Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 3 juni 1949

1950-04-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1950:14, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 3 juni 1949

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 14.

Nr 14.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 3 juni

1949 (nr 315) med särskilda bestämmelser rörande

riksbankens sedelutgivning m. m.

I en den 24 mars 1950 dagtecknad proposition nr 221, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t under åberopande

av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat förslag om fortsatt tillämpning av

lagen den 3 juni 1949 (nr 315) med särskilda bestämmelser rörande riksbankens

sedelutgivning;

dels ock medgiva, att riksbanken må för tiden från och med den 1 juli

1950 till och med den 30 juni 1951 vara fritagen från skyldigheten att vid

anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse,

med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill giva anledning,

före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

Berörda författningsförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

lag om fortsatt tillämpning av lagen den 3 juni 1949 (nr 315) med

särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.

Härigenom förordnas, att vad i lagen den 3 juni 1949 med särskilda bestämmelser

rörande riksbankens sedelutgivning förordnats med avseende

å tiden från och med den 1 juli 1949 till och med den 30 juni 1950 skall

äga tillämpning jämväl med avseende å tiden från och med den 1 juli 1950

till och med den 30 juni 1951.

Lagstiftningen rörande riksbankens sedelutgivning.

Som ett led i krigsårens beredskapslagstiftning överlämnades genom en

fullmaktslag år 1939 åt Kungl. Maj :t att medgiva dispens från riksbankslagens

bestämmelser om bl. a. riksbankens sedelutgivning. Med stöd av fullmaktslagen

modifierades genom en kungörelse år 1940 och två kungörelser

år 1947 de i riksbankslagen givna begränsningarna för sedelutgivningsrät
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 14.

7

ten. Riksdagens inflytande på hithörande spörsmål återställdes genom att

fullmaktslagen år 1948 ersattes med lagen den 28 maj 1948 (nr 248) med

särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.

I sistnämnda lag stadgades, att under tiden från och med den 1 juli 1948

till och med den 30 juni 1949 skulle, i stället för vad i 9 § och 11 § första

stycket riksbankslagen funnes stadgat, följande särskilda bestämmelser lända

till efterrättelse, nämligen att riksbanken finge utgiva sedlar till ett belopp

av högst 3 200 miljoner kronor (1 §), att därest så med hänsyn till

utomordentliga omständigheter prövades nödigt Konungen finge, om riksdagen

ej vore samlad, på framställning av fullmäktige i riksbanken och

efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att

utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst 700 miljoner kronor, att

dylikt av Konungen lämnat medgivande skulle, därest detsamma icke godkändes

av riksdagen inom tjugu dagar från det riksdagen åter sammanträtt,

efter utgången av nämnda tid upphöra att gälla (2 §), samt att som riksbankens

metalliska kassa skulle räknas allt riksbanken tillhörigt guldmynt

och omyntat guld (3 §).

1948 års lag, som enligt vad förut anförts gällde för tiden till och med den

30 juni 1949, ersattes i sin tur med lagen den 3 juni 19t9 (nr 315) med särskilda

bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning. I denna lag stadgas

att under tiden från och med den 1 juli 1949 till och med den 30 juni

1950 skola — i stället för vad i 9 § och 11 § första stycket riksbankslagen

tinnes stadgat — lända till efterrättelse vissa särskilda bestämmelser, vilka

överensstämma med motsvarande bestämmelser i 1948 års lag, dock med

den ändringen att maximibeloppet för riksbankens sedelutgivning i 1949

års lag fastställts till 3 500 miljoner kronor.

I skrivelse den 9 mars 1950 ha fullmäktige i riksbanken anfört, att bestämmelserna

i 1949 års lag tillkommit i avvaktan på en definitiv omläggning

av riksbankslagens stadganden om sedelutgivningen. Fullmäktige hade

i slutet av 1949 uppdragit åt en kommitté att avgiva förslag till revision av

riksbankslagen innebärande bl. a. att den nuvarande provisoriska lagstiftningen

om sedelutgivningen ersattes med definitiva bestämmelser i riksbankslagen.

Det kunde förutsättas, att förslag skulle föreligga å sådan tid

att proposition i ämnet kunde framläggas vid början av 1951 års riksdag.

Vid sådant förhållande vore det erforderligt, att 1949 års särskilda sedelutgivningslag

erhölle fortsatt giltighet tills vidare till utgången av juni 1951.

Bankofullmäktige ha vidare i sin skrivelse uppgivit, att beloppet av utelöpandc

sedlar utgjorde den 31 december 1949, då den hittillsvarande maximisiffran

redovisades, i runt tal 3 287 milj. kronor. Motsvarande belopp uppginge

den 31 december 1948 till cirka 3 113 milj. kronor, ökningeun av sedelomloppet

under år 1949 utgjorde sålunda cirka 175 miljoner kronor. Den

marginal för sedelutgivningsrätten, som förclåge vid utgången av år 1949,

uppgick till omkring 213 milj. kronor. Del syntes kunna förutsättas, att sist
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr It.

nämnda belopp skulle visa sig utgöra en tillräcklig reserv under den tid den

särskilda sedelutgivningslagen enligt vad bankofullmäktige föreslagit skulle

erhålla fortsatt giltighet.

Utskottet. I avvaktan på det förslag till en definitiv omläggning av riksbankslagens

sedelutgivningsbestämmelser, som fullmäktige förutsätta kommer

att föreläggas 1951 års riksdag, har utskottet intet att erinra emot att

1949 års lag om sedelutgivningsbestämmelserna erhåller fortsatt giltighet

till utgången av juni 1951.

Frågan om fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten

att inlösa sedlar med guld.

Genom kungörelse den 3 juni 1949, nr 316, har riksbanken för tiden till

och med den 30 juni 1950 medgivits befrielse från skyldigheten att vid anfordran

inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med

rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill gåve anledning, före

utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

I sin skrivelse den 9 mars 1950 ha fullmäktige i riksbanken anfört att

det genom nyssnämnda kungörelse lämnade medgivandet borde erhålla fortsatt

giltighet för en tid av ytterligare ett år, samt hemställt att riksbanken må

för tiden från och med den 1 juli 1950 till och med den 30 juni 1951 vara

fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar

med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena

därtill giva anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga

inlösningen av bankens sedlar.

Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj :ts förevarande förslag.

I enlighet med vad i det föregående anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 27 april 1950.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Närvarande: se under utlåtande nr 12.

507489. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:216 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagm den 3 juni 1949 a1 i texten