Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående teckning av aktier i den statliga affärsbanken m. m. såvitt propositionen hänvisats till bankoutskottet, jämte en i ämnet väckt motion.

1950-05-11 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1950:15, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående teckning av aktier i den statliga affärsbanken m. m. såvitt propositionen hänvisats till bankoutskottet, jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15.

1

Sr 15.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

teckning av aktier i den statliga affärsbanken m. m.

såvitt propositionen hänvisats till bankoutskottet,

jämte en i ämnet väckt motion.

I en den 10 mars 1950 dagtecknad proposition nr 157 har Kungl. Maj:t

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag föreslagit riksdagen att

a) å kapitalbudgeten under rubrik Fonden för statens aktier till Aktieteckning

i Aktiebolaget Jordbrukarbanken för budgetåret 1950/51 anvisa ett

investeringsanslag av 30 000 000 kronor;

b) avgiva yttrande angående de frågor i övrigt som berörts i propositionen.

Propositionen har såvitt angår anvisande av anslaget å kapitalbudgeten,

hänvisats till statsutskottet och i övrigt till bankoutskottet.

I samband med propositionen bär utskottet till behandling förehaft en

inom första kammaren under nr 419 av herr De Geer väckt motion, i vilken

hemställes, att AB Industrikredit införlivas med Jordbrukarbanken i den

form och på villkor, som fastställas av regeringen i samråd med de banker,

vilka jämte staten äro delägare i AB Industrikredit.

Beträffande motiveringen för ovannämnda förslag får utskottet, i den

mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till propositionen

och motionen.

Departementschefen har anfört följande:

»Efter att ha tagit del av de nu verkställda utredningarna ha bankofullmäktige

i sitt yttrande uttalat stor tveksamhet rörande lämpligheten att

genomföra det vid förra årets riksdag fattade principbeslutet om överförande

av vissa delar av riksbankens rörelse och därmed även av avdelningskontoren

till den statliga affärsbanken. En minoritet i fullmäktige har direkt

avstyrkt en dylik överföring. I flertalet av de avgivna remissutlåtandena

ifrågasättes likaledes huruvida det f. n. är möjligt eller lämpligt, att

riksbanken avstår från sina avdelningskontor. Sålunda ha riksgäldsfullmäktige

och riksräkenskapsverket uttalat sig för att avdelningskontoren

åtminstone tills vidare bibehållas hos riksbanken och till samma slutsats

bar bankföreningen kommit, dock från delvis andra utgångspunkter. Bankinspektionen

har däremot ansett att — även om icke samtliga kontor böra

överföras — i varje fall en betydande minskning av antalet avdelningskontor

kan äga rum. Statskontoret har icke tagit upp denna fråga till dis1

Biliang till riksdagens protokoll 1950. 8 samt. Nr 15.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 15.

kussion, då ämbetsverket förutsatt, att fjolårets principbeslut skall genomföras.

Av avgörande betydelse för remissmyndigheternas ståndpunktstagande

har varit dels frågan om möjligheten och lämpligheten att tilldela den statliga

affärsbanken uppgifter på det konjunkturpolitiska området, dels frågan

om förvaltningen av vissa statliga fonder vid ett avskaffande av riksbankens

avdelningskontor. Den första frågan sammanhänger med riksbankens

funktioner som centralbank, medan sistnämnda problem närmast är

av organisatorisk natur. Jag vill i det följande först behandla en del problem

som måste lösas för att vissa centralbanksmässiga uppgifter skola

kunna utföras utan att riksbanken har tillgång till ett över landet fördelat

kontorsnät.

I affärsbankskommitténs utlåtande har problemet i första hand diskuterats

i samband med frågan om inrättandet av en garantifond. Inom kommittén

ha rått delade meningar rörande lämpligheten och behovet av en

dylik fond. Riksbankens representanter ha liksom kommitténs ordförande

hävdat, att en nödvändig förutsättning för att riksbanken skulle kunna avstå

från de kreditförmedlande organ, som avdelningskontoren utgöra, vore,

att den statliga affärsbanken försåges med sådana resurser, att den vid behov

skulle äga möjligheter till en utlåningspolitik, som kunde utgöra ett

aktivt led i konjunkturpolitiken. En sådan möjlighet skulle skapas genom

inrättandet av en garantifond, som föreslagits till 100 miljoner kronor,

samt rätt för riksbanken att verkställa insättningar i affärsbanken i den

mån affärsbanken vore i behov därav. Jordbrukarbankens representanter

däremot ha ansett att av konjunkturpolitiken motiverade åtgärder av kreditpolitisk

natur fortfarande borde åvila riksbanken och att denna uppgift

skulle kunna handhas av riksbanken även utan tillgång på avdelningskontor.

Vidare har från bankens sida invändningar gjorts mot konstruktionen

av fonden och framför allt mot de möjligheter, som anordningen ansetts

skapa för en utlåning av icke affärsmässig karaktär. Remissmyndigheterna

ha, som anförts i det föregående, genomgående avstyrkt förslaget om garantilond,

i huvudsak med den motiveringen att konjunkturpolitiska uppgifter

av ifrågavarande slag icke rimligen borde åvila affärsbanken, då de

voro svåra att förena med de principer, som borde ligga till grund för bankens

rörelse.

I några remissutlåtanden har frågan om garantifonden sammankopplats

med spörsmålet om riksbankens inflytande på affärsbankens styrelse. Bankofullmäktige

ha i detta hänseende föreslagit, att fullmäktige skulle få utse

hälften av ledamöterna i affärsbankens styrelse samt därjämte ansett lämpligt,

att riksbanken tecknade aktier i affärsbanken. I den mån detta förslag

icke avstyrkts som en konsekvens av ståndpunktstaganden till garantifonden,

har i utlåtandena framhållits att det vore olämpligt med ett dylikt

inflytande från riksbankens sida, enär den statliga affärsbanken borde vara

fullt självständig i förhållande till riksbanken.

För egen del kan jag icke ansluta mig till den åsikten, att ett inrättande

av garantifond och spörsmålet om riksbankens deltagande i affärsbankens

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15.

3

styrelse skulle vara två frågor som intimt hänga samman. Beträffande förslaget

att riksbanken skulle utse en del av styrelsen i affärsbanken kunna

skäl anföras både för och emot detsamma. Ett visst samarbete mellan riksbanken

och den statliga affärsbanken är alltid nödvändigt och detta samarbete

måste intensifieras i vissa konjunkturlägen ävensom i andra situationer.

Delta gäller vare sig riksbanken har avdelningskontor eller ej. Avsikten

med inrättandet av en statlig affärsbank har ju bland annat varit,

att den skall kunna utöva ett reglerande inflytande på räntesättning ävensom

andra in- och utlåningsvillkor på kreditmarknaden. Det synes självklart,

att det, om affärsbanken skall kunna handha denna uppgift på ett

tillfredsställande sätt, erfordras, särskilt under vissa förhållanden, ett intimt

samarbete mellan de båda bankerna och deras ledningar. Det lämpligaste

sättet för detta samarbete synes emellertid icke utan vidare klart och

jag staller mig tveksam till en anordning av det slag, som bankofullmäktige

föreslagit. Svårigheter komma framför allt att uppstå i de fall, där

intressekonflikter av olika slag komma att förefinnas mellan centralbankspolitiken

och de affärsmässiga synpunkterna. Om styrelserna i de båda

bankerna delvis utgöras av samma personer, kan detta medföra svårigheter

såväl ur riksbankens som affärsbankens synpunkt.

Mot en garantifond med den av affärsbankskommitténs majoritet och

bankofullmäktige föreslagna utformningen har i remissutlåtandena riktats

stark kritik. Enligt min mening bygger denna kritik i stor utsträckning på

en missuppfattning. För egen del har jag sålunda — i motsats till flertalet

remissmyndigheter — bedömt förslaget om garantifond med utgångspunkt

från att även den kreditgivning, som skulle möjliggöras genom denna fond,

endast skulle grundas på att sådan säkerhet godkännes, som kan anses tillfredsställande

ur affärsmässig synpunkt. Att detta torde ha varit avsikten

synes framgå av såväl affärsbankskommitténs som bankofullmäktiges uttalanden.

Om det här gällt lån med icke bankmässig säkerhet, som sålunda

skulle vara särskilt riskfyllda, borde förslaget i väsentliga hänseenden fått

en annan utformning. Det måste nämligen bl. a. anses orimligt att uppkomna

förluster då skulle täckas av affärsbankens egna medel, varigenom den

statliga affärsbanken skulle kommit i ett avsevärt sämre läge än Övriga

kreditinstitut. Jag finner sålunda den framförda kritiken i väsentliga avseenden

överdriven. Enligt min uppfattning borde det därför inte vara omöjligt

att ge llcn statliga affärsbanken en sådan organisation, att den med bibehållande

av kravet på affärsmässig skötsel ändå kunde på sådant sätt biträda

riksbanken på det konjunkturpolitiska området, alt riksbankens avdelningskontor

skulle bli överflödiga för sistnämnda bank.

Det andra huvudproblemet vid en eventuell indragning av riksbankens avdelningskontor

gäller frågan om förvaltningen av vissa fonder. Komplikationerna

på detta område ha givetvis varit föremål för 1945 års bankkommittés

uppmärksamhet men de numera verkställda utredningarna ha

givit ett avsevärt bättre material för frågans bedömning. Det är nu lättare

alt bedöma i vilken mån förvaltningskostnaderna kunna nedbringas genom

alt förvaltningen av fonderna överföres till affärsbanken. Även om tvekan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 15.

kan råda om vissa detaljer i kalkylerna, synes det sannolikt att besparingsmöjligheterna

genom en dylik överflyttning under de närmaste åren bil synnerligen

små. Troligt är att på längre sikt skulle de ekonomiska fördelarna

bli större. En särskild fråga är, om låneförvaltningen i dess helhet kan

överföras till affärsbanken. Såsom statskontoret och riksrälcenskapsverket

framhållit torde det nämligen icke vara möjligt att ge ett statligt aktiebolag

beslutanderätt i fråga om avskrivning av statliga fordringar etc. Men detta

är endast en detalj i det hela, ett organisatoriskt spörsmål, som säkerligen

skulle kunnat lösas utan alltför stor svårighet. Närmast till hands hade legat

att träffa en sådan anordning, att avskrivningsärendena av affärsbanken

överlämnats till statskontoret för avgörande. Emellertid torde den pågående

utredningen om organisationen av rationaliseringsarbetet inom statsförvaltningen

komma att resultera i förslag om delvis ändrade arbetsuppgifter för

statskontoret och en minskning av de fondförvaltande uppgifter, som åvila

detta ämbetsverk. I alla händelser kan det vara tveksamt att på verket f. n.

lägga ytterligare uppgifter av det slag som nyss berörts. Men även andra

möjligheter än anlitande av statskontoret för dessa uppgifter torde föreligga.

Ett av de skäl, som förra året anfördes för en överflyttning av riksbankens

avdelningskontor till den statliga affärsbanken, gällde angelägenheten

att undvika material- och kostnadskrävande nyetableringar. De nu gjorda

undersökningarna tyda emellertid på, att ett sammanförande av kontoren

på flertalet platser icke skulle kunna ske utan betydande utgifter för ombyggnadsarbeten

av antingen riksbankens eller Jordbrukarbankens lokaler.

På en del platser skulle sammanförandet nödvändiggöra anskaffande av nya

lokaler. Härtill medverkar att av riksbankens 25 avdelningskontor endast

6 äro belägna i sådana städer, där Jordbrukarbanken icke förut har kontor.

Utredningarna ge vid handen, att ett sammanförande av kontoren icke

skulle innebära så stora rationaliseringsvinster i vad avser lokalkostnaderna,

som tidigare antagits.

En fråga, som jag hittills icke berört och som heller icke kunnat i detta

sammanhang närmare diskuteras men som givetvis måste tillmätas vikt,

gäller personalen och de konsekvenser, som en sammanslagning skulle ha

för dess vidkommande. Affärsbankskommittén har i sitt uttalande omnämnt

de svårigheter på detta område, som synas uppkomma vid en sammanslagning.

I fjolårets principbeslut förutsattes, att rationaliseringsvinsterna

i personalhänseende skulle vara ganska betydande vid ett sammanförande

av riksbankens och Jordbrukarbankens kontor. Som jag vid behandlingen

av fondfrågorna framhållit ha kanske dessa rationaliseringars kostnadsbesparande

effekt något överdrivits. En viss outnyttjad kapacitet torde dock

finnas vid avdelningskontoren även om detta utrymme torde vara betydligt

mindre nu än tidigare såsom en följd av de mera omfattande arbetsuppgifter

som numera åvila riksbankens avdelningskontor. Man torde dessutom

få räkna med ganska betydande övergångsersättningar till riksbankens

personal i samband med en överflyttning till affärsbanken, varför

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15.

5

rationaliseringsvinsten i lönehänseende på kort sikt torde bli mindre än beräknad.

På längre sikt torde dock mera vara att vinna jämväl i detta avseende.

Av vad jag nu anfört framgår, att den utförda utredningen visserligen

ådagalagt, att ett överförande av riksbankens avdelningskontor till affärsbanken

icke skulle medföra fullt så stora fördelar, som förutsetts vid riksdagens

principbeslut i frågan förra året. Vissa nya organisatoriska svårigheter

ha också uppenbarats, varjämte övergångssvårigheterna visat sig betydligt

större, än vad då antogs. Enligt min mening skulle dessa problem

dock kunnat lösas och svårigheterna övervinnas på ett tillfredsställande

sätt. Icke obetydliga fördelar av sammanslagningen torde också alltjämt,

om man betraktar verkningarna utifrån statens samlade intresse, vara för

handen. Ett vidhållande av principbeslutet kunde därför vara försvarligt.

Men det bör erkännas, att utrymme finnes för en viss tveksamhet. En dylik

har kommit till starkt uttryck från riksbankens ledning, i vilken dessutom

framkommit yrkande från en stor minoritets sida om förenämnda besluts

upphävande. Jag finner för min del fördelarna av en sammanslagning

mellan affärsbanken och riksbankens avdelningskontor inte vara så stora,

att jag skulle vilja mot dessa av riksbankens ledning uttalade meningar föreslå

ett vidhållande av fjolårets principbeslut i denna del. Till denna ståndpunkt

föranledes jag även därav, att särskilt från affärsbankens sida knappast

några fördelar stå att vinna genom övertagande från riksbanken av

avdelningskontoren och de fondförvaltande uppgifterna.

För riksbankens del försittes å andra sidan det tillfälle till en omfattande

och snabbt genomförd rationalisering av dess verksamhet, som här föreligger.

Att en rationalisering är behövlig, har understrukits av vissa ledamöter

av bankofullmäktige. Jag vill biträda det i detta sammanhang gjorda

uttalandet om angelägenheten av ett intensifierat arbete för rationalisering

av riksbankens organisation samt översyn av dess kontorsnät. Men det kan

icke fördöljas, att en genomgripande omorganisation blir svårare att genomföra,

då ej som nu samma möjligheter föreligga att överföra personal

och kontor till en annan statlig verksamhet.

Det av bankinspektionen föreslagna alternativet att riksbanken skulle bibehålla

sex avdelningskontor, kan jag för egen del icke tillstyrka. Verksamhetsområdena

för kontoren skulle nämligen härvid bli så vidsträckta, att

i huvudsak samma svårigheter skulle uppkomma som om uppgifterna skulle

handläggas centralt av huvudkontoret.

Med den ståndpunkt jag har intagit till frågan om riksbankens avdelningskontor

finner jag icke anledning att till närmare diskussion upptaga

frågan om sättet för utseende av styrelseledamöter i den statliga affärsbanken

utan dessa torde få utses på samma sätt som hittills gällt för Jordbrukarbankens

vidkommande.

Någon anledning att i detta sammanhang upptaga frågan om inrättande

lör affärsbankens räkning av eu garantifond har jag icke. Detta spörsmål

berör i grund och botten icke enbart den statliga affärsbanken. Det gäller

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 15.

fastmera en medverkan i konjunkturpolitiken från samtliga kreditinstituts

sida i konjunkturlägen, då detta kan vara behövligt. Det gäller härvid inte

endast att söka skapa möjligheter för lämnande av krediter utan också att

förhindra, att lån med betryggande säkerheter uppsägas under hänvisning

till bankernas likviditet o. d. Detta har även under senare år förekommit och

haft till följd svårigheter icke endast för låntagaren utan också för de penningvårdande

myndigheterna. Jag har för avsikt att inom den närmare tiden

ånyo anmäla denna fråga för Kungl. Maj :t och därvid hemställa om

bemyndigande alt igångsätta utredning rörande dessa spörsmål.

I detta sammanhang vill jag även understryka angelägenheten av att hela

den statliga fondförvaltningen blir föremål för översyn, sedan vissa denna

berörande utredningar slutförts.

Om riksbanken, i enlighet med vad i det föregående förordats, även framdeles

kommer att ha till sitt förfogande ett över landet fördelat kontorsnät,

blir en rad av de spörsmål, som diskuterats av affärsbankskommittén och i

remissutlåtandena, inte aktuella och torde därför inte här behöva upptas

till diskussion. Vissa frågor, som angå den statliga affärsbankens rörelse,

torde dock böra behandlas i detta sammanhang.

Vid fjolårets beslut om inrättande av en statlig affärsbank förutsattes,

att denna bank skulle ha tillgång till kontor över hela riket. Detta skulle

också ha blivit fallet, om riksbankens kontor överflyttats till affärsbanken.

Därest principbeslutet icke fullföljes i denna del, måste Jordbrukarbankens

kontorsnät kompletteras på annat sätt i vad avser vissa delar av

landet. För närvarande har Jordbrukarbanken sålunda icke kontor längre

norrut än Falun och Gävle. För att erhålla en tillfredsställande kontorsorganisation

i Norrland torde erfordras kontor åtminstone i Luleå, Umeå,

Härnösand, Sundsvall och Östersund. Vidare har affärsbanken inget kontor

på Gotland. Även i övrigt kan någon ökning av kontorsnätet vara påkallad.

Huruvida de nya kontoren måste anskaffas genom nyetableringar är ännu

inte klart. Andra möjligheter kunna erbjuda sig, exempelvis därest riksbanken

kan avstå från något kontor i Norrland, genom kontorsbyten

eller genom förvärv av kontor från andra banker. Vid lämpliga tidpunkter

torde avdelningskontor för den statliga affärsbanken böra inrättas på nämnda

platser för att komplettera det nuvarande kontorsnätet. Det torde få ankomma

på affärsbankens styrelse att vidtaga de åtgärder, som i anledning

härav kunna erfordras.

I propositionen till förra årets riksdag uttalades, att samtliga myndigheter

samt sådana företag, vilka helt eller till övervägande del ägdes av staten,

borde anlita den statliga banken som sin bankförbindelse, för såvitt detta

inte medförde påtagliga praktiska olägenheter för dem. I den mån en dylik

överflyttning icke redan skett, bör den nu komma till stånd och även omfatta

sådana uppdrag — främst utrikesaffärer — som hittills för nämnda

myndigheters och företags räkning ombesörjts av riksbanken eller annat

bankföretag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15.

7

Vid de nu verkställda utredningarna har vidare diskuterats frågan om

överflyttning av vissa checkräkningar — dock icke de viktigaste, nämligen

riksgäldskontorets och statsverkets — från riksbanken till affärsbanken, i

händelse riksbankens avdelningskontor indroges. Vid bifall till de av mig i

det föregående framlagda förslagen har frågan icke samma aktualitet men

jag förutsätter, att Kungl. Maj :t skall i varje särskilt fall äga besluta om

en dylik överflyttning, i den mån detta ur statens synpunkt befinnes lämpligt

och rationellt.

Affärsbankskommittén hade föreslagit, att Jordbrukarbankens grundfond,

som för närvarande uppgår till 40 miljoner kronor, skulle höjas med

30 miljoner. Genom att denna nyteckning skulle ske till en kurs av 150

procent — i likhet med vad som skedde vid den senaste nyemissionen —

skulle den sammanlagda fondökningen komma att utgöra 45 miljoner kronor.

Denna fondökning hade bedömts erforderlig med hänsyn till kommitténs

förslag om överflyttande till affärsbanken av vissa av riksbankens rörelsegrenar,

ävensom med hänsyn till nödvändigheten av en viss marginal

för bankens vidare utveckling. Om den förutsatta överflyttningen av uppgifter

till affärsbanken icke kommer till stånd i den av kommittén förutsatta

omfattningen, minskas behovet av fondförstärkning. Bankinspektionen

har i sitt utlåtande beräknat det omedelbara fondökningsbehovet till

15 miljoner kronor varutöver Kungl. Maj :t borde äga möjlighet att medge

en ytterligare förstärkning av fonderna med 15 miljoner kronor. Jordbrukarbanken

har ansett ifrågavarande belopp väl avvägda. Med biträdande av

förslaget tillstyrker jag, att ett investeringsanslag äskas å sammanlagt 30

miljoner kronor, avsett för tecknande av aktier i Jordbrukarbanken till en

kurs av 150 procent eller samma kurs som gällde för den år 1949 verkställda

nyemissionen. Av beloppet torde 15 miljoner bli erforderliga för en ökning

av aktiekapitalet redan inom den närmaste tiden med hänsyn till den starkt

ökade inlåningen i banken. Ianspråktagandet av resterande belopp kan bli

aktuellt, därest en fortsatt stegring av inlåningen skulle kräva ytterligare

tondökning, ävensom i samband med den i det föregående förutsatta kompletteringen

av affärsbankens kontorsnät. Anslaget torde böra anvisas å

kapitalbudgeten för budgetåret 1950/51 under rubriken Fonden för statens

aktier.

Slutligen torde jag få erinra om det tidigare omnämnda, förra året gjorda

uttalandet, att vid Jordbrukarbankens omvandling till en statlig affärsbank

jämväl borde övervägas en ändring av bankens namn. Affärsbankskommittén

har övervägt följande namnförslag, nämligen AB Landsbanken i Sverige,

Sveriges Allmänna Bank AB samt AB Sveriges Kreditbank. Kommittén

har »ehuru med tvekan» förordat det förstnämnda förslaget. Av remissmyndigheterna

har bankinspektionen förordat namnet Sveriges Allmänna Bank

AB, medan statskontoret föreslagit, att den statliga affärsbanken skulle

kallas AB Svenska Statsbanken. Jordbrukarbankens styrelse har ansett att

det nya namnet bör bli AB Sveriges Kreditbank.

För egen del finner jag det av statskontoret föreslagna namnet icke

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 15.

kunna ifrågakomma, då i utlandet med namn, vari »statsbank» ingår, i allmänhet

förstås vederbörande lands centralbank. De andra tre alternativen

innebära, att banken komme att kallas Landsbanken, Allmänna Banken eller

Kreditbanken. För egen del vill jag biträda Jordbrukarbankens förslag, att

den statliga affärsbanken erhåller namnet AB Sveriges Kreditbank.»

Utskottet.

Av propositionen framgår, att ett genomförande av fjolårets principbeslut

om överförande till en statens affärsbank av vissa delar av riksbankens rörelse

och därmed även av avdelningskontoren skulle — varken för riksbanken

eller affärsbanken — medföra några mera betydande organisatoriska

eller andra fördelar. De rationaliseringsvinster beträffande personal-, förvaltnings-

och lokalkostnader, som man tidigare ansett sig kunna räkna

med, ha vid närmare granskning visat sig vara tämligen blygsamma; särskilt

gäller detta besparingsmöjligheterna på kort sikt. Ett överförande till

affärsbanken av samtliga de fondförvaltande uppgifter, som för närvarande

ombesörjas av riksbanken, har ej synts vara möjligt, bl. a. av det skälet

att befogenhet att efterskänka och avskriva statliga fordringar icke torde

kunna lämnas ett statligt aktiebolag. För affärsbankens del skulle ett övertagande

av riksbankens fondförvaltning samt avdelningskontorens sedeloch

myntdistribution snarast bli en belastning. Då endast 6 av riksbankens

25 avdelningskontor äro belägna i sådana städer, där Jordbrukarbanken

icke förut har kontor, skulle en överföring av nämnda avdelningskontor

till affärsbanken bli av tämligen ringa betydelse för utbyggnaden av

dess kontorsnät.

Enligt departementschefens mening skulle de svårigheter och olägenheter,

som ett genomförande av fjolårets principbeslut komme att medföra, kunnat

övervinnas på ett tillfredsställande sätt. Icke obetydliga fördelar av

sammanslagningen av affärsbanken och riksbankens avdelningskontor syntes

också alljämt vara för handen, om man betraktade verkningarna utifrån

statens samlade intresse. Även om ett vidhållande av principbeslutet därför

kunde vara försvarligt, funnes dock enligt departementschefens mening

utrymme för en viss tveksamhet. Efter erinran att en dylik tveksamhet

kommit till starkt uttryck från riksbankens ledning, i vilken dessutom

en stor minoritet yrkat på beslutets upphävande, har departementschefen

förklarat sig finna fördelarna av en sammanslagning icke vara så

stora, att han velat mot dessa av riksbankens ledning uttalade meningar

föreslå ett vidhållande av fjolårets principbeslut i denna del. Till denna

ståndpunkt föranleddes departementschefen även därav, att särskilt från

affärsbankens sida knappast några fördelar stode att vinna genom övertagande

från riksbanken av avdelningskontoren och de fondförvaltande uppgifterna.

Departementschefen konstaterar emellertid samtidigt, att här för

riksbankens del försittes ett tillfälle till en omfattande och snabb rationalisering

av dess verksamhet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15.

9

Med hänsyn till den av riksbankens ledning intagna ståndpunkten och i

betraktande av vad i ärendet i övrigt förekommit är icke heller utskottet

berett att nu förorda, att riksbankens avdelningskontor överföras till den

statliga affärsbanken, och anser sig därför icke böra påyrka, att principbeslutet

i denna del fullföljes. Denna ståndpunkt innebär dock icke ett defintivt

ställningstagande till spörsmålet, om riksbankens kontorsnät bör

för framtiden bibehållas i sin nuvarande omfattning och lokalisering. Såsom

framgår av propositionen kommer detta spörsmål att under den närmaste

tiden aktualiseras i olika sammanhang.

Frågan om riksbankens avdelningskontor, deras antal, organisation och

arbetsuppgifter, har under de senare decennierna vid flera tillfällen, senast

år 1941, varit föremål för bankoutskottets uppmärksamhet och utredningar

av bankofullmäktige. Med hänsyn till den obetydliga omfattningen av rörelsen

vid åtskilliga kontor ifrågasattes sålunda av 1934 års bankoutskott

(uti. nr 27) olika rationaliseringsåtgärder beträffande kontorsnätet, såsom

indragning eller förflyttning av kontor eller andra organisatoriska förändringar.

Övervägandena ha emellertid icke lett till någon positiv åtgärd,

trots att fullmäktige vid två tillfällen, 1935 och 1941, framlagt förslag om

kontorsindragningar. I korthet kan sägas, att riksbankens jämförelsevis

kostsamma organisation med avdelningskontor över hela landet fått kvarstå

obeskuren huvudsakligen av det skälet, att utskottet ansett riksbanken genom

kontoren kunna utöva ett reglerande inflytande på in- och utlåningsvillkoren

på kreditmarknaden och därför icke velat taga något initiativ i

fråga om kontorsindragningar.

När fullmäktige i riksbanken år 1941 underställde bankoutskottet förslag

om indragning av två mindre avdelningskontor, förklarade sig utskottet

(uti. nr 75) svårligen kunna taga ställning till frågan om riksbankens avdelningskontor,

innan ökad klarhet vunnits rörande de uppgifter, riksbanken

hade att lösa i landets ekonomiska liv. Av dessa uppgifters art berodde

ju i väsentlig grad den erforderliga organisationen. Valet stode bl. a. mellan

cn centralbank, som vore en ren bankernas bank utan större behov av

avdelningskontor, och eu centralbank, som i betydande utsträckning bedreve

bankmässig rörelse i konkurrens med de privata affärsbankerna. Då riksbanken

under senare år alltmer närmat sig förstnämnda typ, erfordrades

enligt utskottets mening andra medel för reglering av räntc- och kreditförhållandena.

På hemställan av utskottet beslöt 1941 års riksdag att hos

Kungl. Maj:t begära utredning av bl. a. riksbankens arbetsuppgifter och organisation

samt tryggande av ur samhällssynpunkt tillfredsställande förhållanden

inom kreditväsendet. Denna utredning verkställdes av 1945 års

bankkommitté och har lett till skapandet av den statliga affärsbanken genom

beslut av 1949 års riksdag.

I den diskussion om förhållandet mellan riksbanken och den statliga

affärsbanken, som ägt rum sedan förenämnda beslut fattades, har frågan

om riksbankens avdelningskontor kommit att sammankopplas med frågan

om formerna för en eventuell statlig kreditgivning såsom ett led i eu aktiv

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 15.

konjunkturpolitik. Med hänsyn till den ståndpunkt utskottet ovan intagit till

förstnämnda fråga, finner utskottet icke anledning att närmare ingå på de

förslag, som i detta sammanhang väckts om inrättandet i konjunkturpolitiskt

syfte av en garantifond för affärsbanken samt om olika åtgärder för

att tillförsäkra riksbanken inflytande på affärsbankens ledning. Utskottet

vill emellertid uttala, att den statliga affärsbanken bör bedriva sin verksamhet

i konkurrens med privatbankerna på samma villkor som dessa och

således vara underställd gällande banklagstiftning och därmed även bankoch

fondinspektionens översyn. Den statliga affärsbanken bör följaktligen

ha samma ställning i förhållande till riksbanken som övriga affärsbanker.

Då det på grund av skäl, som närmare utvecklats av departementschefen,

icke torde vara lämpligt att riksbanken såsom centralbank är direkt eller

indirekt representerad i affärsbankens styrelse, bör denna i sin helhet utses

av Kungl. Maj :t.

Efter tillkomsten av den statliga affärsbanken har staten två organ för

reglering av in- och utlåningsräntorna och därmed räntemarginalen, nämligen

dels riksbanken och dess avdelningskontor och dels affärsbanken.

Även om affärsbanken måste driva sin rörelse efter affärsmässiga grunder

och dess verksamhet därför ej har samma inriktning som den riksbanken

bedriver genom sina avdelningskontor, torde denna skillnad dock icke i

praktiken bli avgörande. Av riksbanksledningen har emellertid gjorts gällande,

att avdelningskontoren i vissa lägen skulle kunna inom ramen för

en aktiv konjunkturpolitik i framtiden bli av särskild betydelse. Detta

spörsmål sammanhänger i viss mån med den av departementschefen upptagna

frågan om kreditinstitutens medverkan i statens konjunkturpolitik.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att staten i sin konjunkturpolitik

har att påkalla medverkan från samtliga kreditinstitut. Utskottet

har med tillfredsställelse konstaterat, att departementschefen ställt i utsikt

en utredning av denna fråga. Det är att förvänta, att denna utredning kommer

att lämna ytterligare belysning av här berörda spörsmål beträffande

riksbankens avdelningskontor.

Riksbanken har under de senare åren pålagts uppgifter, som ligga vid

sidan om dess rent centralbankmässiga. Frånsett bosättningslånefonden rör

det sig här främst om förvaltningen av statliga fonder, vilka tidigare handhafts

av myndigheter under Kungl. Maj :t. Sålunda övertog riksbanken år

1948 avvecklingen av den betydande lånestock, som förut förvaltats av

egnahemsorganen och hushållningssällskapen och vilken omfattar lån från

ett stort antal statliga utlåningsfonder med varierande villkor. Väsentligen

ha dessa uppgifter tillförts riksbanken i syfte att staten skulle kunna taga

i anspråk de outnyttjade organisatoriska och personella tillgångar, som avdelningskontoren

representerade. Härigenom har avdelningskontorens kapacitet

blivit bättre utnyttjad, samtidigt som fondförvaltningen blivit ordnad

på ett tillfredsställande sätt. Såsom av propositionen framgår, torde i samband

med en väntad översyn av den statliga fondrörelsen fråga uppkomma

om att tillföra riksbanken ytterligare arbetsuppgifter av likartad beskaffen
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15.

11

het, eventuellt även kamerala göromål från länsstyrelserna. Huruvida riksbanken

framdeles bör bibehålla och eventuellt utöka sina fondförvaltande

uppgifter eller icke, är i första hand ett organisatoriskt spörsmål. Därest

riksbankens kontorsnät med hänsyn till statens konjunkturpolitik eller riksbankens

centralbanksmässiga uppgifter i övrigt anses böra bestå i ungefär

nuvarande omfattning, lärer frågan om kontorens anlitande för här avsedda

ändamål närmast bli beroende på de fördelar, detta ur den allmänna statsnyttans

synpunkt kan medföra i jämförelse med andra tänkbara alternativ.

Självfallet bör härvid beaktas, att kontorens rörelse inom detta vid sidan

om riksbankens egentliga verksamhet liggande område icke kommer att

försvåra riksbankens uppgifter som centralbank. I detta sammanhang må

jämväl erinras om att departementschefen ansett möjligt att undanröja det

hinder för fondförvaltningens överlämnande till affärsbanken, som ligger

i att beslutanderätten beträffande avskrivning av statliga fordringar icke

kan anförtros ett statligt aktiebolag. En omprövning av detta spörsmål synes

därför måhända vara påkallad. Utskottet förutsätter, att här framförda

synpunkter komma under övervägande i samband med den blivande utredningen

om en rationalisering och förenkling av den statliga fondförvaltningen.

Vid de fortsatta övervägandena rörande riksbankens kontorsnät bör självfallet

vederbörlig hänsyn tagas jämväl till de uppgifter, som avdelningskontoren

ha i fråga om sedel- och myntdistributionen och vilka i särskild grad

torde påverka ställningstagandet, då det gäller att slutligt bestämma kontorens

antal och förläggning.

Med det ovan anförda har utskottet velat framhålla önskvärdheten av att

vid de utredningar rörande avdelningskontorens funktioner m. m., som förebådats

i propositionen, riksbankens uppgifter som centralbank särskilt beaktas.

När utskottet i likhet med departementschefen förordat, att riksbanken

tills vidare skall behålla sitt kontorsnät, har utskottet förutsatt, att utredningarna

snarast komma till stånd.

Icke minst med hänsyn till riksbankens personalorganisation är det angeläget,

att här avsedda spörsmål lösas snarast möjligt. Det sedan länge rådande

provisoriska tillståndet inom riksbanken har icke kunnat undgå att medföra

olägenheter. Alltsedan år 1944 har riksbanken, efter det att dess organisation

i flera år legat i stöpsleven, i fråga om personalorganisationen arbetat

med s. k. övergångsplaner. Ovissheten om hur riksbanken slutligen

kommer att organiseras har givetvis medfört en känsla av osäkerhet hos

personalen. Då emellertid alltjämt åtskilliga frågor beträffande avdelningskontoren

kvarstå olösta, måste man tyvärr räkna med en förlängning av nu

rådande provisoriska förhållanden.

Utskottet vill slutligen understryka vikten av alt jämsides med utredningarna

rörande avdelningskontorens framtida uppgifter rationaliseringsarbetet

beträffande riksbankens inre organisation vid såväl huvud- som avdelningskontoren

intensifieras. Härvid må framhållas, att även om de besparingar

som kunna ernås genom förändringar i kontorsnätet eller genom

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 15.

rationalisering av den inre organisationen, icke omedelbart bli så betydande

eller till och med under en ny övergångstid medföra kostnadsökningar, detta

i och för sig icke bör hindra åtgärdernas genomförande, om blott större kostnadsbesparingar

på längre sikt kunna realiseras.

Vad departementschefen i den föreliggande propositionen, såvitt densamma

nu är föremål för behandling, anfört i fråga om ökning av den statliga

affärsbankens avdelningskontor, om myndigheters och statliga företags anlitande

av banken samt om överflyttning av vissa checkräkningar från riksbanken

till affärsbanken, har icke givit utskottet anledning till erinran eller

särskilt uttalande.

I fråga om den statliga affärsbankens namn biträder utskottet departementschefens

förslag med den jämkningen, att namnet bestämmes till Sveriges

Kreditbank AB.

Beträffande det i motionen I: 419 framställda yrkandet, att AB Industrikredit

måtte införlivas med den statliga affärsbanken, vill utskottet erinra,

att detta kreditinstitut bildades enligt beslut av statsmakerna år 1934 för

att tillhandahålla medellång och långfristig kredit åt företag inom näringslivet.

För närvarande saknas formella förutsättningar för affärsbankerna att

utlämna sådana krediter. Enligt vad utskottet inhämtat, är frågan om en

ändring av banklagen i syfte att möjliggöra för bankerna att i viss utsträckning

utlämna mera långfristiga lån föremål för övervägande av 1949 års

banklagssakkunniga. I avvaktan på denna lagändring förutsätter utskottet, att

AB Industrikredit blir personellt och lokalt förenad med den statliga affärsbanken,

en anordning, som också departementschefen räknat med i propositionen

nr 151/1949.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

1) att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till

känna vad utskottet ovan anfört; samt

2) att motionen I: 419 må anses besvarad genom vad utskottet

ovan anfört.

Stockholm den 11 maj 1950.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Ewerlöf, Sundvik, Fahlander,

Näsgård, Nordenson och De Geer;

från andra kammaren: herrar Andersson i Munkaljungby, Nilsson i

Landskrona, Persson i Norrby, fru Humla, herrar Schmidt, Sköldin, von

Seth och Rosén.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15.

13

Reservation

av herr Sundvik, som anfört följande:

»För min del anser jag de skäl, som anförts mot ett fullföljande av fjolårets

principbeslut om överföring av riksbankens avdelningskontor till den

statliga affärsbanken, icke vara av den art, att de bort hindra ett genomförande

av beslutet. Om principbeslutet ej fullföljes, försittes, såsom departementschefen

framhållit, för riksbankens del ett tillfälle till en omfattande

och snabb rationalisering av dess verksamhet. En rationalisering av riksbankens

personalorganisation skulle avsevärt underlättas genom att i samband

med överföringen, personal kunde överflyttas från riksbanken till

affärsbanken. Icke oväsentliga besparingar — låt vara delvis på längre

sikt — skulle kunna vinnas härigenom. Vidare skulle riksbanken frigöras

från den vid sidan av dess egentliga verksamhet liggande statliga fondförvaltningen.

Å andra sidan skulle affärsbanken genom sammanslagningen

erhålla en välbehövlig komplettering av sitt kontorsnät i Norrland, där banken

f. n. saknar kontor. Det torde dessutom vara otvivelaktigt, att riksbankens

avdelningskontor efter tillkomsten av affärsbanken icke få samma betydelse

som tidigare såsom organ för reglering av kreditmarknaden. Slutligen

kan det ifrågasättas, om det är lämpligt och erforderligt att staten

på ett flertal orter har kontor för såväl riksbanken som den statliga affärsbanken.

»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:310 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående teckning av aktier i den statliga affärsbanken m. m., såvitt propositionen hänvisats t a1 i texten