Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen den 8 juni 1923

1950-11-07 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1950:63, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen den 8 juni 1923

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

1

Nr 63.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse

av 2 § 1 mom. förordningen den 8 juni 1923

(nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt

å spritdrycker, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 13 oktober 1950 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 255, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen den 8 juni

1923 (nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker;

2) förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 15 december

1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker;

3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30 januari

1948 (nr 21) om tillfällig skatt å viss maltdryck av första klassen;

4) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 22 december

1939 (nr 919) om skatt å läskedrycker; samt

5) förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 25

maj 1941 (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen;

dels ock besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr

316) fogade tulltaxan skall från och med den 1 december 1950 i nedan angivna

delar1 hava följande ändrade lydelse.

144

145

146

Mineralvatten och kolsyrade, alkoholfria

läskedrycker ................

Maltdrycker:

på fat..........................

på andra kärl ..................

100 liter

Tull

för 100 kg

kronor

21: —

B

100 liter

69: —

78: —

Anm. Angående införsel---är stadgat.

Ovannämnda vid propositionen fogade författningsförslag äro av följande

lydelse.

1 Senaste lydelse av tulltaxan i förevarande delar se 1948: 23.

t Bihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 63.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

1) Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen den 8

juni 1928 (nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt

å spritdrycker.

Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. förordningen den 8 juni 1923 angående

omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker1 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

2

1 m o m. Omsättningsskatten upptages

vid detaljhandelsbolagens inköp

av spritdrycker och utgår dels

med en grundavgift av 9 kronor, för

liter räknat, och dels med 60 procent

av det belopp, som, skatten oberäknad,

betingas vid inköp av dryckerna

i butelj erat skick.

Detalj handelsbolagen äga---

för omsättningsskatten.

Föreslagen lydelse:

§•

1 m o m. Omsättningsskatten upptages

vid detaljhandelsbolagens inköp

av spritdrycker och utgår dels

med en grundavgift av It kronor, för

liter räknat, och dels med 80 procent

av det belopp, som, skatten oberäknad,

betingas vid inköp av dryckerna

i butelj erat skick.

Detalj handelsbolagen äga---

för omsättningsskatten.

Denna förordning träder i kraft den 1 december 1950.

Med avseende å ikraftträdandet skola följande bestämmelser gälla.

1. Den, till vilken systembolag överlåtit tillstånd till utskänkning av

spritdrycker, är skyldig att erlägga skatt för sitt lager av dylika drycker vid

tiden för denna förordnings ikraftträdande med belopp motsvarande den omsättnings-

och utskänkningsskatt som skall utgå enligt förordningen, dock

med rätt för honom att därvid avräkna vad med tillämpning av förut gällande

bestämmelser i skatt erlagts för samma lager.

2. Det åligger innehavare av tillstånd som i första punkten sägs att dels

samma dag förordningen träder i kraft till vederbörande systembolag avlämna

på heder och samvete avgiven, specificerad uppgift angående berörda

lager, dels ock inom tre månader efter förordningens ikraftträdande erlägga

1 Senaste lydelse av förordningen se 1933:399, 1937:946, 1941:254, 1943:257 och 316 samt

1948: 18.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

3

därå belöpande skatt till bolaget, som har att senast den femtonde dagen i

nästpåfoljande månad uti den i 8 § förordningen angående omsättningsoch

utskänkningsskatt å spritdrycker angivna ordning inleverera beloppet

till statsverket.

3. Upptager någon mot bättre vetande i uppgift, varom nu är sagt, mindre

myckenhet än han vid tiden för denna förordnings ikraftträdande innehar,

eller underlåter någon att inom stadgad tid avlämna sådan uppgift eller erlägga

föreskriven skatt för sitt lager av spritdrycker vid tiden för förordningens

ikraftträdande, skall gälla vad i skattestrafflagen ävensom i 11 §

2 mom. förordningen angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker

för motsvarande fall stadgas.

2) Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 15 december

1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker.

Härigenom förordnas, att 13 § förordningen den 15 december 1939 angående

tillverkning och beskattning av maltdrycker1 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

13 §.

Skatten utgår

för maltdryck av andra klassen

med trettionio öre för liter samt

för maltdryck av tredje klassen

med sjuttiotvå öre för liter.

Vid varje — — — skattepliktigt

bryggeri.

Kontrollstyrelsen må — — —

bryggeri igångsatts.

Föreslagen lydelse:

Skatten utgår

för maltdryck av andra klassen

med fyrtiotvå öre för liter samt

för maltdryck av tredje klassen

med sjuttioåtta öre för liter.

Vid varje -—- — — skattepliktigt

bryggeri.

Kontrollstyrelsen må — — —

bryggeri igångsatts.

Denna förordning träder i kraft den 1 december 1950.

Senaste lydelse se 1948: 20.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

3) Förslag

till ''

förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30

januari 1948 (nr 21) om tillfällig skatt å viss maltdryck av

första klassen.

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 30 januari 1948 om tillfällig

skatt å viss maltdryck av första klassen skall erhålla följande ändrade

lydelse.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

2 §•

Skatten utgår med 9 öre för liter Skatten utgår med 12 öre för liter

och tillfaller staten. och tillfaller staten.

Denna förordning träder i kraft den 1 december 1950. 4

4) Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 22

december 1939 (nr 919) om skatt å läskedrycker.

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 22 december 1939 om skatt

å läskedrycker1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

Nuvarande lydelse:

5

Skatten utgår med aderton öre för

liter; dock skall envar tillverkare erlägga

skatt med lägst femtio kronor

för varje månad, varunder han ägt

bedriva rörelsen.

Föreslagen lydelse:

§•

Skatten utgår med tjuguett öre för

liter; dock skall envar tillverkare erlägga

skatt med lägst femtio kronor

för varje månad, varunder han ägt

bedriva rörelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 december 1950.

1 Senaste lydelse av 5 § se ld48: 22.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

5

5) Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den

25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen.

Härigenom förordnas, att den vid förordningen den 25 maj 1941 om varuskatt

fogade förteckningen över varor, för vilka varuskatt skall erläggas,1

skall erhålla den ändrade lydelse som framgår av härvid fogad bilaga.

Denna förordning träder i kraft den 1 december 1950.

Bilaga.

Förteckning

över

varor, för vilka varuskatt skall erläggas,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga till nedanstående

statistiska nummer

Statistiskt

nr

Varuslag

Skattesats,

procent av

beskattnings- värdet

ur 298—802

Choklad- och konfityrvaror, hänförliga till följande

varugrupper:

choklad eller — — — eller sötningsmedel;

glaserade eller —--växtdelar eller er-

sättningsmedel härför;

802

med socker av läskedrycker ......

glass ....................................

Anm. till ur stat. nr 298—302.

Bestämmelserna i —--av glass.

60

ur 587—588

Essenser och extrakter, avsedda för beredning av

1202

alkoholhaltiga drycker......................

1 Senaste lydelse av förteckningen se 1948: 66 och 1C|50: 10.

4 Skattesatsen har från och med den 1 mars 1V*48 utgjort 60 procent för choklad- och konfityrvaror

samt 100 procent för essenser och extrakter, avsedda för beredning av alkoholhaltiga

drycker

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen:

1) motionen I: 538 av herr Carl Sundberg, vari hemställts, »att riksdagen,

med avslag å proposition nr 255 i den del den avser höjning av skatten å

choklad och konfityr, måtte i skrivelse till,Kungi. Maj :t anhålla om en skyndsam

utredning av denna fråga, varvid de i motionen framförda synpunkterna

beaktas»;

2) motionen II: 640 av herr Kollberg, vari hemställts, »att riksdagen vid

antagande av förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen

den 25 maj 1941 om varuskatt fogade varuförteckningen måtte bestämma

att förordningen skall träda i kraft den 1 januari 1951»;

3) motionen 11:641 av herr Christenson i Malmö m. fl., vari hemställts,

»att riksdagen måtte besluta att avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 255 i vad

den gäller varor hänförliga till den till propositionen fogade''varuförteckningen

statistiskt nr 298—302»; samt

4) motionen II: 642 av herrar Persson i Landafors och Karlsson i Stuvsta,

vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 255

angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker, m. m.».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna.

Departementschefen har i propositionen såsom bakgrund till de däri framlagda

förslagen lämnat en redogörelse för det ekonomiska 1 ä g e t (se

prop. s. 7—14). Vidare har departementschefen såvitt angår budgetläget

anfört följande.

»I riksstaten för budgetåret 1950/51 uppgå utgifterna till 4 839 miljoner

kronor, medan inkomsterna upptagas till 4 998 miljoner kronor. I enlighet

härmed beräknas ett budgetöverskott på 159 miljoner kronor uppkomma.

Härav hänföra sig 97 miljoner kronor till automobilskattemedel, vilka förutsättas

under normala förhållanden i sin helhet komma att disponeras för

vägväsendets kostnader. I dessa beräkningar har hänsyn ej tagits till förbrukningen

av medel å äldre reservationsanslag, i propositionen 237/1950

angående komplettering av riksstatsförslaget uppskattad till 100 miljoner kronor

(exklusive eventuell förbrukning av reservationsmedel på väganslagen).

Det reella budgetöverskottet, från vilket man bör utgå när det gäller att bedöma

de samhällsekonomiska verkningarna av finanspolitiken, skulle därför

stanna vid omkring 60 miljoner kronor och i sin helhet hänföra sig till

automobilskattemedel. Därest dessa medel skulle tagas i anspråk för avsett

ändamål, skulle sålunda redan under dessa förutsättningar ett reellt budgetunderskott

föreligga.

Såsom närmare framgår av särskilda propositioner denna dag angående

utgifter för stärkande av försvarsberedskapen ävensom en denna dag framlagd

proposition angående utgifter å tilläggsstat I till riksstaten för löpande

budgetår har ytterligare medelsbehov framkommit sedan riksstaten fast
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63. 7

ställdes. Förslagen att förstärka försvarsberedskapen medföra sålunda ökningar

av utgifterna å IV och XI ht. Sammanlagt beräknas kostnadsökningarna

för hithörande ändamål kräva anslag å tilläggsstat å driftbudgeten

med tillhopa 67 miljoner kronor. Därjämte begäras nya bemyndiganden att

utlägga materielbeställningar under IV ht inom en sammanlagd kostnadsram

av 59 miljoner kronor. Beträffande vissa kostnader för civilförsvaret och för

säkerhetspolisen, uppgående till 3,3 miljoner kronor, torde ingen särskild

medelsanvisning av riksdagen erfordras. I fråga om vissa avlöningskostnader

inom civilförsvaret begäres riksdagens medgivande till anslagsöverskridande

med 0,7 miljoner kronor. Försvarsberedskapens stärkande föranleder

vidare ett anslagsbehov för avskrivningar å anläggningar för försvarets, statens

järnvägars och civilförsvarets räkning med 11 miljoner kronor. Med

hänsyn till bland annat att vissa utländska beställningar fullgjorts i snabbare

takt än ursprungligen förutsatts, har betalningsanslaget för flygvapnets

materielanskaffning visat sig otillräckligt. Å tilläggsstat erfordras för

detta ändamål ett belopp av 45 miljoner kronor. Härjämte torde till följd

av en redan tidigare inträdd ökning av leveranstakten ianspråktagandet av

medel å äldre reservationsanslag och å till Kungl. Maj:ts förfogande stående

betalningsreserver komma att stiga med 45 miljoner kronor utöver tidigare

beräknat belopp å 100 miljoner kronor. Härtill bör läggas ett med 21 miljoner

kronor ökat betalningsutfall på försvarets materielanslag i jämförelse

med tidigare beräkningar på grund av försvarsberedskapens stärkande.

Statsverkets sammanlagda kostnader under innevarande budgetår för beredskapens

omedelbara förstärkande uppgå sålunda till (67 + 3,3 + 0,7 -j11

—|— 21 =) 103 miljoner kronor, varav endast en del, 78 miljoner kronor,

kommer till uttryck i nya anslagsäskanden.

Kostnaderna för det svenska fältsjukhuset i Korea kunna ännu ej med

säkerhet överblickas. Medel för ändamålet äskas i särskild proposition å

tilläggsstat under IV ht med 10 miljoner kronor.

Under IX ht äskas å tilläggsstat ett anslag på 9 miljoner kronor för anvisande

av medel till clearingkassan för kolonialvaror.

För täckande av kostnader för vissa hjälpåtgärder i anledning av Surtekatastrofen

äskas i särskild proposition å tilläggsstat under XI ht ett anslag

av 3,5 miljoner kronor.

Den nyligen ingångna överenskommelsen med statstjänstemännen om en

engångsersättning till tjänstemän och pensionärer för dessa gruppers medverkan

till stabiliseringspolitiken beräknas medföra en sammanlagd kostnad

för statsverket på 33 miljoner kronor, varav 14 miljoner kronor komma

att belasta affärsverkens driftkostnader och sålunda resultera i en minskning

av statsinkomsterna. Återstoden, 19 miljoner kronor, äskas i särskild

proposition å tilläggsstat under XII ht.

Nya anslag komma sålunda att belasta utgiftssidan i 1950/51 års budget

med sammanlagt 165 miljoner kronor utöver vad som beräknats i riksstaten.

Under dessa förhållanden skulle budgeten redan formellt vara underbalanserad

med ett belopp å (4 998 — 14 — 4 839 — 165=) 20 miljoner kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

Vid hänsynstagande jämväl till förbrukningen av medel å äldre reservationsanslag,

ökat betalningsutfall på försvarets materielanslag och till anslagsöverskridanden

skulle ett reellt budgetunderskott komma alt föreligga på

(20-j-100-|-45-j-21-|-4=) 190 miljoner kronor.

Dessa uppgifter bilda emellertid icke tillräckligt underlag för bedömande

av det faktiska budgetutfallet. I en mera verklighetstrogen bild av läget

får hänsyn härjämte tagas till vissa andra faktorer, vilka till sin styrka

icke nu kunna mätas men dock kunna förutses komma att påverka budgetbalansen.

Man har sålunda att räkna med ökade avlöningskostnader för statsverket

till följd av en höjning av det rörliga tillägget för statstjänstemän.

Häremot torde emellertid kunna ställas den ökning av skatteintäkterna som

en höjning av den allmänna inkomstnivån i samhället kommer att medföra.

Det synes emellertid naturligt att i nuvarande läge låta den del av kostnaderna

för statstjänstemännens lönereglering, som belöper på affärsverken,

slå igenom i taxorna. Därest så sker, torde ökningen av skatteintäkterna

komma att utöver kostnaderna för löneregleringen giva ett överskott som

* gynnsammaste fall skulle kunna uppskattas till omkring 50 miljoner kronor.

Genom en avveckling av de subventioner av vissa varuslag, vilka infördes

eller utbyggdes i samband med devalveringen hösten 1949, skulle en utgiftsbesparing

å högst 50 miljoner kronor kunna ernås. Vidare är en ökning

av intäkterna av tobaksskatten att förvänta när tobaksmonopolet efter årsskiftet

kan kalkylera med återanskaffningskostnaderna för råvarorna. En

ökning av inkomsterna för statsverket under budgetåret 1950/51 med omkring

30 miljoner kronor torde i samband härmed kunna beräknas. Av samma

skäl kan varuskatten å choklad och konfityrer beräknas tillföra statsverket

10 miljoner kronor utöver i riksstaten upptaget belopp.

Tagas nu nämnda omständigheter i betraktande skulle det förut beräknade

reella budgetunderskottet möjligen kunna nedbringas till ett belopp av

storleksordningen 50 miljoner kronor. I och för sig skulle måhända en så

ringa underbalansering av budgeten icke behöva medföra svårare konsekvenser.

Ä andra sidan innebär det ju likväl, att budgetutfallet i förhållande

till läget vid riksstatens fastställande klart förskjutits i oförmånlig riktning.

Jag har i det föregående erinrat om de påfrestningar den samhällsekonomiska

balansen kommer att utsättas för under den närmaste framtiden.

I ett läge sådant som det nuvarande, med tendenser i inflationistisk

riktning, kunna därför vägande skäl anföras för åtgärder, som syfta till en

ökning av statsinkomsterna.

Vid överväganden av vad som skulle kunna göras för att undanröja eller

i varje fall minska de ökade anspråk på de redan hårt ansträngda produktiva

resurserna, som ett utgiftsöverskott i budgeten ger upphov till, måste

jämväl utsikterna för nästkommande budgetår beaktas. En preliminär genomgång

av inkomna anslagsäskanden tyder på att man under budgetåret

1951/52 har att emotse väsentliga utgiftsstegringar av automatisk karaktar.

Man kan därför befara en betydande försämring av budgetläget, därest

inga särskilda åtgärder vidtagas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63. 9

Med hänsyn till vad nu anföits har inom finansdepartementet upptagits

till närmare undersökning, på vilket sätt ytterligare statsinkomster skulle

kunna ernås för att öka möjligheterna att uppnå budgetbalans för såväl

innevarande som nästa budgetår. Att vidtaga en skärpning av den direkta

beskattningen i detta syfte kan av olika skäl icke gärna ifrågakomma. I stället

ha undersökningarna begränsats till att avse möjligheterna att skärpa

beskattningen av följande slag av konsumtionsvaror, nämligen spritdrycker,

maltdrycker, läskedrycker samt choklad- och konfityrvaror.

Med hänsyn till den konsumtionsökning, som ägt rum efter senast genomförda

skattehöjning och som betingats av samtidiga förändringar i pris- och

inkomstförhållandena, kunna även sociala skäl i viss mån åberopas för en

skatteskärpning.

Beträffande nu gällande skattebestämmelser rörande nyssnämnda varuslag

samt konsumtionsutvecklingen på ifrågavarande områden ha vissa sammanställningar

gjorts i en inom finansdepartementet upprättad promemoria

på grundval av utredningsmaterial, som inhämtats från kontrollstyrelsen.

Såsom framgår av promemorian ha olika alternativ framlagts såvitt angår

frågan om skärpning av spritdrycksbeskattningen. För egen del förordar

jag det i promemorian såsom alt. 4 betecknade förslaget, vilket innebär en

höjning av dels grundavgiften med 2 kronor för liter (från 9 till It kronor)

dels ock procentavgiften med 20 procent (från 60 till 80 procent).

Genom en dylik höjning skulle enligt kontrollstyrelsens beräkningar intäkterna

av omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker öka med 68

miljoner kronor för år räknat. Mot denna beräkning har jag ej funnit anledning

till erinran.

I fråga om maltdrycksbeskattningen har kalkylerats med en höjning av

skatten å maltdrycker av andra klassen från 39 till 42 öre för liter. Inkomstökningen

genom en dylik skatteskärpning skulle enligt kontrollstyrelsens

beräkningar uppgå till omkring 4,3 miljoner kronor. Såsom ett komplement

till sistnämnda skatteskärpning har det ifrågasatts höjningar dels

av skatten å maltdrycker av tredje klassen från 72 till 78 öre för liter dels

ock av skatten å lagrat svagdricka från 9 till 12 öre för liter.

Vidare har i promemorian kalkylerats med en höjning av skatten å läskedrycker

från 18 till 21 öre för liter, vilken skattehöjning beräknats medföra

en ökning av statsverkets inkomster med 3,3 miljoner kronor för helt år.

I fråga om varuskatten har räknats med en höjning av skatten å chokladoch

konfityrvaror (med undantag av glass) från 60 till 80 procent av beskattningsvärdet

samt av skatten å essenser, avsedda för beredning av alkoholhaltiga

drycker, från 100 till 120 procent. Ökningen i intäkterna av den

föreslagna skärpta varuskatten har inom kontrollstyrclsen beräknats till 25

miljoner kronor.

De nu ifrågasatta skärpningarna av beskattningen av maltdrycker och

läskedrycker samt av varubcskattningen böra enligt min mening genomföras.

Jämväl beräkningarna rörande inkomstökningarnas storlek kan jag

godtaga.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

I enlighet härmed torde den sammanlagda ökningen av statsverkets intäkter

för helt budgetår räknat kunna uppskattas till (68 -f- 4,3 + 3,3 + 25 =)

100 miljoner kronor.

Det synes angeläget att de nu förslagna skatteskärpningarna genomföras

så snart som möjligt. Med hänsyn härtill synas dessa böra träda i tillämpning

redan den 1 december 1950. Vissa försäljningstekniska skäl tala även

härför.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat torde ökningen av statsverkets

intäkter för budgetåret 1950/51 kunna beräknas till omkring 55 miljoner

kronor. Jag har i det föregående uppskattat det reella budgetunderskottet

tör löpande budgetår till 50 miljoner kronor. Genomförandet av de nu behandlade

skärpningarna i den indirekta beskattningen skulle sålunda innebära

att detta budgetunderskott utjämnades och öka möjligheterna att uppnå

balans mellan statens inkomster och utgifter under budgetåret 1951/52.

Jag torde slutligen få nämna, att en framställning nyligen inkommit från

Föreningen Sveriges kronokamrerare, vari föreslås att anstånd med erläggande

av kvarskatt skall medgivas under 1951. Slutlig ståndpunkt till detta

spörsmål är jag i detta sammanhang icke beredd att taga. Därest vid den

kommande prövningen övervägande skäl kunna anses tala för ett fortsatt

uppskovsförfarande, torde framställning härom få göras till innevarande års

riksdag. Vid beslut om dylikt uppskov kommer budgetläget att försämras

för innevarande år.»

Ovannämnda inom finansdepartementet upprättade promemoria angående

ifrågasatt skärpning i beskattningen av spritdrycker in. m. har såsom Bilaga

A fogats vid propositionen.

Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.

I motionen 1:538 har framhållits, att de intäkter som beräknades

inflyta genom den föreslagna höjningen av varuskatten å choklad och konfityrer

vore nödvändiga för att uppnå balans i budgeten. Efterfrågan på de

varor, som omfattades av denna skatt, vore emellertid till sin natur mycket

elastisk. Det kunde således starkt ifrågasättas huruvida icke en ytterligare

prishöjning på dessa varor skulle få en sådan effekt, att den därav föranledda

omsättningsminskningen skulle medföra att de ytterligare inkomster den

ökade skatten vore tänkt att inbringa i verkligheten komme att utebliva. Genom

de prishöjningar, som redan under de senaste åren vidtagits på grund

av dels skattehöjningar, dels fördyrade råvaror, hade man erhållit bevis

för dessa varors känslighet för prisförändringar. Således vore intäkten av

denna varuskatt första halvåret 1949 55,23 milj. kr. men endast 49,63 milj. kr.

första halvåret 1950. Den förskjutning av efterfrågan som ägt rum från

chokladindustriens produkter till övriga sockerförbrukande industriers tillverkningar

ingåve även betänkligheter. Således hade produktionen av »bakelser,

pepparkakor, småbröd och liknande bakverk», vilka vore helt obeskattade,

ökat från 9 535 ton år 1941 till 16 990 ton år 1947, vilket alltså

betydde en omsättningsökning på över 75 %. Den beskattade chokladindu
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

striens omsättning hade däremot kvantitativt minskats så att den konsumerade

mängden chokladvaror per individ minskat med 15 % sedan 1939.

Sedan 1947 hade omsättningen kvantitativt sett nedgått med 20 %. Om tendensen

till en kraftigt minskad omsättning på de beskattade chokladvarorna

vore av en sådan styrka att man redan nu nått den höjd av beskattningen,

där skatteintäkten av densamma vore maximum, skulle en ytterligare höjning

ha till följd att samtliga led i den beskattade delen av choklad- och

konfityrbranschen utsattes för betydande ekonomiska påfrestningar till följd

av den minskade omsättningen utan att några fördelar ur statens synpunkt

därigenom vunnes. Under sådana förhållanden måste andra vägar sökas

för att uppnå syftet med den föreslagna skatten.

I motionen 11:640 har erinrats om att i propositionen angivits, att

vissa försäljningstekniska skäl talade för att skatteslcärpningen å chokladoch

konfityrvaror borde träda i tillämpning redan den 1 december. Vilka

försälj ningstekniska skäl som i fråga om chokladvaror ansetts tala härför

vore obekant. Säkert vore emellertid att det ur flera synpunkter vore synnerligen

olägligt för såväl fabrikanter som handlande om skatteskärpningen rörande

dessa varor komine att träda i kraft just då. Leveranserna från fabrikerna

nådde med hänsyn till julhandeln sin kulmen under de sista veckorna

i november och de första veckorna i december. Det vore uppenbarligen förenat

med stora svårigheter för fabrikanterna att lägga om hela debiteringssystemet

mitt i denna försäljningsrusch. Fabrikanterna skulle dessutom bliva

utsatta för mycket starka påtryckningar från handlandenas sida att fullgöra

leveranserna före den 1 december, vilket icke skulle kunna undgå att förorsaka

en svår belastning av deras produktionsapparat. Stark irritation i

förhållandet mellan fabrikanter och handlande skulle icke kunna undvikas,

då somliga handlande skulle för sin julhandel erhålla chokladvarorna till

det lägre priset före den 1 december, under det att andra, som stode senare i

tur för leverans, skulle bli tvingade att betala det högre pris som föranleddes

av skatteskärpningen. Motsvarande irritationsanledningar skufle komma till

uttryck olika handlande emellan. Den ena handlanden skulle vara i stand

att tillhandahålla chokladvaror under julhandeln till de gamla priserna under

det att den andre skulle nödgas uttaga de högre nya priserna. Detta förhållande

skulle också för allmänheten te sig tämligen oegentligt. Lika litet tilltalande

skulle det vara om de handlande, som fått sina varor till de gamla

priserna, vid sin utförsäljning tillämpade de högre av skatteskärpningen föranledda

priserna. Denna effekt av skärpningen skulle i allt väsentligt kunna

undvikas, om dess ikraftträdande framflyttades till årsskiftet, då julhandeln

vore över och då handlandenas lager i regel vore i det närmaste

tömda. De framhållna olägenheterna vore undanröjda såvitt anginge den

samtidigt föreslagna skattehöjningen på spritdrycker, i det att för spritdryckerna

stadgats särskild skattskyldighet beträffande lager som innehades

av personer, som fått tillstånd till utskänkning av sådana drycker. Motsvarande

anordning vore av tekniska skäl utesluten i fråga om chokladvaror.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

Den minskning i skatt, som skulle bli följden av en framflyttning av bestämmelsernas

ikraftträdande, skulle säkerligen bli ganska ringa, då en stor del

av chokladvarorna för julhandeln levererades före den 1 december.

I motionen 11:641 bar framhållits, att skattehöjningen å choklad

och konfityrer konnne att helt slå igenom i konsumentpriserna. Dessa priser

hade den 1 september i år måst höjas med i genomsnitt 15 procent på grund

av ökade råvarukostnader bl. a. å kakaobönor, och man kunde vänta att en

ytterligare justering uppåt kunde bli nödvändig på grund av resultatet av

kommande avtalsrörelser. Man kunde under dessa förhållanden ställa den

frågan, huru de nya konsumentpriser, som på nyåret framkomme, skulle påverka

totalomsättningen av choklad och konfityrer inom landet. Om höjningen

av varuskatten komme till stånd, bleve varuskattens andel i konsumentpriset

cirka 35 procent för styckevaror och cirka 33 procent för varor,

som såldes i lös vikt. Det vore i dagens läge knappast möjligt att ange, hur

pass stor nedgången kunde beräknas bli. Det vore i varje fall ingalunda säkert,

att den av kontrollstyrelsen gjorda beräkningen komme att visa sig

hållbar. Under budgetåret 1948/49 inbragte varuskatten 117 milj. kr., medan

den närmast följande budgetår minskade till 103 milj. kr. Orsaken-till

nedgången torde utan tvivel närmast vara att en högre skatteprocent tagits

ut. Med en ytterligare skärpning av skatten och därtill ytterligare höjda råvarukostnader

förefölle en konsumtionsminskning med 10 procent vara alltför

liten — och den beräknade skatteinkomsten på 140 milj. kr. alltför optimistisk.

Den kanske allvarligaste invändningen, som i synnerhet med de allt

högre skattesatserna kunde riktas emot varuskatten på choklad, vore risken

för uppkomsten av en omfattande tillverkning, som helt eller delvis undandroges

varuskatt. Sedan råvarutillgången, främst då på socker, blivit fri

vore möjligheterna till en fullt effektiv kontroll över tillverkare av typen

s. k. hemkokare mycket begränsade. I konsumentkretsar ansåges icke t. ex.

choklad vara en lyxvara, utan den betraktades allmänt som ett viktigt födoämne

med högt kalorivärde, som komme till användning inte minst inom de

mindre penningstarka befolkningsgrupperna. En höjning av skatten innebure

en stor orättvisa gentemot dessa. En undersökning hade visat, att barnrika

hushåll med en taxerad årsinkomst understigande kr. 6 000 erlade cirka 4

procent av årsinkomsten för köp av chokladvaror, medan hushåll med en

årsinkomst överstigande kr. 12 000 använde endast ca 1 procent av årsinkomsten

för samma ändamål.

I motionen II: 642 har anförts, att avsikten med de föreslagna

skattehöjningarna icke endast vore att åstadkomma en budgetbalans; även

denna gång hade dessa till ändamål att suga upp köpkraft och därmed minska

den privata konsumtionen. För att bringa budgetens inkomster att täcka

utgifterna ansåges det uteslutet att tillgripa en höjning av de direkta skatterna.

En engångsskatt på förmögenhet nämndes icke ens i detta sammanhang,

fastän utgifterna föranleddes i väsentlig grad av regeringens militära

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63. 13

upprustningsplaner. Riksdagen ansåge ju eu sådan skatt principiellt riktig

för att täcka en del av rustningskostnaderna under krigstiden, ehuru denna

beskattning aldrig blivit verkställd. I stället skulle dessa pengar uttagas i

form av höjda konsumtionsskatter. Detta bidroge i sin tur till att höja priserna

och levnadskostnaderna. Att det på något sätt skulle föreligga sociala

skäl för en sådan skatteskärpning, som nu föreslagits, måste väl ändå vara

ett oriktigt påstående. Med i stort sett konstanta dryckesvanor betydde det

för de lägre inkomsttagarna, att denna beskattning ginge ut över dem och

deras familjer mycket mera kännbart än över högre inkomsttagare och ekonomiskt

välsituerade personer. Detsamma gällde även de fattigare barnfamiljerna

vid en jämförelse med de ekonomiskt välsituerade då det gällde

choklad- och konfityrskatten. Priset på spritdrycker sprunge upp till en

höjd som kunde innebära, att hembrännare och langare började anse marknaden

gynnsammare för sin verksamhet. Något nykterhetsfrämjande perspektiv

syntes denna skattepolitik icke innehålla; den hade tydligen valts

därför att regeringen räknat med att stöta på minsta motståndet i fråga om

dessa skatteobjekt.

Till utskottet ha i anledning av den förevarande propositionen ingivits

skrifter av Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen u. p. a.,

Konfektyr-Grossisternas riksförbund, Sveriges frukt- & konfektyrhandlareförbund,

Sveriges speceri- & lanthandlareförbund samt Sveriges kioskidkares

riksförbund. Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen

u. p. a. har vid sin framställning fogat en promemoria beträffande beräkningen

av konsumtionen av beskattade chokladvaror m. m. ävensom en redogörelse

för en undersökning av fördelningen av konsumtionen av choklad

och konfityrer på olika inkomstgrupper i Sverige. Framställningarna, som

avse den föreslagna höjningen av varuskatten å choklad- och konfityrvaror,

utmynna samtliga i ett avstyrkande av sagda skatteskärpning. I andra hand

har — förutom av Sveriges kioskidkares riksförbund — yrkats att, därest

skattehöjningen komme till stånd, densamma måtte träda i kraft först

den 1 januari 1951. Av innehållet i skrifterna må här återgivas följande.

Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen u. p. a. har i sin framställning

anfört bl. a. följande. Även om chokladvaror ur en snäv synvinkel

kunde betraktas såsom umbärliga, så utgjorde de dock för breda folklager

ett fullt naturligt tillskott till den dagliga kosten. Detta bestyrktes av att

de mindre inkomsttagarna svarade för en större del av totalkonsumtionen

än de högre inkomsttagarna. Skatten hade även i hög grad olika inverkan

för skilda kategorier tillverkare. Varor, vilka hade praktiskt taget identiskt

samma sammansättning som chokladindustriens gängse produkter, kunde

nämligen bliva obeskattade blott på den grund att de framställdes utanför

denna industri. Sålunda beskattades icke bakverk bestående av mandel och

socker (marsipan) med hölje av choklad, medan däremot praliner, som

ävenledes utgjordes av marsipan med chokladhölje, beskattades, vilket även

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

vore fallet med s. k. marsipanlimpor. Det förekomme vidare bakverk, bestående

av en blandning utav äggvita och socker, försedda med chokladhölje,

som icke beskattades, medan artiklar framställda inom chokladindustrien

med samma beståndsdelar bleve beskattade.

Under år 1948 genomfördes en höjning av skatten från 40 till 60 %, som

tillsammans med råvaruprisstegringar medförde en höjning av konsumentpriserna

med 20 %. Denna kraftiga prishöjning hade förorsakat att omsättningen

i kronor räknat gått tillbaka med cirka 5 % sedan 1947, vilket kvantitativt

sett innebure att omsättningen nedgått med ej mindre än 20 %

och att den nu vore cirka 10 % lägre än före kriget. Omsättningsutvecklingen

inom chokladindustrien vore särskilt anmärkningsvärd om den jämfördes

med tendensen inom andra sockerförbrukande industrier. Med hänsyn

till tendensen att efterfrågan överflyttades till andra icke beskattade eller

mindre hårt beskattade produkter förefölle det troligt, att en ytterligare

höjd beskattning av chokladvaror icke enbart ledde till en för industrien

högst kännbar kvantitativ minskning av efterfrågan, utan dessutom vore

det icke uteslutet att den kunde förorsaka att omsättningsminskningen bleve

av sådan storleksordning att någon ökning av skatteinkomsten över huvud

taget icke uppstode. Även i ett annat avseende komme den föreslagna skattehöjningen

att skärpa redan bestående missförhållanden, nämligen i fråga

om risken för skattesvek. Normalt brukade leveranserna för julförsäljningen

äga rum till handeln från omkring mitten av november till omkring mitten

av december. Av lätt förklarliga skäl sökte chokladindustriens kunder i år

att få samtliga leveranser fullgjorda före den 1 december. Givet vore att en

betydande orättvisa inom handeln komme att uppstå därigenom att vissa

handlande kunnat få varor efter den lägre skattesatsen, medan andra finge

erlägga högre skatt för samma slags varor. För industriens del innebure den

redan inträdda forceringen i leveranserna påtagliga störningar i distributionsrutinen,

varjämte irritationer uppstode i förhållande till de kunder,

vilkas önskemål om leverans före skattehöjningen icke kunde tillgodoses.

Det skulle ur såväl industriens som handelns intressen vara förenat med

väsentligt mindre olägenheter om skatteändringen skedde den 1 januari

1951.

Konfektyr-Grossisternas riksförbund har anfört, att de faktiska skatteresultat,

som med hänsyn till av departementschefen angivna allmänna synpunkter

skulle kunna nås genom en skattehöjning, måste bli obetydliga

samtidigt som den av departementschefen framförda argumenteringen syntes

direkt felaktig i vad det gällde konfityrvaror. Enligt riksförbundets

mening förelåge skäl till att ifrågasätta, huruvida den föreslagna skatteökningen

vore motiverad. I samband därmed ville riksförbundet påtala de

mycket väsentliga svårigheter, som ett genomförande av lagförslaget skulle

medföra, därest tidpunkten för ikraftträdandet fastställdes till den 1 december.

Ur handelns synpunkt torde den föreslagna tidpunkten vara den

olämpligaste på hela året, enär skattehöjningen skulle inträffa under en

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

period, då såväl tillverkare som partihandel vore mitt uppe i leveranser till

den stundande julsäsongen. Därest tidpunkten för ikraftträdandet uppskötes

till den 1 januari 1951, skulle olägenheterna reduceras i hög grad. De belopp

som statskassan skulle kunna förlora genom att uppskjuta ikraftträdandet

en månad syntes bliva obetydliga.

Sveriges frukt- & konfektgrhandlareförbund samt Sveriges speceri- &

lanthandlareförbund ha erinrat om att de i skrivelse till statsrådet och chefen

för finansdepartementet den 29 augusti 1950 hemställt, att åtgärder om möjligt

vidtoges till nedbringande av varuskatten på choklad- och konfityrvaror.

Kravet på en reducerad skattesats motiverades i första hand med att

choklad- och konfityrvarorna icke kunde jämställas med lyxbetonade, huvudsakligen

umbärliga varor. I stället för att tillmötesgå framställningen

om skattesänkning hade departementschefen nu förelagt riksdagen förslag

till bl. a. ökning av varuskatten på konfityrvaror. Något faktiskt belägg

för kontrollstyrelsens i propositionen redovisade antaganden om ökade intäkter

genom skärpt beskattning funnes icke. Det verkliga förhållandet vore

i stället, att detaljhandelns försäljningssiffror under september och oktober

månader sjunkit med ca 15 % i förhållande till motsvarande tid närmast

föregående år. Inom detaljhandeln hade man genom den dagliga kontakten

med kunden allmänt fått den uppfattningen att priserna på choklad- och

konfityrvaror redan nu kommit till en sadan niva, att varje ytterligare

prishöjning med största sannolikhet komme att medföra en betydande omsättningsminskning.

Ingen kunde bestrida, att konfityrvarorna vore avsevärt

konjunkturkänsligare och mer priselastiska än andra konsumtionsvaror. Detaljhandeln

måste givetvis räkna med en minskad bruttoförtjänst på

choklad- och konfityrvaror på grund av dels den beräknade omsättningsminskningen

och dels de ökade svinnkostnaderna. Om det framlagda skatteförslaget

ledde till den av detaljhandeln befarade betydligt kraftigare omsättningsminskningen

måste man räkna med en höjd procentuell marginal

för att'' detaljhandelns totala lönsamhet på försäljningen av choklad och

konfityrer icke skulle försämras. Om den föreslagna skatteökningen på

chokladvaror genomfördes trots de framförda sakinvändningarna, vore det

alldeles uppenbart att den föreslagna tidpunkten för skatteökningens genomförande

vore den sämsta tänkbara och ovillkorligen måste framflyttas

till den 1 januari 1951.

Sveriges kioskidkares riksförbund har framhållit, att omsättningen i kioskerna

minskat under år 1950, i början av året sakta men de senaste månaderna

snabbare. Kioskidkarna, som redan nu ofta hade svårt att klara sig

på den inkomst kioskförsäljningen gåve, skulle komma att ställas inför det

faktum, att levnadsomkostnaderna ökade samtidigt som den redan nu knappa

inkomsten hotade alt minska. Statsmakterna hade uttalat en önskan om

att partiellt arbetsföra skulle äga företräde vid meddelandet av tillstånd

till kioskhandel. Redan nu vore halva antalet av landets ca 3 000 privata

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

kioskägare att räkna till partiellt arbetsföra. Riksförbundets uppfattning

vore den, att den redan nu minskade efterfrågan på choklad och konfityrvaror

i kioskerna komme att ytterligare kraftigt sjunka, om skatteförslaget

godkändes. Denna nedgång i omsättningen komme att sänka levnadsstandarden

för en grupp hårt strävande näringsutövare under existensminimum.

Vidare må nämnas, att utskottet under hand från kontrollstyrelsen införskaffat

vissa uppgifter rörande försäljningen av choklad- och konfityrvaror.

Av dessa uppgifter framgår bl. a. följande:

Skatteintäkten för inom riket tillverkade choklad- och konfityrvaror uppgick

för budgetåret 1948/49 till 117,8 miljoner kronor och för budgetåret

1949/50 till 104,5 miljoner kronor. Ifrågavarande skatteintäkt härrörde huvudsakligen

från leveranser till återförsäljare, som ägt rum under tiden 1

maj 1948—30 april 1949 respektive 1 maj 1949—30 april 1950. Under sistnämnda

tidsperiod hade prisändringar beträffande choklad- och konfityrvaror

— med undantag för glass — ägt rum vid två tillfällen, dels en prissänkning

den 31 oktober 1949 med i genomsnitt 10 procent, dels ock en

prishöjning den 17 januari 1950 med i genomsnitt 4 procent. Därjämte vore

att märka, att varuskatten för halvfabrikat av mandelmassa och liknande

massa icke uttagits för tiden efter den 30 september 1949. Om hänsyn toges

till dessa förhållanden, återstode en differens av allenast cirka 3,4 miljoner

kronor. Denna kvarvarande differens, vilken så gott som uteslutande uppkommit

under september och oktober månader 1949, syntes dock icke vara

uttryck för någon av skattehöjningen den 1 mars 1948 påverkad efterfrågeminskning

utan berodde fastmer på den återhållsamhet beträffande inköpen

av hithörande varor, som präglat angivna månader med anledning av den

väntade prissänkningen den 31 oktober 1949. En jämförelse mellan försäljningen

av inom riket tillverkade choklad- och konfityrvaror under januari-—- augusti månader åren 1948, 1949 och 1950 visade, att skattehöjningen i mars

1948 icke medfört minskning av försålda kvantiteter, utan att tvärtom en

icke obetydlig ökning ägt rum. Jämförelsen mellan angivna tidsperioder

åren 1948 och 1950 utvisade en ökning av cirka 7 procent. Även vid jämförelse

mellan kalenderåren 1947 och 1948 kunde viss försäljningsökning

påvisas. Trots prishöjningen den 1 mars 1948 — som var föranledd icke

blott av den 50-procentiga skattehöjningen utan även av ökade råvarukostnader

(höjning härför medgavs av priskontrollnämnden med 12,5 procent)

— översteg den under år 1948 försålda kvantiteten choklad- och konfityrvaror

av inhemsk tillverkning motsvarande försålda kvantitet år 1947

med 5,8 procent.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr <13.

17

Utskottets yttrande.

Den nu förevarande propositionen nr 255 utmynnar i förslag till skärpt

beskattning av vissa konsumtionsvaror, nämligen spritdrycker, malt- och

läskedrycker, choklad- och konfityrvaror samt essenser och extrakter avsedda

för beredning av alkoholhaltiga drycker. Emellertid ha såsom bakgrund till

dessa förslag behandlats andra spörsmål av mera allmän räckvidd. I propositionen

har sålunda lämnats en redogörelse för det nuvarande allmänna

ekonomiska läget inom landet. Vidare behandlas i propositionen de förändringar

i fråga om budgeten för budgetåret 1950/51, som blivit aktuella under

tiden efter det att riksstaten för nämnda budgetår fastställts vid innevarande

riksdags vårsession och som till övervägande del föranletts av ökade utgifter

för försvarsberedskapen.

I fråga om det ekonomiska läget har departementschefen i propositionen

givit uttryck åt den genomgripande förändring och den försämring

som inträtt under de senaste månaderna. Även utskottet vill understryka

det nuvarande lägets allvar. De risker för en ny internationell prisstegringskonjunktur,

som kunde förutses redan vid årsskiftet men mot vilka då kunde

ställas ungefär lika starka prissänkningstendenser på andra områden, ha nu

aktualiserats och för tillfället undanträngt de förutvarande tendenserna till

prissänkning. Det är uppenbart att vårt land icke kan isolera sig från denna

utveckling. De utifrån kommande prisstegringstendenserna förstärkas för

vårt lands vidkommande därav att de på hösten 1949 införda importsubventionerna

nu hålla på att avvecklas. Detta innebär, att de av devalveringen

betingade prishöjningarna med drygt ett års eftersläpning komma att framträda

i den inhemska prisnivån samtidigt med prisstegringarna på världsmarknaden.

Härtill kommer att de lönehöjningar, som kunna emotses såsom

resultat av de nu inledda lönerörelserna, kunna väntas få återverkningar på

den inhemska prisnivån. Nämnda omständigheter kunna samverka till en

betänklig uppdrivning av prisnivån inom landet. Såsom departementschefen

framhållit kan denna utveckling giva upphov till rubbningar i den samhällsekonomiska

balansen och därmed omintetgöra resultatet av de senaste årens

stabiliseringssträvanden. Det gäller därför att från början föra en inflationsbekämpande

politik inriktad på att hålla efterfrågan i samhället inom gränsen

för de reala resurserna.

1 likhet med departementschefen anser utskottet det angeläget att under

den närmaste framtiden återhållsamhet iakttages på såväl investerings- som

konsumtionsområdet. Beträffande investeringarna göres i propositionen gällande,

att tillståndsgivningen för byggnader och anläggningar anpassats till

det nu inträdda läget, och att under rådande förhållanden någon ökning av

byggnadsvolymen icke är möjlig. För att öva inflytande på de investeringar

som ligga utanför byggnadsregleringen har en restriktivare kreditpolitik tilllämpats

med stöd av den särskilda lagstiftningen angående affärsbankernas

kassareserver. Frågan om en begränsning av sådana investeringar som fi
2

Biliang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 63.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

nansieras med företagens egna medel har, enligt vad i propositionen vidare

upplysts, upptagits till övervägande inom finansdepartementet. 1 detta sammanhang

får utskottet vidare nämna, att enligt vad utskottet inhämtat en

överenskommelse rörande prisutjämningsavgifter på vissa exportvaror numera

träffats mellan Kungl. Maj :t och vederbörande branschorganisationer.

Vad härefter angår frågan om möjligheterna att hålla tillbaka konsumtionsefterfrågan

vill utskottet erinra om att en särskild utredning tillsatts med

uppdrag att undersöka möjligheterna till besparingar i statsutgifterna. Därest

de i förevarande proposition föreslagna skatteskärpningarna genomföras,

kommer en ökad del av den privata köpkraften för konsumtionsändamål

att indragas till statsverket. Dessa skatteskärpningar understiga emellertid

de samtidiga statliga utgiftsökningarna. Ytterligare åtgärder kunna bliva

erforderliga i syfte att begränsa den privata konsumtionsefterfrågan. Erfarenheterna

från tidigare perioder av bristande samhällsekonomisk jämvikt

belysa svårigheterna att återställa balansen sedan efterfrågan i samhället en

gång tillåtits överstiga de produktiva resurserna. Enligt utskottets uppfattning

är det därför i nu rådande allvarliga läge synnerligen angeläget, att uppkomsten

av ett ef terf rågeöver skott förhindras eller, i den mån ett sådant

redan kan anses vara för handen, begränsas.

Såsom förut omnämnts har i propositionen jämväl behandlats de förändringar

i fråga om budgetläget som inträtt under tiden efter det att

riksstaten för budgetåret 1950/51 fastställdes vid innevarande riksdags vårsession.

I detta hänseende har i propositionen erinrats om att ett överskott

beräknades uppkomma i riksstaten för nämnda budgetår på 159 miljoner

kronor, varav dock 97 miljoner kronor utgjordes av automobilskattemedel,

och att om hänsyn även toges till förbrukningen av medel å äldre reservationsanslag

— beräknad till 100 miljoner kronor — det reella budgetöverskottet

skulle stanna vid omkring 60 miljoner kronor och i sin helhet hänföra

sig till automobilskattemedel. Vidare har i propositionen behandlats dels

omfattningen av de nya medelsbehov — för förstärkande av försvarsberedskapen

och för vissa andra ändamål — som framkommit sedan riksstaten

fastställdes och dels vilka inkomstökningar för statsverket, som kunde antagas

uppstå under återstående delen av innevarande budgetår.

Av vad i propositionen upplysts framgår med all tydlighet, att en försämring

i budgetläget inträtt i jämförelse med de förhållanden som rådde vid

detta budgetårs ingång. De utgiftsökningar som redovisas i propositionen

och som väsentligen äro att hänföra till utgifter för stärkande av försvarsberedskapen

torde, såvitt utskottet kunnat finna, vara ofrånkomliga. Någon

ökning på riksstatens inkomstsida av samma storleksordning som nyss antydda

utgiftsökningar utan att tillgripa en skärpt beskattning ■— synes

däremot icke vara att förvänta.

Enligt i propositionen framlagda beräkningar skulle, under förutsättning

att inga skatteskärpningar nu genomfördes och att på riksstatens utgiftssida

redovisades förbrukningen av äldre reservationsmedel till ett sammanlagt

belopp av (100 + 45 + 21 = ) 166 miljoner kronor, ett reellt budgetunder
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

19

skott uppkomma på omkring 50 miljoner kronor. Huruvida de siffror på riksstatens

utgifts- och inkomstsidor, som angivits i propositionen och som ligga

till grund för framräknandet av nyssnämnda budgetunderskott, även komma

att bliva definitiva kan icke för närvarande bedömas, då riksdagen ännu icke

tagit ställning till de olika anslagsäskanden och övriga förslag som finnas

omnämnda i propositionen. Emellertid anser utskottet sig kunna antaga, att

några ändringar i dessa siffror av sådan storleksordning, att de påverka budgetberäkningarna

i stort, icke komma att inträda i anledning av riksdagsbehandlingen

av nyssberörda anslagsäskanden och förslag; i varje fall synes

det icke troligt att ifrågavarande siffror komma genom beslut från riksdagens

sida att jämkas eller ändras i sådan riktning att budgetunderskottet

minskas i jämförelse med de i propositionen framlagda beräkningarna.

I detta sammanhang må i fråga om storleken av budgetunderskottet även

hänvisas till vad departementschefen anfört därom, att budgetläget för innevarande

år komme att ytterligare försämras därest, på sätt Föreningen

Sveriges kronokamrerare yrkat, anstånd med erläggande av kvarstående

skatt skulle medgivas under år 1951. Emellertid har för utskottet upplysts,

att någon proposition med förslag om sådant anstånd icke är att förvänta

till innevarande års riksdag.

Med hänsyn till vad nu anförts bör enligt utskottets uppfattning det reella

budgetunderskottet för budgetåret 1950/51 beräknas till ett belopp icke understigande

50 miljoner kronor.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att det i nuvarande läge

med tendenser i inflationistisk riktning är motiverat att åtgärder vidtagas

som syfta till att öka statsinkomsterna och därigenom eliminera budgetunderskottet.

Enligt utskottets mening skulle det med hänsyn till inflationsriskerna

till och med varit önskvärt om en överbalansering av budgeten

för innevarande budgetår kunnat uppnås. En sådan överbalansering

skulle varit lämplig även ur den synpunkten att — såsom anmärkts i förevarande

proposition — vid riksdagens höstsession begärts nya bemyndiganden

att utlägga materielbeställningar under fjärde huvudtiteln inom en sammanlagd

kostnadsram av 59 miljoner kronor, för vilket belopp täckning

självfallet måste anskaffas på inkomstsidan i kommande års driftbudget.

I motiveringen för sitt uttalande i propositionen, att en budgetbalans bör

eftersträvas — vilket uttalande är hänförligt till såväl innevarande som

nästkommande budgetår — har departementschefen anfört, att preliminär

genomgång av inkomna anslagsäskanden tydde på att man under budgetåret

1951/52 hade att emotse väsentliga utgiftsstegringar av automatisk karaktär.

I anslutning härtill vill utskottet — som det enligt riksdagsordningen

åligger att förbereda frågor om bevillnings utgörande och föreslå sättet att

genom bevillning åvägabringa jämvikt i statsregleringen — icke underlåta

att framhålla, att utskottet, som med stark oro uppmärksammat tendenserna

till stegring av statsutgifterna, finner det i hög grad angeläget att stor

försiktighet iakttages från statsmakternas sida vid fattande av beslut som

föranleda eller framdeles komma att medföra ekonomiska anspråk gentemot

statsverket.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

I fråga om sättet att ernå ytterligare statsinkomster i syfte att förhindra

en underbalansering av budgeten för innevarande budgetår har departementschefen

anfört, att en skärpning av den direkta beskattningen kunde

av olika skäl icke gärna ifrågakomma; i stället hade enligt departementschefen

undersökningarna begränsats till att avse möjligheterna att skärpa

beskattningen av följande slag av konsumtionsvaror, nämligen spritdrycker,

maltdrycker, läskedrycker samt choklad- och konfityrvaror.

Beträffande den närmare omfattningen av de sålunda förordade s k a t teskärpningarna

innebär propositionen, att — såvitt angår omsättningsskatten

å spritdrycker — en höjning vidtages av grundavgiften från 9 till

It kronor för liter samt av procentavgiften från 60 till 80 procent. I fråga

om maltdrycker och läskedrycker föreslås i propositionen följande skattehöjningar,

nämligen på maltdrycker av andra klassen från 39 till 42 öre,

på maltdrycker av tredje klassen från 72 till 78 öre, på lagrat svagdricka

(klass 1) från 9 till 12 öre samt på läskedrycker från 18 till 21 öre, allt för

liter räknat. Slutligen föreslås en skärpning av varubeskattning av chokladoch

konfityrvaror (med undantag av glass) från 60 till 80 procent av beskattningsvärdet

samt av essenser och extrakter, avsedda för beredning av

alkoholhaltiga drycker, från 100 till 120 procent av nyssnämnda värde. Vad

angår de inkomstökningar som kunna beräknas uppkomma för statsverket

vid ett genomförande av nu angivna skatteskärpningar har i propositionen

anförts, att inkomstökningarna för helt år räknat kunde uppskattas till

omkring 100 miljoner kronor, därav belöpte på spritdrycker 68, maltdrycker

4,3, läskedrycker 3,3 samt choklad- och konfityrvaror 25 miljoner kronor.

Enligt vad i propositionen vidare anförts kunde inkomstökningarna under

innevarande budgetår, därest skatteskärpningarna trädde i kraft den 1

december 1950, beräknas till omkring 55 miljoner kronor.

I anslutning till framläggandet av dessa förslag har departementschefen

uttalat, att ett genomförande av berörda skärpningar i den indirekta beskattningen

skulle innebära att budgetunderskottet å 50 miljoner kronor

bleve utjämnat.

För egen del är utskottet — i likhet med departementschefen — av den

uppfattningen, att då det gäller att tillföra statsverket ytterligare inkomster

under innevarande budgetår i syfte att eliminera det förut berörda budgetunderskottet,

inget annat val står till buds än att genomföra en skärpning av

den indirekta beskattningen. Vidare anser utskottet uppenbart, att erforderliga

skatteskärpningar på detta område i första hand böra drabba den mera

umbärliga konsumtionen.

Med den ståndpunkt som utskottet sålunda tagit till frågan om nödvändigheten

av att tillföra statsverket ytterligare inkomster i syfte att hindra

en underbalansering av budgeten och om sättet för att nå detta syfte kan

utskottet icke biträda motionen II: 642, däri yrkats att propositionen måtte

avslås. Denna motion avstyrkes alltså.

Såsom förut omnämnts innebära de i propositionen framlagda förslagen

att en skärpning skulle genomföras av den indirekta beskattningen i fråga

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

om spritdrycker, malt- och läskedrycker, choklad- och konfityrvaror samt

vissa essenser och extrakter.

Mot denna avgränsning av området för erforderliga skatteskärpningar har

i de i ärendet väckta motionerna icke framställts annan erinran än såvitt

angår den ifrågasatta skärpningen i beskattningen av choklad- och konfityrvaror.

I sistnämnda hänseendet har i motionen I: 538 yrkats, att riksdagen

måtte, med avslag å propositionen i nu förevarande del, i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla om en skyndsam utredning av frågan om beskattningen av

berörda varor. Vidare har i motionen II: 641 yrkats avslag å propositionen

beträffande den föreslagna skatteskärpningen å choklad- och konfityrvaror.

Enligt utskottets mening är frågan om fördelningen av den ökade skattebelastningen

på olika slag av konsumtionsvaror i hög grad komplicerad.

Då syftet med de ifrågasatta skatteskärpningarna uttryckligen angivits vara

att tillföra statsverket ytterligare inkomster måste skärpningarna avvägas

så, att detta syfte icke äventyras genom en mera betydande konsumtionsminskning

eller en omläggning av hittills gängse konsumtionsvanor. Sistnämnda

synpunkt är värd särskild uppmärksamhet av den anledningen att

den indirekta beskattningen numera nått en sådan höjd, att det icke utan vidare

kan antagas, att en skatteskärpning på en konsumtionsvara också medför

ökade skatteintäkter. Vid nya skärpningar på den indirekta beskattningens

område är det ävenledes nödvändigt att beakta de enskilda näringsutövarnas

intressen av att snedvridningar och icke önskvärda strukturförändringar

inom industri och handel hindras. Å andra sidan kan en skatteskärpning

som berör spritdrycker och maltdrycker svårligen genomföras

utan att samtidigt hänsyn tages till sociala skäl som tala för och emot skatteskärpningen.

Såvitt utskottet kunnat finna synes i förevarande fall enighet i stort sett

föreligga därom att de erforderliga skatteskärpningarna böra drabba spritdrycker,

malt- och läskedrycker samt förut omnämnda essenser och extrakter.

Beträffande frågan om skärpning i beskattningen av choklad- och konfityrvaror

är det enligt utskottets uppfattning av vikt att den sektor av beskattningsområdet

som kommer att drabbas av skatteskärpningarna göres

så vidsträckt som möjligt. Det kan nämligen icke anses riktigt att den ökade

beskattningen — som ju i huvudsak motiveras med att nya anslag erfordras

för höjande av försvarsberedskapen — uttages endast av det befolkningsskikt

som konsumerar alkoholhaltiga och därmed jämförliga drycker; även

övriga befolkningsgrupper måste självfallet bära sin andel i de nu aktuella

utgiftsökningarna för försvarsberedskapen. De invändningar som motionsvis

eller i de till utskottet ingivna skrifterna anförts mot en skärpt beskattning

av choklad- och konfityrvaror kan utskottet icke tillmäta någon avgörande

betydelse. Det statistiska material som åberopats till stöd för afl

choklad- och konfityrvaror skulle undantagas från den skärpta beskattningen

är icke, enligt vad för utskottet blivit upplyst, så fullständigt att eu rättvisande

bild erhålles av läget inom ilrågavarande bransch. Utskottet kan

förty ansluta sig till den i propositionen uttalade meningen alt de erforder
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

liga skärpningarna på den indirekta beskattningens område böra genomföras

icke endast med avseende å spritdrycker (inklusive essenser m. in.) samt

malt- och läskedrycker utan även såvitt angår choklad- och konfityrvaror.

Jämväl beträffande frågan om den närmare fördelningen av ökningen i

skattebördorna mellan de olika konsumtionsvarorna inbördes ha olika uppfattningar

uttalats. Inom utskottet har sålunda gjorts gällande att konsumlionsutvecklingen

och förhållandena inom respektive branscher motiverade,

alt beskattningen av maltdrycker av andra klassen ävensom av läskedrycker

skärptes i högre grad än som föreslagits i propositionen. Vidare har utskottet

haft anledning att särskilt diskutera, huruvida skärpningen i beskattningen

av spritdrycker borde vidtagas genom höjning av både grundavgiften

och procentavgiften eller på annat sätt. Vid sina överväganden

härutinnan har utskottet emellertid icke ansett att sådana omständigheter

törebragts som böra föranleda ett frångående av de i propositionen framlagda

förslagen till skatteskärpningarnas genomförande.

Utskottet tillstyrker alltså Kungl. Maj :ts förslag i nu förevarande hänseenden

och avstyrker de förut berörda motionerna I: 538 och II: 641.

I motionen 11:640 har hemställts, att de ifrågasatta skärpningarna i beskattningen

av choklad- och konfityrvaror m. m. skulle träda i kraft den 1

januari 1951 i stället för den i propositionen föreslagna dagen den 1 december

1950. Såsom motivering härför har i huvudsak åberopats, att om ikraftträdandet

skedde redan sistnämnda dag skulle betydande olägenheter uppstå

för julhandeln med choklad- och konfityrvaror; bland annat förelåge risk

för att dubbla prisnivåer skulle förekomma vid julförsäljningen av dessa

varor.

För egen del har utskottet den inställningen, att så kort tidrymd som möjligt

i allmänhet bör förflyta från den dag då planerna på en skärpning på

den indirekta beskattningens område blivit kända till dagen för ändringens

ikraftträdande; ju kortare tidrymden blir ju mindre framträda de i motionen

påtalade riskerna för snedvridna produktionsförhållanden inom fabrikationen

och ändrade konkurrensförhållanden inom handeln. Denna synpunkt

bilar alltså emot ett bifall till motionen. Ur rent fiskalisk synpunkt kan det

självfallet icke vara av något intresse att tiden för ikraftträdandet sättes så

sent, att de skattepliktiga tillverkarnas lager helt tömmas och eu lagerökning

äger rum på grossist- och detaljiststadiet, vilken icke har annan motivering

än önskemålet att i det längsta undgå verkningarna av skatteskärpningen.

Inom utskottet har anförts, att de mindre företagarna inom chokladoch

konfityrbranschen, exempelvis kioskägare, på grund av sin begränsade

tillgång på rörelsekapital, icke hade samma möjligheter som de större och

mera kapitalstarka företagarna att före den 1 december få varor till julhandeln

levererade från tillverkarna. Häremot må emellertid framhållas, att

inom branschen i allmänhet tillämpas en kredittid av minst en månad jämte

fri leveransmånad. Vidare har utskottet inhämtat att redan nu förekommer

i viss utsträckning inom förevarande bransch — i varje fall i fråga om försäljningen

från de större fabrikerna — en kvotering av leveranserna, vilken

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

23

i sill män är ägnad att begränsa möjligheterna till ökad lagerhållning inom

handeln av varor beskattade efter den lägre skattesatsen. Dessutom förutsätter

utskottet, att statens priskontrollnämnd med särskild uppmärksamhet

följer prisutvecklingen inom denna bransch vid tidpunkten för skatteskärpningens

ikraftträdande. Med hänsyn till vad sålunda anförts ansluter utskottet

sig till Kungl. Maj :ts förslag jämväl såvitt angår tidpunkten för

ikraftträdandet av skatteskärpningen å choklad- och konfityrvaror in. in.

I enlighet härmed avstyrker utskottet även motionen II: 640.

De vid propositionen fogade författningsförslagen föranleda ingen erinran

Irån utskottets sida. Vad nu sagts gäller även de föreslagna ändringarna i

den vid tulltaxeförordningen fogade tulltaxan.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 255

1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen den

8 juni 1923 (nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt

å spritdrycker;

2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 15 december

1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker;

3) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den

30 januari 1948 (nr 21) om tillfällig skatt å viss maltdryck

av första klassen;

4) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den

22 december 1939 (nr 919) om skatt å läskedrycker;

5) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående ändrad lydelse av den vid förordningen

den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen;

och

6) besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober

1929 (nr 316) fogade tulltaxan skall från och med den

1 december 1950 hava den i propositionen föreslagna lydelsen;

samt

15) alt följande motioner, nämligen

1) motionen 1: 538 av herr Carl Sundberg,

2) motionen 11:640 av herr Kollberg,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

3) motionen II: 641 av herr Christenson i Malmö in. fl.,

samt

4) motionen 11:642 av herrar Persson i Landafors och

Karlsson i Stuvsta,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 november 1950.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Gustaf Elofsson, Velander, Heiiman,

Franzon, Niklasson, Wehtje, Falk, Petrén och Damström, samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,

Orgård, Kristensson i Osby, Sundström*, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn,

Persson i Svensköp och Vigelsbo.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Gustaf Elofsson och Vigelsbo beträffande beskattningen av maltdrycker

och läskedrycker.

Särskilda yttranden:

I) av herrar Velander, Wehtje och Hagberg i Malmö, vilka anfört följande:
»Den

ekonomiska utvecklingen under senare tid har varit ur stabilitetssynpunkt

otillfredsställande. Den har aktualiserat och skärpt en brist på

naturlig balans i svensk hushållning, om vars befintlighet ingen kunnat vara

okunnig. Den bristande motståndskraft mot utifrån kommande påfrestningar,

med vilken alla nu måste räkna, visar, att svensk samhällsekonomi

icke är tillräckligt stark i själva grunden. Produktionslivet har dock givit

ständigt stigande utbyte och de tekniska framstegen ha skapat förutsättningar

för en fortsatt utveckling i samma riktning.

Att vårt land icke kunnat och ej heller kan vara oberört av den internationella

utvecklingen är självklart. Uppgiften för svensk ekonomisk po
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

25

litik borde därför ha varit att under de av denna utveckling givna förutsättningarna

skapa grunden för en hög och jämn sysselsättning och ett fast

penningvärde.

På senare tid uppmärksammade drag i den internationella konjunkturen

markera ytterligare behovet av ett sammanhängande program för den ekonomiska

politiken och av en målmedveten vilja att genomföra detsamma.

Det gäller att göra det möjligt för svenska folket att utnyttja de faktiska

förutsättningar, som finnas för förbättringar i livsvillkoren utan att skapa

risker — särskilt för den närmaste framtiden.

Något program i ovan antydd mening innehåller icke propositionen med

förslaget till skärpningar i den indirekta beskattningen. Då vi förvänta, att

regeringen i annat sammanhang under denna höst kommer att giva riksdagen

tillfälle att taga ställning till ett sådant, anse vi, att bevillningsutskottet

bort begränsa sig till den statsfinansiella och skattemässiga sidan

av problemet.

Det allvarliga statsfinansiella läge, i vilket vi befinna oss, har icke uppkommit

just nu. Det hänger samman med hela utgiftsutvecklingen under

senare år. Det faktum — som i propositionen framhållits — att behovet

av ökade statsinkomster icke kan täckas genom direkt beskattning är en

följd av den hittills förda skattepolitiken. Nödvändigheten att nå balans

mellan statens löpande utgifter och inkomster är ofrånkomlig. Att redan

betydande svårigheter föreligga i detta hänseende för budgetåret 1951/52

har konstaterats. Denna omständighet föranleder oss att understryka den

trängande angelägenheten av en planering på längre sikt av statens utgifter

och inkomster och att därvid de s. k. automatiska utgiftsstegringarna bringas

under kontroll. Åtgärder böra sålunda icke föreslås eller genomföras,

utan att de slutliga utgifterna härför och sättet för finansieringen redan

vid beslutets fattande kunna överblickas.»

II) av herrar Petrén, Sandberg, Kristensson i Osby och Persson i Svensköp,

vilka anfört följande:

»Vid riksstatens fastställande för innevarande budgetår beräknades ett

budgetöverskott på 159 milj. kronor framkomma. Genom de anslagsökningar

som nu genom särskilda propositioner begärts kommer detta, trots

av den ekonomiska utvecklingen och av andra skäl betingade inkomstökningar,

att nedgå till cirka 120 milj. kronor. I proposition nr 255 göres

emellertid en nedräkning av budgetutfallet med hänsyn till beräknad förbrukning

av äldre reservationsanslag, och man erhåller med anledning härav

ett s. k. reellt budgetunderskott på 50 milj. kr. Detta är ett resonemang och

ett framställningssätt som vi ej kunna godtaga, då dessa reservationsmedel

äro upptagna i tidigare års riksstater och avsikten givetvis ingalunda kan

vara alt så snart reservationsförbrukning föreligger av skattebetalarna på

nytt utkräva medel för samma ändamål. Enligt i propositionen ingående

uppgifter är budgeten övcrbalanserad och kan inte heller enligt under tidigare

år tillämpad praxis angivas annat än som överbalanserad och delta

Uihany till rikstlayens protokoll 1950. 7 samt. Nr 03.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 63.

med en summa av 120 milj. kr. Det i propositionen redovisade budgetutfallet

kan följaktligen i och för sig ej nu ge anledning till någon skatteskärpning.

Att en sådan ändå i nuvarande läge av oss accepteras är med

hänsyn till den utveckling samhällsekonomien tagit och den betydande reservationsmedelsförbrukning

som försvarsutbyggnaden föranleder. Det är

alltså icke på grund av statsfinansiella balanseringssynpunkter utan med

hänsyn till jämvikten i samhällsekonomien som vi ansluta oss till förslaget

om dessa skattehöjningar.

Vi vilja i detta sammanhang framhålla, att statskassans bidrag till en stabilisering

av samhällsekonomien under detta finansår blir större än vad som

framkommer av det siffermässiga budgetutfallet, vilket uppskattas till ett

överskott på 175 milj. kr. eller något mer än reservationsmedelsförbrukningen.

De ökade källskatteavdrag, som till följd av nästa års väntade inkomsthöjningar

för skattebetalarna göras under maj och juni månader, inflyta

nämligen i statskassan först efter ingången av det nya budgetåret, men påverka

ska’tebetalarnas köpkraft redan under innevarande budgetår.

Vi hävda bestämt atl rådande skattetryck är för hårt och att det inte i

längden bör bibehållas. Under fredsekonomiska förutsättningar bör det med

iakttagande av sparsamhet med statsutgifterna vara möjligt att reducera

skatterna. Hänsyn bör därvid tagas såväl till bärkraft hos skattedragarna

som skatternas inverkan på arbetsvilja, sparande och produktivitet. I den

män extra-ordinära försvarsutgifter äro nödvändiga under en period av oroligt

världsläge minskas möjligheterna till omedelbar sänkning av skattetrycket,

särskilt i ett ansträngt konjunkturläge. Vi anse att i nu inträdda

läge och med rådande tendenser kravet på samhällsekonomisk balans och

en fast grund för penningvärdet nödvändiggör vissa uppoffringar. Vi fasthålla

det principiella kravet på ett skattesystem och en skattenivå som

bättre än vad nu är fallet vaktar skattedragarnas och produktionens intressen.

De rådande svårigheterna för samhällsekonomien böra icke föranleda

något uppskov med uppdragandet av riktlinjer för en skattepolitik på längre

sikt av detta slag.»

508077. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:369 Skrivelse till Konungen i anleckning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27 juni 1927 a1 i texten