Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss utredning rörande skyddsåtgärder mot koloxidförgiftning, m. m.

1950-03-21 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK ABU 1950:21, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss utredning rörande skyddsåtgärder mot koloxidförgiftning, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 21.

1

Nr 21.

Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande i anledning

av väckt motion om viss utredning rörande

skyddsåtgärder mot koloxidförgiftning, m. m.

I en inom första kammaren väckt, till dess allmänna beredningsutskott

hänvisad motion, nr 348, ha herrar Lundqvist och Cassel hemställt, att riksdagen

måtte besluta att hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning, huruvida

frekvensen av koloxidförgiftningsfallen bör giva anledning till ytterligare

skyddsåtgärder och vilka medicinska och tekniska dispositioner som

i så fall böra vidtagas.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från Landsorganisationen

i Sverige och Svenska arbetsgivareföreningen samt tagit del av yttranden

från medicinalstyrelsen och arbetarskyddsstyrelsen över en inom andra

kammaren väckt likalydande motion.

Medicinalstyrelsen framhåller, att koloxidförgiftning alltjämt förekommer

i ett relativt stort antal fall i vårt land. Orsakerna härtill angivas vara

flera, såsom tekniska brister, särskilt i fråga om eldningsanordningar i

bostadshus och andra lokaler, där människor uppehålla sig, byggnadstekniska

brister, felaktig skötsel av t. ex. uppvärmningsanordningar samt faromoment,

förbundna med industriella anläggningar, motorfordon m. m. Styrelsen

finner en ingående granskning av spörsmålet motiverad, inriktad på

att förebygga riskerna för koloxidförgiftning såväl å arbetsplatser som i

hemmen. Vid denna översyn böra problemets olika sidor beaktas, främst

den tekniska om påvisande av koloxid, men även byggnadstekniska, juridiska,

försäkringstekniska samt medicinska synpunkter. Vid en översyn av

bostadsbeståndet, särskilt det äldre, böra de fastigheter, som ha skador i

rökgångar, givas företräde vid reparationer.

Styrelsen framhåller vidare, att stora svårigheter icke sällan föreligga

att finna entydiga diagnostiska kännemärken å koloxidskada, särskilt då

det icke är fråga om svåra akuta fall. Ett auktorativt klarläggande av de

medicinska bedömningsgrunderna i fall av manifest eller misstänkt koloxidförgiftning

är av stor betydelse för alla, som varit utsatta för beröring

av koloxid. Med hänsyn till koloxidens vikt och aktualitet finner sig styrelsen

kunna livligt tillstyrka, att en utredning utan dröjsmål kommer till

stånd.

B i haag till riksdagens protokoll 1950. 12 sand. Nr 21.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 21.

Arbetarskyddsstyrelsen har vid sitt yttrande fogat bl. a. en del av riksförsäkringsanstalten

(Rfa) i egenskap av yrkesinspektionens chefmyndighet

under de senare åren utfärdade anvisningar angående skydd mot yrkesfara

i vissa fall samt ett av trycket den 1 december 1946 utgivet arbete »Koloxidförgiftning»,

däri resultatet redovisats av den verksamhet, som sedan

den 1 juli 1945 bedrivits av en vid karolinska sjukhusets medicinska klinik

inrättad gengasavdelning.

Styrelsen anför att den akuta koloxidförgiftningens uppkomst, kliniska

bild och behandling icke erbjuder några större praktiska problem. Vad angår

den kroniska koloxidförgiftningen äro, såvitt styrelsen har sig bekant,

de flesta läkare och vetenskapsmän i Sverige och utomlands ense i den

uppfattningen, att sjukdomsbilden icke har några specifika symptom, som

direkt tillåta några slutsatser om orsaken. De åtgärder, som kunna tänkas

vara föranledda av koloxidförgiftningsfrekvensen, anser styrelsen vara av

rent praktisk teknisk-hygienisk art. Det gäller att uppspåra expositionsriskerna

och att eliminera dem genom tekniska åtgärder. Enligt uppgift från

Rfa uppgick före år 1941 antalet anmälda fall av koloxidförgiftning till i

allmänhet högst något tiotal per år. Antalet dylika fall hade ökats mycket

starkt under år 1941, närmast till följd av att gengas använts som drivmedel

för motorfordon. Under åren 1941—1945 var antalet fall mycket stort

och uppgick under år 1944 till över 1 100. Efter »gengastiden» hade en

minskning ägt rum, men antalet anmälda koloxidförgiftningsfall var under

år 1949 likväl så stort som 155.

Styrelsen har i det följande av sitt yttrande behandlat de mera kända riskerna

för koloxidförgiftning med hänsyn till det sammanhang, i vilket de

förekomma, och gjort en uppdelning med avseende å 1) pannrum, skorstenar

o. d., 2) förbränningsmotordrivna fordon, 3) vissa industriella anläggningar

samt 4) stadsgasinstallationer. Styrelsen har beträffande varje punkt

i huvudsak anfört följande.

1) Pannrum, skorstenar o. d.

Yrkesinspektionen och dess chefsmyndighet ha i anledning av att många

anmälningar efter år 1946 inkomma till Rfa ägnat förgiftningssymptomen i

pannrum särskild uppmärksamhet, vilket föranlett, att under år 1948 vissa

anvisningar utfärdats av Rfa (»PM angående ventilation av pannrum m. m.»

och »Råd till pannskötare»). I många fall ha pannrum visat sig vara så

olämpliga för sitt ändamål, att någon möjlighet icke funnits att utan omfattande

ombyggnad åstadkomma någorlunda drägliga förhållanden för den

personal, som har att vistas i pannrummen. Det är därför enligt styrelsens

mening nödvändigt att detaljerade föreskrifter utfärdas om huru pannrum

vid nybyggnad skola utföras och huru ventilation m. m. skall anordnas. Det

torde ankomma på byggnadsstyrelsen att i detta hänseende utfärda erforderliga

föreskrifter. Under krigsåren ha i stor utsträckning använts er
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 21. 3

sättningsbränslen för värmepannor m. m., vilket medfört, att skorstenar

och andra rökgångar blivit svårt skadade bl. a. till följd av soteldar samt

kemiska angrepp från syror i rökgaserna. Enär en viss förgiftningsrisk föreligger

från skadade rökgångar, exempelvis i fråga om bostadsrum, som

gränsa till dylika rökgångar, finner styrelsen det angeläget, att skorstenar

och andra rökgångar underkastas noggrann undersökning, därvid även bör

beaktas den betydande brandrisk, som kan vara förenad med bristfälligheter

hos rökgångar.

2) Förbränningsmotordrivna fordon.

Styrelsen erinrar om att ett stort antal bestämmelser, råd och anvisningar

utfärdats beträffande de med gengasdrift sammanhängande förgiftningsriskerna

samt att nämnda föreskrifter varit av stor betydelse för minskning

av hälsoriskerna vid gengasdrift. Styrelsen framhåller vidare, att de

förgiftningsrisker, som äro förenade med motorfordon, drivna med flytande

bränsle, äro väl kända och beaktade. Vad angår förekomsten av koloxid i

fordon har en av statens institut för folkhälsan företagen undersökning givit

helägg för att en viss risk föreligger för koloxidförgiftning, om bristfälligheter,

vilka kunna giva upphov till koloxidförekomst i förar- och passagerarutrymme,

icke i tid upptäckas och avhjälpas. De förgiftningsrisker, som

sammanhänga med införande och förvaring inomhus av med flytande

bränsle drivna motorfordon, ha tidigt uppmärksammats och föranlett utfärdande

av särskilda anvisningar. En under senare år aktuell fråga under

vilka förutsättningar inomhuskörning må tillåtas av motordrivna truckar

har föranlett, att direktiv under år 1947 utfärdats i cirkulärskrivelser till

samtliga yrkesinspektörer m. fl. Styrelsen uttalar, att några ytterligare utredningar

om koloxidrisken vid förbränningsmotordrivna fordon f. n. icke

synas vara av behovet påkallade.

3) Industriella anläggningar.

Styrelsen erinrar om att inom industriens olika verksamhetsgrenar finnas

en mångfald arbetsprocesser och arbetsförfaranden, som innebära speciella

risker för koloxidförgiftning, och nämner som exempel arbeten vid

stationära gengasgeneratorer, järnverkens hyttor, i gjuterier, vid ugnar

och ässjor samt i samband med sprängningsarbeten under jord. Ifrågavarande

risker ägnas särskild uppmärksamhet från yrkesinspektionens sida.

Vid behov företagas undersökningar och utredningar, därvid i regel samråd

sker med statens institut för folkhälsan för klarläggande av riskerna och

erhållande av underlag för erforderliga anvisningar för dessa riskers elimincring.

Styrelsen ifrågasätter, trots att åtskilligt arbete från myndigheternas

sida nedlägges att i möjligaste mån eliminera inom industrien förekommande

risker, huruvida icke cn utredning om koloxidrisken för järnverkens

hyttarbetarc och för vissa gjuteriarbetare borde komma till stånd,

enär erfarenheten och hittills gjorda undersökningar på dessa områden vi
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 21.

sat, att risken för koloxidförgiftning för nämnda arbetstagare otvivelaktigt

är betydande.

4) Stadsgasinstallationer.

Styrelsen erinrar om att statens institut för folkhälsan företagit vissa

undersökningar rörande koloxidförgiftningsriskerna i samband med användning

av stadsgas för hushållsändamål samt att av nämnda undersökningar,

vilka berört ett stort antal gasinstallationer i Stockholm, framgått,

att någon nämnvärd förgiftningsrisk icke kan anses föreligga. Då det enligt

styrelsens mening icke är sannolikt, att förgiftningsriskerna skulle vara

större i andra städer, där sådana installationer förekomma, anser styrelsen

någon ytterligare utredning om dessa risker icke påkallad.

Landsorganisationen i Sverige vitsordar, särskilt vad angår koloxidförgiftning

under arbete, behovet av utredning i ämnet. Genom en utredning

torde resultat kunna ernås huvudsakligen i fråga om tekniska skyddsåtgärder

(isolering, ventilation o. s. v.). Av ej mindre vikt är emellertid att

den medicinska utforskningen av dessa förgiftningar ägnas uppmärksamhet.

Den osäkerhet som nu råder bl. a. rörande diagnostiken har till de skadades

förfång ofta medfört betydande tidsutdräkt vid ersättningsregleringen.

Svenska arbetsgivareföreningen: De flesta läkare och forskare inom och

utom landet synas vara ense om att den kroniska koloxidförgiftningen icke

ger någon enhetlig symptombild utan måste konstateras på uteslutningens

väg och med stöd av sannolikheten. De omfattande studier som nedlagts

på försök att komma fram till en undersökningsmetod, som skulle möjliggöra

ett säkert fastställande av diagnosen i tveksamma fall, ha hittills icke

givit önskat resultat. Man synes därför icke ha anledning hoppas, att ytterligare

jämförande kliniska utredningar med nu tillgängliga metoder skulle

föra saken framåt. Däremot torde man böra undersöka, i vad mån nya metoder

kunna utarbetas för vinnande av fastare hållpunkter för diagnosen

kronisk koloxidförgiftning. En utredning härav kräver närmast teoretiskexperimentell

grundforskning på laboratorium. Den i motionen något berörda

frågan om gränsvärdet för högsta tillåtna koncentration av koloxid i

inandningsluften vid långvarig vistelse i koloxidhaltig miljö har varit föremål

för vetenskapligt studium även i vårt land. Om fortsatt utredning anses

erforderlig, torde den närmast likaledes till väsentlig del få baseras på

laboratorieundersökningar och djurexperiment, då förutsättningar för direkta

studier på arbetsplatser under konstanta betingelser knappast torde

erbjuda sig. I frågan om ytterligare skyddsåtgärder till förebyggande av

riskerna för koloxidförgiftning på arbetsplatsen och i hemmet — i första

hand uppspårande av explosionsriskerna och dessas eliminerande — synas

kompletterande utredningar på ett flertal punkter önskvärda, även om

mycket redan gjorts och frågan ägnats oavlåtlig uppmärksamhet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 21.

5

Utskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av en utredning

på hithörande område. Frekvensen av koloxidförgiftning har visserligen

minskat sedan man i stort sett slutat att använda gengas för driften av motorfordon,

men koloxidförgiftningsfall förekomma ej sällan även vid industriella

anläggningar samt i hemmen. Särskilt kunna fastigheter med skadade

rökgångar medföra risker för koloxidförgiftning. Koloxidens faror äro

så mycket allvarligare som svårigheter synas föreligga att finna entydiga

diagnostiska kännemärken på koloxidskada. Detta förhållande gör det enligt

utskottets mening angeläget att en utredning kommer till stånd. Utskottet

får därför hemställa,

att första kammaren i anledning av motionen för sin del

ville besluta, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa

om utredning, huruvida frekvensen av koloxidförgiftningsfallen

böra giva anledning till ytterligare skyddsåtgärder

och vilka medicinska och tekniska dispositioner

som i så fall böra vidtagas.

Stockholm den 21 mars 1950.

På utskottets vägnar:

BERNHARD NÄSGÄRD.

Närvarande: herrar Näsgård, Sandberg, Birger Andersson, Lundqvist*,

Osvald, Johannesson, Einar Eriksson, Hugo Sundberg, Göransson, Karl

Persson och Hjalmar Nilsson*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1950.

600052

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:358 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område jämte i ämnet väckta motioner. s. 16 i texten