Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till folkrörelsernas sparkampanj för budgetåret 1950/51 m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1950-04-27 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1950:11, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till folkrörelsernas sparkampanj för budgetåret 1950/51 m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 11.

1

Nr 11.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag

till folkrörelsernas sparkampanj för budgetåret

1950/51 m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 17 mars 1950 dagtecknad proposition nr 182, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att å riksstaten för budgetåret

1950/51 under fjortonde huvudtiteln anvisa

dels till Folkrörelsernas sparkampanj ett anslag om 490 000 kronor,

dels till Vinstutlottning i samband med lönsparande ett förslagsanslag av

150 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande motioner,

nämligen:

1) två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under

nr 459 av herrar Lundgren och Wistrand och den andra inom andra kammaren

under nr 555 av herrar Edström och Nilsson i Svalöv, i vilka hemställes,

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 182, och

2) två jämväl likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

under nr 460 av herr Ivar Persson jämte tre andra av kammarens ledamöter

och den andra inom andra kammaren under nr 554 av herrar Norup

och Nilson i Spånstad, i vilka hemställes, att riksdagen i anledning av Kungl.

Maj :ts proposition nr 182 måtte besluta om sådan ändring eller komplettering

av reglerna för vinstutlottningen att det för viss sparande ungdom möjliggöres

att utan avtal med arbetsgivaren få deltaga i för lönspararna anordnad

vinstutlottning.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag, får utskottet, i den

mån ej redogörelse härför lämnas i det följande, hänvisa till propositionen

och motionerna II: 555 och II: 554.

I anslutning till sitt på våren 1947 framlagda program för bekämpande av

den hotande inflationen sökte regeringen kontakt med folkrörelserna inom

landet i syfte att erhålla deras medverkan i en omfattande kampanj för ökat

sparande. Som resultat härav tillkom i juli 1947 ett särskilt organ, Folkrörelsernas

sparkampanj. Till denna sparkampanj, som började sin verksamhet

i oktober 1947, äro anslutna representanter för folkrörelser och andra

1 Bihang till riksdagen!! protokoll 1950. 8 samt. Nr 11.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 11.

riksorganisationer inom landet. Kampanjens uppgift var att i samråd med

landets olika sparinstitutioner verka för ett ökat sparande och för en inskränkning

av konsumtionen.

Genom särskilda länskommittéer och därtill knutna länsombud har sparkampanjen,

som ledes av ett arbetsutskott jämte centralbyrå i Stockholm,

genom propaganda på arbetsplatser, i organisationer och på annat sätt sökt

verka för sitt syfte. En väsentlig uppgift har varit att bilda sparklubbar. Arbetsutskottet

har ombesörjt en omfattande sparpropaganda genom affischering,

annonser i rikspressen, trycksaker, pressmeddelanden, talarmaterial,

filmer m. in. Vid sidan av angivna verksamhet medverkade sparkampanjen

vid emissionen av 1947 års premieobligationslån genom direkt försälj ningspropaganda

och förmedling av obligationsköp.

Kostnaderna för sparkampanjen ha bestritts av statsmedel, vilka utgått

från det under huvudtiteln Riksdagen och dess verk in. in. anvisade till riksgäldskontorets

förfogande ställda anslaget till kostnader vid emission av

statslån in. in. Kostnaderna ha för vartdera av budgetåren 1947/48 och 1948/

49 uppgått till drygt en miljon kronor och beräknas för innevarande budgetår

belöpa sig till 700 000 kronor. Kostnadernas fördelning på olika år och

utgiftskategorier framgår av en sammanställning å s. 5 i propositionen.

Propositionens förslag angående spar kampanj ens fortsatta verksamhet

och organisation grundar sig på en inom finans- och handelsdepartementen

utarbetad promemoria, av vilken inhämtas i huvudsak följande.

På våren 1949 framfördes av spar kampanj ens ungdomskommitté ett förslag

om frivilligt lönsparande för ungdom. Enligt förslaget

skulle förvärvsarbetande ungdom i åldern upp till 25 år förbinda sig att

på särskilt sparkonto i bank avsätta 10 % av sin avlöning under tiden intill

dess nämnda ålder uppnåtts. Sålunda insatta medel skulle vara bundna under

samma tid. Sparavtalet skulle dock gälla sparande under minst tre kalenderår,

så att sparare som första sparåret fyllde exempelvis högst 25 år,

skulle fortsätta med lönsparandet t. o. in. det år han fyllde 28 år. Endast

vid giftermål eller vid vissa andra trängande medelsbehov skulle uttag från

sparkonto få ske under bindningstiden. Eventuellt skulle staten bidraga till

viss premiering av detta sparande, exempelvis genom att anslå medel för

utlottning av vinster. Lönsparandet sattes i gång i september 1949 och hade

intill utgången av 1949 givit till resultat, att omkring 8 300 ungdomar vid

drygt 1 000 företag bundit sig för dylikt sparande. Då frågan om utlottning

i samband med lönsparandet vore avhängigt av riksdagens beslut, innefattade

de hittills tillämpade bestämmelserna för lönsparande icke några regler

eller föreskrifter om ett sådant lotteri.

Inom Folkrörelsernas sparkampanj hade frågan om kampanjens nedläggande

eller dess fortsatta verksamhet dryftats. Samtliga till kampanjen anslutna

organisationer uttalade sig för sparkampanj ens bibehållande, särskilt

med hänsyn till det nyligen igångsatta lönsparandet. Inom sparkampanjen

hade frågan om dess fortsatta verksamhet omprövats med utgångspunkt

från att den framtida verksamheten i första hand skulle inriktas på att

stödja lönsparandet. I samband därmed hade en nedskärning av kostnaderna

för kampanjen eftersträvats, varvid dessa beräknats för budgetåret

1950/51 till 490 000 kronor, fördelade på följande sätt:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 11.

3

Kronor

Administrationskostnader:

Arvoden för länsombud.................................... 67 000

Löner å centralbyrån samt arvoden.......................... 40 000

Kontorskostnader ......................................... 5 000

Telefon .................................................. 2 000

Hyra .................................................... 3 000

Inköp av inventarier....................................... 5 000

122 000

Propagandakostnader:

Affischer och affischeringskostnader ........................ 105 000

Trycksaker............................................... 40 000

Klichéservis och diverse propagandamaterial ................ 10 000

Film..................................................... 50 000

Annonsering ............................................... 90 000

Resor och föredragskostnader .............................. 20 000

Konferenser .............................................. 20 000

Porto och distribution...................................... 20 000

Utställningar och möteskostnader........................... 13 000

___368 000

Summa 490 000

Nedskärningen av kostnaderna faller väsentligen på arvodena till länsombuden,

vilka arvoden minskats genom att ombudens tjänstgöringstid ansetts

komma att fr. o. in. den 1 maj 1950 reduceras från heltid till deltid.

Härjämte har flertalet poster under rubriken propagandakostnader nedskurits.

I samband med den ifrågasatta omorganisationen av verksamheten framstode

det — enligt promemorian — såsom önskvärt, att Folkrörelsernas sparkampanj

organisatoriskt erhölle en fastare anknytning till något statligt organ

än kampanjen hittills haft. I detta avseende förefölle riksgäldskontoret

vara den lämpligaste myndigheten. Anknytningen skulle ske genom att sparkampanjen

underställdes riksgäldskontoret i fråga om sin ekonomiska förvaltning

och administration. Planläggningen och genomförandet av kampanjens

verksamhet skulle efter godkända riktlinjer handhavas av sparkampanjens

ledning.

För att kompensera lönspararna för bindningen av deras sparmedel och

för att göra lönsparandet mera begärligt, förordas i promemorian, att detsamma

premieras genom vinst utlottning efter i huvudsak följande

linjer.

Vinstsumman skulle tillskjutas av statsmedel och utgå med ett årligt belopp

av 1 % av det totala nysparandet på lönsparkonto under kalenderåret

närmast före det, varunder vinstutlottning skulle ske.

Som villkor för lönsparares rätt att deltaga i lotteriet skulle gälla, att han

på lönsparkonto gjort minst 7 insättningar under kalenderåret närmast före

utlottningsåret samt att han vid nämnda års slut fortfarande hade lönsparkonto.

För deltagande i den första vinstutlottningen, vilken skulle äga rum

under år 1951 och avse lönsparandet under åren 1949 och 1950, skulle dock

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 11.

endast krävas 15 insättningar, varjämte statsbidraget skulle utgå med ett

minimibelopp, motsvarande tre kronor per lönsparare vid 1950 års slut.

Riksgäldskontoret skulle ombesörja alla de centrala åtgärder, som sammanhängde

med vinstutlottningarna.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha i ett i ärendet avgivet utlåtande beträffande

kostnaderna för sparkampanjen anfört bl. a. följande.

Vad beträffar det begärda anslaget å 490 000 kronor för Folkrörelsernas

sparkampanj synes det fullmäktige angeläget att till prövning upptages frågan,

huruvida icke en ytterligare nedskärning av kostnaderna för ifrågavarande

verksamhet framdeles kunde ske, både vad gäller administrations- och

propagandakostnader. Det kan sålunda exempelvis ifrågasättas, huruvida

det kan vara erforderligt att behålla den vidlyftiga och kostsamma organisationsapparaten

med länsombud. I varje fall synes denna icke vara behövlig

för främjande av lönsparandet. Nämnda sparande är att jämföra med sparklubbssparandet.

Detta har framdrivits av postsparbanken och de enskilda

sparbankerna under en tid av något mer än tio år och har för postsparbankens

del vid 1949 års utgång nått följande omfattning: 16 220 sparklubbar

med 340 000 medlemmar och en innestående behållning av 56,8 miljoner

kronor. För sparbankerna äro motsvarande siffror, avseende 1947 års slut,

7 123 klubbar med 172 000 medlemmar och en insättarbehållning av 22,7

miljoner kronor.

Bildandet av sparklubbar å de olika arbetsplatserna har i regel skett efter

initiativ, som utgått från sparinstituten. Personlig bearbetning genom

ombud från postsparbanken respektive sparbanken å orten har därvid förekommit

i stor utsträckning. På liknande sätt tillgår nu, efter vad fullmäktige

inhämtat, ackvisitionsarbetet för lönsparandet. Postsparbanken har

ombud, som propagera å arbetsplatserna, och liknande arbete nedlägges av

många sparbanker.

I jämförelse med det fältarbete, som sålunda utföres av nu nämnda och

även av andra sparinstitut, torde den verksamhet, som länsombuden skola

utöva för lönsparandet, icke få någon större praktisk betydelse. Länsombuden

ha visserligen betydelse såsom den centrala ledningens i Stockholm

kontaktorgan i länen och genom att de lämna vissa rapporter till denna,

men fullmäktige ifrågasätta likväl, om icke den centrala ledningen genom

samarbete med de olika sparinstituten kunde erhålla den kontakt med sparverksamheten

och de upplysningar om dennas utveckling, som kunna vara

erforderliga.

Fn undersökning borde enligt fullmäktiges mening även göras, huruvida,

då det gäller lönsparandet, det kan vara nödvändigt att nedlägga betydande

kostnader på den yttre propagandan i form av affischer och dylikt.

Den mest effektiva propagandan torde i förevarande hänseende vara

den lokala bearbetningen å arbetsplatserna.

Ehuru fullmäktige sålunda äro tveksamma beträffande nödvändigheten

att för framtiden bibehålla Folkrörelsernas sparkampanj i dess nuvarande

organisation, vilja fullmäktige likväl icke nu motsätta sig det för sparkampanjens

fortsatta verksamhet begärda anslaget av 490 000 kronor.

Departementschefen har anfört följande.

Då, såsom framhållits i departementspromemorian, det synes önskvärt,

att Folkrörelsernas sparkampanj organisatoriskt erhåller en fast anknytning

till riksgäldskontoret på så sätt att dess ekonomiska förvaltning och administration

underställes detta verk och då en dylik anordning lämnats utan

erinran av fullmäktige i riksgäldskontoret, torde detta förslag böra genom
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 11.

5

föras. Det begärda anslaget till Folkrörelsernas sparkampanj för nästa budgetår

på 490 000 kronor, vilket fullmäktige ej velat motsätta sig, vill jag även

tillstyrka. I likhet med fullmäktige finner jag det emellertid angeläget att till

prövning framdeles upptages frågan om icke en ytterligare nedskärning av

kostnaderna för sparkampanj ens verksamhet, utöver den som nu skett, bör

kunna åstadkommas, därest den av detta organ bedrivna verksamheten över

huvud är erforderlig i fortsättningen.

Vad gäller förslaget om preiniering av det s. k. lönsparandet genom

särskild vinstutlottning under medverkan av riksgäldskontoret anser jag

mig — under betonande av att en dylik anordning torde få karaktären av

experiment — böra tillstyrka, att en sådan vinstutlottning kommer till

stånd i huvudsaklig överensstämmelse med det i departementspromemorian

framlagda förslaget, vilket ur tekniska synpunkter lämnats utan erinran

av fullmäktige i riksgäldskontoret. Ett förslagsanslag å 150 000 kronor till

vinstutlottning i samband med lönsparande torde därför böra äskas för

nästa budgetår.

Enligt vad utskottet inhämtat, beräknas antalet lönsparare vid slutet av

mars 1950 uppgå till omkring 16 000.

Utskottet. Såsom framgår av propositionen, har Folkrörelsernas sparkampanj

under den senaste tiden inriktat sin verksamhet på att främja det s. k.

lönsparandet bland ungdomen. Initiativet till detta sparande togs av sparkampanjens

ungdomskommitté, och sparformen började tillämpas i september

1949. Enligt utskottets uppfattning måste lönsparandet hälsas med

tillfredsställelse som en betydelsefull åtgärd för att ernå ökat sparande bland

yngre löntagare, vilka i regel ha jämförelsevis stora möjligheter att spara.

Sparformens vidare utbredning är i hög grad beroende av — förutom medverkan

från arbetsgivarna — sparinstitutionernas ackvisitionsarbete, företrädesvis

å arbetsplatserna. Sparkampanjens uppgift beträffande lönsparandet

torde, sedan detta nu kommit i gång, huvudsakligen bli begränsad till en

allmänt stödjande propagandaverksamhet. Denna verksamhet torde emellertid

vara av stor betydelse för lönsparandets fortsatta utveckling. Den förankring

sparkampanjens rikskommitté har i landets folkrörelser ger sparkampanjen

alldeles särskilda förutsättningar för att dess appeller komma att nå

de löntagargrupper, beträffande vilka ett ökat sparande nu är särskilt angeläget.

På grund härav och då det är av största vikt att den uppgift beträffande

ungdomssparandet som sparkampanj en åtagit sig, framgångsrikt fullföljes,

kan utskottet icke ansluta sig till det i motionerna 1:459 och 11:555

framförda förslaget om ett omedelbart nedläggande av sparkampanj en.

Kostnadsramen för sparkampanjens administration och propaganda har i

rådande statsfinansiella läge successivt måst nedskäras. Det för nästa budgetår

erforderliga beloppet har i propositionen beräknats till 490 000 kronor.

En ytterligare nedskärning har emellertid av riksgäldsfullmäktige synts

möjlig, och fullmäktige ha pekat på vissa utgiftsposter, beträffande vilka besparingar

måhända kunde åvägabringas. Departementschefen har funnit angeläget,

alt denna fråga framdeles upptages till prövning, samtidigt som han

uttalat tveksamhet om kampanjen över huvud är erforderlig i fortsättning
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskotlets utlåtande nr It.

en. Även utskottet finner önskvärt, att kostnaderna för sparkampanjen nedbringas

i den omfattning, som är möjlig utan ogynnsam effekt för dess verksamhet.

En undersökning torde därför böra verkställas för att utröna i vad

män besparingar — utöver de redan företagna •— kunna genomföras inom

organisationen. Härvid synes jämväl böra övervägas, huruvida och i vad

mån sparkampanjens uppgifter i fortsättningen kunna övertagas av sparinstitutionerna

och riksgäldskontoret.

Enligt propositionen skulle sparkampanjen fr. o. m. den 1 juli 1950 organisatoriskt

anknytas till riksgäldskontoret på så sätt, att dess ekonomiska

förvaltning och administration underställdes detta verk. Utskottet tillstyrker

detta förslag. Vid bifall härtill synes ovanberörda undersökning böra verkställas

genom riksgäldsfullmäktiges försorg och den bör lämpligen ske i samråd

med sparkampanjen. Utredningen bör bedrivas så, att resultatet av densamma

föreligger inom sådan tid, alt ståndpunkt till frågan om sparkampanjens

fortsatta verksamhet och därför eventuellt erforderliga anslagsmedel

kan tagas i samband med upprättande i slutet av år 1950 av riksgäldskontorets

budgetförslag för 1951/52. Då det ej är möjligt att för närvarande

bedöma, huruvida några besparingar kunna ernås redan under budgetåret

1950/51, anser sig utskottet icke böra ifrågasätta någon sänkning av det till

sparkampanjen för detta budgetår äskade anslagsbeloppet. Utskottet föreslår

därför, att detta belopp anvisas av riksdagen.

Vad härefter beträffar frågan om en premiering av lönsparandet genom ett

lotteri har, såsomav propositionen framgår, denna fråga varit föremål för delade

meningar. Mot en dylik premiering har anförts, att en utlottning av vinster

bland lönspararna stode i motsatsförhållande till själva sparandets idé. Premieringen

har dessutom ansetts innebära ett ensidigt gynnande av lönspararna

på skattebetalarnas bekostnad. Mot dessa betänkligheter, som jämväl

kommit till uttryck i ovanberörda motioner I: 459 och II: 555, har framhållits,

att ett lotteri skulle ha ett stort propagandavärde för lönsparandet, samt

att den jämförelsevis långa bindningstid, som lönsparandet innebär, motiverar,

att detta sparande premieras på ett eller annat sätt. Utskottet har för sin

del, utan att vilja underskatta betydelsen av de principiella synpunkter, som

anförts mot en kombination av ungdomssparande och lotteri, ansett sig böra

med hänsyn till önskvärdheten av att detta sparande stimuleras förorda, att

ett lotteri anordnas i överensstämmelse med det i propositionen framlagda

förslaget. Utskottet tillstyrker därför, att för vinstutlottningen erforderliga

medel ställas till förfogande genom statsbidrag, beräknat på de i propositionen

förordade grunderna. Lämpligt synes vara, att såsom föreslagits vinstdragningarna

ombesörjas av riksgäldskontoret samt att riksgäldsfullmäktige

bestämma vinstplanen. Fullmäktige torde jämväl böra äga vidtaga de jämkningar

i vilkoren för deltagande i lotteriet, som kunna visa sig påkallade.

I anledning av departementschefens uttalande, att anordningen med vinstutloltning

torde få karaktären av experiment, vill utskottet framhålla, att det

får förutsättas, att fullmäktige med uppmärksamhet följa utvecklingen av

lönsparandet och frågan om vinstutlottningarnas betydelse för detta sparande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 11.

7

I motionerna I: 460 och II: 554 har ifrågasatts cn sådan ändring av reglerna

för lönsparandet, att arbetstagare, som under sparåret haft flera arbetsgivare,

skulle utan att träffa avtal om löneavdrag med arbetsgivarna likställas

med lönsparare och således äga rätt deltaga i vinstutlottning, därest avtal

träffats med bankinrättning om sparande i den omfattning och på de villkor,

som gälla för lönesparandet. Det är icke möjligt att utan en mera ingående

utredning bedöma, huruvida det i motionerna framförda önskemålet kan tillgodoses

utan att lönsparandets avgränsning mot andra sparformer uppluckras

och utan att alltför stora tekniska svårigheter uppkomma. Under uttalande

av önskvärdheten av att syftet med motionärernas framställning såvitt möjligt

tillgodoses, vill utskottet förorda, att här avsedda spörsmål överlämnas

till riksgäldsfullmäktige för prövning och avgörande efter samråd med sparkampanjen.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

A) att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition och med avslag å de likalydande motionerna

1:459 och 11:555, må å riksstalen för budgetåret 1950/51

under fjortonde huvudtiteln anvisa

1) till Folkrörelsernas sparkampanj ett anslag av 490 000

kronor;

2) till Vinstutlottning i samband med lönsparande ett

förslagsanslag av 150 000 kronor;

B) att likalydande motionerna 1:460 och 11:554 måtte

anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 27 april 1950.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Sundvik, Nordenson, Persson

i Vinslöv, Domö och De Geer;

från andra kammaren: herrar Andersson i Munkaljungby, fru Humla*,

herrar Schmidt, von Seth, Johansson i Kalmar, Hansson i önnarp, Rosén*

och fru Eriksson i Stockholm.

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr It.

Reservation

av herrar Nordenson, Domö, De Geer, Schmidt, von Seth och Rosén, vilka

ansett, att utskottets yttrande och förslag bort ha följande lydelse:

»Utskottet. Såsom framgår---s. 5 — — stödjande propagandaverk
samhet.

Kostnadsramen för---s. 5—6--för sparkampanjen nedbringas i

största möjliga omfattning. I nuvarande statsfinansiella läge synes ett anslag

av den storleksordning, som begärts i propositionen för här ifrågavarande

ändamål, icke kunna motiveras. Utskottet är av den uppfattningen,

att stora besparingar —- utöver de redan företagna — kunna omedelbart

genomföras inom organisationen. I sådant avseende vill utskottet under hänvisning

till den ovan (s. 3) intagna utgiftsstaten anföra följande.

Enligt propositionen skulle sparkampanjen organisatoriskt anknytas till

riksgäldskontoret på så sätt, att dess ekonomiska förvaltning och administration

underställes detta verk. Utskottet tillstyrker detta förslag och understryker

önskvärdheten av att riksgäldskontoret uppdrager de riktlinjer, efter

vilka verksamheten skall bedrivas, samt övervakar, att all möjlig sparsamhet

i denna iakttages. Det synes då ligga nära till hands, att riksgäldskontoret

övertager de arbetsuppgifter, som tidigare åvilat sparkampanjens centralbyrå

och vilka efter den 1 juli 1950 kunna beräknas bliva betydligt

reducerade. Härigenom skulle en betydande del av anslagsposten pa 122 000

kronor till administration kunna inbesparas. Vidare synes den ganska begränsade

verksamhet, som länsombuden i fortsättningen skulle utöva, med

lika god effekt kunna utföras av särskilda till sparinstitutionerna knutna

kontaktmän; något anslag till arvoden för länsombud skulle då ej erfordras.

Praktiskt taget hela anslagsposten till administration blir sålunda obehövlig.

Därutöver böra propagandakostnaderna kunna — såsom riksgäldsfullmälctige

ifrågasatt — betydligt nedbringas. Enligt utskottets mening bör detta

kunna ske i sådan omfattning, att den samlade kostnaden för verksamheten

— inklusive arvoden till arbetsutskottets ledamöter — ej överskrider

en yttersta ram av 300 000 kronor. Snarare bör det vara riksgäldskontoret

angeläget att söka tillse att besparingsarbetet påbörjas så snabbt och

drives så effektivt, att detta belopp icke behöver i sin helhet utgå under budgetåret

1950/51.

Utskottet har således visserligen icke kunnat — i huvudsak av psykologiska

skäl — ansluta sig till det i motionerna I: 459 och II: 555 framförda

yrkandet om ett omedelbart nedläggande av sparkampanjen, men vill dock

framhålla, att budgetåret 1950/51 bör användas för en avveckling av denna

form av sparkampanj, så att efter utgången av detta budgetår ytterligare

anslag för densamma icke skola behöva ifrågakomma.

Vad härefter--s. 6 — — eller annat sätt. Utskottet anser för sin del

de principiella synpunkter, som i motionerna 1: 459 och II: 555 anförts mot

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 11.

9

en kombination av ungdomssparande och lotteri vara så vägande, att utskottet

icke kan tillstyrka anslag för något lotteri av detta slag. Utskottet får

därför avstyrka bifall till propositionen i denna del. Vid sådant förhållande

får utskottet föreslå, att motionerna I: 460 och II: 554, vilka beröra en detalj

i det föreslagna lotteriet, icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

A) 1) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande

proposition samt med avslag å likalydande motionerna

I: 459 och II: 555, såvitt nu är i fråga, må å riksstaten

för budgetåret 1950/51 under fjortonde huvudtiteln anvisa

till Folkrörelsernas spar kampanj ett anslag av 300 000 kronor;
2)

att riksdagen, med bifall till likalydande motionerna

1: 459 och II: 555, såvitt nu är i fråga, må avslå Kungl.

Maj :ts i propositionen gjorda framställning om anslag till

Vinstutlottning i samband med lönsparande;

B) att likalydande motionerna I: 460 och II: 554 icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.»

2 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 8 saml. Nr 11.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:213 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition omgående ersättning till T. E. Hedlund m. m. a1 i texten