Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om tillfälligt upphävande av skatten å motorsprit, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
1950-11-30 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1950:67, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om tillfälligt upphävande av skatten å motorsprit, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 07.
1
Nr 6?.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om tillfälligt
upphävande av skatten å motorsprit, m. m., jämte i
ämnet väckta motioner.
I en den 10 november 1950 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 261, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om tillfälligt upphävande av skatten å motorsprit; samt
2) förordning angående upphävande av förordningen den 26 juni 1948 (nr
369) om tilläggsskatt å motorsprit.
Propositionen innehåller i huvudsak följande. Enligt gällande bestämmelser
uppgår den sammanlagda skatten å motorsprit till 15 öre för liter. Därav
utgör 6 öre skatt enligt förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild
skatt å bensin och motorsprit samt 9 öre tilläggsskatt enligt förordningen
den 26 juni 1948 (nr 369). I propositionen föreslås, att tilläggsskatt å motorsprit
icke skall uttagas efter utgången av december 1950 och att den enligt
1929 års förordning utgående skatten å motorsprit skall sättas ur kraft under
tiden den 1 januari 1951—den 30 juni 1952.
De ovannämnda under 1) och 2) upptagna författningsförslagen äro av
följande lydelse:
1) Förslag
till
förordning om tillfälligt upphävande av skatten å motorsprit.
Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 3 maj 1929 (nr 62)
om särskild skatt å bensin och motorsprit* 1 stadgas angående skatt å motorsprit
icke skall äga tillämpning under tiden från och med den 1 januari 1951
till och med den 30 juni 1952; dock att vad i förordningen stadgas skall
äga tillämpning även efter den 31 december 1950 såvitt fråga är om motorsprit,
för vilken skatteplikt inträtt före utgången av år 1950.
1 Senaste lydelse av 1929 års förordning se 1948:368 (omtryckt) och 1950:414.
1 Uihatuj till riksdagens prululcult 1''JäO. 7 samt. AV 67.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 67.
2) Förslag
till
förordning angående upphävande av förordningen den 26 juni 1948
(nr 369) om tilläggsskatt å motorsprit.
Härigenom förordnas, att förordningen den 26 juni 1948 om tilläggsskatt
å motorsprit skall upphöra att gälla med utgången av år 1950; dock att vad
i nämnda förordning stadgas alltjämt skall äga tillämpning i fråga om motorsprit,
för vilken skattepliki inträtt före sistnämnda tidpunkt.
Till utskottets behandling ha överlämnats de i anledning av propositionen
väckta likalydande motionerna I: 541 av herrar Petrén och De Geer samt
II: 646 av herrar Sjölin och Åqvist, vari hemställts, »att riksdagen beslutar
hos Kungl. Maj :t hemställa om att åtgärder snarast vidtagas i syfte att avveckla
stödåtgärderna för motorsprit».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen 1:541.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.
Enligt 1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin
och motorsprit skall för motorsprit erläggas särskild skatt av sex öre
för liter. Bestämmelserna rörande särskild skatt å motorsprit trädde i kraft
först den 1 juli 1948.
Vidare stadgas i förordningen den 26 juni 1948 (nr 369) om tilläggsskatt
å motorsprit — vilken förordning trädde i kraft den 1 juli 1948 — att för
motorsprit skall till staten erläggas tilläggsskatt med 9 öre för liter.
I enlighet härmed har den sammanlagda beskattningen av motorsprit från
och med den 1 juli 1948 utgjort (6 + 9 =) 15 öre för liter.
Beträffande statsmakternas tidigare behandling av frågan om beskattning
av motorsprit må nämnas, att en sådan beskattning ursprungligen beslöts
vid 1924 års riksdag. Sålunda stadgades i förordningen den 23 maj 1924
(nr 126) om särskild skatt å bensin och motorsprit bl. a. att för motorsprit
— varmed förstodes sådan sprit som enligt gällande förordning angående
handel med skattefri sprit vore alt anse såsom motorsprit — skulle
erläggas särskild skatt av 5 öre för liter. 1924 års förordning, som i denna
del skulle träda i kraft den 1 juli 1929, ersattes från och med sistnämnda
dag med förordningen den 3 maj 1929 (nr 62), däri skatten å motorsprit
bestämdes till 6 öre för liter. Enligt ikraftträdandebestämmelserna skulle
1929 års förordning i vad den avsåge motorsprit träda i kraft den 1 juli
3
Bevillningsutskottets betänkande nr C>7.
1933, dock att skatten skulle under tiden den 1 juli 1933 — den 30 juni
1934 utgå med 3 öre för liter.
Emellertid beslöts sedermera vid upprepade tillfällen, att skattens ikraftträdande
skulle uppskjutas; det senaste uppskovet beslöts vid 1947 års
riksdag och gällde för tiden till den 1 juli 1948. Beträffande de närmare
motiven till dessa uppskov torde få hänvisas bl. a. till propositionerna 1937:
113, 1940:135, 1941:230, 1946: 42 och 1947:65.
Då beskattningen av motorsprit — med tillhopa 15 öre för liter — sattes
i kraft den 1 juli 1948 motiverades detta med att beskattningen av bensin
från och med den 1 april samma år höjts med 27 öre för liter eller från 18
öre till 45 öre för liter (se propositionen 1948: 277).
Såsom framgår av propositionen den 31 mars 1950 (nr 237) med förslag
till bl. a. förordning angående ändrad lydelse av 1 § i 1929 års förordning
framlades för 1950 års riksdag förslag om sänkning — från och med den 1
januari 1951 -— av beskattningen å bensin med 20 öre för liter eller alltså från
45 till 25 öre för liter. Propositionen hänvisades till bevillningsutskottet, som
i sitt betänkande den 4 maj 1950 (nr 51) tillstyrkte ifrågavarande förslag.
Bevillningsutskottets betänkande godkändes av riksdagen (skrivelse nr 264)
och författning i ämnet utfärdades den 2 juni 1950 (nr 414).
I bevillningsutskottets nyssnämnda betänkande nr 51 hade utskottet jämväl
berört frågan om beskattningen av motorsprit. Sålunda återgavs i betänkandet
bl. a. en inom kontrollstyrelsen upprättad, den 26 april 1950 dagtecknad
promemoria, vari ifrågasatts, huruvida icke beskattningen av motorsprit
borde upphävas i samband med sänkningen av bensinskatten.
För egen del yttrade bevillningsutskottet att den föreliggande utredningen
icke lämnade tillräckligt underlag för bedömande av frågan om eller i vad
mån en ändring i detta sammanhang borde ske beträffande motorspritbeskattningen.
Då enligt utskottets förslag sänkningen av bensinbeskattningen
skulle träda i kraft först den 1 januari 1951, vore det icke nödvändigt att
omedelbart taga ställning till frågan om motorspritbeskattningen. Enligt utskottets
mening kunde med sistnämnda frågas avgörande anstå antingen till
1950 års riksdags höstsession eller till 1951 års riksdag. Någon särskild framställning
till Kungl. Maj:t rörande eventuella ändringar i beskattningen
av motorsprit syntes icke erforderlig.
I en vid utskottets betänkande fogad reservation (av herrar Gustaf Elofsson
in. fl.) anfördes, att tilläggsskatten å 9 öre per liter för motorsprit borde
borttagas från och med den 1 juli 1950, därvid tillika förutsattes att Kungl.
Maj:t skulle finna lämpligt att snarast låta utreda frågan om motorspritens
beskattning.
Vad utskottets majoritet i förevarande hänseende uttalade godkändes av
riksdagen (förenämnda skrivelse nr 264).
Genom beslut den 16 juni 1950 anbefallde Kungl. Maj:t kontrollslyrelsen
att skyndsamt verkställa utredning angående de följder med avseende å
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 67.
möjligheterna att vinna avsättning för motorsprit, som sänkningen av bensinbeskattningen
från och med den 1 januari 1951 kunde komma att medföra,
ävensom att till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.
Med skrivelse till Kungl. Maj :t den 4 november 1950 har kontrollstyrelsen
överlämnat en inom styrelsen upprättad promemoria angående skatten
på motorsprit. Vid skrivelsen ha därjämte fogats dels en sammanställning
angående vissa regleringsåtgärder beträffande sulfitspriten, dels ock en
i promemorian åberopad, den 17 oktober 1950 dagtecknad skrivelse från
Aktiebolaget Vin- & spritcentralen angående avsättningsmöjligheterna för
motorsprit.
Rörande innehållet i kontrollstyrelsens promemoria ävensom i berörda
skrivelse från Aktiebolaget Vin- & spritcentralen tillåter sig utskottet hänvisa
till propositionen (s. 6—10).
Ovannämnda sammanställning angående vissa regleringsåtgärder beträffande
sulfitspriten har såsom Bihang fogats vid propositionen (s. 13—15).
Departementschefen har till stöd för de i propositionen framlagda förslagen
anfört följande:
»Såsom framgår av den föregående redogörelsen kommer skatten å bensin
att den 1 januari 1951 nedsättas från 45 till 25 öre för liter. Bensinpriset
vid försäljning till konsument reduceras i motsvarande mån.
För motorsprit uttages för närvarande — från och med den 1 juli 1948 —
skatt med tillhopa 15 öre för liter, därav 6 öre enligt 1929 års förordning om
särskild skatt å bensin och motorsprit samt 9 öre enligt förordningen
den 26 juni 1948 (nr 369) om tilläggsskatt å motorsprit. Då beskattningen
av motorsprit sattes i kraft den 1 juli 1948 framhölls, att denna
beskattning borde avvägas så, att försäljningspriset på motorsprit komme
att i stort sett motsvara försäljningspriset på bensin. Genom sänkningen
av bensinbeskattningen den 1 januari 1951 kommer avvägningen
mellan försäljningspriserna på motorsprit och bensin att avsevärt rubbas,
och anledning föreligger därför att nu upptaga frågan om beskattningen av
motorsprit till omprövning.
Från statsmakternas sida kunna olika synpunkter läggas på frågan om
prissättningen å motorsprit. Sålunda må å ena sidan erinras om att riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap uttalat, att några stödåtgärder
för produktionen av motorsprit icke synts behövliga ur beredskapssynpunkt.
Å andra sidan föreligga för närvarande mellan Aktiebolaget Vin- & spritcentralen
och de under krisåren nytillkomna spritfabrikerna särskilda avtal
innefattande avsättningsgaranti från spritcentralens sida, vilka avtal tillkommit
under statsmakternas medverkan. Dessa avtal, som ingåtts under
början av 1940-talet, avse produktionen av sulfitsprit under en tid av 10 år1
och äro icke uppsägbara. Med hänsyn till dessa avtal är det tydligt, att statsmakterna
böra medverka till en sådan prissättning på motorsprit att de av
Bevillningsutskottets betänkande nr 67. 5
avsättningsgarantien omfattade kvantiteterna kunna försäljas på öppna
marknaden.
Beträffande de åtgärder som i nuvarande läge böra vidtagas i fråga om
motorspriten har kontrollstyrelsen i sin förut omnämnda promemoria tillstyrkt,
att beskattningen av motorsprit åtminstone för tillfället sättes ur
kraft. Därigenom skulle skillnaden i försäljningspris å bensin respektive å
motorsprit till största delen utjämnas. Mot detta förslag har jag icke något
att erinra. Jag tillstyrker alltså, att tilläggsskatt å motorsprit icke skall
uttagas efter utgången av december 1950 och att den enligt 1929 års förordning
utgående skatten å motorsprit, 6 öre för liter, sättes ur kraft under
tiden den 1 januari 1951—den 30 juni 1952.
I den av kontrollstyrelsen avgivna promemorian har framhållits, att även
om skatten på motorsprit slopades och viss reducering av omkostnadstillläggen
skedde, skulle spritcentralens försäljningspris på motorsprit efter
1951 års ingång komma att överstiga oljebolagens beräknade anskaffningskostnader
för bensin med något över 2 öre för liter.
Enligt vad i promemorian uttalats vore det önskvärt att lösa avsättningssvårigheterna
för motorspriten på annat sätt än genom att återgå till tvångsinblandningsförfarandet;
ett dylikt förfarande skulle nämligen medföra vissa
olägenheter i praktiken och skapa tendenser till mera stadigvarande skydd
för avsättning av en vara, som vore kostsam för det allmänna, utan att medföra
mot kostnaderna svarande fördelar.
I promemorian har vidare anförts, att skillnaden i pris å bensin och å motorsprit
skulle kunna utjämnas på så sätt, att spritcentralen redan från och
med den 1 januari 1951 beaktade den sänkning av priset på motorsprit, som
beräknades inträda åren 1951—1952 i samband med att kostnaderna för
amortering och ränta för de under krisåren nytillkomna spritfabrikerna
bortfölle och de högre priserna på motorsprit från dessa fabriker av denna
anledning reducerades. Spritcentralen skulle sålunda efter utgången av år
1950 vid försäljning av motorsprit till oljebolagen — som förklarat sig villiga
att fortsättningsvis köpa motorsprit till ett pris, som med 3 öre för liter
understiger inköpskostnaden för bensin — tillämpa ett pris som till en början
vore cirka 2 öre lägre än vad spritcentralens inköpspris bort föranleda.
Den förlust som genom nämnda prissättning beräknas uppkomma för spritcentralen
•— av kontrollstyrelsen angiven till cirka 0,7 miljon kronor —
skulle därefter utjämnas genom att spritcentralen under erforderlig tid efter
bortfallet av ränte- och amorteringskostnaderna för de nya fabrikerna tilllämpade
ett något högre pris å motorspriten än som eljest varit motiverat.
Den sålunda ifrågasatta lösningen har framkommit såsom resultat av
förhandlingar mellan kontrollstyrclsen och spritcentralen samt representanter
för sprittillverkarna och oljebolagen. Vid ståndpunkttagande till förslaget
bör beaktas, å ena sidan, att förslaget innebär endast en tillfällig jämkning
på ett begränsat område i den prissättningspolitik, som det åligger spritcentralen
alt föra, och, å andra sidan, att om förslaget avböjes man torde
vara nödsakad att återgå till det tidigare tvångsinblandningsförfarandet. Då
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 67.
jag för min del icke vill tillstyrka en dylik återgång, förordar jag att — under
förutsättning att riksdagen icke har något att erinra däremot — prisskillnaden
mellan motorsprit och bensin tills vidare utjämnas enligt de av kontrollstyrelsen
föreslagna linjerna. Jag vill därvid understryka att, om utvecklingen
skulle därtill föranleda, det föreslagna förfarandet när som helst
kan avbrytas.»
I de föreliggande motionerna har framhållits i huvudsak följande. Avtalen
mellan Vin- & spritcentralen och tillverkarna av motorsprit hade närmast
tillkommit med hänsyn till under krigsåren rådande försörjningssvårigheter
med motorbränsle. Emellertid torde enligt riksnämndens för ekonomisk
försvarsberedskap skrivelse av den 24 september 1947 några stödåtgärder
ur beredskapssynpunkt ej längre vara behövliga. Ur ekonomiska synpunkter
vore vidare en användning av sulfitsprit som motorbränsle ej motiverad.
Importpriset för bensin, som hade motsvarande användning, vore för närvarande
ca 15 öre per liter. Motorspriten betingade däremot en kostnad av
ca 43 öre per liter, vartill komme en extra kostnad av 3 öre per liter för
att utföra den inblandning med bensin, som behövdes för att få ett användbart
bränsle. Merkostnaden för motorspriten jämfört med bensin utgjorde
sålunda ca 31 öre per liter. Ur valutasynpunkt gåve användning av motorsprit
som ersättning för bensin knappast någon fördel. Tillverkningen av
motorsprit vore nämligen bränslekrävande. Som regel användes importerat
bränsle i form av olja eller kol och till en sådan myckenhet, att importkostnaden
härför vore lika stor som kostnaden för en jämfört med den
framställda kvantiteten motorsprit ekvivalent mängd bensin. Ur statsfinansiell
synpunkt vore vidare skäl att beakta, att skatten på bensin för närvarande
vore 45 öre per liter och för motorsprit 15 öre per liter. Innebörden
av dessa förhållanden kunde lämpligen belysas med senaste budgetår som
exempel. Enligt propositionen vore förbrukningen av motorsprit för budgetåret
1949/50 beräknad till ca 36 000 nr. Detta gåve en merkostnad för folkhushållet
av 0,3i X 36 000 000 = 11,2 milj. kronor jämfört med om i stället
bensin använts. Ur statsfinansiell synpunkt vore innebörden, att statskassan
gått miste om 0,30 X 36 000 000 = 10,8 milj. kronor skattemedel. Förhållandet
kunde också uttryckas så att i stället för att för 5,4 milj. kronor
importera bensin hade importerats för 5,4 milj. kronor olja eller kol och
framställts motorsprit med en ytterligare kostnad härutöver av 11,2 milj.
kronor, varvid samtidigt en för annan produktion nödvändig och efterfrågad
arbetskraft bundits. Det borde vara uppenbart, att nu rådande förhållande
ej längre finge bestå utan mycket bärande skäl. Användningen av
sulfitsprit som motorbränsle borde avvecklas så snabbt som möjligt. Departementschefens
förslag till skattebefrielse innebure emellertid tvärtom
ett fortsatt skyddande av avsättningen för sulfitsprit som motorbränsle. Det
skäl som åberopats vore de tioåriga garantiavtal Vin- & spritcentralen med
statsmakternas medverkan slutit med vissa fabriker. Anmärkningsvärt vore
emellertid, att avsättningen av sulfitsprit som motorbränsle lagts på betydligt
större kvantiteter än vad som motsvarade produktionen vid dessa
Bevillningsutskottets betänkande nr 67. 7
fabriker, med vilka avtal träffats. Enligt uppgifter, lämnade i 194(5 års
spritutredningsbetänkande, vore de garanterade leveranssiffrorna 1 juli
1948—i oktober 1950 25 000 in5 per år och 1 oktober 1950—1 januari 1952
22 000 per år. Vin- & spritcentralens upphandling för avsättning som motorsprit
överstege emellertid vissa år betydligt denna kvantitet. Sålunda avsattes
för motorbränsle år 1949 34 000 in3 sulfilsprit, under budgetåret
1949/50 ca 36 000 m3 och för innevarande år beräknades också kvantiteten
betydligt högre än enligt avtalen garanterade 22 000 in3. Den primära åtgärden
borde varit att hålla ned kvantiteten och med fabrikanterna ordna
sådana överenskommelser att icke någon upphandling alls behövde förekomma
för avsättning som motorsprit. Detta kunde tänkas ske på olika
sätt. Den oamorterade resten av anläggningskapitalet vid de fabriker, varmed
avtal träffats, hade den 1 oktober 1948 beräknats till 6 milj. kronor
och vore för närvarande avsevärt lägre. Förhandlingar om en omedelbar
avveckling av garantiavtalen vore en möjlighet. En annan väg kunde vara
att söka åstadkomma en avsättning av sulfitsprit på exportmarknaden som
ersättning för den inhemska konsumtionen av motorsprit. Förutsättningar
borde finnas att på ett eller annat sätt till en kostnad, som endast utgjorde
en bråkdel av de årliga utgifter folkhushållet nu åsamkades och den förlust
statskassan gjorde genom användning av sulfitsprit, få en ändring till stånd.
Då någon sådan överenskommelse ej träffats och det ej heller enligt propositionen
framginge att några åtgärder i sådan riktning förbereddes, torde
med hänsyn till den korta tid som nu återstode till årsskiftet intet annat
vara möjligt än att biträda departementschefens förslag om skattebefrielse
för motorsprit från årsskiftet. Denna skattebefrielse måste emellertid betraktas
som en provisorisk åtgärd i avvaktan på att åtgärder vidtoges för
avveckling av motorspritens subventionering.
Utskottet har under hand från Aktiebolaget Vin- & spritcentralen inhämtat
uppgifter rörande antalet sulfitspritfabriker i landet. Av de erhållna
uppgifterna framgår, att totala antalet sådana fabriker för närvarande uppgår
till 32 stycken, därav 19 äldre, i sin helhet amorterade. Av de återstående
13 fabrikerna komma 12 att vara amorterade före utgången av år 1952.
En fabrik är slutamorterad först under förra delen av år 1954.
Utskottet. 1 den föreliggande propositionen har föreslagits, att tilläggsskatten
å motorsprit, 9 öre för liter, icke skall uttagas efter utgången av december
1950 och att den enligt 1929 års förordning utgående skatten å motorsprit,
6 öre för liter, skall sättas ur kraft under tiden den 1 januari 1951—
den 30 juni 1952. Ett bifall till propositionen skulle sålunda innebära, att
motorspriten tills vidare skulle bliva skattefri.
I propositionen har framhållits att då beskattningen av motorsprit sattes
i kraft den 1 juli 1948 — tidigare hade ingen skatt uttagits — detta motiverades
med att beskattningen av bensin från och med den 1 april samma år
böjts med 27 öre för liter eller från 18 öre till 45 öre för liter. Genom den
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 67.
av innevarande års riksdag beslutade sänkningen av bensinbeskaltningen
Iran 45 öre till 25 öre för liter komme avvägningen mellan försäljningspriserna
på motorsprit och bensin att avsevärt rubbas, och anledning förelåge
därför att nu upptaga frågan om beskattningen av motorsprit till omprövning.
I fråga om prissättningen å motorsprit erinras i propositionen om de särskilda
avtal, som för närvarande föreligga mellan Aktiebolaget Vin & spritcentralen
och de under krisåren nytillkomna spritfabrikerna. Med hänsyn
till dessa avtal, vilka innefatta avsättningsgaranti från spritcentralens sida
och vilka avtal icke äro uppsägbara, vore det tydligt, att statsmakterna borde
medverka till en sådan prissättning på motorsprit att de av avsättningsgarantien
omfattade kvantiteterna kunde försäljas på öppna marknaden.
I det läge, som sålunda uppkommit, har departementschefen ansett sig
böra tillstyrka, att beskattningen av motorsprit åtminstone för tillfället sättes
ur kraft. Därigenom skulle skillnaden i försäljningspris å bensin respektive
å motorsprit till största delen utjämnas.
Den kvarstående prisskillnaden, i propositionen beräknad till något över
2 öre för liter, föreslås skola utjämnas på så sätt, att spritcentralen redan
från och med den 1 januari 1951 beaktade den sänkning av priset på motorsprit,
som beräknades inträda åren 1951—1952 i samband med att kostnaderna
för amortering och ränta för de under krisåren nytillkomna spritfabrikerna
bortfölle och de högre priserna på motorsprit från dessa fabriker av
denna anledning reducerades. Den förlust som genom nämnda prissättning
beräknades uppkomma för spritcentralen — av kontrollstyrelsen angiven
till cirka 0,7 miljoner kronor -— skulle därefter utjämnas genom att spritcentralen
under erforderlig tid efter bortfallet av ränte- och amorteringskostnaderna
för de nya fabrikerna tillämpade ett något högre pris å motorspriten
än som eljest varit motiverat. Kontrollstyrelsen har understrukit,
att anordningen borde betraktas som en övergångsanordning, som vore att se
mot bakgrunden av den slutliga avvecklingen av de statliga garantierna.
I de föreliggade motionerna har hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj :t begära att åtgärder snarast vidtoges i syfte att avveckla stödåtgärderna
för motorsprit. Som motivering härför har i motionerna framhållits bland
annat, att användningen av sulfitsprit som motorbränsle borde avvecklas
så snabbt som möjligt. Departementschefens förslag till skattebefrielse innebure,
enligt motionärernas mening, tvärtom ett fortsatt skyddande av avsättningen
för sulfitsprit som motorbränsle. Den primära uppgiften borde
varit att hålla ned kvantiteten och med fabrikanterna ordna sådana överenskommelser
att icke någon upphandling behövde förekomma för avsättning
till motorsprit. Då någon sådan överenskommelse icke träffats torde emellertid
med hänsyn till den korta tid som nu återstode till årsskiftet intet annat
vara möjligt än alt biträda det i propositionen framlagda förslaget om
skattebefrielse. Denna skattebefrielse måste emellertid, framhålles i motionerna,
betraktas som en provisorisk åtgärd i avvaktan på att åtgärder vidtoges
för avveckling av motorspritens subventionering.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr til. It
För egen del vill utskottet uttala, att utskottet anser sig böra tillstyrka
ett tillfälligt borttagande av skatten å motorsprit från och med den 1 januari
1951. Skulle skatten å motorsprit bibehållas efter nämnda dag, vid vilken tidpunkt
den beslutade sänkningen av bensinskatten träder i kraft, komme
uppenbarligen motorspriten i ett ohållbart konkurrensläge i förhållande till
bensinen. Såsom framgår av den här ovan lämnade redogörelsen ha icke heller
motionärerna — i det läge som nu föreligger — velat motsätta sig skattens
borttagande. Utskottet tillstyrker sålunda de i propositionen framlagda
författningsförslagen. Under sådana förhållanden anser sig utskottet jämväl
böra förorda, att den kvarstående prisskillnaden mellan bensin och motorsprit,
beräknad till ca 2 öre, tills vidare utjämnas på det i propositionen
föreslagna sättet.
Med hänsyn till vad motionärerna uttalat därom att skattebefrielsen måste
betraktas som en provisorisk anordning i avvaktan på att åtgärder vidtoges
för avveckling av motorspritens subventionering, må påpekas, att ett bifall
till propositionen, såvitt angår den enligt 1929 års förordning utgående skatten
å motorsprit, allenast innebär ett tillfälligt upphävande av denna skatt
under tiden från och med den 1 januari 1951 till och med den 30 juni 1952.
Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj :t även utan särskild framställning från
riksdagens sida ägnar frågan om motorspritens beskattning och därmed
sammanhängande spörsmål fortsatt prövning. Skulle det därvid visa sig att
en snabbare avveckling av avsättningsgarantierna med de nya fabrikerna
är önskvärd för vinnande av en rationell lösning av motorspritens avsältningsproblem
och i samband därmed minskade kostnader för folkhushållet,
utgår utskottet ifrån, att Kungl. Maj :t undersöker möjligheterna av att
få till stånd en överenskommelse med de därav berörda fabrikerna. Med det
nu anförda anser sig utskottet ha besvarat motionerna 1: 541 och II: 646.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 261, antaga de vid propositionen fogade
förslagen till
1) förordning om tillfälligt upphävande av skatten å motorsprit;
och
2) förordning angående upphävande av förordningen den
26 juni 1948 (nr 369) om tilläggsskatt å motorsprit; samt
B) att de likalydande motionerna 1:541 av herrar Petrén
och De Geer samt II: 646 av herrar Sjölin och Åqvist måtte,
i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet
härovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 30 november 1950.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
2 I) ihan g till riksdagens protokoll 1900. 7 sand. Nr 07.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 67.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Velander, Heiiman, Niklasson, Wehtje,
Falk, Ramberg, Petrén, Einar Eriksson och Damström samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby, Sundström,
Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn, Sjölin, Ohlsson i Kastlösa,
Vigelsbo, Kärrlander och Åqvist.
Reservation
av herrar Petrén, Kristensson i Osby, Sjölin och Åqvist.
608161. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1950:419 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om tillfälligt upphävande av skatten å motorsprit, m. m. a1 i texten