Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. m.

1950-04-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1950:13, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

1

Kr 13.

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast

egendom, m. m.

I en till riksdagen den 10 mars 1950 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 127, har Kungl. Maj :t under åberopande av ett propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma

dag föreslagit riksdagen fortsatt tillämpning under budgetåret 1950/51

av det av riksdagen för budgetåret 1949/50 lämnade medgivandet för Kungl.

Maj:t att utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning

m. m. av viss kronan eller allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom.

I anledning av proposition nr 87 medgav 1949 års riksdag (jordbruksutsk.

uti. nr 20; r. skr. nr 242), att Kungl. Maj :t finge under budgetåret 1949/50

utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall bésluta om försäljning av

kronan eller allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom, såframt taxeringsvärdet

å egendomen uppginge till högst 40 000 kronor, eller, där taxeringsvärde

icke vore åsatt, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet

uppginge till högst nämnda belopp. Kungl. Maj :t ägde därvid att i huvudsaklig

överensstämmelse med av dåvarande chefen för finansdepartementet

vid anmälan av propositionen angivna riktlinjer föreskriva de former och

villkor, under vilka försäljningarna skulle äga rum. Där så befunnes lämpligt,

skulle Kungl. Maj :t ha befogenhet att åt central förvaltningsmyndighet

överlämna beslutanderätten rörande försäljning av egendom, vars taxerings-

eller uppskattningsvärde icke överstege 20 000 kronor, respektive åt

länsstyrelse, såvitt anginge allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom, vars

taxerings- eller uppskattningsvärde icke överstege 10 000 kronor.

Vidare förklarade riksdagen, att vad sålunda medgivits rörande försäljning

av kronan tillhörig fast egendom skulle gälla jämväl beträffande byte

samt upplåtelse under åborätt och tomträtt av sådan egendom, ävensom

beträffande avstående utan ersättning av kronomark, som kunde erfordras

till järnväg eller allmän väg. Rätten att besluta om dylikt avstående finge

dock av Kungl. Maj :t överlämnas till central förvaltningsmyndighet endast

i avseende å obebyggt område av högst 5 hektars yta eller 2 000 kronors

värde.

I syfte att, såsom förutsatts, giva riksdagen årlig redogörelse för försäljningar

med stöd av bemyndigandet ha upprättats sammanställningar departementsvis

över de under kalenderåret 1949 försålda fastigheterna.

Departementschefen har anfört följande.

1 Dihang till liksdugens protokoll 1950. 10 samt. Nr 13—14.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbrulcsutskottets utlåtande itr 13.

»Det av 1949 års riksdag lämnade medgivandet för Kungl. Maj :t att utan

riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning in. in. av

kronan eller allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom avsåg budgetåret

1949/50. Nytt bemyndigande, gällande för nästa budgetår, bör nu utverkas.

Såsom framgår av vad förut anförts skall myndighet vid fråga om försäljning

av statlig jord avsedd för tätbebyggelse alltid höra bostadsstyrelsen

angående den ifrågasatta köpeskillingen. Om vederbörande myndighet

ej godtager bostadsstyrelsens förslag, hänskjutes ärendet till Kungl. Maj :ts

avgörande. Denna ordning är dock endast tänkt såsom ett provisorium i

avvaktan på att frågan om formerna för en samordning mellan statens prispolitik

vid fastighetsförsäljningar och den sociala bostadsbyggnadsverksamheten

löses.

I detta sammanhang vill jag erinra om, att i direktiven till den utredning,

som chefen för justitiedepartementet jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 18 juni 1949 tillkallat för att uppgöra förslag till råd och anvisningar

rörande tekniken vid fastighetsvärderingar vid tillämpning av expropriationslagen

(se prop. nr 184/1949), för närmare övervägande rekommenderats

ett förslag att inrätta ett centralt organ för markvärdering. Detta organ

skulle på begäran av expropriationsdomstol kunna avgiva yttranden i värderingsfrågor,

särskilt sådana av ekonomisk-teknisk art, ävensom lämna

expropriationsorganen råd i olika detalj spörsmål etc.

Därest ett centralorgan för markvärdering kommer till stånd, tala, såsom

i förenämnda direktiv även framhållits, vissa skäl för att alla markvärderingsfrågor,

som handläggas inom centralförvaltningen, koncentreras till

denna institution och att således även bostadsstyrelsens nuvarande funktion

beträffande kronans markförsäljningar överflyttas dit. En sådan överflyttning

synes dock lämpligen ej kunna ske, förrän det nya centralorganet

kommit i gång med de uppgifter, som i första hand skola fullgöras av detsamma,

och formerna för dess verksamhet närmare prövats av riksdagen.

Detta torde ej kunna ske under innevarande år. Härtill kommer att frågan

om formerna för en samordning mellan statens prispolitik vid fastighetsförsäljningar

och den sociala bostadsbyggnadsverksamheten alltjämt ej är

slutligt utredd samt att frågan om prissättningen vid försäljning av kyrklig

jord ännu är föremål för utredning.

Jämväl under nästa budgetår torde alltså de allmänna riktlinjer för förfarandet

och med avseende å villkoren för fastighetsförsäljningarna, som

hittills tillämpats, böra gälla. Enligt dessa riktlinjer skall försäljningen,

därest ej särskilda skäl till annat föranleda, äga rum vid offentlig auktion.

Vidare skall tillses att vid försäljningarna ur statens synpunkt erhållas så

fördelaktiga priser som möjligt. Jag vill emellertid understryka att sådana

särskilda skäl, som kunna föranleda avvikelser från de allmänna reglerna,

numera föreligga i betydligt större utsträckning än vid den tidpunkt, då ifrågavarande

allmänna riktlinjer förelädes riksdagen (se prop. nr 241/1942).

Som förut nämnts har kravet på högsta möjliga köpeskilling vid försäljning

av mark för tätbebyggelse fått i viss utsträckning stå tillbaka för kravet på

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

3

samordning med den sociala bostadspolitiken. Ett lägre anbud än det högsta

kan sålunda under vissa omständigheter komma att godtagas. Beträffande

jordbruksfastigheter har den numera erforderliga samordningen mellan

försäljning å offentlig auktion och efterföljande prövning av förvärvstillstånd

medfört ökad tidsutdräkt såsom även riksdagens revisorer uppmärksammat.

Särskilt ha olägenheter framträtt, där högsta anbudet vid auktionen

avgivits av en person, vilken sedermera vägrats förvärvstillstånd. Vidare

kunna förekomma fall, där vederbörande fastighet på grund av ägornas

omfattning och belägenhet in. m. lämpligen icke bör bestå såsom självständig

jordbruksenhet utan ingå i den statliga rationaliseringsverksamheten

på ifrågavarande område. Att under sådana förhållanden utlysa offentlig

auktion för fastighetens försäljning synes mindre lämpligt. Praktiska

skäl tala därvid för att vederbörande lantbruksnämnd, som jämlikt lagen

den 17 juni 1948 (nr 329) om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet

lämnar tillstånd till förvärvet av fastigheten, även erhåller uppdrag

att försälja densamma eller att förvärva den för den statliga rationaliseringsverksamheten.

Därvid måste dock alltid tillses att statens eller allmänna

arvsfondens intressen icke eftersättas. Priset bör sålunda icke få understiga

det värde, som fastigheten skäligen kan anses hava. Jag förutsätter

att, därest riksdagen ej gör någon erinran häremot, försäljning av fastigheter

för jordbruksändamål må ske med beaktande av de av mig nu anförda

synpunkterna.»

Utskottet. Mot Kungl. Maj :ts föreliggande förslag har utskottet icke något

att erinra. Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må

a) medgiva, att Kungl. Maj :t må under budgetåret 1950/

51 utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta

om försäljning av kronan eller allmänna arvsfonden tillhörig

fast egendom, såframt taxeringsvärdet å egendomen uppgår

till högst 40 000 kronor, eller, där taxeringsvärde icke

är åsatt, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet

uppgår till högst nämnda belopp, och i huvudsaklig överensstämmelse

med av Kungl. Maj :t i det föregående angivna

riktlinjer föreskriva de former och villkor, under vilka försäljningarna

skola äga rum, med rätt för Kungl. Maj :t att,

där så befinnes lämpligt, åt central förvaltningsmyndighet

överlämna beslutanderätten rörande försäljning av egendom,

vars taxerings- eller uppskattningsvärdc icke överstiger

20 000 kronor, respektive åt länsstyrelse, såvitt angår allmänna

arvsfonden tillhörig fast egendom, vars taxeringseller

uppskattningsvärde icke överstiger 10 000 kronor;

b) förklara, att vad sålunda medgivits rörande försäljning

av kronan tillhörig fast egendom skall gälla jämväl beträffande

hyte samt upplåtelse under åborätt och tomträtt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13-

av sådan egendom, ävensom beträffande avstående utan ersättning

av kronomark, som erfordras till järnväg eller allmän

väg, därvid dock rätten att besluta om dylikt avstående

må av Kungl. Maj :t överlämnas till central förvaltningsmyndighet

endast i avseende å obebyggt område av högst

5 hektars yta eller 2 000 kronors värde;

c) uttala att, oavsett de sålunda lämnade medgivandena,

i författning eller eljest i särskild ordning meddelade föreskrifter

angående rätt för Kungl. Maj:t eller förvaltningsmyndighet

att försälja, byta eller under åborätt eller tomträtt

upplåta kronan tillhörig fast egendom alltjämt skola

gälla.

Stockholm den 20 april 1950.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Alfred Andersson, Anderberg*,

Svedberg*, Carl Sundberg*, Näslund, Jon Jonsson, Henry Johansson, Hjalmar

Nilsson och Lars Andersson*; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta*, Gustafson i

Dädesjö, Jacobson i Vilhelmina*, Antby, Jonsson i Järvsand och Ahlsten,

fru Eriksson i Hallstahammar, herrar Utbult* och Boman i Stafsund samt

fru Boman*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:144 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån till Sveriges utsädesförening. a1 i texten