Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945

1950-05-11 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1950:52, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 52.

1

Nr 52.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning angående ändring

i förordningen den 21 december 1945 (nr 823)

om nöjesskatt, jämte i ämnet väckta motioner.

(1 :a avd.)

I en den 24 mars 1950 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 227, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt.

Rörande författningsförslagets lydelse får utskottet hänvisa till propositionen

(s. 2—4).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må nämnas, att i propositionen

föreslås den ändringen i 9 § förordningen om nöjesskatt, att nöjesskatten

vid nedsättning av biljettpriset för viss grupp eller vissa grupper

av deltagare skall beräknas efter det faktiskt erlagda priset i stället

för — såsom för närvarande gäller — det ordinarie priset. Vidare föreslås

jämkningar i bestämmelserna i 15 § om rätt för ideella organisationer in. fl.

att erhålla viss befrielse från nöjesskatt.

Till utskottets behandling ha överlämnats de i anledning av propositionen

väckta likalydande motionerna 1:477 av herrar Gottfrid Karlsson och Falk

samt II: 565 av herr Ohlsson i Kastlösa m. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta sådan ändring i den föreliggande propositionen att 15 § nöjesskatteförordningen

»erhåller följande lydelse:

15 §.

Där organisation----överstiger 75 kronor. Folketshusförening eller

-----inbetalda avgifterna.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionen II: 565.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 52.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 52.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande:

Genom beslut den 28 april 1949 har Ivungl. Maj :t uppdragit åt riksräkenskapsverket

att verkställa en översyn av förordningen om nöjesskatt i syfte

att, utan ändring av de grundläggande bestämmelserna, åstadkomma sådana

jämkningar i förordningen, som med hänsyn till vunna erfarenheter

kunde anses påkallade. Enligt vad av samma beslut framgår borde vid

översynen beaktas de synpunkter som anförts i särskilda skrifter den 10

oktober 1947 från Svenska simförbundet, den 6 november 1947 och den

17 augusti 1948 från Folkets parkers centralorganisation samt den 13 december

1948 från länsstyrelsen i Västmanlands län ävensom i en inom finansdepartementet

upprättad, den 8 december 1947 dagtecknad promemoria

angående vissa ändringar i 15 och 25 §§ förordningen om nöjesskatt och

över denna promemoria avgivna utlåtanden.

Med en den 31 januari 1950 dagtecknad, till Ivungl. Maj :t ställd skrivelse

har riksräkenskapsverket framlagt förslag till vissa ändringar i förordningen

om nöjesskatt. I skrivelsen har riksräkenskapsverket närmare behandlat

följande spörsmål rörande nöjesbeskattningen, nämligen dels nöjesskattens

beräkning vid nedsättning av biljettpriset (9—11 och 21 §§), dels skattebefrielse

för vissa organisationer (15 §), dels rätten att delegera kommuns beslutanderätt

i nöjesskattefrågor (25 §), dels utformningen av restaurangdansbeskattningen

(8 §), dels skattebefrielse för tillställningar som tjäna vetenskapligt

ändamål eller som anordnas i undervisnings- eller uppfostringssyfte

(14 §) dels ock besvärsrätt för representant för kronan (30 §). Det

av riksräkenskapsverket framlagda förslaget innefattar ändringar i 9—11,

15, 21 och 25 §§ förordningen om nöjesskatt; däremot har ämbetsverket icke

ansett sig böra förorda några ändringar i 8, 14 och 30 §§ samma förordning.

Över riksräkenskapsverkets skrivelse ha, efter remiss, utlåtanden avgivits

av statskontoret, överståthållarämbetet (med bifogande av yttrande från

exekutionsdirektören i Stockholm A. N. V. Lundberg), länsstyrelserna i Södermanlands,

Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro, Västmanlands,

Gävleborgs och Västernorrlands län, Svenska stadsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund, Folkets parkers centralorganisation,

Folketshusföreningarnas riksorganisation, Svenska teaterförbundet samt

Riksteaterns centralstyrelse. Vidare ha yttranden inkommit från Sveriges

biografägareförbund och Stadsteatern Norrköping—Linköping, kretsteater

för Östergötland förening u. p. a.

I propositionen behandlas de förslag till ändringar i nöjesskatteförordningen,

som framlagts av riksräkenskapsverket i dess förenämnda skrivelse.

Några förslag till ändringar i 8, 14 och 30 §§ samma förordning ha

sålunda icke upptagits i propositionen.

Angående motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen tilllåter

sig utskottet hänvisa till nämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 52. 3

Nöjesskattens beräkning vid nedsättning av biljettpriset (9—It §§) s.

6—14.

Skattebefrielse för vissa organisationer (15 §) s. 15—26; samt

Övriga ändringsförslag (21 och 25 §§) s. 26—27.

1 motionerna 1: 477 och II: 565 har anförts i huvudsak följande. Möjligheterna

att erhålla skattelindring enligt 15 g vore helt beroende av huruvida

vederbörande organisation hade den styrka och storlek soin erfordrades

för att ordna ett program, där bland annat dans eller biografföreställning

icke inginge som huvudsaklig del. Det vore uppenbart, att denna begränsning

i fråga om skattebefrielse i praktiken hårdast drabbade landsbygdens

i flesta fall små organisationer, som icke kunde påräkna tillräcklig

publikanslutning som underlag för ett så sammansatt program att skattebefrielse

kunde erhållas. Av en publik som i de flesta fall icke uppginge till

mer än 100—200 personer ginge det givetvis icke att kräva så höga avgifter

att dessa täckte kostnaderna för ett ur skattesynpunkt fördelaktigt program.

Inkomsterna kunde med andra ord icke bära utgifterna för musik,

talare och artister eller vad som kunde tänkas arrangeras, utan här vore

man nödsakad välja ett program, som begränsade kostnaderna till vad publiken

rimligen kunde bära. Då föredrag och dylikt i regel icke gåve något

netto, vore dansen för dessa organisationer det enda som kunde giva nödvändigt

kassatillskott åt rörelsen. Skatten å biografbiljetter drabbade också

synnerligen hårt just de mindre organisationerna vare sig lokaler uthyrdes

eller den lokalägande organisationen själv hade bio. På grund av den hårda

beskattningen hade de lokalägande organisationerna ute på landsbygden i

allt större utsträckning måst begära kommunala anslag till sin verksamhet,

och i regel beviljades sådana anslag. En hel del sökte kringgå förordningen

om nöjesskatt genom att anordna tillställningar vartill viss eller vissa

organisationers medlemmar inbjudits för att ge det hela sken av enskild

tillställning och därmed undgå nöjesskatt. Då dessa små organisationer ute

på landsbygden ur samhällets synpunkt måste betraktas som lika gagnande

som motsvarande organisationer i städer och tätorter, vore det av vikt att

deras verksamhet icke onödigtvis försvårades. Motiveringen för införandet

av dessa undantagsbestämmelser om befrielse från nöjesskatt hade varit

och vore väl alltjämt att man därmed skulle påverka nöjeslivets inriktning.

Huruvida man i någon mån lyckats med detta undandroge sig motionärernas

bedömande, men motionärerna hölle för troligt att dessa åtgärder icke

haft det ringaste inflytande på detta område.

1 anledning av yrkandet i motionerna att lindring i nöjesbeskattningen

skulle få åtnjutas enligt 15 § oavsett tillställningens art må erinras — såvitt

angår tillkomsten av nu gällande bestämmelser — att undantaget i 15 § beträffande

dans och biografföreställning tillkom i samband med nöjesbeskattningens

omläggning år 1945. Detta undantag motiverades av 1945 års

bevillningsutskott (betänkande nr 66) med att man därigenom ville stimu
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 52.

lera de ideella organisationerna att anordna nöjestillställningar av mera

högklassigt innehåll. Vidare framhölls, att detta villkor vore såvitt anginge

danstillställningar särskilt motiverat även ur den synpunkten att införandet

av en enhetstaxa å 15 procent innebure i förhållande till tidigare gällande

bestämmelser en betydande reducering av nöjesskatten för dessa tillställningar.

Utskottet. I den föreliggande propositionen nr 227 ha mera väsentliga ändringar

i nöjesbeskattningen föreslagits i två hänseenden, nämligen dels såvitt

angår sättet för nöjesskattens beräknande vid nedsättning av biljettpriset

för viss grupp eller vissa grupper av deltagare (9—11 §§ nöjesskatteförordningen)

och dels beträffande omfattningen av den rätt till lindring i

nöjesbeskattningen som enligt 15 § nöjesskatteförordningen medgives för

vissa ideella organisationer m. fl.

Vad först angår sättet för beräknande av nöjesskatten vid nedsättning

av biljettpriset vid gruppabonnemang innebär det i propositionen framlagda

förslaget att nöjesskatten i dylika fall skall beräknas på det faktiskt erlagda

biljettpriset i stället för — såsom för närvarande gäller — det ordinarie

biljettpriset.

Såsom föredragande departementschefen anfört innebär det i propositionen

framlagda förslaget en viss förenkling vid tillämpningen av nöjesskatteförordningen.

Såsom en fördel med detta förslag bör vidare framhållas att

stadsteatrarna och med dessa likställda företag komma att få åtnjuta en viss

lättnad i nöjesbeskattningen, vilket får anses rimligt med hänsyn till den

verksamhet dessa företag bedriva. I fråga om möjligheterna att upprätthålla

en effektiv kontroll över nöjesskatten därest de föreslagna ändringarna genomföras

torde det kunna antagas, att kontrollmöjligheterna visserligen bliva

sämre än enligt nu gällande ordning, men några allvarligare farhågor

härför anser utskottet sig icke böra hysa, i synnerhet som även de remissinstanser,

på vilka skattekontrollen närmast vilar, godtagit förslaget i fråga.

Slutligen vill utskottet understryka, att ändringarna i berörda hänseende

icke kunna anses vara av någon mera väsentlig ekonomisk betydelse vare

sig för staten eller för de kommuner vilka beröras av nämnda ändringar.

I enlighet härmed tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag i förevarande

del.

Beträffande härefter de föreslagna ändringarna i 15 § nöjesskatteförordningen

framgår av den i propositionen omnämnda utredningen, att ifrågavarande

bestämmelser å ena sidan vållat avsevärda tillämpningssvårigheter

och å andra sidan icke medfört lindring i nöjesbeskattningen i den omfattning

som torde ha avsetts vid bestämmelsernas tillkomst.

Det får anses ligga i sakens natur, att så länge nöjesskattelagstiftningen

rör sig med en sådan konstruktion, att vissa organisationer, vilkas syften

angivas med en mera allmänt hållen definition, men däremot icke andra

organisationer anses böra erhålla lindring i nöjesbeskattningen, svårigheter

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 52.

5

alltid skola uppkomma vid gränsdragningen mellan dessa två grupper av

organisationer. Å andra sidan bör självfallet eftersträvas att göra denna

gränsdragning så enkel och lätt att tillämpa som möjligt.

Enligt det i propositionen framlagda förslaget har förevarande gränsdragning

skett med beaktande av föreskriften i 38 § förordningen om arvsskatt

och gåvoskatt, däri stadgas att från gåvoskatt äro befriade stiftelser med

huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga,

idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga

ändamål. Emellertid har i propositionen samtidigt föreslagits

den kompletterande regeln — i 15 § andra stycket — att folketshusförening

eller liknande organisation med uppgift att tillhandahålla samlingslokal

städse skall hänföras till den grupp av organisationer som är berättigad till

lindring i nöjesbeskattningen.

Såvitt utskottet kunnat finna måste den i propositionen förordade gränsdragningen

— jämförd med vad för närvarande gäller —- anses i flera hänseenden

enklare och bättre stå i överensstämmelse med de uttalanden som

gjordes under förarbetena till 15 § i dess nuvarande lydelse.

Beträffande tolkningen av 15 § i den lydelse paragrafen erhållit i propositionen

må till en början hänvisas till att i förslaget tydligt utsagts, att folketshusföreningar

skola hänföras till den grupp av organisationer, för vilka

skattelindring beviljas därest övriga förutsättningar härför äro för handen.

Till samma grupp böra hänföras bygdegårdsföreningar och andra liknande

sammanslutningar med uppgift att tillhandahålla samlingslokal. Å andra

sidan föreligger enligt propositionen icke samma ovillkorliga rätt till skattelindring

för exempelvis folkparksföreningarna; huruvida en sådan förening

äger åtnjuta skattelindring eller icke blir beroende av om föreningen — enligt

sina stadgar och sin verksamhet — kan anses ha till huvudsakligt syfte

att främja något i 15 § första stycket angivet ändamål eller ha till uppgift

att tillhandahålla samlingslokal. I det praktiskt betydelsefulla fallet där inom

en folkpark finnes eu lokal, som är att anse såsom samlingslokal, bör sålunda

under nyssnämnda förutsättning skattelindring kunna få åtnjutas för

nöjestillställning — exempelvis en teaterföreställning eller en konsert — som

anordnas i sagda lokal. Emellertid förekommer på flera håll, att en teaterföreställning

som anordnas av en folkparksförening inom folkparkens område

icke hålles i en teater- eller samlingslokal i vanlig mening utan äger

rum — under i övrigt likartade förhållanden — från en friluftsscen inom

folkparkens område. För en teaterföreställning som anordnas under sist angivna

omständigheter synes det lika motiverat med en lindring i nöjesbeskattningen

enligt 15 § som i de fall där teaterföreställningen äger rum i en

verklig teater- eller samlingslokal inom folkparksområdet. Med hänsyn härtill

synes det rimligt, att ingen skillnad göres mellan nu berörda fall.

Därest i anslutning till eu teaterföreställning inom folkparksområdet förekomma

dans eller marknads- och tivolinöjen bör frågan om rätt till skattelindring

bedömas med ledning av stadgandet i It) g nöjesskatteförordningen

d. v. s. upphördsmyndigheten måste pröva vilken del av tillställningen som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Reinllningsuiskottets betänkande nr 52.

är den huvudsakliga. Utskottet vill vidare påpeka, alt enligt det framlagda

förslaget må skattelindring icke åtnjutas av varje organisation, som har till

huvudsakligt syfte att främja kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål;

såsom villkor för skattelindringen skall nämligen ytterligare gälla att sådant

ändamål skall vara jämförligt med övriga i paragrafen angivna särskilda

ändamål. Nyssnämnda bestämning »allmännyttiga ändamål» har således en

mera begränsad betydelse i den föreslagna nya 15 § än motsvarande bestämning

i 16 §. I anledning av remissutlåtandet från länsstyrelsen i Västmanlands

län må framhållas att de av länsstyrelsen omnämnda föreningarna

— hobby-, husmoders- och badortsföreningar — såsom regel icke torde

kunna erhålla skattelindring enligt 15 § i den lydelse paragrafen erhållit i

propositionen; detsamma synes vara fallet med resoorganisationen och föreningar

för motorsport. Vad särskilt angår stadsteaterföreningarna torde

dessa i regel böra anses såsom organisationer, vilka ha till huvudsakligt

syfte att främja konstnärliga eller andra därmed jämförliga kulturella ändamål.

För dylik organisation kan alltså skattelindring ifrågakomma, och

detta gäller även om organisationen utgöres av en ekonomisk förening eller

ett aktiebolag.

I 15 § — såväl enligt dess nu gällande lydelse som enligt det i propositionen

framlagda förslaget — är upptagen ytterligare en gränsdragning, nämligen

mellan befrielsekvalificerade nöjestillställningar och sådana vilka icke

kvalificera för lindring i nöjesbeskattningen. Denna gränsdragning — som

i sin mån, särskilt vid sammansatta tillställningar, bidragit till att öka svårigheterna

vid tillämpningen av 15 § — har i förslaget skett sålunda, att

skattelindring icke skall ifrågakomma med avseende å tillställning, i vilken

till huvudsaklig del ingår dans eller marknads- och tivolinöjen eller biografföreställning

med visst undantag.

Mot nu nämnda gränsdragning har kritik anförts i de likalydande motionerna

I: 477 av herrar Gottfrid Karlsson och Falk samt II: 565 av herr Ohlsson

i Kastlösa m. fl. I dessa motioner har yrkats, att lindring i nöjesskatten

enligt 15 § skulle få åtnjutas oavsett tillställningens art. I anslutning till

dessa motioner har i utskottet framförts även den synpunkten, att från rätten

till skattelindring borde generellt undantagas biografföreställningar

(med samma undantag som för närvarande) samt marknads- och tivolinöjen

men däremot icke dans.

Enligt utskottets mening skulle en utvidgning av bestämmelserna i 15 §

på så sätt, att skattelindring skulle få åtnjutas även för danstillställningar,

få till resultat, att — då dylika tillställningar på landsbygden huvudsakligen

anordnas av befrielseberättigade organisationer — någon nöjesskatt över

huvud taget icke skulle komma att utgå för danstillställningar utanför tätorter.

Utskottet vill därjämte erinra om att de år 1945 beslutade ändringarna

i nöjesbeskattningen — vilka inneburo bl. a. att det dittills gällande

3-taxesystemet ersattes med en enhetstaxa om 15 procent — medförde för

danstillställningarnas del en nedsättning av nöjesskatten till nära hälften.

Att på sätt i motionerna föreslagits ytterligare lindra nöjesbeskattningen för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 52. 7

tillställningar av nu ifrågavarande slag anser utskottet icke motiverat, icke

ens om tillställningen anordnas av organisation som i och för sig kan hänföras

under 15 §. Utskottet finner det ej heller böra ifrågakomma att skattelindring

må åtnjutas för biografföreställning (med hittillsvarande undantag)

eller för marknads- och tivolinöjen.

Vid sitt ställningstagande till det i propositionen framlagda förslaget till

ändringar i 15 § har utskottet — framför allt med hänsyn till att svårigheter

måste uppkomma även efter det förslaget genomförts att på ett enkelt

och otvetydigt sätt bestämma gränsen mellan befrielseberättigadc och ickebefrielseberättigade

organisationer — hyst vissa betänkligheter mot att förorda

förslaget i fråga. Såsom förut anförts har utskottet emellertid ansett

sig kunna konstatera, att 15 § i sin lydelse enligt propositionen närmare anknyter

till den ursprungligen framförda motivering för att tillskapa en

skattelindring för vissa organisationer samt dessutom är enklare till sin

konstruktion än de nuvarande mycket invecklade bestämmelserna i 15 §.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser utskottet sig kunna i huvudsak

tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag såvitt angår ändringarna i 15 §. För

att undvika den ojämnhet som enligt vad förut antytts kan befaras uppkomma

vid nöjesbeskattningen av teaterföreställningar inom folkparksområden

torde emellertid enligt utskottets mening en jämkning böra vidtagas

i den i propositionen föreslagna författningstexten. I sådant hänseende föreslår

utskottet, att 15 § andra stycket utvidgas på så sätt att folkparksförening

helt likställes med folketshusförening. Det praktiska resultatet av en

dylik utvidgning torde bliva, att inom folkparksområden anordnade teaterföreställningar

eller konserter — oavsett om tillställningarna hållas i en

samlingslokal eller på en friluftsscen — berättiga till skattelindring enligt

15 §. Då huvuddelen av nöjestillställningarna inom folkparksområden uppenbarligen

utgöras av dans och tivolinöjen — för vilka någon skattelindring

icke förordats vare sig i Kungl. Maj:ts förslag eller av utskottet _

medan däremot teaterföreställningar och konserter förekomma såsom det

huvudsakliga programmet endast vid enstaka tillfällen, torde den nu ifrågasatta

ändringen i 15 § vara av förhållandevis begränsad räckvidd. Genom

en sådan ändring som den här föreslagna skulle, såvitt utskottet kunnat

finna, helt tillgodoses de önskemål som framställts i Folkets parkers centralorganisations

framställning den 6 november 1947, däri yrkats att skattebefrielse

enligt 15 § måtte medgivas för de folkliga organisationernas konsert-

och teaterverksamhet.

På sätt framgår av det förut anförda kan utskottet icke tillstyrka de likalydande

motionerna I: 477 och II: 565.

I propositionen ha slutligen föreslagits vissa jämkningar i 21, 23 och 25 §§

nöjesskatteförordningen. Mot dessa ändringsförslag, som huvudsakligen beröra

tekniska detaljer i nöjesbeskattningen, har utskottet icke något alt

erinra.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 52.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte — med förklarande att Kungl.

Maj :ts förevarande proposition nr 227 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas — antaga det vid propositionen

fogade förslaget till förordning angående ändring i förordningen

den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt med

den ändringen, att i 15 § andra stycket efter ordet »eller»

tilläggas orden »folkparksförening, så ock annan»; samt

B) att de likalydande motionerna 1:477 av herrar Gottfrid

Karlsson och Falk samt II: 565 av herr Ohlsson i Kastlösa

in. fl. icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 maj 1950.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Sjödahl, Velander,

Heuman, Franzon, Niklasson, Wehtje, Falk, Ramberg och Werner; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,

Sundström, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn, Sjölin, Ohlsson i

Kastlösa, Johnsson i Skoglösa och Åqvist.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 52.

9

Reservation

av herrar Falk, Nilsson i Kristinehamn och Ohlsson i Kastlösa, vilka ansett,

att utskottets yttrande och hemställan bort hava följa lydelse:

>1 den föreliggande---(= utskottet s. 4 rad 7 uppifrån — s. 5 rad 5

nedifrån)---nu berörda fall.

Därest i anslutning till en teaterföreställning inom folkparksområdet förekommer

marknads- och tivolinöjen, bör frågan om rätt till skattelindring

bedömas med ledning av stadgandet i 19 § nöjesskatteförordningen d. v. s.

uppbördsmyndigheten måste pröva vilken del av tillställningen som är den

huvudsakliga. Utskottet vill vidare--(= utskottet s. 6 rad 1 uppifrån

— s. 6 rad 11 nedifrån)---däremot icke dans.

Utskottet anser sig med anledning av motionerna böra föreslå den ändringen

av bestämmelserna i 15 § att skattelindring medgives även om i programmet

skulle till huvudsaklig del ingå dans, varemot sådan skattelindring

ej bör förekomma med avseende å tillställning, som till huvudsaklig del

består av marknads- och tivolinöjen eller biograf föreställning med visst undantag.

Vid sitt ställningstagande---(= utskottet s. 7 rad 6 uppifrån —- s. 7

rad 17 nedifrån) — — — enligt 15 §.

I propositionen ha slutligen föreslagits vissa jämkningar i 21, 23 och 25 §§

nöjesskatteförordningen. Mot dessa ändringsförslag, som huvudsakligen beröra

tekniska detaljer i nöjesbeskattningen, har utskottet icke något att

erinra.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte — med förklarande att Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 227 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas, samt i anledning av de likalydande motionerna

1:477 av herrar Gottfrid Karlsson och Falk samt

II: 565 av herr Ohlsson i Kastlösa m. fl. — antaga det vid

propositionen fogade förslaget till förordning angående ändring

i förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt

med den ändringen, att 15 § i nämnda förslag skall

erhålla följande lydelse:

15 §.

Där organisation, som har till huvudsakligt syfte att främja

religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga,

idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella eller

eljest allmännyttiga ändamål och som under de senast förflutna

fem åren icke lämnat utdelning åt sina medlemmar,

anordnar nöjestillställning, åtnjutes befrielse från nöjcs2

liihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. 52.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 52.

skatt till den del skatten för varje tillställning icke överstiger

75 kronor. Vad nu sagts skall dock icke gälla med avseende

å tillställning, i vilken till huvudsaklig del ingår

marknads- och tivolinöjen eller biograf föreställning med undantag

för sådan filmförevisning, som genom sitt ämnesval

är ägnad att direkt främja organisationens syfte.

Folketshusförening eller folkparksförening, så ock annan

liknande organisation med uppgift att tillhandahålla samlingslokal

skall anses såsom organisation varom i första

stycket förmäles, ändå att dess huvudsakliga syfte icke är

att främja ändamål som i nämnda stycke sägs.»

5071)08. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:250 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945 a1 i texten