Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i uppbördsför ordning en den 31 december 1945

1950-05-12 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1950:55, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i uppbördsför ordning en den 31 december 1945

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

1

Nr 55.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ändring i

uppbördsför ordning en den 31 december 1945 (nr 896),

jämte i ämnet väckta motioner.

I eu den 31 mars 1950 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 244, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning om

ändring i uppbördsförordningen den 31 december 1945 (nr 896).

Propositionen innehåller i huvudsak följande.

I syfte att ernå närmare överensstämmelse mellan preliminär och slutlig

skatt samt sålunda minska den kvarstående skatten föreslås i propositionen,

att de i skattetabellerna angivna skattebeloppen skola uträknas så,

att något högre preliminärskatt uttages än för närvarande sker.

Vidare föreslås, att ränta efter 6 procent skall uttagas å kvarstående

skatt, om denna uppgår till minst en femtedel av den slutliga skatten. Ränta

skall dock endast utgå å kvarstående skatt, som överstiger 300 kronor. Om

den erlagda preliminära skatten överstiger den slutliga skatten, skall den

skattskyldige under motsvarande förutsättningar gottgöras ränta efter 2

procent å det överskjutande beloppet.

Slutligen föreslås, att löneavdrag för kvarstående skatt skall verkställas

med 25 procent av arbetstagares lön, om han icke överlämnar debetsedel

å slutlig skatt till arbetsgivaren eller styrker, att han icke har att erlägga

kvarstående skatt. Vad sålunda föreslås skall dock icke gälla beträffande

sjöman, inskriven vid sjömanshus.

De nya bestämmelserna föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1951.

Bestämmelserna angående ränta skola dock gälla först beträffande 1952

års taxering.

Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse:

1—Bihung till riksdagens protokoll 1950. 7 sand. Nr 55.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

Förslag

till

Förordning

om ändring i uppbörd sförordningen den 31 december 1945 (nr 896).

Härigenom förordnas, att 4 § 1 och 2 inom., 47 §, 49 §, 64 §, 81 §, 89 §

2 inom., 90 §, 91 § 1 mom., 106 § och 107 § uppbördsförordningen den 31

december 1945 samt anvisningarna till 47 § samma förordning1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att till 34 § nämnda

förordning skall fogas ett nytt moment, betecknat 3 mom., av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse:

4 §•

1 m o in. Preliminär A-skatt —

--- sådana tabeller.

Skattetabellerna skola —--för

förmögenhet,

att vid taxering för inkomsten

icke andra avdrag medgivas den

skattskyldige än dels ortsavdrag,

dels ytterligare ett belopp av tvåhundra

kronor, dels ock, såvitt angår

taxeringen till statlig inkomstskatt,

för kommunala utskylder med

belopp, motsvarande för skattekrona

och skatteöre det belopp, som enligt

3 mom. legat till grund vid uträknandet

av de i vederbörlig tabell angivna

utskylderna.

Tabellerna skola — — — antal

kronor.

2 mom. I skattetabellerna skola

i särskilda kolumner upptagas skattebelopp

för följande grupper av

skattskyldiga, nämligen

1) gift, med makan sammanlevande

manlig inkomsttagare, utan barn;

Föreslagen lydelse:

4 §•

1 m o m. Preliminär A-skatt--

— sådana tabeller.

Skattetabellerna skola---för

förmögenhet,

att vid taxering för inkomsten

icke andra avdrag medgivas den skattskyldige

än dels ortsavdrag, dels ock,

såvitt angår taxeringen till statlig

inkomstskatt, för kommunala utskylder

med belopp, motsvarande för

skattekrona och skatteöre det belopp,

som enligt 3 mom. legat till grund

vid uträknandet av de i vederbörlig

tabell angivna utskylderna.

Tabellerna skola — — — antal

kronor.

2 mom. I skattetabellerna skola

i särskilda kolumner upptagas skattebelopp

för följande grupper av

skattskyldiga, nämligen

1) gift, med makan sammanlevande

manlig inkomsttagare, utan barn;

1 Senaste lydelse av 4 § 1 och 2 mom., 81 §, 89 § 2 mom. och 90 § se 1947: 585 samt av 47 §

och anvisningarna till samma paragraf se 1948: 762.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

Nuvarande lydelse:

2) gift, med makan sammanlevande

manlig inkomsttagare, med ett

barn;

3) —9) gift, med makan sammanlevande

manlig inkomsttagare, med

två, tre etc. till och med åtta barn,

därvid i tabellen för inkomsttagare

med åtta barn upptagen preliminär

skatt skall avse även inkomsttagare,

som här avses, med flera än åtta

barn;

10) gift, med maken sammanlevande

kvinna, som har egen inkomst

och vilkens make jämväl uppbär inkomst;
11)

inkomsttagare, som är ogift,

utan barn;

12) inkomsttagare, som är ogift,

med ett barn;

13) —19) inkomsttagare, som är

ogift, med två, tre etc. till och med

åtta barn, därvid i tabellen för inkomsttagare

med åtta barn upptagen

preliminär skatt skall avse även inkomsttagare,

som här avses, med

flera än åtta barn.

Gift, med---manlig inkomst
tagare.

Skattskyldig, som — ---manlig

inkomsttagare.

Med ogift---eller hemskild.

Skattskyldig, som — — — för

barn, o. s. v.

34 §.

3

Föreslagen lydelse:

2) gift, med makan sammanlevande

manlig inkomsttagare, med ett

barn;

3) —9) gift, med makan sammanlevande

manlig inkomsttagare, med

två, tre etc. till och med åtta barn,

därvid i tabellen för inkomsttagare

med åtta barn upptagen preliminär

skatt skall avse även inkomsttagare,

som här avses, med flera än åtta

barn;

10) inkomsttagare, som är ogift,

utan barn;

11) inkomsttagare, som är ogift,

med ett barn;

12—18) inkomsttagare, som är

ogift, med två, tre etc. till och med

åtta barn, därvid i tabellen för inkomsttagare

med åtta barn upptagen

preliminär skatt skall avse även inkomsttagare,

som här avses, med

flera än åtta barn.

Gift, med maken sammanlevande

kvinna med egen inkomst skall,

därest jämväl maken har inkomst,

hänföras till under 10) upptagen

grupp av skattskyldiga.

Gift, med---manlig inkomst
tagare.

Skattskyldig, som —--manlig

inkomsttagare.

Med ogift---eller hemskild.

Skattskyldig, som — — — för

barn, o. s. v.

34 §.

3 mom. överstiger i 1 mom.

omförmäld slutlig skatt den skatt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

Nuvarande lydelse:

47 §.

Då löneavdrag — — — anställningen

tillträtts.

Därest arbetstagare---kvar
stående

skatt.

Har i fall, då löneavdrag skall

verkställas, debetsedel avseende preliminär

skatt icke överlämnats till

arbetsgivaren, skall löneavdrag verkställas

med tjugufem procent eller,

såvitt angår sjöman inskriven vid

sjömanshus, med femton procent av

det vid varje avlöningstillfälle utbetalade

beloppet. Därest arbetstagaren

åtnjuter jämväl naturaförmån

varom i 8 § första stycket sägs, skall

löneavdraget beräknas jämväl å naturaförmånens

värde för den tid lö
-

Föreslagen lydelse:

skyldige gottskriven preliminär skatt

med minst en femtedel av den slutliga

skatten, skall den skattskyldige

till statsverket erlägga ränta med sex

procent, för en beräknad tid av ett

år, å det överskjutande beloppet, i

den mån detta överstiger trehundra

kronor; dock att det belopp, varå

ränta sålunda skall beräknas, skall

avrundas till närmast lägre hundratal

kronor. Har skattskyldig påförts

utskiftningsskatt, ersättningsskatt

eller olycksfallsförsäkringsavgift,

skall sådan skatt icke inräknas

i den slutliga skatten vid bedömande

av om och med vilket belopp ränta

skall utgå.

Vad i denna förordning stadgas

angående kvarstående skatt skall,

där icke annat angives, äga motsvarande

tillämpning beträffande i föregående

stycke omförmäld ränta.

47 §.

Då löneavdrag — — — anställningen

tillträtts.

Därest arbetstagare —--kvar
stående

skatt.

Har i fall, då löneavdrag skall

verkställas, debetsedel avseende preliminär

skatt icke överlämnats till

arbetsgivaren, skall löneavdrag för

preliminär skatt verkställas med tjugufem

procent eller, såvitt angår

sjöman inskriven vid sjömanshus,

med femton procent av det vid varje

avlöningstillfälle utbetalade beloppet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

Nuvarande lydelse:

neutbetalningen avser. Det belopp,

som skall avdragas, avrundas till

närmast lägre hela krontal.

Har arbetstagare, beträffande vilken

avdragsskyldighet föreligger

jämlikt 46 § 1 mom., icke till arbetsgivaren

överlämnat debetsedel å

slutlig skatt eller för arbetsgivaren

uppvisat sådan debetsedel eller ock

intyg, varom ovan i andra stycket

sägs, senast den 25 januari året näst

efter taxeringsåret eller, i fall som

avses i första stycket andra punkten,

senast fem dagar efter anställningens

början, har arbetsgivaren att så

snart ske kan göra anmälan härom

hos den lokala skattemyndigheten i

orten. Därest denna haft att utfärda

debetsedel, skall myndigheten skynd
-

Föreslagen lydelse:

Har arbetstagare, beträffande vilken

avdragsskyldighet föreligger

jämlikt 46 § 1 mom., icke till arbetsgivaren

överlämnat debetsedel å slutlig

skatt eller för arbetsgivaren uppvisat

sådan debetsedel eller ock intyg,

varom ovan i andra stycket sägs,

skall under tid, då löneavdrag för

kvarstående skatt skall verkställas,

dylikt avdrag ske med tjugufem procent

av det vid varje avlöningstillfälle

utbetalade beloppet. Löneavdrag

som nyss sagts skall dock icke verkställas

såvitt angår sjöman inskriven

vid sjömanshus.

Därest arbetstagaren åtnjuter jämväl

naturaförmån varom i 8 § första

stycket sägs, skall löneavdrag enligt

tredje eller fjärde stycket beräknas

jämväl å naturaförmånens värde för

den tid löneutbetalningen avser. Det

belopp, som skall avdragas, avrundas

till närmast lägre hela krontal.

Därest vid sjömanshus inskriven

sjöman, beträffande vilken avdragsskyldighet

föreligger jämlikt 46 § 1

mom., icke till arbetsgivaren överlämnat

debetsedel å slutlig skatt eller

för arbetsgivaren uppvisat sådan debetsedel

eller ock intyg, varom i andra

stycket sägs, senast den 25 januari

året näst efter taxeringsåret eller, i

fall som avses i första stycket andra

punkten, senast fem dagar efter anställningens

början, har arbetsgivaren

att så snart ske kan göra anmälan

härom hos den lokala skattemyndigheten

i orten. Därest denna haft

att utfärda debetsedel, skall myndig
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

Nuvarande lydelse:

samt utfärda ny debetsedel eller, om

arbetstagaren icke har att gälda

kvarstående skatt, intyg härom samt

översända debetsedeln eller intyget

till arbetsgivaren. I annat fall har

myndigheten att skyndsamt lämna

meddelande till den lokala skattemyndighet,

som haft att utfärda debetsedel,

och har sistnämnda myndighet

att förfara på sätt nyss sagts.

Ny debetsedel eller intyg om att

kvarstående skatt icke skall erläggas

bör vara arbetsgivaren tillhanda senast

före ingången av den månad,

under vilken vederbörlig uppbördstermin

infaller.

(Se vidare anvisningarna.)

49 §.

Är utbetald —---kvarstående

skatt.

Kan vid---— i stad.

Har genom löneavdrag jämlikt

47 § tredje stycket innehållits större

belopp än som enligt arbetsgivaren

senare tillhandakommen debetsedel

skall under närmast följande uppbördstermin

inbetalas, skall arbetsgivaren

skyndsamt mot kvitto tillhandahålla

arbetstagaren vad sålunda

för mycket innehållits.

64 §.

Ej må--— inbetalningen av
ser.

Har under---eller girokort.

Erlägges under — — — 66 §

stadgas.

Har efter — --stycke angives.

Skatt, som innehållits genom löneavdrag

enligt 47 § tredje stycket,

Föreslagen lydelse:

heten skyndsamt utfärda ny debetsedel,

eller, om arbetstagaren icke har

att gälda kvarstående skatt, intyg

härom samt översända debetsedeln

eller intyget till arbetsgivaren. I annat

fall har myndigheten att skyndsamt

lämna meddelande till den lokala

skattemyndighet, som haft att

utfärda debetsedel, och har sistnämnda

myndighet att förfara på sätt nyss

sagts. Ny debetsedel eller intyg om

att kvarstående skatt icke skall erläggas

bör vara arbetsgivaren tillhanda

senast före ingången av den månad,

under vilken vederbörlig uppbördstermin

infaller.

(Se vidare anvisningarna.)

49 §.

Är utbetald — — — kvarstående

skatt.

Kan vid---i stad.

Har genom löneavdrag jämlikt 47 §

tredje eller fjärde stycket innehållits

större belopp än som enligt arbetsgivaren

senare tillhandakommen debetsedel

skall under närmast följande

uppbördstermin inbetalas, skall

arbetsgivaren skyndsamt mot kvitto

tillhandahålla arbetstagaren vad sålunda

för mycket innehållits.

64 §.

Ej må--- — inbetalningen av
ser.

Har under —--eller girokort.

Erlägges under — — — 66 §

stadgas.

Har efter--- — stycke angives.

Skatt, som innehållits genom löneavdrag

enligt 47 § tredje eller

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

7

Nuvarande lydelse:

skall under vederbörlig uppbördstermin

likaledes inbetalas eller överföras

till vederbörande länsstyrelse eller

lokala skattemyndighet i stad på

sätt i andra stycket i denna paragraf

sägs.

81 §.

Avkortning av debiterad skatt

skall äga rum,

då genom oriktig debitering slutlig

eller tillkommande skatt påförts

skattskyldig dubbelt eller med för

högt belopp eller påförts annan person

än som vederbort; skolande i

sistnämnda fall, såframt icke den

rätteligen skattskyldige på grund av

stadgandet i 91 § är från betalningsskyldighet

fri, i sammanhang med

beslut om avkortning förordnas om

det avkortade beloppets uttagande

hos denne;

då någon ---skatt nedsatts.

Vidare skall--— är oguldet.

Har arbetsgivare---hos ar
betsgivaren.

89 §.

2 mom. Har riksräkenskapsverket

vid granskning av verkställd debitering

funnit, att anledning föreligger

till antagande att slutlig eller

tillkommande skatt blivit någon påförd

obehörigen eller med för högt

belopp, skall ämbetsverket underrätta

vederbörande länsstyrelse härom.

Länsstyrelsen har att verkställa

den utredning i ärendet, som må finnas

erforderlig, och att, därest vederbörande

finnes hava erlagt skatt

obehörigen eller med för högt be
-

Föreslagen lydelse:

fjärde stycket, skall under vederbörlig

uppbördstermin likaledes inbetalas

eller överföras till vederbörande

länsstyrelse eller lokala skattemyndighet

i stad på sätt i andra

stycket i denna paragraf sägs.

81 §.

Avkortning av debiterad skatt skall

äga rum,

då genom oriktig debitering slutlig,

kvarstående eller tillkommande

skatt påförts skattskyldig dubbelt

eller med för högt belopp eller påförts

annan person än som vederbort;

skolande i sistnämnda fall, såframt

icke den rätteligen skattskyldige

på grund av stadgandet i 91 §

är från betalningsskyldighet fri, i

sammanhang med beslut om avkortning

förordnas om det avkortade beloppets

uttagande hos denne;

då någon -— — -— skatt nedsatts.

Vidare skall —---är oguldet.

Har arbetsgivare---hos ar
betsgivaren.

89 §.

2 m o in. Har riksräkenskapsverket

vid granskning av verkställd debitering

funnit, att anledning föreligger

till antagande att slutlig, kvarstående

eller tillkommande skatt blivit

någon påförd obehörigen eller

med för högt belopp, skall ämbetsverket

underrätta vederbörande länsstyrelse

härom. Länsstyrelsen har att

verkställa den utredning i ärendet,

som må finnas erforderlig, och att,

därest vederbörande finnes hava erlagt

skatt obehörigen eller med för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

Nuvarande lydelse:

lopp, till honom återbetala vad som

för mycket erlagts. Finner länsstyrelsen

eljest att förhållande, som

nyss sagts, föreligger, har länsstyrelsen

likaledes att återbetala för

mycket erlagt belopp.

Envar, som eljest vinner nedsättning

i eller befrielse från honom påförd

slutlig eller tillkommande skatt,

äger att genom länsstyrelsen i det

län, där debiteringen skett, kostnadsfritt

återbekomma vad han för mycket

erlagt. Återbetalning av för mycket

erlagd olycksfallsförsäkringsavgift

skall dock ske genom riksförsäkringsanstalten.

90 §.

Envar, som jämlikt 89 § 2 mom.

första stycket eller efter besvär över

taxering eller debitering vinner nedsättning

i eller befrielse från honom

påförd slutlig eller tillkommande

skatt, äger vid återbekommande av

för mycket erlagt belopp tillika erhålla

ränta å det belopp, som utbetalas,

efter fem procent för år.

Föreslagen lydelse:

högt belopp, till honom återbetala

vad som för mycket erlagts. Finner

länsstyrelsen eljest att förhållande,

som nyss sagts, föreligger, har länsstyrelsen

likaledes att återbetala för

mycket erlagt belopp.

Envar, som eljest vinner nedsättning

i eller befrielse från honom påförd

slutlig, kvarstående eller tillkommande

skatt, äger att genom

länsstyrelsen i det län, där debiteringen

skett, kostnadsfritt återbekomma

vad han för mycket erlagt.

Återbetalning av för mycket erlagd

olycksfallsförsäkringsavgift skall

dock ske genom riksförsäkringsanstalten.

90 §.

1 mom. Överstiger erlagd preliminär

skatt motsvarande slutliga

skatt, oberäknat fastighetsskatt,

skogsvårdsavgifter och annuiteter,

varom i 1 § sägs, med minst en femtedel

av den slutliga skatten, äger

den skattskyldige erhålla ränta med

två procent, för en beräknad tid av

ett år, å det överskjutande beloppet,

1 den mån detta överstiger trehundra

kronor; dock att det belopp, vård

ränta sålunda skall beräknas, skall

avrundas till närmast lägre hundratal

kronor.

2 mom. Envar, som jämlikt 89 §

2 mom. första stycket eller efter besvär

över taxering eller debitering

vinner nedsättning i eller befrielse

från honom påförd slutlig, kvarstående

eller tillkommande skatt, äger

vid återbekommande av för mycket

erlagt belopp tillika erhålla ränta å

det belopp, som utbetalas, efter fem

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

Nuvarande lydelse:

Vid beräkning---beloppet

återbetalas.

91 §•

1 in o m. För slutlig eller tillkommande

skatt, som befinnes vara från

debitering obehörigen utesluten eller

till för ringa belopp påförd, är den

skattskyldige fortfarande ansvarig;

dock är han fri från betalningsskyldighet,

därest icke krav delgives honom

inom tre år efter utgången av

det uppbördsår, under vilket skatten,

om debitering i vederbörlig ordning

skett, skolat erläggas, samt utslag

i mål angående vederbörandes

betalningsskyldighet är meddelat inom

två år efter det kravet hos honom

anställdes.

106 §.

Förmenar någon, att slutlig eller

tillkommande skatt blivit genom fel

vid debiteringen obehörigen eller med

oriktigt belopp honom påförd eller

att felaktighet ägt rum vid utskrivandet

av hans debetsedel, äger han

att däri söka rättelse hos den lokala

skattemyndighet, som verkställt debiteringen.

Ansökan om rättelse skall

ingivas till nämnda myndighet inom

natt och år efter det skatten blivit

sökanden avfordrad.

107 §.

Den, som — ;--av beslutet.

Föreslagen lydelse:

procent för år. Sådan ränta skall

dock icke utgå vid återbetalning av

räntebelopp, som erlagts enligt stadgandet

i 3å § 3 mom.

Vid beräkning — — — beloppet

återbetalas.

91 §.

1 m o in. För slutlig, kvarstående

eller tillkommande skatt, som befinnes

vara från debitering obehörigen

utesluten eller till för ringa belopp

påförd, är den skattskyldige fortfarande

ansvarig; dock är han fri från

betalningsskyldighet, därest icke

krav delgives honom inom tre år efter

utgången av det uppbördsår, under

vilket skatten, om debitering i

vederbörlig ordning skett, skolat erläggas,

samt utslag i mål angående

vederbörandes betalningsskyldighet

är meddelat inom två år efter det

kravet hos honom anställdes.

106 §.

Förmenar någon, att slutlig, kvarstående

eller tillkommande skatt blivit

genom fel vid debiteringen obehörigen

eller med oriktigt belopp honom

påförd eller att felaktighet ägt

rum vid utskrivandet av hans debetsedel,

äger han att däri söka rättelse

hos den lokala skattemyndighet, som

verkställt debiteringen. Ansökan om

rättelse skall ingivas till nämnda

myndighet inom natt och år efter det

skatten blivit sökanden avfordrad.

107 §.

1 mom. Den, som —--av be
slutet.

2 in o in. Har skattskyldig å kvarstående

skatt påförts ränta, varom i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

Nuvarande lydelse:

Anvisningar

till 47 §.

Överlämnas icke debetsedel avseende

preliminär skatt till arbetsgivaren,

bör denne, såvida det icke är

uppenbart, att anställningen hos honom

är att anse som bisyssla, alltid

verkställa avdrag med tjugufem procent

av lönebeloppet eller, såvitt angår

sjöman inskriven vid sjömanshus,

med femton procent. Gör arbetstagaren

gällande, att anställningen

är av nyssnämnda natur, bör arbetsgivaren

i tveksamma fall påfordra,

att arbetstagaren styrker förhållandet

med intyg från den lokala

skattemyndigheten.

Har arbetstagaren icke till arbetsgivaren

överlämnat debetsedel å slutlig

skatt eller för arbetsgivaren uppvisat

sådan debetsedel eller intyg av

lokal skattemyndighet, att arbetstagaren

icke har att gälda kvarstående

skatt, skall arbetsgivaren hos den

lokala skattemyndigheten i orten,

d. v. s. å den plats där arbetsgivaren

har kontor, varifrån lön utbetalas,

anmäla förhållandet, så att ny debetsedel

eller, om arbetstagaren icke

Föreslagen lydelse:

34 § 3 mom. förmäles, och beror den

kvarstående skatten av förhållande,

varöver den skattskyldige icke kunnat

råda, äger länsstyrelsen i det län,

där räntan påförts, efter ansökan befria

den skattskyldige från att helt

eller delvis gälda sådan ränta.

Ansökan, som i första stycket sågs,

skall hava inkommit till länsstyrelsen

före utgången av året näst efter

taxeringsåret.

Anvisningar

till 47 §.

Överlämnas icke debetsedel avseende

preliminär skatt till arbetsgivaren,

skall denne, såvida det icke är

uppenbart, att anställningen hos honom

är att anse som bisyssla, verkställa

löneavdrag för preliminär

skatt med tjugufem procent av lönebeloppet

eller, såvitt angår sjöman

inskriven vid sjömanshus, med femton

procent.

Har annan arbetstagare än sjöman,

inskriven vid sjömanshus, icke

till arbetsgivaren överlämnat debetsedel

å slutlig skatt eller för arbetsgivaren

uppvisat sådan debetsedel

eller intyg av lokal skattemyndighet,

att arbetstagaren icke har att erlägga

kvarstående skatt, skall arbetsgivaren,

såvida det icke är uppenbart, att

anställningen hos honom är att anse

som bisyssla, verkställa löneavdrag

för kvarstående skatt med tjugufem

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

Nuvarande lydelse:

har att gälda kvarstående skatt, intyg

härom kan utfärdas och tillställas

arbetsgivaren. Ny debetsedel eller

intyg som nyss sagts torde som regel

kunna vara arbetsgivaren tillhanda

å sådan tid under månaden, att åtminstone

ett avlöningstillfälle återstår,

vid vilket, om löneavdrag för

kvarstående skatt skall verkställas,

dylikt avdrag kan ske; kan löneavdrag

icke äga rum, har arbetstagaren

att själv erlägga nämnda skatt.

Föreslagen lydelse:

procent av lönebeloppet. Senast eu

vecka innan dylikt avdrag första

gången göres skall arbetsgivaren genom

skriftlig eller muntlig hänvändelse

till arbetstagaren uppmana denne

att överlämna eller uppvisa debetsedel

eller intyg, som nyss sagts,

och skall arbetsgivaren därvid tilllika

erinra arbetstagaren om det

löneavdrag, som eljest kommer att

göras.

Gör arbetstagaren gällande, att anställningen

år att anse som bisyssla,

bör arbetsgivaren i tveksamma fall

påfordra, att arbetstagaren styrker

förhållandet med intyg från den lokala

skattemyndigheten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951; dock att vad däri

stadgas angående ränta å kvarstående skatt samt å erlagd preliminär skatt,

som överstiger motsvarande slutliga skatt, icke skall gälla såvitt angår

1951 års taxering.

Till utskottet ha överlämnats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna 1:476 av herr Werner in. fl. och 11:566

av herr Hedlund i Rådom m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandling

av propositionen nr 244 måtte besluta, att i 4 § angivna 200-kronorsavdraget

måtte bibehållas, att vid eventuellt beslut om räntebeläggning av

kvarskatt och återburen skatt räntefoten måtte bestämmas till lika storlek

i anslutning till sparbankernas allmänt gällande inlåningsränta, att bestämmelserna

i 34 § och 90 § rörande de räntepliktiga skattebeloppens

minimistorlek måtte ändras från föreslagna trehundra till femhundra kronor

samt att bestämmelserna i 47 § om skatteavdrag underkastas den

prövning som i motionerna angivits;

2) de likalydande motionerna I: 486 av herr Veländer m. fl. och II: 580

av herr Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts, »att riksdagen ville besluta

att ränta å kvarstående skatt liksom å överskjutande preliminärskatt —-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

i den ordning som föreslås i det till proposition nr 244 fogade utkastet till

ändringar av 34 § 3 inom. oeh 90 § 4 mom. uppbördsförordningen — beräknas

efter fyra procent»; samt

3) de likalydande motionerna I: 487 av herr Söderquist m. fl. och II; 579

av herr Svensson i Ljungskile, vari hemställts, »att 34 § 3 mom. uppbördsförordningen

den 31 december 1945 måtte få följande lydelse:

3 mom. Överstiger i 1 mom. omförmäld slutlig skatt den skattskyldige

gottskriven preliminär skatt med minst en femtedel av den slutliga skatten,

skall den skattskyldige till statsverket erlägga ränta med fyra procent, för

en beräknad tid av ett år, å det överskjutande beloppet —• — — omförmäld

ränta».

I sammanhang med den förevarande propositionen har utskottet till behandling

upptagit de vid riksdagens början väckta likalydande motionerna

I: 61 av herr Boo in. fl. och II: 28 av herr Hagård, vari hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla, att försöksorganisation

beträffande indrivningsväsendet i släder med egna uppbördsverk måtte

anordnas i lämplig omfattning i huvudsaklig anslutning till i motionerna

angivna grunder.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna I: 476, I: 486, I: 487 och II: 28.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas hl. a. följande.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 februari och den 1 april

1949 tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet den 9 mars och

den 6 april 1949 landskamreraren A. G. A. Wigert, häradsskrivaren G. M.

E:son Alin, byråchefen S. E. Jarnerup, kronokamreraren B. E. V. Åkerstedt,

ekonomidirektören P. Prydz och ombudsmannen E. A. Sätterberg att såsom

sakkunniga inom finansdepartementet verkställa en allmän översyn av gällande

uppbördssystem. Åt landskamreraren Wigert uppdrogs att i egenskap

av ordförande leda de sakkunnigas arbete. Vidare tillkallade dåvarande

chefen för finansdepartementet den 20 april 1949 skatteuppbördsmannen

C. Bäcklund, byråchefen E. B. A. Ehnbom, uppbördsdirektören K.

E. T. Josefson, förste revisorn K. E. Lindvall och förste stadsfogden N. B.

Rydhagen att såsom experter biträda de sakkunniga. De sakkunniga ha

antagit benämningen 1949 års uppbördssakkunniga.

De sakkunniga ha med skrivelse den 2 februari 1950 avlämnat ett första

betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet (SOU

1950: 7) med därvid fogat författningsförslag.

Över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,

statskontoret, riksräkenskapsverket, riksförsäkringsanstalten, pensionssty
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

relsen, kommerskollegium (med överlämnande av yttranden från Sveriges

segelfartygsförening, Sveriges fartygsbefälsförening samt Svenska maskinbefälsförbundet),

generalpoststyrelsen, bank- och fondinspektionen, statens

organisationsnämnd, överståthållarämbetet (med överlämnande av yttrande

från direktionen för uppbördsverken i Stockholms stad), samtliga

länsstyrelser (med överlämnande av yttranden från ett flertal kronokamrerare

och häradsskrivare), 1949 års folkbokföringssakkunniga, Svenska

stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet,

Sveriges häradsskrivarförening, Föreningen Sveriges kronokamrerare,

Föreningen Sveriges stadsfogdar, Svenska exekutionsmännens riksförbund,

Svenska arbetsgivareföreningen (med överlämnande av yttranden

från Svenska byggnadsindustriförbundet, Svenska väg- och vattenbyggarnas

arbetsgivareförbund, Norrlands stuvareförbund samt Södra Sveriges stuvareförbund),

Sveriges industriförbund, Svenska lantarbetsgivareföreningen,

Föreningen skogsarbeten, Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranter,

Sveriges redareförening, Svenska försäkringsbolags riksförbund,

Svenska bankföreningen, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens

folk, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Handelns

arbetsgivareorganisation, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

Kooperativa förbundet, Sveriges centrala restaurangaktiebolag (med

överlämnande av yttranden från Stockholmsdistriktets allmänna restaurangaktiebolag

och Västsveriges allmänna restaurantaktiebolag), Försäkringsanstalterna

Folket-Samarbete, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens

centralorganisation, Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet

samt Svenska sjöfolksförbundet.

Beträffande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen tilllåter

sig utskottet hänvisa till förenämnda statsrådsprotokoll. Redogörelse

härutinnan återfinnes å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen:

Allmänna synpunkter på frågan om förbättringar av uppbördssystemet.

Sammanfattning av de sakkunnigas förslag, s. 14—42.

Skattetabellerna, s. 42—48.

Särskild ränta å kvarstående skatt, s. 49—65.

Påföljd vid underlåtenhet att till arbetsgivare överlämna debetsedel å

slutlig skatt, m. m., s. 65—68.

Ikraftträdande, s. 68.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.

I de likalgdande motionerna I: 61 och II: 28 har framhållits, att från

indrivningssynpunkt en av uppbördsreformens allvarligaste olägenheter

syntes, vad städer med eget uppbördsverk beträffade, bestå i det onödiga

dubbelarbete, som stadsfogdarnas kamerala uppgifter föranledde, samt i

bestämmelserna om indrivnings- och redovisningsansvaret. Restlängder och

opaginerad Kontrollera mot PDF

] 4

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

övriga längder behandlades såväl förberedelsevis som under indrivningstiden

och efter slutförd redovisning av både stadsfogden och kronokamreraren,

och särskilt redovisningarna syntes innebära ett onödigt slöseri med

arbetskraft. Vad anginge indrivningsansvaret ålåge detta principiellt kronokamreraren,

men även stadsfogden måste anses ansvarig för indrivningsverksamheten.

Gränsdragningen av kompetensen de olika befattningshavarna

emellan vore emellertid tämligen svävande. Formen för bötesindrivningen

hade i samband med uppbördsreformen ändrats till överensstämmelse

med restindrivningen, varför bristerna i den senare återspeglade

sig jämväl i bötesindrivningsförfarandet. Indrivningen i stad med eget

uppbördsverk handlades av fyra olika organ, varav tre därjämte vore kontrollerande,

nämligen länsstyrelse, kronokamrerare, stadsfogde och exekutorer.

Dessa fyra organ finge diarieföra, bokföra och redovisa samma ärenden,

varigenom ett till synes överflödigt skriveri och en meningslös kontroll

över kontroll uppstode.

En förenkling, medförande betydande arbetsbesparing, vore möjlig genom

ett konsekvent genomförande av principen att förlägga hela den kamerala

verksamheten till uppbördsverket, under det att stadsfogdebefattningen

bleve renodlat exekutiv. Enligt en på så sätt bestämd fördelning skulle indrivningsväsendet

ordnas sålunda. Restlängd upprättades i ett exemplar och

försåges med kolumn för anteckning om inkassoåtgärder (eventuellt fickrestlängd

i enkel avfattning). Bötesliggare fördes allenast hos uppbördsverket.

Särskilt förordnade uppbördsmän med territoriellt begränsade inkassodistrikt

krävde de restförda eller bötfällda med ledning av befolkningsregistret

och det till uppbördsverket överflyttade anställningsregistret

samt övriga handlingar och egen person- och lokalkännedom. Uppbördsmän

förde kassabok såsom exekutionsbiträde och införde däri likvid allt efter

som den uppbures. Medlen redovisades på förteckningar, som kunde tjäna

som bilagor vid kronokamrerarens redovisning till länsstyrelsen. Hinder

redovisades av uppbördsmännen med bevis å restlängds- eller bötesutdrag.

Befunnes restförd eller bötfälld utflyttad till känd ort, ombesörjde uppbördsmannen

handräckningsframställning. Om restförd eller bötfälld enligt

av uppbördsmännen kända förhållanden, för vilka skriftlig redogörelse lämnades,

saknade tillgång och lön eller om annat hinder förelåge, redovisade

han ärendet med redogörelse härom. Hade uppbördsmän i fall, där inkassoproceduren

visat sig resultatlös, anledning antaga, att restförd eller bötfälld

ägde utmätningsbar tillgång eller att han enligt inhämtade upplysningar

innehade arbetsanställning, skulle uppbördsmännen å ett fullständigt utdrag

av restlängd eller saköreslängd anteckna vad sålunda framkommit,

varefter kronokamreraren hos stadsfogden begärde exekution. Med hänsyn

till uppbördsmännens behörighet att utfärda hindersbevis borde de på förslag

av kronokamreraren och drätselkammaren förordnas av magistraten.

Stadsfullmäktige i Borås hade genom beslut den 8 december 1949 uttalat

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 55. 15

sig för en omorganisation av uppbörds- och exekutionsverken i staden i

överensstämmelse med härovan anförda grundsatser. Till fullföljd av beslutet

hade magistraten och drätselkammarens första avdelning i underdånig

skrivelse den 21 decemher 1949 hos Kungl. Maj:t anhållit om tillstånd

för Borås stad att från och med den 1 april 1950 få tillämpa ett indrivningsförfarande

i huvudsaklig överensstämmelse med de här skisserade

riktlinjerna. Det förtjänade framhållas, att en omorganisation, sådan

soin den här utvecklats, skulle innebära en högst betydande ekonomisk

besparing för den stad, som därav berördes. Av en i Borås stad verkställd

beräkning framginge, att vissa befattningar skulle kunna indragas, motsvarande

en lönebesparing för år på ca 38 000 kronor. Härtill komme inbesparade

kostnader för lokalhyror, expenser m. in., varför den årliga

besparingen — under gynnsammaste betingelser — skulle kunna uppgå till

minst 40 000 kronor.

Genom en i en stad företagen omorganisation av uppbörds- och exekutionsväsendet

enligt de här anförda riktlinjerna skulle självfallet vinnas

erfarenheter av största värde även för andra städer med egen uppbördsförvaltning.

Även för de uppbördssakkunniga och deras arbete måste de

vunna erfarenheterna bliva av stort intresse. Det måste därför anses synnerligen

värdefullt, att en försöksorganisation av ifrågavarande art utan

dröjsmål komme till stånd. Motionärerna hyste den uppfattningen, att ett

uttalande från riksdagens sida i den fråga, som i motionerna berördes,

måste anses påkallat. De bördor, som genom uppbördsreformen lagts å

städer med egen uppbördsförvaltning, vore så pass betungande, att allt stöd

borde lämnas strävanden, som utmynnade i en förenkling av uppbördsförfarandet.

Motionärerna ville icke underlåta att peka på det förhållandet, att

riksdagen år 1946 i samband med antagande av följ dförfattningarna till

uppbördsförordningen i anledning av motion (II: 525) och efter tillstyrkan

av bevillningsutskottet (betänkande nr 40) uttalade sig för sådan utformning

av förordningens övergångsbestämmelser, att det bereddes stad med egen

uppbördsförvaltning möjlighet att i fråga om senast den 31 december 1946

förfallen ogulden skatt tillämpa andra bestämmelser än de i uppbördsförordningen

föreskrivna. Tillskapandet av en försöksorganisation av nu

iirågavarande slag skulle stå i god samklang med denna undantagsanordning.

I de likalydande motionerna 1: 476 och II: 566 har anförts bl. a. följande.

På grundval av 1949 års uppbördssakkunnigas förslag föresloge finansministern

vissa skärpningar beträffande uttagande av preliminär skatt

enligt skattetabell, bl. a. genom att borttaga det s. k. 200-kronorsavdraget

vid beräkning av preliminär skatten. Den skärpning, som genom avdragets

borttagande bleve följden, sedan tabellerna även på annat sätt uppräknats,

syntes ge eu kraftigare effekt än som vore erforderlig. Såsom kammar
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

rätten anfört, motsvarade 200-kronorsavdraget i vissa fall eller till och

med understege vid taxering medgivna avdrag för de utgifter, varom här

vore fråga. I ett stort antal fall skulle ett borttagande av avdraget i fråga

endast leda till återbetalningsskyldighet för statsverket gentemot den skattskyldige.

Ännu mindre acceptabelt vore kommitténs av finansministern godtagna

förslag om skyldighet att gälda årsränta efter 6 procent å innestående

kvarskattebelopp och detta å ett så lågt belopp som ned till 300 kronor.

Samtidigt föresloges, att staten skulle gottgöra den skattskyldige ränta

efter endast 2 procent å för mycket inbetald preliminärskatt. Den rent

rättsliga innebörden av detta olikhetsförhållande emellan staten och den

skattskyldige kunde icke godtagas. Den betydande skärpning av skattetrycket

på den skattskyldige, som det straffbetonade 6-procent-tillägget

skulle komma att utgöra, innebure en diskriminering av den skattskyldige

för ett förhållande, för vilket denne i verkligheten i de allra flesta fall rättvisligen

icke kunde göras ansvarig. Enligt författningen ägde skattskyldig,

huvudsakligen då rörelseidkare med s. k. B-skatt, att senast i november

året före nästkommande inkomstår avgiva preliminär deklaration över

hur mycket hans inkomster antoges komma att uppgå till under påföljande

år. Att på så lösliga grunder ställa ett krav om exakthet på den stora massan

av skattskyldiga vore helt enkelt en orimlighet. Ännu mera orimligt

vore att på samma grunder skapa ett straffrättsbegrepp och en straffpåföljd.

Om man såsom exempel toge en rörelse sådan som jordbruket, så

funnes ingen möjlighet för jordbrukaren att förutsäga storleken av nästa

års inkomster. Den skattskyldiges verkliga inkomst för beskattningsåret

kunde därför endast avgöras, sedan han i februari året efteråt avlämnat

sin deklaration. Här uppstode då den frågan, om det skulle åligga den

skattskyldige att vid en eventuell straffpåföljd själv beräkna storleken av

sin slutskatt eller om denna skyldighet skulle åligga staten genom något

dess organ, taxerings- eller uppbördsmyndigheten. Motionärerna hölle obetingat

före att denna ytterligare skyldighet icke rättvisligen kunde läggas

på den skattskyldige utan borde åvila staten. Ur dessa synpunkter borde

den skattskyldige och staten kunna betraktas såsom två rättsligt jämställda

parter. Därför kunde den olikhet i rättsförhållandet, som i sakkunnigeförslaget

kommit till uttryck i de olika räntesatserna staten och den skattskyldige

emellan, icke godkännas. Om nu ränta över huvud taget borde

utgå, vilket då det rörde sig om större skattebelopp torde vara riktigt, så

borde sådan ränta vara ömsesidig och lika, alltså byggd på lika räntefot.

Departementschefen talade i propositionen om ett verksamt medel att stimulera

den skattskyldige till större medverkan för uppnående av riktiga

skatteuttag. Den anvisade utvägen torde i hög grad vara ägnad att tvärtom

skapa ovilja och rättmätig irritation mot hela skattesystemet. Ville man

uppnå den stimulans som förut antytts, borde för det första räntesatserna

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

fastställas till lika storlek i bägge riktningarna. Högre ränta än vanlig inlåningsränta,

motsvarande exempelvis sparbankernas, borde icke åsättas,

räntesatsen torde därför lämpligen böra fastställas till 2 Va å högst 3 procent.

I propositionen föresloges, att det minimibelopp, å vilket ränta skulle

beräknas, skulle fastställas till 300 kronor. Detta belopp syntes vara alltför

lågt och borde höjas till 500 kronor. Härigenom vunnes, att den ytterligare

komplicering av skattesystemet, som oavbrutet påginge, komme att minska

därigenom att ränteberäkning å ett otal småbelopp bortfölle. Genom att

vanlig bankränta gottgjordes den skattskyldige borde det kunna förutsättas,

att denne i verklig mening stimulerades till större skatteinbetalningar. Härmed

försvunne i stor utsträckning hans eventuella intresse av att hos sig

innehålla skattepliktigt belopp.

Det i propositionen föreslagna stadgandet om skyldighet att innehålla en

fjärdedel av arbetstagares löneinkomst, inklusive naturaförmån, därest

denne icke för arbetsgivaren uppvisade slutskattesedel eller eljest icke

efterkomme de i författningsförslaget givna anvisningarna, syntes under

vissa förhållanden vara en alltför hård åtgärd och ägnad att avhålla arbetstagaren

från intresset att söka och mottaga arbete. Ett avdrag av 20 procent

torde här i stället böra övervägas.

I de likalydande motionerna 1: 486 och II: 580 har uttalats, att förslaget

att påföra skattskyldiga ränta för tid innan någon skatt blivit debiterad och

förfallotid för skatteskulden sålunda fastställts syntes motionärerna i och

för sig föga tilltalande. Motionärerna hade svårt att finna att en sådan åtgärd

skulle vara rättsligt grundad. Man kunde enligt motionärernas mening

icke lägga de skattskyldiga till last, att en bristande överensstämmelse

mellan preliminära och slutliga skatter ofta förelåge. I vissa fall berodde

detta på att den skattskyldige och taxeringsmyndigheterna hade skilda uppfattningar

om tolkningen av skatteförfattningarna. I den mån detta toge

sig uttryck i att taxeringsnämnden frånginge deklarationen — t. ex. genom

att vägra ett yrkat avdrag — kunde den skattskyldige komma att utan eget

förvållande stå i skuld för en betydande kvarskatt. Den straffränta, som enligt

propositionen i så fall skulle påföras den skattskyldige, tedde sig för

denne så mycket mer orättvis som den endast drabbade dem som fått sina

deklarationer höjda av taxeringsnämnden eller genom beslut före den

10 oktober av prövningsnämnden, medan senare företagna höjningar av

prövningsnämnden icke föranledde någon räntepåföring. Bland grupper

som hade betydande kvarskattcr nämndes i propositionen jordbrukare och

rörelseidkare. Det vore i allmänhet ogörligt för dessa att före beskattningsårets

utgång med någon säkerhet beräkna sina inkomster. Variationerna

mellan olika år vore för dessa skattskyldiga mycket betydande. Därtill

komme att de flesta skattskyldiga — även med kännedom om sina verkliga

inkomster — saknade förutsättningar att beräkna sina skatter. Så inveck2

— Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 55.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Ilevillningsutskottets betänkande nr 55.

lade som våra skattcförfattningar vore kunde detta icke vara ägnat alt törvåna.

Icke heller borde det föranleda någon bestraffning av de skattskyldiga.

Det tedde sig för motionärerna särskilt anmärkningsvärt att i propositionen

föresloges en så hög räntesats som 6 procent. Den tid man i detta

sammanhang hade att räkna med uppginge, såsom departementschefen

framhållit, till omkring ett år. Förslaget innebure alltså att staten skulle

betinga sig en ränta ungefär dubbelt så hög som den vilken staten ville

medgiva långivare i öppna marknaden. Kontrasten mot den räntesats —

2 procent — efter vilken skattskyldiga med överskjutande preliminärskatt

skulle få tillgodogöra sig ränta, vore särskilt framträdande. Någon nämnvärd

skillnad mellan tidpunkterna för gäldande av kvarskatterna och för

restitution av överskjutande preliminär skatter förelåge nämligen icke. I

den mån den föreslagna räntan utgjorde och vore avsedd att utgöra en generell

straffränta, kunde motionärerna alltså icke ge förslaget sin anslutning.

Frågan kunde sägas komma i ett annat läge därest bestämmelserna om

ränta gjordes helt ömsesidiga, d. v. s. om räntepåföringen och räntegottgörelsen

skedde efter helt samma grunder. Detta innebure bl. a. att räntesatserna

bleve enahanda i fråga om kvarskatterna och beträffande restitutionerna

av överskjutande preliminärskatt. Med en enhetlig räntesats på

t. ex. 4 procent skulle man förtaga den föreslagna räntepåföringen dess

karaktär av bestraffning till följd av omständigheter, som de skattskyldiga

i allmänhet icke kunde råda över. Samtidigt skulle man eliminera det intresse,

som vissa skattskyldiga med möjligheter att påverka sina förskottsinbetalningar

till äventyrs kunde ha att skaffa sig räntefri skattekredit, och

i stället stimulera de skattskyldiga att söka vidtaga sådana åtgärder, att

kvarskatternas belopp avsevärt reducerades.

1 de likalgdande motionerna I: 487 och 11: 579 har anförts bl. a., att propositionens

förslag beträffande ränta å kvarstående skatt motiverades med

att det vore angeläget att söka hindra de skattefria lån, som staten »beviljade»

de skattebetalare, vilka inbetalade ett väsentligt lägre belopp än vad

som sedan komine på deras del vid den slutliga skattens fastställande. De

skattskyldiga, som ville erlägga ytterligare preliminär skatt efter deklarationens

utgång, skulle beredas tillfälle göra detta senast den 15 april året

efter inkomståret. Departementschefen föresloge nu, att 6 procent ränta

skulle räknas å kvarstående skatt efter den 15 april året efter inkomståret

och avse ett års tid. I likhet med en del remissinstanser — såsom länsstyrelsen

i Kopparbergs län och Kooperativa förbundet — ansåge motionärerna,

att denna ränta vore för hög. En räntemarginal på 4 procent emellan

de pengar, som staten själv finge till »låns» genom att vissa skattebetalare

betalade för mycket, och de medel, som staten »lånade» genom att

vissa skattebetalare inbetalade för litet i preliminärskatt, måste ytterligare

bidraga till att göra vårt skattesystem impopulärt. Det borde finnas någon

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

överensstämmelse emellan förevarande räntesatser och dem som tillämpades

av ordinarie kreditinstitutioner. Från denna synpunkt ansåge motionärerna

en räntesats av 4 procent å restskattebelopp vara tillräcklig.

Enligt vad utskottet inhämtat ha över den i de likalydande motionerna

I: 61 och II: 28 omnämnda underdåniga ansökningen av Borås stad om

tillstånd att tillämpa visst indrivningsförfarande yttranden avgivits av länsstyrelsen

i Älvsborgs län, riksräkenskapsverket samt 1949 års uppbördssakkunniga.

Av innehållet i dessa yttranden må här återgivas följande.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har tillstyrkt bifall till framställningen.

Riksräkenskapsverket har vitsordat, att gällande bestämmelser om redovisningsförfarandet

i fråga om skatteuppbörden och restindrivningen i städer

med egna uppbördsverk torde kunna förenklas. Staden hade räknat

med att den nya organisationsformen skulle möjliggöra en betydande

minskning i fråga om antalet stadsfogden underställda exekutorer. Därvid

hade staden endast beaktat erfarenheterna från restindrivningen i fråga

om den preliminära B-skatten. Erfarenheterna beträffande indrivningen av

den kvarstående skatten kunde komma att visa ett annat resultat, och ämbetsverket

ville därför avråda från förhastade slutsatser i fråga om möjligheten

att begränsa antalet biträden hos stadsfogden. Tanken att särskilja

det mera kontorsmässiga inkasso- och bokföringsarbetet från arbetet med

de rent exekutiva åtgärderna vore utan tvivel riktig. En rationalisering av

sådant slag syntes kunna genomföras även med mindre långt gående ändringar

i den nuvarande gränsdragningen mellan ltronokamrerarens och

stadsfogdens arbetsområden; den torde rent av kunna genomföras i stort

sett inom ramen för den nuvarande arbetsfördelningen. Ämbetsverket ansåge

för sin del, att det skulle vara av visst värde, om det föreslagna systemet

finge prövas i praktiken på sätt föreslagits, dock torde detta knappast

låta sig göra tidigare än från och med den 1 juli 1950. Försökskaraktären

torde böra betonas genom att ett medgivande utverkades allenast för viss

begränsad tid, förslagsvis ett år.

1949 års uppbördssakknnniga ha framhållit, att gällande bestämmelser

om indrivning och redovisning av restförd skatt borde kunna förenklas. Mot

Boråsförslaget kunde resas vissa erinringar. Sålunda kunde det näppeligen

anses rationellt att låta indrivningsarbetet, till vilket även måste räknas det

arbete, som i framställningen betecknades som inkassoverksamhet, ombesörjas

av olika myndigheter. Det torde därvid allenast böra erinras om att

s. k. inkassoverksamhet även kunde förekomma i handräckningsärenden

och att samme skattskyldige kunde ha att gälda restförda skatter, påförda

såväl i hemorten som tidigare å annan ort. De förra restantierna skulle

enligt förslaget indrivas genom kronokamrerareh, de senare handräckningsvägen

genom utmätningsmannen. Enligt vad de sakkunniga inhämtat påginge

undersökningar jämväl i Norrköpings stad rörande möjligheterna alt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

förenkla skatteindrivningen, därvid planerna syntes gå ut på att koncentrera

det mesta av arbetet till stadsfogdekontoret. Det syntes de sakkunniga

som om ett dylikt system vore mera ändamålsenligt än Boråsförslaget.

De sakkunniga torde icke komma att taga ställning till vilka ändringar som

vore påkallade beträffande indrivningsverksamheten förrän under senare

delen av innevarande år. De sakkunniga ansåge sig därför icke för närvarande

kunna taga definitiv ställning till Boråsförslaget. Med hänsyn till

de erinringar, som kunde riktas mot förslaget, torde dock i varje fall icke

för närvarande något medgivande böra lämnas att tillämpa det föreslagna

indrivningsförfarandet.

Utskottet.

För att ernå bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt

har i den föreliggande propositionen föreslagits, att skattetabellerna skola

på visst sätt omarbetas och att ränta skall utgå å kvarstående skatt och å

för mycket erlagd preliminär skatt. I syfte att förmå arbetstagare att till

arbetsgivaren överlämna debetsedel å slutlig skatt eller styrka, att arbetstagaren

icke har att erlägga kvarstående skatt, har vidare föreslagits, att

avdrag skall verkställas med 25 procent av lönen i de fall, då arbetstagaren

icke fullgör vad nyss sagts.

Vad först angår omarbetningen av skattetabellerna ha av 1949 års uppbördssakkunniga

verkställda undersökningar givit vid handen, att det tidigare

omförmälda 200-kronorsavdraget är för stort för flertalet arbetstagare.

För att ernå, att högre preliminärskatt uttages och att nämnda skatt i stort

sett bättre avpassas efter den slutliga skatten, har därför i propositionen

föreslagits att 200-kronorsavdraget skall uteslutas. I samma syfte har därjämte

förordats, att skattebeloppen i skattetabellerna för de olika inkomstintervallerna

skola angivas efter den skatt, som utgår för inkomst vid intervallernas

övre gräns, och att skattebeloppen vid öretal regelmässigt skola

avrundas uppåt till närmast högre hela krontal. De sålunda föreslagna åtgärderna

kunna för vissa skattskyldiga medföra, att något för hög preliminär

skatt uttages. Såsom framgår av betänkande nr 49 har utskottet förordat,

att det nuvarande vid taxering medgivna avdraget för försäkringspremier

å 200 kronor skall för äkta makar höjas till 400 kronor. Av nyss

berörda förslag kan föranledas, att ytterligare något för hög preliminär

skatt uttages i de fall då det förordade högre avdraget kan utnyttjas till

högre belopp än 200 kronor. I sådana fall torde emellertid ofta inträffa,

att båda makarna ha inkomst och att till följd av den för makarnas sammanlagda

inkomst uppkommande skatteprogressionen, vartill hänsyn icke

kan tagas vid uttagandet av preliminärskatt, denna icke kommer att överstiga

den slutliga skatten.

Med hänsyn härtill finner utskottet sig böra tillstyrka de föreslagna åt
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

gärderna för att ernå ett riktigare uttag av preliminär skatt enligt skattetabell.

Härvid avstyrker utskottet de likalydande motionerna 1:476 och

II: 566 i den del, varom här är fråga. Likaledes tillstyrker utskottet vad i

propositionen föreslagits för att vinna ett bättre skatteuttag för äkta makar,

som skola sambeskattas.

Utskottet tillstyrker vidare förslaget, att löneavdrag för kvarstående skatt

skall verkställas med 25 pi-ocent av den utbetalda lönen, då annan arbetstagare

än vid sjömanshus inskriven sjöman icke till arbetsgivaren överlämnar

debetsedel å slutlig skatt eller medelst debetsedel eller intyg av

lokal skattemyndighet styrker, att han icke har att erlägga kvarstående

skatt. Fördenskull avstyrker utskottet de likalydande motionerna 1:476

och II: 566 i den del, varom nu är fråga.

I propositionen har föreslagits att ränta skall av skattskyldig erläggas

med 6 procent å kvarstående skatt, som utgör minst en femtedel av den

slutliga skatten; ränta skall dock utgå endast i den mån den kvarstående

skatten överstiger 300 kronor. Under motsvarande förutsättningar skall

ränta gottgöras skattskyldig med 2 procent å för mycket erlagd preliminär

skatt.

Utskottet finner icke anledning till erinran mot förslaget att den, som

med eller utan avsikt utnyttjar en skattekredit genom att erlägga för låg

preliminär skatt, skall erlägga ränta å den kvarstående skatten och att i

konsekvens härmed den, som medgiver det allmänna en skattekredit genom

att erlägga för hög preliminär skatt, skall erhålla ränta å den för mycket

erlagda skatten. Däremot har utskottet icke funnit utformningen av de

föreslagna räntebestämmelserna tillfredsställande. Utskottet är därför icke

berett att nu taga slutlig ställning till frågan om ränta å kvarstående skatt

och å för mycket erlagd preliminär skatt och finner fördenskull lämpligt,

att 1949 års uppbördssakkunniga under sin fortsatta utredning ytterligare

överväga nämnda fråga. Utskottet föreslår därför skrivelse till Kungl. Maj :t

med hemställan om ytterligare utredning av den berörda frågan.

I enlighet med propositionen böra de föreslagna bestämmelserna rörande

ändringen i skattetabellerna och påföljd vid underlåtenhet av arbetstagare

att till arbetsgivaren överlämna debetsedel å slutlig skatt eller styrka, att

arbetstagaren icke har att erlägga kvarstående skatt, träda i kraft den 1

januari 1951.

I motionerna I: 61 och II: 28 har yrkats, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla, att försöksverksamhet beträffande indrivningsväsendet

i städer med egen uppbördsförvaltning måtte anordnas efter vissa i motionerna

angivna grunder. Stadsfullmäktige i Borås ha i princip godkänt en

omorganisation av uppbörds- och exekutionsverken i staden i överensstämmelse

med de nyssnämnda grunderna. Både riksräkenskapsverket och 1949

års uppbördssakkunniga ha ställt sig kritiska mot den i Borås beslutade

organisationen av uppbörds- och indrivningsväsendet i staden. Uppbörds
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

sakkunniga ha i samband därmed omnämnt, att i Norrköping planerades

en omorganisation av indrivningsväsendet, vilken syntes gå ut på att koncentrera

indrivningen i huvudsak till stadsfogdekontoret.

Den av stadsfullmäktige i Borås beslutade organisationen av uppbördsoch

indrivningsväsendet synes icke i alla avseenden vara tillfredsställande.

Därest emellertid inkassoverksamheten beträffande samtliga skattskyldiga

förlägges till uppbördsverket, kan det befinnas vara av värde att i

Borås pröva den i motionerna föreslagna organisationen. Likaså kan det

befinnas värdefullt att pröva en organisation, utformad i huvudsak på det

sätt som planeras i Norrköping. Det bör härvid ankomma på Ivungl. Maj :t

att lämna tillstånd till att dylik försöksverksamhet under viss tid kommer

till stånd. Då ett sådant tillstånd innebär, att undantag måste göras bl. a.

från tillämpningen av uppbördsförordningens bestämmelser rörande indrivning

av skatt m. m., kan berörda tillstånd icke lämnas utan riksdagens

medgivande. Utskottet föreslår därför, att riksdagen måtte bemyndiga

Kungl. Maj :t medgiva att indrivning, avkortning, avskrivning samt upprättande

av balanslängd beträffande skatt, böter och andra därmed likställda

medel i stad med egen uppbördsförvaltning må, utan hinder av vad

i uppbördsförordningen eller annan av riksdagen beslutad författning stadgas,

försöksvis under viss tid ske i den särskilda ordning Kungl. Maj :t

föreskriver.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte — med förklarande att Kungl.

Maj :ts förevarande proposition, nr 244, icke kunnat oförändrad

bifallas och i anledning av de likalydande motionerna

I: 476 av herr Werner m. fl. och II: 566 av herr

Hedlund i Rådom m. fl., de likalydande motionerna I: 486

av herr Velander m. fl. och II: 580 av herr Nilsson i Svalöv

m. fl. samt de likalydande motionerna 1: 487 av herr Söderquist

m. fl. och II: 579 av herr Svensson i Ljungskile —

för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget till

förordning om ändring i uppbördsförordningen den 31 december

1945 (nr 896) med den ändring, att 34 och 107 §§

bibehållas i sin nuvarande lydelse samt att 90 § och bestämmelsen

om ikraftträdandet erhålla följande såsom utskottets

förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag:

Utskottets förslag:

90 §.

90 §.

1 mom. Överstiger erlagd preliminär

skatt motsvarande slutliga

skatt, oberäknat fastighetsskatt,

skog svår dsavgif ter och annuiteter,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

Kungl. Maj.ts förslag:

varom i l § sägs, med minst eu femtedel

av den slutliga skatten, äger

den skattskyldige erhålla ränta med

två procent, för en beräknad tid av

ett år, å det överskjutande beloppet,

1 den mån detta överstiger trehundra

kronor; dock att det belopp, varå

ränta sålunda skall beräknas, skall

avrundas till närmast lägre hundratal

kronor.

2 mom. Envar, som jämlikt 89 §

2 mom. första stycket eller efter besvär

över taxering eller debitering

vinner nedsättning i eller befrielse

från honom påförd slutlig, kvarstående

eller tillkommande skatt, äger

vid återbekommande av för mycket

erlagt belopp tillika erhålla ränta å

det belopp, som utbetalas, efter fem

procent för år. Sådan ränta skall

dock icke utgå vid återbetalning av

räntebelopp, som erlagts enligt stadgandet

i 34 § 3 mom.

Vid beräkning —---beloppet

återbetalas.

Utskottets förslag:

Envar, som jämlikt 89 § 2 mom.

första stycket eller efter besvär över

taxering eller debitering vinner nedsättning

i eller befrielse från honom

påförd slutlig, kvarstående eller tillkommande

skatt, äger vid återbekommande

av för mycket erlagt belopp

tillika erhålla ränta å det belopp,

som utbetalas, efter fem procent

för år.

Vid beräkning---—• beloppet

återbetalas.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1951; dock att vad

däri stadgas angående ränta å kvarstående

skatt samt å erlagd prelimiminår

skatt, som överstiger motsvarande

slutliga skatt, icke skall gälla

såvitt angår 1951 års taxering.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1951.

B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj :t ville verkställa ytterligare utredning

av frågan om ränta å kvarstående skatt och å för mycket

erlagd preliminär skatt;

C) att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna

I: fil av herr Boo in. fl. och II: 28 av herr Hagård

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

bemyndiga Kungl. Maj :t medgiva att indrivning, avkortning,

avskrivning samt upprättande av balanslängd beträffande

skatt, böter och andra därmed likställda medel i stad med

egen uppbördsförvaltning må, utan hinder av vad i uppbördsförordningen

eller annan av riksdagen beslutad författning

stadgas, försöksvis under viss tid ske i den särskilda

ordning Kungl. Majt föreskriver;

D) att följande motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna I: 476 av herr Werner in. fl.

och II: 566 av herr Hedlund i Rådom in. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 486 av herr Velander

in. fl. och II: 580 av herr Nilsson i Svalöv in. fl. samt

3) de likalydande motionerna I: 487 av herr Söderquist

in. fl. och II: 579 av herr Svensson i Ljungskile,

i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 maj 1950.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Velander, Heiiman, Franzon,

Niklasson, Wehtje, Falk, Werner*, Damström och Spetz samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,

Jonsson i Skedsbygd, Kristensson i Osby, Sundström, Hagberg i Malmö,

Nilsson i Kristinehamn, Persson i Svensköp och Bladh*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Veländer, Niklasson, Wehtje, Werner, Jonsson i Skedsbygd och

Hagberg i Malmö.

Iduns tryckeri, Esselte AB. Stockholm 1950

016525

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:270 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen den 31 december 19io a1 i texten