Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949

1950-04-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1950:13, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

3

Nr 13.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949

(nr 314) angående rätt för Konungen att i vissa fall

meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv.

I en den 10 mars 1950 dagtecknad proposition nr 117, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t under åberopande

av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogat förslag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314)

angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser

om banksaktiebolags kassareserv.

Berörda förslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelsei

om bankaktiebolags kassareserv.

Härigenom förordnas, att lagen den 3 juni 1949 angående rätt för Konungen

att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv,

vilken lag gäller till och med den 30 juni 1950, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 30 juni 1951.

Enligt 49 § 2 mom. första punkten lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om

bankrörelse är bankaktiebolag skyldigt att i tillgångar, vilka kunna med

lätthet förvandlas i penningar, redovisa kassareserv till belopp, som tillsammans

med den inneliggande kassan motsvarar minst 25 procent av de förbindelser,

som det åligger bolaget att vid anfordran fullgöra.

Alltsedan år 1937 ha särskilda bestämmelser — utöver det i lagen om

bankrörelse intagna stadgandet — varit meddelade beträffande bankaktiebolags

kassareserv. De nu gällande bestämmelserna i förevarande hänseende

äro upptagna i lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv.

I nämnda lag stadgas följande.

Enligt 1 § äger Konungen i den mån sådant med hänsyn till utomordentliga

omständigheter prövas nödigt — på framställning av fullmäktige i riksbanken

och efter hörande av bank- och fondinspektionen — förordna

a) att kassareserv, som avses i 49 § 2 mom. första punkten lagen om bankrörelse,

tillsammans med bankaktiebolags inneliggande kassa skall uppgå till

viss bestämd kvotdel, högst tjugufem procent, av bolagets förbindelser med

undantag av garantiförbindelser och skulder på grund av insättningar å sparkasseräkning;
b)

att viss bestämd kvotdel av den summa av bankaktiebolags inneliggande

kassa och kassareserv, som bolaget jämlikt nämnda lagrum eller, om

förordnande enligt a) meddelats, jämlikt förordnandet är skyldigt att redovisa,

skall utgöras av, förutom inneliggande kassa, medel innestående i riksbanken

och, i händelse sådant finnes kunna medgivas, likvida avista tillgodohavanden

hos utländsk bank eller bankir;

c) att viss bestämd kvotdel av den under b) angivna summan skall utgöras

av medel innestående i riksbanken samt att, om bankaktiebolags i

riksbanken innestående medel icke uppgå till sålunda föreskrivet belopp,

bolaget skall till riksbanken gälda ränta å underskottet, beräknat enligt av

Konungen angivna grunder, efter en räntesats som fastställes av riksbanken,

dock högst en procent över riksbankens lägsta diskonto vid diskontering av

växlar på högst tre månader.

Oavsett vad som föreskrivits vid förordnande enligt a) skall kassareserven

utgöra lägst det i lagen om bankrörelse bestämda beloppet.

I 2 § stadgas, att förordnande enligt 1 § må meddelas beträffande samtliga

bankaktiebolag eller sådana, vilkas egna fonder uppgå till visst angivet

belopp, och att de bankaktiebolag, som förordnandet omfattar, må efter

storleken av egna fonder uppdelas i grupper, för vilka olika kvotdelar fastställas.

Enligt 3 § må Konungen, efter hörande av fullmäktige i riksbanken samt

bank- och fondinspektionen, beträffande visst bankaktiebolag medgiva sådan

avvikelse från meddelat förordnande, som med hänsyn till de för bolaget

föreliggande särskilda omständigheterna prövas erforderlig.

Ifrågavarande lag, som trädde i kraft den 1 juli 1949, gäller till och med

den 30 juni 1950. Av Konungen jämlikt sagda lag meddelat förordnande

må ej äga tillämpning längre än lagen äger giltighet.

Några bestämmelser ha hittills icke meddelats enligt 1949 års lag.

I en den 2 februari 1950 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrivelse ha

fullmäktige i riksbanken anfört, att det enligt fullmäktiges mening fortfarande

vore erforderligt att i beredskapssyfte äga tillgång till särskilda medel,

som kunde vara ägnade att begränsa kreditgivningen. Med hänsyn till att de

i lagen om bankrörelse intagna bestämmelserna om bankaktiebolags kassareserv

kunde förutsättas bli föremål för omarbetning i samband med den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

5

allmänna översyn av banklagen, som 1949 års banklagssakkunniga erhållit

i uppdrag att verkställa, och då den särskilda beredskapslagstiftning, varom

här vore fråga, sammanhängde med utformningen av dessa kassareservbestämmelser,

ansåge fullmäktige det lämpligt att i oförändrad form förlänga

nu gällande beredskapslagstiftning, förslagsvis för en tid av ytterligare

ett år.

I enlighet härmed ha fullmäktige hemställt, att 1949 års lag måtte erhålla

förlängd giltighet till och med den 30 juni 1951.

Över bankofullmäktiges framställning ha, efter remiss, utlåtanden avgivits

av fullmäktige i riksgäldskontoret samt bank- och fondinspektionen.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha förklarat sig icke ha något att erinra

mot att ifrågavarande lagstiftning erhölle förlängd giltighet för tiden till och

med den 30 juni 1951.

Bank- och fondinspektionen har erinrat om att inspektionen redan vid tillkomsten

av 1949 års lag framfört vissa erinringar mot denna lagstiftning vilka

dock endast i vissa delar beaktades. Den mening inspektionen då givit uttryck

åt saknade inspektionen skäl att frångå. Då emellertid den ifrågasatta

förlängningen av giltigheten för berörda lag avsåge blott ett år och då det

enligt vad inspektionen erfarit kunde antagas, att 1949 års banklagssakkunniga

i god tid dessförinnan skulle hinna framlägga förslag till mera definitiva

lagbestämmelser angående bankernas kassareservskyldighet, ansåge sig

inspektionen kunna tillstyrka bifall till bankofullmäktiges framställning.

Utskottet. Vid behandlingen av förslaget till 1949 års lag framhöll utskottet

(uti. nr 44), att den föreslagna lagen icke ginge helt fri från invändningar

men att den i jämförelse med då gällande beredskapslagstiftning

innebure en effektivisering. Då utskottet emellertid förordade, att förslaget

upphöjdes till lag, utgick utskottet från att lagen skulle utgöra ett provisorium

i avvaktan på en ur principiell synpunkt mera tillfredsställande

lösning. Såsom i propositionen framhållits, sammanhänger utformningen

av ifrågavarande beredskapslagstiftning med den omarbetning av banklagens

kassareservbestämmelser, som är avsedd att verkställas av 1949 års

banklagssakkunniga och varom förslag kan förväntas föreläggas 1951 års

riksdag. Vid sådant förhållande har utskottet i likhet med fullmäktige och

departementschefen funnit lämpligt, att 1949 års lagstiftning rörande bankaktiebolags

kassareserv bör i avvaktan på de sakkunnigas förslag erhålla

förlängd giltighet under ytterligare ett år.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.

Stockholm den 27 april 1950.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Närvarande: sc under utlåtande nr 12.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:215 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av valutaa lagen den 22 juni 1939 a1 i texten