga verkningar, dessa konsumtionsskatter

kunde medföra för dylika inkomstlägen. Enligt vad ortsavdragskommittén

meddelat utredningen beräknades en omläggning av de

kommunala ortsavdragen i förening med ökade barnbidrag (från 260 till

300 kronor) draga en kostnad för statsverket av omkring 200 miljoner kronor.

Enligt vad utredningen vidare anfört förutsatte utredningen sålunda, att

de medel, som erhölles genom att de extraordinära konsumtionsskatterna

tillätes helt eller delvis fortbestå, i första hand användas till att höja de

skattefria ortsavdragen vid den kommunala inkomstbeskattningen, så att

dessa bringades i bättre överensstämmelse med de statliga avdragen. Den

stora gruppen mindre inkomsttagare skulle därigenom beredas kompensation

för de extraordinära konsumtionsskatter, som bibehölles. Utöver en

sådan kommunal skattereform, vars skattelindrande effekt komme att inskränka

sig till de lägre inkomstskikten, erfordrades emellertid jämkningar

av den direkta statsbeskattningen innebärande lättnader av mera allmän

omfattning. På vad sätt och i vilken utsträckning dylika lättnader lämpligen

kunde och borde genomföras skulle utredningen i ett kommande sammanhang

närmare yttra sig om, varvid utredningen även komme att redovisa

resultatet av sina undersökningar rörande den direkta statsbeskattningens

verkningar. Redan på detta stadium ville utredningen emellertid

lia deklarerat sin uppfattning om dessa skattelättnaders primära betydelse.

Av det nu sagda framginge, att utredningen funne eu sänkning av de direkta

skatterna, såväl kommunala som statliga, vara ett intresse, som borde

gå före önskemålet om alt helt avveckla de extraordinära konsumtionsskatterna.

Ett villkorslöst återförande av den indirekta beskattningen till dess

läge före år 1948 tedde sig för närvarande mindre nödvändigt än tidigare.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Vad utredningen sålunda uttalat gällde dock icke samtliga de extraordinära

konsumtionsskatterna. Eu avvägning av detta slag uteslöte icke ett partiellt

avskaffande av dem. Beträffande vissa av dem kunde behovet av en återgång

helt eller delvis till förhållandena före år 1948 te sig så starkt, att det

måste givas företräde. 1 detta hänseende hade utredningen funnit sig böra

draga en skiljelinje mellan sådana extraordinära konsumtionsskatter, som

i stor utsträckning träffade en oumbärlig konsumtion och sådana, som drabbade

en mera umbärlig. Tilläggsskatterna på bensin och brännoljor liksom

även pappersskatten intoge i detta avseende en särställning, som gjorde att

villkoret om en framtida avveckling hade större tyngd för dem än för de

andra skatterna.

Till grund för skatteutred ningens förslag har utredningen

härefter verkställt eu uppdelning av nu förevarande indirekta skatter i dels

sådana skatter, som enligt utredningen borde bibehållas, och dels sådana

skatter som föresloges skola helt eller delvis avvecklas.

Till den förstnämnda gruppen har skatteutredningen hänfört de extraordinära

konsumtionsskatterna på spritdrycker, vin, maltdrycker, läskedrycker,

tobak, biografföreställningar (nöjesskatt), choklad- och konfityrvaror

samt vissa kemisk-tekniska preparat (varuskatt) ävensom totalisator-,

tips- och lotterimedel. Enligt vad skatteutredningen anfört vore nu nämnda

skatter sådana vilka finge anses träffa en icke oumbärlig konsumtion. Utredningen

föresloge, att de bibehölles oförändrade. De för utredningen tillgängliga

uppgifterna rörande influtna skattebelopp in. in. hade icke synts

utredningen giva skäl för annat ställningstagande. Beträffande tobaksskatten

hade skattens konstruktion föranlett önskemål om en översyn och omarbetning.

Utredningen hade emellertid ur sin synpunkt icke haft anledning

ingå på frågan om skattens tekniska utformning. Det belopp, som genom

skatternas bibehållande borde kunna disponeras för nedsättning av

direkta skatter, kunde beräknas till omkring 230 miljoner kronor.

Vad angår beskattningen av bensin och brännoljor ävensom pappersskatten

har skatteutredningen föreslagit dels att tilläggsskatterna på bensin och

brännoljor avvecklades och i samband därmed de ordinarie skatterna på dessa

drivmedel fastställdes till 25 öre litern för bensin och 20 öre litern för

brännoljor samt tillika frågan om en skärpning av fordonsskatten för vissa

tyngre fordon toges under övervägande dels ock att pappersskatten avvecklades

och i samband därmed en särskild skatt infördes på tidskrifter med

huvudsaklig förströelsekaraktär.

I anslutning härtill må nämnas, att Ivungl. Maj :t i propositionen nr 193

till innevarande års riksdag framlagt förslag till förordning angående upphävande

av förordningen om pappersskatt. Sistnämnda proposition, som behandlats

i bevillningsutskottets betänkande nr 41, har bifallits av riksdagen.

Vad härefter angår frågan om fortsatt giltighet av förordningen

angående o in sätt ni n g s- och utskänkningsskatt

å spritdrycker får utskottet hänvisa till nu förevarande proposition

nr 237 (s. 24).

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

9

I statsverkspropositionen till 1950 års riksdag (Bilaga

1 s. 13 tf.) har departementschefen berört 1949 års skatteutredningsförslag

i fråga om de år 1948 införda extra konsumtionsskatterna och därvid

redogjort för grunderna för uttagandet av dessa skatter. I anslutning

därtill har departementschefen anfört bl. a. följande:

»Vid införandet av de extra konsumtionsskatterna betonades, att de vore

avsedda som ett led i vidtagna åtgärder till skydd för penningvärdet och

intäkterna skulle i överensstämmelse härmed icke få användas för bestridande

av statsutgifter utan uteslutande avses för överbalansering av budgeten.

Denna förutsättning underströks, då eu förlängning av giltighetstiden

för de extra konsumtionsskatterna beslöts vid 1949 års riksdag. Det nya

läge, som uppkom efter devalveringen i september 1949, föranledde dock ett

i viss mån ändrat ställningstagande, och de vid höstsessionen beslutade subventionerna

komma sålunda att ta i anspråk en del av intäkterna av de

extra konsumtionsskatterna. Detta kan dock icke anses strida mot den penningpolitiska

motiveringen för skatterna, då ju subventionerna ha till uppgift

att skapa förutsättningar för en fortsatt inkomststabilisering. Beträffande

intäkterna av de extra konsumtionsskatterna torde även för nästa

budgetår böra gälla, att de icke få tas i anspråk för andra ändamål än subventioner

av nyss nämnd karaktär. Då i riksstatsförslaget icke upptagits

några anslag för dylika subventioner, enär äskanden härom ansetts böra

föreläggas riksdagen först vid en senare tidpunkt när medelsbehovet närmare

kan bedömas, böra intäkterna av de extra konsumtionsskatterna tills

vidare motsvaras av en lika stor överbalansering. Riksstatsförslaget har sålunda

utarbetats med utgångspunkt från att ingen del av intäkterna av de

extra konsumtionsskatterna får tas i anspråk för bestridande av utgifter,

som äro uppförda i det nu framlagda förslaget till riksstat.»

I nu föreliggande proposition nr 237 har departementschefen

— efter en allmän redogörelse för budgetläget — behandlat frågan

om en sänkning av bensinskatten och återverkningarna på budgeten av en

skattesänkning i nämnda hänseende. Härefter bar departementschefen anfört

följande:

I detta budgetläge finner jag icke anledning att närmare gå in på frågan

om sänkning av övriga indirekta skatter eller de direkta skatterna. Jag anser

sålunda budgetläget icke nu möjliggöra ytterligare skattesänkningar utöver

borttagandet av pappersskatten och sänkningen av bensinskatten. Vidare

förordar jag denna dag — i proposition med förslag till lag om ändring

i kommunalskattelagen — att åtgärder vidtagas i syfte att sänka kommunalskatterna,

vilket bl. a. medför betydande utgifter för statsverket. Möjligheterna

till ytterligare skattesänkningar bli beroende på den fortsatta

utvecklingen av statens inkomster och utgifter, som f. n. är mycket svår

att beräkna. Så mycket står dock klart, att fortsatta skattesänkningar kunna

uppnås endast om en stor återhållsamhet iakttages i fråga om nya statsutgifter.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Utskottet. I den nu föreliggande propositionen den 31 mars 1950 nr 237

har förslag framlagts till slutlig reglering av riksstaten för budgetåret 1950/

51. Vid sina överväganden rörande den närmare utformningen av riksstaten

har föredragande departementschefen även tagit ställning till bl. a. frågan,

huruvida de vid 1948 års riksdag genomförda skärpningarna på den indirekta

beskattningens område i syfte att överbalansera budgeten böra avvecklas

med utgången av innevarande budgetår eller helt eller delvis bestå

jämväl under budgetåret 1950/51.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår att utskottet i detta betänkande

kommer att behandla endast frågan rörande den år 1948 införda

skärpta indirekta beskattningen, dock med undantag för skärpningarna i

beskattningen av bensin och brännoljor. I anslutning härtill må erinras om

att pappersbeskattningen genom beslut av innevarande års riksdag upphävts

med utgången av april månad 1950.

I propositionen har lämnats en närmare redogörelse för de skatteskärpningar

som i penningpolitiskt syfte genomfördes vid 1948 års riksdag och

som i huvudsakliga delar fortfarande bestå. Omfattningen av dessa skatteskärpningar

och storleken av de beräknade inkomstökningarna för statsverket

— cirka 500 miljoner kronor — framgår av den i detta betänkande intagna

tablån å s. 3.

Utskottet har sålunda att nu taga ställning till frågan, huruvida 1948

års skatteskärpningar skola fortbestå även efter utgången av budgetåret

1949/50 såvitt angår följande på riksstatens driftbudget upptagna varuslag

och inkomsttitlar, nämligen

1) spritdrycker,

2) vin,

3) maltdrycker, inklusive lagrat svagdricka,

4) läskedrycker,

5) tobaksvaror,

6) nöjesskatt,

7) varuskatt,

8) totalisatormedel,

9) tipsmedel, samt

10) lotterimedel.

Beträffande den statsfinansiella betydelsen av de extra konsumtionsskatter,

varom i detta betänkande är fråga, torde utskottet få hänvisa till att sagda

skatter för vart och ett av budgetåren 1948/49 och 1949/50 beräknats tillföra

statsverket en intäkt av 240 miljoner kronor.

Vid införandet av den extra konsumtionsbeskattningen uttalade 1948 års

bevillningsutskott — liksom dåvarande departementschefen — att denna

beskattning, som ju förordats i syfte att åstadkomma en överbalansering av

budgeten och icke för att täcka löpande statsutgifter, borde vara av endast

tillfällig natur. Ett uttalande av samma innehåll gjordes av 1949 års bevillningsutskott,

som i samband därmed förklarade sig förutsätta att jämväl

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

11

1950 års riksdag erhölle tillfälle att taga ställning till frågan om den skärpta

beskattningens fortbestånd.

1 statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har departementschefen

beträffande de extra konsuinlionsskatterna framhållit, att intäkterna

av dessa skatter visserligen vore avsedda uteslutande för överbalansering av

budgeten men att det nya läge, som uppkom efter devalveringen i september

1949, föranledde ett i viss mån ändrat ställningstagande. Enligt vad departementschefen

vidare anförde komme sålunda de vid 1949 års riksdag under

höstsessionen beslutade subventionerna att taga i anspråk en del av

intäkterna av berörda skatter, vilket dock icke kunde anses strida mot den

penningpolitiska motiveringen för skatterna då ju subventionerna hade

till uppgift att skapa förutsättningar för en fortsatt inkomststabilisering.

Intäkterna av de extra konsumtionsskatterna under budgetåret 1950/51

borde enligt departementschefen icke få tagas i anspråk för andra ändamål

än subventioner av nyss nämnd karaktär.

I enlighet härmed ha i riksstaten för nästkommande budgetår upptagits

intäkter av de extra konsumtionsskatterna (med undantag av papperskatten

samt tilläggsskatterna å bensin och brännoljor) till ett beräknat belopp

om 240 miljoner kronor.

I samband med framläggandet av förslaget till slutlig reglering av riksstaten

för budgetåret 1950/51 har departementschefen i propositionen nr 237

särskilt behandlat frågan om borttagandet av pappersskatten och sänkning

av bensin- och brännoljeskatterna; och härvid har departementschefen understrukit,

att budgetläget icke möjliggjorde några skattesänkningar på andra

områden. Någon ändring i fråga om uttagandet av nyssnämnda inkomstbelopp

om 240 miljoner kronor har alltså icke ifrågasatts i propositionen nr

237.

På sätt framgår av den förut lämnade redogörelsen har i motionen II: 113

av herrar Persson i Landafors och Hagberg i Luleå yrkats, att samtliga

extra konsumtionsskatter som infördes år 1948 måtte upphävas.

För egen del vill utskottet framhålla, att från bevillningsutskottets sida

städse understrukits att de vid 1948 års riksdag beslutade extra konsumtionsskatterna

vore av tillfällig natur och icke hade annat syfte än att bidraga

till budgetens överbalansering. Såsom departementschefen framhållit

har emellertid läget numera förändrats i anledning av den under hösten

1949 genomförda devalveringen, som i sin tur nödvändiggjorde införandet

av statliga subventioner till betydande belopp. Därjämte har tillkommit den

omständigheten, att med hänsyn till behovet av lättnader på den direkta beskattningens

område frågan om avvecklingen av den extra konsumtionsbeskattningen

numera måste ses i annat sammanhang än tidigare, nämligen

såsom ett alternativ till en sänkning av de direkta skatterna. Såsom framgår

av den ovan lämnade redogörelsen har 1949 års skatteutredning ansett

en sänkning av de direkta skatterna vara ett intresse, som borde gå före

önskemålet om att helt avveckla de extra konsumtionsskatterna. Även utskottet

har samma uppfattning. I anslutning härtill vill utskottet erinra om

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nv 50.

att redan innevarande års riksdag har att taga ställning till frågan om sänkning

av den direkta beskattningen genom höjning av de kommunala ortsavdragen.

Utskottet avstyrker förty motionen II: 113, till de delar densamma upptagits

till behandling i detta betänkande.

De extra konsumtionsskatter som avses i detta betänkande äro, med undantag

för beskattningen av spritdrycker, formellt icke tidsbegränsade utan

ha fastställts att gälla tills vidare. Vad angår beskattningen av spritdrycker

har utskottet icke funnit anledning till erinran mot det vid propositionen

nr 237 fogade förslaget till förordning om fortsatt giltighet av förordningen

den 8 juni 1923 (nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å

spritdrycker. Beträffande övriga skatter som nyss nämnts erfordras icke

något formellt beslut av riksdagen för ett fortsatt uttagande av desamma;

dock bör från riksdagens sida göras ett särskilt uttalande att riksdagen icke

har något att erinra emot ett bibehållande av nu berörda skatter.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med godkännande av Kungl. Maj :ts

proposition nr 237 i de delar propositionen behandlas i detta

betänkande,

1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni

1923 (nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt

å spritdrycker,

2) förklara sig icke hava något att erinra emot ett bibehållande

av de under innevarande budgetår gällande skärpningarna

i den indirekta beskattningen m. m. i den män

dessa skärpningar avse

a) beskattningen av vin,

b) beskattningen av maltdrycker,

c) beskattningen av läskedrycker,

d) beskattningen av tobaksvaror,

e) nöjesskatten,

f) varuskatten,

g) statsverkets andel i totalisator-, tips- och lotterimedel;

samt

B) att motionen II: 113 av herrar Persson i Landafors och

Hagberg i Luleå, i de delar motionen upptagits till behandling

i detta betänkande, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 4 maj 1950.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

13

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Gustaf Elofsson, Velander,

Heuman, Niklasson, Falk, Ramberg, Petrén och Damström samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,

Jonsson i Skedsbygd, Ivristensson i Osby, Hagberg i Malmö, Sjölin, Bladh,

Allard och Kärrlander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:195 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ■proposition nr 237, såvitt propositionen avser förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordning s. 1 i texten