Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lantbruksmötesverksamhetcns ordnande m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1950-05-04 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1950:29, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lantbruksmötesverksamhetcns ordnande m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

1

Nr 29.

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

lantbruksmötesverksamhetcns ordnande m. m. jämte

i ämnet väckta motioner.

I en den 24 mars 1950 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad proposition,

nr 208, har Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag föreslagit

riksdagen att godkänna i propositionen närmare angivna grunder för

lantbruksmötesverksamhetens ordnande.

Samtidigt med denna proposition har utskottet behandlat två inom riksdagen

väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen I:

474 av herr Aabg-Ericsson in. fl. och II: 564 av herr Pettersson i Dahl m. fl.,

i vilka motioner hemställts att riksdagen vid behandlingen av förevarande

proposition måtte uttala, att det vid en inom jordbruksdepartementet pågående

utredning om dispositionen av behållningen å hästexportberedningens

verksamhet bör ånyo övervägas, huruvida icke eu del av sagda medel

— förslagvis 3 000 000 kronor — böra disponeras för i motionerna angivna

ändamål inom lantbruksmötesverksamheten, nämligen för åstadkommande

av en utställningstjänst samt för vidtagande av ur undervisnings- och

upplysningssynpunkt lämpliga anordningar vid sådana möten.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande,

får utskottet hänvisa till framställningen i motionerna.

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 10 maj 1946 tillkallades den 5

juli samma år sex sakkunniga för att verkställa utredning och avgiva förslag

angående organiserandet av lantbruksmötcn m. m. De sakkunniga,

som antogo namnet 1946 års lantbruksmötesutredning, avlämnade den 27

juni 1947 betänkande med förslag angående lantbruksmöten in. in.

över betänkandet avgåvos utlåtanden av ett stort antal myndigheter och

sammanslutningar. Av dessa gjorde flertalet och däribland hushållningssällskapens

dåvarande samarbetsorgan, Hushållningssällskapens ombud, åtskilliga

erinringar mot utredningens förslag. Nämnda ombud hemställde tilllika

att den framtida organisationen av lantbruksmöten måtte göras till

föremål för förnyad utredning genom hushållningssällskapens nya samarbetsorgan,

Hushållningssällskapens förbund.

Vid sammanträde den 4 maj 1949 beslöt härefter nämnda förbunds styrelse

att verkställa en dylik överarbetning. Resultatet av denna redovisades

i en den 1 september 1949 dagtecknad promemoria. Denna behandlades vid

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 10 samt. Nr 29.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottels utlåtande nr 29

förbundets årsstämma i Jönköping den 26 och 27 september 1949. Härvid

riktades emellertid i vissa avseenden erinringar mot de i promemorian framförda

förslagen. Förbundet beslöt därför att uppdraga åt sin styrelse att,

efter hörande av hushållningssällskapens förvaltningsutskott, upptaga ifrågavarande

spörsmål till nytt övervägande samt om möjligt avgiva därav föranlett

förslag inom sådan tid, att ärendet kunde slutbehandlas av förbundet

före 1949 års utgång.

I anledning av detta beslut remitterade förbundsstyrelsen promemorian

till hushållningssällskapens förvaltningsutskott. Sedan yttranden inkommit

från samtliga förvaltningsutskott utom Västernorrlands läns, behandlade

styrelsen ånyo ärendet och beslöt att för förbundets prövning framlägga

nytt förslag rörande den framtida lantbruksmötesverksamheten. Vid

extra förbundsstämma den 12—13 januari 1950 godkände förbundet detta

nya förslag med blott ett par mindre ändringar.

Med skrivelse den 14 januari 1950 har nu Hushållningssällskapens förbund

överlämnat berörda förslag samt hemställt, att den framtida lantbruksmötesverksamheten

måtte utformas i enlighet med detsamma, dock

med de ändringar som ifrågasatts vid stämman den 12—13 januari 1950.

Över förslaget ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,

lantbruksstyrelsen, statens hästexportberedning, jordbrukets

upplysningsnämnd, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens

folk, Gödsel- och kalkindustriernas samarbetsdelegation samt Maskinutställarnas

intresseförening. Vidare ha Hushållningssällskapens fullmäktige

inkommit med en den 24 januari 1950 dagtecknad skrift i ärendet.

I samtliga nu angivna förslag rörande lantbruksmötesverksamhetens ordnande

har ifrågasatts, att för ändamålet skulle få användas de vinstmedel,

som uppkommit å statens hästexportberednings verksamhet. I anslutning

härtill torde töljande uppgifter få lämnas rörande hästexportberedningens

verksamhet och användningen av dess vinstmedel.

Statens hästexportberedning tillsattes jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 6 december 1940 av lantbruksstyrelsen för att biträda styrelsen

vid utarbetande av en plan för exporten av hästar under kriget. Beredningen

har fullgjort sitt uppdrag under relativt fria former och i fråga om riktlinjerna

för sin verksamhet efter hand inhämtat direktiv av vederbörande

chef för jordbruksdepartementet. Dessa direktiv ha i korthet gått ut på att

den export av hästar som förekom under kriget skulle bedrivas så, att den

inhemska prisnivån å hästar icke kom att drivas i höjden av ett stigande

världsmarknadspris. Det skulle följaktligen tillses, att uppköpspriserna å

hästar för export anslöto sig till det vid varje tillfälle rådande inhemska

prisläget. Direktiven ha fullföljts sålunda, att bästa möjliga priser eftersträvats

vid exportavslut medan inköpspriserna inom landet anpassats till

gällande inhemska marknadspriser. Härigenom ha efter hand uppstått vinster,

vilka beredningen fonderat.

Några föreskrifter rörande dispositionen av dessa vinstmedel ha aldrig

utfärdats. Av medlen har emellertid ett belopp av 500 000 kronor ställts till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

O

O

förfogande till dels vissa kostnader i samband med omorganisationen år

1944 av veterinärinrättningen i Skara, dels kostnaderna för forskningar

rörande hästsjukdomar, i första hand hovsjukdomar (prop. nr 188/1944;

r. skr. nr 402/1944). Ifrågavarande vinstmedel beräknas för närvarande

uppgå till cirka 5 000 000 kronor.

I det följande kommer att i korthet redogöras för de nu gällande bestämmelserna

för allmänna svenska lantbruksmöten ävensom för det av Hushållningssällskapens

förbunds styrelse senast avgivna förslaget. Beträffande

de tidigare förslagen samt de däröver avgivna remissutlåtandena får utskottet

hänvisa till framställningen å s. 6—10 i propositionen.

Gällande bestämmelser för allmänna svenska lantbruksmöten.

Ifrågavarande bestämmelser äro intagna i kungörelsen den 12 juni 1931

(nr 211) angående stadgar för allmänna svenska lantbruksmöten. Enligt

dessa stadgar äro dylika lantbruksmöten en hushållningssällskapens gemensamma

angelägenhet och anordnas antingen distriktsvis (distriktslantbruksmöten)

eller för hela riket (rikslantbruksmöten). I stadgarna förutsättes att

under en tidsperiod av femton år skola hållas dels ett distriktslantbruksmöte

inom vart och ett av de sex distrikt, i vilka landet skall vara indelat,

dels därefter ett rikslantbruksmöte. Den hushållningssällskapen tillkommande

beslutanderätten rörande lantbruksmötenas organisation och verksamhet

utövas av särskilda fullmäktige. Varje hushållningssällskap äger att

genom sitt förvaltningsutskott utse en fullmäktig samt en suppleant för

denne. För förvaltningen av de utav fullmäktige oinhänderhavda medlen

utse fullmäktige för samma tid inom sig ett förvaltningsutskott. Varje lantbruksmöte

anordnas och ledes av en på närmare angivet sätt vald bestyrelse.

Beträffande finansieringen av de allmänna lantbruksmötena har i princip

räknats med ett årligt statsanslag av 25 000 kronor och ett årligt anslag

från hushållningssällskapen, motsvarande en procent av de sällskapen årligen

tilldelade allmänna statsanslagen. Statsanslagen till ändamålet ha emellertid

varierat något. Sålunda anvisades för vart och ett av budgetåren 1931/

32 och 1934/35—1939/40 25 000 kronor, för budgetåret 1942/43 40 000 kronor,

för budgetåret 1943/44 20 000 kronor, för vartdera budgetåret 1944/45

och 1945/46 70 000 kronor samt för budgetåret 1946/47 12 000 kronor. Efter

sistnämnda budgetåret har något statsanslag icke anvisats.

Under tiden efter tillkomsten av nyssberörda stadgar ha hållits fem distriktslantbruksmöten,

nämligen åren 1935, 1937, 1939, 1942 och 1944, samt

ett rikslantbruksmöte. Det sistnämnda ägde rum i Stockholm (Solvalla)

år 1946. Slutligen må här nämnas, att ursprungligen ett sjätte distriktslantbruksmöte,

avseende Mälardistriktet, skolat hållas i Stockholm år 1946.

Detta möte inställdes emellertid på grund av nyssnämnda rikslantbruksmöte.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

J ordbruksutskottets utlåtande nr 29.

Förbundsstyrelsens förnyade förslag.

Förslaget.

Allmänna synpunkter. Styrelsen framhåller att den snabba utvecklingen

på jordbrukets område gör en utökad upplysningsverksamhet erforderlig.

En sådan verksamhet kan numera bedrivas på väsentligt flera sätt och i

flera former än tidigare. Emellertid ha lantbruksmöten och liknande arrangemang

alltjämt stor betydelse för jordbrukets framåtskridande. Enligt

styrelsen bör därför lantbruksmötesverksamheten fortfarande bedrivas såsom

en gren av upplysningsverksamheten inom jordbruket och därmed jämställda

näringar. Härvid bör det liksom nu ankomma på hushållningssällskapen

att handhava verksamheten i samarbete med andra intresserade organisationer

och sammanslutningar.

Olika slag av lantbruksmöten. Till en början uttalar styrelsen, att distriktslantbruksmöten

av den typ, som anordnades under åren 1935—1944, icke

längre böra komma till stånd.

Beträffande de under senare tid anordnade rikslantbruksmötena erinrar

styrelsen om, att åsikterna om dessas värde äro ganska delade. Å ena sidan

synas dessa möten liksom distriktslantbruksmötena ha varit alltför stora

och besökarna ha haft svårt att tillgodogöra sig desamma. Detta torde främst

ha berott på svårigheterna att ge så pass stora men kortvariga evenemang

den överskådlighet och smidighet, som är önskvärd. Å andra sidan ha rikslantbruksmötena

i åtskilliga avseenden stor betydelse, icke minst såsom

mönstringar och manifestationer för andra näringsgrenar och för utlandet

av det svenska jordbrukets ståndpunkt och utveckling. Styrelsen

anser därför, att hela riket omfattande lantbruksmöten även framgent böra

komma till stånd, när anledning härtill föreligger. Tidsintervallerna mellan

dem böra dock vara förhållandevis långa, som regel ej kortare än 10—12 år.

Styrelsen framhåller härefter, att bland lantbruksmöten av mera allmän

karaktär de lokala, mindre mötena framdeles komma att ha den största

betydelsen. Tyngdpunkten i den framtida lantbruksmötesverksamheten bör

därför ligga på sådana möten. Områdena för dessa böra ej vara för stora

utan böra begränsas att omfatta bygder med tämligen likartade jordbruksförhållanden

och produktionsförutsättningar. Detta anses vara särskilt betydelsefullt

för nötkreatursskötselns utveckling. Djuren böra nämligen så

långt möjligt ses och bedömas i anslutning till den miljö och de förhållanden,

under vilka de lämna sin avkastning. Områdena böra därför omfatta

antingen en del (ett eller flera gillen) av ett hushållningssällskaps område

eller, där så befinnes lämpligt, hela området. I vissa fall kan det också

tänkas, att två sällskap slå sig ihop och anordna ett gemensamt möte. Den

härför erforderliga planläggningen och samordningen bör dock icke göras

så snäv och sträng, att områdesindelning och tidsintervaller för mötenas

hållande låsas fast alltför mycket.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

5

Till lantbruksmöten i vidare bemärkelse böra enligt styrelsen även räknas

olika slag av specialutställningar eller för ett mindre område anordnade

demonstrationer. Dessa kunna i många fall inom ett begränsat ämnesområde,

exempelvis ett visst djurslag, trädgårdsskötsel, potatisodling,

pälsdjursuppfödning och skogsskötsel, giva bättre upplysning och undervisning

än vad som kan åstadkommas inom ramen för ett egentligt lantbruksmöte.

Även då det gäller jordbrukets maskiner och redskap kunna till ett

speciellt område begränsade demonstrationer många gånger ge mest ur

upplysningssynpunkt. Styrelsen anser det uppenbart, att behovet och nyttan

av denna typ av mötesarrangemang blir allt större i och med jordbrukets

alltmer ökade specialisering. Vid dylika möten kan man också anordna

demonstrationer under mera praktiska förhållanden, vilket gör denna

gren av lantbruksmötesverksamheten i många fall särskilt lämplig. Härtill

kommer, att erforderliga anordningar kunna genomföras till i förhållande

till nytta och värde låga kostnader.

Enligt styrelsen bör lantbruksmötesverksamheten även i fortsättningen

vara en hushållningssällskapens gemensamma angelägenhet. I anslutning

härtill finner styrelsen, att det bör ankomma på Hushållningssällskapens

förbund att taga initiativ till och anordna rikslantbruksmöten av allmän

karaktär. Anordnandet av sådana möten bör dock varje gång underställas

Kungl. Maj :ts prövning. Med hänsyn härtill och då rikslantbruksmötena

framdeles böra bli den enda formen för allmänna svenska lantbruksmöten,

anser styrelsen några särskilda stadgar eller bestämmelser för

ändamålet ej längre vara erforderliga. Styrelsen föreslår därför, att gällande

stadgar för allmänna svenska lantbruksmöten skola upphävas. Ej heller

behöva hushållningssällskapen i fortsättningen ha ett särskilt organ för

frågor rörande lantbruksmöten utan de uppgifter, som nu åvila hushållningssällskapens

fullmäktige, böra överflyttas å förbundet.

Anordnandet av lokala lantbruksmöten bör enligt styrelsen i regel ske

efter lokala initiativ. Såsom arrangörer kunna tänkas såväl hushållningssällskapen

som andra föreningar och organisationer av olika slag. En viss

lokal samordning är emellertid önskvärd, något som icke minst erfarenheterna

under år 1949 visat. Under sagda år voro nämligen inemot ett

tjugotal mässor eller ting av lantbruksmöteskaraktär anordnade i olika delar

av landet. Någon gemensam plan för eller samordning av dessa mässor

synes emellertid icke ha förekommit annat än inom varje arrangerande organisation

för sig. Då de flesta av de andra lokala arrangörerna ha kontakt

och samarbete med hushållningssällskapen, anser styrelsen att den lokala

samordningen bör ske genom de sistnämnda. Samtidigt framhålles emellertid

att det är lika viktigt att en samordning sker i stort — bland annat

i fråga om riksomfattande specialarrangemang — så att dylika arrangemang

varje år anordnas ungefärligen till samma antal och inom olika delar

av landet. Enligt styrelsens uppfattning böra vidare ej alltför många

olika organisationer anordna utställningar och mässor av lantbruksmöteskaraktär.

Den erforderliga samordningen i stort bör ske genom försorg av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

den i det följande närmare berörda centrala ledningen för lantbruksmötesverksamheten.

I detta sammanhang behandlar styrelsen särskilt vissa spörsmål i samband

med utställningar av lantbruksmaskiner. Styrelsen påpekar, att det i

många fall ställts mycket stora krav på maskinfirmorna i fråga om deltagande

i sådana utställningar. Det synes bland dessa firmor vara en allmän

uppfattning att de kostnader, som de härigenom ha åsamkats och

vilka ju i sista hand få betalas av jordbruket, icke ha stått i proportion

till utställningarnas värde. Från maskinutställarhåll har också framhållits,

att maskinfirmorna i fortsättningen icke kunna deltaga i lokala mindre utställningar

och möten i samma omfattning som under år 1949. Vidare har

från samma håll föreslagits, att någon form av auktorisation av maskinutställningarna

skulle införas. Om förhållandena ej ändras, föreligger det

enligt styrelsen risk för att vissa firmor ej komma att deltaga i just de

möten, där deras deltagande skulle ha det största värdet.

Styrelsen uttalar, att ifrågavarande problem bör ägnas stor uppmärksamhet.

Under erinran om att styrelsen i det följande kommer att förorda

ekonomiskt stöd av allmänna medel åt lokala mindre lantbruksmöten, framhåller

den, att lämnandet av dylikt stöd i många fall kan och bör innebära

sådan auktorisation som nyss ifrågasatts. Den centrala ledningen för lantbruksmötesverksamheten

bör därtill kunna bedöma och på förfrågan från

maskinutställare med flera meddela, i vilka lantbruksmöten deltagande i

första hand bör förekomma under ett visst år. Genom dessa åtgärder bör

enligt styrelsen erforderlig förbättring och sanering av nuvarande förhållanden

kunna åstadkommas.

Lantbruksmötenas program. För att lantbruksmölena skola fylla sin uppgift

erfordras enligt styrelsen en omsorgsfull och väl övervägd planläggning.

Vid mötenas utformning framstå de undervisande och stimulerande

uppgifterna som det väsentliga. Upplysningsverksamheten vid lantbruksmötena

bör framför allt inriktas på de mindre och medelstora brukningsdelarnas

innehavare. Av denna anledning bör, framhåller styrelsen vidare,

bland annat även storleken av entréavgifterna särskilt uppmärksammas.

Enligt styrelsens mening böra de mindre, lokala mötenas program och

övriga anordningar ej i alltför hög grad vara bundna av i förväg bestämda

former och regler. Det måste vid dessa möten finnas utrymme för nya

idéer och initiativ. Viktigt är även att anpassning sker efter bygdens förhållanden.

Vad beträffar rikslantbruksmötena erinrar styrelsen om att erfarenheterna,

framför allt från Solvallamötet år 1946, ge vid handen, att det är

nödvändigt med en begränsning för att icke mötena skola bliva alltför svåröverskådliga.

Med hänsyn till förslaget att rikslantbruksmöten i framtiden

skola anordnas mera sällan, anser emellertid styrelsen det knappast finnas

anledning att nu draga upp alltför bestämda riktlinjer för denna frågas

lösning. Rikslantbruksmötenas program böra sålunda utformas efter de

s. 7 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande nr 29.

7

förhållanden och betingelser, som äro rådande, då det blir aktuellt att anordna

sådana möten.

I anslutning till det anförda understryker styrelsen, att lantbruksmötena

måste planeras och anordnas så att de bliva så överskådliga som möjligt.

Detta gäller icke bara mötenas program utan lika mycket utformningen

av de olika arrangemangen.

Styrelsen påpekar slutligen i detta sammanhang, att lantbruksmötena

även ha ett icke ringa värde som uppvisningar av jordbrukets nivå för den

del av befolkningen, som är sysselsatt inom andra näringsgrenar, och då

särskilt stadsborna. Man bör därför framgent mer än tidigare taga hänsyn

härtill vid utformningen av mötesprogrammen och lägga an på att få

besökare från den icke jordbrukande delen av befolkningen. Detta syfte

kan många gånger vinnas genom förhållandevis enkla men ur publiksynpunkt

slående arrangemang och uppvisningar. Enligt styrelsen har i detta

sammanhang inträdesavgifternas storlek avsevärd betydelse. Dessa avgifter

synas ha varit alltför höga på de flesta distriktslantbruksmötena och på

det sista rikslantbruksmötet. Styrelsen föreslår bland annat, att billiga gruppbesök

skola anordnas för ungdomssammanslutningar, skolelever m. fl.

Flyttbara arrangemang. Styrelsen upptager här 1946 års lantbruksmötesutrednings

förslag om en särskild utställningstjänst, där montage, modeller

och demonstrationsföremål för olika upplysnings- och propagandaändamål

inom lantbruksmötesverksamheten skulle sammanställas, iordninggöras ocK

utlånas. Även om erfarenheterna på detta speciella område av utställningsverksamhet

hittills äro små, bör enligt styrelsen en sådan utställningstjänst

i många fall kunna medverka till bättre upplysning och propaganda vid

lantbruksmöten. Ifrågavarande förslag bör därför prövas, ehuru till en början

i mindre omfattning. Erfarenheten får sedan ge anvisningar för en eventuelli

fortsatt utveckling. Styrelsen förordar vidare, att jämväl utredningens

förslag att utställningstjänsten skulle tillhandahålla och uthyra flytt- och

monteringsbara utställningsbyggnader, såsom läktare, stallar, hallar m. m.,

skall förverkligas. Även detta förslag synes nämligen i flera avseenden erbjuda

icke föraktliga fördelar för kommande lantbruksmöten. En förutsättning

härför är emellertid att man får fram konstruktioner, som äro dels

hållbara och dels förhållandevis lätta att montera och transportera.

Enligt styrelsen bör utställningstjänsten handhavas av den centrala ledningen

för lantbruksmötesverksamheten.

Användningen av hästexportberedningens vinstmedel. Styrelsen erinrar

inledningsvis om att de flesta av hushållningssällskapens förvaltningsutskott

icke biträtt vad styrelsen i promemorian den 1 september 1949 föreslagit

beträffande dispositionen av ifrågavarande medel. För sin del anser styrelsen

fortfarande, att starka skäl tala för det i promemorian framförda förslaget.

Med hänsyn till flertalet förvaltningsutskotts inställning har emellertid

styrelsen funnit sig böra framlägga nytt förslag i ämnet.

Härvid hävdar styrelsen till en början bestämt, att förevarande vinstme
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29

del i sin helhet böra komma jordbruket till godo. Styrelsen anser i likhet

med lantbruksmötesutredningen, att medlen just för befrämjande av lantbruksmötesverksamheten

kunna få en sådan användning, som icke blott

tillfälligt utan även på längre sikt gagnar jordbrukets utveckling, samtidigt

som även de speciella länsintressena bli nöjaktigt tillgodosedda. Styrelsen

finner sig därför icke kunna biträda den av vissa förvaltningsutskott uttalade

uppfattningen, att medlen böra få användas även för andra ändamål,

exempelvis hushållningssällskapens försöksgårdar, stipendier o. s. v. Ej

heller anser sig styrelsen kunna tillstyrka det från samma håll framförda

förslaget att medlen skola fördelas mellan hushållningssällskapen. Med hänsyn

till det anförda förordar styrelsen, att medlen skola tagas i anspråk

för att understödja och främja den framtida lantbruksmötesverksamheten.

Härvid böra medlen avsättas till en särskild fond och i samband med avvecklingen

av statens hästexportberedning överlämnas till Hushållningssällskapens

förbund att inom detta förvaltas såsom en särskild stiftelse, förslagsvis

benämnd Stiftelsen svenska lantbruksmöten. Denna stiftelse bör

befrias från skattskyldighet.

Beträffande den närmare användningen av fonden anför styrelsen, att såväl

gemensamma åtgärder som lokala lantbruksmöten böra tillgodoses från

densamma. I anslutning härtill föreslås att fonden skall uppdelas i två delfonder,

en för den gemensamma och en för den lokala lantbruksmötesverksamheten.

Uppdelningen bör dock betraktas såsom preliminär till dess erfarenheter

rörande verksamheten vunnits. Styrelsen föreslår, att 2 000 000

kronor skola tillföras delfonden för den gemensamma verksamheten och

3 000 000 kronor delfonden för den lokala verksamheten. Överflyttning av

medel från den ena delfonden till den andra bör ej ske utan att förbundet

godkänt en dylik åtgärd. För en sådan åtgärd bör jämväl krävas medgivande

av Kungl. Maj :t.

Avkastningen från delfonden för den lokala verksamheten, beräknad till

cirka 75 000 kronor, föreslås skola disponeras av styrelsen för nyssnämnda

stiftelse såsom årligt understöd åt den lokala lantbruksmötesverksamheten

i hela landet. Den bör härvid användas till att åstadkomma värdefulla anordningar

i undervisnings- och upplysningssyfte vid lokala lantbruksmöten,

specialutställningar m. m.

Användningen av delfonden för den gemensamma verksamheten kan däremot

enligt styrelsen icke nu i detalj preciseras. Två ändamål, vartill denna

fond bör användas, äro dock givetvis anordnandet av framtida rikslantbruksmöten

samt den i det föregående omförmälda utställningstjänsten. Det

bör ankomma på styrelsen för stiftelsen att avgiva förslag till Hushållningssällskapens

förbund rörande den framtida disponeringen av denna delfond.

Förbundets beslut i fråga om användande av delfondens kapitalmedel bör

dock underställas Kungl. Maj :ts prövning.

Kostnaderna för stiftelsens verksamhet föreslås skola bestridas med lika

delar av avkastningarna från de bägge delfonderna.

Den centrala ledningen. Såsom redan förut antytts anser styrelsen, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29

9

ett centralt organ erfordras för samordning i stort av lantbruksmötesverksamheten

ävensom för handhavandet av medelsfördelningen. Styrelsen föreslår,

att styrelsen för den förut omförmälda stiftelsen skall fungera såsom

sådant organ. I sistnämnda styrelse böra ingå representanter för hushållningssällskapen

och för de större utställargrupperna. Den bör bestå av nio

ledamöter, av vilka Kungl. Maj :t bör utse en, tillika ordförande, Hushållningssällskapens

förbund fem, därav en representerande husdjursaveln, en

lantbruksmaskinindustrien och en (kvinna) det husliga området, samt Sveriges

lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk och jordbrukets

upplysningsnämnd en var. Stiftelsens styrelse bör äga rätt att för visst

fall med sig adjungera representanter för av verksamheten berörda intressen,

som icke äro företrädda i den. Stadgar för stiftelsen, angivande jämväl

de uppgifter, som skola åvila dess styrelse böra fastställas av Kungl.

Maj :t.

Statsbidrag till lantbruksmötesverksamheten m. m. Liksom 1946 års lantbruksinötesutredning

anser styrelsen, att lantbrulcsmöten och med dessa

jämställda arrangemang i huvudsak böra finansieras på samma sätt som

hittills, nämligen i första hand genom inträdesavgifter och platshyror.

Styrelsen ansluter sig vidare till nämnda utrednings förslag att av statsmedel

skola utgå penningpremier till utställare av prisbelönade djur vid

lantbruksmöten. Med hänsyn till de stora kostnader, som djurutställarna

måste vidkännas för deltagande i mötena, föreslår emellertid styrelsen att

de belopp, varmed penningpremierna skola utgå, skola höjas med 50 procent

av de utav utredningen föreslagna beloppen. Med hänsyn härtill beräknar

styrelsen medelsbehovet för ändamålet till 37 500 kronor mot av utredningen

föreslagna 25 000 kronor. Då rikslantbruksmöte skall äga rum,

bör anslaget höjas, såvitt för närvarande kan bedömas till 60 000 kronor.

Anslagen böra disponeras av styrelsen för den förut omförmälda stiftelsen

och fördelas av denna.

Några årliga anslag från hushållningssällskapen till allmänna svenska

lantbruksmöten (rikslantbruksmöten) böra enligt styrelsen ej längre utgå.

Slutligen upplyser styrelsen att hushållningssällskapens fullmäktige för

närvarande disponera ett för lantbruksmöten avsett belopp å cirka 135 000

kronor. Härav ha emellertid 81 600 kronor reserverats för att, såsom kompensation

för det inställda distriktslantbruksmötet i Stockholm år 1946,

disponeras till anordnande av ett eller flera lantbruksmöten, avseende Mälardistriktet.

Genom beslut den 4 maj 1945 har Kungl. Maj :t på förslag

av hushållningssällskapens fullmäktige godkänt denna åtgärd. Enligt styrelsen

bör vid fullmäktiges upphörande även sagda belopp å 81 600 kronor

överlämnas till stiftelsen och förvaltas av dess styrelse. Det bör ankomma

på denna att inom ramen för Kungl. Maj:ts förenämnda beslut och

i samråd med berörda hushållningssällskap fastställa bestämmelser för medlens

användning. Den del av fullmäktiges medel, som icke reserverats för

nämnda ändamål, föreslås däremot skola överföras till Hushållningssäll
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29-

skapens förbund för att användas till anordnande av framtida rikslantbruksmöten.

Yttrandena.

Samtliga remissinstanser tillstyrka förbundsstyrelsens förslag eller lämna

detsamma i stort sett utan erinran, såvitt gäller organisationen av

den framtida lantbruks mötesverksamhe ten. Man är sålunda

ense om att lantbruksmötena alltjämt ha en viktig uppgift att fylla

till främjande av det svenska jordbrukets utveckling. Ej heller göres någon

invändning mot att hushållningssällskapen även i fortsättningen skola handha

lantbruksmötesverksamheten. På några punkter framställas dook smärre

anmärkningar mot förslaget i förevarande del.

Däremot äro i remissutlåtandena meningarna delade i fråga om förbundsstyrelsens

förslag angående dispositionen av hästexportberedningens

vinstmedel. Flertalet remissinstanser ansluta sig visserligen

till styrelsens förslag i ämnet eller ha icke något att erinra däremot.

Statskontoret, statens hästexportberedning och Sveriges lantbruksförbund

anse emellertid, att ifrågavarande medel icke böra användas för

att finansiera lantbruksmötesverksamheten, i vart fall icke på det sätt och

i den omfattning, som styrelsen ifrågasatt. Av vad dessa remissinstanser

anfört må här anföras följande.

Statskontoret uttalar, att ifrågavarande medel genom det sätt, varpå de

tillkommit, ha karaktären av statsmedel. Enligt ämbetsverket är det därför

principiellt riktigast, alt medlen icke disponeras vid sidan av budgeten

utan tillgodoföras riksstatens inkomsttitel Övriga diverse inkomster. Vidare

erinras om att föredragande statsrådet i propositionen nr 188 till 1944

års riksdag uttalat, att medlen borde användas för hästavelns befrämjande.

Statskontoret framhåller, att ett användande av medlen för lantbruksmötesverksamheten

knappast synes stå i överensstämmelse med berörda uttalande.

Skulle emellertid medlen icke anses böra tillgodoföras riksstaten, bör enligt

statskontoret deras användning i vart fall icke på föreslaget sätt reserveras

för ett visst och därtill så begränsat ändamål som lantbruksmötesverksamheten.

Ämbetsverket finner det sålunda lämpligare att — under förutsättning

att medlen även i fortsättningen skola redovisas särskilt och ej

sammanföras med övriga statsmedel — Kungl. Maj :t och riksdagen utan

att göra något principuttalande i fråga om medlens framtida användning

förklara sig vilja därav anvisa bidrag för de ändamål, som efter prövning

i varje särskilt fall anses böra komma i fråga för understöd.

Statens hästexportberedning förklarar sig icke kunna till någon del tillstyrka

förbundsstyrelsens förslag i förevarande hänseende. För sin del anser

beredningen, att dess vinstmedel icke böra tagas i anspråk för ändamål,

som normalt kunna påräkna statligt anslag eller understöd. Medlen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskoitcts utlåtande nr 29.

11

böra enligt beredningen i stället användas till något i och för sig angeläget

och jordbruket gagnande ändamål, som icke kan tillgodoses på annat sätt.

Till närmare utveckling av sin ståndpunkt anför beredningen.

Om man uppdrager en bestämd principiell skillnad mellan å ena sidan

ändamål, som eljest i annan ordning erhållit eller erhålla statligt stöd, och

å andra sidan ändamål, som eljest icke kunna påräkna statsfinansiellt beaktande,

blir resultatet i förra fallet lätteligen och troligen det, att alla upptänkliga

i och för sig behjärtansvärda statsunderstödda institutioner eller

verksamhetsgrenar söka att via hästexportberedningens vinstmedel erhålla

påökning av ett med anlitande av andra medel eljest vedertaget stöd. Skulle

därvid kapitalet delas ut, kunde givetvis en hel del åstadkommas. Om däremot

endast räntan skulle disponeras komme ett belopp av cirka 125 000

kronor årligen, uppdelat på elt antal olika mottagare, knappast att åstadkomma

någon verkan jämförbar med vad det skulle innebära, om ränta

och kapital insättes för att tillgodose något eller några trängande, men på

grund av allmänna budgethänsyn obeaktade, behov eller ändamål.

Knäsätter man sistnämnda princip, blir valet mellan olika objekt för stöd

och anslag icke endast begränsat utan därtill, enligt beredningens uppfattning,

lättare. Ty då har man att inventera de för jordbruket trängande

önskemål och behov, vilka trots deras påräkneliga nytta, icke och detta

främst av kostnadsskäl kunna tillgodoses i annan ordning.

Även Sveriges lantbruksförbund anser, att lantbruksmötesverksamheten

bör finansieras med allmänna medel på samma sätt som hittills. Till stöd

för denna ståndpunkt anföres följande.

Förbundet grundar sitt ställningstagande på den bestämda uppfattningen,

att lantbruksmöte endast bör anordnas, då intresse och behov härav finnes

i en bygd. Om dessa faktorer äro förhanden och under förutsättning av att

den av hushållningssällskapen ledda samordningen fungerar på ett tillfredsställande

sätt, torde, såsom erfarenheterna också visa, goda förutsättningar

finnas att anordna och genomföra möten på ett sådant sätt, att intäkterna

som regel komma att täcka de med arrangemangen sammanhängande kostnaderna

av allmän natur. Det stöd, som från det allmännas sida därutöver

behöver utgå i form av sakkunnig rådgivning, förlustriskgarantier och kontanta

anslag till vissa speciella ändamål, främst penningpremier åt utställare

av vid lantbruksmöten premierade djur, synes liksom hitintills böra

lämnas av statsmedel. Med hänsyn till lantbruksmötesverksamhetens betydelse

synes det nämligen naturligt, att denna allt framgent blir föremål

för det allmännas stöd i samma omfattning som tidigare, och någon minskning

av de anslag, som sedan länge lämnats, är icke motiverad. Under sådana

förhållanden är det enligt förbundets uppfattning icke påkallat att använda

hästexportberedningens vinstmedel för finansiering av den del av

mötesverksamheten, vartill hittills anvisats allmänna medel.

Dessa vinstmedel ha dessutom tillkommit under speciella omständigheter,

och det synes därför principiellt oriktigt att taga dem i anspråk för ordinära

statsutgifter. Med hänsyn till svårigheterna alt i nuvarande statsfinansiella

läge erhålla anslag till nya ändamål, oavsett deras betydelse, synes det

böra vara en gemensam angelägenhet för jordbrukets myndigheter och

organisationer, att ifrågavarande vinstmedel utnyttjas till sådana gagneliga

åtgärder, för vilka statsanslag på annan väg för närvarande icke är att

påräkna.

I anslutning till det anförda hemställer förbundet, all då frågan om dis
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

positionen av hästexportberedningens vinstmedel blir aktuell, denna fråga

måtte särskilt utredas. Härvid böra de av förbundet nu anförda principiella

synpunkterna beaktas.

Såsom framgår av det föregående avstyrker statens hästexportberedning

att beredningens vinstmedel skola användas till finansiering av lanlbruksmötesverksamheten.

Samtidigt framlägger beredningen emellertid vissa förslag

till disposition av medlen. Härom anför beredningen följande.

Utan att åsyfta någon inbördes gradering av behovet vill beredningen först

uppehålla sig vid en sak, som står i nära sammanhang med såväl beredningens

verksamhet som vinstmedlens uppkomst. Beredningen åsyftar härvid

export av djur. Det lärer knappast kunna påräknas någon framtida exportmarknad

för större mängder bruksdjur, vare sig hästar, nötkreatur, svin

eller får. Det som torde ligga i linje med den jordbrukspolitik vartill 1947

års riksdag på Kungl. Maj :ts förslag uppdrog de principiella riktlinjerna är

väl snarare, att det svenska jordbruket vad angår såväl produktionsmedel,

däribland husdjur, som produktion bör anpassas till landets eget behov. Då

emellertid det svenska husdjursbetåndet delvis är av ganska hög kvalitet,

borde en låt vara begränsad men relativt kontinuerlig export av högklassiga

avels- och kanske i vissa fall även bruksdjur icke vara utesluten. För att

genomföra dylik export, som skulle verka stimulerande på avelsarbetet och

vara nationalekonomiskt gynnsam, erfordras kostnadskrävande propaganda

och upplysning. Hittills ha åtgärder av dylik art ständigt strandat av brist

på medel hos de sammanslutningar, som närmast ha att tillvarataga dessa

intressen. Detta beror i sin tur på att alla dylika åtgärder äro till sitt ekonomiska

resultat ovissa och långtidsbetonade. Det förefaller därför vara anledning

att framföra den tanken att för dylika ändamål reserveras ett belopp

å förslagsvis 1 000 000 kronor. Av dessa medel skulle icke blott räntan

utan vid behov även kapitalet kunna efter Kungl. Maj :ts närmare bestämmelser

tagas i anspråk för bidrag till lämpliga organisationer.

Vidare synes det beredningen som om ett avsnitt av det s. k. Rosenlundsproj

ektet borde tillvaratagas. Beredningen syftar på tanken att åstadkomma

en, måhända flera, geografiskt välplacerade lokaler, där en fullödig samling

aktuella jordbruksmaskiner, apparater och eventuellt anordningar för

lanthushållen kunde kontinuerligt exponeras. För närvarande är det för

varje lantman mycket svårt att hos vitt skilda maskinfirmor eller å sporadiskt

förekommande utställningar lära känna vad som står till buds. Om

med denna eller dessa permanenta maskinutställningar kunde kombineras

utbildningskurser, skulle fyllas ett stort behov, vars tillgodoseende skulle

kunna vara till stort ekonomiskt gagn för jordbruket. Att sådana utställningar

skulle bliva ett ofta ifrågakommande mål för olika jordbrukaresammanslutningars

studieresor torde vara ställt utom varje tvivel. Framför allt

skulle de mindre jordbrukarna därigenom få starkt ökade möjligheter att

genom med buss eller bil anordnade exkursioner, och till relativt ringa individuell

kostnad, följa utvecklingen på maskinteknikens område.

Slutligen vill beredningen påpeka, att stora och för hela vårt jordbruk

mycket betydelsefulla forskningsuppgifter måste anstå i brist på medel. Det

faller helt utanför beredningens kompetens att angiva vilka forskningsuppgifter

som synas mest angelägna eller att härutinnan företaga en uppräkning

och inbördes behovsgradering. Däremot må det tillåtas beredningen att

såsom sin åsikt framföra den uppfattningen, att uppgifter vilka för sitt slut
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande nr 29.

13

förande kunna komma att kräva icke blott ränta å anvisade medel utan

även själva kapitalet, i längden och i den mån man lyckas i arbetet genom

sina resultat kunna beräknas giva vida bättre avkastning än ett större eller

mindre belopp varav endast räntan får tagas i anspråk medan kapitalet sparas

för att i sinom tid underkastas penningvärdesförändringarnas i det långa

loppet oföränderligt nedbrytande inverkan.

Departementschefen.

Departementschefen har anfört.

»En lämpligt organiserad lantbruksmötesverksamhet är utan tvivel av

stort värde såsom ett led i den allmänna upplysnings- och undervisningsverksamheten

inom jordbruket. Samtidigt kan den även bidraga till att hos

andra befolkningsgrupper sprida kännedom om utvecklingen inom jordbruksnäringen.

I avbidan på resultatet av pågående utredningar ha de år 1931 utfärdade

stadgarna för allmänna svenska lantbruksmöten, vilka formellt ännu gälla,

icke tillämpats sedan mitten av 1940-talet. Sedan dessa utredningar nu slutförts,

finner jag det önskvärt, att ställning skall tagas till desamma så att

en fast grund erhålles för den fortsatta verksamheten.

En av huvudpunkterna i 1946 års lantbruksmötesutrednings betänkande

var förslaget om anläggande av ett permanent mötesområde, vilket skulle

användas för möten och utställningar av olika slag. Redan i yttrandena över

betänkandet uttalades emellertid starka betänkligheter mot detta förslag,

bland annat med hänsyn till att det ansågs bliva svårt att få ett dylikt område

utnyttjat i tillräcklig omfattning samt till att förslaget befarades kunna

få menliga följder för den lokala verksamheten. Jag delar dessa betänkligheter.

Sedan numera även Hushållningssällskapens förbund i sitt senaste

förslag frånträtt tanken på ett dylikt centralt mötesområde, anser jag mig

ej behöva upptaga densamma till ytterligare behandling.

De allmänna synpunkter beträffande inriktningen av lantbruksmötesverksamheten,

som förbundet framlagt i sitt slutliga förslag, överensstämma

i väsentliga avseenden med lantbruksmötesutredningens och ha även

i stort sett lämnats utan erinran i yttrandena över förbundets förslag. Jämväl

jag kan i huvudsak ansluta mig till dessa synpunkter. Jag anser alltså,

att lantbruksmötesverksamheten liksom hittills bör vara en hushållningssällskapens

gemensamma angelägenhet men att den i fortsättningen bör

bedrivas efter andra riktlinjer än dem, som angivas i nu gällande stadgar

för allmänna svenska lantbruksmöten. Bland annat böra distriktsmöten

av hittills gängse typ ej längre anordnas utan tyngdpunkten bör läggas på

mindre, lokala lantbruksmöten, specialutställningar och demonstrationer.

Den närmare utformningen av dessa måste självfallet bliva beroende på

förhållandena i varje särskilt fall, och några bestämda riktlinjer härför

kunna knappast uppdragas i förväg. Jag vill emellertid betona vad som

anförts både av förbundet och i flera yttranden, nämligen att utställningar

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

J ordbruksutskottets utlåtande nr 29.

och demonstrationer inom ett begränsat ämnesområde i regel torde giva

bättre resultat än utställningar, som spänna över mera vidsträckta områden.

Åtskilliga av de synpunkter, som framförts i yttrandet från Gödseloch

kalkindustriernas samarbetsdelegation, synas även värda beaktande.

I likhet med förbundet vill jag ej utesluta möjligheten av att det i fortsättningen

vid något speciellt tillfälle kan befinnas lämpligt att anordna ett

rikslantbruksmöte. Såvitt nu kan bedömas torde det dock komma att dröja

åtskillig tid, innan så blir fallet. Någon anledning att bibehålla nu gällande

bestämmelser om anordnande av dylika möten synes alltså ej föreligga. Frågan

om organisationen av ett sådant möte och om statligt stöd till detsamma

torde böra prövas vid den tidpunkt, då densamma blir aktuell.

Då bestämmelserna om distriktsmöten och rikslantbruksmöten bortfalla,

torde även skyldigheten för hushållningssällskapen att för mötesverksamheten

avsätta viss del av de till dem utgående statsbidragen böra upphävas.

I samband därmed aktualiseras emellertid frågan om finansieringen av

sagda verksamhet. Förbundet har föreslagit, att såsom ett bidrag härtill skall

tagas i anspråk avkastningen å den till omkring 5 000 000 kronor beräknade

behållningen å hästexportberedningens verksamhet. Enligt min mening bör

man emellertid utgå från att de mindre lokala möten, utställningar och demonstrationer,

varav verksamheten i fortsättningen huvudsakligen bör bestå,

skola planeras så att utgifterna i stort sett täckas av inkomsterna. Jag

kan därför icke tillstyrka förslaget i denna del. Även det tidigare utgående

statsbidraget till verksamheten bör bortfalla. Däremot anser jag det skäligt

att av statsmedel skall utgå bidrag till täckande av kostnaderna för penningpremier

till utställare av prisbelönta djur. Bidraget torde i mån av tillgång

på medel böra utgå med 50 procent av premierna, dock högst med

viss av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av lantbruksstyrelsen

fastställd summa per djur. Medel för ändamålet torde böra anvisas

under ett särskilt anslag å riksstaten. Av skäl som skola angivas i det

följande torde något sådant anslag dock ej behövas för nästa budgetår.

Ett praktiskt betydelsefullt problem utgör frågan, hur man skall kunna

få till stånd en lämplig samordning av den mötesverksamhet, som planeras

på olika håll.

Enligt 1946 års lantbruksmötesutredning borde för detta ändamål inrättas

en till lantbruksstyrelsen knuten lantbruksmötesnämnd. Hushållningssällskapens

förbund har åter ansett, att uppgiften bör omhänderhavas av

styrelsen för den stiftelse, som förbundet ansett böra inrättas för att förvalta

behållningen å hästexportberedningens verksamhet. Såsom jag förut angivit

anser jag emellertid ej att sagda behållning bör användas för att främja

lantbruksmötesverksamheten. Den av förbundet föreslagna stiftelsen torde

därför ej böra komma till stånd. Å andra sidan finner jag det ej heller erforderligt,

att någon särskild nämnd tillsättes för nu ifrågavarande ändamål.

Jag förordar i stället, att hushållningssällskapens fullmäktige skola

upphöra och att uppgiften att samordna lantbruksmötesverksamheten skall

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

15

läggas på Hushållningssällskapens förbund såsom varande ett av hushållningssällskapen

själva bildat samarbetsorgan. Jag förutsätter härvid, att

förbundet kommer att hålla intim kontakt med de olika utställarorganisationerna

samt att de organisationer och sammanslutningar, som vid sidan

av hushållningssällskapen anordna möten, utställningar och demonstrationer

på jordbrukets område, komma att finna det angeläget att vid planerandet

av dylika möten in. in. söka kontakt med vederbörande sällskap och

med förbundet. Likaså bör givetvis samråd ske mellan förbundet och lantbruksstyrelsen.

På dylikt sätt bör det enligt min mening bliva möjligt att

åstadkomma en lämplig samordning av verksamheten utan att något särskilt

organ bildas härför.

Det förut omförmälda statsbidraget för utdelning av penningpremier synes

böra ställas till Hushållningssällskapens förbunds förfogande för att

av förbundet fördelas på de olika möten och utställningar, som anses böra

komma i fråga.

Såsom redan nämnts kan jag icke tillstyrka, att den förefintliga behållningen

å hästexportberedningens verksamhet skall avsättas till en fond,

vars avkastning skall användas för stödjande av lantbruksmötesverksamheten.

Det synes emellertid ändock lämpligt, att vissa frågor rörande dispositionen

av ifrågavarande medel nu upptagas till behandling. Jag vill då

först framhålla att jag med hänsyn till det sätt, på vilket behållningen uppkommit,

anser det skäligt, att densamma ej tillföres riksstaten. Därvid kan

jag dock ej ansluta mig till det av vissa hushållningssällskap tidigare framförda

önskemålet, att behållningen eller en del av denna skulle fördelas på

de olika sällskapen. Huvudsynpunkten för dispositionen av medlen bör enligt

min mening vara att dessa böra användas så att jordbruket som helhet

får nytta därav genom insats på områden, där anslag icke kunna erhållas å

riksstaten. Medel böra således kunna ställas till förfogande exempelvis för

sådana speciella problem på forsknings- och försöksområdet, vilkas lösande

kan betraktas som en engångsuppgift och ej sammanfaller med den löpande

forsknings- och försöksverksamheten. Även andra användningssätt kunna

givetvis komma ifråga. Jag vill i detta sammanhang erinra om de synpunkter

på dispositionen av medlen, som hästexportberedhingen framfört i

sitt yttrande. En promemoria med närmare förslag till dispositionen av

medlen är för närvarande under utarbetande inom departementet. Sedan

denna promemoria varit föremål för vederbörlig remissbehandling, torde

frågan få underställas riksdagens prövning.

I detta sammanhang torde jag till slut få upptaga frågan om dispositionen

av det för lantbruksmöten avsedda belopp å omkring 135 000 kronor,

som för närvarande disponeras av hushållningssällskapens fullmäktige. Detta

belopp bör enligt min mening överföras till hushållningssällskapens förbund

i och med att de fullmäktiges uppgifter bortfalla. Den del därav, eller

81 600 kronor, som reserverats såsom kompensation för det inställda distriktslanlbruksmötel

i Stockholm år 1046, torde förbundet, efter samråd

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottcts utlåtande nr 29.

med hushållningssällskapen i de län som omfatta det tidigare Mälardistriktet,

få använda till stöd åt lantbruksmötesverksamheten i sagda län. Av

återstoden torde under innevarande år, därest förbundet så önskar, erforderligt

belopp få användas såsom bidrag till täckande av kostnaden för penningpremier

till utställare av prisbelönta djur. Det bör åligga förbundet att

till lantbruksstyrelsen avgiva redovisning för användningen av nu nämnda

belopp.»

Utskottet.

Såsom departementschefen framhållit är en lämpligt organiserad lantbruksmötesverksamhet

otvivelaktigt av stort värde som ett led i den allmänna

upplysnings- och undervisningsverksamheten inom jordbruket och kan

även bidraga till att i vidare kretsar sprida kännedom om utvecklingen

inom jordbruksnäringen.

Kungl. Maj :ts förslag till ordnande av denna verksamhet synes i huvudsak

vara väl ägnad att giva verksamheten en sådan utformning, att den kan

fylla de krav, som höra ställas på densamma. Utskottet vill därför förorda

att, på sätt i propositionen anförts, distriktslantbruksmöten av hittills gängse

typ icke längre böra anordnas utan i stället tyngdpunkten läggas på

mindre, lokala lantbruksmöten, specialutställningar och demonstrationer.

Likaså anser utskottet, att de nu gällande bestämmelserna om anordnande

av rikslantbruksmöten böra upphävas. I likhet med Kungl. Maj :t vill utskottet

dock icke helt utesluta möjligheten att anordna sådant möte vid

något speciellt tillfälle, då så befinnes lämpligt.

Vad härefter angår frågan om finansieringen av verksamheten delar

utskottet i princip Kungl. Maj :ts uppfattning, att utgifterna i stort sett

böra täckas av inkomsterna. Med hänsyn till att lantbruksmöten och liknande

utställningar äro i ekonomiskt avseende högst vanskliga företag anser

emellertid utskottet, att möjligheten bör lämnas öppen att bidrag till

höjande av mötenas kvalitet och täckande av eventuella underskott skola

kunna tillskjutas av allmänna medel. Behållningen å hästexportberedningens

verksamhet bör såsom departementschefen framhållit icke tillföras

riksstaten. Det synes vid sådant förhållande lämpligt, att viss del av dessa

medel skall i händelse av behov, efter särskild prövning, få tagas i anspråk

för av utskottet nyss angivna ändamål.

Den närmare utformningen av vad utskottet sålunda förordat torde böra

äga rum i anslutning till utformningen av den promemoria med närmare

förslag till dispositionen av ifrågavarande medel, vilken är under utarbetande

inom departementet. Frågan torde därefter få underställas riksdagens

prövning.

Vad i övrigt föreslagits i propositionen föranleder icke någon utskottets

erinran.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 29.

17

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, med anledning av Kungl. Maj :ts förslag

samt de likalydande motionerna 1:474 och 11:564, godkänna

de av utskottet angivna grunderna för lantbruksmötesverksamhetens

ordnande.

Stoekliolm den 4 maj 1950.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbchundlim/ ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgrcn, Alfred Andersson, Anderberg,

Näslund, Bror Nilsson, Hjalmar Niisson, Bertil Andersson, Hugo Sundberg,

Ernst Hjalmar Nilsson* och Isaksson; samt

från andra kammaren: herrar Jacobson i Vilhelmina, Haeggblom,

Jonsson i Järvsand och Ahlsten, fru Eriksson i Hallstahannnar, herrar

Svensson i Ljungskile, Nilsson i Varuträsk, Boman i Stafsund, Lindström

och Andersson i Långviksmon.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 10 samt. Nr 29.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:246 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lan t b rnk s möt esv e rk samhe ten s ordnande in. in. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten