Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunderna för avsättning till domänverkets förnyelsefond för återväxtkostnader m. m.

1950-02-07 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1950:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunderna för avsättning till domänverkets förnyelsefond för återväxtkostnader m. m.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.

11

Nr 3.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

grunderna för avsättning till domänverkets förnyelsefond

för återväxtkostnader m. m.

I en till riksdagen den 29 december 1949 avlåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 27, har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att

dels godkänna de i propositionen angivna riktlinjerna för avsättning till

domänverkets förnyelsefond för återväxtkostnader m. m.,

dels ock medgiva att till fonden finge av domänverkets driftöverskott

för år 1949, förutom ordinarie avsättning, verkställas en extra avsättning

med 12 500 000 kronor.

Inledning.

Genom beslut vid 1916 års riksdag (prop. nr 25; skr. nr 86) bildades en

fond, benämnd domänverkets förnyelsefond för återväxtkostnader. I riksdagens

skrivelse till Kungl. Maj :t i ärendet anfördes därvid bland annat följande.

I likhet med departementschefen håller riksdagen före, att domänverket

bör vidtaga åtgärder för markens förbättring för skogsändamål och för skogens

föryngring i samma mån som skogarna avverkas. Då emellertid ifrågavarande

åtgärder i allmänhet icke kunna fullbordas förrän flera år efter det

avverkningen ägt rum, komma såsom departementschefen också framhållit

dessa senare års räkenskaper att drabbas av återväxtkostnader, som i verkligheten

hänföra sig till ett föregående år. Den olägenhet, som i betraktande

av avverkningarnas växlande omfattning härigenom kan uppstå, är uppenbar.

Sålunda kan budgeten för ett år med en relativt begränsad avverkning

och på grund härav relativt liten bruttoinkomst av statsskogarna få bära

återväxtkostnaderna för ett år med stora avverkningar och på samma gång

stora bruttoinkomster, under det att de jämförelsevis små återväxtkostnaderna

för ett år med mindre avverkning komma på den väsentligt bärkraftigare

budgeten för ett år med stor avverkning. En utjämning såsom departementschefen

antytt därhän att varje avverkningsår får gälda de återväxtkostnader,

som hänföra sig till detsamma, synes riksdagen följaktligen önskvärd.

Att för ernåendet av detta syfte såsom föreslagits avsätta ett efter en

viss procent av domänfondens bruttoinkomst av skogsmedel för året beräknat

belopp till täckande av återväxtkostnader finner riksdagen välbetänkt.

Till fonden avsattes under åren 1917—1919 fem procent och under åren

1920—1923 sex procent av bruttoinkomsten av skogsmedel från statens domäner.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.

Efter framställning från domänstyrelsen förordnade Kungl. Maj:t sedermera

att avsättningen till fonden skulle från och med år 1924 ske med

sex procent å rotvärdet av det från statens skogar avverkade virket.

Med anledning av vad riksdagens revisorer därom anfört i sin berättelse

till 1925 års riksdag anhöll härefter riksdagen i skrivelse den 12 maj 1925

(nr 158) till Kungl. Maj :t om utredning av frågan, i vad mån åtgärder genom

ökad skogsodling och skogsföryngring behövde vidtagas för att förebygga

minskning av statens skogskapital. Sedan domänstyrelsen fått i uppdrag

att verkställa den begärda utredningen, inkom styrelsen den 12 oktober

1926 med förslag till ändring av grunderna för avsättning till fonden. Förslaget

gick ut på att av domänverkets driftöverskott skulle årligen från och

med 1927 tills vidare, innan någon inleverering till statskontoret ägde rum,

till fonden avsättas ett belopp, motsvarande summan av de värden, som erhölles

då för varje revir, där virkesuttaget under året överstege den löpande

tillväxten, kubikmassan fast mått virke av sådan överavverkning multiplicerades

med hälften av det pris per kubikmeter fast mått å rot, vilket i genomsnitt

erhållits vid revirets auktionsförsäljningar under samma år.

Genom beslut den 23 december 1926 godkände Kungl. Maj:t de av styrelsen

föreslagna grunderna, dock att för år 1927 avsättning till fonden skulle

äga rum med endast 40 procent av överavverkningens värde. Dessa grunder

gälla alltjämt i princip. Avsättningsprocenten har dock varierat under

olika år.

I skrivelse den 15 oktober 1949 har domänstyrelsen anfört, att fondens behållning

intill år 1946 varit i stort sett stigande men från och med år 1947

minskat avsevärt. Vid 1948 års utgång uppgick behållningen sålunda till endast

cirka 5,5 miljoner kronor mot omkring 18,5 miljoner kronor vid 1947

års ingång. Under år 1949 komma fondmedlen enligt styrelsens beräkning ej

att förslå till att bestrida kostnaderna för de åtgärder, som skola vidtagas under

året. Någon förbättring av fondens ställning för framtiden kan man icke

förvänta vid tillämpning av nuvarande avsättningsregler. Avverkningsbeloppen

enligt de nya skogshushållningsplaner, som efter hand fastställas för domänverkets

skogar i Norrland, komma nämligen i allmänhet att understiga

den beräknade tillväxten. Avsättningarna till fonden väntas därför bliva

högst obetydliga eller helt utebliva. Samtidigt kommer emellertid behovet

av medel att alltmer ökas. Styrelsen anser det därför nödvändigt, att man

nu tager ställning till frågan, på vad sätt medel i fortsättningen skola ställas

till förfogande för sådana åtgärder, som för närvarande bekostas av fonden.

Domänstyrelsens förslag.

Domänstyrelsen lämnar till en början en redogörelse för de kostnader,

som för närvarande bestridas av fonden.

Med hänsyn till kostnadernas natur av drifts- eller förvaltningsutgifter

har styrelsen övervägt, huruvida fondbildningen bör slopas och kostnaderna

i stället direkt belasta domänverkets driftsbudget. Styrelsen har emel
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.

13

lertid kommit till den slutsatsen, att det ur skogsbrukets synpunkt icke

kan anses tillfredsställande att slopa fondbildningen. Dessutom torde enligt

styrelsens uppfattning en sådan åtgärd möta allvarliga hinder i den

praktiska tillämpningen.

På anförda skäl förordnar styrelsen därför, att en fond med i huvudsak

samma uppgifter, som ankomma på den nuvarande förnyelsefonden, alltjämt

skall finnas tillgänglig inom domänverket.

Beträffande de arbeten, som böra bestridas med fondens medel, föreslår

styrelsen icke någon annan ändring än att åtgärder för dikesunderhåll icke

vidare skola bekostas ur fonden.

Den bästa formen för avsättning till förnyelsefonden är enligt

styrelsens mening en automatiskt verkande regel, som kan beräknas

tillgodoföra fonden de behövliga medlen på så sätt, att större belopp avsättas

under högkonjunktur och mindre under lågkonjunktur, dock utan

alltför stora svängningar i de årliga avsättningarna. Styrelsen erinrar därvid

om att tidigare tre olika principer tillämpats i fråga om medelsavsättningen,

nämligen under åren 1917—23 viss procent av domänverkets bruttoinkomst

av skogsmedel, 1924—26 viss procent av det försålda virkets

värde å rot samt från och med 1927 viss procent av värdet av den beräknade

överavverkningen för revir, där avverkningen överstiger tillväxten.

Sistnämnda princip kan som styrelsen tidigare anfört icke längre tillämpas.

De överåriga virkesförråden i Norrland ha nämligen i betydande utsträckning

avverkats under de senaste decennierna. Av de kvarvarande förråden

o

av gammal skog kunna vidare så stora kvantiteter överhållas, att avverkningen

i fortsättningen endast undantagsvis kommer att överstiga tillväxten.

Vad de båda andra principerna beträffar framhåller styrelsen, att

en mycket stor del av virkesfångsten upphugges i domänverkets egen regi.

Avsättningarna komma därför, om bruttoinkomsten lägges till grund, att

visa betydligt mindre fluktuationer än om avsättningarna ske med ledning

av rotvärdet. Likväl äger en önskvärd ökning av avsättningarna rum under

tider, då virkespriserna äro goda. En svaghet i denna metod ligger visserligen

däri, att avsättningarna stiga i samma mån som reviren övergå från

rotförsäljning till egen avverkning. Styrelsen räknar emellertid med att

läget i delta avseende tills vidare är tämligen stabilt. På grund av vad sålunda

anförts förordar styrelsen, att den under åren 1917—1923 tillämpade

bruttoprincipen åter skall tillämpas från och med år 1950.

Det årliga medels behovet för de åtgärder, som enligt förslaget skola

bestridas ur fonden, beräknar styrelsen till i medeltal 13 miljoner kronor

under den närmaste tioårsperioden. Av detta belopp avses 3 miljoner kronor

till åtgärder för skogsförnyelse, 3 miljoner kronor till odling å äldre

kalmarker, 5 miljoner kronor till nybyggnad av vägar och 2 miljoner kronor

till nydikningar. Styrelsen anser sig med ledning av tillgängliga avverkningsberäkningar

och andra överväganden böra uppskatta medelintäkten

av virke under den närmaste tioårsperioden till 100—110 miljoner kronor

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.

årligen. Eftersom fondens medelsbehov enligt vad ovan anförts beräknas

till 13 miljoner kronor om året, erfordras således en årlig avsättning till

fonden med cirka 12 procent av bruttointäkten.

Fondens behållning uppgick vid 1948 års slut till i runt tal 5,5 miljoner

kronor. Avsättningen under år 1949, vilken i staten för domänverkets driftkostnader

upptagits till 5 miljoner kronor, beräknas nu bliva endast omkring

2 miljoner kronor. Sammanlagt torde således cirka 7,5 miljoner kronor

stå till förfogande. Emellertid har Kung]. Maj :t genom beslut den 30

december 1948 och den 11 november 1949 medgivit, att styrelsen under år

1949 får disponera omkring 13 miljoner kronor för sådana åtgärder, som

skola bestridas med fondmedel. Ett underskott på omkring 5,5 miljoner

kronor torde därför komma att föreligga vid utgången av år 1949.

Enligt styrelsens mening är det emellertid icke tillräckligt att tillföra fonden

sistnämnda belopp, 5,5 miljoner kronor. Om fonden den 1 januari 1950

saknar tillgångar och avsättningarna årligen ske med belopp, som beräknas

motsvara medelsförbrukningen, komma nämligen fondens utgifter permanent

att förskotteras av domänverkets driftsmedel. Därjämte finnes risk för

att fonden vissa år kommer att uppvisa underskott. Styrelsen framhåller,

att fonden råkat i detta läge, emedan avsättningarna icke varit tillräckliga

under senare år. Någon nedgång i avsättningarna, räknat i kronor, har visserligen

kunnat konstateras först vid bokslutet för år 1948, men i själva verket

har redan tidigare uppstått en klyfta mellan avsättningarnas belopp och

kostnaderna för de behövliga åtgärderna. Behovet av åtgärder har i viss mån

ackumulerats, i det att reproduktionen av de norrländska skogsmarker, som

varit bevuxna med överårig skog, har försenats under krisåren, framför allt

på grund av brist på arbetskraft men även på grund av bristande tillgång

på frö och plantor. Även i fråga om övriga skogsvårdsarbeten föreligga enligt

styrelsen eftersläpningar från krisåren. Å andra sidan är kostnaden för

varje arbetsmoment numera tredubblad i jämförelse med förhållandena omkring

1930 samt drygt fördubblad sedan 1939—1940. Sedan förutsättningarna

för att utföra arbeten numera förbättrats, finner styrelsen det nödvändigt

att en forcering äger rum. Det synes styrelsen naturligt, att medel från

domänverket anlitas icke endast för de omedelbara utgifterna utan även för

att nu uppbringa fonden till sådan storlek, som fordras för att den i fortsättningen

skall kunna utan lån av driftsmedel från domänverket bestrida

sina löpande kostnader. Den behållning, som för sådant ändamål bör finnas

vid 1950 års ingång, uppskattas till omkring 13 miljoner kronor.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer styrelsen att av domänverkets

driftsöverskott för 1949 — beräknat till 30 miljoner kronor —

skall verkställas, förutom av Kungl. Maj :t redan föreskriven avsättning, en

extra avsättning av (5,5 -f- 13 =) i avrundat tal 18 miljoner kronor.

Departementschefen har — efter redogörelse för motiveringen till framställningarna

samt yttranden av statskontoret och riksräkenskapsverket —

anfört följande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.

15

»Det torde icke råda delade meningar om att domänverket, i samma mån

som de statliga skogarna avverkas, bör sörja för markens förbättring för

skogsändamål och för återväxten å skogarna. Likaledes synes det vara klart,

att kostnaderna för sådana åtgärder måste anses utgöra en del av driftkostnaden

för domänverket. Av de skäl, som domänstyrelsen åberopat, synes det

mig ur skilda synpunkter lämpligast att bibehålla systemet med årlig avsättning

till en särskild förnyelsefond av det belopp, som kan anses erforderligt

för att täcka de mot årets avverkning svarande återväxtkostnaderna

m. m. Härigenom vinnes en önskvärd anpassning av domänverkets tillgång

på medel till förnyelse- och förbättringsarbeten, oavsett huruvida dessa arbeten

utföras i nära anslutning till avverkningen eller få anstå till en lämpligare

tidpunkt längre fram.

Det är emellertid uppenbart, att det nuvarande systemet med avsättning

till fonden av överavverkningsvärdet eller viss del därav icke längre kan

komma i fråga. Detta värde har nämligen på senare tid minskats avsevärt,

varigenom avsättningen blivit otillräcklig. Såsom styrelsen framhållit kan

man icke heller vänta någon ökad överavverkning i framtiden. För att ordna

avsättningsfrågan torde man därför ha att återgå till någon av de båda tidigare

tillämpade principerna, nämligen att beräkna avsättningen antingen

på bruttoinkomsten för året av skogsmedel från statens domäner eller på rotvärdet

av det försålda virket.

Av dessa båda principer är den förra uppenbarligen att föredraga ur praktisk

synpunkt, eftersom densamma ej kräver någon särskild beräkning av

rotvärdet av det virke, som reviren själva avverkat. Det förhållandet, att i

bruttoinkomsten ingår gottgörelse för vissa avverkningskostnader, synes

vidare ej behöva tillmätas någon betydelse. Avsättningen bör nämligen, liksom

tidigare då denna princip tillämpades, ske efter en för varje år särskilt

fastställd procentsats, och vid fastställandet av denna procentsats bör givetvis

det avgörande vara, att fonden skall erhålla det tillskott, som erfordras

för att återväxtåtgärderna under en viss period årligen skola kunna hållas

på önskvärd nivå.

På grund av vad sålunda anförts vill jag tillstyrka, att från och med år

1950 tills vidare skall för varje år, innan någon inleverering av överskottsmedel

äger rum, till förnyelsefonden avsättas viss procent av domänverkets

bruttoinkomst av skogsmedel. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att

årligen bestämma procentsatsen.

I fråga om användningen av de fonderade medlen har jag intet att erinra

mot vad domänstyrelsen föreslagit. Kostnaden för underhåll av skogsdiken

torde sålunda från och med år 1950 icke böra bestridas med medel ur

fonden utan direkt belasta domänverkets driftbudget. I detta sammanhang

vill jag framhålla, att utgifterna för anläggningsarbeten numera upptagas

särskilt för sig i domänverkets driftkostnadsstat och därvid uppdelas på

de olika huvudgrupper av arbeten, som komma i fråga. Därjämte fastställer

Kungl. Maj :t årligen ramen för de utgifter, som skola bestridas ur förnyelsefonden.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.

Av styrelsens beräkningar framgår, att fonden vid 1949 års slut kommer

att uppvisa ett underskott av omkring 5,5 miljoner kronor. Detta belopp

torde böra tillföras fonden genom en extra avsättning av domänverkets

driftöverskott för innevarande år.

Vad angår den ytterligare avsättning av cirka 13 miljoner kronor, varom

styrelsen hemställt, har bland annat framhållits att om fonden vid början av

år 1950 saknar tillgångar och avsättningar för framtiden komma att ske

endast med belopp, som beräknas motsvara medelsåtgången, så måste fondens

utgifter permanent förskotteras av domänverkets rörelsemedel. Emellertid

ha kraven på dessa rörelsemedel under senare år ökat i sådan grad,

att domänverkets likviditetsställning försämrats avsevärt. Jag ämnar därför

i annat sammanhang hemställa, att Kungl. Maj :t skall föreslå riksdagen att

dels till Rörelsemedel för domänverket på tilläggsstat II till riksstaten för

budgetåret 1949/50 anvisa ett investeringsanslag av 10 miljoner kronor, dels

bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att för beredande åt domänverket

av rörelsekapital tillhandahålla verket en rörlig kredit av ytterligare

30 miljoner kronor. Vid beräkningen av behovet av rörelsekapital

har jag emellertid utgått från att dylikt kapital icke i någon mera avsevärd

utsträckning skall tagas i anspråk för förskottering av medel till sådana

åtgärder, för vilka fonden är avsedd. Med hänsyn till omfattningen

av de arbeten, som under de närmaste åren torde komma att bestridas ur

fonden, synes denna därför nu böra tillföras ytterligare medel. Ett belopp

av 7 miljoner kronor torde dock vara tillräckligt för ändamålet.»

Utskottet.

i likhet med departementschefen och domänstyrelsen ävensom de i ärendet

hörda myndigheterna anser utskottet, att domänverkets förnyelsefond

för återväxtkostnader m. in. bör bibehållas även för framtiden. Det är emellertid

av de skäl, domänstyrelsen anfört, uppenbart att den nuvarande

principen med avsättning till fonden av överavverkningsvärdet, beräknat för

varje revir för sig, eller viss del därav icke längre kan tillämpas. Vid sådant

förhållande synes man närmast vara hänvisad till att återgå till någon av

de båda tidigare tillämpade principerna. Med hänsyn till resultatet synes

det utskottet skäligen likgiltigt vilken av dessa som kommer att användas.

Då emellertid bruttoprincipen torde vara enklast att tillämpa, vill utskottet

förorda att avsättningen till fonden skall från och med år 1950 äga rum

efter denna på sätt departementschefen föreslagit.

Förslaget att kostnaden för underhåll av skogsdiken från och med år

1950 skall direkt belasta domänverkets driftbudget biträdes av utskottet.

Vad departementschefen i samband därmed anfört rörande redovisningen

av utgifterna för anläggningsarbeten föranleder icke någon erinran från utskottets

sida.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.

17

Utskottet biträder jämväl förslaget om extra avsättningar till fonden av

domänverkets driftöverskott för år 1949.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

1) godkänna de av Kungl. Maj:t föreslagna riktlinjerna

för avsättning till domänverkets förnyelsefond för återväxtkostnader

m. m. samt

2) medgiva att till fonden må av domänverkets driftöverskott

för år 1949, förutom ordinarie avsättning, verkställas

en extra avsättning med 12 500 000 kronor.

Stockholm den 7 februari 1950.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Alfred Andersson*, Anderberg,

Svedberg, Carl Sundberg, Näslund*, Jon Jonsson, Henry Johansson*,

Bror Nilsson och Hjalmar Nilsson; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Johnsson i Kastanjegården,

Gustafson i Dädesjö*, Norup, Antby, Haeggblom och Ahlsten,

fru Eriksson i Hallstahammar samt herrar Nilsson i Varuträsk och Ekdahl.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

»

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 10 sand. Nr 2-3.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:54 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majits proposition angående grunderna för avsättning till domänverkets förnyelse fond, för åte r växt kos t na der a1 i texten