Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 kap. 10 § förordningen den 18 juni 1937
1950-02-02 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1950:6, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 kap. 10 § förordningen den 18 juni 1937
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 6.
1
Nr 6.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 2 kap. 10 § förordningen den 18 juni 1937
(nr 436) angående försäljning av rusdrycker, m. m.
I en den 21 december 1949 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 5, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om ändrad lydelse av 2 kap. 10 § förordningen den 18 juni
1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker, samt
2) förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 1 juni 1923
(nr 141) angående förbud mot införsel till och försäljning inom riket av
exportöl.
I propositionen föreslås, att nu gällande bestämmelser om rätt till transitering
av rusdrycker och exportöl — vilka bestämmelser innebära att transitering
må ske endast till utrikes ort med bantåg samt, i viss omfattning,
med luftfartyg — utsträckas att avse rätt till transitering till utrikes ort
eller mellan inrikes orter med bantåg eller med luftfartyg i linjefart.
De ovannämnda under 1) och 2) upptagna författningsförslagen äro av
följande lydelse:
1) Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 2 kap. 10 § förordningen den
18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker.
Härigenom förordnas, dels att 2 kap. 10 § 2 mom. förordningen den 18
juni 1937 angående försäljning av rusdrycker skall upphöra att gälla dels
ock att 2 kap. 10 § 4 mom. f) samma förordning* 1 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
10 §.
4 mom. Utan hinder av vad i denna paragraf stadgas må
1 Senaste lydelse av 2 kap. 10 § 4 mom. se 1948:140.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 6—7.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 6.
f) sändningar av rusdrycker med f) rusdrycker transiteras med banbantåg
forslas genom riket till utri- tåg eller med luftfartyg i linjefart,
kes ort, när de åtföljas av järnvågsfraktbrev,
som utställts i enlighet
med internationella fördraget om
godsbefordran å järnväg.
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1950.
2) Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 1 juni 1923
(nr 141) angående förbud mot införsel till och försäljning inom
riket av exportöl.
Härigenom förordnas, att till 3 § förordningen den 1 juni 1923 angående
förbud mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl1 skall fogas
ett nytt moment, betecknat 5., av nedan angivna lydelse.
3 §•
5. Exportöl må transiteras med bantåg eller med luftfartyg i linjefart.
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1950.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.
I 144 § tredje stycket tullstadgan föreskrives att gods, som införts till
Sveriges tullområde, må utan föregående förtullning eller uppläggning å
tullager försändas till annan ort inom tullområdet eller till ort utom nämnda
område (transitering).
Enligt 1 § andra stycket förordningen den 16 maj 1924 (nr 119) angående
transitering av införselförbjudna varor m. m. (jfr SFS 1935: 252) gäller
förbud mot transitering av alkoholhaltiga varor, som kunna användas såsom
berusningsmedel. I tredje stycket i samma paragraf föreskrives emellertid,
att vad i paragrafen är stadgat icke skall äga tillämpning, där annat följer
av bestämmelse i den författning, genom vilken införselförbudet meddelats,
eller särskild av Konungen meddelad föreskrift.
Från förbudet att transitera alkoholhaltiga varor ha, såvitt nu är av intresse,
följande undantag medgivits:
1) Enligt 2 kap. 10 § 4 mom. f) rusdrycksförsäljningsförordningen den
18 juni 1937 (nr 436) må sändningar av rusdrycker med bantåg forslas
1 Senaste lydelse av 3 § se 1948:141.
Hevillningsutskottets betänkande nr 6.
3
genom riket till utrikes ort, när de åtföljas av järnvägsfraktbrev, som utställts
i enlighet med internationella fördraget om godsbefordran å järnväg.
Genom kungl. brev till generaltullstyrelsen den 11 november 1938 har denna
transiteringsrätt utvidgats att omfatta jämväl sändningar av exportöl och
andra i nyssnämnda författningsrum icke avsedda alkoholhaltiga varor,
vilka kunna användas såsom berusningsmedel.
2) Genom resolution den 6 maj 1932 har Kungl. Maj :t medgivit, att
spritdrycker och andra alkoholhaltiga varor, vilka kunna användas såsom
berusningsmedel, finge tills vidare, då de med flygplan ankomme till Malmö
för vidare försändning till Finland eller Norge, efter behörig, av Aktiebolaget
Aerotransport hos tullanstalten i Malmö gjord anmälan vidarebefordras
genom Sverige till destinationsorten.
I en den 9 september 1948 dagtecknad skrift, som inkommit till finansdepartementet,
har Aktiebolaget Aerotransport anfört, att starka skäl talade
för att bestämmelserna i rusdrycksförsäljningsförordningen angående transitering
av rusdrycker med bantåg utsträcktes att äga tillämpning jämväl
beträffande sändningar av rusdrycker med luftfartyg. Därest dylik frakt
med luftfartyg anlände till svensk flygplats för transitering genom landet,
måste transporten ske med bantåg, vilket förutom onödig tidsförlust visat
sig vålla andra olägenheter. Bolaget hemställde därför om sådana åtgärder
att nyssnämnda bestämmelser gjordes tillämpliga även beträffande sändningar
av rusdrycker med luftfartyg.
Över denna framställning har, efter remiss, utlåtande avgivits av kontrollstyrelsen
den 10 mars 1949. Vid utlåtandet ha fogats dels ett av generaltullstyrelsens
kanslibyrå avgivet utlåtande i ärendet dels ock till kanslibyrån
inkomna yttranden från tulldirektionerna i Stockholm, Göteborg och
Malmö, järnvägs- och flygtullavdelningarna i Stockholm, sjö- och flygtullavdelningarna
i Malmö samt tullkamrarna i Hälsingborg, Trelleborg, Mon,
Charlottenberg och Haparanda.
Beträffande innehållet i de avgivna utlåtandena och yttrandena tillåter
sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet (s. 4—6).
Departementschefen har i propositionen anfört, att frågan om ändrade
bestämmelser rörande transitering av rusdrycker icke i egentlig mening
hade samband med spörsmålet om utformningen av den svenska nykterhetslagstiftningen.
Frågan borde i stället närmast betraktas såsom ett spörsmål
angående förenkling och rationalisering av förekommande transporter
av rusdrycker. Vid sådant förhållande torde frågan kunna upptagas till
prövning utan avvaktan på resultatet av den utredning angående nykterhetslagstiftningens
framtida innehåll och utformning, som för närvarande
påginge inom 1944 års nykterhetskommitté. Med hänsyn till den reguljära
lufttrafikens utveckling under senare år syntes det rimligt, att rätten till
transitering till utrikes ort av rusdrycker utsträcktes att gälla — förutom
transporter å bantåg — jämväl transporter å luftfartyg i linjefart. Vad an
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 6.
ginge förslaget att utvidga transiteringsrätten till att omfatta jämväl transitering
mellan inrikes orter med bantåg och luftfartyg torde en dylik utvidgning
vara erforderlig för att möjliggöra den önskvärda förenklingen
av transportförhållandena. I anledning därav och då genomförandet av förslaget
icke kunde medföra några olägenheter ur nykterhetssynpunkt, tillstyrkte
departementschefen jämväl denna utvidgning av transiteringsrätten.
Vad anginge rätten till transitering av exportöl gällde för närvarande enligt
Kungl. Maj:ts brev till generaltullstyrelsen den 11 november 1938, att
sändningar av exportöl finge tills vidare med bantåg forslas genom riket
till utrikes ort, när de åtföljdes av internationell järnvägsfraktsedel. Vidare
kunde anmärkas, att den förut omnämnda resolutionen den 6 maj 1932
ägde tillämpning jämväl vid transitering av exportöl. Kontrollstyrelsen
hade förordat att rätten till transitering av exportöl skulle utvidgas att erhålla
samma omfattning som rätten till transitering av rusdrycker. Då ej
heller i detta hänseende några olägenheter torde uppkomma av förslagets
genomförande, tillstyrkte departementschefen detsamma. Slutligen hade
kontrollstyrelsen anfört, att bestämmelsen i 2 kap. 10 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen
om förande och insändande till kontrollstyrelsen
av förteckning över till förtullning anmälda rusdrycker numera vore obehövlig
och därför kunde utgå ur förordningen. Med anledning därav föresloge
departementschefen att bestämmelsen i fråga upphävdes.
Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj :ts förslag, får hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 5, antaga de vid propositionen fogade
förslagen till
1) förordning om ändrad lydelse av 2 kap. 10 § förordningen
den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning av
rusdrycker, samt
2) förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den
1 juni 1923 (nr 141) angående förbud mot införsel till och
försäljning inom riket av exportöl.
Stockholm den 2 februari 1950.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,
Gustaf Elofsson, Heuman, Franzon, Niklasson, Falk och Aaby-Ericsson
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,
Jonssson i Skedsbygd, Orgård, Kristensson i Osby, Sundström, Hagberg i
Malmö, Nilsson i Kristinehamn och Persson i Svensköp.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1950:21 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Finland för undvikande av dubbelbeskattning be a1 i texten