Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 kap. 10 § förordningen den 18 juni 1937

1950-02-02 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1950:6, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 kap. 10 § förordningen den 18 juni 1937

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 6.

1

Nr 6.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse

av 2 kap. 10 § förordningen den 18 juni 1937

(nr 436) angående försäljning av rusdrycker, m. m.

I en den 21 december 1949 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 5, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om ändrad lydelse av 2 kap. 10 § förordningen den 18 juni

1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker, samt

2) förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 1 juni 1923

(nr 141) angående förbud mot införsel till och försäljning inom riket av

exportöl.

I propositionen föreslås, att nu gällande bestämmelser om rätt till transitering

av rusdrycker och exportöl — vilka bestämmelser innebära att transitering

må ske endast till utrikes ort med bantåg samt, i viss omfattning,

med luftfartyg — utsträckas att avse rätt till transitering till utrikes ort

eller mellan inrikes orter med bantåg eller med luftfartyg i linjefart.

De ovannämnda under 1) och 2) upptagna författningsförslagen äro av

följande lydelse:

1) Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 2 kap. 10 § förordningen den

18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, dels att 2 kap. 10 § 2 mom. förordningen den 18

juni 1937 angående försäljning av rusdrycker skall upphöra att gälla dels

ock att 2 kap. 10 § 4 mom. f) samma förordning* 1 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

10 §.

4 mom. Utan hinder av vad i denna paragraf stadgas må

1 Senaste lydelse av 2 kap. 10 § 4 mom. se 1948:140.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 6—7.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 6.

f) sändningar av rusdrycker med f) rusdrycker transiteras med banbantåg

forslas genom riket till utri- tåg eller med luftfartyg i linjefart,

kes ort, när de åtföljas av järnvågsfraktbrev,

som utställts i enlighet

med internationella fördraget om

godsbefordran å järnväg.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1950.

2) Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 1 juni 1923

(nr 141) angående förbud mot införsel till och försäljning inom

riket av exportöl.

Härigenom förordnas, att till 3 § förordningen den 1 juni 1923 angående

förbud mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl1 skall fogas

ett nytt moment, betecknat 5., av nedan angivna lydelse.

3 §•

5. Exportöl må transiteras med bantåg eller med luftfartyg i linjefart.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1950.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

I 144 § tredje stycket tullstadgan föreskrives att gods, som införts till

Sveriges tullområde, må utan föregående förtullning eller uppläggning å

tullager försändas till annan ort inom tullområdet eller till ort utom nämnda

område (transitering).

Enligt 1 § andra stycket förordningen den 16 maj 1924 (nr 119) angående

transitering av införselförbjudna varor m. m. (jfr SFS 1935: 252) gäller

förbud mot transitering av alkoholhaltiga varor, som kunna användas såsom

berusningsmedel. I tredje stycket i samma paragraf föreskrives emellertid,

att vad i paragrafen är stadgat icke skall äga tillämpning, där annat följer

av bestämmelse i den författning, genom vilken införselförbudet meddelats,

eller särskild av Konungen meddelad föreskrift.

Från förbudet att transitera alkoholhaltiga varor ha, såvitt nu är av intresse,

följande undantag medgivits:

1) Enligt 2 kap. 10 § 4 mom. f) rusdrycksförsäljningsförordningen den

18 juni 1937 (nr 436) må sändningar av rusdrycker med bantåg forslas

1 Senaste lydelse av 3 § se 1948:141.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Hevillningsutskottets betänkande nr 6.

3

genom riket till utrikes ort, när de åtföljas av järnvägsfraktbrev, som utställts

i enlighet med internationella fördraget om godsbefordran å järnväg.

Genom kungl. brev till generaltullstyrelsen den 11 november 1938 har denna

transiteringsrätt utvidgats att omfatta jämväl sändningar av exportöl och

andra i nyssnämnda författningsrum icke avsedda alkoholhaltiga varor,

vilka kunna användas såsom berusningsmedel.

2) Genom resolution den 6 maj 1932 har Kungl. Maj :t medgivit, att

spritdrycker och andra alkoholhaltiga varor, vilka kunna användas såsom

berusningsmedel, finge tills vidare, då de med flygplan ankomme till Malmö

för vidare försändning till Finland eller Norge, efter behörig, av Aktiebolaget

Aerotransport hos tullanstalten i Malmö gjord anmälan vidarebefordras

genom Sverige till destinationsorten.

I en den 9 september 1948 dagtecknad skrift, som inkommit till finansdepartementet,

har Aktiebolaget Aerotransport anfört, att starka skäl talade

för att bestämmelserna i rusdrycksförsäljningsförordningen angående transitering

av rusdrycker med bantåg utsträcktes att äga tillämpning jämväl

beträffande sändningar av rusdrycker med luftfartyg. Därest dylik frakt

med luftfartyg anlände till svensk flygplats för transitering genom landet,

måste transporten ske med bantåg, vilket förutom onödig tidsförlust visat

sig vålla andra olägenheter. Bolaget hemställde därför om sådana åtgärder

att nyssnämnda bestämmelser gjordes tillämpliga även beträffande sändningar

av rusdrycker med luftfartyg.

Över denna framställning har, efter remiss, utlåtande avgivits av kontrollstyrelsen

den 10 mars 1949. Vid utlåtandet ha fogats dels ett av generaltullstyrelsens

kanslibyrå avgivet utlåtande i ärendet dels ock till kanslibyrån

inkomna yttranden från tulldirektionerna i Stockholm, Göteborg och

Malmö, järnvägs- och flygtullavdelningarna i Stockholm, sjö- och flygtullavdelningarna

i Malmö samt tullkamrarna i Hälsingborg, Trelleborg, Mon,

Charlottenberg och Haparanda.

Beträffande innehållet i de avgivna utlåtandena och yttrandena tillåter

sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet (s. 4—6).

Departementschefen har i propositionen anfört, att frågan om ändrade

bestämmelser rörande transitering av rusdrycker icke i egentlig mening

hade samband med spörsmålet om utformningen av den svenska nykterhetslagstiftningen.

Frågan borde i stället närmast betraktas såsom ett spörsmål

angående förenkling och rationalisering av förekommande transporter

av rusdrycker. Vid sådant förhållande torde frågan kunna upptagas till

prövning utan avvaktan på resultatet av den utredning angående nykterhetslagstiftningens

framtida innehåll och utformning, som för närvarande

påginge inom 1944 års nykterhetskommitté. Med hänsyn till den reguljära

lufttrafikens utveckling under senare år syntes det rimligt, att rätten till

transitering till utrikes ort av rusdrycker utsträcktes att gälla — förutom

transporter å bantåg — jämväl transporter å luftfartyg i linjefart. Vad an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 6.

ginge förslaget att utvidga transiteringsrätten till att omfatta jämväl transitering

mellan inrikes orter med bantåg och luftfartyg torde en dylik utvidgning

vara erforderlig för att möjliggöra den önskvärda förenklingen

av transportförhållandena. I anledning därav och då genomförandet av förslaget

icke kunde medföra några olägenheter ur nykterhetssynpunkt, tillstyrkte

departementschefen jämväl denna utvidgning av transiteringsrätten.

Vad anginge rätten till transitering av exportöl gällde för närvarande enligt

Kungl. Maj:ts brev till generaltullstyrelsen den 11 november 1938, att

sändningar av exportöl finge tills vidare med bantåg forslas genom riket

till utrikes ort, när de åtföljdes av internationell järnvägsfraktsedel. Vidare

kunde anmärkas, att den förut omnämnda resolutionen den 6 maj 1932

ägde tillämpning jämväl vid transitering av exportöl. Kontrollstyrelsen

hade förordat att rätten till transitering av exportöl skulle utvidgas att erhålla

samma omfattning som rätten till transitering av rusdrycker. Då ej

heller i detta hänseende några olägenheter torde uppkomma av förslagets

genomförande, tillstyrkte departementschefen detsamma. Slutligen hade

kontrollstyrelsen anfört, att bestämmelsen i 2 kap. 10 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen

om förande och insändande till kontrollstyrelsen

av förteckning över till förtullning anmälda rusdrycker numera vore obehövlig

och därför kunde utgå ur förordningen. Med anledning därav föresloge

departementschefen att bestämmelsen i fråga upphävdes.

Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl.

Maj :ts förslag, får hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 5, antaga de vid propositionen fogade

förslagen till

1) förordning om ändrad lydelse av 2 kap. 10 § förordningen

den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning av

rusdrycker, samt

2) förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den

1 juni 1923 (nr 141) angående förbud mot införsel till och

försäljning inom riket av exportöl.

Stockholm den 2 februari 1950.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,

Gustaf Elofsson, Heuman, Franzon, Niklasson, Falk och Aaby-Ericsson

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,

Jonssson i Skedsbygd, Orgård, Kristensson i Osby, Sundström, Hagberg i

Malmö, Nilsson i Kristinehamn och Persson i Svensköp.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:21 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Finland för undvikande av dubbelbeskattning be a1 i texten