Betänkande i anledning av Iiungl. Maj.ts proposition med hemställan om bemyndigande för Kungl. Maj.t att förordna om restitution i vissa fall av tilläggsskatt å bensin, som användes vid jordbrukets drift, jämte i ämnet väckta motioner.
1950-11-28 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1950:66, Betänkande i anledning av Iiungl. Maj.ts proposition med hemställan om bemyndigande för Kungl. Maj.t att förordna om restitution i vissa fall av tilläggsskatt å bensin, som användes vid jordbrukets drift, jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
1
Kr 66.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Iiungl. Maj.ts
proposition med hemställan om bemyndigande för
Kungl. Maj.t att förordna om restitution i vissa fall
av tilläggsskatt å bensin, som användes vid jordbrukets
drift, jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 3 mars 1950 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 178, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder som tillämpats vid restitution av tilläggsskatten å
bensin, som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer under år
1949 — för or dna om restitution av tilläggsskatt å sådan bensin, som förbrukas
vid jordbruket till bensindrivna traktorer under tiden den 1 juli
1950—den 30 juni 1951.
Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen:
1) de likalydande motionerna I: 456 av herrar Hällgren och Spetz samt
II: 551 av herr Utbult m. fl., vari hemställts, »att riksdagen må, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition, nr 178, med hemställan om bemyndigande för
Kungl. Maj :t att förordna om restitution i vissa fall av tilläggsskatt å bensin,
som användes vid jordbrukets drift, besluta,
att de förslag, som framlagts av de med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 12 november 1948 tillkallade sakkunniga med skrivelse den 30
november 1949 i avseende å restitution av tilläggsskatt å bensin, som förbrukas
vid det yrkesmässiga fisket, skola lända till efterrättelse från och med
den 1 juli 1950,
samt att samma sakkunnigas förslag till Kungl. Maj :t den 1 mars 1949
om restitution av tilläggsskatt för bensin, som under den gångna tiden använts
för yrkesmässigt bedrivet fiske, antages av riksdagen,
därvid det i båda fallen torde få ankomma på vederbörande utskott alt utforma
erforderliga författningsbestämmelser»;
2) de likalydande motionerna I: 457 av herr Karl Persson m. fl. och II: 550
av herr Hansson i Skegrie m. fl., vari hemställts, alt riksdagen vid behandlingen
av proposition nr 178 måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att från och
1 lliliang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 66.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
med budgetåret 1950/51 förordna om restitution av såväl tilläggsskatt som
ordinarie skatt på bensin, som användes i jordbruksdriften, trädgårdsodlingen
samt av det yrkesmässigt bedrivna fisket enligt vad tillkallade sakkunniga
föreslagit i sitt den 30 november 1949 avgivna betänkande och med
de jämkningar i beräkningen av minimiförbrukningen och av de s. k. normtalen,
som i motionerna angivits; samt
3) motionen I: 458 av herr Falk, vari hemställts, »dels att riksdagen måtte
besluta att bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse med
de grunder som tillämpats vid restitution av tilläggsskatt å bensin, som förbrukats
vid jordbruket till bensindrivna traktorer under år 1949, förordna
om restitution av all skatt å bensin, som förbrukas vid jordbruket till bensindrivna
traktorer under tiden 1 januari 1950—30 juni 1951, dels att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte
föranstalta om skyndsam utredning angående vägskattens fördelning på
fordon och drivmedel samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kan föranleda».
Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit de under
motionstiden vid riksdagens början väckta, likalydande motionerna I:
164 av herrar Wehtje och Carl Eric Ericsson samt II: 198 av herr Edström,
vari hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om en skyndsam
utredning med beaktande av i motionerna anförda synpunkter angående
utvidgning av rätten till restitution å skatt för bensin och motorbrännolja,
som förbrukas av industriföretag annorledes än såsom drivmedel för
fordon, som trafikera allmänna vägar.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna 1:164, 1:458, 11:550 och 11:551.
I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 60 har riksdagen vid
vårsessionen beslutat att till innevarande års höstsession uppskjuta behandlingen
av nu berörda proposition jämte förenämnda motioner.
Beskattningen av bensin regleras genom förordningen den 3 maj 1929
(nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit (jfr SFS 1948:368).
Skatten å bensin —- som ursprungligen utgick med 6 öre för liter och
därefter successivt höjts -— har sedan den 1 januari 1946 utgjort 18 öre
för liter.
Enligt förordningen den 5 mars 1948 (nr 81) om tilläggsskatt å bensin
skall — utöver nyssnämnda skatt av 18 öre för liter — från och med den
1 april 1948 utgå tilläggsskatt å bensin med 27 öre för liter. De i 1929 års
förordning meddelade bestämmelserna rörande skatt å bensin skola tillämpas
jämväl i fråga om tilläggsskatten.
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
3
Genom förordning den 2 juni 1950 (nr 414), vilken träder i kraft den 1
januari 1951, har den särskilda skatten å bensin enligt 1929 års förordning
fastställts till 25 öre för liter. Samtidigt upphävdes nyssnämnda förordning
den 5 mars 1948 (nr 81) om tilläggsskatt å bensin.
Rätten till restitution av skatt å bensin regleras i 5 § 1929 års förordning.
Enligt vad i nämnda paragraf stadgas må restitution av skatt åtnjutas
i följande fall, nämligen:
a) för bensin eller motorsprit, som i oförändrat skick utföres till utrikes
ort eller svensk frihamn;
b) för bensin eller motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne
användes för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg eller av luftfartyg,
härunder inbegripet start av icke motordrivet flygplan, eller av motorbåt
vid yrkesmässigt utövande av fiske;
c) för bensin och motorsprit, som vid tillverkning av motorer användes
för avprovning av motorer å provbädd eller å annan dylik anordning utan
att därvid transportmedel framföres; samt
d) för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för
annat tekniskt ändamål än motordrift.
I 6 § 1929 års förordning föreskrives, att restitution i det under a) angivna
fallet må åtnjutas allenast för så vitt utförseln omfattar eu myckenhet
av minst 500 liter bensin eller motorsprit på en gång. Vidare stadgas i
samma pragraf, att restitution i fall som avses under b)—d) må åtnjutas
allenast i den omfattning och på de villkor Konungen bestämmer, samt att
— där beträffande förbrukning av bensin inom viss näringsgren ur kontrollsynpunkt
eller eljest på grund av särskilda omständigheter hinder möter
mot restitution — Konungen äger föreskriva, att i stället återbäring skall
ske sålunda, att visst med hänsyn till beräknad förbrukning bestämt belopp
skall efter förordnande av Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer,
användas för näringsgrenens främjande.
I kungörelsen den 26 juni 1948 (nr 370) med tillämpningsföreskrifter till
förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit
bar Kungl. Maj :t meddelat närmare bestämmelser angående återbäring
av sådan skatt. Sålunda stadgas i sagda kungörelse bl. a., att i de
under b)—d) omnämnda fallen — förutom såvitt angår bensin eller motorsprit,
som användes vid yrkesmässigt utövande av fiske — vederbörande
förbrukare i regel äger rätt till restitution med skattens hela belopp. I 5 §
nämnda kungörelse föreskrives emellertid att sådan restitution icke må åtnjutas
för mindre myckenhet än 500 liter för varje kvartal. Beträffande
återbäring av skatt å bensin eller motorsprit, som användes för framdrivande
av motorbåt vid yrkesmässigt fiske, skall enligt 9 § samma kungörelse
gälla vad Kungl. Maj :t och riksdagen därom för varje budgetår besluta.
Enligt 7 § skall kostnaden för kontrollen över restitutionen bestridas av
den som begagnar sig av rätten (ill restitution.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
I propositionen har redogörelse lämnats för vad som förekommit vid
1948 och 1949 års riksdagar rörande frågan om rätt till restitution av skatt
för bensin, som användes vid jordbrukets drift eller vid yrkesmässigt bedrivet
fiske. Vidare har i propositionen redogjorts för de åtgärder, som Kungl.
Maj :t — i anledning av riksdagsbeslut nämnda år — vidtagit för restitution
av tilläggsskatt å bensin. Utskottet tillåter sig att härutinnan hänvisa till
propositionen (s. 3—5).
Sedan 1948 års riksdag hos Kungl. Maj :t hemställt om utredning rörande
frågan om rätt till restitution av skatt å bensin, som användes vid jordbrukets
drift eller för yrkesmässigt bedrivet fiske, och sakkunniga den 12 november
1948 tillkallats för verkställande av den begärda utredningen, ha
de sakkunniga den 30 november 1949 avgivit betänkande med förslag till
restitution i vissa fall av bensinskatt. I propositionen (s. 6—7) har en sammanfattning
lämnats av de sakkunnigas förslag ävensom av innehållet i
vissa utlåtanden, som efter remiss avgivits över de sakkunnigas betänkande.
Departementschefen har i anslutning'' till det i propositionen framlagda
förslaget anfört följande.
»Frågan om rätt till restitution av skatt för bensin, som användes i jordbrukets
drift eller vid yrkesmässigt bedrivet fiske, har vid åtskilliga tillfällen
under de två senaste årtiondena varit föremål för överväganden. Särskilt
under tiden från och med år 1948, då bensinskatten avsevärt höjdes, har
denna fråga — såsom framgår av 1948 och 1949 års riksdagshandlingar —
ägnats stor uppmärksamhet från statsmakternas sida. Då spörsmålet tidigare
varit föremål för prövning har varje gång konstaterats, att en utvidgning
av restitutionsrätten till att omfatta nu berörda områden vore en i hög grad
komplicerad fråga, och något godtagbart förslag till restitutionsrättens närmare
utformning har icke heller kunnat framläggas.
Jämväl av den senast verkställda sakkunnigutredningen bestyrkes, att en
sådan lösning av restitutionsfrågan, som å ena sidan är enkel och rättvis
och å andra sidan kan godtagas ur kontrollsynpunkt, är svår att finna.
De sakkunnigas förslag — som innebär att den restitutionsberättigade skall
äga välja mellan olika alternativa restitutionssystem — har rönt stark kritik
från åtskilliga remissinstansers sida. Denna kritik har i främsta rummet
riktat sig mot att förslaget vore alltför invecklat; sålunda skulle, enligt vad
vissa remissinstanser framhållit, den restitutionsberättigade — förutom att
han i många fall skulle ställas inför ett tveksamt val mellan de olika restitutionssystemen
— åsamkas ett vidlyftigt bokförings- och redovisningsarbete,
och kontrollmyndigheterfta skulle åsamkas ett administrativt merarbete
utan att likväl kontrollen bleve effektiv. Vidare framhålles, att ett
genomförande av de sakkunnigas förslag skulle medföra behov av viss förstärkning
av länsstyrelsernas personal.
Även för egen del har jag — utan att nu taga ställning till frågan om det
principiellt berättigade i kravet på restitution av bensinskatt för de här
ifrågavarande ändamålen — kommit till den uppfattningen att sakkunnig
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
5
förslaget i vart fall icke kan utan en tidskrävande överarbetning läggas till
grund för lagstiftning i ämnet.
Vid sådant förhållande uppkommer frågan, huruvida några omedelbara
åtgärder av mera begränsad omfattning äro erforderliga på förevarande
områden. I detta hänseende må erinras om att Kungl. Maj :t genom beslut
av 1948 och 1949 års riksdagar bemyndigats att förordna om restitution av
tilläggsskatten å bensin, som förbrukades vid jordbruket till bensindrivna
traktorer under tiden den 1 april 1948—den 31 mars 1949 respektive den 1
april 1949—den 30 juni 1950; såsom framgår av vad förut anförts har detta
bemyndigande hittills utnyttjats endast för tiden till och med den 31 december
1949. Det synes rimligt att, i den mån tilläggsskatt å bensin uttages
för tid efter den 30 juni 1950, restitution av skatt för bensin till jordbrukets
bensindrivna traktorer får för nämnda tid åtnjutas i samma omfattning
som tidigare. Jag tillstyrker i enlighet härmed, att Kungl. Maj :t måtte
inhämta riksdagens bemyndigande att förordna om sådan restitution jämväl
för tiden den 1 juli 1950—den 30 juni 1951.
I den förut omnämnda propositionen nr 188 till 1949 års riksdag behandlades
särskilt frågan om restitution av tilläggsskatt för bensin, som använts
vid yrkesmässigt bedrivet fiske under tiden den 1 maj 1948—den 30 april
1949. I detta hänseende uttalades i propositionen, att det då föreliggande
förslaget av angivna skäl icke borde framläggas för 1949 års riksdag, varvid
samtidigt framhölls att det i och för sig icke förelåge något hinder att vid
1950 års riksdag — sedan de sakkunnigas definitiva förslag framlagts och
granskats — upptaga frågan om restitution av tilläggsskatt å bensin, som
under tid före den 1 maj 1949 använts vid yrkesmässigt bedrivet fiske.
Beträffande frågan om en eventuell restitution av tilläggsskatt för bensin,
som under redan förfluten tid använts vid yrkesmässigt bedrivet fiske,
har vad de sakkunniga härutinnan föreslagit blivit föremål för kritik och
olika meningar ha kommit till uttryck angående det lämpligaste förfaringssättet.
Med hänsyn härtill och till den ståndpunkt jag förut intagit till övriga
nu aktuella restitutionsfrågor vill jag för egen del icke för närvarande
taga ställning till spörsmålet om restitution av tilläggsskatt för bensin, som
under den gångna tiden använts för yrkesmässigt bedrivet fiske. Jag kan
sålunda icke förorda, att något förslag härutinnan nu framlägges för riksdagen.
Frågan om restitution av skatt för bensin och motorsprit, som vid översyn
och reparation av i bruk varande flygplansmotorer användes för motorernas
avprovning å provbädd eller å annan dylik anordning, anser jag icke
vara av sådan betydelse att elt särskilt förslag härom bör — utan avvaktan
på lösningen av övriga restitutionsspörsmål — framläggas för riksdagen.»
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.
Till stöd för de i de likalydande motionerna 1:4 5 6 och 11:551
framförda yrkandena har anförts bl. a., att det i propositionen framlagda
förslaget ur fiskerinäringens synpunkt måste uppfattas såsom elt frångå
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
ende av sedan länge givna utfästelser från statsmakternas sida. Det vore
inte nog med att sakkunnigförslaget till definitiva restitutionsbestämmelser
ställdes på framtiden — en framtid som bleve mycket avlägsen i betraktande
av departementschefens yttrande om tidskrävande överarbetning
— utan fiskerinäringen skulle såsom fallet varit vid 1949 års riksdag ställas
i undantagsställning och allt fortfarande förvägras återbekommande
av extraskatten å bensin. Detta ställningstagande strede uppenbart mot det
av riksdagen år 1947 godkända uttalandet av föredragande statsrådet, att
bensinskattemedel, som härrörde från i yrkesmässigt fiske förbrukad bensin,
helt borde komma fiskerinäringen till godo. Vidare borde erinras om
de uttalanden, som gjordes i andra kammaren vid ärendets behandling under
1949 års riksdag. Slutligen måste bringas i erinran dels fiskeristyrelsens
uttalande, återgivet i 1950 års statsverksproposition, att det måste anses
rättvist och billigt, att fiskerinäringen och dess utövare skulle erhålla
kompensation för hela det belopp som de erlagt i bensinskatt, dels chefens
för jordbruksdepartementet uttalande i samma proposition, alt han utginge
från att frågan om den form, i vilken fiskarena borde få gottgörelse
för erlagd bensinskatt, skulle prövas i samband med de sakkunnigas förslag,
varför vid beräkningen av anslaget till gottgörelse till fiskerinäringen
för av dess utövare erlagd bensinskatt hänsyn endast borde tagas till den
ordinarie bensinskatten. Sistnämnda uttalande hade godkänts av riksdagen.
Då Kungl. Maj :t icke ansett sig kunna framlägga utlovade förslag i ämnet,
borde det ankomma på riksdagen att själv föranstalta om att det föreliggande
trängande rättvisekravet tillgodosåges. Detta kunde enklast ske på
det sättet, att riksdagen för sin del, redan i år, beslutade att de sakkunnigas
förslag i vad det avsåge restitution av tilläggsskatt å bensin, som förbrukats
vid det yrkesmässiga fisket, skulle lända till efterrättelse från och
med den 1 juli 1950 samt att ett av de sakkunniga i skrivelse till Kungl.
Maj :t den 1 mars 1949 framlagt förslag om restitution av tilläggsskatt för
bensin, som under den gångna tiden använts för yrkesmässigt bedrivet
fiske, antoges av riksdagen.
Vid dessa två motioner har såsom bilaga fogats de sakkunnigas nyssnämnda
skrivelse den 1 mars 1949 med förslag om införande av restitutionsrätt
i fråga om viss del av tilläggsskatt å sådan bensin, som använts
vid framdrivande av motorbåt för yrkesmässigt utövande av fiske under
tiden den 1 maj 1948—den 30 april 1949.
I de likalydande motionerna 1:45 7 och 1 1:550 har erinrats
om att bland de myndigheter och organisationer, som yttrat sig över de
sakkunnigas betänkande, skilda meningar gjort sig gällande. Flertalet remissinstanser
ställde sig kritiska mot de i betänkandet framlagda förslagen,
medan andra funne den av de sakkunniga föreslagna lösningen av restitutionsfrågan
godtagbar. Till de senare hörde Sveriges lantbruksförbund, som
tillstyrkte att restitution av skatten på i jordbruksdrift förbrukad bensin
snarast genomfördes enligt sakkunnigförslaget. Lantbruksförbundet före
-
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
sloge dock vissa jämkningar. Sålunda hade förbundet framhållit beträffande
normsystemet, att de normtal, som skulle ligga till grund för tilldelningsberäkningen,
syntes vara alltför lågt tillmätta. Lantbruksförbundet funne
det därför angeläget, att justeringar i normtalen vidtoges, så snart tillräcklig
erfarenhet förelåge. I ett avseende borde dock enligt förbundets mening
beräkningen av den normerande tilldelningen redan nu ändras. Det gällde
förslaget att den mängd bensin, varå restitution kunde erhållas, beräknades
efter brukningsdelens areal odlad jord med avdrag för vallen. Då traktorn
alltmera tagits i bruk för vallskörden, framstode det såsom önskvärt,
att även denna del av jordbruksdriften innefattades i normsystemet. Det
borde kunna ske, utan att den av myndigheterna eftersträvade garantien
mot för stor skatterestitution eftersattes, eftersom alltjämt betydande delar
av jordbruksarbetet icke komine att medtagas vid beräkningen av normtalen.
Enligt motionärernas mening hade de sakkunniga kommit fram till
en tillfredsställande lösning av problemet om återbäring av såväl den tillfälliga
som den ordinarie skatten på bensin, som användes inom jordbruket.
Dock ansåge motionärerna, att förutsättningen för erhållandet av
skattebefrielse borde vara, att den sammanlagda förbrukningen per år räknat
överstege 100 liter, ävensom att trädgårdsodlingen erhölle samma rätt
till restitution som jordbruket. Motionärerna kunde icke ansluta sig till den
av departementschefen uttalade uppfattningen, att utredningsmännens förslag
måste överarbetas, innan statsmakterna kunde fatta beslut i ämnet.
Det vore svårt att se vad som skulle kunna vinnas genom en förnyad översyn
utom att en lösning av denna för jordbruket betydelsefulla fråga ytterligare
fördröjdes. De organisatoriska svårigheter, som kunde uppstå,
borde icke vara omöjliga att bemästra med den erfarenhet myndigheterna
vunnit beträffande restitutionen av tilläggsskatten på bensin.
I motionen 1: 4 58 ha inledningsvis angivits de motiv som vid olika
tillfällen framförts för att den bensin, vilken icke användes vid landsvägstrafik,
icke skulle beskattas och därför ej betalas med högre pris än fotogen.
Bensinskatten vore avsedd att bidraga till täckande av kostnaderna för
vägväsendet. Om därför fotogen ej beskattades, borde bensin, använd inom
jordbruket, ej beskattas. Bensindrift gåve bättre effekt än fotogendrift vid
lika stor cylindervolym, varför anskaffning av större och dyrare motorer
än som erfordrades vid bensindrift bleve följden. Vid såväl import som inhemsk
tillverkning medförde detta onödigt hög kapitalinvestering med åtföljande
högre förbrukning av utländsk valuta. Smörjoljeförbrukningen
vore cirka dubbelt så stor som vid bensindrift, varför smörjoljeimporten
fördubblades med motsvarande slöseri med utländsk valuta. Bensindrift
medförde enklare skötsel och vore därmed arbetsbesparande. Bensinskatten
hade därför ogynnsamt påverkat traktorutvecklingen och maskinbeståndet
i övrigt, vilket bleve av större betydelse ju mer traktorn användes för alla
slags arbeten.
1 motionen bar vidare anförts, att eftersom frågan gällde om bensin eller
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
fotogen skulle kunna användas på jämförbart ekonomiskt sätt för den enskilde
jordbrukaren och då bensin på grund av skattepolitiken vore 3 J/.
gånger så dyr som fotogen, vore det uppenbart, att man icke med kollektiv
återbäring kunde främja den för landets nationalekonomi och den enskilde
jordbrukaren önskvärda bensindriften. För jordbrukets del och för att
kunna främja en övergång från fotogen funnes ingen annan lösning än att
hela skatten på bensin restituerades på ett eller annat sätt eller borttoges.
Därest man icke ansåge sig kunna följa det av de sakkunniga framlagda
förslaget och eftersom tiden icke tilläte en ytterligare omarbetning av
detsamma, hemställdes att — i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder
som gällde för restitution på tilläggsskatten (begränsad till vissa slag
av arbeten) — restitution lämnades även på grundskatten 18 öre eller med
sammanlagt 45 öre för liter. En sådan åtgärd hade redan diskuterats av bevillningsutskottet
i dess betänkande nr 23/1948. Om restitution lämnades,
efter nu gällande grunder för tilläggsskatten, för all skatt på bensin medförde
detta icke några ytterligare svårigheter ur administrativ synpunkt.
Härvid förutsattes dock att restitutionen utbetalades kvartalsvis eller i varje
fall halvårsvis, om den förbrukade kvantiteten uppginge till 1 000 liter. Mot
vad som i remissvaren över de sakkunnigas förslag framhållits om kontrollsvårigheten
erinrades, att kontrollmöjligheterna rörande vid en viss gård
förbrukad bensin vore betydligt större än nu godtagna kontrollmöjligheter,
när det gällde att deklarera på heder och samvete i efterhand förbrukad
dieselolja och fotogen. Inom jordbruket hade man nämligen vissa normer
att stödja sig på beträffande trolig förbrukning för olika arbeten och viss
areal, och man hade två års erfarenheter från hittills tillämpad restitution
av tilläggsskatten att bygga på. Den föreslagna åtgärden med begränsad
restitution av all skatt borde emellertid icke betraktas annat än som ett
provisorium i avvaktan på en läsning av skattefrågan på drivmedel.
I de likalydande motionerna 1:104 och 11:198 har anförts att
sedan drivmedelsbeskattningen infördes, bensinen fått eu alltmer ökad användning
inom industrien för andra ändamål än motordrift å landsvägar.
Såsom de sakkunniga i sitt betänkande framhållit, utnyttjade åtskilliga industriföretag
sålunda truckar eller lastbilar, vilka endast användes inom
fabriksområden och icke vore inregistrerade. I andra fall användes bensin
såsom drivmedel för transportabla eller stationära maskiner, såsom grävmaskiner,
lyftkranar eller lastmaskiner. Exempel funnes också på att i
industriell drift användes lastbilar eller traktorer, som droge vagnar å järnväg.
Det funnes icke någon anledning att ur skattesynpunkt behandla den
bensinanvändning, som skedde för nämnda ändamål, annorlunda än exempelvis
användande av bensin för framdrivande av tåg. Det förelåge för närvarande
icke möjlighet att erhålla restitution av skatt för de kvantiteter
bensin, vilka förbrukades för nämnda ändamål, ett förhållande som i all
synnerhet efter den år 1948 genomförda höjningen av skatten i icke oväsentlig
mån inverkade på företagens produktionskostnader. För företag med
9
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
stora interna transporter kunde skatten på den bensin, som användes för
dessa, stiga till mycket betydande belopp. Det kunde också befaras, att bensinskatten
utgjorde ett hinder mot eljest önskvärda rationaliseringar av
olika företags maskinpark. På grund härav syntes skäl föreligga för en utvidgning
av restitutionsbestämmelserna till att avse jämväl bensin, som användes
inom industrien för andra ändamål än för motordrift på allmänna
vägar. Den ekonomiska betydelsen av ett bortfall av skatten på ifrågavarande
slag av bensin syntes icke vara av någon avgörande storleksordning
för statsverket. Inom Sveriges industriförbund hade utförts en beräkning
av industriens förbrukning av bensin för andra ändamål än automobiltrafik.
Beräkningen grundade sig på uppgifter, som lämnats av bränslekommissionen
och som avsåge bensinförbrukningen under ransoneringen år
1948. Av uppgifterna framginge, att tilldelningen av bensin för ifrågavarande
ändamål för ett år uppginge till ca 29 miljoner liter. Det skattebelopp,
som med nuvarande skattesats belöpte å nämnda kvantitet, utgjorde ca
13 miljoner kronor. Av denna årsförbrukning utgjorde emellertid en icke
oväsentlig del bensin som redan enligt nu gällande bestämmelser vore reslitutionsberättigad.
Sålunda åtnjötes restitution av skatt för praktiskt taget hela
årsförbrukningen av extraktionsbensin, vilken kunde beräknas uppgå till ca
6,7 miljoner liter. Vidare komme åtskilliga företag med tilldelning av bensin
för industriella ändamål icke upp till en förbrukning av den storleksordning
— 500 liter i kvartalet — som erfordrades för att restitution över huvud skulle
ifrågakomma. De anförda synpunkterna gällde i tillämpliga delar jämväl
övriga flytande drivmedel som vore beskattade eller alltså motorsprit och
motorbrännolja.
Till utskottet har från Aktiebolaget Farming, Nyköping, inkommit en
promemoria angående erforderliga investeringskostnader om restitution pa
jordbruksbensin icke erhölles samt vilka besparingar, som kunde göras
därest bensin för jordbrukets traktorer bleve skattefri. I promemorian har
anförts bl. a. följande. Av det traktormärke, som bolaget representerade,
funnes 5 000 bensindrivna traktorer. Traktorägarna hade anskaffat bensintraktorer
under förutsättning, att restitution skulle erhållas på bensinskatten.
Det ovissa läge som nu rådde hade medfört, att flertalet hört sig
för om möjligheterna för ombyggnad till fotogendrift, vilket bleve en ovillkorlig
följd om skatterestitution icke erhölles. Kostnaden för en sådan ombyggnad
uppginge till lägst 300 kronor per traktor och komme även att resultera
i att motoreffeklen reducerades med omkring 20 procent. Totalkostnaderna
för ombyggnad av omkring 5 000 traktorer skulle medföra en investering
av 1,5 miljoner kronor med försämrad effekt samt ökad bensinoch
smörjoljeförbrukning som följd. Om traktorn dessutom måste förstoras
i cylindervolym för alt medgiva i stort sett samma effekt som vid bensindrift,
komme kostnaderna alt bliva lägst 4 miljoner kronor. Vid nyanskaffning
av traktorer vore den frågan, vilka besparingar som kunde
göras om bensin för jordbrukets traktorer bleve skattefri, av största be
-
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
tydelse ur nationalekonomisk synpunkt. Om jordbrukaren icke kunde inköpa
bensin till i stort sett samma pris som fotogen, komme han att nästan
utan undantag välja icke skattebelagd fotogen. Ur statens synpunkt bleve
det alltså icke fråga om några minskade skatteintäkter, om den enskilde
jordbrukaren finge skattefri bensin. Däremot komme landet att åsamkas
ökade utgifter om jordbrukaren valde fotogendrift. En årlig nyanskaffning
av ca 10 000 fotogentraktorer skulle kräva minst 12 miljoner kronor större
investering per år än vid anskaffning av bensintraktorer. Smörj oljeförbrukningen
vid fotogendrift bleve cirka dubbelt så stor som vid bensindrift,
varför importkostnaderna för smörjolja ökades med 3,5 miljoner kronor
per år. Bränsleförbrukningen vid fotogendrift vore större än vid bensindrift,
varför importkostnaderna för bränslet ökades med minst 1 miljon
kronor per år. Ur beredskapssynpunkt vore även bensinmotorn att föredraga,
enär den krävde minst ombyggnad vid användning av t. ex. gengas
såsom ersättningsbränsle.
Utskottet har under hand från Lantbrukshögskolans maskintekniska institution,
Uliuna, införskaffat yttrande rörande bensindriftens överlägsenhet
över fotogendriften i fråga om traktorer. Av innehållet i institutionens yttrande
må här återgivas följande.
Med ledning av vissa uppgifter i propositionen nr 245/1950 och med kännedom
om den ungefärliga traktorförsäljningen under år 1950 kunde det
antal traktorer av vanlig typ, som våren 1951 komme att finnas i det
svenska jordbruket, uppskattas till i runt tal 60 000 stycken. Av dessa
kunde ca 45 000 beräknas vara utrustade med förgasarmotorer för fotogendrift.
Fotogentraktorernas årliga totala förbrukning av fotogen kunde uppskattas
till i runt tal 150 000 in3. Motsvarande smörj oljeförbrukning vore
ca 6 200 ton. I fråga om traktorernas användbarhet vid bensindrift resp.
fotogendrift ville institutionen framhålla, att fotogentraktorn vore mindre
lämpad för lätta körningar än bensintraktorn. Detta förhållande bleve med
varje år till större olägenhet på grund av att traktorerna alltmer toges i
bruk för lätta arbeten. Över huvud taget bleve en traktor mera användbar
om den kördes på bensin än på fotogen. Vidare bleve smörj oljeförbrukningen
mindre vid bensindrift än vid fotogendrift. Efter en fullständig övergång
till bensindrift skulle de 45 000 fotogentraktorernas smörj oljeförbrukning
kunna reduceras till 3 100 ton per år. I realiteten bleve besparingen
sannolikt något lägre på grund av att smörjoljan icke byttes i fotogentraktorerna
så ofta som föreskreves. — Vid provningar utförda av den statliga
provningsanstalten för traktorer i Lincoln i Nebraska, U. S. A., hade bensindriften
lämnat 5—28 % högre effekt än fotogendriften, i medeltal 13 %,
vid prov verkställda med 12 olika traktortyper. Vid statens maskinprovningar
i Sverige hade för ett par fabrikat uppmätts en ökning av effekten
på 20 å 25 %. Växlingarna vore sålunda stora för olika traktorer, men
effektökningen vore påtaglig. 1 brist på undersökningsresultat från alla i
Sverige sålda traktorer med förgasarmotor utginge institutionen vid sina
11
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
kalkyler från medeltalssiffran från U. S. A., nämligen 13 % effektökning.
Fotogentraktorerna hade hållit sig dyrare än bensintraktorerna, uppgående
till ungefär 200 kronor eller något mera vid en motorstorlek av ca 20 hästkrafter.
Det vore främst skillnaden i motoreffekt, som gjorde att bensintraktorn
bleve billigare per hästkraft än fotogentraktorn. I den mån en
effektökning av 13 % vore som ett genomsnitt tillämpbart för de traktorer,
som i fortsättningen såldes i Sverige, skulle denna effektökning i förening
med 200 kronor lägre inköpspris medföra, att bensintraktorerna kunde inköpas
till ca 15 % lägre pris per hästkraft än fotogentraktorerna. Antoge
man vidare, att genomsnittspriset bleve 8 000 kronor per traktor, inklusive
extra utrustning, skulle jordbrukarna kunna minska sina utgifter med
1 200 kronor per traktor vid inköp av en bensintraktor i stället för fotogentraktor.
För en total nyanskaffning av exempelvis 5 000 fotogentraktorer
per år skulle detta betyda en besparing av 6 miljoner kronor. En dylik
kalkyl vore emellertid mycket osäker. — Man kunde räkna med 5 å 8 %
lägre bränsleförbrukning (uttryckt i liter per hästkrafttimme) hos bensinmotorn
än hos fotogenmotorn. Antoge man, att det framdeles årligen skulle
nvanskaffas, förutom bensin- och brännoljedrivna traktorer, 5 000 fotogendrivna
traktorer med en medelförbrukning av 3 400 liter per år samt att
jordbrukarna i stället valde bensindrivna, uppstode en årlig besparing av
850 å 1 360 in3 bränsle. Det sagda gällde för motorer, som vore utrustade
för bensindrift resp. fotogendrift. Som det vore oekonomiskt att använda
bensin i traktorer, som vore gjorda för fotogendrift, om inte motorerna
omändrades för bensindrift, vore det sannolikt, att dylik ändring efter hand
vidtoges för flertalet. Komme efter några år alla de 45 000 fotogentraktorerna
att ha ändrats, minskades bränsleförbrukningen för dessa från
150 000 m3 till 142 000 å 138 000 in3, varigenom en besparing gjordes av i
runt tal 10 000 m3 bränsle per år. I realiteten finge man räkna med att
det dröjde minst ett par år, innan ens huvudparten fotogentraktorer ändrats,
och en hel del bleve väl över huvud taget icke ändrade. En sådan ändring
medförde en kostnad för en mindre eller medelstor traktor av 300 ä 400
kronor, inklusive arbete, men kunde i undantagsfall uppgå till något högre
belopp, då frågan vore om traktor av sådana fabrikat, att ändring av förvärmningsanordningen
erfordrades. På grund av ändringskostnadens storlek
borde man sannolikt räkna med att många jordbrukare väntade med
att vidtaga ändringen, till dess att traktorn vore så hårt sliten, att den behövde
genomgå en grundlig renovering, varvid nyssnämnda extra kostnad
för ändringen bortfölle. Traktorernas omändring från fotogendrift till bensindrift
kunde antagas komma att ske successivt, uppskattningsvis under
5__7 år efter det alt bensinen mera allmänt fält ersätta fotogenen såsom
motorbränsle.
Vidare vill utskottet nämna, att muntliga upplysningar i frågan om restitution
av skatt för bensin, som använts vid jordbruksdrift, lämnats inför
utskottet av dels civilingenjören T. G. I. Lundström, statens maskinprovningar,
Ultuna, dels ock byråchefen Sven Palmi, statens jordbruksnämnd.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
Civilingenjören Lundström har inför utskottet bestyrkt riktigheten av det
utav Lantbrukshögskolans maskintekniska institution, Ultuna, till utskottet
avgivna utlåtandet samt därvid särskilt framhållit följande: Den fotogendrivna
motorn vore den mest olämpliga traktormotorn vid jordbruket. Detta
förhållande hade framträtt i högre grad än tidigare sedan traktorerna börjat
utrustas med gummihjul. Numera försåldes endast gummihjulstraktorer,
vilka kunde utnyttjas även såsom transportmaskiner och därvid fullgjorde
samma arbete som lastbilar. Bensintraktorerna vore tekniskt fördelaktigare
och mera ekonomiska än fotogentraktorer; effekten hos sistnämnda
traktorer vore 13—15 procent lägre än hos bensintraktorerna. För att visa
effektökningen i praktiskt arbete hade försök gjorts med traktor av typen
Volvo T 22. Det hade därvid visat sig att bensindriven traktor droge tvåskärig
plog, medan vid fotogendrift endast enskärig plog kunde användas. Vidare
kunde framhållas att smörj oljeförbrukningen vore avsevärt högre vid
körning med fotogentraktorer än med bensintraktorer. Dessutom vore fotogentraktorerna
mera kostsamma i inköp; för fotogentraktorer fordrades en
extra tank för startbensin och extra kranar ävensom förvärmningsanordningar.
Livslängden för en fotogentraktor vore troligen lägre än för en bensintraktor.
Framtidens traktorer vid jordbruket komme troligen att utgöras
av dieseltraktorer, men ännu under många år framåt komme bensintraktorerna
att anses såsom de lättare och billigare traktorerna vid de mindre
och medelstora jordbruken.
Bgråchefen Palmi har inför utskottet lämnat en närmare redogörelse för
hur restitutionen av skatt för bensin till jordbrukets bensindrivna traktorer
i praktiken genomförts för tiden den 1 april 1948—30 juni 1950 och
därvid företett bl. a. statens livsmedelskommissions cirkulär rörande restitutionen
under första halvåret 1950 och därtill hörande ansökningsblankett.
Nämnda cirkulär har såsom Bilaga .4 fogats vid detta betänkande. Byråchefen
Palmi har sedermera sammanställt sina övriga inför utskottet lämnade
upplysningar i en särskild promemoria, vilken intagits här nedan såsom Bilaga
B.
Slutligen vill utskottet framhålla, att utskottet tagit del av det betänkande,
som framlagts av nyssnämnda sakkunniga den 30 november 1949, ävensom
de däröver avgivna remissyttrandena. Vidare har för utskottet varit tillgängliga
dels en av de sakkunniga avlåten skrivelse den 16 maj 1950, däri
de sakkunniga slutredovisat sitt uppdrag, och dels ett flertal framställningar,
som ingivits till Kungl. Maj :t under åren 1948—1950 och som avse restitution
av skatt för bensin som användes inom industrien, skogsbruket och försvarsväsendet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
13
Utskottets yttrande.
I nu förevarande proposition nr 178, som är dagtecknad den 3 mars 1950,
har Kungl. Maj :t hemställt, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t
att -—- i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder som tillämpats vid
restitution av tilläggsskatten å bensin, som förbrukats vid jordbruket till
bensindrivna traktorer under år 1949 — förordna om restitution av tilläggsskatt
å sådan bensin, som förbrukas vid jordbruket till bensindrivna traktorer
under tiden den 1 juli 1950—den 30 juni 1951. Sedermera har emellertid
Kungl. Maj :t genom propositionen den 31 mars 1950 nr 237 för riksdagen
framlagt förslag om sådan ändring i beskattningen av bensin, att tillläggsskatten
skulle upphävas med utgången av år 1950 och att den ordinarie
skatten skulle från och med den 1 januari 1951 höjas från 18 till 25 öre för
liter. Detta förslag har godkänts av riksdagen. Med hänsyn härtill kommer
propositionen nr 178 numera att i realiteten avse restitution av tilläggsskatten
å bensin som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer endast
under sista halvåret 1950. Denna proposition har alltså en förhållandevis
begränsad räckvidd.
Däremot ha i de motioner, som utskottet upptagit till behandling i detta
sammanhang, framställts yrkanden om restitution av skatt för bensin, som
använts inom ett flertal andra områden än som föreslagits i propositionen,
och dessa yrkanden avse i flera fall både tilläggsskatten och den ordinarie
skatten å bensin. Sålunda har yrkats i de likalydande motionerna 1: 456 (av
herrar Hällgren och Spetz) och 11:551 (av herr Utbult in. fl.), att riksdagen
måtte besluta dels att de förslag, som framlagts av de sakkunniga i deras
betänkande den 30 november 1949 i avseende å restitution av tilläggsskatt
å bensin, som förbrukades vid yrkesmässigt bedrivet fiske, skulle lända
till efterrättelse från och med den 1 juli 1950, dels ock att de sakkunnigas
förslag den 1 mars 1949 om restitution av tilläggsskatt för bensin, som under
den gångna tiden använts för yrkesmässigt bedrivet fiske, måtte antagas
av riksdagen. I de likalydande motionerna I: 457 (av herr Karl Persson in.
fl.) och II: 550 (av herr Hansson i Skegrie in. fl.) har hemställts, att riksdagen
måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att från och med budgetåret 1950/51
förordna om restitution av såväl tilläggsskatt som ordinarie skatt på bensin,
som användes i jordbruksdriften, trädgårdsodlingen samt av det yrkesmässigt
bedrivna fisket enligt vad de sakkunniga föreslagit i sitt den 30 november
1949 avgivna betänkande dock med vissa i motionerna angivna
jämkningar. Vidare har i motionen I: 458 (av herr Falk) yrkats, att riksdagen
måtte dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som tillämpats vid restitution av tilläggsskatt å bensin som
förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer under år 1949, förordna
om restitution av all skatt å bensin, som förbrukades vid jordbruket till
bensindrivna traktorer under tiden den 1 januari 1950—den 30 juni 1951,
dels ock i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte föran
-
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
stalta om skyndsam utredning angående vägskattens fördelning på fordon
och drivmedel samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda. I de likalydande motionerna I: 164 (av herrar Wehtje och
Carl Eric Ericsson) och II: 198 (av herr Edström) har yrkats, att riksdagen
måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om en skyndsam utredning med beaktande
av i motionerna anförda synpunkter angående utvidgning av rätten till
restitution av skatt för bensin och motorbrännolja, som förbrukades av industriföretag
annorledes än såsom drivmedel för fordon som trafikerade allmänna
vägar.
\ ad först angår det i propositionen framlagda förslaget om restitution
av tilläggsskatt för bensin som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna
traktorer under tiden den 1 juli 1950—den 30 juni 1951 vill utskottet erinra
om att en restitutionsrätt av ungefär samma omfattning som den i propositionen
föreslagna varit gällande under tiden den 1 april 1948—den 30 juni
1950. Nämnda restitution har genomförts i tre etapper, av vilka de två
forsta, som avsett de tre sista kvartalen 1948 respektive hela året 1949, i stort
sett anknutits till då gällande ransoneringssystem i fråga om bensin och
genomförts under statens livsmedelskommissions överinseende och kontroll.
Restitutionen under den tredje etappen, som avsett första halvåret
1950, har — sedan bensinransoneringen avvecklats i november 1949 —
grundats pa det schematiska normsystem, som tillkommit under ransonermgstiden
och enligt vilket restitution beviljats för ett visst antal liter bensin
som fastställts med hänsyn till storleken av för vissa ändamål bearbetad
jordbruksareal och vissa transporter. Restitutionsärendena avseende första
halvåret 1950 ha handlagts av statens jordbruksnämnd. Från utskottets sida
finnes ingen anledning till erinran emot att — sedan tilläggsskatten numera
upphävts med utgången av år 1950 — restitutionsrätten utsträckes att
omfatta tilläggsskatt å bensin som förbrukats till jordbrukets bensindrivna
traktorer under andra halvåret 1950. För sistnämnda tid torde restitutionen
böra genomföras i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder som tilllämpats
vid motsvarande restitution under första halvåret 1950. Utskottet
förordar alltså, att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig
överensstämmelse med de grunder som tillämpats vid restitutionen av tilllägsskatten
å bensin som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer
under första halvåret 1950 — förordna om restitution av tilläggsskatten
a sadan bensin, som förbrukas vid jordbruket till bensindrivna traktorer
under andra halvåret 1950.
Såsom förut nämnts har i de likalydande motionerna 1:457 och 11:550
yrkats, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att från och med den
1 juli 1950 förordna om restitution av såväl tilläggsskatten som den ordinarie
skatten på bensin som användes i bl. a. jordbruksdriften och trädgårdsodlingen,
vilken restitution skulle ske i enlighet med vad som föreslagits i
det tidigare berörda sakkunnigbetänkandet den 30 november 1949 dock
15
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
med vissa smärre jämkningar. Detta sakkunnigförslag, som motionärerna
sålunda anse böra i huvudsak godtagas, har emellertid under remissbehandlingen
utsatts för åtskillig kritik, och departementschefen har för sin del
uttalat, att förslaget icke utan en tidskrävande överarbetning kunde läggas
till grund för lagstiftning i ämnet. Även utskottet är av den meningen, att
förslaget icke kan utan ytterligare överväganden genomföras. Utskottet finner
sig därför icke kunna tillstyrka att en restitutionsrätt nu införes för
jordbruksdrift och trädgårdsodling i enlighet med vad som föreslagits i
nyssnämnda två motioner.
Emellertid har utskottet — i anslutning till motionen 1:458 — närmare
övervägt, huruvida det icke kunde anses motiverat att för jordbrukets del,
utan ytterligare uppskov, genomföra en mera begränsad restitutionsrätt,
nämligen såvitt angår den ordinarie skatten å bensin som användes vid
jordbruket till bensindrivna traktorer.
Mot en sådan ordning kan måhända göras gällande, att, om statsmakterna
skulle anse det lämpligt med en utvidgning av nu gällande bestämmelser
om rätt till restitution av den ordinarie bensinskatten, detta spörsmål
bör upptagas till omprövning i hela sin vidd och icke genomföras på
ett begränsat område.
Häremot kan till en början erinras, att jordbruket i fråga om iestitutionsrätten
till bensinskatt redan kommit att intaga en särställning. Därtill
kommer, att enligt utskottets uppfattning särskilda omständigheter motivera,
att skatten å den bensin som användes vid jordbruket till bensindrivna
traktorer, utan ytterligare undanskjutande av frågan härom, göres
till föremål för restitution. Av den i ärendet föreliggande utredningen framgår
nämligen, att bensintraklorer äro väsentligt överlägsna fotogentraktorer
i jordbruksdrift; bensindriften medför sålunda högre effekt vid traktorns
utnyttjande, sparar bränsle och smörjolja samt är på grund av bensintraktorns
enklare skötsel mera arbetsbesparande. Dessutom ställa sig
bensintraktorerna billigare i inköp än fotogentraktorerna. Ur nationalekonomisk
synpunkt skulle det vara till fördel för landet om en allmän övergång
kunde ske från fotogen- till bensintraktorer; bland annat skulle besparingar
kunna ske i fråga om utländsk valuta som erfordras för inköp
av fotogentraktorer och av drivmedel till traktordriften. Därest ej beskattningen
av bensin som förbrukas i jordbruksdrift med det snaraste borttages,
torde bensintraktorerna komma alt till största delen försvinna från
jordbruket; och detta skulle betyda alt för jordbruket komme framdeles
att anskaffas dyrbarare maskiner än nödvändigt, alt dessa maskiner även
komme att bliva mindre effektiva och att eu önskvärd rationalisering av
jordbruket förhindrades.
Vidare må framhållas, att ett borttagande av bensinbeskattningen på
detta begränsade område skulle medföra eu reducering av de i jordbrukskalkylen
ingående utgiftsposterna — bl. a. för kapital- och räntekostnader
samt för inköp av drivmedel — varför en restitutionsrätt skulle nedbringa
jordbrukets kostnader.
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
Enligt inför utskottet lämnade upplysningar har det hittillsvarande systemet
för restitution av tilläggsskatten å bensin till jordbrukets bensindrivna
traktorer i stort sett fungerat tillfredsställande, jämväl under tiden
efter det att bensinransoneringen upphört. Ej heller synas administrationskostnaderna
för detta system ha uppgått till några större belopp.
Därest omedelbara åtgärder vidtoges för att införa en restitutionsrätt i
fråga om den ordinarie bensinskatten, på sätt yrkats i motionen 1:458,
skulle även den fördelen uppkomma, att hittills vunna erfarenheter vid
restitution av tilläggsskatten skulle kunna bättre utnyttjas och vidgas än
om den föreslagna restitutionsrätten skulle komma till stånd först i ett
senare sammanhang. Vid ett dröjsmål med restitutionsrätlens genomförande
skulle även den nu upptränade personalen vid länsstyrelserna och
statens jordbruksnämnd komma att inriktas på andra uppgifter samt fullständigandet
och effektiviseringen av de hittills uppbyggda kortregistren
avbrytas.
Såsom ytterligare skäl för statsmakterna att snarast möjligt medgiva rätt
till restitution i den begränsade omfattning varom här är fråga vill utskottet
särskilt framföra, att de påtalade olägenheterna med bensinbeskattningen
icke kunna undanröjas genom kollektiv restitution och att i Danmark
ett individuellt restitutionsförfarande på detta område ansetts kunna genomföras,
I enlighet med vad sålunda anförts tillstyrker utskottet, att riksdagen
bemyndigar Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse med de
grunder som tillämpats vid restitution av tilläggsskatt å bensin, som förbrukats
vid jordbruket till bensindrivna traktorer under första halvåret
1950 — förordna om restitution av den ordinarie skatten å bensin, som
förbrukas för nu nämnda ändamål. Denna restitutionsrätt torde lämpligast
böra vinna tillämpning från och med den 1 januari 1951 och gälla tills
vidare utan någon tidsbegränsning.
Därest den av utskottet nu föreslagna restitutionsrätten genomföres, framstår
det såsom särskilt angeläget att frågan om restitution av skatt för
bensin, som vid jordbruket användes för andra ändamål än för bensindrivna
traktorer eller för körning på allmän väg, blir löst. Utskottet förordar
därför att en översyn snarast kommer till stånd av det senast avgivna
sakkunnigbetänkandet i dessa delar. Vid en sådan översyn torde åtminstone
i viss utsträckning kunna utnyttjas erfarenheterna av det hittills
tillämpade restitutionsförfarandet. Vidare torde det vara av intresse
att tidigare verkställda undersökningar av möjligheterna att tillhandahålla
färgad, skattefri bensin fullföljas.
Beträffande spörsmålet om rätt till restitution av skatt för bensin, som
använts vid yrkesmässigt bedrivet fiske — vilket spörsmål behandlats i de
likalydande motionerna I: 456 och II: 551 samt i de likalydande motionerna
1.457 och 11:550 är utskottet av den uppfattningen, att den ordinarie
skatten för bensin som använues för detta ändamål alltjämt bör restitueras
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
17
kollektivt. För tilläggsskatten, som infördes den 1 april 1948 och som kommer
att utgå till och med den 31 december 1950, ha däremot utövarna av det
yrkesmässigt bedrivna fisket icke erhållit någon kompensation. Såsom 1948
års bevillningsutskott förutsatt bör sådan kompensation lämnas. Såvitt utskottet
kunnat finna har emellertid ännu icke framkommit något förslag
härutinnan som kan anses innebära en tillfredsställande lösning efter den
individuella restitutionens linje. Vid sådant förhållande synes enda möjligheten
vara att utsträcka den hittillsvarande kollektiva restitulionen av
den ordinarie skatten att omfatta även tilläggsskatten under den tidsperiod
då sådan skatt utgått. Det kan givetvis icke komma i fråga att ett belopp,
motsvarande den tilläggsskatt som betalats av fiskets utövare under hela
nyssnämnda tidsperiod, skall restitueras kollektivt under en så begränsad
tid som endast ett budgetår, utan en utvidgning av restitutionsrätten i enlighet
med vad utskottet här förordat bör utsträckas över en följd av år.
Då denna utvidgning av den kollektiva restitutionsrätten bör genomföras
vid sidan av den hittillsvarande rätten till kollektiv restitution, synes det
erforderligt att ett uttryckligt bemyndigande lämnas åt Kungl. Maj :t av
riksdagen i nu förevarande hänseende.
1 vidare mån än vad som framgår av utskottets yttrande härovan beträffande
frågan om restitution av skatt för bensin, som använts vid yrkesmässigt
bedrivet fiske, kan utskottet icke tillstyrka vare sig de likalydande motionerna
I: 456 och II: 551 eller de likalydande motionerna I: 457 och II: 550,
sistnämnda två motioner såvitt de avse lättnad i beskattningen av bensin
till det yrkesmässigt bedrivna fisket.
Vad angår de likalydande motionerna I: 164 och II: 198 utmynna dessa i
en hemställan om utredning av frågan om utvidgad rätt till restitution av
skatt för bensin som användes inom industrien. Då utskottet, enligt vad förut
anförts, funnit sig böra tillstyrka en översyn av bestämmelserna om restitution
av skatt för bensin, som förbrukas vid jordbruket, torde det vara
lämpligt att vid sagda översyn behandlas jämväl de spörsmål som berörts i
förevarande två motioner.
Med hänsyn härtill och då för utskottet upplysts att åtskilliga andra
restitutionsspörsmål föreligga, som kräva närmare undersökning, torde den
av utskottet förordade översynen av rätten till restitution av skatt för bensin
böra göras allsidig och förutsättningslös. Samtidigt vill utskottet emellertid
understryka att då vad utskottet föreslagit i fråga om rätten till restitution
av skatt för bensin, som användes till jordbrukets bensindrivna traktorer,
måste anses såsom eu provisorisk lösning, det är angeläget att översynen
sker snarast möjligt.
Slutligen har utskottet att taga ställning till det i motionen 1:458 framställda
yrkandet, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
alt Kungl. Maj :t måtte föranstalta om skyndsam utredning angående vägskattens
fördelning på fordon och drivmedel samt för riksdagen framlägga
2 liihang till riksdagens protokoll 1900. 7 samt. .Yr BO.
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Då emellertid denna fråga
icke kan anses äga något mera direkt samband med utformningen av restitutionsrätten
beträffande bensinskatten, har utskottet icke funnit sig böra
i detta sammanhang göra någon närmare undersökning rörande förutsättningarna
för en utredning i det i motionen angivna syftet. På grund härav
och då utskottet förutsätter, att Kungl. Maj :t även utan särskild hemställan
härom från riksdagens sida har sin uppmärksamhet fäst på nyssnämnda
fråga, avstyrker utskottet bifall till motionen 1:458 i förevarande del.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 178 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas, bemyndiga Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig
överensstämmelse med de grunder som tillämpats vid
restitution av tilläggsskatten å bensin, som förbrukats vid
jordbruket till bensindrivna traktorer under första halvåret
1950 — förordna om restitution av tilläggsskatt å sådan bensin,
som förbrukas vid jordbruket till bensindrivna traktorer
under andra halvåret 1950;
B) att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att — i
huvudsaklig överensstämmelse med de grunder som tillämpats
vid restitution av tilläggsskatten å bensin, som förbrukats
vid jordbruket till bensindrivna traktorer under första
halvåret 1950 — förordna om restitution av den enligt 1929
års förordning utgående skatten å bensin, som från och med
den 1 januari 1951 och tills vidare förbrukas vid jordbruket
till bensindrivna traktorer, ävensom i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte, med beaktande av vad
i detta betänkande anförts, skyndsamt föranstalta om en allsidig
och förutsättningslös utredning angående rätten till
restitution av skatt å bensin samt för riksdagen framlägga
de förslag vartill utredningen kan föranleda;
C) att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna
I: 456 (av herrar Hällgren och Spetz) samt II: 551
(av herr Utbult m. fl.) ävensom de likalydande motionerna
1:457 (av herr Karl Persson in. fl.) och 11:550 (av herr
Hansson i Skegrie in. fl.) uppdraga åt Kungl. Maj:t att vidtaga
erforderliga åtgärder för genomförande av kollektiv,
restitution av tilläggsskatten å bensin, som använts vid yrkesmässigt
bedrivet fiske under tiden den 1 april 1948—den
31 december 1950; samt
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
19
D) att följande motioner, nämligen:
de likalydande motionerna I: 164 av herrar Wehtje och
Carl Eric Ericsson samt II: 198 av herr Edström,
de likalydande motionerna I: 456 av herrar Hällgren och
Spetz samt II: 551 av herr Utbult m. fl.,
de likalydande motionerna I: 457 av herr Karl Persson in.
fl. och II: 550 av herr Hansson i Skegrie m. fl., samt
motionen 1: 458 av herr Falk,
i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 28 november 1950.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Velander, Heiiman, Franzon, Niklasson,
Wehtje, Falk, Ramberg, Rosander, Petrén och Werner samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Jonsson i
Skedsbygd, Orgård, Sundström, Persson i Svensköp*, Sjölin, Brandt*, Kärrlander
och Nilsson i Svalöv.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Olsson i Gävle, Heuman, Franzon, Ramberg, Rosander, Orgård,
Sundström, Brandt och Kärrlander, vilka ansett att utskottets yttrande och
hemställan bort erhålla följande lydelse:
I nu förevarande---( = utskottet s. 13 rad 2 uppifrån—s. 14 rad 7
nedifrån)---under andra halvåret 1950.
Beträffande spörsmålet om rätt till restitution av skatt å bensin som förbrukas
i jordbruket ha, såsom förut antytts, i flera av de förut omnämnda
motionerna framställts yrkanden, vilka gå avsevärt längre än vad i propositionen
föreslagits. Sålunda har yrkats i de likalydande motionerna I: 457
och 11:550, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att från och med
den 1 juli 1950 förordna om restitution av såväl tilläggsskatten som den
ordinarie skatten på bensin som användes i bl. a. jordbruksdriften och trädgårdsodlingen,
vilken restitution skulle ske i enlighet med vad som föreslagits
i det tidigare berörda sakkunnigbetänkandet den 30 november 1949 dock
med vissa smärre jämkningar. Vidare har i motionen I: 458 hemställts bl. a.
att riksdagen måtte besluta att bemyndiga Kungl. Maj:t att — i huvudsaklig
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
överensstämmelse med de grunder, vilka tillämpats vid restitution av tillläggsskatt
å bensin som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer
under år 1949 — förordna om restitution av all skatt å bensin som förbrukas
vid jordbruket till bensindrivna traktorer under tiden den 1 januari
1950—den 30 juni 1951.
Därjämte må erinras om att i de likalydande motionerna I: 164 och II: 198
hemställts om utredning i syfte att utvidga den för industrien gällande rätten
till restitution av bensinskatt.
I anledning av dessa yrkanden vill utskottet erinra om de svårigheter som,
enligt ett flertal undersökningar under de senaste årtiondena, föreligga då
det gällt att utforma ett förslag till restitution av skatt å bensin, använd
inom jordbruket. Slutresultatet av dessa undersökningar ha städse blivit,
att någon praktisk lösning av restitutionsfrågan icke kunnat anvisas, varför
frågan varje gång fått falla. Vidare må hänvisas till vad som förekom vid
1948 års riksdag i samband med införandet av tilläggsskatten å bensin, vilken
tilläggsskatt medförde en höjning av bensinbeskattningen från 18 till
45 öre för liter. Enligt vad 1948 års bevillningsutskott anförde ansåg utskottet
sig icke kunna anvisa någon slutgiltig lösning av frågan om rätt till
restitution av skatt å bensin, som användes för jordbrukets drift, utan denna
fråga borde göras till föremål för närmare utredning. Samma bevillningsutskott
framhöll emellertid vidare att — med hänsyn bl. a. till en då verkställd
import av bensindrivna traktorer från England — det syntes angeläget att
restitutionen av skatt å bensin för nyssnämnda ändamål medgåves åtminstone
i viss utsträckning redan från och med den 1 april 1948, och utskottet
förordade därför, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att — därest
det skulle visa sig praktiskt möjligt att genomföra en individuell restitution
av tilläggsskatten å bensin som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna
traktorer — förordna om sådan restitution under en närmare angiven tidsperiod.
Dessa uttalanden och förslag godkändes av 1948 års riksdag.
Av vad 1948 års bevillningsutskott sålunda anförde framgår att utskottet
såvitt angår omfattningen av rätten till restitution av skatt å bensin för
jordbruksdrift uppdrog en markerad skillnadslinje mellan den ordinarie
skatten och tilläggsskatten å bensin; för jordbrukets bensindrivna traktorer
förordades alltså en fullständig restitution av tilläggsskatten medan däremot
den ordinarie skatten fortfarande skulle utgå med sitt fulla belopp.
Den av 1948 års riksdag begärda utredningen av frågan om rätt till restitution
av skatt för bensin, som användes för jordbruksdrift, har numera
kommit till stånd genom det förut omnämnda sakkunnigbetänkandet den
30 november 1949. I detta betänkande har föreslagits, att en fullständig restitutionsrätt
skulle införas — efter ett flertal olika system — i fråga om skatten
för all bensin, som förbrukades vid jordbrukets drift dock med undantag
för körning å allmän väg. I betänkandet har vidare behandlats möjligheterna
att genomföra en restitutionsrätt på flera andra områden. Beträffande
detta betänkande har emellertid föredragande departementschefen i propositionen
nr 178 erinrat om den kritik som under remissbehandlingen riktats
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
21
mot betänkandet, och departementschefen har vidare uttalat, att han — utan
att taga ställning till frågan om det principiellt berättigade i kravet på restitution
för de i betänkandet behandlade spörsmålen — kommit till den
uppfattningen att betänkandet i vart fall icke kunde utan en tidskrävande
överarbetning läggas till grund för lagstiftning i ämnet.
Jämväl utskottet, som tagit närmare del av innehållet i nyssnämnda sakkunnigbetänkande
och de däröver avgivna remissutlåtandena, anser de i
betänkandet framlagda förslagen ogenomförbara, särskilt med hänsyn till
omöjligheten att upprätta en kontroll över restitutionen och även på grund
av den stora administrativa apparat som säkerligen skulle bliva erforderlig
för ett ur allmän synpunkt godtagbart handhavande av restitutionsärendena.
Utskottet kan därför icke biträda de yrkanden om ett omedelbart genomförande
av betänkandet, som framställts i de likalydande motionerna
I: 457 och II: 550.
Utskottet anser sig emellertid icke böra stanna vid enbart ett avstyrkande
av de föreliggande yrkandena om införande av rätt till restitution av den
ordinarie skatten på bensin. Utskottet anser nämligen, att frågan om rätt
till restitution av all skatt för bensin som användes inom jordbruket är,
åtminstone sett på längre sikt, av stor betydelse icke endast för jordbruket
såsom sådant utan även för landet i dess helhet. Utskottet har sålunda ett
positivt intresse för att jordbrukets restitutionsfråga blir löst på ett ändamålsenligt
sätt. Samma intresse hyser utskottet även till frågan om rätt till
restitution av skatt för bensin som användes för andra ändamål än för framdrivande
av fordon å allmän väg, exempelvis inom industrien, skogsbruket
och försvarsväsendet. Då en definitiv lösning av samtliga restitutionsspörsmål
får anses vara en angelägen uppgift för statsmakterna och då — såsom
jämväl departementschefen anfört — dessa spörsmål kräva ytterligare undersökningar,
förordar utskottet att en allmän översyn verkställes av nu
gällande bestämmelser om rätt till restitution av bensinskatt. Vid en sådan
översyn, som bör med det snaraste komma till stånd, torde böra beaktas
de anspråk på restitutionsrätt, som anförts eller komma att anföras från
bl. a. olika områden av näringslivet, dock torde vid översynen i första hand
jordbrukets restitutionsproblem böra göras till föremål för utredning. Något
hinder bör alltså icke föreligga, att den av utskottet förordade översynen
genomföres i olika etapper.
Utskottet har därefter att taga ställning till det i motionen 1:458 framförda
yrkandet, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att genomföra
en restitutionsrätt med avseende å den ordinarie skatten på bensin som användes
vid jordbruket till bensindrivna traktorer.
Såsom nyss anförts har utskottet ett bestämt intresse för att frågan om
rätten till restitution av skatt för bensin, som användes för — bland annat
— jordbrukets drift, löses med det snaraste; denna inställning hyser utskottet
icke minst i fråga om skatten å bensin till jordbrukets bensindrivna traktorer.
Utskottet vill sålunda erinra om att utskottet i detta betänkande förordat
en allmän översyn av lagstiftningen på förevarande område.
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
Å andra sidan måste verkligt övertygande skäl förebringas för att utskottet
skall kunna intaga den ståndpunkten, att — samtidigt som en allmän
översyn tillstyrkes på ett visst område — utskottet i fråga om en begränsad
sektor av samma område föreslår omedelbara åtgärder, vilka kunna föregripa
det slutliga resultatet av den allmänna översynen. Enligt utskottets
mening synes det diskutabelt, huruvida några dylika omedelbara åtgärder
verkligen kunna anses påkallade. Då restitutionsfrågan behandlades vid
1948 års riksdag gjordes inga utfästelser från riksdagens sida beträffande
den ordinarie skatten. Att ett till omfattningen och tiden begränsat bemyndigande
för Kungl. Maj :t att restituera tilläggsskatten den gången lämnades
av riksdagen berodde huvudsakligen på att den av krisförhållandena
betingade skärpningen av bensinbeskattningen kom att sammanfalla med
en just då omfattande och för landets försörjning betydelsefull import av
bensindrivna traktorer från England. Dessutom är att märka att den ordinarie
bensinskatten hela tiden utgått för bensin som använts till bensindrivna
traktorer. Då på förevarande område hittills icke förekommit annat
än att tilläggsskatten borttagits, räknat från och med 1951 års ingång, föreligger
i själva verket icke någon anledning att nu upptaga till behandling
frågan om eventuell restitution av den ordinarie bensinskatten. Utskottet
bortser härvid från att sistsnäinnda skatt den 1 januari 1951 kommer att
höjas med 7 öre för liter; utskottet anser nämligen att denna höjning —
även om den betyder en ökad skillnad i driftkostnaderna för bensin- och
fotogendrivna traktorer — i allt fall innebär i huvudsak endast en anpassning
av skattens nominella belopp efter den högre allmänna prisnivå som
uppkommit efter år 1945 då den nu gällande skattesatsen fastställdes.
Vidare vill utskottet framhålla att, såvitt framgår av de för utskottet
tillgängliga siffrorna rörande antalet bensindrivna traktorer, någon minskning
av detta antal icke inträtt under tiden efter den 1 april 1948, då tillläggsskatten
på bensin med undantag för bensinen till nyssnämnda traktorer
infördes. Det synes icke vara anledning förmoda, att antalet bensindrivna
traktorer kommer att reduceras, därest — liksom hittills — den
ordinarie skatten får utgå i förevarande fall även i fortsättningen intill
dess den allmänna översynen av restitutionslagstiftningen inom en snar
framtid blivit genomförd.
Inom utskottet har gjorts gällande, att ett borttagande även av den ordinarie
skatten för bensin som användes till bensindrivna traktorer vid jordbruket
skulle få betydande återverkningar på jordbrukskalkylen i så måtto,
att jordbrukets kostnader skulle på flera punkter kunna reduceras. I anledning
härav vill utskottet framhålla, att återverkningarna på jordbrukskalkylen
i kostnadsreducerande riktning knappast kunna inträda omedelbart
vid ett totalt borttagande av bensinskatten, eftersom en mera allmän
övergång till bensindrivna traktorer icke kan ske från en dag till annan
utan kommer att taga en längre tid i anspråk. Samma synpunkt äger på
motsvarande sätt giltighet vid bedömandet om riskerna för en övergång
från bensin- till fotogendrift, därest icke det i motionen I: 458 framställda
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
23
önskemålet omedelbart tillgodoses. Även om den ordinarie bensinskatten
kvarstår efter den 31 december 1950 kommer därför icke, såvitt utskottet
kan finna, någon mera omfattande förändring i jordbrukets traktorbestånd
att inträda. Däremot skulle ett bifall till sagda motion omedelbart få det
synliga resultatet, att statsverkei för restitutionens genomförande åsamkas
en utgift av omkring 1,5 miljoner kronor för år räknat.
Slutligen kan utskottet icke bortse ifrån att ett omedelbart genomförande
av den motionsledes påyrkade rätten till restitution av den ordinarie skatten
för bensin till jordbrukets bensindrivna traktorer skulle för en viss
kategori yrkesutövare betyda ett gynnande som kan väcka berättigade erinringar
från andra yrkesutövares sida.
Med hänsyn härtill och med understrykande av att ett bifall till motionen
I: 458 skulle innebära, att riksdagen fattade beslut i en sakfråga och samtidigt
påyrkade, att en utredning skulle göras om möjligheterna att praktiskt
lösa bl. a. samma sakfråga, anser utskottet sig icke kunna nu förorda
bifall till nämnda motion.
Beträffande spörsmålet---(= utskottet s. 16 rad 5 nedifrån—s. 17
rad 24 uppifrån)--— bedrivna fisket.
Vad angår de likalydande motionerna I: 164 och II: 198 utmynna dessa
i en hemställan om utredning av frågan om utvidgad rätt till restitution av
skatt för bensin som användes inom industrien. Då utskottet, enligt
vad förut anförts, funnit sig böra tillstyrka, att en allmän översyn verkställes
av gällande bestämmelser om rätt till restitution av bensinskatt,
böra självfallet — på sätt utskottet i det föregående antytt — nu förevarande
yrkanden övervägas i samband med nämnda översyn. Yrkandena
i fråga torde få anses besvarade genom vad utskottet sålunda föreslagit.
Slutligen har — ---(— utskottet s. 17 rad 4 nedifrån—s. 18 rad 8
uppifrån)-----förevarande del.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen----(= utskottet s. 18 rad 11—rad
19 uppifrån)----andra halvåret 1950;
B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att Kungl. Maj :t måtte skyndsamt föranstalta om en
allmän översyn av bestämmelserna om rätt till restitution
av skatt å bensin som förbrukas för andra ändamål än för
trafik på allmän väg — därvid i första hand restitutionsrätten
i fråga om vid jordbruket använd bensin bör om
-
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
prövas — samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill
denna översyn kan föranleda;
C) att riksdagen måtte i anledning av de likalydande
---(= utskottet s. 18 rad 9—rad 1 nedifrån) — — -—
den 31 december 1950; samt
D) att följande motioner---(= utskottet s. 19 rad 1
—rad 11 uppifrån)----riksdagens åtgärd.
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
25
Bilaga .1.
Avskrift av statens livsmedelskommissions cirkulär nr 3406/1950
ang. bestämmelser om restitution av tilläggsskatt på bensin, som
under första halvåret 1950 använts för jordbrukets
bensindrivna traktorer.
Statens livsmedelskommission har med stöd av givet bemyndigande i cirkuläret
nr 3369 meddelat bestämmelser om restitution i viss utsträckning
av tilläggsskatt på bensin, som under tiden den 1 april—den 31 december
1949 använts för jordbruksändamål. Med stöd av riksdagens bemyndigande
har Kungl. Maj :t den 9 juni 1950 meddelat beslut rörande motsvarande
restitution för tiden den 1 januari—den 30 juni 1950. Beslutet innebär, att
restitutionen liksom tidigare skall avse allenast tilläggsskatt på bensin, som
för rena jordbruksändamål förbrukats till bensindrivna traktorer. Beslutet
innebär vidare, att den minimiförbrukning av bensin, som är förutsättning
för restitution, fortfarande skall utgöra 200 liter. I förhållande
till vad tidigare gällt innebär emellertid beslutet den ändringen, att beräknandet
av restitutionen fortsättningsvis skall ske på grundval av vissa normtal
i stället för att tidigare restitutionen i huvudsak grundats på de under
bensinransoneringen tilldelade kvantiteterna. Vidare kräves fortsättningsvis
alltid att kvitto på inköpt bensin företes av den som söker restitution.
Kungl. Maj :t har uppdragit åt livsmedelskommissionen att vidtaga erforderliga
åtgärder för restitutionens genomförande. I anledning härav har
livsmedelskommissionen meddelat följande bestämmelser.
A. Restitutionens omfattning.
1. Restitution lämnas för bensin, som under första halvåret 1950 inom
jordbruket använts till bensindrivna traktorer för något av följande ändamål
:
a) Traktordrift för vårbruk, vårplöjning, trädesbearbetning under försommaren,
konstgödselspridning och sådd.
b) Transporter inom brukningsdelen.
c) Tröskning.
d) Andra ändamål, avseende rent jordbruksarbete.
Anm. 1. Restitution lämnas för bensin, som åtgått för t. ex. hackelseskärning och
frönötning, men däremot icke för bensin, som åtgått vid gruskörning, täckdikning, skogsarbeten
och liknande.
Anm. 2. Till traktorer räknas i detta cirkulär även dragbilar (s. k. epatraktorer) men
däremot icke jeepar eller jordfräsar.
2. Restitution beviljas endast under förutsättning att sökandens sammanlagda
förbrukning av bensinbränsle för de under punkt 1 angivna ändamålen
under första halvåret 1950 uppgått till minst 200 liter.
3. Restitution utgår, därest annat ej föranledes av stadgandet i punkt 4
nedan, endast för högst de i följande uppställning för olika förbrukningsändamål
angivna kvantiteterna bensinbränsle (normtal):
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
Normer för beräknin
av restitution
a) Egentlig jordbearbetning.
Plöjningsarbete............................ 30 1 per ha
skumplöjning, sladdning och lik
-
Harvning,
nande .................................. 20 »
Bearbetning av potatis- och rotfruktsarealer . . 25 »
Trädesbearbetning under försommaren ...... 25 »
Konstgödselspridning .................... 5 »
Sådd .................................... 5 »
Sättning av potatis och rotfrukter .......... 10 »
Skörd av alla slag ........................ 10 >
Oavsett hur
många bearbetningar
som skett
b) Transporter inom brukningsdelen.
Normen beräknas såsom en procentuell de! av den inom jordbruket förekommande
bensinförbrukningen för traktordrift, varvid procenttalet sättes
för Norrland till högst 30 procent och för landet i övrigt till högst 20 procent
av den bensinmängd, som förbrukats till de under a) angivna restitutionsberättigande
ändamålen och för vilken restitution utgår.
c) Tröskning.
Tröskning 0,5 liter per utvunnet dt kärna.
d) Övriga ändamål.
För andra ändamål fastställes restitutionen i varje särskilt fall av livsmedelskommissionen
på förslag av länsstyrelsen. En förteckning med
exempel på ändamål, vilka — i den mån bensindriven traktor använts —
böra berättiga till restitution, följer nedan:
bepudring
gröpning
Kackning
halmpressning
hissar
höpressning
ogräshackning inom jordbruket
ogrässprutning
transportfläktar.
Anm. Gödselkörning ingår i transporter; rotfruktshackning, stubbearbetning och vältning
ingår i harvning m. <m.
4. De i punkt 3 angivna normerna skola vara grundläggande för restitutionen.
Därest särskilda förhållanden föreligga, som medföra en påtagligt
större förbrukning av bensin för restitutionsberättigande ändamål än normerna
angiva, må i det enskilda fallet intill 20 procents förhöjning av underlaget
för restitutionens beräknande föreslås av länsstyrelsen; dock ej för
transporter inom brukningsdelen.
5. Restitution för maskinhållare utgår, där beräkningar enligt punkt 3
icke kunna verkställas, enligt följande grunder:
Maskinhållare skall uppgiva det antal timmar traktorn använts för egentligt
jordbruksändamål, varvid vederbörande jordbrukare på särskild blankett
skall bestyrka, att timantalet är riktigt. Restitutionen beräknas efter en
antagen förbrukning av 4 liter per timme.
6. Inköpen skola styrkas med verifikationer.
7. Restitution utbetalas med 27 öre per liter bensin.
Anm. I förevarande sammanhang antages lättbentyl alltid innehålla 75 procent bensin.
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
27
B. Ansökan om restitution.
8. Ansökan om restitution skall göras på blankett enligt formulär A 168.
Ansökan skall i två exemplar insändas till vederbörande länsstyrelse. Vid
ansökan skola fogas de avräkningsnotor och andra verifikationer, som sökanden
önskar åberopa till stöd för bensininköp under första halvåret 1950.
9. Blanketter till ansökan enligt formulär A 168 komma att av länsstyrelserna
utsändas till de personer, som kunna antagas vara berättigade till
restitution. Om någon, som anser sig berättigad till nämnda förmån, icke
erhåller ansökningsblankett, kan han rekvirera sådan hos länsstyrelsen.
C. Behandling av restitutionsansökningar.
10. Länsstyrelsen skall granska inkomna restitutionsansökningar och på
ansökningsblanketten anteckna den kvantitet bensinbränsle, som länsstyrelsen
förmenar bör läggas till grund för beräknande av restitution av tillläggsskatt
för sökanden.
11. Sedan de i punkt 10 angivna åtgärderna vidtagits, skall länsstyrelsen
insända ansökningshandlingarna till statens jordbruksnämnd, som prövar
och avgör ärendena.
12. Restitution utbetalas av nämnden direkt till sökande.
Stockholm den 16 juni 1950.
Statens livsmedelskommission
J. DANIEL SVENSON
Sven Palini
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
Bilaga B.
PM
rörande arbetet med utbetalande av restitution för skatt å bensin
till jordbrukets traktorer.
Restitution har hittills utbetalats för tre perioder, nämligen 1/4—31/12
1948, 1/1—31/12 1949 och 1/1—30/6 1950. Först under andra perioden tog
verksamheten en mera betydande omfattning, och det är på erfarenheterna
t rån nämnda år förevarande promemoria i första hand bygger.
Verkan av systemet.
Restitutionssystemet under 1949 torde i stort ha fungerat tillfredsställande.
Ett fåtal jordbrukare ha beklagat sig över att restitutionen utbetalats för
sent och i några undantagsfall har man kritiserat att tilldelning icke lämnades
för vissa ändamål, såsom t. ex. traktordrift på landsväg utanför brukningsdelen
eller drift av hjälpmotor till skördetröska. Tiden för restitutionens
utbetalande måste ju dragas ut över en relativt lång period, då personalen
måste beräknas för ett kontinuerligt arbete. De sista jordbrukarna
fingo sålunda icke sin restitution för 1949 förrän i början på augusti 1950.
(De första ansökningarna behandlades i början på april.) Beträffande ändamålen
har statens jordbruksnämnd kunnat hänvisa de klagande till av
Kungl. Maj:t och Riksdagen fastställda regler, vilkas tillämpning med några
få, mindre betydelsefulla undantag icke vållat några svårigheter.
För 1950, då restitutionen bygger på deklarationer från jordbrukarna rörande
traktoranvändningen, ha vissa smärre svårigheter uppstått, främst
sammanhängande med att traktorerna användas — förutom, och till långt
övervägande delen till vissa standardarbeten (jordbearbetning, transporter
inom brukningsdelen, plöjning) — även till diverse ändamål av mycket
oenhetlig karaktär. För dessa arbeten hade några normer ej fastställts i
förväg, men söker man nu på grund av erfarenheterna från 1950 att så småningom
komma fram till lämpliga regler. Som exempel på dylika oenhetliga
ändamål må nämnas bepudring, frönötning, gröpning, drift av hissar
och halmpressning, för vilka ändamål traktorer undantagsvis tagas i anspråk.
Erfarenheterna rörande kontrollen göra troligt att några större anmärkningar
icke kunna riktas. Arealen samt innehav av traktorer och hästar ha
kunnat kontrolleras mot tidigare uppgifter hos kristidsstyrelserna. Arealanvändningen
följer i stort vissa allmänna regler och medgiver härigenom
en kontroll, och inköpens verifierande av säljarna ha icke givit anledning
till antaganden att andra än verkligen inköpta kvantiteter bensin blivit
restituerade. Den farligaste felkällan, att jordbrukare anmäla bensin förbrukad
i bil för restitution, kan naturligtvis i vissa fall ha spelat en roll,
men betydelsen härav torde ha begränsats genom normtalens maximering
av restitutionsbeloppen.
Det bör antecknas, att då ett nytt system tillämpats för 1950 har antalet
till jordbrukarna för komplettering återremitterade ansökningar varit något
större än under tidigare år.
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
29
Normtal.
I fråga om normtalen är att märka dels att dessa äro desamma för hela
riket, dels att länsstyrelserna medgivits rätt att föreslå höjningar intill
20 %. Denna rätt har dock nästan undantagslöst icke utnyttjats av länsstyrelserna,
vilka synas vara av den uppfattningen, att det ur rättvisesynpunkt
är omöjligt att differentiera normtalen för de olika gårdarna inom
länen. Då bestämmelsen finnes utgör den dock en säkerhetsventil, därest
viss jordbrukare skulle bedömas skäligen kunna anses förbruka större kvantiteter
än vad normtalen angiva.
Normtalen ha beräknats utifrån erfarenheterna från tilldelningarna av
bensin under och efter kriget och ha i stort satts något lägre än dessa. Som
exempel må nämnas att tilldelningen till plöjning under bensinransoneringstiden
utgjorde 36 liter per ha men att normtalet för restitutionens beräknande
nedskrivits till 30 liter per ha. Om erfarenheten skulle visa att
ett normtal är illa avvägt kan givetvis i fortsättningen justering ske. Uppmärksamheten
är riktad härpå.
Kostnaderna.
Då ärendena för första halvåret 1950 icke slutbehandlats ha kostnadskalkylerna
baserats på förhållandena under 1949. Man har härvid framräknat
följande arbetskostnader
för centralmyndigheten
för länsorganen .....
....... 13 900 kr.
....... 28 000 »
Summa 41 900 kr.
För 1949 behandlades cirka..........................7 500 ansökningar
Kostnad per ansökan cirka................................. 5:50 kr.
Till dessa arbetskostnader komma kostnader för expenser, tryckning
m. in. uppskattade till .............................. 2 000 »
Arbetet med restitutionen har haft följande omfattning.
Antal liter för vilka skatt restituerats 1949...............
utbetald restitution .................................
vilket i genomsnitt per ansökan utgör .................
5 955 840 1.
1 608 077 kr.,
215 kr.
Bland restitutionstraktorerna ingå s. k. epatraktorer med ett betydande
antal — kanske 40 % (siffran icke statistiskt fastställd). Dessa epatraktorer,
som främst användas vid små brukningsdelar, ha i förhållande till
de egentliga bensintraktorerna erhållit en liten restitution per traktor varför
spridningen omkring medeltalet är stor.
I procent av det utbetalade beloppet utgöra kostnaderna för arbetslöner
...................................................... 2,61 %
för expenser, tryckning in. in................................... Q’12 /o
2,73 %.
Systemets fortsatta användbarhet.
Därest eu bestående restitution av bensinskatten skulle genomföras, kommer
detta sannolikt att medföra en omfattande övergång från fotogendrift
till bensindrift. Hur snabbt denna kommer att genomföras är svårt att säga;
detta kommer sannolikt att bero på den propaganda som kan komma att
bedrivas för överföringen samt de tekniska resurser som förefinnas i de
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
olika orterna att vidtaga erforderliga omändringsarbeten. Tiden för övergången
synes dock kunna räknas i år.
Ett restitutionssystem enligt nuvarande förfarande torde för framtiden
ha samma möjligheter till kontroll som det har för dagen. Kontrollen torde
aven kunna skärpas allteftersom uppgifter rörande de enskilda jordbrukarnas
användning av traktorer samlas hos myndigheterna för att fortsättningsvis
kunna användas som jämförelsematerial. Allteftersom nya erfarenheter
vinnas synes systemet också kunna förbättras i olika avseenden.
I fråga om kostnaderna torde man icke behöva räkna med full proportionalitet
mot antalet ansökningar, beroende på möjligheterna att rationalisera
vid större antal ävenså därpå, att vissa kostnader av engångsnatur
i samband med arbetets igångsättande fortsättningsvis bortfalla. Vidare är
att märka, att vid en mera allmän övergång tiirbensindrift antalet liter,
som bli restituerade för varje jordbrukare, i genomsnitt säkerligen kommer
att stiga, då fotogentraktorerna antagligen i stort användas vid större brukningsenheter.
Kostnaderna i % av restituerade belopp komma därför sannolikt
att sjunka.
Stockholm den 23 november 1950.
SVEN PALMI.
508146. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1950:420 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med hemställan om bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna om restitution i vissa fall av til s. 15 i texten