Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nr 237, såvitt propositionen avser förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1929

1950-05-04 · 28 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1950:51, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nr 237, såvitt propositionen avser förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1929

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

1

Nr 51.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition nr 237, såvitt propositionen avser förslag

till förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen

den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt

å bensin och motorsprit, m. m., jämte i ämnet väckta

motioner.

I en den 31 mars 1950 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 237, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen — såvitt propositionen upptages till behandling i förevarande

betänkande — att

A) antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj

1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit;

2) förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1935 (nr

142) angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor;

samt

B) bemyndiga Kungl. Maj:t att beträffande sådan för försäljning avsedd

bensin, för vilken bensinskatt erlagts enligt hittills gällande bestämmelser,

meddela föreskrifter om restitution med 20 öre för liter.

De ovannämnda författningsförslagen äro av följande lydelse:

1) Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj

1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 3 maj 1929 om särskild

skatt å bensin och motorsprit* 1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

Gällande lydelse:

1 §•

För bensin, som till riket införes

eller här tillverkas, skall, i den ord
-

Föreslagen lydelse:

1 §•

För bensin, som till riket införes

eller här tillverkas, skall, i den ord
-

1 Senaste lydelse se 1945: 737 (omtryckt 1948:368).

1 Dihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 51.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

ning nedan stadgas, erläggas särskild

skatt av aderton öre för liter. Skatt

skall dock icke utgå för mineraloljeprodukt,

som införes för att vid oljeraffinaderi

användas uteslutande såsom

råvara vid tillverkning av bensin.

För motorsprit skall erläggas

särskild skatt av sex öre för liter.

I denna —---såsom motorsprit.

ning nedan stadgas, erläggas särskild

skatt av tjugufem öre för liter. Skatt

skall dock icke utgå för mineraloljeprodukt,

som införes för att vid oljeraffinaderi

användas uteslutande såsom

råvara vid tillverkning av bensin.

För motorsprit skall erläggas särskild

skatt av sex öre för liter.

I denna--— såsom motorsprit.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 5 mars 1948 (nr 81)

om tilläggsskatt å bensin.

2) Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1935

(nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil

använda brännoljor.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 3 maj 1935 angaende skatt

å vissa för drivande av automobil använda brännoljor1 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

Gällande lydelse:

1 §•

För sådan petroleumprodukt

(brännolja), som användes för drivande

av automobil och för vilken

icke utgår skatt enligt 1 § förordningen

den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild

skatt å bensin och motorsprit,

skall, enligt vad nedan stadgas, erläggas

skatt av fjorton öre för liter.

Med automobil —--såsom au
tomobil.

Föreslagen lydelse:

1 §•

För sådan petroleumprodukt

(brännolja), som användes för drivande

av automobil och för vilken

icke utgår skatt enligt 1 § förordningen

den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild

skatt å bensin och motorsprit,

skall, enligt vad nedan stadgas, erläggas

skatt av tjugu öre för liter.

Med automobil----såsom au
tomobil.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 5 mars 1948 (nr 83)

om tilläggsskatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor.

1 Senaste lydelse se 1945:738.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

3

Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen:

a) motionen II: 569 av herrar Jansson i Kalix och Staxäng, vari hemställts,

»att riksdagen måtte besluta en sådan konstruktion av skattesatserna på

bensin och brännoljor att de från och med den 1 januari 1951 bliva

Bensin Brännolja

ordinarie skatt........... 18 öre 14 öre

tillfällig skatt............. 7 » 6 »

Summa 25 öre 20 öre

och att vederbörande utskott får i uppdrag att utarbeta den härför erfor
derliga

lagtexten»; samt

b) motionen 11:577 av herrar Vigelsbo och Pettersson i Ersbacken, vari

hemställts, »att riksdagen måtte besluta att nuvarande lydelse av paragraf

1 i förordningen den 3 maj 1929 om särskild skatt å bensin och motorsprit

och av paragraf 1 i förordningen den 3 maj 1935 angående skatt å vissa för

drivande av automobil använda brännoljor må förbli oförändrade vid upphävandet

av bestämmelserna om tilläggsskatten».

Till behandling i sammanhang med nu föreliggande proposition, till den

del densamma är föremål för utskottets ställningstagande i förevarande betänkande,

har utskottet upptagit jämväl följande vid riksdagens början

väckta motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna I: 5 av herr Elon Andersson in. fl. och II: 5

av herr Ohlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att senast

den 1 juli 1950 sänka tilläggsskatten å bensin med 20 öre samt att senast

från samma datum sänka tilläggsskatten å vissa för drivande av automobil

använda brännoljor med 14 öre»;

2) de likalydande motionerna I: 28 av herr förste vice talmannen Gränebo

m. fl. och II: 32 av herr Hedlund i Rådom m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta, att tilläggsskatten på bensin och brännoljor avskaffas

och att skatten på bensin fastställes till 25 öre och på brännoljor till 20 öre

per liter senast från den 1 juli 1950»;

3) de likalydande motionerna I: 322 av herr Andrén m. fl. och II: 374 av

herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte dels besluta

att tilläggsskatten å bensin och brännoljor sänkes med minst 20 resp. 14

öre senast vid ingången av budgetåret 1950/51, dels uttala att den återstående

delen av tilläggsskatten snarast bör avskaffas»; samt

4) motionen II: 113 av herrar Persson i Landafors och Hagberg i Luleå,

vari hemställts bl. a., att riksdagen måtte upphäva de vid 1948 års riksdag

antagna förordningarna om skatteskärpning på bensin och brännoljor.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, lår utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:5, 1:28, II: 113, 11:374, 11:569 och 11:577.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

Vad angår frågan om tillkomsten av lagstiftningen rörande

den skärpta beskattningen av bensin (inklusive

bränn olja) må erinras om att denna beskattning ingått i de skatteskärpningar,

som vid 1948 års riksdag beslutades i syfte att uppnå en överbalansering

av budgeten.

Beträffande frågan om dessa skatteskärpningars behandling vid 1948 års

riksdag får utskottet hänvisa till sitt betänkande nr 50 (s. 3).

I fråga om den ställning som 1949 års riksdag intog till spörsmålet om

den skärpta bensinbeskattningens fortbestånd må följande nämnas.

Dåvarande departementschefen uttalade i propositionen nr 24 till 1949

års riksdag med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen

angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker, att de vid

1948 års riksdag beslutade skattehöjningarna — med ett ur statsfinansiell

synpunkt oväsentligt undantag (totalisatormedlen) -— borde fortbestå oförändrade

under budgetåret 1949/50. Härvid framhöll departementschefen,

att den i propositionen nr 24 behandlade frågan i själva verket innebure

att riksdagen finge taga ställning till huruvida en fortsatt överbalansering

av budgeten skulle anses erforderlig.

I anledning av propositionen nr 24 väcktes bl. a. följande fyra motioner,

nämligen dels de likalydande motionerna I: 232 av herr Näsgård m. fl. och

II: 295 av herr Jonsson i Skedsbygd in. fl. samt de likalydande motionerna

I: 233 av herr Carl Eric Ericsson m. fl. och II: 298 av herr Birke m. fl.

med yrkande om upphävande från och med den 1 juli 1949 av tilläggsskatterna

å bensin och brännoljor dels ock de likalydande motionerna I: 298

av herr Bergvall in. fl. och II: 379 av herr Ohlin m. fl., däri hemställdes —

förutom att den statliga inkomstskatten måtte sänkas med 10 procent för

senare delen av budgetåret 1949/50 —- att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t ville hemställa om omedelbara åtgärder för bensinransoneringens

avskaffande.

1949 års bevillningsutskott yttrade i sitt betänkande nr 38 bl. a. följande:

Såvitt utskottet kunnat finna skulle ett borttagande från och med den

1 juli 1949 av den skärpta bensin- och brännoljebeskattningen medföra ett

betydande inkomstbortfall för statsverket under nästkommande budgetår.

Enligt för utskottet tillgängliga siffror kan totalkonsumtionen av bensin

under sagda budgetår —- med bibehållen ransonering — beräknas till

750 000 kubikmeter, för vilken bensinmängd tilläggsskatten uppgår till 202,5

miljoner kronor. I statlig verksamhet — försvaret, de af färsdrivande verken

in. fl. — kan den kvantitet bensin, för vilken skatt utgår, beräknas

till omkring 60 000 kubikmeter; och för denna kvantitet utgör tilläggsskatten

något över 16 miljoner kronor. Då tilläggsskatterna å bensin och

brännoljor kunna beräknas till totalt omkring 210 miljoner kronor, skulle

nettoinkomstbortfallet för nästkommande budgetår genom tilläggsskatternas

upphävande från och med den 1 juli 1949 kunna uppskattas till omkring

190 miljoner kronor.

Enligt utskottets mening skulle ett inkomstbortfall av denna storleksordning

avsevärt försvåra strävandena att uppnå en samhällsekonomisk balans.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

5

I nuvarande läge synes det vara i hög grad angeläget att en betryggande

överbalansering av budgeten äger rum; enligt utskottet måste fördelen härav

vara större än de nackdelar, som äro förenade med ett bibehållande under

ytterligare ett år av den skärpta bensin- och brännoljebeskattningen.

Härvid har utskottet fäst avseende vid särskilt den omständigheten, att nu

berörda nackdelar uppenbarligen göra sig starkast gällande under tiden

närmast efter skatteskärpningarnas ikraftträdande och framträda med

mindre styrka efteråt sedan framför allt prisförhållandena någorlunda stabiliserats.

Av olika skäl torde det ej vara lämpligt att välja den lösningen,

att ifrågavarande tilläggsskatter borttagas i etapper och att skatterna således

endast delvis upphävas från och med den 1 juli 1949. Med hänsyn härtill

— och oavsett frågan huruvida bensinransoneringen bör upphävas omedelbart

eller icke — tillstyrker utskottet, att den vid 1948 års riksdag genomförda

skärpta beskattningen av bensin och brännoljor får fortbestå — helt

oförändrad — även under tiden den 1 juli 1949—den 30 juni 1950.

Beträffande vidare det motionsvis framförda yrkandet om bensinransoneringens

avskaffande avstyrkte 1949 års bevillningsutskott detsamma.

Till samma utskotts betänkande anfördes två olika reservationer. I den

ena reservationen (av herrar Velander, Wehtje, Niklasson, Jonsson i Skedsbygd

och Hagberg i Malmö) föreslogs upphävande av tilläggsbeskattningen

å bensin och brännoljor från och med utgången av juni månad 1949. Den

andra reservationen (av herrar Petrén, Sandberg, Kristensson i Osby och

Persson i Svensköp) avvek från utskottets betänkande allenast därutinnan,

att i reservationen hemställdes om skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran

om åtgärder för bensinransoneringens omedelbara avskaffande.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Vad angår frågan om fortbeståndet av s katteskärpningarna

på den indirekta beskattningens område under

tiden efter juni 1950 har i propositionen nr 237 lämnats en redogörelse

för ett av 1949 års skatteutredning den 10 december 1949 avgivet betänkande

i ämnet. I fråga om innehållet i betänkandet i denna del hänvisas

till utskottets betänkande nr 50 (s. 5—8).

1949 års skatteutredning har därjämte särskilt behandlat frågan om t i 11- läggss katterna på bensin och brännoljor. I detta hänseende

har skatteutredningen anfört bl. a. följande:

Skatteskärpningen år 1948 på drivmedel till motorfordon ansågs vid sin

tillkomst tjäna ett dubbelt syfte. Å ena sidan utgjorde den ett led i strävandena

att åstadkomma ett budgetöverskott för att hålla nere köpkraften och å

andra sidan syftade den till att åstadkomma en minskning av förbrukningen

av drivmedel och därigenom en besparing av utländsk valuta.

Mot den skärpta beskattningen av drivmedel ha riktats åtskilliga anmärkningar.

Bland annat har gjorts gällande, att den verkat orättvist så till vida

att den hårdast drabbat befolkningen på landsbygden, som på grund av de

långa avstånden och sämre kommunikationer ofta är mera beroende av biltransporter

än folket i tätorterna. Beskattningen har även givit anledning

till åtskilliga restitutionsspörsmål.

Skatteutredningen har härefter anfört, att främst med hänsyn till att tillläggsskatterna

på bensin och brännoljor i stor utsträckning drabbade den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

oumbärliga konsumtionen, funne utredningen, att en väsentlig sänkning av

dessa skatter borde företagas, så snart förhållandena det medgåve. Utredningen

föresloge, att en sådan nedsättning tekniskt genomfördes på det

sätt, att tilläggsskatterna helt avvecklades och de ordinarie skatterna på

drivmedlen i stället höjdes. Utredningen hade övervägt olika alternativ för

en dylik höjning och stannat för att föreslå, att skatten på bensin höjdes

från nuvarande 18 öre till 25 öre och på brännoljor från nuvarande 14 öre

till 20 öre. På samma sätt som tilläggsskatterna i enlighet med sitt syfte

tillåtits slå igenom i form av höjda konsumentpriser vore det vid en avveckling

angeläget, att denna konnne till uttryck i form av prissänkningar.

Utredningen förutsatte därför, att i möjligaste mån garantier skapades för

att sänkningen av den samlade drivmedelsbeskattningen sloge igenom i konsumentpriserna.

Även i statsutgifterna borde en motsvarande nedsättning

komma till uttryck. Enligt uttalande av 1949 års bevillningsutskott kunde

den med skatt belagda bensinkvantitet, som förbrukades i statlig verksamhet

— försvaret, de affärsdrivande verken in. fl. — beräknas till omkring

60 000 in3 och tilläggsskatten därå till något mer än 16 miljoner kronor.

Det borde tillses, att de anslagsökningar, som uppkommit i följd härav, vid

en avveckling bleve behörigen reducerade. Beträffande tidpunkten för förslagets

förverkligande funne utredningen sig icke böra göra annat uttalande än

att det borde genomföras, så snart förhållandena medgåve detta. Flera omständigheter

vore härvid av betydelse. Bl. a. finge beaktas frågan, huruvida

den nuvarande tillgången på s. k. hårdvaluta kunde anses medgiva en mot

den antagbara konsumtionsutvecklingen svarande ökning av bensinimporten.

Att med någon säkerhet beräkna denna konsumtionsutveckling vore

icke möjligt. Om med bilbeståndets nuvarande omfattning och utnyttjande

årsförbrukningen av bensin kunde antagas uppgå till 900 000 m3 skulle en

skatt av 25 öre för liter giva en årsinkomst av 225 miljoner kronor. Om

härtill lades dels skatt för brännolja, som kunde uppskattas till omkring

10 miljoner kronor, och dels fordonsskattens belopp, beräknat till 100 miljoner

kronor, skulle automobilbeskattningen inbringa tillhopa omkring 335

miljoner kronor att användas för vägväsendets behov. Utredningen hade med

denna uträkning endast velat belysa den ungefärliga storleksordningen av

de medel, som — om förslaget genomfördes — borde kunna stå till förfogande

för ifrågavarande ändamål. I detta sammanhang hade utredningen

icke räknat med sådana ökade medelsbehov, som i ett förändrat konjunkturläge

kunde uppkomma för att finansiera beredskapsarbeten i större skala

för vägväsendets räkning.

Beträffande frågan om möjligheterna att sänka bensinskatten

vid nästkommande budgetårs ingång har i propositionen

nr 237 redogjorts för viss utredning som införskaffats från försörj

ningskommissionerna. Av denna utredning framgår följande.

I en den 7 mars 1950 dagtecknad promemoria har statens bränslekommission

framlagt vissa beräkningar angående förändringarna i försörjningsläget

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

7

för flytande bränslen vid en ifrågasatt sänkning av skatten på bensin. 1 denna

promemoria har anförts, att för nästkommande budgetår kunde förbrukningen

av bensin — i förhållande till budgetåret 1949/50 — komma att

stiga från 800 000 in3 till 950 000 in3 med oförändrad skatt och till 1 050 000

in3 därest skatten skulle sänkas med 20 öre per liter. Vidare har i promemorian

framhållits, att för tillgodoseende av försörjningen med bensin och lätta

oljor under budgetåret 1950/51 komme att erfordras en ökad import för

tillhopa 42,4 miljoner kronor vid oförändrad bensinskatt och 55,2 miljoner

kronor vid en med 20 öre sänkt skatt. Dessa belopp måste beräknas utgå i

dollar. Härtill kunna konnna 5,3 respektive 6,8 miljoner kronor vid finansiering

med Marshall-inedel och tillämpande av 50 procent-regeln beträffande

tonnage.

Över nämnda promemoria har infordrat utlåtande avgivits av statens handels-

och industrikommission den 15 mars 1950. I utlåtandet har framhållits

att då en ökning av bensinförbrukningen komme att medföra krav på

ökad import mot betalning i dollar, frågan huruvida valuta kunde ställas

till förfogande för en dylik importökning borde ses mot bakgrunden av

dollarläget.

I utlåtandet har vidare anförts, att ett beslut om att redan nu belasta

importplanen för tiden den 1 juli 1950—den 30 juni 1951 med ett ytterligare

utgiftsbelopp på ca 14 miljoner kronor — som en sänkning av bensinskatten

enligt bränslekommissionens beräkningar skulle medföra -—

måste ur de synpunkter som handels- och industrikommissionen hade att

anlägga möta stora betänkligheter. Något hinder för att inrymma beloppet

i importplanen förelåge givetvis i och för sig icke, men en dylik åtgärd

komme såvitt nu kunde ses att ytterligare försämra möjligheterna till import

från Amerikas förenta stater av andra mycket betydelsefulla förnödenheter.

Det skulle därför enligt kommissionens mening vara önskvärt

om ett definitivt beslut rörande ifrågavarande skattesänkning icke träffades

förrän större klarhet vunnes om våra inkomster och utgiftsbehov i

dollar under nästa budgetår. Lämpligt syntes därför vara att Kungl. Maj :t

utverkade riksdagens bemyndigande att vidtaga erforderlig sänkning först

när förhållandena bliva sådana, att verkan därav i ifrågavarande sammanhang

mera klart kunde överblickas. Särskilt betydelsefulla faktorer vore

härvidlag Marshall-hjälpens blivande storlek och utformning samt de fortsatta

möjligheterna ätt inköpa bomull mot betalning i pund. För ett dylikt

uppskov talade även ovissheten om de verkningar, som ett friställande av

den genom den nuvarande skatten bundna köpkraften skulle kunna få

för möjligheterna att fullfölja pågående liberalisering av importen i allmänhet.

i propositionen nr 237 har departementschefen anfört följande:

»För egen del delar jag den åsikt som handels- och industrikommissionen

uttalat, nämligen att med hänsyn till att valutaläget för närvarande icke

med säkerhet möjliggör en sådan ökning av bensinimporten som torde bli

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

erforderlig vid en sänkning av bensinskatten, det ur vissa synpunkter icke

synes lämpligt att nu binda sig vid någon viss tidpunkt för en dylik skattesänkning.

Då vissa invändningar emellertid kunna anföras mot ett beslut,

som skulle innefatba en fullmakt för Kungl. Maj :t att fatta beslut om tidpunkten

för skattens sänkning, har jag ansett mig böra närmare undersöka

möjligheterna att bestämma tidpunkten för skattesänkningen. Jag

har härvid kommit till den uppfattningen, att det bör bli möjligt att i importplanen

för nästa år inrymma en viss ökning av bensinimporten, under

förutsättning att planeringen av importen redan från början kan ske med

hänsynstagande härtill. Om tidpunkten bestämmes redan till årsskiftet

1950/51 vinnes även den fördelen att prissänkningar kunna bli möjliga på

en del områden samtidigt som borttagandet av importsubventioner få en

prisstegrande effekt. I fråga om de nya skattesatsernas höjd ansluter jag

mig till de av 1949 års skatteutredning framlagda förslagen. Jag förordar

sålunda att förslag framlägges om att skattesatserna för bensin och brännoljor

fr. o. in. den 1 januari 1951 sänkes till 25 öre per liter bensin och 20

öre per liter brännolja mot för närvarande respektive 45 respektive 34 öre.

Den av mig föreslagna skattesänkningen innebär för helt år en skatteminskning

för statsverket på omkring 185 miljoner kronor vid nuvarande

förbrukning. Konsumtionsökningen vid en skattesänkning skulle enligt

bränslekommissionens beräkningar utgöra ca 100 miljoner liter per år,

motsvarande en inkomstökning på 25 miljoner kronor. Under ett halvt år

skulle intäktsminskningen därför bli ca 80 miljoner kronor. Därutöver kommer

inkomsttiteln att belastas med kostnaderna för skatterestitution för

vissa lager som finnas i landet vid skattesänkningens genomförande. Denna

skatterestitution kan beräknjas till ca 40 miljoner kronor. Inkomsttiteln

bör därför minskas i förhållande till riksräkenskapsverkets beräkningar

med 120 miljoner kronor eller från 420 till 300 miljoner kronor.

Med denna beräkning av bensinskatteintäkterna skulle de totala inkomsterna

för nästa budgetår komma att uppgå till 4 998 miljoner kronor, vilket

innebär en minskning med 140 miljoner i förhållande till statsverkspropositionen.

I enlighet med tidigare anförda beräkningar skulle utgifterna

komma att uppgå till 4 777 miljoner kronor, överskottet skulle sålunda

bli 221 miljoner kronor mot 472 miljoner kronor i statsverkspropositionen.

Av minskningen på 251 miljoner kronor sammanhänger 130 miljoner

med minskade bensinskatteintäkter, 99 miljoner kronor med utgifter

för importsubventioner — vilka utgifter förutsattes i statsverkspropositionen

men utan angivande av beloppet — samt 22 miljoner kronor med såväl

ökade utgifter som minskade inkomster i övrigt.

I statsverkspropositionen genomfördes en uppdelning av budgetöverskottet,

som hänfördes dels till den extra bensinskatten, dels till övriga extraordinära

skatter samt dels till ett ordinarie budgetöverskott. Beloppen voro

respektive 227, 240 och 5 miljoner kronor. En motsvarande uppdelning av

det nu beräknade överskottet, varvid subventionerna avräknas på överskot
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

9

tet för övriga extraordinära konsumtionsskatter, ger till resultat, att budgetöverskoltet

på 221 miljoner kronor fördelar sig med 97 miljoner på

bensinskatten och 140 miljoner på övriga extraordinära konsumtionsskatter,

medan budgeten i övrigt visar ett underskott på 16 miljoner kronor.

Jag torde vidare få beröra frågan om förbrukningen av reservationsmedel

på driftbudgeten. Såsom närmare utvecklats i årets statsverksproposition

inträdde under de första åren efter krigets slut en betydande ökning av reservationsmedelsbehållningarna.

I anslutning till de inom finansdepartementet

under hösten 1947 företagna utredningarna i reservationsmedelsIrågan

underströks i statsverkspropositionen till 1948 års riksdag angelägenheten

av att komma fram till en avveckling av denna reservationsanhopning.

En dylik avveckling påbörjades också under budgetåret 1948/49

och har därefter fortsatt. I finansplanen till årets statsverksproposition förutsattes

en fortsatt avveckling av reservationerna på driftbudgeten under

löpande budgetår, beräknad till uppåt 200 miljoner kronor. Såsom i det föregående

framhållits har riksräkenskapsverket nu uppskattat reservationsmedelsförbrukningen

under innevarande budgetår till 260 miljoner kronor.

Härvid bör emellertid beaktas, att av nämnda belopp viss del icke representerar

en motsvarande belastning av statsverkets kassa; sålunda hänför sig

den under finansdepartementet angivna medelsförbrukningen på 45 miljoner

kronor väsentligen till avskrivning av vissa tidigare lämnade utlandskrediter.

En reservationsmedelsförbrukning av den av riksräkenskapsverket

angivna omfattningen innebär, att den totala behållningen av reservationsmedel

på driftbudgeten per den 30 juni 1950 kan beräknas ha nedgått till

omkring 1 miljard kronor (avskrivningar av nya kapitalinvesteringar ej

inräknade). Därav faller omkring hälften på materielanskaffningsanslag

under fjärde huvudtiteln, vilka äro i huvudsak bundna genom vidtagna dispositionsåtgärder.

På övriga anslag fördela sig reservationsbehållningarna

med relativt begränsade belopp.

I årets statsverksproposition har förutsatts, att avvecklingen av reservationsanhopningen

på driftbudgeten kommer att fortsätta även under nästa

budgetår. Reservationsmedelsförbrukningen torde komma att uppgå till

över 100 miljoner kronor — exklusive eventuell förbrukning av reservationsmedel

på väganslagen — och komma att huvudsakligen falla på anslagen

under fjärde huvudtiteln och avskrivning av nya kapitalinvesteringar.

Med den sålunda förutsatta reservationsmedelsförbrukningen under

nästa budgetår skulle alltså driftbudgeten kunna beräknas bli ungefär reellt

balanserad under 1950/51, om man bortser från automobilskattemedlen.»

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas

följande.

I de likalydande motionerna 1: 5 och 11: 5 har anförts bl. a., att olägenheterna

av den skärpta skatten å drivmedel för motorfordon hade varit många

och kännbara för vårt trafikväsende och då särskilt för landsbygden. Skatte
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

skärpningens tillfälliga natur hade starkt understrukits av riksdagen och senast

vid 1949 års riksdag, när beslut fattades om skattens uttagande även under

budgetåret 1949/50. Innebörden av 1949 års skatteutrednings förslag i

fråga om beskattningen av bensin och brännoljor vore, att nu utgående skatter

å bensin och brännoljor skulle sänkas med 20 resp. 14 öre per liter. Det

förhållandet att utredningen icke föreslagit sänkning fullt upp till storleken

av tilläggsskatten vore föranlett av önskemålet att ökade medel ställdes till

förfogande för underhåll och förbättring av vägväsendet. Motionärerna biträdde

utredningens förslag till en väsentlig sänkning av drivmedelsskatten.

De förhållanden som motiverade den extra drivmedelsskattcns införande

hade i väsentlig mån förändrats. Ett budgetöverskott erfordrades icke i samma

utsträckning som hittills. Motionärerna ansåge, att en skattelättnad på

detta område vore så angelägen, att den borde träda i kraft senast den 1 juli

1950. I statsverkspropositionen syntes förbrukningen av bensin för budgetåret

1950/51 vara beräknad till ca 900 000 kbm. Vid en skattesänkning av

20 öre skulle skatteintäkterna nedgå med 180 milj. kr. Den genom skattesänkningen

inträdande konsumtionsökningen vore svår att ange men skulle,

uppskattad till 10 å 20 procent, å andra sidan medföra en ökning av skatteintäkterna

med 25 å 50 milj. kr. Om vidare korrigering gjordes med hänsyn

till bensinförbrukningen i statens fordon och hänsyn toges till sänkningen

av skatten å brännolja, framkomme som slutresultat att skattesänkningsförslaget

torde leda till en minskning av intäkterna med 115 å 140 milj. kronor

per budgetår. Vid föreslagen skattesänkning bleve de inflytande drivmedels-

och fordonsskatterna ändå väl tillräckliga för täckande av de i utgiftsstaten

för nästa budgetår upptagna kostnaderna för vägväsendet. Sänkningen

av drivmedelsskatten skulle, enligt vad motionärerna förutsatte, slå

igenom i konsumentpriserna. Skattelättnaderna komme då att verka sänkande

på den allmänna kostnadsnivån och därigenom minska behovet av subventioner.

Den verkliga nettobelastningen på budgeten bleve härigenom

mindre än den redovisade direkta nedgången i skatteintäkterna. Med hänsyn

till bilismens stora betydelse för näringslivet hade man rätt att vänta att den

föreslagna betydande minskningen av bensinskatten komme att utöva ett

gynnsamt inflytande på vårt ekonomiska liv och genom sina kostnadssänkande

verkningar i viss mån underlätta en ökning av exporten. På grund av

de förbättringar som inträtt under senaste tid i vårt valutaläge syntes de

valutamässiga synpunkterna icke behöva inge några större betänkligheter

mot skattesänkningen. I

I de likalydande motionerna I: 28 och II: 32 bar erinrats om departementschefens

uttalanden i statsverkspropositionen angående drivmedelsbeskattningen

och i anslutning därtill anförts bl. a. följande.

Vad först beträffade frågan om finansieringen av vägkostnaderna kunde

det ifrågasättas, huruvida den principen godtagits, att automobilskattemedlen

skulle täcka utgifterna för vägväsendet. Det torde sålunda icke kunna bestridas,

att åtskilligt vägbyggande hade tillkommit i syfte att förbinda mera

avsides liggande bygder med landet i övrigt. Detta vägbyggande måste be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

1]

traktas som ett led i strävandena att åstadkomma den förbättring av kommunikationerna

för alla folkgrupper, varom enighet sedan länge rått. Att en

gång för alla fastslå, att kostnaderna för ett vägbyggande av mera socialt

präglad karaktär under alla omständigheter skulle täckas av automobilskattemedlen,

syntes icke tillfredsställande. Samma synpunkter gjorde sig gällande

vad anginge finansieringen av beredskapsarbeten i form av vägbyggen

under en arbetslöshetskris. Det syntes rimligt, att dylika vägbyggen bekostades

av anslag till arbetslöshetens bekämpande såsom andra beredskapsarbeten.

Även om utgifterna för vägväsendet på grund av en nödvändig och av

behoven starkt påkallad utökning av vägbyggandet komme att stiga med

avsevärda belopp de närmaste åren, behövde man knappast räkna med att

bilskattemedlen icke skulle täcka dessa ökade vägkostnader. Om såsom motionärerna

förordade skatten på bensin och brännoljor sänktes enligt 1949

års skatteutrednings förslag, komme inkomsterna från bilskatten att öka

dels genom en stegring av bensinförbrukningen och dels genom en ökning

av fordonsbeståndet. Därtill komme, att utredningens förslag innebure en

viss höjning av den ordinarie skatten både på bensin och på brännoljor,

vilket medförde att statens inkomster av drivmedelsskatten i vart fall bleve

större än vad som inflöte från den nu utgående ordinarie bensinskatten.

Om man räknade med den av skatteutredningen föreslagna drivmedelsskatten,

komme intäkterna från bilskatten att även vid en måttlig höjning

av bensinförbrukningen överstiga de för nästa budgetår beräknade vägkostnaderna.

Av statsverkspropositionen framginge, att de kostnader för

vägväsendet, som skulle täckas av automobilskattemedel, utgjorde 303 milj.

kronor för budgetåret 1950/51, medan inkomsterna från den ordinarie automobilskatten

uppginge till 272 milj. kronor. Om emellertid tilläggsskatten på

bensin och oljor sänktes och bensinförbrukningen beräknades enligt skatteutredningens

förslag, kunde inkomsterna från bilskatten uppskattas till närmare

350 milj. kronor. Detta visade, att risken för att bilskattemedlen icke

skulle räcka till för ett vägbyggande av den omfattning, som planerades för

nästa budgetår, icke vore överhängande. För kommande år torde man med

tämligen stor säkerhet kunna anta, att bensinkonsumtionen och bilbeståndet

ökade ytterligare med åtföljande höjning av inkomsterna från bilskatten.

Det syntes knappast realistiskt att räkna med att kostnaderna även för en

betydande och nödvändig ökning av vägbyggandet icke skulle kunna täckas

av tillgängliga automobilskattemedel. Även om utgifterna för vägväsendet

skulle överstiga inkomsterna från bilskatterna, funnes medel reserverade

lör detta ändamål, vilka lämpligen borde användas inom de närmaste åren.

Enligt motionärernas mening borde en avsevärd lättnad i beskattningen av

bensin och oljor komma till stånd redan innevarande år. Sänkningen av bensinskatten

borde komma före varje annan sänkning av de extra konsumtionsskatter

som infördes 1948. Den tyngsta bördan av eu alltför hög drivmcdelsskatt

finge otvivelaktigt bäras av jordbruket och skogsbruket, enär de tunga

transporterna av dessa näringsgrenars produkter och förnödenheter så gott

som helt utfördes med motorfordon. Därtill komme, att en hög bensinskatt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

vore till skada för produktionen och hindrade cn lämplig spridning av näringslivet

även till landsbygden. Bilismen vore en av de faktorer, som bidragit

att stärka den mindre och den mera avsides liggande industriens konkurrenskraft

gentemot storföretagen. Om den höga bensinskatten skulle bibehållas

även för nästa budgetår, kunde man befara, att tendenserna till en

bättre differentiering av näringslivet försvagades till nackdel för landsbygden

och områden med sämre förbindelser. Vidare borde påpekas, att byggnadskostnaderna

avsevärt fördyrades genom den höga drivmedelsbeskattningen,

vilket framstode som i hög grad inkonsekvent, då staten samtidigt

genom subventioner och andra åtgärder sökte hålla dessa kostnader nere.

Motionärerna förutsatte, att sänkningen av bensinskatten sloge igenom i

konsumentpriserna, så att en lättnad i det samlade skattetrycket ernåddes.

Till stöd för de i de likalydande motionerna I: 322 och II: 37i framförda

yrkandena har anförts, att vårt valutaläge under den senaste tiden förbättrats,

och att det även kunde förmärkas en tendens till fortsatt ökning av

valutareserven. Å andra sidan behövde man icke räkna med att ett avskaffande

eller en betydande reduktion av den extra tilläggsskatten å bensin

skulle medföra större ökning av importen än som motsvarade valutor å

10 ä 20 milj. kronor. Vid sådant förhållande syntes valutasituationen icke

kunna åberopas såsom motiv för ett bibehållande av en beskattning, som

till sina verkningar vore både orättvis och skadlig. Icke heller utgjorde det

förhållandet att väganslaget ökats en tillräcklig grund för en fortsatt stor

extrabeskattning av motorismen. Det borde vidare erinras om att 1942 års

riksdag fastslagit att genom bilskatterna skulle betalas endast bilismens skäliga

andel av kostnaderna för vägväsendet och att denna andel i vägkostnaderna

för tioårsperioden 1929—1939 aldrig överstigit 70 procent. Från regeringshåll

hade dessutom vid flera tillfällen framhållits att de medel som inflöte

genom tilläggsskatt endast vore att betrakta såsom ett »lån» från motorismen,

som skulle återbetalas genom ökade väganslag. Denna bilismens fordran

uppginge redan nu till flera hundra miljoner kronor. Från högerhåll

hade i såväl motioner som utskottsreservationer flerfaldiga gånger framhållits,

att tilläggsbeskattningen av bensin och brännoljor måste anses innebära

en orättvisa för motorismen och för alla dem som vore verksamma inom

detta avsnitt av företagsamheten eller berördes därav, att den utövade ett

ogynnsamt inflytande på bl. a. transporten av jordbrukets och skogsbrukets

produkter och för samfärdseln över huvud taget, att den särskilt för dem

som bodde på avlägsna orter medförde mycket betydande kostnadsökningar

och olägenheter, att den medverkade till en snedvridning av produktionens

inriktning inom det svenska näringslivet, att den minskade exportnäringarnas

konkurrenskraft samt att den frambragte sådana kostnadsökningar

att subventionsåtgärder blivit nödvändiga inom andra näringsgrenar för att

upprätthålla en stabil prisnivå.

I förevarande motioner har vidare anförts att om den reduktion av priserna

på drivmedel, som bleve en följd av en nedsättning av tilläggsskatten,

verkligen sloge igenom i konsumentpriserna, komme detta att verka sän
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

13

kande på den allmänna kostnadsnivån. Av vad förut anförts fnamginge att

skälen för ett fullständigt slopande av tilläggsskatten vore synnerligen starka.

Med hänsyn till det av 1949 års skatteutredning anförda motivet, att

ett bibehållande av en viss mindre del av tilläggsskatten under nuvarande

förhållanden kunde anses behövligt ur budgetssynpunkt, ville motionärerna

emellertid inskränka sig till att föreslå att en sänkning av tilläggsskatten å

bensin och brännoljor med minst 20 resp. 14 öre genomfördes senast den

1 juli 1950. Det syntes motionärerna dock vara av största vikt att även återstående

delen av tilläggsskatten snarast avskaffades.

I motionen II: 569 har anförts bl. a., att utredningar hade legat till grund

vid tidigare fastställanden av den ordinarie bensinskatten. Då 1949 års

skatteutredning icke gått nämnvärt på djupet när det gällt att angiva skattesatserna

på drivmedel, syntes man, vid en sänkning av skatten på bensin

och brännoljor från och med den 1 januari 1951 till 25 öre per liter för

bensin och 20 öre per liter för brännolja, i avvaktan på en grundlig utredning

om vägväsendets finansiering och motorismens beskattning böra konstruera

skatten på sådant sätt, iatt de nuvarande ordinarie skattesatserna

bibehölles samt adderades med en tillfällig skatt om 7 respektive 6 öre.

Till stöd för det i motionen II: 577 framställda yrkandet har anförts bl. a.

följande. Den år 1948 beslutade tilläggsskatten å bensin och vissa brännoljor

hade avsetts att i sin helhet vara provisorisk. När den beslutades hade

den ingalunda avsetts ha till uppgift att lämna bidrag till statsverkets löpande

utgifter. Skatten förestavades helt av strävandena att söka åstadkomma

jämvikt mellan köpkraft och varutillgång. Så fort det önskade jämviktsläget

uppnåtts, skulle skatten åter avskaffas. Nu syntes varumarknadens

tillgångar åter täcka behov och efterfrågan, vilket väl också varit

motivet till att väsentliga lättnader i 1948 års konsumtionsskattebeslut kunnat

föreslås. Jämviktsläget hade nu i stort sett åter uppnåtts, vilket medfört

att bl. a. tilläggsskatten på bensin, motorsprit och brännoljor kunde

avskaffas. Detta vore för alla parter glädjande. Mindre glädjande vore emellertid

att departementschefen nu med stöd av en verkställd sakkunnigutredning

utnyttjade tillfället alt samtidigt höja den särskilda skatten med

7 öre per liter å bensin samt 6 öre per liter för brännolja. Detta innebure de

facto, att tilläggsskatten icke borttoges till hela sitt belopp utan kvarstode

med 7 öre per liter för bensin och med 6 öre per liter för vissa brännoljor.

Lika väl som den 1948 införda tillfälliga skatten å bensin och vissa brännoljor

varit en belastning för näringslivet under de två gångna åren komme

även den enligt förslaget bibehållna delen av 7 resp. 6 öre per liter att vara

detta för framtiden. Denna belastning hade i viss utsträckning neutraliserats

genom restitution för viktiga delar av näringslivet av tilläggsskatten. Restitution

måste därför rättvisligen få äga rum även i fortsättningen, om den

särskilda skatten nu sattes till 25 resp. 20 öre per liter. Infördes bestämmelse

om restitutionsrätt för en del av den tillfälliga skatten, som föresloges bli

opaginerad Kontrollera mot PDF

14:

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

konserverad genom höjningen av den särskilda skatten å bensin och vissa

brännoljor, komme sannolikt kostnaderna för kontroll och redovisning vid

restitutionen att bli av den storleksordning, att statsverkets vinst av den

företagna höjningen av den särskilda skatten komme att bli ganska blygsam.

Höjde man däremot den särskilda skatten och samtidigt borttoge restitutionsrätten

komme detta att hårt drabba näringslivet, särskilt den del därav

som förut fått restitution av hela den genom tilläggsskatten åstadkomna

skattehöjningen. Vådorna för näringslivets vidkommande syntes tillräckligt

ha poängterats i 1948 års bensinskattedebatt i riksdagen. Här behövde således

endast hänvisas till och understrykas vad som då anfördes. Alla dessa

svårigheter komme man ifrån, om man bibehölle den särskilda skatten å

bensin och vissa brännoljor oförändrad och helt borttoge den genom tillläggsskatten

åstadkomna skattehöjningen. Den individuella restitutionen av

bensinskatt med alla dess kostnader och kontrollåtgärder komme då utan

vidare att kunna bortfalla.

Slutligen må nämnas, att till utskottet överlämnats en inom kontrollstyrelsen

upprättad, den 26 april 1950 dagtecknad promemoria. I denna promemoria

har anförts följande.

Enligt 1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin

och motorsprit med den lydelse paragrafen erhållit genom förordningen

den 30 november 1945 (nr 737) angående ändrad lydelse av nämnda författningsrum,

vilken sistnämnda förordning trädde i kraft den 1 januari

1946 (kung. */M 1945, nr 739), utgår särskild skatt på bensin med 18 öre

för liter. Enligt förordningen den 5 mars 1948 (nr 81) om tilläggsskatt å

bensin, vilken förordning trädde i kraft den 1 april 1948, utgår tilläggsskatt

med 27 öre för liter. Bensin beskattas således från och med den 1 april

1948 med sammanlagt 45 öre per liter (vid 20°).

För motorsprit fastställdes den särskilda skatten genom ovannämnda

förordning den 3 maj 1929 (nr 62) till 6 öre för liter. Bestämmelserna om

denna skatt trädde i kraft den 1 juli 1948 (förordn. a/z 1947, nr 107). Enligt

förordningen den 26 juni 1948 (nr 369) om tilläggsskatt å motorsprit, vilken

förordning trädde i kraft den 1 juli 1948, utgår tilläggsskatt med 9 öre för

liter. Motorsprit beskattas således sedan den 1 juli 1948 med sammanlagt

15 öre för liter (vid 20°).

Utlämningen av motorsprit från spritfabrikerna var under år 1948 15,7

miljoner liter1 och under år 1949 34,6 miljoner liter. Statsverkets inkomst av

skatten på motorsprit utgjorde under budgetåret 1948/49 2,6 miljoner kronor

och beräknas för budgetåret 1949/50 uppgå till 6 miljoner kronor.

Beträffande avvägningen av motorspritskattens storlek anförde chefen för

finansdepartementet i prop. den 14 maj 1948 nr 277, att beskattningen av

motorsprit borde avvägas så, att utförsäljningspriset på denna vara komme

att i stort sett motsvara utförsäljningspriset på bensin.

Till grund för beräkningen av motorspritskatten låg ett pris på motorsprit

av 43 öre per liter och ett pris på bensin i svensk oceanhamn på 11 öre per

liter. Med tillägg av skatten, 45 öre, skulle således bensinpriset utgöra 56 öre

för liter. Med hänsyn härtill föreslogs att motorspritskatten skulle fastställas

till 15 öre per liter, varigenom priserna för motorsprit och bensin, bortsett

1 Detta är utlämnades endast en förhållandevis ringa mängd motorsprit, enär en stor del av

spiitfabrikanternas produktion disponerades för förtäringsändamål.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

15

från parti- och detaljisttilläggen, skulle uppgå till (43 + 15 =) 58 öre respektive

(11 + 45 =) 56 öre per liter.

I den för nuvarande bensinpris gällande priskalkylen är, enligt uppgifter,

inhämtade från priskontrollnämnden, priset på bensin i svensk oceanhamn

vid 7° (medeltemperaturen i landet) upptaget till 14,99 öre per liter. Priset

har emellertid på sista tiden stigit och utgör för närvarande 15,75 öre. Det anses

sannolikt, att denna prisförhöjning icke blir bestående. Man synes därför

vid en jämförelse mellan priserna på bensin och motorsprit kunna räkna

med ett bensinpris på 15 öre per liter. Det däremot svarande priset på motorsprit

angives för närvarande till 54 öre pr kilogram. Det anses möjligt, att

detta pris längre fram mot årets slut kan komma att sänkas något. En summarisk

kalkyl över oljebolagens nuvarande anskaffningskostnader för bensin

och motorsprit i öre per liter vid 7° skulle te sig på följande sätt.

Bensin

Inköpspris (eif svensk oceanhamn)........... 15-0

Skatt och tull............................... 45-1

Volymkorrigering, skatt på svinn etc.......... 1-4

61-5

Motorsprit

Inköpspris (54 öre/kg)....................... 43 3

Skatt....................................... 15-0

Volymkorrigering........................... 02

58-5

Det bör beaktas, att vid saluförandet av den i handeln vanligen förekommande

blandningen av bensin och motorsprit, d. v. s. lättbentyl, som alltså

innehåller två varuslag i bestämda proportioner, oljebolagen åsamkas kostnader

för varornas blandning och få bära större distributions- och lagringskostnader

än för enbart bensin. Bolagens kostnader för anskaffande av motorsprit

bör därför i normala fall ligga något under motsvarande kostnad

för bensin, om bolagen skola kunna tillhandahålla lättbentyl till samma

pris som bensin.

Därest bensinbeskattningen ändras så, att bensin beskattas med 25 öre

för liter (vid 20°), finnes, såsom framgår av ovanstående kalkyl, icke utrymme

för någon motorspritskatt. Om bensinskatten vore 25 öre och motorspritskatten

helt slopades, skulle oljebolagens anskaffningskostnader i öre

per liter vid 7° bli följande;

Bensin

Motorsprit

Inköpspris ..........

.......... 15-0

43-3

skatt och tull ..........

.......... 25 1

_

volyrnkorr. etc..........

—

40 6

43-3

Vid denna prisrelation är det tvivelaktigt, om lättbentyl skall kunna säljas

till samma pris som bensin. Emellertid kan som ovan nämnts priset på motorsprit

komma att sänkas, och det synes icke uteslutet, att en sådan jämkning

av priserna kan komma till stånd att spritfabrikerna även i fortsättningen

skola kunna vinna avsättning för sprit som motorbränsle.

På grund av det anförda vill det framstå såsom motiverat, att den särskilda

skatten jämte tilläggsskatten på motorsprit i samband med den av Kungl.

Maj: t nu föreslagna sänkningen av bensinbeskattningen bortfaller, varigenom

i stort sett jämvikt skulle uppnås mellan priset på bensin och på spritblandat

motorbränsle (lättbentyl).

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

Utskottets yttrande.

Såsom framgår av utskottets förut denna dag avgivna betänkande nr 50

har utskottet förordat, att de vid 1948 års riksdag genomförda skärpningarna

på den indirekta beskattningens område i flertalet fall skulle kvarstå

oförändrade jämväl efter utgången av budgetåret 1949/50. I nyssnämnda

betänkande tog utskottet emellertid icke ställning till frågan huruvida

skärpningen i beskattningen av bensin (inklusive brännoljor) bör bestå

även efter utgången av innevarande budgetår. Nu berörda fråga kommer utskottet

att behandla i förevarande betänkande.

Med hänsyn till att de vid 1948 års riksdag införda tilläggsskatterna å

bensin och brännoljor — i motsats till flertalet övriga skärpta konsumtionsskatter

— i stor utsträckning drabba oumbärliga varor och även i andra

avseenden kunna med visst fog kritiseras ha delade meningar förekommit

om dessa skatters berättigande både då skatterna infördes och vid de senare

tillfällen då fråga väckts om ändring eller förlängning av desamma. Då i

allt fall såväl 1948 som 1949 års riksdagar accepterat förevarande beskattning

av motorismen har detta ansetts motiverat ur olika synpunkter. Sålunda

har framhållits, att nämnda beskattning i betydande grad bidroge till

den överbalansering av budgeten som ur penningpolitisk synpunkt varit

ofrånkomlig under budgetåren 1948/49 och 1949/50. Därjämte har understrukits,

att en hög beskattning av bilismens drivmedel begränsade konsumtionen,

vilket vore fördelaktigt särskilt ur valutasynpunkt. Vidare må

erinras om att då 1949 års bevillningsutskott tillstyrkte förlängning av

denna beskattning under budgetåret 1949/50 utskottet förklarade sig fästa

avseende även vid den omständigheten, att nackdelarna med drivmedelsbeskattningen

uppenbarligen gjorde sig starkast gällande under tiden närmast

efter skatteskärpningarnas ikraftträdande och framträdde med mindre

styrka efteråt sedan framför allt prisförhållandena någorlunda stabiliserats.

Beträffande den statsfinansiella betydelsen av tilläggsskatterna å bensin

och brännoljor torde utskottet få hänvisa till att dessa tilläggsskatter för

vart och ett av budgetåren 1948/49 och 1949/50 beräknats tillföra statsverket

en intäkt av omkring 210 miljoner kronor.

Vid införandet av nämnda tilläggsskatter uttalade 1948 års bevillningsutskott

— liksom dåvarande departementschefen — att dessa skatteskärpningar,

som ju förordades i syfte att åstadkomma en överbalansering av budgeten

och icke för att täcka löpande statsutgifter, borde vara av endast tillfällig

natur. Ett uttalande av samma innehåll gjordes av 1949 års bevillningsutskott,

som i samband därmed förklarade sig förutsätta att jämväl 1950 års

riksdag erhölle tillfälle att taga ställning till frågan om dessa skatteskärpningars

fortbestånd.

Efter det 1949 års riksdag tagit ställning till frågan om fortsatt giltighet

av tilläggsskatterna å bensin och brännoljor under budgetåret 1949/50 har

spörsmålet om denna beskattnings fortbestånd närmare behandlats av 1949

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

17

års skatteutredning. Enligt vad skatteutredningen anfört borde en väsentlig

sänkning av dessa skatter företagas så snart förhållandena det mcdgåve; och

utredningen hade stannat för att föreslå att — samtidigt som tilläggsskatterna

bortloges — den ordinarie skatten höjdes på bensin från nuvarande

18 öre till 25 öre för liter och på hrännoljor från nuvarande 14 öre till 20

öre för liter. Beträffande tidpunkten för förverkligandet av detta förslag

har utredningen icke ansett sig böra göra annat uttalande än att det borde

genomföras så snart förhållandena medgåve detta.

1 statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har departementschefen

beträffande förenämnda tilläggsskatter framhållit, att han delade

skatteutredningens mening om önskvärdheten av att skatterna avskaffades

så snart möjligheter därtill förelåge. En återgång till den förutvarande

skattesatsen för bensin, 18 öre för liter, syntes dock enligt departementschefen

knappast möjlig, bl. a. med hänsyn till de stegrade kostnaderna för

vägväsendet sedan denna skattesats fastställdes. Departementschefen har

vidare erinrat om att en bensinskatt på 18 öre för liter skulle vid tillämpning

av gällande finansieringsprinciper innebära att utgifterna för vägväsendet

för framtiden skulle få reduceras i förhållande till de för budgetåret

1950/51 beräknade anslagen. Departementschefen vore dock icke för

det dåvarande beredd att taga definitiv ståndpunkt till frågan om storleken

av bensinskatten. Beträffande tidpunkten för sänkningen av bensinskatten

borde enligt departementschefen denna tidpunkt bedömas bl. a.

med hänsynstagande till verkningarna på konsumtionen av bensinransoneringens

upphävande och till utvecklingen av valutaläget; och givetvis kunde

man ej heller bortse från skattens köpkraftsuppsugande verkan, i synnerhet

så länge subventioner måste utgå för att neutralisera verkningarna av den

svenska kronans devalvering. Av dessa skäl vore departementschefen icke

beredd att då taga ståndpunkt till frågan om tidpunkten för skattens sänkning.

I enlighet härmed ha i statsverkspropositionen tilläggsskatterna å bensin

och brännoljor jämväl för nästkommande budgetår beräknats till samma

belopp som för innevarande budgetår eller alltså till 210 miljoner kronor.

Härefter har departementschefen i propositionen den 31 mars 1950, nr

237 — i samband med framläggandet av förslaget till komplettering av

riksstaten för budgetåret 1950/51 — ånyo behandlat spörsmålet om sänkning

av tilläggsskatterna å bensin och brännoljor. I detta hänseende har departementschefen

etter att ha hänvisat till ett av statens handels- och industrikommission

avgivet utlåtande den 15 mars 1950 — uttalat, att det

med hänsyn till att valutaläget för närvarande icke med säkerhet möjliggjorde

en sådan ökning av bensinimporten som syntes bli erforderlig vid en

sänkning av bensinskatten, det ur vissa synpunkter icke vore lämpligt att

nu binda sig vid någon viss tidpunkt för en dylik skattesänkning. Då vissa

invändningar emellertid kunde anföras mot ett beslut, som innefattade en

fullmakt för Kungl. Maj :t att besluta om tidpunkten för skattens sänkning,

hade departementschefen ansett sig böra närmare undersöka möjligheterna

‘2 Bihang till riksdagens protokoll Mot). 7 samt. Nr 51.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

att bestämma tidpunkten för skattesänkningen. Departementschefen hade

därvid kommit till den uppfattningen, att det horde bli möjligt att i importplanen

för nästa år inrymma en viss ökning av bensinimporten, under förutsättning

att planeringen av importen redan från början kunde ske med

hänsynstagande härtill. Om tidpunkten bestämdes redan till årsskiftet 1950/

51 vunnes även den fördelen att prissänkningar kunde bli möjliga på en del

områden samtidigt som borttagandet av importsubventionerna finge en prisstegrande

effekt. I fråga om de nya skattesatsernas höjd anslöt departementschefen

sig till de av skatteutredningen framlagda förslagen.

Under åberopande härav och med beaktande av den ökning i bensinkonsumtionen

som kunde beräknas uppkomma vid en skattesänkning har

departementschefen beräknat minskningen i intäkterna av tilläggsskatterna

å bensin och brännoljor under ett halvt år till 80 miljoner kronor. Med

hänsyn härtill och då kostnaderna för restitution av erlagd bensinskatt vid

skattesänkningens genomförande beräknades till 40 miljoner kronor har i

propositionen nr 237 inkomsttiteln »Bensinskatt» i det slutliga förslaget

till riksstat för budgetåret 1950/51 upptagits till — i stället för ett av riksräkenskapsverket

beräknat belopp om 420 miljoner kronor — ett belopp om

300 miljoner kronor.

Frågan om upphävandet av tilläggsskatterna å bensin och brännoljor har

— såsom i det föregående omnämnts -— berörts i ett flertal motioner, som

väckts antingen vid riksdagens början eller sedermera i anslutning till propositionen

nr 237. Beträffande dessa motioner må här sammanfattningsvis

nämnas följande.

I de likalydande motionerna I: 5 av herr Elon Andersson in. fl. och II: 5

av herr Ohlin in. fl. har yrkats, att riksdagen måtte besluta att senast den

1 juli 1950 sänka tilläggsskatten å bensin med 20 öre och tilläggsskatten å

brännoljor med 14 öre för liter. Yrkanden av samma innehåll ha framställts

i de likalydande motionerna I: 322 av herr Andrén in. fl. och II: 374

av herr Hjalmarson m. fl., i vilka motioner emellertid tillika hemställts att

riksdagen måtte uttala att den återstående delen av tilläggsskatterna borde

snarast avskaffas.

I de likalydande motionerna I: 28 av herr förste vice talmannen Gränebo

in. fl. och II: 32 av herr Hedlund i Rådom in. fl. har yrkats, att tilläggsskatterna

på bensin och brännoljor måtte avskaffas och att de ordinarie

skatterna på dessa drivmedel måtte fastställas till 25 öre för liter för bensin

och 20 öre för liter för brännoljor senast den 1 juli 1950. Vidare har i motionen

11:577 av herrar Vigelsbo och Pettersson i Ersbacken hemställts, att

ifrågavarande tilläggsskatter måtte upphävas utan att de nuvarande ordinarie

skatterna å bensin och brännoljor höjdes.

I motionen II: 569 av herrar Jansson i Kalix och Staxäng har yrkats, att

den nuvarande beskattningen av bensin och brännoljor måtte från och med

den 1 januari 1951 ändras endast i så måtto, att tilläggsskatterna å bensin

och brännoljor nedsättas från 27 öre resp. 20 öre till 7 öre resp. 6 öre, allt

för liter räknat.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

19

Slutligen har i motionen II: 113 av herrar Persson i Landafors och Hagberg

i Luleå yrkats upphävande av de vid 1948 års riksdag antagna förordningarna

om skatteskärpning på bensin och brännoljor.

I likhet med departementschefen anser utskottet det önskvärt, att den

sedan år 1948 gällande skärpta beskattningen av bensin och hrännoljor avvecklas

så snart möjligheter därtill föreligga.

Vad särskilt angår frågan, huruvida en sänkning av berörda drivmedelsbeskattning

bör avse tilläggsskatterna i deras helhet eller endast en del därav,

måste denna fråga enligt utskottets mening bedömas främst under hänsynstagande

till kostnaderna för vägväsendet. För utskottet tillgängliga

uppgifter utvisa, att om de nuvarande kostnaderna för vägväsendet skola

helt täckas av automobilskattemedlen, bör bensinbeskattningen uppgå till

omkring 24 öre för liter. Utskottet vill vidare erinra om att vägunderhållet

för närvarande är i hög grad eftersatt och att behovet av nya väganläggningar

är mycket stort. I jämförelse med förhållandena hösten 1945, då den

ordinarie skatten å bensin fastställdes till 18 öre för liter, har penningvärdet

fallit och omkostnaderna för vägväsendet stigit. Med hänsyn härtill anser

utskottet, att då en sänkning av den totala drivmedelsbeskattningen bör

genomföras sänkningen bör begränsas på så sätt att den kvarstående beskattningen

uppgår till 25 öre för bensin och 20 öre för brännoljor, allt för

liter räknat.

Beträffande härefter spörsmålet, huruvida efter en skattesänkning på

förevarande område de ordinarie skatterna å bensin och brännoljor böra

höjas till belopp som nyss angivits eller huruvida de ordinarie skatterna

böra bibehållas oförändrade och de överskjutande skatterna fortfarande rubriceras

såsom tilläggsskatter, är denna fråga av mera teknisk natur. Oavsett

skatternas rubricering är riksdagen givetvis oförhindrad att när så anses

påkallat — exempelvis om inkomsterna av bensinbeskattningen på

grund av konsumtionsökning komma att uppgå till högre belopp än som

beräknats — upptaga till omprövning frågan om drivmedelsbeskattningens

höjd. I följd härav och då, såvitt nu kan överblickas, en beskattning av bensin

med 25 öre för liter får anses ofrånkomlig under de närmaste åren för

att täcka vägväsendets kostnader ansluter utskottet sig till det i propositionen

nr 237 förordade alternativet, att bestämmelserna om tilläggsskatter

å bensin och brännoljor skola helt upphävas och att samtidigt därmed de

ordinarie skatterna å bensin och brännoljor höjas från 18 öre till 25 öre

respektive 14 öre till 20 öre, allt för liter räknat.

Beträffande frågan om tidpunkten för sänkningen av den nuvarande beskattningen

å bensin och hrännoljor har i propositionen nr 237 — liksom i

motionen II: 569 — förordats, att sänkningen skulle träda i kraft den 1 januari

1951, medan däremot i övriga motioner (frånsett motionen II: 113)

yrkats att denna sänkning måtte genomföras redan från och med ingången

av budgetåret 1950/51.

Enligt utskottets mening måste nu förevarande spörsmål bedömas huvudsakligen

från två utgångspunkter, nämligen dels med hänsynstagande till

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

valutaläget och dels under beaktande av i vad män inkomstbortfallet genom

skattesänkningen återverkar på balanseringen av driftbudgeten under

nästkommande budgetår.

Under nu rådande förhållanden föreligger ett samband mellan valutaläget

och drivmedelsbeskattningen i så måtto, att en sänkning av beskattningen

medför en ökad bensinförbrukning och samtidigt därmed krav på ökad bensinimport,

som icke kan ske på annat sätt än mot betalning i dollars. Av

bränslekommissionens beräkningar i mars 1950 framgår, att om skattesänkningen

genomfördes från och med den 1 juli 1950, skulle för den ökade

bensinimporten under nästkommande budgetår erfordras ett belopp om

cirka 14 miljoner kronor eller icke fullt 3 miljoner dollars. I förevarande

hänseende har utskottet icke kunnat undgå att fästa särskild vikt vid handels-

och industrikommissionens utlåtande rörande möjligheterna ur valutasynpunkt

av en ökad belastning utav importplanen med nyssnämnda belopp.

Enligt detta utlåtande anförde kommissionen — däri ingår ett flertal

representanter för näringslivet — att en ökad bensinimport av nyss angiven

omfattning måste möta stora betänkligheter, särskilt därutinnan att en

sådan åtgärd komme att ytterligare försämra möjligheterna till import från

Amerikas förenta stater av andra mycket betydelsefulla förnödenheter. Såvitt

utskottet kunnat finna måste dessa uppgifter och uttalanden från kommissionens

sida anses utgöra ett mycket allvarligt motiv för att icke låta

skattesänkningen träda i kraft så tidigt som den 1 juli 1950. Om däremot

tidpunkten för ikraftträdandet bestämmes till årsskiftet 1950/51 torde handels-

och industrikommissionen erhålla erforderligt rådrum för att bättre

anpassa importplanen efter den beräknade ökningen i bensinimporten. Härtill

kommer uppenbarligen, att anspråken på valuta i dollars minskas till

hälften därest skattesänkningen inträder först vid nästkommande årsskifte.

Såsom nyss antytts är frågan om tidpunkten för skattesänkningens genomförande

även beroende av budgetläget. Enligt vad i propositionen nr

237 upplysts skulle statsverkets inkomster av drivsmedelsbeskattningen under

nästkommande budgetår minskas med omkring 80 miljoner kronor,

därest tidpunkten för ikraftträdandet flyttades från den 1 januari 1951 till

den 1 juli 1950. Bortfallet av ett så betydande inkomstbelopp är givetvis

icke utan återverkningar på driftbudgeten för budgetåret 1950/51.

I fråga om driftbudgetens balansering vill utskottet erinra om de beräkningar

härutinnan som framlagts av departementschefen i propositionen

nr 237. I nämnda proposition ha intäkterna av bensinbeskattningen — med

utgångspunkt från en skattesänkning vid nästa årsskifte — nedsatts från det

förut angivna, av riksräkenskapsverket beräknade beloppet om 420 miljoner

till 300 miljoner kronor, och det beräknade — siffermässiga — överskottet

å statsregleringen har beräknats till 221 miljoner kronor. För att

komma fram till det reella överskottet bör det siffermässiga överskottet

å driftbudgeten minskas dels med reservationsmedelsförbrukningen under

nästkommande budgetår, vilken bortsett från förbrukningen av reservationsmedel

på väganslagen uppskattats till 100 miljoner kronor, dels ock

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

21

med de i driftbudgeten ingående automobilskalte,medlen. Nettot av sistnämnda

medel uppgår enligt propositionen till 400 miljoner kronor (d. v. s.

de sammanlagda fordons- och bensinskatterna), minskat med de å sjätte

huvudtiteln upptagna väganslagen 303 miljoner kronor eller alltså till

97 miljoner kronor. I enlighet härmed uppgår det reella överskottet å driftbudgeten

till (221 — 100-—97 —) 24 miljoner kronor, varför driftbudgeten

kan anses ungefär reellt balanserad.

Vid dessa beräkningar har emellertid hänsyn icke kunnat tagas till de

slutliga anslagsäskandena för jordbruksregleringen (se propositionen nr 237

s. 14). Enligt till utskottet lämnad uppgift kan det numera antagas, att driftbudgeten

för nästkommande budgetår kommer att belastas med ytterligare

omkring 60 miljoner kronor i och för jordbruksregleringens genomförande.

Därest jämväl denna belastning på driftbudgeten medräknas, kommer det

beräknade siffermässiga överskottet å statsregleringen — sådan densamma

framlagts i propositionen nr 237 — att reduceras från 221 till 161 miljoner

kronor. Efter avdrag för reservationsmedelsförbru.kningen utgör det reella

överskottet 61 miljoner kronor.

En sänkning av skatterna på bensin och brännoljor redan vid nästkommande

budgetårs ingång skulle betyda dels att inkomsterna av bensinskatten

skulle nedgå från 300 till 220 miljoner kronor och dels att det beräknade

— siffermässiga — överskottet å driftbudgeten skulle reduceras från nyss

angivna belopp om 161 miljoner kronor till 81 miljoner kronor. Med beaktande

av reservationsmedelsförbrukningen, 100 miljoner kronor, skulle

driftbudgeten utvisa ett reellt underskott på 19 miljoner kronor.

Slutligen må nämnas, att vid de nu återgivna beräkningarna hänsyn icke

tagits till reservationsmedelsförbrukningen på väganslagen. Denna förbrukning

beräknas under nästa budgetår komma att uppgå till omkring 16 miljoner

kronor. Därest driftbudgeten belastas även med denna utgiftspost,

kommer det i det föregående redovisade reella överskottet resp. underskottet

att i motsvarande mån ändras.

Enligt utskottets uppfattning måste det ur penningpolitisk synpunkt anses

i hög grad betänkligt att godtaga en underbalansering av driftbudgeten

för nästkommande budgetår i den omfattning som skulle bliva fallet, därest

den skärpta beskattningen av bensin och brännoljor upphävdes redan vid

budgetårets ingång. En mera betydande underbalansering av nämnda driftbudget

kan så mycket mindre anses tillrådlig som den under flera år

rådande högkonjunkturen alltjämt är bestående och kan förväntas komma

att bestå åtminstone under den närmaste framtiden. Med hänsyn härtill finner

utskottet, att även budgetsynpunkter bidraga till att hindra en avveckling

av den skärpta beskattningen å bensin och brännoljor redan den 1 juli 1950.

I enlighet med det nu anförda tillstyrker utskottet det i propositionen nr

237 framlagda förslaget, alt avvecklingen av den skärpta beskattningen å

bensin och brännoljor skall ske först med utgången av december månad

1950. Utskottet avstyrker förty samtliga de i det föregående omnämnda

motionerna, dock all beträffande motionen 11:113 avstyrkandet i detta

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

sammanhang icke avser annat än motionärernas yrkanden rörande beskattningen

av bensin och brännoljor.

I samband härmed vill utskottet understryka, att det uppenbarligen är

angeläget att de förordade skattesänkningarna rörande bensin och brännoljor

resultera i en motsvarande sänkning av de konsumentpriser på alla

områden, vilka höjdes vid tilläggsskatternas införande. Utskottet förutsätter,

att priskontrollnämnden ägnar erforderlig uppmärksamhet åt detta spörsmål.

I den till utskottet ingivna promemorian från kontrollstyrelsen har ifrågasatts,

huruvida icke beskattningen av motorsprit — som sedan den 1 juli

1948 uppgått till sammanlagt 15 öre för liter — borde upphävas i samband

med sänkningen av bensin- och brännoljebeskattningen. Emellertid finner

utskottet den föreliggande utredningen icke lämna tillräckligt underlag för

bedöinade av frågan om eller i vad mån en ändring i detta sammanhang

bör ske beträffande motorspritbeskattningen. Då enligt utskottets förslag

sänkningen av bensin- och brännoljebeskattningen skall träda i kraft först

den 1 januari 1951, torde det icke vara nödvändigt att nu taga ställning

till frågan om motorspritbeskattningen. Enligt utskottets mening kan med

sistnämnda frågas avgörande anstå antingen till innevarande års riksdags

höstsession eller till 1951 års riksdag. Någon särskild framställning till

Kungl. Maj :t rörande eventuella ändringar i beskattningen av motorsprit

synes icke erforderlig.

De vid propositionen nr 237 fogade förslagen till dels förordning angående

ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild

skatt å bensin och motorsprit och dels förordning om ändrad lydelse av 1 §

förordningen den 3 maj 1935 (nr 142) angående skatt å vissa för drivande

av automobil använda brännoljor föranleda icke något särskilt uttalande

från utskottets sida.

I propositionen har hemställts, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl.

Maj :t att beträffande sådan för försäljning avsedd bensin, för vilken bensinskatt

erlagts enligt hittills gällande bestämmelser, meddela föreskrifter om

restitution med 20 öre för liter. Utskottet tillstyrker, att sådant bemyndigande

lämnas Kungl. Maj :t.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts proposition

nr 237, till de delar propositionen behandlats av

utskottet i förevarande betänkande,

1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den

3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit;
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

23

2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj

1935 (nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil

använda brännoljor; och

3) bemyndiga Kungl. Maj :t att beträffande sådan för försäljning

avsedd bensin, för vilken bensinskatt erlagts enligt

hittills gällande bestämmelser, meddela föreskrifter om restitution

med 20 öre för liter; samt

B) att följande motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna I: 5 av herr Elon Andersson

m. fl. och II: 5 av herr Ohlin m. fl.;

2) de likalydande motionerna I: 28 av herr förste vice talmannen

Gränebo m. fl. och II: 32 av herr Hedlund i Rådom

m. fl.;

3) de likalydande motionerna I: 322 av herr Andrén m. fl.

och II: 374 av herr Hjalmarson m. fl.;

4) motionen II: 113 av herrar Persson i Landafors och

Hagberg i Luleå, till de delar motionen upptagits till behandling

i nu föreliggande betänkande;

5) motionen II: 569 av herrar Jansson i Kalix och Staxäng;

samt

6) motionen II: 577 av herrar Vigelsbo och Pettersson i

Ersbacken,

måtte av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 4 maj 1950.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Gustaf Elofsson, Velander,

Heuman, Niklasson, Falk, Ramberg, Petrén och Damström, samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,

Jonsson i Skedsbygd, Kristensson i Osby, Hagberg i Malmö, Sjölin, Bladh,

Allard och Kärrlander.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

Reservation

av herrar Gustaf Elof sson, Velander, Niklasson, Petrén, Sandberg, Jonsson

i Skedsbygd, Kristensson i Osby, Hagberg i Malmö och Sjölin, vilka ansett,

att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:

»Såsom framgår---(= utskottet s. 16 rad 2 uppifrån—s. 19 rad 15

nedifrån)---frågan om drivmedelsbeskattningens höjd.

Beträffande frågan om tidpunkten för sänkningen av den nuvarande beskattningen

å bensin och brännoljor har i propositionen nr 237 — liksom i

motionen II: 569 — förordats, att sänkningen skulle träda i kraft den 1 januari

1951, medan däremot i övriga motioner (frånsett motionen II: 113) yrkats

att denna sänkning måtte genomföras redan från och med ingången av

budgetåret 1950/51.

Utskottet, som förut erinrat om att den extra bensinskatten ursprungligen

tillkommit för att åstadkomma en i dåvarande läge såsom nödvändig

ansedd åtgärd för att beskära det då befintliga köpkraftsöverskottet, vill

påpeka, att denna skatt angavs vara endast av tillfällig natur. Utskottet förutsatte

uttryckligen, att den tillfälliga skatten skulle avvecklas så snart det

angivna syftet med denna skatteskärpning uppnåtts.

Särskilt har denna form av beskattning träffat landsbygdens befolkning,

där motorfordonen numera utgöra transportmedel av väsentlig betydelse.

Verkningarna av den höga drivmedelsbeskattningen träffar i särskild grad

de tunga transporterna såsom transporter av kreatur till slakterierna, mjölk

till mejerierna, transporter av virke från skogarna, materialier vid byggnaders

uppförande, transporter av kalk och gödningsämnen m. in. Samma

är förhållandet när det gäller de nödvändiga resor, som invånarna i de glest

befolkade bygderna måste företaga.

Givetvis måste varupriserna i de fall, där varorna transporteras med automobil,

påverkas av de högre transportkostnaderna liksom den enskildes

livsföring i dessa orter med långa avstånd fördyras.

Härtill kommer att något restitutionsförfarande, som befriar jordbrukets

och fiskets utövare från att betala bensinskatt, hittills icke ansetts kunna

genomföras. Även om en viss restitution utgått till jordbruket efter schablonmässiga

grunder, har denna icke skapat rättvisa i detta avseende. Till

fiskets utövare har endast en liten del av den av fiskarena erlagda bensinskatten

återburits genom kollektiv restitution. Följden av detta system har

blivit, att endast ett mindre antal av de fiskare, som erlagt bensinskatt,

kunnat erhålla del av dessa restitutionsmedel.

Den extra bensinskattens allmänt varufördyrande inverkan har gjort sig

gällande på praktiskt taget alla områden och motverkat strävandena att

sänka varupriserna. Genom subventioner har man sökt att hålla dessa priser

nere, samtidigt som man genom att uttaga en högre skatt än vad som varit

erforderligt för vägväsendets underhåll, åstadkommit en prisstegring.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

25

Utskottet hävdar, att det i nuvarande läge icke kan vara riktigt att använda

bensinskatteinedel för att åstadkomma en överbalansering av driftbudgeten.

En på detta sätt åstadkommen överbalansering motverkar sitt ändamål

genom att orsaka fördyrade produktionskostnader under en tid, då

allas strävanden böra inriktas på att förbilliga dessa.

I föreliggande proposition har departementschefen beräknat överskottet

ä driftbudgeten för 1950/51 till 221 milj. kr. Även om detta överskott kommer

att minskas i följd av ytterligare anslagsäskanden för jordbruksregleringen

med cirka 60 milj. kr. kvarstår ett budgetöverskott å cirka 161 milj.

kr. Departementschefen har beräknat skattebortfallet avseende bensin- och

brännoljor till cirka 80 milj. kr. per halvår vid den avsedda sänkningen av

skatten, varav framgår att budgetläget medger ifrågavarande reduktion från

den 1 juli innevarande år.

Av statens bränslekommissions i propositionen återgivna kalkyler kan

utläsas att ett ikraftträdande av skattelättnaden redan den 1 juli 1950 skulle

erfordra en ytterligare import av omkring 50 000 kbm bensin. Kostnaden

härför uppgår till omkring 7 milj. kr. eller inte fullt 1,5 milj. dollars. Med

hänvisning till det förbättrade valutaläget, varom närmare omförmäles å

s. 31 och 32 i propositionen, vill utskottet som sin mening framhålla, att

hinder av valutamässig natur ej torde föreligga för nämnda importökning.

I samband härmed vill utskottet understryka, att det uppenbarligen är

angeläget att de förordade skattesänkningarna rörande bensin och brännoljor

resultera i en motsvarande sänkning av de konsumentpriser på alla

områden, vilka höjdes vid tilläggsskatternas införande. Utskottet förutsätter,

att priskontrollnämnden ägnar erforderlig uppmärksamhet åt detta

spörsmål.

I propositionen har hemställts, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl.

Maj :t att beträffande sådan för försäljning avsedd bensin, för vilken bensinskatt

erlagts enligt hittills gällande bestämmelser, meddela föreskrifter om

restitution med 20 öre för liter. Utskottet tillstyrker, att sådant bemyndigande

lämnas Kungl. Maj :t.

I den till utskottet ingivna promemorian från kontrollstyrelsen har ifrågasatts,

huruvida icke beskattningen av motorsprit -— som sedan den 1 juli

1948 uppgått till sammanlagt 15 öre per liter — borde upphävas i samband

med sänkningen av bensin- och brännoljebeskattningen. En sänkning av

bensinskatten enligt utskottets förslag skulle ställa motorspriten i svårt konkurrensläge,

om ej även skatten härå sänkes. Utskottet anser därför, att

tilläggsskatten å 9 öre per liter för motorsprit bör borttagas från och med

den 1 juli innevarande år. Desslikes förutsätter utskottet, att Kungl. Maj :t

skall finna lämpligt att snarast låta utreda frågan om motorspritens beskattning

och framlägga förslag i ärendet.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förmälan att Kungl. Maj :ts proposition nr

237, till de delar propositionen behandlats av utskottet i förevarande betänkande

icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas och i anledning av

it Bihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr Ii 1.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

de likalydande motionerna 1: 5 av herr Elon Andersson m. fl. och II: 5 av

herr Ohlin m. fl., de likalydande motionerna 1: 28 av herr förste vice talmannen

Gränebo m. fl. och II: 32 av herr Hedlund i Rådom m. fl., de likalydande

motionerna 1:322 av herr Andrén m. fl. och II: 374 av herr Hjalmarson

in. fl., motionen II: 113 av herrar Persson i Landafors och Hagberg

i Luleå, till de delar motionen upptagits till behandling i nu föreliggande

betänkande, motionen 11:569 av herrar Jansson i Kalix och Staxäng samt

motionen II: 577 av herrar Vigelsbo och Pettersson i Ersbacken,

1) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj

1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 3 maj 1929 om särskild

skatt å bensin och motorsprit1 skall

angives.

Gällande lydelse:

1 §•

För bensin, som till riket införes

eller här tillverkas, skall, i den ordning

nedan stadgas, erläggas särskild

skatt av aderton öre för liter. Skatt

skall dock icke utgå för mineraloljeprodukt,

som införes för att vid oljeraffinaderi

användas uteslutande såsom

råvara vid tillverkning av bensin.

För motorsprit skall erläggas

särskild skatt av sex öre för liter.

I denna —--såsom motorsprit.

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

Föreslagen lydelse:

1 §.

För bensin, som till riket införes

eller här tillverkas, skall, i den ordning

nedan stadgas, erläggas särskild

skatt av tjugufem öre för liter. Skatt

skall dock icke utgå för mineraloljeprodukt,

som införes för att vid oljeraffinaderi

användas uteslutande såsom

råvara vid tillverkning av bensin.

För motorsprit skall erläggas

särskild skatt av sex öre för liter.

I denna---såsom motorsprit.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1950.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 5 mars 1948 (nr 81)

om tilläggsskatt å bensin.

1 Senaste lydelse se 1945: 737 (omtryckt 1948:368).

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

27

2) antaga följande

Förslag

till

förordning om andrad lydelse av 1 § förordningen den 3 mai 1^3

(nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil

använda brännoljor.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 3 maj 1935 angående skatt

å vissa för drivande av automobil använda brännoljor1 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

Gällande lydelse:

1 §•

För sådan petroleumprodukt

(brännolja), som användes för drivande

av automobil och för vilken

icke utgår skatt enligt 1 § förordningen

den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild

skatt å bensin och motorsprit,

skall, enligt vad nedan stadgas, erläggas

skatt av fjorton öre för liter.

Med automobil---såsom au
tomobil.

Föreslagen lydelse:

1 §.

För sådan petroleumprodukt

(brännolja), som användes för drivande

av automobil och för vilken

icke utgår skatt enligt 1 § förordningen

den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild

skatt å bensin och motorsprit,

skall, enligt vad nedan stadgas, erläggas

skatt av tjugu öre för liter.

Med automobil--— såsom au
tomobil.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1950.

Genom denna lörordning upphäves förordningen den 5 mars 1948 (nr 83)

om tilläggsskatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor.

3) bemyndiga Kungl. Maj:t att beträffande sådan för försäljning avsedd

bensin, för vilken bensinskatt erlagts enligt hittills gällande bestämmelser,

meddela föreskrifter om restitution med 20 öre för liter; samt

1 Senaste lydelse se 1945:738.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

4) antaga följande

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 26 juni 1948

(nr 369) om tilläggsskatt å motorsprit.

Härigenom förordnas, att förordningen den 26 juni 1948 om tilläggsskatt

å motorsprit skall upphöra att gälla med utgången av juni månad 1950.

B) att följande motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna 1:5 av herr Elon Andersson m. fl. och

II: 5 av herr Ohlin m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 28 av herr förste vice talmannen Gränebo

m. fl. och II: 32 av herr Hedlund i Rådom m. fl.,

3) de likalydande motionerna 1:322 av herr Andrén m. fl. och 11:374

av herr Hjalmarson m. fl.,

4) motionen II: 113 av herrar Persson i Landafors och Hagberg i Luleå,

till de delar motionen upptagits till behandling i nu föreliggande betänkande,

5) motionen II: 569 av herrar Jansson i Kalix och Staxäng, samt

6) motionen 11:577 av herrar Vigelsbo och Pettersson i Ersbacken,

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet

under punkten A) hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.»

507603. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:264 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nr 237, såvitt propositionen avser förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § föror a1 i texten