Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Iiungl. Maj.ts proposition med hemställan om bemyndigande för Kungl. Maj.t att förordna om restitution i vissa fall av tilläggsskatt å bensin, som användes vid jordbrukets drift, jämte i ämnet väckta motioner.

1950-11-28 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1950:66, Betänkande i anledning av Iiungl. Maj.ts proposition med hemställan om bemyndigande för Kungl. Maj.t att förordna om restitution i vissa fall av tilläggsskatt å bensin, som användes vid jordbrukets drift, jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

1

Kr 66.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Iiungl. Maj.ts

proposition med hemställan om bemyndigande för

Kungl. Maj.t att förordna om restitution i vissa fall

av tilläggsskatt å bensin, som användes vid jordbrukets

drift, jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 3 mars 1950 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 178, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder som tillämpats vid restitution av tilläggsskatten å

bensin, som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer under år

1949 — för or dna om restitution av tilläggsskatt å sådan bensin, som förbrukas

vid jordbruket till bensindrivna traktorer under tiden den 1 juli

1950—den 30 juni 1951.

Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna I: 456 av herrar Hällgren och Spetz samt

II: 551 av herr Utbult m. fl., vari hemställts, »att riksdagen må, i anledning

av Kungl. Maj :ts proposition, nr 178, med hemställan om bemyndigande för

Kungl. Maj :t att förordna om restitution i vissa fall av tilläggsskatt å bensin,

som användes vid jordbrukets drift, besluta,

att de förslag, som framlagts av de med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 12 november 1948 tillkallade sakkunniga med skrivelse den 30

november 1949 i avseende å restitution av tilläggsskatt å bensin, som förbrukas

vid det yrkesmässiga fisket, skola lända till efterrättelse från och med

den 1 juli 1950,

samt att samma sakkunnigas förslag till Kungl. Maj :t den 1 mars 1949

om restitution av tilläggsskatt för bensin, som under den gångna tiden använts

för yrkesmässigt bedrivet fiske, antages av riksdagen,

därvid det i båda fallen torde få ankomma på vederbörande utskott alt utforma

erforderliga författningsbestämmelser»;

2) de likalydande motionerna I: 457 av herr Karl Persson m. fl. och II: 550

av herr Hansson i Skegrie m. fl., vari hemställts, alt riksdagen vid behandlingen

av proposition nr 178 måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att från och

1 lliliang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 66.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

med budgetåret 1950/51 förordna om restitution av såväl tilläggsskatt som

ordinarie skatt på bensin, som användes i jordbruksdriften, trädgårdsodlingen

samt av det yrkesmässigt bedrivna fisket enligt vad tillkallade sakkunniga

föreslagit i sitt den 30 november 1949 avgivna betänkande och med

de jämkningar i beräkningen av minimiförbrukningen och av de s. k. normtalen,

som i motionerna angivits; samt

3) motionen I: 458 av herr Falk, vari hemställts, »dels att riksdagen måtte

besluta att bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse med

de grunder som tillämpats vid restitution av tilläggsskatt å bensin, som förbrukats

vid jordbruket till bensindrivna traktorer under år 1949, förordna

om restitution av all skatt å bensin, som förbrukas vid jordbruket till bensindrivna

traktorer under tiden 1 januari 1950—30 juni 1951, dels att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte

föranstalta om skyndsam utredning angående vägskattens fördelning på

fordon och drivmedel samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kan föranleda».

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit de under

motionstiden vid riksdagens början väckta, likalydande motionerna I:

164 av herrar Wehtje och Carl Eric Ericsson samt II: 198 av herr Edström,

vari hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om en skyndsam

utredning med beaktande av i motionerna anförda synpunkter angående

utvidgning av rätten till restitution å skatt för bensin och motorbrännolja,

som förbrukas av industriföretag annorledes än såsom drivmedel för

fordon, som trafikera allmänna vägar.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna 1:164, 1:458, 11:550 och 11:551.

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 60 har riksdagen vid

vårsessionen beslutat att till innevarande års höstsession uppskjuta behandlingen

av nu berörda proposition jämte förenämnda motioner.

Beskattningen av bensin regleras genom förordningen den 3 maj 1929

(nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit (jfr SFS 1948:368).

Skatten å bensin —- som ursprungligen utgick med 6 öre för liter och

därefter successivt höjts -— har sedan den 1 januari 1946 utgjort 18 öre

för liter.

Enligt förordningen den 5 mars 1948 (nr 81) om tilläggsskatt å bensin

skall — utöver nyssnämnda skatt av 18 öre för liter — från och med den

1 april 1948 utgå tilläggsskatt å bensin med 27 öre för liter. De i 1929 års

förordning meddelade bestämmelserna rörande skatt å bensin skola tillämpas

jämväl i fråga om tilläggsskatten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

3

Genom förordning den 2 juni 1950 (nr 414), vilken träder i kraft den 1

januari 1951, har den särskilda skatten å bensin enligt 1929 års förordning

fastställts till 25 öre för liter. Samtidigt upphävdes nyssnämnda förordning

den 5 mars 1948 (nr 81) om tilläggsskatt å bensin.

Rätten till restitution av skatt å bensin regleras i 5 § 1929 års förordning.

Enligt vad i nämnda paragraf stadgas må restitution av skatt åtnjutas

i följande fall, nämligen:

a) för bensin eller motorsprit, som i oförändrat skick utföres till utrikes

ort eller svensk frihamn;

b) för bensin eller motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne

användes för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg eller av luftfartyg,

härunder inbegripet start av icke motordrivet flygplan, eller av motorbåt

vid yrkesmässigt utövande av fiske;

c) för bensin och motorsprit, som vid tillverkning av motorer användes

för avprovning av motorer å provbädd eller å annan dylik anordning utan

att därvid transportmedel framföres; samt

d) för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för

annat tekniskt ändamål än motordrift.

I 6 § 1929 års förordning föreskrives, att restitution i det under a) angivna

fallet må åtnjutas allenast för så vitt utförseln omfattar eu myckenhet

av minst 500 liter bensin eller motorsprit på en gång. Vidare stadgas i

samma pragraf, att restitution i fall som avses under b)—d) må åtnjutas

allenast i den omfattning och på de villkor Konungen bestämmer, samt att

— där beträffande förbrukning av bensin inom viss näringsgren ur kontrollsynpunkt

eller eljest på grund av särskilda omständigheter hinder möter

mot restitution — Konungen äger föreskriva, att i stället återbäring skall

ske sålunda, att visst med hänsyn till beräknad förbrukning bestämt belopp

skall efter förordnande av Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer,

användas för näringsgrenens främjande.

I kungörelsen den 26 juni 1948 (nr 370) med tillämpningsföreskrifter till

förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit

bar Kungl. Maj :t meddelat närmare bestämmelser angående återbäring

av sådan skatt. Sålunda stadgas i sagda kungörelse bl. a., att i de

under b)—d) omnämnda fallen — förutom såvitt angår bensin eller motorsprit,

som användes vid yrkesmässigt utövande av fiske — vederbörande

förbrukare i regel äger rätt till restitution med skattens hela belopp. I 5 §

nämnda kungörelse föreskrives emellertid att sådan restitution icke må åtnjutas

för mindre myckenhet än 500 liter för varje kvartal. Beträffande

återbäring av skatt å bensin eller motorsprit, som användes för framdrivande

av motorbåt vid yrkesmässigt fiske, skall enligt 9 § samma kungörelse

gälla vad Kungl. Maj :t och riksdagen därom för varje budgetår besluta.

Enligt 7 § skall kostnaden för kontrollen över restitutionen bestridas av

den som begagnar sig av rätten (ill restitution.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

I propositionen har redogörelse lämnats för vad som förekommit vid

1948 och 1949 års riksdagar rörande frågan om rätt till restitution av skatt

för bensin, som användes vid jordbrukets drift eller vid yrkesmässigt bedrivet

fiske. Vidare har i propositionen redogjorts för de åtgärder, som Kungl.

Maj :t — i anledning av riksdagsbeslut nämnda år — vidtagit för restitution

av tilläggsskatt å bensin. Utskottet tillåter sig att härutinnan hänvisa till

propositionen (s. 3—5).

Sedan 1948 års riksdag hos Kungl. Maj :t hemställt om utredning rörande

frågan om rätt till restitution av skatt å bensin, som användes vid jordbrukets

drift eller för yrkesmässigt bedrivet fiske, och sakkunniga den 12 november

1948 tillkallats för verkställande av den begärda utredningen, ha

de sakkunniga den 30 november 1949 avgivit betänkande med förslag till

restitution i vissa fall av bensinskatt. I propositionen (s. 6—7) har en sammanfattning

lämnats av de sakkunnigas förslag ävensom av innehållet i

vissa utlåtanden, som efter remiss avgivits över de sakkunnigas betänkande.

Departementschefen har i anslutning'' till det i propositionen framlagda

förslaget anfört följande.

»Frågan om rätt till restitution av skatt för bensin, som användes i jordbrukets

drift eller vid yrkesmässigt bedrivet fiske, har vid åtskilliga tillfällen

under de två senaste årtiondena varit föremål för överväganden. Särskilt

under tiden från och med år 1948, då bensinskatten avsevärt höjdes, har

denna fråga — såsom framgår av 1948 och 1949 års riksdagshandlingar —

ägnats stor uppmärksamhet från statsmakternas sida. Då spörsmålet tidigare

varit föremål för prövning har varje gång konstaterats, att en utvidgning

av restitutionsrätten till att omfatta nu berörda områden vore en i hög grad

komplicerad fråga, och något godtagbart förslag till restitutionsrättens närmare

utformning har icke heller kunnat framläggas.

Jämväl av den senast verkställda sakkunnigutredningen bestyrkes, att en

sådan lösning av restitutionsfrågan, som å ena sidan är enkel och rättvis

och å andra sidan kan godtagas ur kontrollsynpunkt, är svår att finna.

De sakkunnigas förslag — som innebär att den restitutionsberättigade skall

äga välja mellan olika alternativa restitutionssystem — har rönt stark kritik

från åtskilliga remissinstansers sida. Denna kritik har i främsta rummet

riktat sig mot att förslaget vore alltför invecklat; sålunda skulle, enligt vad

vissa remissinstanser framhållit, den restitutionsberättigade — förutom att

han i många fall skulle ställas inför ett tveksamt val mellan de olika restitutionssystemen

— åsamkas ett vidlyftigt bokförings- och redovisningsarbete,

och kontrollmyndigheterfta skulle åsamkas ett administrativt merarbete

utan att likväl kontrollen bleve effektiv. Vidare framhålles, att ett

genomförande av de sakkunnigas förslag skulle medföra behov av viss förstärkning

av länsstyrelsernas personal.

Även för egen del har jag — utan att nu taga ställning till frågan om det

principiellt berättigade i kravet på restitution av bensinskatt för de här

ifrågavarande ändamålen — kommit till den uppfattningen att sakkunnig
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

5

förslaget i vart fall icke kan utan en tidskrävande överarbetning läggas till

grund för lagstiftning i ämnet.

Vid sådant förhållande uppkommer frågan, huruvida några omedelbara

åtgärder av mera begränsad omfattning äro erforderliga på förevarande

områden. I detta hänseende må erinras om att Kungl. Maj :t genom beslut

av 1948 och 1949 års riksdagar bemyndigats att förordna om restitution av

tilläggsskatten å bensin, som förbrukades vid jordbruket till bensindrivna

traktorer under tiden den 1 april 1948—den 31 mars 1949 respektive den 1

april 1949—den 30 juni 1950; såsom framgår av vad förut anförts har detta

bemyndigande hittills utnyttjats endast för tiden till och med den 31 december

1949. Det synes rimligt att, i den mån tilläggsskatt å bensin uttages

för tid efter den 30 juni 1950, restitution av skatt för bensin till jordbrukets

bensindrivna traktorer får för nämnda tid åtnjutas i samma omfattning

som tidigare. Jag tillstyrker i enlighet härmed, att Kungl. Maj :t måtte

inhämta riksdagens bemyndigande att förordna om sådan restitution jämväl

för tiden den 1 juli 1950—den 30 juni 1951.

I den förut omnämnda propositionen nr 188 till 1949 års riksdag behandlades

särskilt frågan om restitution av tilläggsskatt för bensin, som använts

vid yrkesmässigt bedrivet fiske under tiden den 1 maj 1948—den 30 april

1949. I detta hänseende uttalades i propositionen, att det då föreliggande

förslaget av angivna skäl icke borde framläggas för 1949 års riksdag, varvid

samtidigt framhölls att det i och för sig icke förelåge något hinder att vid

1950 års riksdag — sedan de sakkunnigas definitiva förslag framlagts och

granskats — upptaga frågan om restitution av tilläggsskatt å bensin, som

under tid före den 1 maj 1949 använts vid yrkesmässigt bedrivet fiske.

Beträffande frågan om en eventuell restitution av tilläggsskatt för bensin,

som under redan förfluten tid använts vid yrkesmässigt bedrivet fiske,

har vad de sakkunniga härutinnan föreslagit blivit föremål för kritik och

olika meningar ha kommit till uttryck angående det lämpligaste förfaringssättet.

Med hänsyn härtill och till den ståndpunkt jag förut intagit till övriga

nu aktuella restitutionsfrågor vill jag för egen del icke för närvarande

taga ställning till spörsmålet om restitution av tilläggsskatt för bensin, som

under den gångna tiden använts för yrkesmässigt bedrivet fiske. Jag kan

sålunda icke förorda, att något förslag härutinnan nu framlägges för riksdagen.

Frågan om restitution av skatt för bensin och motorsprit, som vid översyn

och reparation av i bruk varande flygplansmotorer användes för motorernas

avprovning å provbädd eller å annan dylik anordning, anser jag icke

vara av sådan betydelse att elt särskilt förslag härom bör — utan avvaktan

på lösningen av övriga restitutionsspörsmål — framläggas för riksdagen.»

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.

Till stöd för de i de likalydande motionerna 1:4 5 6 och 11:551

framförda yrkandena har anförts bl. a., att det i propositionen framlagda

förslaget ur fiskerinäringens synpunkt måste uppfattas såsom elt frångå
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

ende av sedan länge givna utfästelser från statsmakternas sida. Det vore

inte nog med att sakkunnigförslaget till definitiva restitutionsbestämmelser

ställdes på framtiden — en framtid som bleve mycket avlägsen i betraktande

av departementschefens yttrande om tidskrävande överarbetning

— utan fiskerinäringen skulle såsom fallet varit vid 1949 års riksdag ställas

i undantagsställning och allt fortfarande förvägras återbekommande

av extraskatten å bensin. Detta ställningstagande strede uppenbart mot det

av riksdagen år 1947 godkända uttalandet av föredragande statsrådet, att

bensinskattemedel, som härrörde från i yrkesmässigt fiske förbrukad bensin,

helt borde komma fiskerinäringen till godo. Vidare borde erinras om

de uttalanden, som gjordes i andra kammaren vid ärendets behandling under

1949 års riksdag. Slutligen måste bringas i erinran dels fiskeristyrelsens

uttalande, återgivet i 1950 års statsverksproposition, att det måste anses

rättvist och billigt, att fiskerinäringen och dess utövare skulle erhålla

kompensation för hela det belopp som de erlagt i bensinskatt, dels chefens

för jordbruksdepartementet uttalande i samma proposition, alt han utginge

från att frågan om den form, i vilken fiskarena borde få gottgörelse

för erlagd bensinskatt, skulle prövas i samband med de sakkunnigas förslag,

varför vid beräkningen av anslaget till gottgörelse till fiskerinäringen

för av dess utövare erlagd bensinskatt hänsyn endast borde tagas till den

ordinarie bensinskatten. Sistnämnda uttalande hade godkänts av riksdagen.

Då Kungl. Maj :t icke ansett sig kunna framlägga utlovade förslag i ämnet,

borde det ankomma på riksdagen att själv föranstalta om att det föreliggande

trängande rättvisekravet tillgodosåges. Detta kunde enklast ske på

det sättet, att riksdagen för sin del, redan i år, beslutade att de sakkunnigas

förslag i vad det avsåge restitution av tilläggsskatt å bensin, som förbrukats

vid det yrkesmässiga fisket, skulle lända till efterrättelse från och

med den 1 juli 1950 samt att ett av de sakkunniga i skrivelse till Kungl.

Maj :t den 1 mars 1949 framlagt förslag om restitution av tilläggsskatt för

bensin, som under den gångna tiden använts för yrkesmässigt bedrivet

fiske, antoges av riksdagen.

Vid dessa två motioner har såsom bilaga fogats de sakkunnigas nyssnämnda

skrivelse den 1 mars 1949 med förslag om införande av restitutionsrätt

i fråga om viss del av tilläggsskatt å sådan bensin, som använts

vid framdrivande av motorbåt för yrkesmässigt utövande av fiske under

tiden den 1 maj 1948—den 30 april 1949.

I de likalydande motionerna 1:45 7 och 1 1:550 har erinrats

om att bland de myndigheter och organisationer, som yttrat sig över de

sakkunnigas betänkande, skilda meningar gjort sig gällande. Flertalet remissinstanser

ställde sig kritiska mot de i betänkandet framlagda förslagen,

medan andra funne den av de sakkunniga föreslagna lösningen av restitutionsfrågan

godtagbar. Till de senare hörde Sveriges lantbruksförbund, som

tillstyrkte att restitution av skatten på i jordbruksdrift förbrukad bensin

snarast genomfördes enligt sakkunnigförslaget. Lantbruksförbundet före
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

sloge dock vissa jämkningar. Sålunda hade förbundet framhållit beträffande

normsystemet, att de normtal, som skulle ligga till grund för tilldelningsberäkningen,

syntes vara alltför lågt tillmätta. Lantbruksförbundet funne

det därför angeläget, att justeringar i normtalen vidtoges, så snart tillräcklig

erfarenhet förelåge. I ett avseende borde dock enligt förbundets mening

beräkningen av den normerande tilldelningen redan nu ändras. Det gällde

förslaget att den mängd bensin, varå restitution kunde erhållas, beräknades

efter brukningsdelens areal odlad jord med avdrag för vallen. Då traktorn

alltmera tagits i bruk för vallskörden, framstode det såsom önskvärt,

att även denna del av jordbruksdriften innefattades i normsystemet. Det

borde kunna ske, utan att den av myndigheterna eftersträvade garantien

mot för stor skatterestitution eftersattes, eftersom alltjämt betydande delar

av jordbruksarbetet icke komine att medtagas vid beräkningen av normtalen.

Enligt motionärernas mening hade de sakkunniga kommit fram till

en tillfredsställande lösning av problemet om återbäring av såväl den tillfälliga

som den ordinarie skatten på bensin, som användes inom jordbruket.

Dock ansåge motionärerna, att förutsättningen för erhållandet av

skattebefrielse borde vara, att den sammanlagda förbrukningen per år räknat

överstege 100 liter, ävensom att trädgårdsodlingen erhölle samma rätt

till restitution som jordbruket. Motionärerna kunde icke ansluta sig till den

av departementschefen uttalade uppfattningen, att utredningsmännens förslag

måste överarbetas, innan statsmakterna kunde fatta beslut i ämnet.

Det vore svårt att se vad som skulle kunna vinnas genom en förnyad översyn

utom att en lösning av denna för jordbruket betydelsefulla fråga ytterligare

fördröjdes. De organisatoriska svårigheter, som kunde uppstå,

borde icke vara omöjliga att bemästra med den erfarenhet myndigheterna

vunnit beträffande restitutionen av tilläggsskatten på bensin.

I motionen 1: 4 58 ha inledningsvis angivits de motiv som vid olika

tillfällen framförts för att den bensin, vilken icke användes vid landsvägstrafik,

icke skulle beskattas och därför ej betalas med högre pris än fotogen.

Bensinskatten vore avsedd att bidraga till täckande av kostnaderna för

vägväsendet. Om därför fotogen ej beskattades, borde bensin, använd inom

jordbruket, ej beskattas. Bensindrift gåve bättre effekt än fotogendrift vid

lika stor cylindervolym, varför anskaffning av större och dyrare motorer

än som erfordrades vid bensindrift bleve följden. Vid såväl import som inhemsk

tillverkning medförde detta onödigt hög kapitalinvestering med åtföljande

högre förbrukning av utländsk valuta. Smörjoljeförbrukningen

vore cirka dubbelt så stor som vid bensindrift, varför smörjoljeimporten

fördubblades med motsvarande slöseri med utländsk valuta. Bensindrift

medförde enklare skötsel och vore därmed arbetsbesparande. Bensinskatten

hade därför ogynnsamt påverkat traktorutvecklingen och maskinbeståndet

i övrigt, vilket bleve av större betydelse ju mer traktorn användes för alla

slags arbeten.

1 motionen bar vidare anförts, att eftersom frågan gällde om bensin eller

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

fotogen skulle kunna användas på jämförbart ekonomiskt sätt för den enskilde

jordbrukaren och då bensin på grund av skattepolitiken vore 3 J/.

gånger så dyr som fotogen, vore det uppenbart, att man icke med kollektiv

återbäring kunde främja den för landets nationalekonomi och den enskilde

jordbrukaren önskvärda bensindriften. För jordbrukets del och för att

kunna främja en övergång från fotogen funnes ingen annan lösning än att

hela skatten på bensin restituerades på ett eller annat sätt eller borttoges.

Därest man icke ansåge sig kunna följa det av de sakkunniga framlagda

förslaget och eftersom tiden icke tilläte en ytterligare omarbetning av

detsamma, hemställdes att — i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder

som gällde för restitution på tilläggsskatten (begränsad till vissa slag

av arbeten) — restitution lämnades även på grundskatten 18 öre eller med

sammanlagt 45 öre för liter. En sådan åtgärd hade redan diskuterats av bevillningsutskottet

i dess betänkande nr 23/1948. Om restitution lämnades,

efter nu gällande grunder för tilläggsskatten, för all skatt på bensin medförde

detta icke några ytterligare svårigheter ur administrativ synpunkt.

Härvid förutsattes dock att restitutionen utbetalades kvartalsvis eller i varje

fall halvårsvis, om den förbrukade kvantiteten uppginge till 1 000 liter. Mot

vad som i remissvaren över de sakkunnigas förslag framhållits om kontrollsvårigheten

erinrades, att kontrollmöjligheterna rörande vid en viss gård

förbrukad bensin vore betydligt större än nu godtagna kontrollmöjligheter,

när det gällde att deklarera på heder och samvete i efterhand förbrukad

dieselolja och fotogen. Inom jordbruket hade man nämligen vissa normer

att stödja sig på beträffande trolig förbrukning för olika arbeten och viss

areal, och man hade två års erfarenheter från hittills tillämpad restitution

av tilläggsskatten att bygga på. Den föreslagna åtgärden med begränsad

restitution av all skatt borde emellertid icke betraktas annat än som ett

provisorium i avvaktan på en läsning av skattefrågan på drivmedel.

I de likalydande motionerna 1:104 och 11:198 har anförts att

sedan drivmedelsbeskattningen infördes, bensinen fått eu alltmer ökad användning

inom industrien för andra ändamål än motordrift å landsvägar.

Såsom de sakkunniga i sitt betänkande framhållit, utnyttjade åtskilliga industriföretag

sålunda truckar eller lastbilar, vilka endast användes inom

fabriksområden och icke vore inregistrerade. I andra fall användes bensin

såsom drivmedel för transportabla eller stationära maskiner, såsom grävmaskiner,

lyftkranar eller lastmaskiner. Exempel funnes också på att i

industriell drift användes lastbilar eller traktorer, som droge vagnar å järnväg.

Det funnes icke någon anledning att ur skattesynpunkt behandla den

bensinanvändning, som skedde för nämnda ändamål, annorlunda än exempelvis

användande av bensin för framdrivande av tåg. Det förelåge för närvarande

icke möjlighet att erhålla restitution av skatt för de kvantiteter

bensin, vilka förbrukades för nämnda ändamål, ett förhållande som i all

synnerhet efter den år 1948 genomförda höjningen av skatten i icke oväsentlig

mån inverkade på företagens produktionskostnader. För företag med

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

stora interna transporter kunde skatten på den bensin, som användes för

dessa, stiga till mycket betydande belopp. Det kunde också befaras, att bensinskatten

utgjorde ett hinder mot eljest önskvärda rationaliseringar av

olika företags maskinpark. På grund härav syntes skäl föreligga för en utvidgning

av restitutionsbestämmelserna till att avse jämväl bensin, som användes

inom industrien för andra ändamål än för motordrift på allmänna

vägar. Den ekonomiska betydelsen av ett bortfall av skatten på ifrågavarande

slag av bensin syntes icke vara av någon avgörande storleksordning

för statsverket. Inom Sveriges industriförbund hade utförts en beräkning

av industriens förbrukning av bensin för andra ändamål än automobiltrafik.

Beräkningen grundade sig på uppgifter, som lämnats av bränslekommissionen

och som avsåge bensinförbrukningen under ransoneringen år

1948. Av uppgifterna framginge, att tilldelningen av bensin för ifrågavarande

ändamål för ett år uppginge till ca 29 miljoner liter. Det skattebelopp,

som med nuvarande skattesats belöpte å nämnda kvantitet, utgjorde ca

13 miljoner kronor. Av denna årsförbrukning utgjorde emellertid en icke

oväsentlig del bensin som redan enligt nu gällande bestämmelser vore reslitutionsberättigad.

Sålunda åtnjötes restitution av skatt för praktiskt taget hela

årsförbrukningen av extraktionsbensin, vilken kunde beräknas uppgå till ca

6,7 miljoner liter. Vidare komme åtskilliga företag med tilldelning av bensin

för industriella ändamål icke upp till en förbrukning av den storleksordning

— 500 liter i kvartalet — som erfordrades för att restitution över huvud skulle

ifrågakomma. De anförda synpunkterna gällde i tillämpliga delar jämväl

övriga flytande drivmedel som vore beskattade eller alltså motorsprit och

motorbrännolja.

Till utskottet har från Aktiebolaget Farming, Nyköping, inkommit en

promemoria angående erforderliga investeringskostnader om restitution pa

jordbruksbensin icke erhölles samt vilka besparingar, som kunde göras

därest bensin för jordbrukets traktorer bleve skattefri. I promemorian har

anförts bl. a. följande. Av det traktormärke, som bolaget representerade,

funnes 5 000 bensindrivna traktorer. Traktorägarna hade anskaffat bensintraktorer

under förutsättning, att restitution skulle erhållas på bensinskatten.

Det ovissa läge som nu rådde hade medfört, att flertalet hört sig

för om möjligheterna för ombyggnad till fotogendrift, vilket bleve en ovillkorlig

följd om skatterestitution icke erhölles. Kostnaden för en sådan ombyggnad

uppginge till lägst 300 kronor per traktor och komme även att resultera

i att motoreffeklen reducerades med omkring 20 procent. Totalkostnaderna

för ombyggnad av omkring 5 000 traktorer skulle medföra en investering

av 1,5 miljoner kronor med försämrad effekt samt ökad bensinoch

smörjoljeförbrukning som följd. Om traktorn dessutom måste förstoras

i cylindervolym för alt medgiva i stort sett samma effekt som vid bensindrift,

komme kostnaderna alt bliva lägst 4 miljoner kronor. Vid nyanskaffning

av traktorer vore den frågan, vilka besparingar som kunde

göras om bensin för jordbrukets traktorer bleve skattefri, av största be
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

tydelse ur nationalekonomisk synpunkt. Om jordbrukaren icke kunde inköpa

bensin till i stort sett samma pris som fotogen, komme han att nästan

utan undantag välja icke skattebelagd fotogen. Ur statens synpunkt bleve

det alltså icke fråga om några minskade skatteintäkter, om den enskilde

jordbrukaren finge skattefri bensin. Däremot komme landet att åsamkas

ökade utgifter om jordbrukaren valde fotogendrift. En årlig nyanskaffning

av ca 10 000 fotogentraktorer skulle kräva minst 12 miljoner kronor större

investering per år än vid anskaffning av bensintraktorer. Smörj oljeförbrukningen

vid fotogendrift bleve cirka dubbelt så stor som vid bensindrift,

varför importkostnaderna för smörjolja ökades med 3,5 miljoner kronor

per år. Bränsleförbrukningen vid fotogendrift vore större än vid bensindrift,

varför importkostnaderna för bränslet ökades med minst 1 miljon

kronor per år. Ur beredskapssynpunkt vore även bensinmotorn att föredraga,

enär den krävde minst ombyggnad vid användning av t. ex. gengas

såsom ersättningsbränsle.

Utskottet har under hand från Lantbrukshögskolans maskintekniska institution,

Uliuna, införskaffat yttrande rörande bensindriftens överlägsenhet

över fotogendriften i fråga om traktorer. Av innehållet i institutionens yttrande

må här återgivas följande.

Med ledning av vissa uppgifter i propositionen nr 245/1950 och med kännedom

om den ungefärliga traktorförsäljningen under år 1950 kunde det

antal traktorer av vanlig typ, som våren 1951 komme att finnas i det

svenska jordbruket, uppskattas till i runt tal 60 000 stycken. Av dessa

kunde ca 45 000 beräknas vara utrustade med förgasarmotorer för fotogendrift.

Fotogentraktorernas årliga totala förbrukning av fotogen kunde uppskattas

till i runt tal 150 000 in3. Motsvarande smörj oljeförbrukning vore

ca 6 200 ton. I fråga om traktorernas användbarhet vid bensindrift resp.

fotogendrift ville institutionen framhålla, att fotogentraktorn vore mindre

lämpad för lätta körningar än bensintraktorn. Detta förhållande bleve med

varje år till större olägenhet på grund av att traktorerna alltmer toges i

bruk för lätta arbeten. Över huvud taget bleve en traktor mera användbar

om den kördes på bensin än på fotogen. Vidare bleve smörj oljeförbrukningen

mindre vid bensindrift än vid fotogendrift. Efter en fullständig övergång

till bensindrift skulle de 45 000 fotogentraktorernas smörj oljeförbrukning

kunna reduceras till 3 100 ton per år. I realiteten bleve besparingen

sannolikt något lägre på grund av att smörjoljan icke byttes i fotogentraktorerna

så ofta som föreskreves. — Vid provningar utförda av den statliga

provningsanstalten för traktorer i Lincoln i Nebraska, U. S. A., hade bensindriften

lämnat 5—28 % högre effekt än fotogendriften, i medeltal 13 %,

vid prov verkställda med 12 olika traktortyper. Vid statens maskinprovningar

i Sverige hade för ett par fabrikat uppmätts en ökning av effekten

på 20 å 25 %. Växlingarna vore sålunda stora för olika traktorer, men

effektökningen vore påtaglig. 1 brist på undersökningsresultat från alla i

Sverige sålda traktorer med förgasarmotor utginge institutionen vid sina

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

kalkyler från medeltalssiffran från U. S. A., nämligen 13 % effektökning.

Fotogentraktorerna hade hållit sig dyrare än bensintraktorerna, uppgående

till ungefär 200 kronor eller något mera vid en motorstorlek av ca 20 hästkrafter.

Det vore främst skillnaden i motoreffekt, som gjorde att bensintraktorn

bleve billigare per hästkraft än fotogentraktorn. I den mån en

effektökning av 13 % vore som ett genomsnitt tillämpbart för de traktorer,

som i fortsättningen såldes i Sverige, skulle denna effektökning i förening

med 200 kronor lägre inköpspris medföra, att bensintraktorerna kunde inköpas

till ca 15 % lägre pris per hästkraft än fotogentraktorerna. Antoge

man vidare, att genomsnittspriset bleve 8 000 kronor per traktor, inklusive

extra utrustning, skulle jordbrukarna kunna minska sina utgifter med

1 200 kronor per traktor vid inköp av en bensintraktor i stället för fotogentraktor.

För en total nyanskaffning av exempelvis 5 000 fotogentraktorer

per år skulle detta betyda en besparing av 6 miljoner kronor. En dylik

kalkyl vore emellertid mycket osäker. — Man kunde räkna med 5 å 8 %

lägre bränsleförbrukning (uttryckt i liter per hästkrafttimme) hos bensinmotorn

än hos fotogenmotorn. Antoge man, att det framdeles årligen skulle

nvanskaffas, förutom bensin- och brännoljedrivna traktorer, 5 000 fotogendrivna

traktorer med en medelförbrukning av 3 400 liter per år samt att

jordbrukarna i stället valde bensindrivna, uppstode en årlig besparing av

850 å 1 360 in3 bränsle. Det sagda gällde för motorer, som vore utrustade

för bensindrift resp. fotogendrift. Som det vore oekonomiskt att använda

bensin i traktorer, som vore gjorda för fotogendrift, om inte motorerna

omändrades för bensindrift, vore det sannolikt, att dylik ändring efter hand

vidtoges för flertalet. Komme efter några år alla de 45 000 fotogentraktorerna

att ha ändrats, minskades bränsleförbrukningen för dessa från

150 000 m3 till 142 000 å 138 000 in3, varigenom en besparing gjordes av i

runt tal 10 000 m3 bränsle per år. I realiteten finge man räkna med att

det dröjde minst ett par år, innan ens huvudparten fotogentraktorer ändrats,

och en hel del bleve väl över huvud taget icke ändrade. En sådan ändring

medförde en kostnad för en mindre eller medelstor traktor av 300 ä 400

kronor, inklusive arbete, men kunde i undantagsfall uppgå till något högre

belopp, då frågan vore om traktor av sådana fabrikat, att ändring av förvärmningsanordningen

erfordrades. På grund av ändringskostnadens storlek

borde man sannolikt räkna med att många jordbrukare väntade med

att vidtaga ändringen, till dess att traktorn vore så hårt sliten, att den behövde

genomgå en grundlig renovering, varvid nyssnämnda extra kostnad

för ändringen bortfölle. Traktorernas omändring från fotogendrift till bensindrift

kunde antagas komma att ske successivt, uppskattningsvis under

5__7 år efter det alt bensinen mera allmänt fält ersätta fotogenen såsom

motorbränsle.

Vidare vill utskottet nämna, att muntliga upplysningar i frågan om restitution

av skatt för bensin, som använts vid jordbruksdrift, lämnats inför

utskottet av dels civilingenjören T. G. I. Lundström, statens maskinprovningar,

Ultuna, dels ock byråchefen Sven Palmi, statens jordbruksnämnd.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

Civilingenjören Lundström har inför utskottet bestyrkt riktigheten av det

utav Lantbrukshögskolans maskintekniska institution, Ultuna, till utskottet

avgivna utlåtandet samt därvid särskilt framhållit följande: Den fotogendrivna

motorn vore den mest olämpliga traktormotorn vid jordbruket. Detta

förhållande hade framträtt i högre grad än tidigare sedan traktorerna börjat

utrustas med gummihjul. Numera försåldes endast gummihjulstraktorer,

vilka kunde utnyttjas även såsom transportmaskiner och därvid fullgjorde

samma arbete som lastbilar. Bensintraktorerna vore tekniskt fördelaktigare

och mera ekonomiska än fotogentraktorer; effekten hos sistnämnda

traktorer vore 13—15 procent lägre än hos bensintraktorerna. För att visa

effektökningen i praktiskt arbete hade försök gjorts med traktor av typen

Volvo T 22. Det hade därvid visat sig att bensindriven traktor droge tvåskärig

plog, medan vid fotogendrift endast enskärig plog kunde användas. Vidare

kunde framhållas att smörj oljeförbrukningen vore avsevärt högre vid

körning med fotogentraktorer än med bensintraktorer. Dessutom vore fotogentraktorerna

mera kostsamma i inköp; för fotogentraktorer fordrades en

extra tank för startbensin och extra kranar ävensom förvärmningsanordningar.

Livslängden för en fotogentraktor vore troligen lägre än för en bensintraktor.

Framtidens traktorer vid jordbruket komme troligen att utgöras

av dieseltraktorer, men ännu under många år framåt komme bensintraktorerna

att anses såsom de lättare och billigare traktorerna vid de mindre

och medelstora jordbruken.

Bgråchefen Palmi har inför utskottet lämnat en närmare redogörelse för

hur restitutionen av skatt för bensin till jordbrukets bensindrivna traktorer

i praktiken genomförts för tiden den 1 april 1948—30 juni 1950 och

därvid företett bl. a. statens livsmedelskommissions cirkulär rörande restitutionen

under första halvåret 1950 och därtill hörande ansökningsblankett.

Nämnda cirkulär har såsom Bilaga .4 fogats vid detta betänkande. Byråchefen

Palmi har sedermera sammanställt sina övriga inför utskottet lämnade

upplysningar i en särskild promemoria, vilken intagits här nedan såsom Bilaga

B.

Slutligen vill utskottet framhålla, att utskottet tagit del av det betänkande,

som framlagts av nyssnämnda sakkunniga den 30 november 1949, ävensom

de däröver avgivna remissyttrandena. Vidare har för utskottet varit tillgängliga

dels en av de sakkunniga avlåten skrivelse den 16 maj 1950, däri

de sakkunniga slutredovisat sitt uppdrag, och dels ett flertal framställningar,

som ingivits till Kungl. Maj :t under åren 1948—1950 och som avse restitution

av skatt för bensin som användes inom industrien, skogsbruket och försvarsväsendet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

13

Utskottets yttrande.

I nu förevarande proposition nr 178, som är dagtecknad den 3 mars 1950,

har Kungl. Maj :t hemställt, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t

att -—- i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder som tillämpats vid

restitution av tilläggsskatten å bensin, som förbrukats vid jordbruket till

bensindrivna traktorer under år 1949 — förordna om restitution av tilläggsskatt

å sådan bensin, som förbrukas vid jordbruket till bensindrivna traktorer

under tiden den 1 juli 1950—den 30 juni 1951. Sedermera har emellertid

Kungl. Maj :t genom propositionen den 31 mars 1950 nr 237 för riksdagen

framlagt förslag om sådan ändring i beskattningen av bensin, att tillläggsskatten

skulle upphävas med utgången av år 1950 och att den ordinarie

skatten skulle från och med den 1 januari 1951 höjas från 18 till 25 öre för

liter. Detta förslag har godkänts av riksdagen. Med hänsyn härtill kommer

propositionen nr 178 numera att i realiteten avse restitution av tilläggsskatten

å bensin som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer endast

under sista halvåret 1950. Denna proposition har alltså en förhållandevis

begränsad räckvidd.

Däremot ha i de motioner, som utskottet upptagit till behandling i detta

sammanhang, framställts yrkanden om restitution av skatt för bensin, som

använts inom ett flertal andra områden än som föreslagits i propositionen,

och dessa yrkanden avse i flera fall både tilläggsskatten och den ordinarie

skatten å bensin. Sålunda har yrkats i de likalydande motionerna 1: 456 (av

herrar Hällgren och Spetz) och 11:551 (av herr Utbult in. fl.), att riksdagen

måtte besluta dels att de förslag, som framlagts av de sakkunniga i deras

betänkande den 30 november 1949 i avseende å restitution av tilläggsskatt

å bensin, som förbrukades vid yrkesmässigt bedrivet fiske, skulle lända

till efterrättelse från och med den 1 juli 1950, dels ock att de sakkunnigas

förslag den 1 mars 1949 om restitution av tilläggsskatt för bensin, som under

den gångna tiden använts för yrkesmässigt bedrivet fiske, måtte antagas

av riksdagen. I de likalydande motionerna I: 457 (av herr Karl Persson in.

fl.) och II: 550 (av herr Hansson i Skegrie in. fl.) har hemställts, att riksdagen

måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att från och med budgetåret 1950/51

förordna om restitution av såväl tilläggsskatt som ordinarie skatt på bensin,

som användes i jordbruksdriften, trädgårdsodlingen samt av det yrkesmässigt

bedrivna fisket enligt vad de sakkunniga föreslagit i sitt den 30 november

1949 avgivna betänkande dock med vissa i motionerna angivna

jämkningar. Vidare har i motionen I: 458 (av herr Falk) yrkats, att riksdagen

måtte dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som tillämpats vid restitution av tilläggsskatt å bensin som

förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer under år 1949, förordna

om restitution av all skatt å bensin, som förbrukades vid jordbruket till

bensindrivna traktorer under tiden den 1 januari 1950—den 30 juni 1951,

dels ock i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte föran
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

stalta om skyndsam utredning angående vägskattens fördelning på fordon

och drivmedel samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde föranleda. I de likalydande motionerna I: 164 (av herrar Wehtje och

Carl Eric Ericsson) och II: 198 (av herr Edström) har yrkats, att riksdagen

måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om en skyndsam utredning med beaktande

av i motionerna anförda synpunkter angående utvidgning av rätten till

restitution av skatt för bensin och motorbrännolja, som förbrukades av industriföretag

annorledes än såsom drivmedel för fordon som trafikerade allmänna

vägar.

\ ad först angår det i propositionen framlagda förslaget om restitution

av tilläggsskatt för bensin som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna

traktorer under tiden den 1 juli 1950—den 30 juni 1951 vill utskottet erinra

om att en restitutionsrätt av ungefär samma omfattning som den i propositionen

föreslagna varit gällande under tiden den 1 april 1948—den 30 juni

1950. Nämnda restitution har genomförts i tre etapper, av vilka de två

forsta, som avsett de tre sista kvartalen 1948 respektive hela året 1949, i stort

sett anknutits till då gällande ransoneringssystem i fråga om bensin och

genomförts under statens livsmedelskommissions överinseende och kontroll.

Restitutionen under den tredje etappen, som avsett första halvåret

1950, har — sedan bensinransoneringen avvecklats i november 1949 —

grundats pa det schematiska normsystem, som tillkommit under ransonermgstiden

och enligt vilket restitution beviljats för ett visst antal liter bensin

som fastställts med hänsyn till storleken av för vissa ändamål bearbetad

jordbruksareal och vissa transporter. Restitutionsärendena avseende första

halvåret 1950 ha handlagts av statens jordbruksnämnd. Från utskottets sida

finnes ingen anledning till erinran emot att — sedan tilläggsskatten numera

upphävts med utgången av år 1950 — restitutionsrätten utsträckes att

omfatta tilläggsskatt å bensin som förbrukats till jordbrukets bensindrivna

traktorer under andra halvåret 1950. För sistnämnda tid torde restitutionen

böra genomföras i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder som tilllämpats

vid motsvarande restitution under första halvåret 1950. Utskottet

förordar alltså, att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig

överensstämmelse med de grunder som tillämpats vid restitutionen av tilllägsskatten

å bensin som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer

under första halvåret 1950 — förordna om restitution av tilläggsskatten

a sadan bensin, som förbrukas vid jordbruket till bensindrivna traktorer

under andra halvåret 1950.

Såsom förut nämnts har i de likalydande motionerna 1:457 och 11:550

yrkats, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att från och med den

1 juli 1950 förordna om restitution av såväl tilläggsskatten som den ordinarie

skatten på bensin som användes i bl. a. jordbruksdriften och trädgårdsodlingen,

vilken restitution skulle ske i enlighet med vad som föreslagits i

det tidigare berörda sakkunnigbetänkandet den 30 november 1949 dock

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

med vissa smärre jämkningar. Detta sakkunnigförslag, som motionärerna

sålunda anse böra i huvudsak godtagas, har emellertid under remissbehandlingen

utsatts för åtskillig kritik, och departementschefen har för sin del

uttalat, att förslaget icke utan en tidskrävande överarbetning kunde läggas

till grund för lagstiftning i ämnet. Även utskottet är av den meningen, att

förslaget icke kan utan ytterligare överväganden genomföras. Utskottet finner

sig därför icke kunna tillstyrka att en restitutionsrätt nu införes för

jordbruksdrift och trädgårdsodling i enlighet med vad som föreslagits i

nyssnämnda två motioner.

Emellertid har utskottet — i anslutning till motionen 1:458 — närmare

övervägt, huruvida det icke kunde anses motiverat att för jordbrukets del,

utan ytterligare uppskov, genomföra en mera begränsad restitutionsrätt,

nämligen såvitt angår den ordinarie skatten å bensin som användes vid

jordbruket till bensindrivna traktorer.

Mot en sådan ordning kan måhända göras gällande, att, om statsmakterna

skulle anse det lämpligt med en utvidgning av nu gällande bestämmelser

om rätt till restitution av den ordinarie bensinskatten, detta spörsmål

bör upptagas till omprövning i hela sin vidd och icke genomföras på

ett begränsat område.

Häremot kan till en början erinras, att jordbruket i fråga om iestitutionsrätten

till bensinskatt redan kommit att intaga en särställning. Därtill

kommer, att enligt utskottets uppfattning särskilda omständigheter motivera,

att skatten å den bensin som användes vid jordbruket till bensindrivna

traktorer, utan ytterligare undanskjutande av frågan härom, göres

till föremål för restitution. Av den i ärendet föreliggande utredningen framgår

nämligen, att bensintraklorer äro väsentligt överlägsna fotogentraktorer

i jordbruksdrift; bensindriften medför sålunda högre effekt vid traktorns

utnyttjande, sparar bränsle och smörjolja samt är på grund av bensintraktorns

enklare skötsel mera arbetsbesparande. Dessutom ställa sig

bensintraktorerna billigare i inköp än fotogentraktorerna. Ur nationalekonomisk

synpunkt skulle det vara till fördel för landet om en allmän övergång

kunde ske från fotogen- till bensintraktorer; bland annat skulle besparingar

kunna ske i fråga om utländsk valuta som erfordras för inköp

av fotogentraktorer och av drivmedel till traktordriften. Därest ej beskattningen

av bensin som förbrukas i jordbruksdrift med det snaraste borttages,

torde bensintraktorerna komma alt till största delen försvinna från

jordbruket; och detta skulle betyda alt för jordbruket komme framdeles

att anskaffas dyrbarare maskiner än nödvändigt, alt dessa maskiner även

komme att bliva mindre effektiva och att eu önskvärd rationalisering av

jordbruket förhindrades.

Vidare må framhållas, att ett borttagande av bensinbeskattningen på

detta begränsade område skulle medföra eu reducering av de i jordbrukskalkylen

ingående utgiftsposterna — bl. a. för kapital- och räntekostnader

samt för inköp av drivmedel — varför en restitutionsrätt skulle nedbringa

jordbrukets kostnader.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

Enligt inför utskottet lämnade upplysningar har det hittillsvarande systemet

för restitution av tilläggsskatten å bensin till jordbrukets bensindrivna

traktorer i stort sett fungerat tillfredsställande, jämväl under tiden

efter det att bensinransoneringen upphört. Ej heller synas administrationskostnaderna

för detta system ha uppgått till några större belopp.

Därest omedelbara åtgärder vidtoges för att införa en restitutionsrätt i

fråga om den ordinarie bensinskatten, på sätt yrkats i motionen 1:458,

skulle även den fördelen uppkomma, att hittills vunna erfarenheter vid

restitution av tilläggsskatten skulle kunna bättre utnyttjas och vidgas än

om den föreslagna restitutionsrätten skulle komma till stånd först i ett

senare sammanhang. Vid ett dröjsmål med restitutionsrätlens genomförande

skulle även den nu upptränade personalen vid länsstyrelserna och

statens jordbruksnämnd komma att inriktas på andra uppgifter samt fullständigandet

och effektiviseringen av de hittills uppbyggda kortregistren

avbrytas.

Såsom ytterligare skäl för statsmakterna att snarast möjligt medgiva rätt

till restitution i den begränsade omfattning varom här är fråga vill utskottet

särskilt framföra, att de påtalade olägenheterna med bensinbeskattningen

icke kunna undanröjas genom kollektiv restitution och att i Danmark

ett individuellt restitutionsförfarande på detta område ansetts kunna genomföras,

I enlighet med vad sålunda anförts tillstyrker utskottet, att riksdagen

bemyndigar Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse med de

grunder som tillämpats vid restitution av tilläggsskatt å bensin, som förbrukats

vid jordbruket till bensindrivna traktorer under första halvåret

1950 — förordna om restitution av den ordinarie skatten å bensin, som

förbrukas för nu nämnda ändamål. Denna restitutionsrätt torde lämpligast

böra vinna tillämpning från och med den 1 januari 1951 och gälla tills

vidare utan någon tidsbegränsning.

Därest den av utskottet nu föreslagna restitutionsrätten genomföres, framstår

det såsom särskilt angeläget att frågan om restitution av skatt för

bensin, som vid jordbruket användes för andra ändamål än för bensindrivna

traktorer eller för körning på allmän väg, blir löst. Utskottet förordar

därför att en översyn snarast kommer till stånd av det senast avgivna

sakkunnigbetänkandet i dessa delar. Vid en sådan översyn torde åtminstone

i viss utsträckning kunna utnyttjas erfarenheterna av det hittills

tillämpade restitutionsförfarandet. Vidare torde det vara av intresse

att tidigare verkställda undersökningar av möjligheterna att tillhandahålla

färgad, skattefri bensin fullföljas.

Beträffande spörsmålet om rätt till restitution av skatt för bensin, som

använts vid yrkesmässigt bedrivet fiske — vilket spörsmål behandlats i de

likalydande motionerna I: 456 och II: 551 samt i de likalydande motionerna

1.457 och 11:550 är utskottet av den uppfattningen, att den ordinarie

skatten för bensin som använues för detta ändamål alltjämt bör restitueras

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

17

kollektivt. För tilläggsskatten, som infördes den 1 april 1948 och som kommer

att utgå till och med den 31 december 1950, ha däremot utövarna av det

yrkesmässigt bedrivna fisket icke erhållit någon kompensation. Såsom 1948

års bevillningsutskott förutsatt bör sådan kompensation lämnas. Såvitt utskottet

kunnat finna har emellertid ännu icke framkommit något förslag

härutinnan som kan anses innebära en tillfredsställande lösning efter den

individuella restitutionens linje. Vid sådant förhållande synes enda möjligheten

vara att utsträcka den hittillsvarande kollektiva restitulionen av

den ordinarie skatten att omfatta även tilläggsskatten under den tidsperiod

då sådan skatt utgått. Det kan givetvis icke komma i fråga att ett belopp,

motsvarande den tilläggsskatt som betalats av fiskets utövare under hela

nyssnämnda tidsperiod, skall restitueras kollektivt under en så begränsad

tid som endast ett budgetår, utan en utvidgning av restitutionsrätten i enlighet

med vad utskottet här förordat bör utsträckas över en följd av år.

Då denna utvidgning av den kollektiva restitutionsrätten bör genomföras

vid sidan av den hittillsvarande rätten till kollektiv restitution, synes det

erforderligt att ett uttryckligt bemyndigande lämnas åt Kungl. Maj :t av

riksdagen i nu förevarande hänseende.

1 vidare mån än vad som framgår av utskottets yttrande härovan beträffande

frågan om restitution av skatt för bensin, som använts vid yrkesmässigt

bedrivet fiske, kan utskottet icke tillstyrka vare sig de likalydande motionerna

I: 456 och II: 551 eller de likalydande motionerna I: 457 och II: 550,

sistnämnda två motioner såvitt de avse lättnad i beskattningen av bensin

till det yrkesmässigt bedrivna fisket.

Vad angår de likalydande motionerna I: 164 och II: 198 utmynna dessa i

en hemställan om utredning av frågan om utvidgad rätt till restitution av

skatt för bensin som användes inom industrien. Då utskottet, enligt vad förut

anförts, funnit sig böra tillstyrka en översyn av bestämmelserna om restitution

av skatt för bensin, som förbrukas vid jordbruket, torde det vara

lämpligt att vid sagda översyn behandlas jämväl de spörsmål som berörts i

förevarande två motioner.

Med hänsyn härtill och då för utskottet upplysts att åtskilliga andra

restitutionsspörsmål föreligga, som kräva närmare undersökning, torde den

av utskottet förordade översynen av rätten till restitution av skatt för bensin

böra göras allsidig och förutsättningslös. Samtidigt vill utskottet emellertid

understryka att då vad utskottet föreslagit i fråga om rätten till restitution

av skatt för bensin, som användes till jordbrukets bensindrivna traktorer,

måste anses såsom eu provisorisk lösning, det är angeläget att översynen

sker snarast möjligt.

Slutligen har utskottet att taga ställning till det i motionen 1:458 framställda

yrkandet, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

alt Kungl. Maj :t måtte föranstalta om skyndsam utredning angående vägskattens

fördelning på fordon och drivmedel samt för riksdagen framlägga

2 liihang till riksdagens protokoll 1900. 7 samt. .Yr BO.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Då emellertid denna fråga

icke kan anses äga något mera direkt samband med utformningen av restitutionsrätten

beträffande bensinskatten, har utskottet icke funnit sig böra

i detta sammanhang göra någon närmare undersökning rörande förutsättningarna

för en utredning i det i motionen angivna syftet. På grund härav

och då utskottet förutsätter, att Kungl. Maj :t även utan särskild hemställan

härom från riksdagens sida har sin uppmärksamhet fäst på nyssnämnda

fråga, avstyrker utskottet bifall till motionen 1:458 i förevarande del.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 178 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas, bemyndiga Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig

överensstämmelse med de grunder som tillämpats vid

restitution av tilläggsskatten å bensin, som förbrukats vid

jordbruket till bensindrivna traktorer under första halvåret

1950 — förordna om restitution av tilläggsskatt å sådan bensin,

som förbrukas vid jordbruket till bensindrivna traktorer

under andra halvåret 1950;

B) att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att — i

huvudsaklig överensstämmelse med de grunder som tillämpats

vid restitution av tilläggsskatten å bensin, som förbrukats

vid jordbruket till bensindrivna traktorer under första

halvåret 1950 — förordna om restitution av den enligt 1929

års förordning utgående skatten å bensin, som från och med

den 1 januari 1951 och tills vidare förbrukas vid jordbruket

till bensindrivna traktorer, ävensom i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte, med beaktande av vad

i detta betänkande anförts, skyndsamt föranstalta om en allsidig

och förutsättningslös utredning angående rätten till

restitution av skatt å bensin samt för riksdagen framlägga

de förslag vartill utredningen kan föranleda;

C) att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna

I: 456 (av herrar Hällgren och Spetz) samt II: 551

(av herr Utbult m. fl.) ävensom de likalydande motionerna

1:457 (av herr Karl Persson in. fl.) och 11:550 (av herr

Hansson i Skegrie in. fl.) uppdraga åt Kungl. Maj:t att vidtaga

erforderliga åtgärder för genomförande av kollektiv,

restitution av tilläggsskatten å bensin, som använts vid yrkesmässigt

bedrivet fiske under tiden den 1 april 1948—den

31 december 1950; samt

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

19

D) att följande motioner, nämligen:

de likalydande motionerna I: 164 av herrar Wehtje och

Carl Eric Ericsson samt II: 198 av herr Edström,

de likalydande motionerna I: 456 av herrar Hällgren och

Spetz samt II: 551 av herr Utbult m. fl.,

de likalydande motionerna I: 457 av herr Karl Persson in.

fl. och II: 550 av herr Hansson i Skegrie m. fl., samt

motionen 1: 458 av herr Falk,

i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 november 1950.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Velander, Heiiman, Franzon, Niklasson,

Wehtje, Falk, Ramberg, Rosander, Petrén och Werner samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Jonsson i

Skedsbygd, Orgård, Sundström, Persson i Svensköp*, Sjölin, Brandt*, Kärrlander

och Nilsson i Svalöv.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Olsson i Gävle, Heuman, Franzon, Ramberg, Rosander, Orgård,

Sundström, Brandt och Kärrlander, vilka ansett att utskottets yttrande och

hemställan bort erhålla följande lydelse:

I nu förevarande---( = utskottet s. 13 rad 2 uppifrån—s. 14 rad 7

nedifrån)---under andra halvåret 1950.

Beträffande spörsmålet om rätt till restitution av skatt å bensin som förbrukas

i jordbruket ha, såsom förut antytts, i flera av de förut omnämnda

motionerna framställts yrkanden, vilka gå avsevärt längre än vad i propositionen

föreslagits. Sålunda har yrkats i de likalydande motionerna I: 457

och 11:550, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att från och med

den 1 juli 1950 förordna om restitution av såväl tilläggsskatten som den

ordinarie skatten på bensin som användes i bl. a. jordbruksdriften och trädgårdsodlingen,

vilken restitution skulle ske i enlighet med vad som föreslagits

i det tidigare berörda sakkunnigbetänkandet den 30 november 1949 dock

med vissa smärre jämkningar. Vidare har i motionen I: 458 hemställts bl. a.

att riksdagen måtte besluta att bemyndiga Kungl. Maj:t att — i huvudsaklig

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

överensstämmelse med de grunder, vilka tillämpats vid restitution av tillläggsskatt

å bensin som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer

under år 1949 — förordna om restitution av all skatt å bensin som förbrukas

vid jordbruket till bensindrivna traktorer under tiden den 1 januari

1950—den 30 juni 1951.

Därjämte må erinras om att i de likalydande motionerna I: 164 och II: 198

hemställts om utredning i syfte att utvidga den för industrien gällande rätten

till restitution av bensinskatt.

I anledning av dessa yrkanden vill utskottet erinra om de svårigheter som,

enligt ett flertal undersökningar under de senaste årtiondena, föreligga då

det gällt att utforma ett förslag till restitution av skatt å bensin, använd

inom jordbruket. Slutresultatet av dessa undersökningar ha städse blivit,

att någon praktisk lösning av restitutionsfrågan icke kunnat anvisas, varför

frågan varje gång fått falla. Vidare må hänvisas till vad som förekom vid

1948 års riksdag i samband med införandet av tilläggsskatten å bensin, vilken

tilläggsskatt medförde en höjning av bensinbeskattningen från 18 till

45 öre för liter. Enligt vad 1948 års bevillningsutskott anförde ansåg utskottet

sig icke kunna anvisa någon slutgiltig lösning av frågan om rätt till

restitution av skatt å bensin, som användes för jordbrukets drift, utan denna

fråga borde göras till föremål för närmare utredning. Samma bevillningsutskott

framhöll emellertid vidare att — med hänsyn bl. a. till en då verkställd

import av bensindrivna traktorer från England — det syntes angeläget att

restitutionen av skatt å bensin för nyssnämnda ändamål medgåves åtminstone

i viss utsträckning redan från och med den 1 april 1948, och utskottet

förordade därför, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att — därest

det skulle visa sig praktiskt möjligt att genomföra en individuell restitution

av tilläggsskatten å bensin som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna

traktorer — förordna om sådan restitution under en närmare angiven tidsperiod.

Dessa uttalanden och förslag godkändes av 1948 års riksdag.

Av vad 1948 års bevillningsutskott sålunda anförde framgår att utskottet

såvitt angår omfattningen av rätten till restitution av skatt å bensin för

jordbruksdrift uppdrog en markerad skillnadslinje mellan den ordinarie

skatten och tilläggsskatten å bensin; för jordbrukets bensindrivna traktorer

förordades alltså en fullständig restitution av tilläggsskatten medan däremot

den ordinarie skatten fortfarande skulle utgå med sitt fulla belopp.

Den av 1948 års riksdag begärda utredningen av frågan om rätt till restitution

av skatt för bensin, som användes för jordbruksdrift, har numera

kommit till stånd genom det förut omnämnda sakkunnigbetänkandet den

30 november 1949. I detta betänkande har föreslagits, att en fullständig restitutionsrätt

skulle införas — efter ett flertal olika system — i fråga om skatten

för all bensin, som förbrukades vid jordbrukets drift dock med undantag

för körning å allmän väg. I betänkandet har vidare behandlats möjligheterna

att genomföra en restitutionsrätt på flera andra områden. Beträffande

detta betänkande har emellertid föredragande departementschefen i propositionen

nr 178 erinrat om den kritik som under remissbehandlingen riktats

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

21

mot betänkandet, och departementschefen har vidare uttalat, att han — utan

att taga ställning till frågan om det principiellt berättigade i kravet på restitution

för de i betänkandet behandlade spörsmålen — kommit till den

uppfattningen att betänkandet i vart fall icke kunde utan en tidskrävande

överarbetning läggas till grund för lagstiftning i ämnet.

Jämväl utskottet, som tagit närmare del av innehållet i nyssnämnda sakkunnigbetänkande

och de däröver avgivna remissutlåtandena, anser de i

betänkandet framlagda förslagen ogenomförbara, särskilt med hänsyn till

omöjligheten att upprätta en kontroll över restitutionen och även på grund

av den stora administrativa apparat som säkerligen skulle bliva erforderlig

för ett ur allmän synpunkt godtagbart handhavande av restitutionsärendena.

Utskottet kan därför icke biträda de yrkanden om ett omedelbart genomförande

av betänkandet, som framställts i de likalydande motionerna

I: 457 och II: 550.

Utskottet anser sig emellertid icke böra stanna vid enbart ett avstyrkande

av de föreliggande yrkandena om införande av rätt till restitution av den

ordinarie skatten på bensin. Utskottet anser nämligen, att frågan om rätt

till restitution av all skatt för bensin som användes inom jordbruket är,

åtminstone sett på längre sikt, av stor betydelse icke endast för jordbruket

såsom sådant utan även för landet i dess helhet. Utskottet har sålunda ett

positivt intresse för att jordbrukets restitutionsfråga blir löst på ett ändamålsenligt

sätt. Samma intresse hyser utskottet även till frågan om rätt till

restitution av skatt för bensin som användes för andra ändamål än för framdrivande

av fordon å allmän väg, exempelvis inom industrien, skogsbruket

och försvarsväsendet. Då en definitiv lösning av samtliga restitutionsspörsmål

får anses vara en angelägen uppgift för statsmakterna och då — såsom

jämväl departementschefen anfört — dessa spörsmål kräva ytterligare undersökningar,

förordar utskottet att en allmän översyn verkställes av nu

gällande bestämmelser om rätt till restitution av bensinskatt. Vid en sådan

översyn, som bör med det snaraste komma till stånd, torde böra beaktas

de anspråk på restitutionsrätt, som anförts eller komma att anföras från

bl. a. olika områden av näringslivet, dock torde vid översynen i första hand

jordbrukets restitutionsproblem böra göras till föremål för utredning. Något

hinder bör alltså icke föreligga, att den av utskottet förordade översynen

genomföres i olika etapper.

Utskottet har därefter att taga ställning till det i motionen 1:458 framförda

yrkandet, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att genomföra

en restitutionsrätt med avseende å den ordinarie skatten på bensin som användes

vid jordbruket till bensindrivna traktorer.

Såsom nyss anförts har utskottet ett bestämt intresse för att frågan om

rätten till restitution av skatt för bensin, som användes för — bland annat

— jordbrukets drift, löses med det snaraste; denna inställning hyser utskottet

icke minst i fråga om skatten å bensin till jordbrukets bensindrivna traktorer.

Utskottet vill sålunda erinra om att utskottet i detta betänkande förordat

en allmän översyn av lagstiftningen på förevarande område.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

Å andra sidan måste verkligt övertygande skäl förebringas för att utskottet

skall kunna intaga den ståndpunkten, att — samtidigt som en allmän

översyn tillstyrkes på ett visst område — utskottet i fråga om en begränsad

sektor av samma område föreslår omedelbara åtgärder, vilka kunna föregripa

det slutliga resultatet av den allmänna översynen. Enligt utskottets

mening synes det diskutabelt, huruvida några dylika omedelbara åtgärder

verkligen kunna anses påkallade. Då restitutionsfrågan behandlades vid

1948 års riksdag gjordes inga utfästelser från riksdagens sida beträffande

den ordinarie skatten. Att ett till omfattningen och tiden begränsat bemyndigande

för Kungl. Maj :t att restituera tilläggsskatten den gången lämnades

av riksdagen berodde huvudsakligen på att den av krisförhållandena

betingade skärpningen av bensinbeskattningen kom att sammanfalla med

en just då omfattande och för landets försörjning betydelsefull import av

bensindrivna traktorer från England. Dessutom är att märka att den ordinarie

bensinskatten hela tiden utgått för bensin som använts till bensindrivna

traktorer. Då på förevarande område hittills icke förekommit annat

än att tilläggsskatten borttagits, räknat från och med 1951 års ingång, föreligger

i själva verket icke någon anledning att nu upptaga till behandling

frågan om eventuell restitution av den ordinarie bensinskatten. Utskottet

bortser härvid från att sistsnäinnda skatt den 1 januari 1951 kommer att

höjas med 7 öre för liter; utskottet anser nämligen att denna höjning —

även om den betyder en ökad skillnad i driftkostnaderna för bensin- och

fotogendrivna traktorer — i allt fall innebär i huvudsak endast en anpassning

av skattens nominella belopp efter den högre allmänna prisnivå som

uppkommit efter år 1945 då den nu gällande skattesatsen fastställdes.

Vidare vill utskottet framhålla att, såvitt framgår av de för utskottet

tillgängliga siffrorna rörande antalet bensindrivna traktorer, någon minskning

av detta antal icke inträtt under tiden efter den 1 april 1948, då tillläggsskatten

på bensin med undantag för bensinen till nyssnämnda traktorer

infördes. Det synes icke vara anledning förmoda, att antalet bensindrivna

traktorer kommer att reduceras, därest — liksom hittills — den

ordinarie skatten får utgå i förevarande fall även i fortsättningen intill

dess den allmänna översynen av restitutionslagstiftningen inom en snar

framtid blivit genomförd.

Inom utskottet har gjorts gällande, att ett borttagande även av den ordinarie

skatten för bensin som användes till bensindrivna traktorer vid jordbruket

skulle få betydande återverkningar på jordbrukskalkylen i så måtto,

att jordbrukets kostnader skulle på flera punkter kunna reduceras. I anledning

härav vill utskottet framhålla, att återverkningarna på jordbrukskalkylen

i kostnadsreducerande riktning knappast kunna inträda omedelbart

vid ett totalt borttagande av bensinskatten, eftersom en mera allmän

övergång till bensindrivna traktorer icke kan ske från en dag till annan

utan kommer att taga en längre tid i anspråk. Samma synpunkt äger på

motsvarande sätt giltighet vid bedömandet om riskerna för en övergång

från bensin- till fotogendrift, därest icke det i motionen I: 458 framställda

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

23

önskemålet omedelbart tillgodoses. Även om den ordinarie bensinskatten

kvarstår efter den 31 december 1950 kommer därför icke, såvitt utskottet

kan finna, någon mera omfattande förändring i jordbrukets traktorbestånd

att inträda. Däremot skulle ett bifall till sagda motion omedelbart få det

synliga resultatet, att statsverkei för restitutionens genomförande åsamkas

en utgift av omkring 1,5 miljoner kronor för år räknat.

Slutligen kan utskottet icke bortse ifrån att ett omedelbart genomförande

av den motionsledes påyrkade rätten till restitution av den ordinarie skatten

för bensin till jordbrukets bensindrivna traktorer skulle för en viss

kategori yrkesutövare betyda ett gynnande som kan väcka berättigade erinringar

från andra yrkesutövares sida.

Med hänsyn härtill och med understrykande av att ett bifall till motionen

I: 458 skulle innebära, att riksdagen fattade beslut i en sakfråga och samtidigt

påyrkade, att en utredning skulle göras om möjligheterna att praktiskt

lösa bl. a. samma sakfråga, anser utskottet sig icke kunna nu förorda

bifall till nämnda motion.

Beträffande spörsmålet---(= utskottet s. 16 rad 5 nedifrån—s. 17

rad 24 uppifrån)--— bedrivna fisket.

Vad angår de likalydande motionerna I: 164 och II: 198 utmynna dessa

i en hemställan om utredning av frågan om utvidgad rätt till restitution av

skatt för bensin som användes inom industrien. Då utskottet, enligt

vad förut anförts, funnit sig böra tillstyrka, att en allmän översyn verkställes

av gällande bestämmelser om rätt till restitution av bensinskatt,

böra självfallet — på sätt utskottet i det föregående antytt — nu förevarande

yrkanden övervägas i samband med nämnda översyn. Yrkandena

i fråga torde få anses besvarade genom vad utskottet sålunda föreslagit.

Slutligen har — ---(— utskottet s. 17 rad 4 nedifrån—s. 18 rad 8

uppifrån)-----förevarande del.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen----(= utskottet s. 18 rad 11—rad

19 uppifrån)----andra halvåret 1950;

B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

att Kungl. Maj :t måtte skyndsamt föranstalta om en

allmän översyn av bestämmelserna om rätt till restitution

av skatt å bensin som förbrukas för andra ändamål än för

trafik på allmän väg — därvid i första hand restitutionsrätten

i fråga om vid jordbruket använd bensin bör om
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

prövas — samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill

denna översyn kan föranleda;

C) att riksdagen måtte i anledning av de likalydande

---(= utskottet s. 18 rad 9—rad 1 nedifrån) — — -—

den 31 december 1950; samt

D) att följande motioner---(= utskottet s. 19 rad 1

—rad 11 uppifrån)----riksdagens åtgärd.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

25

Bilaga .1.

Avskrift av statens livsmedelskommissions cirkulär nr 3406/1950

ang. bestämmelser om restitution av tilläggsskatt på bensin, som

under första halvåret 1950 använts för jordbrukets

bensindrivna traktorer.

Statens livsmedelskommission har med stöd av givet bemyndigande i cirkuläret

nr 3369 meddelat bestämmelser om restitution i viss utsträckning

av tilläggsskatt på bensin, som under tiden den 1 april—den 31 december

1949 använts för jordbruksändamål. Med stöd av riksdagens bemyndigande

har Kungl. Maj :t den 9 juni 1950 meddelat beslut rörande motsvarande

restitution för tiden den 1 januari—den 30 juni 1950. Beslutet innebär, att

restitutionen liksom tidigare skall avse allenast tilläggsskatt på bensin, som

för rena jordbruksändamål förbrukats till bensindrivna traktorer. Beslutet

innebär vidare, att den minimiförbrukning av bensin, som är förutsättning

för restitution, fortfarande skall utgöra 200 liter. I förhållande

till vad tidigare gällt innebär emellertid beslutet den ändringen, att beräknandet

av restitutionen fortsättningsvis skall ske på grundval av vissa normtal

i stället för att tidigare restitutionen i huvudsak grundats på de under

bensinransoneringen tilldelade kvantiteterna. Vidare kräves fortsättningsvis

alltid att kvitto på inköpt bensin företes av den som söker restitution.

Kungl. Maj :t har uppdragit åt livsmedelskommissionen att vidtaga erforderliga

åtgärder för restitutionens genomförande. I anledning härav har

livsmedelskommissionen meddelat följande bestämmelser.

A. Restitutionens omfattning.

1. Restitution lämnas för bensin, som under första halvåret 1950 inom

jordbruket använts till bensindrivna traktorer för något av följande ändamål

:

a) Traktordrift för vårbruk, vårplöjning, trädesbearbetning under försommaren,

konstgödselspridning och sådd.

b) Transporter inom brukningsdelen.

c) Tröskning.

d) Andra ändamål, avseende rent jordbruksarbete.

Anm. 1. Restitution lämnas för bensin, som åtgått för t. ex. hackelseskärning och

frönötning, men däremot icke för bensin, som åtgått vid gruskörning, täckdikning, skogsarbeten

och liknande.

Anm. 2. Till traktorer räknas i detta cirkulär även dragbilar (s. k. epatraktorer) men

däremot icke jeepar eller jordfräsar.

2. Restitution beviljas endast under förutsättning att sökandens sammanlagda

förbrukning av bensinbränsle för de under punkt 1 angivna ändamålen

under första halvåret 1950 uppgått till minst 200 liter.

3. Restitution utgår, därest annat ej föranledes av stadgandet i punkt 4

nedan, endast för högst de i följande uppställning för olika förbrukningsändamål

angivna kvantiteterna bensinbränsle (normtal):

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

Normer för beräknin

av restitution

a) Egentlig jordbearbetning.

Plöjningsarbete............................ 30 1 per ha

skumplöjning, sladdning och lik
-

Harvning,

nande .................................. 20 »

Bearbetning av potatis- och rotfruktsarealer . . 25 »

Trädesbearbetning under försommaren ...... 25 »

Konstgödselspridning .................... 5 »

Sådd .................................... 5 »

Sättning av potatis och rotfrukter .......... 10 »

Skörd av alla slag ........................ 10 >

Oavsett hur

många bearbetningar

som skett

b) Transporter inom brukningsdelen.

Normen beräknas såsom en procentuell de! av den inom jordbruket förekommande

bensinförbrukningen för traktordrift, varvid procenttalet sättes

för Norrland till högst 30 procent och för landet i övrigt till högst 20 procent

av den bensinmängd, som förbrukats till de under a) angivna restitutionsberättigande

ändamålen och för vilken restitution utgår.

c) Tröskning.

Tröskning 0,5 liter per utvunnet dt kärna.

d) Övriga ändamål.

För andra ändamål fastställes restitutionen i varje särskilt fall av livsmedelskommissionen

på förslag av länsstyrelsen. En förteckning med

exempel på ändamål, vilka — i den mån bensindriven traktor använts —

böra berättiga till restitution, följer nedan:

bepudring

gröpning

Kackning

halmpressning

hissar

höpressning

ogräshackning inom jordbruket

ogrässprutning

transportfläktar.

Anm. Gödselkörning ingår i transporter; rotfruktshackning, stubbearbetning och vältning

ingår i harvning m. <m.

4. De i punkt 3 angivna normerna skola vara grundläggande för restitutionen.

Därest särskilda förhållanden föreligga, som medföra en påtagligt

större förbrukning av bensin för restitutionsberättigande ändamål än normerna

angiva, må i det enskilda fallet intill 20 procents förhöjning av underlaget

för restitutionens beräknande föreslås av länsstyrelsen; dock ej för

transporter inom brukningsdelen.

5. Restitution för maskinhållare utgår, där beräkningar enligt punkt 3

icke kunna verkställas, enligt följande grunder:

Maskinhållare skall uppgiva det antal timmar traktorn använts för egentligt

jordbruksändamål, varvid vederbörande jordbrukare på särskild blankett

skall bestyrka, att timantalet är riktigt. Restitutionen beräknas efter en

antagen förbrukning av 4 liter per timme.

6. Inköpen skola styrkas med verifikationer.

7. Restitution utbetalas med 27 öre per liter bensin.

Anm. I förevarande sammanhang antages lättbentyl alltid innehålla 75 procent bensin.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

27

B. Ansökan om restitution.

8. Ansökan om restitution skall göras på blankett enligt formulär A 168.

Ansökan skall i två exemplar insändas till vederbörande länsstyrelse. Vid

ansökan skola fogas de avräkningsnotor och andra verifikationer, som sökanden

önskar åberopa till stöd för bensininköp under första halvåret 1950.

9. Blanketter till ansökan enligt formulär A 168 komma att av länsstyrelserna

utsändas till de personer, som kunna antagas vara berättigade till

restitution. Om någon, som anser sig berättigad till nämnda förmån, icke

erhåller ansökningsblankett, kan han rekvirera sådan hos länsstyrelsen.

C. Behandling av restitutionsansökningar.

10. Länsstyrelsen skall granska inkomna restitutionsansökningar och på

ansökningsblanketten anteckna den kvantitet bensinbränsle, som länsstyrelsen

förmenar bör läggas till grund för beräknande av restitution av tillläggsskatt

för sökanden.

11. Sedan de i punkt 10 angivna åtgärderna vidtagits, skall länsstyrelsen

insända ansökningshandlingarna till statens jordbruksnämnd, som prövar

och avgör ärendena.

12. Restitution utbetalas av nämnden direkt till sökande.

Stockholm den 16 juni 1950.

Statens livsmedelskommission

J. DANIEL SVENSON

Sven Palini

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

Bilaga B.

PM

rörande arbetet med utbetalande av restitution för skatt å bensin

till jordbrukets traktorer.

Restitution har hittills utbetalats för tre perioder, nämligen 1/4—31/12

1948, 1/1—31/12 1949 och 1/1—30/6 1950. Först under andra perioden tog

verksamheten en mera betydande omfattning, och det är på erfarenheterna

t rån nämnda år förevarande promemoria i första hand bygger.

Verkan av systemet.

Restitutionssystemet under 1949 torde i stort ha fungerat tillfredsställande.

Ett fåtal jordbrukare ha beklagat sig över att restitutionen utbetalats för

sent och i några undantagsfall har man kritiserat att tilldelning icke lämnades

för vissa ändamål, såsom t. ex. traktordrift på landsväg utanför brukningsdelen

eller drift av hjälpmotor till skördetröska. Tiden för restitutionens

utbetalande måste ju dragas ut över en relativt lång period, då personalen

måste beräknas för ett kontinuerligt arbete. De sista jordbrukarna

fingo sålunda icke sin restitution för 1949 förrän i början på augusti 1950.

(De första ansökningarna behandlades i början på april.) Beträffande ändamålen

har statens jordbruksnämnd kunnat hänvisa de klagande till av

Kungl. Maj:t och Riksdagen fastställda regler, vilkas tillämpning med några

få, mindre betydelsefulla undantag icke vållat några svårigheter.

För 1950, då restitutionen bygger på deklarationer från jordbrukarna rörande

traktoranvändningen, ha vissa smärre svårigheter uppstått, främst

sammanhängande med att traktorerna användas — förutom, och till långt

övervägande delen till vissa standardarbeten (jordbearbetning, transporter

inom brukningsdelen, plöjning) — även till diverse ändamål av mycket

oenhetlig karaktär. För dessa arbeten hade några normer ej fastställts i

förväg, men söker man nu på grund av erfarenheterna från 1950 att så småningom

komma fram till lämpliga regler. Som exempel på dylika oenhetliga

ändamål må nämnas bepudring, frönötning, gröpning, drift av hissar

och halmpressning, för vilka ändamål traktorer undantagsvis tagas i anspråk.

Erfarenheterna rörande kontrollen göra troligt att några större anmärkningar

icke kunna riktas. Arealen samt innehav av traktorer och hästar ha

kunnat kontrolleras mot tidigare uppgifter hos kristidsstyrelserna. Arealanvändningen

följer i stort vissa allmänna regler och medgiver härigenom

en kontroll, och inköpens verifierande av säljarna ha icke givit anledning

till antaganden att andra än verkligen inköpta kvantiteter bensin blivit

restituerade. Den farligaste felkällan, att jordbrukare anmäla bensin förbrukad

i bil för restitution, kan naturligtvis i vissa fall ha spelat en roll,

men betydelsen härav torde ha begränsats genom normtalens maximering

av restitutionsbeloppen.

Det bör antecknas, att då ett nytt system tillämpats för 1950 har antalet

till jordbrukarna för komplettering återremitterade ansökningar varit något

större än under tidigare år.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

29

Normtal.

I fråga om normtalen är att märka dels att dessa äro desamma för hela

riket, dels att länsstyrelserna medgivits rätt att föreslå höjningar intill

20 %. Denna rätt har dock nästan undantagslöst icke utnyttjats av länsstyrelserna,

vilka synas vara av den uppfattningen, att det ur rättvisesynpunkt

är omöjligt att differentiera normtalen för de olika gårdarna inom

länen. Då bestämmelsen finnes utgör den dock en säkerhetsventil, därest

viss jordbrukare skulle bedömas skäligen kunna anses förbruka större kvantiteter

än vad normtalen angiva.

Normtalen ha beräknats utifrån erfarenheterna från tilldelningarna av

bensin under och efter kriget och ha i stort satts något lägre än dessa. Som

exempel må nämnas att tilldelningen till plöjning under bensinransoneringstiden

utgjorde 36 liter per ha men att normtalet för restitutionens beräknande

nedskrivits till 30 liter per ha. Om erfarenheten skulle visa att

ett normtal är illa avvägt kan givetvis i fortsättningen justering ske. Uppmärksamheten

är riktad härpå.

Kostnaderna.

Då ärendena för första halvåret 1950 icke slutbehandlats ha kostnadskalkylerna

baserats på förhållandena under 1949. Man har härvid framräknat

följande arbetskostnader

för centralmyndigheten

för länsorganen .....

....... 13 900 kr.

....... 28 000 »

Summa 41 900 kr.

För 1949 behandlades cirka..........................7 500 ansökningar

Kostnad per ansökan cirka................................. 5:50 kr.

Till dessa arbetskostnader komma kostnader för expenser, tryckning

m. in. uppskattade till .............................. 2 000 »

Arbetet med restitutionen har haft följande omfattning.

Antal liter för vilka skatt restituerats 1949...............

utbetald restitution .................................

vilket i genomsnitt per ansökan utgör .................

5 955 840 1.

1 608 077 kr.,

215 kr.

Bland restitutionstraktorerna ingå s. k. epatraktorer med ett betydande

antal — kanske 40 % (siffran icke statistiskt fastställd). Dessa epatraktorer,

som främst användas vid små brukningsdelar, ha i förhållande till

de egentliga bensintraktorerna erhållit en liten restitution per traktor varför

spridningen omkring medeltalet är stor.

I procent av det utbetalade beloppet utgöra kostnaderna för arbetslöner

...................................................... 2,61 %

för expenser, tryckning in. in................................... Q’12 /o

2,73 %.

Systemets fortsatta användbarhet.

Därest eu bestående restitution av bensinskatten skulle genomföras, kommer

detta sannolikt att medföra en omfattande övergång från fotogendrift

till bensindrift. Hur snabbt denna kommer att genomföras är svårt att säga;

detta kommer sannolikt att bero på den propaganda som kan komma att

bedrivas för överföringen samt de tekniska resurser som förefinnas i de

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

olika orterna att vidtaga erforderliga omändringsarbeten. Tiden för övergången

synes dock kunna räknas i år.

Ett restitutionssystem enligt nuvarande förfarande torde för framtiden

ha samma möjligheter till kontroll som det har för dagen. Kontrollen torde

aven kunna skärpas allteftersom uppgifter rörande de enskilda jordbrukarnas

användning av traktorer samlas hos myndigheterna för att fortsättningsvis

kunna användas som jämförelsematerial. Allteftersom nya erfarenheter

vinnas synes systemet också kunna förbättras i olika avseenden.

I fråga om kostnaderna torde man icke behöva räkna med full proportionalitet

mot antalet ansökningar, beroende på möjligheterna att rationalisera

vid större antal ävenså därpå, att vissa kostnader av engångsnatur

i samband med arbetets igångsättande fortsättningsvis bortfalla. Vidare är

att märka, att vid en mera allmän övergång tiirbensindrift antalet liter,

som bli restituerade för varje jordbrukare, i genomsnitt säkerligen kommer

att stiga, då fotogentraktorerna antagligen i stort användas vid större brukningsenheter.

Kostnaderna i % av restituerade belopp komma därför sannolikt

att sjunka.

Stockholm den 23 november 1950.

SVEN PALMI.

508146. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:420 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med hemställan om bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna om restitution i vissa fall av til s. 15 i texten