Utlåtande i anledning av väckt motion om viss utredning rörande skyddsåtgärder mot koloxidförgiftning, m. m.
1950-03-21 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK ABU 1950:21, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss utredning rörande skyddsåtgärder mot koloxidförgiftning, m. m.
Dokumentets text
Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 21.
1
Nr 21.
Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande i anledning
av väckt motion om viss utredning rörande
skyddsåtgärder mot koloxidförgiftning, m. m.
I en inom första kammaren väckt, till dess allmänna beredningsutskott
hänvisad motion, nr 348, ha herrar Lundqvist och Cassel hemställt, att riksdagen
måtte besluta att hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning, huruvida
frekvensen av koloxidförgiftningsfallen bör giva anledning till ytterligare
skyddsåtgärder och vilka medicinska och tekniska dispositioner som
i så fall böra vidtagas.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från Landsorganisationen
i Sverige och Svenska arbetsgivareföreningen samt tagit del av yttranden
från medicinalstyrelsen och arbetarskyddsstyrelsen över en inom andra
kammaren väckt likalydande motion.
Medicinalstyrelsen framhåller, att koloxidförgiftning alltjämt förekommer
i ett relativt stort antal fall i vårt land. Orsakerna härtill angivas vara
flera, såsom tekniska brister, särskilt i fråga om eldningsanordningar i
bostadshus och andra lokaler, där människor uppehålla sig, byggnadstekniska
brister, felaktig skötsel av t. ex. uppvärmningsanordningar samt faromoment,
förbundna med industriella anläggningar, motorfordon m. m. Styrelsen
finner en ingående granskning av spörsmålet motiverad, inriktad på
att förebygga riskerna för koloxidförgiftning såväl å arbetsplatser som i
hemmen. Vid denna översyn böra problemets olika sidor beaktas, främst
den tekniska om påvisande av koloxid, men även byggnadstekniska, juridiska,
försäkringstekniska samt medicinska synpunkter. Vid en översyn av
bostadsbeståndet, särskilt det äldre, böra de fastigheter, som ha skador i
rökgångar, givas företräde vid reparationer.
Styrelsen framhåller vidare, att stora svårigheter icke sällan föreligga
att finna entydiga diagnostiska kännemärken å koloxidskada, särskilt då
det icke är fråga om svåra akuta fall. Ett auktorativt klarläggande av de
medicinska bedömningsgrunderna i fall av manifest eller misstänkt koloxidförgiftning
är av stor betydelse för alla, som varit utsatta för beröring
av koloxid. Med hänsyn till koloxidens vikt och aktualitet finner sig styrelsen
kunna livligt tillstyrka, att en utredning utan dröjsmål kommer till
stånd.
B i haag till riksdagens protokoll 1950. 12 sand. Nr 21.
2 Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 21.
Arbetarskyddsstyrelsen har vid sitt yttrande fogat bl. a. en del av riksförsäkringsanstalten
(Rfa) i egenskap av yrkesinspektionens chefmyndighet
under de senare åren utfärdade anvisningar angående skydd mot yrkesfara
i vissa fall samt ett av trycket den 1 december 1946 utgivet arbete »Koloxidförgiftning»,
däri resultatet redovisats av den verksamhet, som sedan
den 1 juli 1945 bedrivits av en vid karolinska sjukhusets medicinska klinik
inrättad gengasavdelning.
Styrelsen anför att den akuta koloxidförgiftningens uppkomst, kliniska
bild och behandling icke erbjuder några större praktiska problem. Vad angår
den kroniska koloxidförgiftningen äro, såvitt styrelsen har sig bekant,
de flesta läkare och vetenskapsmän i Sverige och utomlands ense i den
uppfattningen, att sjukdomsbilden icke har några specifika symptom, som
direkt tillåta några slutsatser om orsaken. De åtgärder, som kunna tänkas
vara föranledda av koloxidförgiftningsfrekvensen, anser styrelsen vara av
rent praktisk teknisk-hygienisk art. Det gäller att uppspåra expositionsriskerna
och att eliminera dem genom tekniska åtgärder. Enligt uppgift från
Rfa uppgick före år 1941 antalet anmälda fall av koloxidförgiftning till i
allmänhet högst något tiotal per år. Antalet dylika fall hade ökats mycket
starkt under år 1941, närmast till följd av att gengas använts som drivmedel
för motorfordon. Under åren 1941—1945 var antalet fall mycket stort
och uppgick under år 1944 till över 1 100. Efter »gengastiden» hade en
minskning ägt rum, men antalet anmälda koloxidförgiftningsfall var under
år 1949 likväl så stort som 155.
Styrelsen har i det följande av sitt yttrande behandlat de mera kända riskerna
för koloxidförgiftning med hänsyn till det sammanhang, i vilket de
förekomma, och gjort en uppdelning med avseende å 1) pannrum, skorstenar
o. d., 2) förbränningsmotordrivna fordon, 3) vissa industriella anläggningar
samt 4) stadsgasinstallationer. Styrelsen har beträffande varje punkt
i huvudsak anfört följande.
1) Pannrum, skorstenar o. d.
Yrkesinspektionen och dess chefsmyndighet ha i anledning av att många
anmälningar efter år 1946 inkomma till Rfa ägnat förgiftningssymptomen i
pannrum särskild uppmärksamhet, vilket föranlett, att under år 1948 vissa
anvisningar utfärdats av Rfa (»PM angående ventilation av pannrum m. m.»
och »Råd till pannskötare»). I många fall ha pannrum visat sig vara så
olämpliga för sitt ändamål, att någon möjlighet icke funnits att utan omfattande
ombyggnad åstadkomma någorlunda drägliga förhållanden för den
personal, som har att vistas i pannrummen. Det är därför enligt styrelsens
mening nödvändigt att detaljerade föreskrifter utfärdas om huru pannrum
vid nybyggnad skola utföras och huru ventilation m. m. skall anordnas. Det
torde ankomma på byggnadsstyrelsen att i detta hänseende utfärda erforderliga
föreskrifter. Under krigsåren ha i stor utsträckning använts er
-
Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 21. 3
sättningsbränslen för värmepannor m. m., vilket medfört, att skorstenar
och andra rökgångar blivit svårt skadade bl. a. till följd av soteldar samt
kemiska angrepp från syror i rökgaserna. Enär en viss förgiftningsrisk föreligger
från skadade rökgångar, exempelvis i fråga om bostadsrum, som
gränsa till dylika rökgångar, finner styrelsen det angeläget, att skorstenar
och andra rökgångar underkastas noggrann undersökning, därvid även bör
beaktas den betydande brandrisk, som kan vara förenad med bristfälligheter
hos rökgångar.
2) Förbränningsmotordrivna fordon.
Styrelsen erinrar om att ett stort antal bestämmelser, råd och anvisningar
utfärdats beträffande de med gengasdrift sammanhängande förgiftningsriskerna
samt att nämnda föreskrifter varit av stor betydelse för minskning
av hälsoriskerna vid gengasdrift. Styrelsen framhåller vidare, att de
förgiftningsrisker, som äro förenade med motorfordon, drivna med flytande
bränsle, äro väl kända och beaktade. Vad angår förekomsten av koloxid i
fordon har en av statens institut för folkhälsan företagen undersökning givit
helägg för att en viss risk föreligger för koloxidförgiftning, om bristfälligheter,
vilka kunna giva upphov till koloxidförekomst i förar- och passagerarutrymme,
icke i tid upptäckas och avhjälpas. De förgiftningsrisker, som
sammanhänga med införande och förvaring inomhus av med flytande
bränsle drivna motorfordon, ha tidigt uppmärksammats och föranlett utfärdande
av särskilda anvisningar. En under senare år aktuell fråga under
vilka förutsättningar inomhuskörning må tillåtas av motordrivna truckar
har föranlett, att direktiv under år 1947 utfärdats i cirkulärskrivelser till
samtliga yrkesinspektörer m. fl. Styrelsen uttalar, att några ytterligare utredningar
om koloxidrisken vid förbränningsmotordrivna fordon f. n. icke
synas vara av behovet påkallade.
3) Industriella anläggningar.
Styrelsen erinrar om att inom industriens olika verksamhetsgrenar finnas
en mångfald arbetsprocesser och arbetsförfaranden, som innebära speciella
risker för koloxidförgiftning, och nämner som exempel arbeten vid
stationära gengasgeneratorer, järnverkens hyttor, i gjuterier, vid ugnar
och ässjor samt i samband med sprängningsarbeten under jord. Ifrågavarande
risker ägnas särskild uppmärksamhet från yrkesinspektionens sida.
Vid behov företagas undersökningar och utredningar, därvid i regel samråd
sker med statens institut för folkhälsan för klarläggande av riskerna och
erhållande av underlag för erforderliga anvisningar för dessa riskers elimincring.
Styrelsen ifrågasätter, trots att åtskilligt arbete från myndigheternas
sida nedlägges att i möjligaste mån eliminera inom industrien förekommande
risker, huruvida icke cn utredning om koloxidrisken för järnverkens
hyttarbetarc och för vissa gjuteriarbetare borde komma till stånd,
enär erfarenheten och hittills gjorda undersökningar på dessa områden vi
-
4
Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 21.
sat, att risken för koloxidförgiftning för nämnda arbetstagare otvivelaktigt
är betydande.
4) Stadsgasinstallationer.
Styrelsen erinrar om att statens institut för folkhälsan företagit vissa
undersökningar rörande koloxidförgiftningsriskerna i samband med användning
av stadsgas för hushållsändamål samt att av nämnda undersökningar,
vilka berört ett stort antal gasinstallationer i Stockholm, framgått,
att någon nämnvärd förgiftningsrisk icke kan anses föreligga. Då det enligt
styrelsens mening icke är sannolikt, att förgiftningsriskerna skulle vara
större i andra städer, där sådana installationer förekomma, anser styrelsen
någon ytterligare utredning om dessa risker icke påkallad.
Landsorganisationen i Sverige vitsordar, särskilt vad angår koloxidförgiftning
under arbete, behovet av utredning i ämnet. Genom en utredning
torde resultat kunna ernås huvudsakligen i fråga om tekniska skyddsåtgärder
(isolering, ventilation o. s. v.). Av ej mindre vikt är emellertid att
den medicinska utforskningen av dessa förgiftningar ägnas uppmärksamhet.
Den osäkerhet som nu råder bl. a. rörande diagnostiken har till de skadades
förfång ofta medfört betydande tidsutdräkt vid ersättningsregleringen.
Svenska arbetsgivareföreningen: De flesta läkare och forskare inom och
utom landet synas vara ense om att den kroniska koloxidförgiftningen icke
ger någon enhetlig symptombild utan måste konstateras på uteslutningens
väg och med stöd av sannolikheten. De omfattande studier som nedlagts
på försök att komma fram till en undersökningsmetod, som skulle möjliggöra
ett säkert fastställande av diagnosen i tveksamma fall, ha hittills icke
givit önskat resultat. Man synes därför icke ha anledning hoppas, att ytterligare
jämförande kliniska utredningar med nu tillgängliga metoder skulle
föra saken framåt. Däremot torde man böra undersöka, i vad mån nya metoder
kunna utarbetas för vinnande av fastare hållpunkter för diagnosen
kronisk koloxidförgiftning. En utredning härav kräver närmast teoretiskexperimentell
grundforskning på laboratorium. Den i motionen något berörda
frågan om gränsvärdet för högsta tillåtna koncentration av koloxid i
inandningsluften vid långvarig vistelse i koloxidhaltig miljö har varit föremål
för vetenskapligt studium även i vårt land. Om fortsatt utredning anses
erforderlig, torde den närmast likaledes till väsentlig del få baseras på
laboratorieundersökningar och djurexperiment, då förutsättningar för direkta
studier på arbetsplatser under konstanta betingelser knappast torde
erbjuda sig. I frågan om ytterligare skyddsåtgärder till förebyggande av
riskerna för koloxidförgiftning på arbetsplatsen och i hemmet — i första
hand uppspårande av explosionsriskerna och dessas eliminerande — synas
kompletterande utredningar på ett flertal punkter önskvärda, även om
mycket redan gjorts och frågan ägnats oavlåtlig uppmärksamhet.
Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 21.
5
Utskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av en utredning
på hithörande område. Frekvensen av koloxidförgiftning har visserligen
minskat sedan man i stort sett slutat att använda gengas för driften av motorfordon,
men koloxidförgiftningsfall förekomma ej sällan även vid industriella
anläggningar samt i hemmen. Särskilt kunna fastigheter med skadade
rökgångar medföra risker för koloxidförgiftning. Koloxidens faror äro
så mycket allvarligare som svårigheter synas föreligga att finna entydiga
diagnostiska kännemärken på koloxidskada. Detta förhållande gör det enligt
utskottets mening angeläget att en utredning kommer till stånd. Utskottet
får därför hemställa,
att första kammaren i anledning av motionen för sin del
ville besluta, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa
om utredning, huruvida frekvensen av koloxidförgiftningsfallen
böra giva anledning till ytterligare skyddsåtgärder
och vilka medicinska och tekniska dispositioner
som i så fall böra vidtagas.
Stockholm den 21 mars 1950.
På utskottets vägnar:
BERNHARD NÄSGÄRD.
Närvarande: herrar Näsgård, Sandberg, Birger Andersson, Lundqvist*,
Osvald, Johannesson, Einar Eriksson, Hugo Sundberg, Göransson, Karl
Persson och Hjalmar Nilsson*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1950.
600052
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1950:358 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område jämte i ämnet väckta motioner. s. 16 i texten