Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag om riksbankens personalorganisation efter utgången av år 1950 m. m.

1950-11-21 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1950:24, Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag om riksbankens personalorganisation efter utgången av år 1950 m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 24.

1

Nr 24.

Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag om

riksbankens personalorganisation efter utgången av år

1950 m. m.

Genom beslut av 1946 års riksdag (bankoutsk. uti. nr 76) fastställdes en

ram för tjänstetillsättningar inom riksbanken (den s. k. övergångsplan 11),

avsedd att tillämpas tills vidare t. o. in. den 31 december 1949. Denna plan

— vilken undergått formella jämkningar i anslutning till den av 1947 års

riksdag beslutade löneregleringen för tjänstemän vid riksdagens verk —

förlängdes genom beslut av 1949 års riksdag (bankoutsk. uti. nr 49) att

gälla tills vidare till utgången av år 1950.

Rörande riksbankens personalorganisation efter utgången av år 1950

hava fullmäktige i riksbanken i skrivelse den 26 oktober 1950 till bankoutskottet

anfört följande:

Med anledning av vad bankoutskottet anfört i sitt av innevarande års

riksdag godkända utlåtande nr 15 hava fullmäktige i riksbanken den

14 september 1950 till behandling upptagit frågan om riksbankens blivande

organisation m. m. Fullmäktige hava därvid beslutat meddela bankoutskottet,

att enligt fullmäktiges mening riksbanken bör behålla sina avdelningskontor

i ungefär nuvarande omfattning, ett ståndpunktstagande som

var baserat på den förutsättningen att avdelningskontoren vore erforderliga

för riksbankens centralbanksmässiga arbetsuppgifter. I anslutning härtill

beslöto fullmäktige uppdraga åt vice riksbankschefen Mats Lemne att verkställa

översyn av riksbankens verksamhet samt successivt framlägga förslag

för fullmäktige om en rationalisering och effektivisering av riksbanksarbetet.

Det förutsattes därvid att utredningsmannen skulle hålla kontakt

med riksbankens personalorganisationer under utredningsarbetets gång.

Rörande den närmare innebörden av fullmäktiges beslut torde få hänvisas

till det utdrag av fullmäktiges protokoll för nämnda dag, vilket fogats vid

nedan omförmälda bilaga A.

Med beaktande av vad sålunda förekommit har riksbankens direktion

låtit genom chefen för sektion III utarbeta en vid skrivelsen såsom bilaga A

fogad promemoria angående riksbankens personalorganisation efter utgången

av år 1950 innefattande förslag om förlängning av gällande övergångsplan

för tiden från och med den 1 januari 1951 tills vidare till och

med den 31 december 1952 med den närmast formella jämkningen, att i

övergångsplanen de tre raderna

15 Bankkassörer

23 Bankrevisorer

16 Bankkassörer

Ca 23

Ca 23

Ca 22

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 8 samt. Nr 24.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 24.

skulle utbytas mot:

38 Bankkamrersassistenter, bankkassörer och bankrevisorer Ca 23

16 Bankkamrersassistenter och bankkassörer .................... Ca 22

Sedan fullmäktige den 21 september 1950 preliminärt godkänt vad i promemorian

anförts och föreslagits, hava fullmäktige jämlikt de av 1938 års

riksdag beslutade bestämmelserna angående förhandlingsrätt för tjänstemän

vid riksdagens verk berett de personalorganisationer inom riksbanken,

som beröras av förslaget, nämligen Biksbankstjänstemännens förening, Föreningen

Kvinnor i statens tjänst och Civilförvaltningens personalförbund,

tillfälle att taga del av förslaget.

Med anledning av därom inkomna framställningar hava sedermera muntliga

förhandlingar ägt rum med Biksbankstjänstemännens förening och

Föreningen Kvinnor i statens tjänst. Över förhandlingarna hava upprättats

härvid fogade protokoll (bilagorna B—E).1

o Av förhandlingsprotokollen framgår, att någon meningsskiljaktighet icke

rått angående övergångsplanens förlängning tills vidare till utgången av år

1952. Biksbankstjänstemännens förening har emellertid begärt dels att nuvarande

kamrerstjänster i lönegraderna Cr 7 och Cr 5 å utrikesavdelningen

skulle utbytas mot tjänster i lönegraden Ca 29, dels att en rad tjänster vid

huvudkontoret och avdelningskontoren skulle höjas och dels att vissa nya

ordinarie tjänster skulle inrättas. Framställningarna överensstämma i

huvudsak med de önskemål, som från föreningens sida framfördes vid de

förhandlingar, vilka föregingo förlängningen av övergångsplanen för tiden

1 januari—31 december 1950 (jfr BU:s uti. nr 49/1949). Eventuellt har

föreningen ifrågasatt att önskemålen skulle på det sättet tillmötesgås att

e. o. tjänster i stället inrättades. Däremot har Föreningen Kvinnor i statens

tjänst icke framfört några yrkanden om ändring av övergångsplanen

under dess fortsatta giltighetstid.

Civilförvaltningens personalförbund har i skrivelse den 11 oktober 1950

anmält, att förbundet intet har att erinra mot att övergångsplanen förlänges

till utgången av år 1952.

Såsom i den av fullmäktige preliminärt godkända promemorian framhållits

och även understrukits av riksbankens representanter vid de förda

förhandlingarna, synes det icke möjligt att nu framlägga förslag till inrättande

av nya eller höjning av redan förefintliga ordinarie tjänster, i avvaktan

på resultatet av den rationaliseringsutredning som igångsatts inom riksbanken.

Detta synes överensstämma med den uppfattning som bankoutskottet

givit uttryck åt i sitt förenämnda utlåtande nr 15/1950. Fullmäktige

kunna följaktligen icke biträda de av Biksbankstjänstemännens förening

i dessa hänseenden framförda önskemålen. Såsom framgår av fullmäktiges

ovan omförmälda beslut är det emellertid avsikten — och detta

har understrukits vid förhandlingarna med personalrepresentanterna — att

resultaten av den igångsatta utredningen skola framläggas successivt och i

så snabb takt som möjligt.

Om utredningsmannens förslag skulle giva vid handen att viss tjänst bör

höjas utan att man samtidigt finner att tjänsten kan överflyttas från annat

håll, bör — i enlighet med vad som från riksbankens sida uttalats vid förhandlingarna

— personalbehovet under övergångsplanens fortsatta giltighetstid

tillgodoses genom vikariatsförordnande, eventuellt vikariatslöneför
-

1 Här uteslutna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 24.

3

ordnande. Om förhållandena därtill föranleda kan tjänsten i stället tillsättas

med extra ordinarie innehavare på sätt under det senaste året skett

beträffande vissa kainrersassistentstjänster vid avdelningskontoren. Därvid

förutsättes dock att den som erhåller dylik extra ordinarie tjänst får

finna sig i att bliva uppsagd från densamma, därest omständigheterna

skulle motivera detta. Det bör ankomma på utredningsmannen att föreslå

vilken utväg till frågans provisoriska lösning som bör väljas i det särskilda

fallet.

De övriga erinringarna, som från Riksbankstjänstemännens förenings

sida framförts mot innehållet i den av fullmäktige preliminärt godkända

promemorian, hava icke föranlett fullmäktige till särskilda uttalanden.

Fullmäktige vilja i dessa hänseenden ansluta sig till de uttalanden, som av

riksbankens representanter gjorts vid de med föreningen förda förhandlingarna.

Under hänvisning till vad i skrivelsen och vid denna fogad promemoria

anförts, hemställa fullmäktige, att bankoutskottet ville föreslå riksdagen,

att den för riksbanken gällande ramen för tjänstetillsättningar (övergångsplan

II) skall, med av fullmäktige föreslagen jämkning, erhålla fortsatt

giltighet från och med den 1 januari 1951 tills vidare till och med den

31 december 1952.

Utskottet. Fullmäktiges framställning innebär, att den ram för tjänstetillsättningar

inom riksbanken — den s. k. övergångsplan II — som gäller

intill 1950 års slut, skulle förlängas att gälla tills vidare även under 1951

och 1952. Någon annan ändring har icke förutsatts än att beträffande vissa

av de nuvarande tjänsterna i lönegraderna Ca 23 och Ca 22 möjlighet öppnas

att ändra tjänstebenämningen till kamrersassistent.

Utskottet tillstyrker bifall till fullmäktiges förslag om att övergångsplan

II förlänges att gälla tills vidare även under 1951 och 1952. I samband

härmed vill utskottet erinra om, att utskottet redan i sitt av innevarande

års riksdag godkända utlåtande nr 15, under hänvisning till att

åtskilliga frågor angående riksbankens avdelningskontor voro olösta, uttalat,

att man måste räkna med en förlängning av nu rådande provisoriska

förhållanden beträffande riksbankens personalorganisation.

Vad fullmäktige i sin skrivelse anfört om att under övergångsplanens

fortsatta giltighetstid tillgodose möjligen uppkommande personalbehov

genom vikariatsförordnanden, eventuellt vikariatslöneförordnanden, eller

genom tjänsts besättande med extra ordinarie innehavare samt vad som

anförts i den vid skrivelsen fogade promemorian angående eventuell

vakanssättning och förfaringssättet för tjänsters ledigförklarande föranleder

icke någon erinran från utskottets sida. Det är här fråga om anordningar

som få anses ligga inom ramen för de befogenheter, vilka tillkomma

fullmäktige enligt gällande bestämmelser.

Utskottet har uppmärksammat, att fullmäktige vid sammanträdet den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 24.

14 september 1950 i princip uttalat sig för att i stort sett bibehålla riksbankens

avdelningskontor i nuvarande omfattning. I förevarande sammanhang

anser sig utskottet icke böra taga ställning till fullmäktiges nämnda

uttalande utan vill avvakta de i utskottets ovannämnda utlåtande nr 15 berörda

utredningarna rörande kreditinstitutens medverkan i statens konjunkturpolitik

samt om förvaltningen av de statliga utlåningsfonderna.

Ståndpunkt till frågan om riksbankens kontorsnät kan dessutom givetvis

icke tagas, förrän den av fullmäktige beslutade utredningen om riksbanksarbetets

rationalisering och effektivisering föreligger. Såsom framgår av

fullmäktiges protokoll skall genom sistnämnda utredning jämväl undersökas

möjligheten av kontorssammanslagningar och/eller omfördelning

inom kontorsnätet.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksbanken

förevarande framställning, må besluta, att den för riksbanken

gällande ramen för tjänstetillsättningar inom riksbanken

(övergångsplan II) med av fullmäktige föreslagen

jämkning beträffande benämning av vissa tjänster skall erhålla

fortsatt giltighet från och med den 1 januari 1951 tills

vidare till och med den 31 december 1952.

Stockholm den 21 november 1950.

På bankoutskottets vägnar:

K. G. EWERLÖF.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik, Fahlander, Näsgård*,

Petersson i Karlskrona, Mogård och Nordenson*;

från andra kammaren: herrar Andersson i Munkaljungby, Fröderberg*,

Nilsson i Landskrona*, Persson i Norrby, fru Humla*, herrar

Sköldin*, von Seth* och Rosén.

- *

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 24.

5

Bilaga .4.

P. M.

angående riksbankens personalorganisation efter utgången av år 1950.

Efter förslag av fullmäktige i riksbanken godkände 1943 års riksdag i

princip en personalplan för riksbanken, avsedd att träda i tillämpning sedan

av samma års riksdag beslutad omorganisation av banken genomförts.

För att övergångsvis bereda personalen i riksbanken bättre befordringsmöjligheter

än som skulle blivit möjligt vid tillämpning av personalplanen

fastställde emellertid riksdagen, i huvudsaklig överensstämmelse med av

fullmäktige framlagt förslag, en ram för tjänstetillsättningar — en s. k.

övergångsplan — avsedd att gälla tills vidare till och med den 31 december

1946 (se BU:s uti. 1943 nr 76).

På förslag av fullmäktige beslöt sedermera 1946 års riksdag (se BU:s uti.

1946 nr 76) att godkänna ny ram för tjänstetillsättningar inom riksbanken

(övergångsplan II) att tillämpas till och med den 31 december 1949. Sistnämnda

övergångsplan — vilken undergick vissa formella jämkningar i

anslutning till den av 1947 års riksdag beslutade löneregleringen för tjänstemän

vid riksdagens verk — har sedermera jämlikt beslut av 1949 års riksdag

erhållit förlängd giltighet till utgången av år 1950 (se BU:s uti. 1949

nr 49). I sin skrivelse till bankoutskottet den 19 maj 1949 angående

nämnda förlängning av giltighetstiden för övergångsplan II framhöllo fullmäktige,

att riksbankens arbetsuppgifter icke oväsentligt ökats under de

senaste åren1 samt att det därför i och för sig kunde hava varit motiverat

med inrättande av nya eller uppflyttning av redan befintliga tjänster. Att

något förslag härom icke framlades föranleddes av att man haft att ta hänsyn

till de svårigheter att överblicka riksbankens blivande arbetsuppgifter

och personalbehov, som sammanhängde med 1949 års riksdags principbeslut

om inrättande av en statlig affärsbank.

I proposition nr 157 till innevarande års riksdag framlade Kungl. Maj:t

förslag rörande organisationen av den statliga affärsbanken in. in. Enligt

detta förslag skulle riksbanken i huvudsak bibehålla sina nuvarande arbetsuppgifter

och sitt kontorsnät. Det förutsattes emellertid i propositionen,

att det borde närmare övervägas, om riksbanken kunde avstå något kontor

i Norrland till den statliga affärsbanken, att sådana uppdrag, främst utrikesaffärer,

som hittills för statliga myndigheters och företags räkning ombesörjts

av riksbanken (eller annat bankföretag), skulle överflyttas till

affärsbanken samt att den statliga fondförvaltningen skulle bliva föremål

för översyn, sedan de utredningar, som berörde denna förvaltning, slutförts.

Vidare framhölls i propositionen bl. a. angelägenheten av ett intensifierat

arbete för rationalisering av riksbankens organisation samt översyn av dess

kontorsnät.

I sitt den It maj 1950 avgivna utlåtande (nr 15) över propositionen har

bankoutskottet —- som med tillfredsställelse konstaterat att föredragande

departementschefen ställt i utsikt en utredning av frågan om kreditinstitutens

medverkan i statens konjunkturpolitik — uttalat att det vore att förvänta,

att denna utredning komme att lämna ytterligare belysning av spörs
1

Sedan dess har någon ytterligare ökning av arbetsuppgifterna icke inträtt totalt sett; snarare

torde man kunna konstatera en viss minskning. Det finns för närvarande inga tecken, som tyda

på att denna tendens icke skulle vara bestående.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 24.

målet beträffande behovet av riksbankens avdelningskontor. Utskottet anförde

vidare bl. a. följande:

»Riksbanken har under de senare åren pålagts uppgifter, som ligga vid

sidän om dess rent centralbanksmässiga. — — — Väsentligen ha dessa

uppgifter tillförts riksbanken i syfte att staten skulle kunna taga i anspråk

de outnyttjade organisatoriska och personella tillgångar, som avdelningskontoren

representerade. Härigenom har avdelningskontorens kapacitet

blivit bättre utnyttjad, samtidigt som fondförvaltningen blivit ordnad på

ett tillfredsställande sätt. Såsom av propositionen framgår, torde i samband

med en väntad översyn av den statliga fondrörelsen fråga uppkomma

om att tillföra riksbanken ytterligare arbetsuppgifter av likartad beskaffenhet,

eventuellt även kamerala göromål från länsstyrelserna. Huruvida riksbanken

framdeles bör bibehalla och eventuellt utöka sina fondförvaltande

uppgifter eller icke, är i första hand ett organisatoriskt spörsmål. Därest

iiksbankens kontorsnät med hänsyn till statens konjunkturpolitik eller

riksbankens centralbanksmässiga uppgifter i övrigt anses böra bestå i ungefär

nuvarande omfattning, lärer frågan om kontorens anlitande för här avsedda

ändamål närmast bli beroende på de fördelar, detta ur den allmänna

statsnyttans synpunkt kan medföra i jämförelse med andra tänkbara alternativ.

Självfallet bör härvid beaktas, att kontorens rörelse inom detta vid

sidan om riksbankens egentliga verksamhet liggande område icke kommer

att försvåra riksbankens uppgifter som centralbank. I detta sammanhang

må jämväl erinras om att departementschefen ansett möjligt att undanröja

det hinder för fondförvaltningens överlämnande till affärsbanken, som ligger

i att beslutanderätten beträffande avskrivning av statliga fordringar

icke kan anförtros ett statligt aktiebolag. En omprövning av detta spörsmål

synes därför måhända vara påkallad. Utskottet förutsätter, att här framförda

synpunkter komma under övervägande i samband med den blivande

utredningen om en rationalisering och förenkling av den statliga fondförvaltningen.

Vid de fortsatta övervägandena rörande riksbankens kontorsnät bör självfallet

vederbörlig hänsyn tagas jämväl till de uppgifter, som avdelningskontoren

ha i fråga om sedel- och myntdistributionen och vilka i särskild

grad torde påverka ställningstagandet, då det gäller att slutligt bestämma

kontorens antal och förläggning.

Med det ovan anförda har utskottet velat framhålla önskvärdheten av att

vid de utredningar rörande avdelningskontorens funktioner in. in., som förebådats

i propositionen, riksbankens uppgifter som centralbank särskilt beaktas.

När utskottet i likhet med departementschefen förordat, att riksbanken

tills vidare skall behålla sitt kontorsnät, har utskottet förutsatt, att

utredningarna snarast komma till stånd.

Icke minst med hänsyn till riksbankens personalorganisation är det angeläget,

att här avsedda spörsmål lösas snarast möjligt. Det sedan länge rådande

provisoriska tillståndet inom riksbanken har icke kunnat undgå att

medföra olägenheter. Alltsedan år 1944 har riksbanken, efter det att dess

organisation i flera år legat i stöpsleven, i fråga om personalorganisationen

arbetat med s. k. övergångsplaner. Ovissheten om hur riksbanken slutligen

kommer att organiseras har givetvis medfört en känsla av osäkerhet hos

personalen. Då emellertid alltjämt åtskilliga frågor beträffande avdelningskontoren

kvarstå olösta måste man tyvärr räkna med en förlängning av nu

rådande provisoriska förhållanden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 24.

7

Utskottet vill slutligen understryka vikten av att jämsides med utred

ningarna rörande avdelningskontorens framtida uppgifter rationaliseringsarbetet

beträffande riksbankens inre organisation vid såväl huvud- som av.-^

delningskontoren intensifieras. Härvid må framhållas, att även om de besparingar,

som kunna ernås genom förändringar i kontorsnätet eller genom

rationalisering av den inre organisationen, icke omedelbart bli så betydande

eller till och med under en ny övergångstid medföra kostnadsökningar, detta

i och för sig icke bör hindra åtgärdernas genomförande, om blott större

kostnadsbesparingar på längre sikt kunna realiseras.»

Riksdagen har godkänt vad utskottet sålunda och i övrigt anfört i nämnda

utlåtande (se riksdagens skrivelse nr 310).

Fullmäktige hava sedermera den 14 september 1950 beslutat uppdraga

åt vice riksbankschefen M. Lemne att verkställa översyn av riksbankens

verksamhet och för fullmäktige successivt framlägga förslag rörande riksbanksarbetets

rationalisering och effektivisering. Vid översynen har utredningsmannen

att utgå från den förutsättningen, att avdelningskontoren

skola i stort sett bibehållas. Protokollsutdrag, utvisande fullmäktiges handläggning

av ärendet, bifogas.

Med hänsyn till det läge, vari frågan om riksbankens blivande arbetsuppgifter

och organisation kommit genom riksdagens beslut, är det icke möjligt

att nu framlägga förslag till en mera definitiv personalorganisation för banken.

Såsom framgår av bankoutskottets ovan återgivna, av riksdagen godkända

uttalande har riksdagen förutsatt att rådande provisoriska förhållanden

måste tills vidare bestå. Vid ovan omförmälda, av fullmäktige beslutade

översyn av riksbankens verksamhet uppkomma helt naturligt frågor om

ändrad lönegradsplacering för vissa tjänster samt om ändring av antalet

ordinarie tjänster. Resultatet av de övriga utredningar, som i anledning av

riksdagens beslut torde komma till stånd, kan även påverka dessa frågor.

Under sådana förhållanden torde förslag böra ingivas till bankoutskottet om

förlängning av gällande övergångsplan. Eftersom de utredningar, som i propositionen

och bankoutskottets förenämnda utlåtande ansetts böra igångsättas,

kunna förutses komma att taga relativt lång tid i anspråk, torde förlängningen

böra gälla tills vidare under en tid av två år, d. v. s. till utgången

av år 1952.

I gällande övergångsplan finnas upptagna 38 tjänster för bankkassörer

och bankrevisorer i lönegraden Ca 23 samt 16 tjänster för bankkassörer i

lönegraden Ca 22. Av dessa tjänster äro 7 i lönegraden Ca 23 och samtliga

i lönegraden Ca 22 avsedda för de 23 mindre kontoren. Genom den ökning

av arbetsuppgifterna vid dessa kontor, som inträtt i och med att riksbanken

övertagit handläggningen av egnahems- m. fl. lån, beviljade före den

1 juli 1948, ha registratorstjänsterna vid flertalet av ifrågavarande kontor

blivit mera krävande än kassörstjänsterna. Härtill har bidragit att räntor

och amorteringar numera regelmässigt erläggas över postgiro, varigenom

kassagöromålen vid kontoren blivit mindre betungande än tidigare, om man

bortser från del rent rutinmässiga sedelräkningsarbetet. Registratorstjänsterna

uppehållas emellertid i allmänhet av tjänstemän, som äro placerade

i lägre lönegrad än kassörerna vid kontoren. Vid ett kontor har man redan

tagit konsekvensen av den inträdda förskjutningen i arbetsuppgifterna och

låtit den som erhållit kassörstjänsten övertaga registratorns (kamrersassistentens)

uppgifter, medan kassörsgöromålen fullgöras av eu lägre tjänsteman.

Del synes lämpligt afl motsvarande anordning genomföres även vid

vissa andra kontor. Innehar den som fått i uppdrag att bestrida kassörs
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 24.

tjänsten lägre löneställning än 20 lönegraden kan det vara skäligt att sedvanlig

vikariatsersättning utgår för uppehållande av tjänst i sagda lönegrad.

— Det synes motiverat att vid bifall till vad sålunda föreslagits låta

aetta komma till uttryck i övergångsplanen, exempelvis genom att de tre

raderna

15 Bankkassörer ...................................... Ca 23

23 Bankrevisorer Ca 23

16 Bankkassörer Ca 22

utbytas mot

38 Bankkamrersassistenter, bankkassörer och bankrevisorer Ca 23

16 Bankkamrersassistenter och bankkassörer Ca 22

Jämlikt bemyndigande av 1949 års riksdag äga fullmäktige befogenhet

att, i den mån detta föranledes av bestämmelserna angående reglerad befordringsgång

för icke-ordinarie biträdespersonal, tillsätta tjänster såsom

kontorsbiträde i lönegraden Ca 8 utan hinder av övergångsplanen. Med hänsyn

till bemyndigandets avfattning torde detta utan förnyat medgivande

av riksdagen gälla vid förlängning av övergångsplanen.

Det förhållandet att övergångsplanen utgör en ram för tjänstetillsättningar

innebär i och för sig att fullmäktige i varje särskilt fall ha att pröva

huruvida ledigbliven tjänst bör återbesättas. Att en dylik prövning bör ske

följer för övrigt av bestämmelsen i § 29 mom. 2 bankoreglementet. Hittills

har under övergångsplanens giltighetstid någon vakanssättning icke förekommit,

om man bortser från vissa förordnandetjänster. Skulle det vid de

utredningar berörande riksbanken, som igångsatts eller av riksdagen förutsatts

skola igångsättas, visa sig att genom omläggning av arbetsrutinen eller

andra organisatoriska förändringar en tjänst i viss lönegrad blir obehövlig

eller lämpligen kan uppehållas av tjänsteman i lägre lönegrad kan det vara

motiverat att sätta den överflödiga tjänsten vakant, resp. att ledigförklara

tjänst i lägre lönegrad.

Enligt § 31 bankoreglementet skall kungörelse angående ledigförklarande

av ordinarie konstitutorialtjänst såvitt möjligt avse tjänst i allmänhet i viss

lönegrad. Därvid åsyftas att tjänsten icke bör bindas vid viss befattning

eller vid visst kontor. I praxis har regelmässigt så förfarits att det i

kungörelsen angivits, att en tjänst i viss angiven lönegrad vore till ansökan

ledig med tjänstgöringsskyldighet tills vidare vid visst bestämt kontor. När

det gäller tjänster i lönegraden Ca 20 har det i flera fall visat sig olämpligt

att i förväg bestämma var den tjänsteman, som konstitueras å tjänsten,

bör placeras. Ofta finns det ingen anledning att flytta tjänstemannen från

det kontor, där han tjänstgör. Om förflyttning sker måste kanske till det

kontor, där tjänstemannen dittills varit stationerad, i stället överflyttas annan

jämförlig tjänsteman. Över huvud taget kan det konstateras, att det med

hänsyn till svårigheten för vederbörande att erhålla bostad på ny tjänstgöringsort

och de dryga kostnader, som flyttningen medför, är lämpligt att

söka undvika andra förflyttningar än sådana som äro nödvändiga för att

tillgodose ett förefintligt personalbehov eller som betingas av utbildningsskäl.

Som en ytterligare anledning till det ifrågasatta avsteget från hittillsvarande

praxis kan anföras, att någon egentlig skillnad i arbetsuppgifter

icke föreligger mellan en tjänsteman i lönegraden Ca 20 och en icke-ordinarie

tjänsteman som tillhör rekryteringspersonalen till dylik tjänst. Beträffande

tjänster som kontorsbiträden i lönegraden Ca 8 — vilka utgöra

första ordinarie tjänst inom den reglerade befordringsgången för biträdes
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 24.

9

personal —- kunna ibland likartade skäl anföras för att hålla frågan om

stationeringsorten öppen vid ledigförklarandet. I vissa fall kan det visa sig

lämpligt att även ledigförklara tjänster i lönegraden Ca 22 utan angivande

av stationeringsort. A andra sidan kan det tänkas bliva motiverat att med

hänsyn till arbets- och personalförhållandena flytta ledig tjänst från ett

kontor till ett annat samt ledigförklara tjänsten med angivande av att den

som erhåller tjänsten skall tills vidare tjänstgöra vid sistnämnda kontor.

Skrivelse torde sålunda böra avlåtas till bankoutskottet med hemställan

att utskottet ville — med biträdande av vad i denna promemoria anförts —

föreslå att den för riksbanken gällande ramen för tjänstetillsättningar

(övergångsplan II) skall med ovan angivna jämkning äga fortsatt giltighet

från och med den 1 januari 1951 tills vidare till och med den 31 december

1952.

Stockholm den 16 september 1950.

Hjalmar Ekengren.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1950. 8 samt. Nr 24.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 24.

Utdrag av protokoll hos fullmäktige i

riksbanken den i4 september 1950.

Närvarande:

ordföranden herr Jonsson

vice » » Hall

» Böök

» Gränebo

» Allan Andersson

» Bergvall

» Olof Andersson

ävensom » Lemne

» Kristensson.

§ 7. Herr Böök anmälde frågan om riksdagens beslut rörande riksbankens

arbetsuppgifter in. in. Herr Böök anförde därvid i huvudsak följande:

Det som borde ligga till grund för fullmäktiges diskussioner och ställningstagande

i frågan vore bankoutskottets av innevarande års riksdag godkända

utlåtande nr 15. Riksdagens beslut innebure — med reservation för

att slutsatsen möjligen vore en felaktig tolkning av utlåtandet — att riksbankens

kontorsnät borde bibehållas endast om man komme till den slutsatsen,

att kontoren vore erforderliga för fullföljande av riksbankens centralbanksmässiga

uppgifter. Ett ställningstagande i princip till frågan om avdelningskontorens

framtida öde syntes emellertid enligt herr Bööks mening kunna

ske oberoende av de tidskrävande utredningar som i utlåtandet förebådats

eller förordats, i främsta rummet dels beträffande en medverkan av samtliga

kreditinstitut i en aktiv konjunkturpolitik, dels beträffande en rationalisering

och förenkling av den statliga fondförvaltningen.

Det vore herr Bööks uppfattning att vad som nu krävdes efter alla de

utredningar, som bedrivits under de sista 10 å 15 åren, icke vore ytterligare

utredningar utan ett klart ställningstagande till frågan om kontorens vara

eller icke vara. Ett sådant ställningstagande vore icke minst angeläget med

hänsyn till önskvärdheten av att riksbanken finge arbetsro och med hänsyn

till riksbankspersonalen.

Herr Böök förklarade att hans inställning till frågan om kontorens betydelse

ur centralbanksmässiga synpunkter vore densamma som den han anfört

bl. a. i samband med fullmäktiges yttrande över »affärsbanksutredningen».

Med den lösning frågan om den statliga affärsbanken erhöll genom

riksdagsbeslutet, syntes det svårt att tänka sig att denna bank kunde tilldelas

några omfattande konjunkturpolitiska uppgifter utöver dem som den

privata bankverksamheten kunde utföra.

Herr Böök förklarade vidare, att han ansåge det erforderligt att staten

skulle kunna bedriva en aktiv konjunkturpolitik genom en statlig inrättning

som hade tillräckliga resurser och möjlighet att kreditpolitiskt nå över

hela fältet. Det vore även nödvändigt för centralbanken att ha direkta

lokala kontakter med näringslivet och penningmarknaden för att den icke

skulle riskera att behöva fullfölja sina uppgifter i så att säga lufttomt rum.

Mot bakgrunden av det anförda skulle man komma fram till ett beslut

om att behålla avdelningskontoren i ungefär nuvarande omfattning, ett beslut

baserat på förutsättningen, att avdelningskontoren vore erforderliga för

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 24.

11

riksbankens centralbanksmässiga uppgifter. Om fullmäktige fattade ett sådant

beslut, ankomme det på riksbanken att enligt riksdagens direktiv sörja

för att en rationalisering av riksbankens verksamhet komme till stånd, varvid

även möjliga kontorssammanslagningar och/eller omfördelning inom

kontorsnätet skulle undersökas. Denna uppgift kunde anförtros åt en kommitté

eller åt en person. Herr Böök ansåge det lämpligast att åt en person,

närmast vice riksbankschefen Lemne, anförtro uppgiften att företaga en

översyn av riksbankens verksamhet och successivt framlägga förslag för

fullmäktige om en rationalisering och effektivisering av riksbankens arbete.

Uppdraget skulle vara förenat med ett bemyndigande att påkalla bistånd

och medverkan från riksbankens ledning och personal; och skulle utredningsmannen

även hålla kontakt med riksbankens personalorganisationer

under utredningsarbetets gång. Herr Böök erinrade i detta sammanhang

om att, enligt vad som anmälts till direktionens protokoll den 9 maj 1950,

Riksbankstjänstemännens förening gjort viss hemställan angående formerna

för rationaliseringsarbetet i riksbanken.

Fattades beslut i enlighet med de angivna riktlinjerna borde detta bringas

till riksdagens kännedom, vilket lämpligen kunde ske genom att redogörelse

därför lämnades i den framställning om förlängning av övergångsplanen

för tid efter utgången av innevarande år, som skulle göras till riksdagen

denna höst.

Under den härefter följande diskussionen framförde herrar Hall, Gränebo,

Allan Andersson och Olof Andersson sin anslutning till herr Bööks ståndpunkt

beträffande avdelningskontoren och hans förslag rörande utredningsarbetet.

Ordföranden herr Jonsson förklarade att han ansåge att direktiven för

utredningsmannen skulle avse framläggande av förslag om avdelningskontorens

avveckling. Han kunde inte dela de övriga fullmäktiges mening, att

avdelningskontoren vore nödvändiga för riksbankens uppgifter som centralbank,

icke ens i kristider.

Herr Bergvall förklarade, att han av vad som hittills anförts i frågan icke

kunnat komma till den uppfattningen att det med hänsyn till riksbankens

centralbanksmässiga uppgifter vore behövligt att bibehålla avdelningskontoren.

Med hänsyn till andra på frågan inverkande omständigheter komme

han emellertid icke att reservera sig mot den uppfattning som omfattades

av fullmäktiges majoritet men förbehöll sig rätt att ta slutlig ställning till

frågan om avdelningskontoren, när resultatet av utredningsmannens arbete

förelåge.

Herr Lemne ville till protokollet anteckna, all för fullföljande av riksbankens

centralbanksmässiga uppgifter vore ett bibehållande av avdelningskontoren

icke nödvändigt utan skälen härför hänförde sig till andra

åligganden, som för närvarande handhades av riksbanken och därvid främst

förvaltningen av vissa fonder in. in.

Fullmäktige hade alltså beslutat alt i princip uttala sig för atl i stort sett

bibehålla riksbankens avdelningskontor i nuvarande omfattning samt att

uppdraga åt herr Lemne atl företaga eu översyn av riksbankens verksamhet

och för fullmäktige successivt framlägga förslag om riksbanksarbetets rationalisering

och effektivisering.

Ur protokollet:

Gunnar Olsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.