Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag om riksbankens personalorganisation efter utgången av år 1950 m. m.
1950-11-21 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1950:24, Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag om riksbankens personalorganisation efter utgången av år 1950 m. m.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 24.
1
Nr 24.
Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag om
riksbankens personalorganisation efter utgången av år
1950 m. m.
Genom beslut av 1946 års riksdag (bankoutsk. uti. nr 76) fastställdes en
ram för tjänstetillsättningar inom riksbanken (den s. k. övergångsplan 11),
avsedd att tillämpas tills vidare t. o. in. den 31 december 1949. Denna plan
— vilken undergått formella jämkningar i anslutning till den av 1947 års
riksdag beslutade löneregleringen för tjänstemän vid riksdagens verk —
förlängdes genom beslut av 1949 års riksdag (bankoutsk. uti. nr 49) att
gälla tills vidare till utgången av år 1950.
Rörande riksbankens personalorganisation efter utgången av år 1950
hava fullmäktige i riksbanken i skrivelse den 26 oktober 1950 till bankoutskottet
anfört följande:
Med anledning av vad bankoutskottet anfört i sitt av innevarande års
riksdag godkända utlåtande nr 15 hava fullmäktige i riksbanken den
14 september 1950 till behandling upptagit frågan om riksbankens blivande
organisation m. m. Fullmäktige hava därvid beslutat meddela bankoutskottet,
att enligt fullmäktiges mening riksbanken bör behålla sina avdelningskontor
i ungefär nuvarande omfattning, ett ståndpunktstagande som
var baserat på den förutsättningen att avdelningskontoren vore erforderliga
för riksbankens centralbanksmässiga arbetsuppgifter. I anslutning härtill
beslöto fullmäktige uppdraga åt vice riksbankschefen Mats Lemne att verkställa
översyn av riksbankens verksamhet samt successivt framlägga förslag
för fullmäktige om en rationalisering och effektivisering av riksbanksarbetet.
Det förutsattes därvid att utredningsmannen skulle hålla kontakt
med riksbankens personalorganisationer under utredningsarbetets gång.
Rörande den närmare innebörden av fullmäktiges beslut torde få hänvisas
till det utdrag av fullmäktiges protokoll för nämnda dag, vilket fogats vid
nedan omförmälda bilaga A.
Med beaktande av vad sålunda förekommit har riksbankens direktion
låtit genom chefen för sektion III utarbeta en vid skrivelsen såsom bilaga A
fogad promemoria angående riksbankens personalorganisation efter utgången
av år 1950 innefattande förslag om förlängning av gällande övergångsplan
för tiden från och med den 1 januari 1951 tills vidare till och
med den 31 december 1952 med den närmast formella jämkningen, att i
övergångsplanen de tre raderna
15 Bankkassörer
23 Bankrevisorer
16 Bankkassörer
Ca 23
Ca 23
Ca 22
Bihang till riksdagens protokoll 1950. 8 samt. Nr 24.
2
Bankoutskottets utlåtande nr 24.
skulle utbytas mot:
38 Bankkamrersassistenter, bankkassörer och bankrevisorer Ca 23
16 Bankkamrersassistenter och bankkassörer .................... Ca 22
Sedan fullmäktige den 21 september 1950 preliminärt godkänt vad i promemorian
anförts och föreslagits, hava fullmäktige jämlikt de av 1938 års
riksdag beslutade bestämmelserna angående förhandlingsrätt för tjänstemän
vid riksdagens verk berett de personalorganisationer inom riksbanken,
som beröras av förslaget, nämligen Biksbankstjänstemännens förening, Föreningen
Kvinnor i statens tjänst och Civilförvaltningens personalförbund,
tillfälle att taga del av förslaget.
Med anledning av därom inkomna framställningar hava sedermera muntliga
förhandlingar ägt rum med Biksbankstjänstemännens förening och
Föreningen Kvinnor i statens tjänst. Över förhandlingarna hava upprättats
härvid fogade protokoll (bilagorna B—E).1
o Av förhandlingsprotokollen framgår, att någon meningsskiljaktighet icke
rått angående övergångsplanens förlängning tills vidare till utgången av år
1952. Biksbankstjänstemännens förening har emellertid begärt dels att nuvarande
kamrerstjänster i lönegraderna Cr 7 och Cr 5 å utrikesavdelningen
skulle utbytas mot tjänster i lönegraden Ca 29, dels att en rad tjänster vid
huvudkontoret och avdelningskontoren skulle höjas och dels att vissa nya
ordinarie tjänster skulle inrättas. Framställningarna överensstämma i
huvudsak med de önskemål, som från föreningens sida framfördes vid de
förhandlingar, vilka föregingo förlängningen av övergångsplanen för tiden
1 januari—31 december 1950 (jfr BU:s uti. nr 49/1949). Eventuellt har
föreningen ifrågasatt att önskemålen skulle på det sättet tillmötesgås att
e. o. tjänster i stället inrättades. Däremot har Föreningen Kvinnor i statens
tjänst icke framfört några yrkanden om ändring av övergångsplanen
under dess fortsatta giltighetstid.
Civilförvaltningens personalförbund har i skrivelse den 11 oktober 1950
anmält, att förbundet intet har att erinra mot att övergångsplanen förlänges
till utgången av år 1952.
Såsom i den av fullmäktige preliminärt godkända promemorian framhållits
och även understrukits av riksbankens representanter vid de förda
förhandlingarna, synes det icke möjligt att nu framlägga förslag till inrättande
av nya eller höjning av redan förefintliga ordinarie tjänster, i avvaktan
på resultatet av den rationaliseringsutredning som igångsatts inom riksbanken.
Detta synes överensstämma med den uppfattning som bankoutskottet
givit uttryck åt i sitt förenämnda utlåtande nr 15/1950. Fullmäktige
kunna följaktligen icke biträda de av Biksbankstjänstemännens förening
i dessa hänseenden framförda önskemålen. Såsom framgår av fullmäktiges
ovan omförmälda beslut är det emellertid avsikten — och detta
har understrukits vid förhandlingarna med personalrepresentanterna — att
resultaten av den igångsatta utredningen skola framläggas successivt och i
så snabb takt som möjligt.
Om utredningsmannens förslag skulle giva vid handen att viss tjänst bör
höjas utan att man samtidigt finner att tjänsten kan överflyttas från annat
håll, bör — i enlighet med vad som från riksbankens sida uttalats vid förhandlingarna
— personalbehovet under övergångsplanens fortsatta giltighetstid
tillgodoses genom vikariatsförordnande, eventuellt vikariatslöneför
-
1 Här uteslutna.
Bankoutskottets utlåtande nr 24.
3
ordnande. Om förhållandena därtill föranleda kan tjänsten i stället tillsättas
med extra ordinarie innehavare på sätt under det senaste året skett
beträffande vissa kainrersassistentstjänster vid avdelningskontoren. Därvid
förutsättes dock att den som erhåller dylik extra ordinarie tjänst får
finna sig i att bliva uppsagd från densamma, därest omständigheterna
skulle motivera detta. Det bör ankomma på utredningsmannen att föreslå
vilken utväg till frågans provisoriska lösning som bör väljas i det särskilda
fallet.
De övriga erinringarna, som från Riksbankstjänstemännens förenings
sida framförts mot innehållet i den av fullmäktige preliminärt godkända
promemorian, hava icke föranlett fullmäktige till särskilda uttalanden.
Fullmäktige vilja i dessa hänseenden ansluta sig till de uttalanden, som av
riksbankens representanter gjorts vid de med föreningen förda förhandlingarna.
Under hänvisning till vad i skrivelsen och vid denna fogad promemoria
anförts, hemställa fullmäktige, att bankoutskottet ville föreslå riksdagen,
att den för riksbanken gällande ramen för tjänstetillsättningar (övergångsplan
II) skall, med av fullmäktige föreslagen jämkning, erhålla fortsatt
giltighet från och med den 1 januari 1951 tills vidare till och med den
31 december 1952.
Utskottet. Fullmäktiges framställning innebär, att den ram för tjänstetillsättningar
inom riksbanken — den s. k. övergångsplan II — som gäller
intill 1950 års slut, skulle förlängas att gälla tills vidare även under 1951
och 1952. Någon annan ändring har icke förutsatts än att beträffande vissa
av de nuvarande tjänsterna i lönegraderna Ca 23 och Ca 22 möjlighet öppnas
att ändra tjänstebenämningen till kamrersassistent.
Utskottet tillstyrker bifall till fullmäktiges förslag om att övergångsplan
II förlänges att gälla tills vidare även under 1951 och 1952. I samband
härmed vill utskottet erinra om, att utskottet redan i sitt av innevarande
års riksdag godkända utlåtande nr 15, under hänvisning till att
åtskilliga frågor angående riksbankens avdelningskontor voro olösta, uttalat,
att man måste räkna med en förlängning av nu rådande provisoriska
förhållanden beträffande riksbankens personalorganisation.
Vad fullmäktige i sin skrivelse anfört om att under övergångsplanens
fortsatta giltighetstid tillgodose möjligen uppkommande personalbehov
genom vikariatsförordnanden, eventuellt vikariatslöneförordnanden, eller
genom tjänsts besättande med extra ordinarie innehavare samt vad som
anförts i den vid skrivelsen fogade promemorian angående eventuell
vakanssättning och förfaringssättet för tjänsters ledigförklarande föranleder
icke någon erinran från utskottets sida. Det är här fråga om anordningar
som få anses ligga inom ramen för de befogenheter, vilka tillkomma
fullmäktige enligt gällande bestämmelser.
Utskottet har uppmärksammat, att fullmäktige vid sammanträdet den
4
Bankoutskottets utlåtande nr 24.
14 september 1950 i princip uttalat sig för att i stort sett bibehålla riksbankens
avdelningskontor i nuvarande omfattning. I förevarande sammanhang
anser sig utskottet icke böra taga ställning till fullmäktiges nämnda
uttalande utan vill avvakta de i utskottets ovannämnda utlåtande nr 15 berörda
utredningarna rörande kreditinstitutens medverkan i statens konjunkturpolitik
samt om förvaltningen av de statliga utlåningsfonderna.
Ståndpunkt till frågan om riksbankens kontorsnät kan dessutom givetvis
icke tagas, förrän den av fullmäktige beslutade utredningen om riksbanksarbetets
rationalisering och effektivisering föreligger. Såsom framgår av
fullmäktiges protokoll skall genom sistnämnda utredning jämväl undersökas
möjligheten av kontorssammanslagningar och/eller omfördelning
inom kontorsnätet.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksbanken
förevarande framställning, må besluta, att den för riksbanken
gällande ramen för tjänstetillsättningar inom riksbanken
(övergångsplan II) med av fullmäktige föreslagen
jämkning beträffande benämning av vissa tjänster skall erhålla
fortsatt giltighet från och med den 1 januari 1951 tills
vidare till och med den 31 december 1952.
Stockholm den 21 november 1950.
På bankoutskottets vägnar:
K. G. EWERLÖF.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik, Fahlander, Näsgård*,
Petersson i Karlskrona, Mogård och Nordenson*;
från andra kammaren: herrar Andersson i Munkaljungby, Fröderberg*,
Nilsson i Landskrona*, Persson i Norrby, fru Humla*, herrar
Sköldin*, von Seth* och Rosén.
- *
* Ej närvarande vid justeringen.
Bankoutskottets utlåtande nr 24.
5
Bilaga .4.
P. M.
angående riksbankens personalorganisation efter utgången av år 1950.
Efter förslag av fullmäktige i riksbanken godkände 1943 års riksdag i
princip en personalplan för riksbanken, avsedd att träda i tillämpning sedan
av samma års riksdag beslutad omorganisation av banken genomförts.
För att övergångsvis bereda personalen i riksbanken bättre befordringsmöjligheter
än som skulle blivit möjligt vid tillämpning av personalplanen
fastställde emellertid riksdagen, i huvudsaklig överensstämmelse med av
fullmäktige framlagt förslag, en ram för tjänstetillsättningar — en s. k.
övergångsplan — avsedd att gälla tills vidare till och med den 31 december
1946 (se BU:s uti. 1943 nr 76).
På förslag av fullmäktige beslöt sedermera 1946 års riksdag (se BU:s uti.
1946 nr 76) att godkänna ny ram för tjänstetillsättningar inom riksbanken
(övergångsplan II) att tillämpas till och med den 31 december 1949. Sistnämnda
övergångsplan — vilken undergick vissa formella jämkningar i
anslutning till den av 1947 års riksdag beslutade löneregleringen för tjänstemän
vid riksdagens verk — har sedermera jämlikt beslut av 1949 års riksdag
erhållit förlängd giltighet till utgången av år 1950 (se BU:s uti. 1949
nr 49). I sin skrivelse till bankoutskottet den 19 maj 1949 angående
nämnda förlängning av giltighetstiden för övergångsplan II framhöllo fullmäktige,
att riksbankens arbetsuppgifter icke oväsentligt ökats under de
senaste åren1 samt att det därför i och för sig kunde hava varit motiverat
med inrättande av nya eller uppflyttning av redan befintliga tjänster. Att
något förslag härom icke framlades föranleddes av att man haft att ta hänsyn
till de svårigheter att överblicka riksbankens blivande arbetsuppgifter
och personalbehov, som sammanhängde med 1949 års riksdags principbeslut
om inrättande av en statlig affärsbank.
I proposition nr 157 till innevarande års riksdag framlade Kungl. Maj:t
förslag rörande organisationen av den statliga affärsbanken in. in. Enligt
detta förslag skulle riksbanken i huvudsak bibehålla sina nuvarande arbetsuppgifter
och sitt kontorsnät. Det förutsattes emellertid i propositionen,
att det borde närmare övervägas, om riksbanken kunde avstå något kontor
i Norrland till den statliga affärsbanken, att sådana uppdrag, främst utrikesaffärer,
som hittills för statliga myndigheters och företags räkning ombesörjts
av riksbanken (eller annat bankföretag), skulle överflyttas till
affärsbanken samt att den statliga fondförvaltningen skulle bliva föremål
för översyn, sedan de utredningar, som berörde denna förvaltning, slutförts.
Vidare framhölls i propositionen bl. a. angelägenheten av ett intensifierat
arbete för rationalisering av riksbankens organisation samt översyn av dess
kontorsnät.
I sitt den It maj 1950 avgivna utlåtande (nr 15) över propositionen har
bankoutskottet —- som med tillfredsställelse konstaterat att föredragande
departementschefen ställt i utsikt en utredning av frågan om kreditinstitutens
medverkan i statens konjunkturpolitik — uttalat att det vore att förvänta,
att denna utredning komme att lämna ytterligare belysning av spörs
1
Sedan dess har någon ytterligare ökning av arbetsuppgifterna icke inträtt totalt sett; snarare
torde man kunna konstatera en viss minskning. Det finns för närvarande inga tecken, som tyda
på att denna tendens icke skulle vara bestående.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande nr 24.
målet beträffande behovet av riksbankens avdelningskontor. Utskottet anförde
vidare bl. a. följande:
»Riksbanken har under de senare åren pålagts uppgifter, som ligga vid
sidän om dess rent centralbanksmässiga. — — — Väsentligen ha dessa
uppgifter tillförts riksbanken i syfte att staten skulle kunna taga i anspråk
de outnyttjade organisatoriska och personella tillgångar, som avdelningskontoren
representerade. Härigenom har avdelningskontorens kapacitet
blivit bättre utnyttjad, samtidigt som fondförvaltningen blivit ordnad på
ett tillfredsställande sätt. Såsom av propositionen framgår, torde i samband
med en väntad översyn av den statliga fondrörelsen fråga uppkomma
om att tillföra riksbanken ytterligare arbetsuppgifter av likartad beskaffenhet,
eventuellt även kamerala göromål från länsstyrelserna. Huruvida riksbanken
framdeles bör bibehalla och eventuellt utöka sina fondförvaltande
uppgifter eller icke, är i första hand ett organisatoriskt spörsmål. Därest
iiksbankens kontorsnät med hänsyn till statens konjunkturpolitik eller
riksbankens centralbanksmässiga uppgifter i övrigt anses böra bestå i ungefär
nuvarande omfattning, lärer frågan om kontorens anlitande för här avsedda
ändamål närmast bli beroende på de fördelar, detta ur den allmänna
statsnyttans synpunkt kan medföra i jämförelse med andra tänkbara alternativ.
Självfallet bör härvid beaktas, att kontorens rörelse inom detta vid
sidan om riksbankens egentliga verksamhet liggande område icke kommer
att försvåra riksbankens uppgifter som centralbank. I detta sammanhang
må jämväl erinras om att departementschefen ansett möjligt att undanröja
det hinder för fondförvaltningens överlämnande till affärsbanken, som ligger
i att beslutanderätten beträffande avskrivning av statliga fordringar
icke kan anförtros ett statligt aktiebolag. En omprövning av detta spörsmål
synes därför måhända vara påkallad. Utskottet förutsätter, att här framförda
synpunkter komma under övervägande i samband med den blivande
utredningen om en rationalisering och förenkling av den statliga fondförvaltningen.
Vid de fortsatta övervägandena rörande riksbankens kontorsnät bör självfallet
vederbörlig hänsyn tagas jämväl till de uppgifter, som avdelningskontoren
ha i fråga om sedel- och myntdistributionen och vilka i särskild
grad torde påverka ställningstagandet, då det gäller att slutligt bestämma
kontorens antal och förläggning.
Med det ovan anförda har utskottet velat framhålla önskvärdheten av att
vid de utredningar rörande avdelningskontorens funktioner in. in., som förebådats
i propositionen, riksbankens uppgifter som centralbank särskilt beaktas.
När utskottet i likhet med departementschefen förordat, att riksbanken
tills vidare skall behålla sitt kontorsnät, har utskottet förutsatt, att
utredningarna snarast komma till stånd.
Icke minst med hänsyn till riksbankens personalorganisation är det angeläget,
att här avsedda spörsmål lösas snarast möjligt. Det sedan länge rådande
provisoriska tillståndet inom riksbanken har icke kunnat undgå att
medföra olägenheter. Alltsedan år 1944 har riksbanken, efter det att dess
organisation i flera år legat i stöpsleven, i fråga om personalorganisationen
arbetat med s. k. övergångsplaner. Ovissheten om hur riksbanken slutligen
kommer att organiseras har givetvis medfört en känsla av osäkerhet hos
personalen. Då emellertid alltjämt åtskilliga frågor beträffande avdelningskontoren
kvarstå olösta måste man tyvärr räkna med en förlängning av nu
rådande provisoriska förhållanden.
Bankoutskottets utlåtande nr 24.
7
Utskottet vill slutligen understryka vikten av att jämsides med utred
ningarna rörande avdelningskontorens framtida uppgifter rationaliseringsarbetet
beträffande riksbankens inre organisation vid såväl huvud- som av.-^
delningskontoren intensifieras. Härvid må framhållas, att även om de besparingar,
som kunna ernås genom förändringar i kontorsnätet eller genom
rationalisering av den inre organisationen, icke omedelbart bli så betydande
eller till och med under en ny övergångstid medföra kostnadsökningar, detta
i och för sig icke bör hindra åtgärdernas genomförande, om blott större
kostnadsbesparingar på längre sikt kunna realiseras.»
Riksdagen har godkänt vad utskottet sålunda och i övrigt anfört i nämnda
utlåtande (se riksdagens skrivelse nr 310).
Fullmäktige hava sedermera den 14 september 1950 beslutat uppdraga
åt vice riksbankschefen M. Lemne att verkställa översyn av riksbankens
verksamhet och för fullmäktige successivt framlägga förslag rörande riksbanksarbetets
rationalisering och effektivisering. Vid översynen har utredningsmannen
att utgå från den förutsättningen, att avdelningskontoren
skola i stort sett bibehållas. Protokollsutdrag, utvisande fullmäktiges handläggning
av ärendet, bifogas.
Med hänsyn till det läge, vari frågan om riksbankens blivande arbetsuppgifter
och organisation kommit genom riksdagens beslut, är det icke möjligt
att nu framlägga förslag till en mera definitiv personalorganisation för banken.
Såsom framgår av bankoutskottets ovan återgivna, av riksdagen godkända
uttalande har riksdagen förutsatt att rådande provisoriska förhållanden
måste tills vidare bestå. Vid ovan omförmälda, av fullmäktige beslutade
översyn av riksbankens verksamhet uppkomma helt naturligt frågor om
ändrad lönegradsplacering för vissa tjänster samt om ändring av antalet
ordinarie tjänster. Resultatet av de övriga utredningar, som i anledning av
riksdagens beslut torde komma till stånd, kan även påverka dessa frågor.
Under sådana förhållanden torde förslag böra ingivas till bankoutskottet om
förlängning av gällande övergångsplan. Eftersom de utredningar, som i propositionen
och bankoutskottets förenämnda utlåtande ansetts böra igångsättas,
kunna förutses komma att taga relativt lång tid i anspråk, torde förlängningen
böra gälla tills vidare under en tid av två år, d. v. s. till utgången
av år 1952.
I gällande övergångsplan finnas upptagna 38 tjänster för bankkassörer
och bankrevisorer i lönegraden Ca 23 samt 16 tjänster för bankkassörer i
lönegraden Ca 22. Av dessa tjänster äro 7 i lönegraden Ca 23 och samtliga
i lönegraden Ca 22 avsedda för de 23 mindre kontoren. Genom den ökning
av arbetsuppgifterna vid dessa kontor, som inträtt i och med att riksbanken
övertagit handläggningen av egnahems- m. fl. lån, beviljade före den
1 juli 1948, ha registratorstjänsterna vid flertalet av ifrågavarande kontor
blivit mera krävande än kassörstjänsterna. Härtill har bidragit att räntor
och amorteringar numera regelmässigt erläggas över postgiro, varigenom
kassagöromålen vid kontoren blivit mindre betungande än tidigare, om man
bortser från del rent rutinmässiga sedelräkningsarbetet. Registratorstjänsterna
uppehållas emellertid i allmänhet av tjänstemän, som äro placerade
i lägre lönegrad än kassörerna vid kontoren. Vid ett kontor har man redan
tagit konsekvensen av den inträdda förskjutningen i arbetsuppgifterna och
låtit den som erhållit kassörstjänsten övertaga registratorns (kamrersassistentens)
uppgifter, medan kassörsgöromålen fullgöras av eu lägre tjänsteman.
Del synes lämpligt afl motsvarande anordning genomföres även vid
vissa andra kontor. Innehar den som fått i uppdrag att bestrida kassörs
-
8
Bankoutskottets utlåtande nr 24.
tjänsten lägre löneställning än 20 lönegraden kan det vara skäligt att sedvanlig
vikariatsersättning utgår för uppehållande av tjänst i sagda lönegrad.
— Det synes motiverat att vid bifall till vad sålunda föreslagits låta
aetta komma till uttryck i övergångsplanen, exempelvis genom att de tre
raderna
15 Bankkassörer ...................................... Ca 23
23 Bankrevisorer Ca 23
16 Bankkassörer Ca 22
utbytas mot
38 Bankkamrersassistenter, bankkassörer och bankrevisorer Ca 23
16 Bankkamrersassistenter och bankkassörer Ca 22
Jämlikt bemyndigande av 1949 års riksdag äga fullmäktige befogenhet
att, i den mån detta föranledes av bestämmelserna angående reglerad befordringsgång
för icke-ordinarie biträdespersonal, tillsätta tjänster såsom
kontorsbiträde i lönegraden Ca 8 utan hinder av övergångsplanen. Med hänsyn
till bemyndigandets avfattning torde detta utan förnyat medgivande
av riksdagen gälla vid förlängning av övergångsplanen.
Det förhållandet att övergångsplanen utgör en ram för tjänstetillsättningar
innebär i och för sig att fullmäktige i varje särskilt fall ha att pröva
huruvida ledigbliven tjänst bör återbesättas. Att en dylik prövning bör ske
följer för övrigt av bestämmelsen i § 29 mom. 2 bankoreglementet. Hittills
har under övergångsplanens giltighetstid någon vakanssättning icke förekommit,
om man bortser från vissa förordnandetjänster. Skulle det vid de
utredningar berörande riksbanken, som igångsatts eller av riksdagen förutsatts
skola igångsättas, visa sig att genom omläggning av arbetsrutinen eller
andra organisatoriska förändringar en tjänst i viss lönegrad blir obehövlig
eller lämpligen kan uppehållas av tjänsteman i lägre lönegrad kan det vara
motiverat att sätta den överflödiga tjänsten vakant, resp. att ledigförklara
tjänst i lägre lönegrad.
Enligt § 31 bankoreglementet skall kungörelse angående ledigförklarande
av ordinarie konstitutorialtjänst såvitt möjligt avse tjänst i allmänhet i viss
lönegrad. Därvid åsyftas att tjänsten icke bör bindas vid viss befattning
eller vid visst kontor. I praxis har regelmässigt så förfarits att det i
kungörelsen angivits, att en tjänst i viss angiven lönegrad vore till ansökan
ledig med tjänstgöringsskyldighet tills vidare vid visst bestämt kontor. När
det gäller tjänster i lönegraden Ca 20 har det i flera fall visat sig olämpligt
att i förväg bestämma var den tjänsteman, som konstitueras å tjänsten,
bör placeras. Ofta finns det ingen anledning att flytta tjänstemannen från
det kontor, där han tjänstgör. Om förflyttning sker måste kanske till det
kontor, där tjänstemannen dittills varit stationerad, i stället överflyttas annan
jämförlig tjänsteman. Över huvud taget kan det konstateras, att det med
hänsyn till svårigheten för vederbörande att erhålla bostad på ny tjänstgöringsort
och de dryga kostnader, som flyttningen medför, är lämpligt att
söka undvika andra förflyttningar än sådana som äro nödvändiga för att
tillgodose ett förefintligt personalbehov eller som betingas av utbildningsskäl.
Som en ytterligare anledning till det ifrågasatta avsteget från hittillsvarande
praxis kan anföras, att någon egentlig skillnad i arbetsuppgifter
icke föreligger mellan en tjänsteman i lönegraden Ca 20 och en icke-ordinarie
tjänsteman som tillhör rekryteringspersonalen till dylik tjänst. Beträffande
tjänster som kontorsbiträden i lönegraden Ca 8 — vilka utgöra
första ordinarie tjänst inom den reglerade befordringsgången för biträdes
-
Bankoutskottets utlåtande nr 24.
9
personal —- kunna ibland likartade skäl anföras för att hålla frågan om
stationeringsorten öppen vid ledigförklarandet. I vissa fall kan det visa sig
lämpligt att även ledigförklara tjänster i lönegraden Ca 22 utan angivande
av stationeringsort. A andra sidan kan det tänkas bliva motiverat att med
hänsyn till arbets- och personalförhållandena flytta ledig tjänst från ett
kontor till ett annat samt ledigförklara tjänsten med angivande av att den
som erhåller tjänsten skall tills vidare tjänstgöra vid sistnämnda kontor.
Skrivelse torde sålunda böra avlåtas till bankoutskottet med hemställan
att utskottet ville — med biträdande av vad i denna promemoria anförts —
föreslå att den för riksbanken gällande ramen för tjänstetillsättningar
(övergångsplan II) skall med ovan angivna jämkning äga fortsatt giltighet
från och med den 1 januari 1951 tills vidare till och med den 31 december
1952.
Stockholm den 16 september 1950.
Hjalmar Ekengren.
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1950. 8 samt. Nr 24.
10
Bankoutskottets utlåtande nr 24.
Utdrag av protokoll hos fullmäktige i
riksbanken den i4 september 1950.
Närvarande:
ordföranden herr Jonsson
vice » » Hall
» Böök
» Gränebo
» Allan Andersson
» Bergvall
» Olof Andersson
ävensom » Lemne
» Kristensson.
§ 7. Herr Böök anmälde frågan om riksdagens beslut rörande riksbankens
arbetsuppgifter in. in. Herr Böök anförde därvid i huvudsak följande:
Det som borde ligga till grund för fullmäktiges diskussioner och ställningstagande
i frågan vore bankoutskottets av innevarande års riksdag godkända
utlåtande nr 15. Riksdagens beslut innebure — med reservation för
att slutsatsen möjligen vore en felaktig tolkning av utlåtandet — att riksbankens
kontorsnät borde bibehållas endast om man komme till den slutsatsen,
att kontoren vore erforderliga för fullföljande av riksbankens centralbanksmässiga
uppgifter. Ett ställningstagande i princip till frågan om avdelningskontorens
framtida öde syntes emellertid enligt herr Bööks mening kunna
ske oberoende av de tidskrävande utredningar som i utlåtandet förebådats
eller förordats, i främsta rummet dels beträffande en medverkan av samtliga
kreditinstitut i en aktiv konjunkturpolitik, dels beträffande en rationalisering
och förenkling av den statliga fondförvaltningen.
Det vore herr Bööks uppfattning att vad som nu krävdes efter alla de
utredningar, som bedrivits under de sista 10 å 15 åren, icke vore ytterligare
utredningar utan ett klart ställningstagande till frågan om kontorens vara
eller icke vara. Ett sådant ställningstagande vore icke minst angeläget med
hänsyn till önskvärdheten av att riksbanken finge arbetsro och med hänsyn
till riksbankspersonalen.
Herr Böök förklarade att hans inställning till frågan om kontorens betydelse
ur centralbanksmässiga synpunkter vore densamma som den han anfört
bl. a. i samband med fullmäktiges yttrande över »affärsbanksutredningen».
Med den lösning frågan om den statliga affärsbanken erhöll genom
riksdagsbeslutet, syntes det svårt att tänka sig att denna bank kunde tilldelas
några omfattande konjunkturpolitiska uppgifter utöver dem som den
privata bankverksamheten kunde utföra.
Herr Böök förklarade vidare, att han ansåge det erforderligt att staten
skulle kunna bedriva en aktiv konjunkturpolitik genom en statlig inrättning
som hade tillräckliga resurser och möjlighet att kreditpolitiskt nå över
hela fältet. Det vore även nödvändigt för centralbanken att ha direkta
lokala kontakter med näringslivet och penningmarknaden för att den icke
skulle riskera att behöva fullfölja sina uppgifter i så att säga lufttomt rum.
Mot bakgrunden av det anförda skulle man komma fram till ett beslut
om att behålla avdelningskontoren i ungefär nuvarande omfattning, ett beslut
baserat på förutsättningen, att avdelningskontoren vore erforderliga för
Bankoutskottets utlåtande nr 24.
11
riksbankens centralbanksmässiga uppgifter. Om fullmäktige fattade ett sådant
beslut, ankomme det på riksbanken att enligt riksdagens direktiv sörja
för att en rationalisering av riksbankens verksamhet komme till stånd, varvid
även möjliga kontorssammanslagningar och/eller omfördelning inom
kontorsnätet skulle undersökas. Denna uppgift kunde anförtros åt en kommitté
eller åt en person. Herr Böök ansåge det lämpligast att åt en person,
närmast vice riksbankschefen Lemne, anförtro uppgiften att företaga en
översyn av riksbankens verksamhet och successivt framlägga förslag för
fullmäktige om en rationalisering och effektivisering av riksbankens arbete.
Uppdraget skulle vara förenat med ett bemyndigande att påkalla bistånd
och medverkan från riksbankens ledning och personal; och skulle utredningsmannen
även hålla kontakt med riksbankens personalorganisationer
under utredningsarbetets gång. Herr Böök erinrade i detta sammanhang
om att, enligt vad som anmälts till direktionens protokoll den 9 maj 1950,
Riksbankstjänstemännens förening gjort viss hemställan angående formerna
för rationaliseringsarbetet i riksbanken.
Fattades beslut i enlighet med de angivna riktlinjerna borde detta bringas
till riksdagens kännedom, vilket lämpligen kunde ske genom att redogörelse
därför lämnades i den framställning om förlängning av övergångsplanen
för tid efter utgången av innevarande år, som skulle göras till riksdagen
denna höst.
Under den härefter följande diskussionen framförde herrar Hall, Gränebo,
Allan Andersson och Olof Andersson sin anslutning till herr Bööks ståndpunkt
beträffande avdelningskontoren och hans förslag rörande utredningsarbetet.
Ordföranden herr Jonsson förklarade att han ansåge att direktiven för
utredningsmannen skulle avse framläggande av förslag om avdelningskontorens
avveckling. Han kunde inte dela de övriga fullmäktiges mening, att
avdelningskontoren vore nödvändiga för riksbankens uppgifter som centralbank,
icke ens i kristider.
Herr Bergvall förklarade, att han av vad som hittills anförts i frågan icke
kunnat komma till den uppfattningen att det med hänsyn till riksbankens
centralbanksmässiga uppgifter vore behövligt att bibehålla avdelningskontoren.
Med hänsyn till andra på frågan inverkande omständigheter komme
han emellertid icke att reservera sig mot den uppfattning som omfattades
av fullmäktiges majoritet men förbehöll sig rätt att ta slutlig ställning till
frågan om avdelningskontoren, när resultatet av utredningsmannens arbete
förelåge.
Herr Lemne ville till protokollet anteckna, all för fullföljande av riksbankens
centralbanksmässiga uppgifter vore ett bibehållande av avdelningskontoren
icke nödvändigt utan skälen härför hänförde sig till andra
åligganden, som för närvarande handhades av riksbanken och därvid främst
förvaltningen av vissa fonder in. in.
Fullmäktige hade alltså beslutat alt i princip uttala sig för atl i stort sett
bibehålla riksbankens avdelningskontor i nuvarande omfattning samt att
uppdraga åt herr Lemne atl företaga eu översyn av riksbankens verksamhet
och för fullmäktige successivt framlägga förslag om riksbanksarbetets rationalisering
och effektivisering.
Ur protokollet:
Gunnar Olsson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.