Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ytterligare uppskov med allmän fastighetstaxering.

1950-02-02 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1950:9, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ytterligare uppskov med allmän fastighetstaxering.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9.

5

Nr 9.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning om ytterligare

uppskov med allmän fastighetstaxering.

I en den 4 januari 1950 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 24, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om ytterligare uppskov med allmän fastighetstaxering.

Härigenom förordnas, att den allmänna fastighetstaxering, som jämlikt

förordningen den 1 april 1949 (nr 131) om uppskov med allmän fastighetstaxering

skall verkställas år 1951, i stället skall äga rum år 1952.

Av statsrådsprotokollet inhämtas följande.

Enligt förordningen den 13 februari 1948 (nr 48) angående de tider, då

allmän fastighetstaxering skall äga rum, samt 2 § 1 mom. taxeringsförordningen

skulle allmän fastighetstaxering verkställas år 1950. Genom förordningen

den 1 april 1949 (nr 131) om uppskov med allmän fastighetstaxering

har emellertid den taxering, som författningsenligt skulle verkställas år

1950, framflyttats att i stället äga rum år 1951.

Därest allmän fastighetstaxering skall äga rum år 1951, måste arbetet

därmed påbörjas under hösten 1950. Detta innebär att frågan om de normer,

vilka skola tillämpas vid taxeringen, måste fastställas av innevarande

års riksdag vid dess vårsession.

Nya bestämmelser om taxering av skogsmark och växande skog (skogsvärderingsinstruktion)

bruka utfärdas till varje allmän fastighetstaxering.

Reglerna angående bestämmande av de virkespriser, efter vilka värderingen

skall ske, m. in. kunna nämligen knappast tillämpas annat än vid den allmänna

fastighetstaxering, för vilken de blivit meddelade.

Vid 1944 års riksdag framlades förslag till skogsvärderingsinstruktion,

som innebar att för skogstaxeringen skulle tillämpas en helt ny metod

(prop. nr 240). Riksdagen fann sig emellertid, i överensstämmelse med bevillningsutskottets

förslag, icke böra antaga den nya metoden för tillämpning

vid 1945 års allmänna fastighetstaxering. Vid denna taxering verkställdes

alltså skogsvärderingen enligt förut tillämpad metod.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 9.

Emellertid framhöll bevillningsutskottet vid 1944 års riksdag (bet. nr 35, s.

35), att utskottet funne den i nyssnämnda proposition föreslagna nya metoden

ur principiell synpunkt vara att föredraga framför den äldre och att den

nya metoden därför borde genomföras. Utskottet hyste dock av angivna

skäl betänkligheter mot ett genomförande därav redan vid 1945 års allmänna

fastighetstaxering. Utskottet förordade därför ett uppskov med genomförande

av den nya metoden till den närmast efter 1945 års taxering följande

allmänna fastighetstaxeringen. Utskottet förutsatte att under den ytterligare

tid, som komme att stå till buds, detaljerna i den nya metoden överarbetades

och i den mån så kunde ske förenklades. Vidare borde enligt utskottets

mening ytterligare provtaxeringar äga rum för vinnande av ökad kännedom

om den nya metodens verkningar. — I anledning av vad utskottet sålunda

anfört tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet jämlikt Kungl.

Maj :ts bemyndigande den 12 december 1947 särskilda sakkunniga (1947 års

skogstaxeringssakkunniga) för att verkställa en överarbetning av 1944 års

förslag till ändrade grunder för taxering av skogsmark och växande skog.

Såsom framgår av den till 1949 års riksdag avlämnade propositionen nr

52 med förslag till förordning om uppskov med allmän fastighetstaxering,

anmälde de sakkunniga i början av januari 1949, att viss de! av utredningsarbetet

blivit försenat av olika anledningar, över vilka de sakkunniga

icke kunnat råda. Någon bestämd utfästelse rörande tidpunkten, då betänkandet

kunde avlämnas, kunde de sakkunniga icke göra.

I sistnämnda proposition framhöll dåvarande chefen för finansdepartementet,

att i det sålunda uppkomna läget det finge anses uteslutet att förelägga

1949 års riksdag vid dess vårsession förslag till skogsvärderingsinstruktion

enligt den nya metoden. Man hade då att välja mellan att genomföra

allmän fastighetstaxering år 1950 med användning av hittills gällande

metod för skogstaxering eller att uppskjuta hela taxeringen. I propositionen

förordades det senare alternativet.

Sedan 1949 års bevillningsutskott (betänk, nr 15) tillstyrkt bifall till propositionen,

beslöt riksdagen i enlighet med utskottets hemställan.

1947 års skogstaxeringssakkunniga ha sedermera i december 1949 överlämnat

betänkande med förslag till grunder för taxering av skogsmark och

växande skog.

Departementschefen har till stöd för det i propositionen föreslagna uppskovet

med nästkommande års fastighetstaxering anfört följande:

»1947 års skogstaxeringssakkunniga ha numera fullgjort sitt uppdrag i

det att betänkande med förslag till grunder för taxering av skogsmark och

växande skog framlagts. Betänkandet har i mitten av december 1949 remitterats

till ett stort antal myndigheter och organisationer. Remisstiden utlöper

den 1 april 1950. Med hänsyn till betänkandets omfattning samt de invecklade

och betydelsefulla spörsmål, som däri behandlas, har en kortare

remisstid ansetts icke böra ifrågakomma.

I sådant läge är det uteslutet, att en på de sakkunnigas betänkande grundad

proposition skulle kunna föreläggas innevarande års riksdag vid dess

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9.

7

vårsession. Fråga uppkommer då huruvida den till år 1951 uppskjutna allmänna

fastighetstaxeringen bör ytterligare uppskjutas eller om densamma

bör genomföras med användning av hittills gällande metod för skogstaxering.

Vid ett ställningstagande till detta spörsmål torde i huvudsak samma synpunkter

göra sig gällande som de, vilka anlades vid prövningen av den föregående

år föreliggande uppskovsfrågan. För ett ytterligare uppskov talar

alltså önskvärdheten att — på sätt 1944 års bevillningsutskott förutsatt —

den nya metoden måtte vinna tillämpning redan vid nästa allmänna fastighetstaxering.

För ett uppskov talar vidare det nuvarande labila läget å

fastighetsmarknaden. Mot ett uppskov talar å andra sidan det mindre tillfredsställande

förhållandet att de nuvarande taxeringsvärdena beträffande

vissa slag av fastigheter sannolikt ligga avsevärt under de allmänna saluvärdena.

Såsom anmärktes i propositionen nr 52 vid föregående års riksdag

torde dock detta förhållande för närvarande icke hava alltför stor betydelse.

Det kan nämligen antagas att de fastigheter, beträffande vilka skillnaden mellan

marknadsvärdet och taxeringsvärdet är störst, antingen giva så god avkastning,

att nettointäkten i allmänhet överstiger garantiskatteavdraget,

eller äro belägna i kommuner, för vilka fastighetsskatten har relativt liten

betydelse.

Vid prövning av skälen för och emot ett ytterligare uppskov med den allmänna

fastighetstaxeringen finner jag övervägande skäl tala för att ett sådant

uppskov nu beslutas. Jag förordar sålunda, att den allmänna fastighetstaxering,

som författningsenligt skall äga rum år 1951, uppskjutes till

år 1952.»

Utskottet. 1 likhet med departementschefen finner utskottet övervägande

skäl tala för ett ytterligare uppskov med den allmänna fastighetstaxeringen.

Utskottet vill dock framhålla, att ett uppskjutande av denna taxering under

ett flertal år givetvis medför olägenheter. Enligt utskottets mening är det

därför önskvärt, att förslag till grunder för nästkommande allmänna fastighetstaxering

kunna föreläggas 1951 års riksdag. Med erinran härom tillstyrker

utskottet bifall till propositionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 24, antaga det vid propositionen fogade

förslaget till förordning om ytterligare uppskov med allmän

fastighetstaxering.

Stockholm den 2 februari 1950.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 8.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:24 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ytterligare uppskov med allmän fastighetstaxering. a1 i texten