Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa anslag till understöd åt jorddelningsväsendet m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1950-05-04 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1950:30, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa anslag till understöd åt jorddelningsväsendet m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30.

Nr 30.

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

vissa anslag till understöd åt jorddelningsväsendet

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I årets statsverksproposition (IX H. T. p. 208 och 210) har Kungl.

Maj :t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

till Understöd åt jorddelningsväsendet in. in.: Bidrag till vissa förrättningskostnader

m. in., Bidrag till kostnader vid ensittarförrättningar samt Bidrag

till ersättning åt vissa förrättningsmän enligt lagen om enskilda vägar

beräkna förslagsanslag av resp. 225 000, 100 000 och 50 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj :t i en till riksdagen den 3 mars 1950 avlåten,

till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 104, under åberopande av

propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden

för samma dag ånyo upptagit nämnda anslagsfrågor och därvid hemställt,

att riksdagen måtte dels godkänna i propositionen angivna grunder för ny

lantmäteritaxa och nya bestämmelser om statsbidrag till kostnader för

lantmäteriförrättningar m. nr., dels ock under ifrågavarande anslag å riksstaten

för budgetåret 1950/51 anvisa resp. 250 000, 100 000 och 50 000

kronor.

I samband med sistnämnda proposition har utskottet behandlat två inom

riksdagen väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen

1:410 av herrar Bergh och Velander samt 11:499 av herr Östlund m. fl.,

i vilka motioner hemställts, att riksdagen vid behandlingen av grunderna

för ny lantmäteritaxa måtte besluta att, i avbidan på beslut angående förenklingar

i förrättningsförfarandet, någon höjning utöver de år 1947 fastställda

taxorna icke må ske.

Beträffande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande,

får utskottet hänvisa till framställningen i motionerna.

Genom beslut den 30 juni 1947 anbefallde Kungl. Maj :t lantmäteristyrelsen

att uppgöra och till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till ny lantmäteritaxa.

Med anledning härav har styrelsen den 31 oktober 1949 avgivit

förslag i ämnet. Vidare har styrelsen i skrivelse sistnämnda dag framlagt

förslag rörande dels ändring av reglerna för statsbidrag till förrättningslcostnader,

dels ock medelsanvisning för budgetåret 1950/51 under förut

berörda anslag.

över styrelsens förslag ha åtskilliga myndigheter och sammanslutningar

yttrat sig.

1 Biliang till riksdagens protokoll 1950. 10 samt. Nr 30.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30.

A. Ny lantmäteritaxa.

Gällande bestämmelser.

Bestämmelser om ersättning till statsverket för åtgärder, som verkställas

av lantmäteriets distriktsorganisation, återfinnas i lantmäteritaxan den 25

november 1927 (nr 416, ändrad genom nr 504/1932, nr 60/1936, nr 914/

1939 och nr 667/1940) samt i kungörelsen den 19 december 1947 (nr 956,

ändrad genom nr 297/1948 och nr 363/1949) med provisoriska bestämmelser

om ersättning till statsverket för förrättning eller uppdrag, som utföres

av lantmäteriets distriktsorganisation. Vid sidan härav finnas för vissa

städer och samhällen å landet särskilda av Kungl. Maj :t fastställda s. k.

samhällstaxor. Dessa taxor äro tillämpliga även i fråga om åtgärder, som

verkställas av lantmäteriets distriktsorganisation. Vidare äro stämpelförordningen

samt förordningen om expeditionslösen formellt tillämpliga å

lantmäteriets distriktsorganisation, ehuru de på grund av olika undantagsbestämmelser

sakna större praktisk betydelse.

1 fråga om den debitering för utfört arbete, som verkställes hos lantmäteristgrelsen

och länslantmäterikontoren, gälla icke lantmäteritaxan och de

provisoriska taxeföreskrifterna utan endast stämpelförordningen. Denna

innehåller regler om ersättning för bl. a. avskrifter och kartkopior men

däremot icke för t. ex. mindre utredningsuppdrag. Länskontoren sakna således

för närvarande möjligheter att för statsverkets räkning direkt uttaga

ersättning för utredningsuppdrag.

Ersättning enligt 1927 års taxa kan utgå efter detalj arvode eller dagarvode

samt i vissa fall efter överenskommelse. Utmärkande för detaljarvodena

kan sägas vara att varje moment i förrättningsförfarandet ersättes

med visst bestämt belopp, som beräknas på grundval av faktiska omständigheter,

såsom t. ex. antal inmätta punkter, avmätt areal etc.

1947 års provisoriska taxeföreskrifter föranleddes av omorganisationen

av lantmäteriväsendet. Denna omorganisation innebar, att de ersättningar,

som tidigare tillkommit de enskilda förrättningsmännen, skola tillfalla

statsverket. De provisoriska taxeföreskrifterna innehålla föreskrift härom.

Vidare har genom dessa föreskrifter skett en jämkning av taxesatserna genom

en höjning av dels dagarvodesbeloppen, dels ersättningarna för s. k.

enhetsavstyckningar och dels övriga ersättningsbelopp med generellt 25

procent. Denna höjning av ersättningen för lantmäteriarbeten är den första

egentliga höjningen efter år 1920. Bortsett från nämnda höjning samt från

vissa specialbestämmelser hänvisa de provisoriska taxeföreskrifterna i fråga

om tarifferna till 1927 års taxa. De år 1947 meddelade taxeföreskrifterna

äro avsedda att vara ett provisorium såväl i fråga om formell och teknisk

konstruktion som i fråga om taxenivån.

Beträffande den närmare innebörden av bestämmelserna torde få hänvisas

till den redogörelse därför, som kommer att lämnas i samband med

behandlingen av lantmäteristyrelsens förslag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30.

3

Förslaget.

Taxans tillämpningsområde. I sitt förslag upptager lantmäteristyrelsen

först frågan om den nya taxans tillämpningsområde. Härvid behandlar styrelsen

tre olika spörsmål, nämligen taxans regionala giltighet, dess tillämpning

å länslantmäterikontoren och lantmäteristyrelsen samt dess tillämpning

utanför lantmäteriorganisationen.

I fråga om taxans regionala giltighet går förslaget ut på att

samhällstaxorna icke böra gälla beträffande åtgärder, som verkställas av

lantmäteriet. I stället bör den allmänna lantmäteritaxan tillämpas även då

lantmäteriorganisationen utför arbeten i sådana samhällen, för vilka särskilda

samhällstaxor fastställts. Däremot får det enligt styrelsen anses som

en i viss mån enskild kommunal angelägenhet, om de särskilda städerna

och samhällena vilja tillämpa lägre ersättningsgrunder för åtgärder, som

verkställas av deras eget mätningsväsende.

Enligt förslaget skall taxan vara tillämplig även å arbete, som utföres av

lantmäteristyrelsen och länslantmäterikontoren.

Enligt gällande bestämmelser skall 1927 års lantmäteritaxa tillämpas,

då förrättning enligt lagen om enskilda vägar handlägges av förrättningsman

utanför lantmäteriets distriktsorganisation (s. k. särskild vägförrättningsman).

De provisoriska taxeföreskrifterna gälla alltså icke i detta fall.

Utöver nyssnämnda ersättning, som skall erläggas av sakägare, utgår till

särskild vägförrättningsman ersättning av statsmedel för rese- och traktamentskostnader

ävensom visst statsbidrag. Detta bidrag är för närvarande

fastställt till 75 procent av ersättningen enligt 1927 års taxa.

Förslaget innebär, att 1927 års lantmäteritaxa skall helt upphävas och

att den nya taxan i tillämpliga delar skall gälla även beträffande vägförrättningsmännen.

Den nya taxan kan emellertid icke i sin helhet bliva tilllämplig

å dessa. I vissa fall erfordras särskilda regler. Med hänsyn härtill

föreslås, att en särskild kungörelse skall utfärdas rörande ersättning till

vägförrättningsman för förrättning enligt 2 kap. lagen om enskilda vägar.

Enligt det förslag till sådan kungörelse, som styrelsen upprättat, skall ersättning

av sakägarna till förrättningsmannen utgå med samma belopp, som

enligt lantmäteritaxan skulle ha tillkommit statsverket, därest förrättningen

utförts av befattningshavare tillhörande lantmäteriväsendet. Då ersättningen

— i enlighet med vad i det följande skall angivas — skall utgå såsom

tidersättning, skall densamma per timme utgöra för förrättningsmannen sex

kronor, för tekniskt biträde, anställt hos förrättningsmannen, fyra kronor

samt för annat hos förrättningsmannen anställt biträde två kronor. Styrelsens

förslag förutsätter emellertid att här avsedd förrättningsman skall —

förutom nyssnämnda ersättning av sakägarna — erhålla gottgörelse av statsverket

för rese- och traktamentskostnader. Däremot skall enligt förslaget

det tilläggsbidrag, som nu utgår med viss procent av ersättningen enligt 1927

års taxa, bortfalla.

De nya bestämmelserna om ersättning Ull särskilda vägförrättningsmän

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30.

böra enligt styrelsen tillämpas i fråga om förrättningar, som påbörjas efter

den 30 juni 1950. För dessförinnan påbörjade förrättningar böra däremot

nu gällande bestämmelser tillämpas, även i den mån förrättningsåtgärder

utföras efter nyssnämnda dag.

Lantmäteriets självkostnader. Lantmäteristyrelsen framhåller, att det för

en diskussion av tarifferna i den nya taxan, oavsett om man utgår från att

lantmäteriets verksamhet skall vara subventionerad eller ej, erfordras en

åtminstone ungefärlig uppfattning av lantmäteriets självkostnader och den

taxenivå, som svarar mot dessa (självkostnadsnivån). Styrelsen har därför

verkställt vissa beräkningar av nämnda kostnader. Till grund för beräkningarna

ha legat tidsstudieuppgifter, vilka styrelsen insamlat såsom underlag

för den nya lantmäteritaxan, främst månatliga sammandrag av arbetsjournaler

avseende arbetstidens omfattning under månaden samt dess fördelning

på olika grupper av åtgärder. Sammandragen avse i huvudsak tiden

april 1948—mars 1949 och härröra från 17 lantmäteridistrikt i olika delar

av landet. Beträffande beräkningarna upplyser styrelsen, att meningen varit

att utföra dessa så att resultaten så vitt möjligt bliva jämförbara med resultaten

av självkostnadsberäkningarna inom enskilda företag. Sålunda ha

i princip medtagits alla de kostnadsposter, som ett enskilt företag måste

vidkännas. Vidare grunda sig beräkningarna på antagande om en oförändrad

kostnadsnivå. Slutligen äro beräkningarna gjorda dels med avseende å

förhållandena under den tidsperiod som nyssnämnda tidsstudieuppgifter

omfatta, alltså april 1948—mars 1949 (alternativ I), dels med avseende å

uppskattade förhållanden vid full utbyggnad av den beslutade organisationen

av lantmäteriet (alternativ II).

Med nämnda utgångspunkter kommer lantmäteristyrelsen fram till en årskostnad

för lantmäteriet av 13 367 000 kronor enligt alternativ I och

15 168 000 kronor enligt alternativ II. Enligt styrelsen böra emellertid självkostnaderna

uttryckas såsom kostnad per effektiv eller kostnadsbärande

arbetstimme för olika personalgrupper. Resultatet av en på detta sätt verkställd

beräkning återgives av styrelsen i följande uppställning.

Alternativ

I. II.

(under tidsstudie- (vid fun utbyggnad)

lantmätare............ 15: 31 kr/t. 14: 94 kr/t.

tekniker.............. 7:50 » 8:39 »

kontorsbiträde........ 5:01 » 5:13 >

I anslutning till uppställningen anmärker styrelsen, att de angivna värdena

erhållits under förutsättning att kostnaderna för rådfrågning direkt påföras

statsverket. Om även dessa kostnader fördelas erhållas cirka 10 procent

högre värden. Vidare äro kostnaderna för restid i sin helhet fördelade

på den effektiva arbetstiden.

Subventionering och relativ taxenivå. Lantmäteristyrelsen övergår härefter

till frågorna om subventionering och relativ taxenivå.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30.

5

Tidigare subventionering. Innan lantmäteristyrelsen ingår närmare på frågan

om subventionsgrad och taxenivå i den nya lantmäteritaxan, återgiver

styrelsen vissa beräkningar rörande storleksordningen och utvecklingen i

stort av den statliga subventioneringen av lantmäteriets förvaltningsverksamhet.

Styrelsen framhåller, att kännedom härom är av intresse, då valet

av subventionsgrad och taxenivå måste bliva en ren bedömningsfråga. För

tiden före 1947 års omorganisation ha beräkningarna givit följande resultat.

Genomsnittlig

Tidsperiod procentuell subvention

under tidsperioden

1909—1919 .................. 27

1921—1929/30 .............. 57

1930/31-1939/40 ............ 56

1940/41—1946/47 ............ 56

I anslutning till tabellen anför styrelsen, att det givetvis varit omöjligt

att göra en fullt invändningsfri beräkning av subventionens storlek. Vidare

framhålles, att i subventionen ingå de direkta statsbidragen till förrättningskostnader

med i genomsnitt 5 å 6 procent eller i runt tal en tiondel av

den totala subventioneringen.

Beträffande tiden efter omorganisationen har lantmäteristyrelsen gjort

en jämförelse mellan dagarvodena enligt den provisoriska taxan och självkostnaderna

för sju arbetstimmar. Det må framhållas, att i nämnda taxa

finnas två taxenivåer, taxa A och taxa B. Den förra är relativt starkt subventionerad,

medan den senare är avsedd att ligga närmare de verkliga

självkostnaderna. Även här framhåller styrelsen svårigheten att bedöma

den genomsnittliga relativa subventioneringsgraden, enär denna i hög grad

varierar för olika åtgärder. Nämnda jämförelse visar följande procentuella

subventionering.

Befattningshavare

Taxa A

Taxa B

Lantmätare..........

. ... 82

45

Mätningstekniker ....

.... 70

20

Kontorsbiträde ......

. ... 66

43

Medeltal (vägt) ......

.... 75

37

Lantmäteristyrelsen påpekar till slut, att sistnämnda siffror antyda, att

statsverkets andel i lantmäteriets totala kostnader stigit avsevärt trots den

höjning av taxesatserna, som skedde i och med omorganisationen.

Taxenivå. Lantmäteristyrelsen anser att två olika taxenivåer böra finnas

även i fortsättningen. Detta innebär emellertid icke att alla i taxan förekommande

tariffer nödvändigtvis skola vara stelt fixerade vid dessa två nivåer,

utan en ytterligare detalj differentiering kan ifrågasättas.

Utgångspunkten för fixeringen av den högre nivån bör enligt styrelsen

vara att denna nivå i princip skall ligga i närheten av statsverkets själv
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30.

kostnader. På anförda skäl föreslår styrelsen, att den högre taxenivån skall

fixeras till ungefär 80 procent av självkostnaderna. I anslutning härtill

och till den tidigare genomsnittliga subventioneringen anser styrelsen den

lägre taxenivån böra bestämmas till omkring 40 procent av samma kostnader.

Lantmäteristyrelsen förslår vidare, att ersättningen i kronor per timme

skall utgå med följande belopp.

Taxa A Taxa B

för lantmätare ........................ 6 12

» tekniker .......................... 4 8

» kontorsbiträden m. fl............... 2 4

Om dessa taxenivåer införas blir, uttalar lantmäteristyrelsen, den totala

genomsnittliga subventioneringen för hela lantmäteriet, inklusive subvention

genom kostnadsfri rådgivning m. in., cirka 60 procent. Härtill kommer

emellertid subventioneringen genom direkta statsbidrag till behövande sakägare.

Differentiering av taxenivån. Lantmäteristyrelsen framhåller här, att det

föreslagna fastställandet av en högre och en lägre taxenivå innebär en

första differentiering av subventioneringen. Härvid bör enligt styrelsen den

nuvarande fördelningen av förrättningar och uppdrag på taxa A och taxa

B i huvudsak bibehållas. Denna innebär att, förutom vissa särskilt angivna

uppdrag, flertalet s. k. legala förrättningar skola ersättas enligt den

lägre tariffen. Till skillnad från nuvarande bestämmelser hänföras emellertid

i förslaget även förrättningar enligt fastighetsbildningslagen och i samband

därmed också uppdrag att verkställa tomtindelning generellt till den

lägre taxenivån.

I detta sammanhang påpekar lantmäteristyrelsen vidare, att ytterligare

några former av differentierad subvention förekomma för näirvarande.

Bland dessa nämnas statsbidragen till förrättningskostnader — vilken fråga

dock behandlas för sig i ett senare avsnitt — de särskilda s. k. samhällstaxorna

samt lantmäteristyrelsens möjlighet att nedsätta ersättningsbelopp

enligt den provisoriska taxan.

Beträffande de särskilda samhällstaxorna anför styrelsen att dessa representera

en differentiering på grundval av den administrativa indelningen.

Denna synes dock numera icke nöjaktigt sammanfalla med gränserna för

intensivare markanvändning och högre markvärden. Med hänsyn härtill

anser styrelsen, att en eventuell differentiering efter de värden, som beröras

av förrättningen, i stället bör ske genom att sakersättningarna för de

förrättningstyper, vilka sammanhänga med tätbebyggelse, beräknas efter

en något högre taxenivå än ersättningen för legala förrättningar i övrigt.

Styrelsens taxeförslag bygger på en differentiering efter denna linje.

Vad härefter angår den möjlighet till nedsättning i de enskilda fallen,

som för närvarande finnes, är denna begränsad till de fall, då taxa B är

tillämplig och förrättningen är av större allmän betydelse. Enligt lant
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30.

7

mäteristyrelsen har det emellertid i praktiken visat sig att denna nedsättningsmöjlighet

icke är tillräcklig för att möjliggöra en rättvis debitering i

särskilda fall. Med hänsyn bland annat till det sätt, på vilket den nya taxan

konstruerats — den bygger främst på sakersättningar, vilka äro oberoende

av rådande lokala förhållanden — finner styrelsen det än mer angeläget att

tillräckliga jämkningsmöjligheter medgivas vid tillämpning av denna taxa.

Styrelsen upptager därför i sitt förslag väsentligt ökade möjligheter till

nedsättning av ersättningsbeloppen. Nedsättning förutsättes vidare kunna

ske oberoende av om taxa A eller taxa B är tillämplig.

Ersättningarna enligt förslaget jämfört med tidigare taxa. Såsom redan

förut antytts innebär lantmäteristyrelsens förslag att, bortsett från utgående

statsbidrag, cirka 60 procent av kostnaderna för lantmäteriets förrättningsverksamhet

skola stanna på statsverket. Då motsvarande andel före

omorganisationen torde ha varit cirka 50 procent, innebär förslaget således

en ökad statlig subventionering. Trots detta medför förslaget även betydande

höjningar av de arvoden sakägarna ha att erlägga. För att belysa förhållandena

i detta avseende har styrelsen verkställt en jämförelse mellan

ersättningarna för ett antal förrättningar enligt den provisoriska lantmäteritaxan

och enligt de förslagna tarifferna. Provdebiteringarna ha verkställts

å 12 länslantmäterikontor. Resultatet av undersökningen redovisas i

följande tabell, däri även angives — förutom antalet provräknade förrättningar

— den genomsnittliga taxenivån för respektive förrättningsgrupper.

Ersättningar enligt föreslagna tariffer i procent av ersättningarna enligt

provisoriska taxan för provdebiterade förrättningar samt i procent av

sjålvkostnaderna enligt tidsstudiematerialet.

Medeltal för hela riket.

Förrättningar

Antal

prov-

debi-

terade

förrätt-

ningar

Ersättning enligt före- slagen taxa i procent av

prov.

lantmäteri-

taxan

Självkost- nader enligt

tidsstudier

Avstyckning, nymätning, 15— lf> ha.................

69

157

39

» , * , 15 —100 » .................

63

119

> , > , över 100 » .................

40

115

/ 35

» , kopiering (ev. delvis nymätning).........

71

175

50

Inlösningsförrättningar................................

67

146

43

Gränsbestämningar, utst. gräns < 1 km................

83

138

36

> , > » > 1 km................

63

156

34

Ägoutbyten under l''0 ha.............................

69

151

37

> över 1‘0 ha...........................

51

149

39

Laga skiften, areal under 2 0 ha......................

43

173

|

» > , > 2*0— 15 »......................

62

165

3.3

, » , » 15-100 » ......................

83

144

> » , > över 100 » ......................

47

121

1

Vägförbättringar, mindre än 10 delägare..............

45

151

t 40

• , mer än 10 delägare..................

52

163

1

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30.

Huvudprinciperna för taxans tekniska konstruktion.

I den nuvarande lantmäteritaxan förekomma tre principiellt skilda e rsättningsgr

under, nämligen tidersättning, sakersättning och ersättning

efter överenskommelse. Även förslaget till den nya taxan bygger

på dessa debiteringssätt.

Fördelarna med sakersättningarna anser lantmäteristyrelsen vara så

stora, att detta sätt för bestämmande av arvodet bör användas i största möjliga

utsträckning. Styrelsen föreslår också dylika ersättningar för flertalet

mera vanliga förrättningar och uppdrag. För rena utredningsuppdrag

bör dock sakersättning icke komma i fråga.

Möjligheten att träffa överenskommelse äger enligt styrelsen sin största

betydelse i fråga om grundkartearbeten och planarbeten. Men även i flera

andra fall är denna ersättningsgrund av värde, bland annat då konkurrens

med enskilda företag kan ifrågakomma. Saktarifferna kunna nämligen icke

alltid täcka de situationer, som uppstå, och äro dessutom alltför stela för

att passa in i en konkurrenssituation. Då det synes omöjligt att på förhand

förutse och närmare avgränsa alla ifrågakommande fall förordas i förslaget,

att överenskommelse skall kunna träffas i alla de fall där den högre taxenivån

är tillämplig.

Finnes icke någon sakersättning för viss förrättning och har särskild

överenskommelse om ersättning icke träffats skall slutligen enligt förslaget

tidersättning användas.

I de provisoriska taxeföreskrifterna finnes en regel som innebär, att ersättningen

i sin helhet må utgå efter den använda tiden om sakersättning

blir avsevärt lägre än debitering efter tidsåtgång. Denna regel finner lantmäteristyrelsen

medföra praktiska olägenheter och vara av ringa ekonomisk

betydelse för statsverket. På grund härav upptager förslaget icke någon motsvarighet

till ifrågavarande bestämmelse. Någon alternativ användning av

sakersättning och tidersättning föreslås sålunda ej.

Med hänsyn till att den nya taxan enligt förslaget skall konstrueras efter

enkla och schematiska debiteringsregler bliva vissa spärr- och jämkningsregler

erforderliga för att undvika följdverkningar, som kunna te sig

orättvisa för enstaka sakägare.

Inkomstberäkning. Lantmäteristyrelsen beräknar, att vid tillämpning av

den nya taxan statsverkets framtida inkomster vid lantmäteriväsendet skola

komma att uppgå till cirka 5,5 miljoner kronor per år vid full utbyggnad.

Samtidigt framhålles, att beräkningen givetvis måste lida av betydande

osäkerhet. Vidare kunna inkomsterna under de första åren väntas bliva

lägre med hänsyn till att enligt förslaget äldre bestämmelser skola tillämpas

å förrättningar, som påbörjats innan den nya taxan trätt i kraft.

Som jämförelse med nyssnämnda inkomstberäkning nämnes, att inkomsterna

vid lantmäteriets distriktsorganisation under budgetåret 1948/49

utgjorde 2,s miljoner kronor och för innevarande budgetår beräknas kom
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30.

9

ma att uppgå till 3,7 miljoner kronor. Den provisoriska taxan beräknas av

lantmäteristyrelsen på lång sikt motsvara en inkomst av cirka 4 miljoner

kronor per år.

Speciella frågor. Under denna rubrik berör lantmäteristyrelsen vissa spörsmål

rörande sakägares skyldigheter samt frågan om räkning, uppbörd och

klander m. in.

Sålunda föreslås, att sakägares skyldighet att tillhandahålla fortskaffningsmedel

mellan särskilda förrättningsställen skall upphöra ävensom att

bestämmelsen, att sakägare, som föranlett att förrättning inställts eller

uppskjutits, skall ersätta av förrättningen föranledda rese- och traktamentskostnader,

skall upphävas.

De regler om räkning, uppbörd och klander m. m., som finnas i provisoriska

lantmäteritaxan, böra enligt lantmäteristyrelsen utan större sakliga

ändringar överföras till den nya taxan. Vissa detaljändringar, vilka huvudsakligen

åsyfta kamerala förenklingar, föreslås dock.

Till sist må här beröras frågan om avskrivning av ersättning enligt lantmäteritaxan.

I detta hänseende föreslås att lantmäteristyrelsen, om det vid

utmätning befinnes, att den betalningsskyldige saknar utmätningsbara tillgångar,

skall äga avskriva fordringen, såvida det icke finnes utsikt att utfå

beloppet. Vidare förordas, att avskrivning även i övrigt skall få ske, då

den betalningsskyldige icke kunnat anträffas å uppgiven vistelseort eller då

kostnaderna för utmätning beräknas väsentligt överstiga ersättningsbeloppet.

Yttranden.

De myndigheter och sammanslutningar, som yttrat sig över förslaget, ha

i stort sett tillstyrkt detsamma eller lämnat det utan erinran. I flertalet yttranden

framställas emellertid erinringar i vissa avseenden. Frånsett detaljspörsmål

gälla erinringarna huvudsakligen frågorna om den föreslagna

taxans regionala giltighet samt subventioneringens storlek och därmed sammanhängande

spörsmål.

Beträffande det närmare innehållet i yttrandena torde utskottet få hänvisa

till den redogörelse därför, som lämnats å s. 17—21 i propositionen.

B. Nya regler för statsbidrag till förrättningskostnader.

Gällande bestämmelser.

Lantmäteristyrelsens förslag berör de bestämmelser, som gälla rörande

statsbidrag till kostnader för förrättningar enligt jorddelningslagen, fastighetsbildningslagen

och lagen om enskilda vägar. Dessa bestämmelser återfinnas

i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 295) angående villkor för erhål
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets uttåtande nr 30.

lande av statsbidrag till förrättningar enligt lagen den 18 juni 1926 (nr 326)

om delning av jord å landet (ändrad genom nr 83/1935, nr 256/1939, nr

327/1941, nr 955/1947, nr 508/1948 samt nr 189/1949), kungörelsen den 6

maj 1949 (nr 190) om statsbidrag i vissa fall till förrättningar enligt 6 kap.

lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad, samt kungörelsen

den 22 december 1939 (nr 912) angående villkor för erhållande av

statsbidrag till förrättning enligt lagen den 3 september 1939 om enskilda

vägar.

I detta sammanhang må vidare erinras om att kungörelserna nr 295/1928

och nr 190/1949 även innehålla bestämmelser om villkoren för att erhålla

statsbidrag i vissa fall till kostnaderna för utflyttning, väganläggning och

odling. Någon ändring av dessa bidragsbestämmelser föreslås icke nu. Lantmäteristyrelsen

upplyser emellertid att arbetet med fortsatt översyn av bestämmelserna

i fråga pågår inom styrelsen.

Förslaget.

Lantmäteristyrelsens förslag bygger på den förutsättningen, att den ifrågasatta

nya lantmäteritaxan skall antagas. Förslaget innebär en revision av

de nu gällande bestämmelserna om statsbidrag till förrättningskostnader

samt en samordning av de reviderade bestämmelserna till endast en kungörelse.

Statsbidragsreglernas tillämpningsområde. Lantmäteristyrelsen framhåller

inledningsvis, att de senare årens utveckling kraftigt bidragit till att utjämna

skillnaden mellan stad och land. Detta har till följd att de för städerna

typiska förvaltningsformerna nu även kunna förekomma på landsbygden

och omvänt.

Härefter erinrar styrelsen om att den utgått från att den nya lantmäteritaxan

skall —- oberoende av den administrativa indelningen — tillämpas

generellt över hela landet för alla åtgärder, som utföras av lantmäteriet.

Enligt styrelsen är det emellertid ur sakägarnas synpunkt icke tillräckligt

att samma taxebestämmelser tillämpas. Jämställdhet uppnås först om de

dessutom ha samma möjligheter att erhålla statsbidrag till förrättningskostnaderna.

Styrelsen föreslår därför, att statsbidrag generellt skall kunna

utgå till alla förrättningar enligt fastighetsbildningslagen med undantag

av förrättning för upprättande av registerkarta enligt 7 kapitlet sagda lag.

Sistnämnda slag av förrättningar skola bekostas av vederbörande samhälle

i de fall, då statsverket icke svarar för hela kostnaden.

Lantmäteristyrelsen uttalar härefter, att det icke synes tillfredsställande

om sakägare, som begagnar sig av det statliga lantmäteriet, skall kunna erhålla

statsbidrag till förrättningskostnaderna, medan en annan sakägare,

som är hänvisad till samhällets mätningsorgan, skall vara avstängd från

sådant bidrag. Villkoren för erhållande av statsbidrag till förrättningar enligt

fastighetsbildningslagen böra därför enligt styrelsens uppfattning göras

oberoende av om förrättningen utförts av lantmäteriet eller av kom
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30

11

munalt anställd mätningsman. I detta sammanhang erinrar styrelsen även

om att statsbidrag till kostnaderna för förrättning enligt lagen om enskilda

vägar utgår oberoende av om förrättningen handlagts av statsanställd

lantmätare eller av enskild s. k. vägförrättningsman.

För närvarande utgår statsbidrag till kostnaderna för sammanläggning

av fastigheter å landet endast då sammanläggningen äger rum i samband

med avstyckning. Då detta institut är ett enkelt och ofta anlitat medel att

förbättra fastighetsindelningen och numera kommit till ökad användning,

bland annat i verksamheten för jordbrukets rationalisering, finner lantmäteristyrelsen

nyssnämnda begränsning av bidragsmöjligheterna otillfredsställande.

Styrelsen föreslår därför, att bidragsreglerna skola utvidgas till att

omfatta även fristående sammanläggning samt sammanläggning i kombination

med annan förrättning enligt jorddelningslagen än avstyckning.

Bidragsprocenten. De nu gällande statsbidragsreglerna förete ganska varierande

regler för högsta utgående bidragsprocent. Sålunda utgår bidrag

till förrättningskostnaderna vid avstyckning enligt jorddelningslagen med

högst 75 procent, vid övriga förrättningar enligt samma lag med undantag

av förrättningar enligt 20 kapitlet 5 och 10 §§ med högst 60 procent samt

vid förrättningar enligt lagen om enskilda vägar med belopp motsvarande

högst hela förrättningskostnaden. Enligt lantmäteristyrelsen kunna numera

knappast anföras några sakliga skäl till stöd för differentierade bidragsprocenter.

Praktiska skäl tala även för en enhetlig högsta bidragsprocent

för alla de förrättningar, varom nu är fråga. Styrelsen förordar för sin del,

att maximibidraget bestämmes till högst 75 procent av förrättningskostnaderna,

eller samma bidragsprocent, som nu gäller vid avstyckningsförrättningar

— lantmäteriets största förrättningsgrupp — och sammanläggningar

i samband med avstyckningar. Detta innebär en förbättring av villkoren beträffande

övriga bidragsberältigade förrättningar enligt jorddelningslagen

samt beträffande förrättningar enligt fastighetsbildningslagen. För förrättningar

enligt lagen om enskilda vägar medför däremot den nya bidragsprocenten

en försämring av villkoren.

Kostnader till vilka bidrag må utgå. Här föreslår lantmäteristyrelsen endast

ett par mindre ändringar.

Sålunda hemställer styrelsen, att den nuvarande möjligheten vid sammanläggning

i samband med avstyckning att erhålla bidrag till kostnaderna

för stämpelavgift och lösen för bevis om vilande lagfart och bevis

angående förordnande om sammanläggning skall slopas. Likaså böra nu

gällande bestämmelser om bidrag i vissa fall till kostnaderna för biträde

av gode män kunna utgå.

Villkoren för statsbidrag. Enligt gällande bestämmelser må bidrag till avstyckningsförrättning

endast utgå, om förrättningen avser att bilda familjejordbruk,

stödjordbruk eller bostadsegnahem åt sökanden samt till vägförrättning,

om berörda fastigheter nyttjas som småbruk eller eget hem. Vissa

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr SO.

av de nuvarande bestämmelserna uppställa dessutom särskilda jordpolitiska

krav eller målsättningar.

Lantmäteristyrelsen anser, att statsbidragen till förrättningskostnader

böra utgå huvudsakligen med hänsyn till sökandens person och ekonomiska

ställning. Frågan om förrättningen behövs eller om åtgärden är lämplig ur

jordpolitisk eller planpolitisk synpunkt prövas vid förrättningen. Under

senare år ha stödformerna på det jordbrukspolitiska och bostadssociala

området kraftigt utbyggts. Enligt styrelsen finns det därför icke längre

någon anledning att genom statsbidrag till förrättningskostnader uppmuntra

tillkomsten av exempelvis vissa typer av fastigheter. Med hänsyn härtill

föreslår styrelsen att bestämmelser, som innehålla jordpolitiska och liknande

krav, skola utgå.

Yttranden.

De flesta remissinstanserna tillstyrka lantmäteristyrelsens förslag eller

lämna detsamma utan erinran. Endast på ett par punkter göres någon anmärkning

mot förslaget.

En närmare redogörelse för innehållet i yttrandena har lämnats å s. 25

i propositionen.

C. Anslagsfrågor.

Understöd åt jorddelningsväsendet m. m.: Bidrag till vissa

förrättningskostnader m. m.

Till understöd åt jorddelningsväsendet m. m.: Bidrag till jorddelningsförrättningar

och Bidrag till förrättningar enligt lagen om enskilda vägar

anvisades för budgetåret 1948/49 förslagsanslag å 200 000 respektive 25 000

kronor. Medelsåtgången under anslagen uppgick under samma budgetår

till 125 034 respektive 11 255 kronor. För innevarande budgetår äro anslagen

likaledes upptagna med 200 000 och 25 000 kronor (statsliggaren s.

849 och 850).

Lantmäteristyrelsen har hemställt att ifrågavarande båda anslag skola

sammanföras till ett anslag, benämnt Undersöd åt jorddelningsväsendet

m. m.: Bidrag till vissa förrättningskostnader in. m., samt att detta anslag

skall uppföras med 250 000 kronor. I jämförelse med anslagsanvisningen

för löpande budgetår innebär detta en ökning med 25 000 kronor.

Vidare har styrelsen hemställt, att anslagen till Bidrag till kostnader vid

ensittarförrättningar och Bidrag till ersättning åt vissa förrättningsmän enligt

lagen om enskilda vägar skola upptagas med oförändrade belopp av

100 000 resp. 50 000 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande nr 30-

13

Departementschefen.

»Frågan om en ny lantmäteritaxa aktualiserades av den omorganisation

av lantinäteriets distriktsorganisation, som beslöts vid 1947 års riksdag

(prop. nr 210; r. skr. 388). Jag torde sålunda få erinra om att jag i nämnda

proposition bland annat framhöll, att en betydande förenkling av taxebestäminelserna

bleve möjlig efter omorganisationen. Vidare anförde jag, att

en översyn beträffande storleken av ersättningssatserna, vilka i huvudsak

varit oförändrade sedan år 1920, syntes motiverad. Gällande taxebestämmelser

borde därför enligt min mening fullständigt omarbetas. Slutligen uttalade

jag, att provisoriska taxebestämmelser syntes erforderliga för tiden

intill dess en ny lantmäteritaxa kunde träda i tillämpning. Sådana bestämmelser,

innebärande i huvudsak en höjning av de dittillsvarande ersättningsbeloppen,

ha också utfärdats i kungörelsen nr 956/1947.

Lantinäteristyrelsen har nu efter Kungl. Maj :ts uppdrag framlagt förslag

till ny lantmäteritaxa. Då nu gällande taxebestämmelser utfärdats efter

riksdagens hörande, torde även den nya taxan böra underställas riksdagen.

Det synes emellertid knappast erforderligt, att alla detaljer av förslaget

prövas av riksdagen. Jag ämnar därför i det följande begränsa mig

till huvudprinciperna i lantmäteristyrelsens taxeförslag samt vissa speciella

frågor däri.

Förslaget utgår från att liksom hittills lantinäteriets förrättningsverksamhet

skall subventioneras av statsmedel på så sätt att taxan sättes lägre

än vad som erfordras för att täcka statsverkets kostnader för verksamheten.

Härjämte avses att liksom hittills mindre bemedlade skola kunna erhålla

särskilda statsbidrag till gäldande av taxeersättningen. Beträffande

utformningen av förstnämnda subvention förordas, att den provisoriska

taxans system med två taxenivåer, vilka skola gälla för olika grupper av

förrättningar och uppdrag, skall bibehållas. Den lägre taxenivån (taxa A),

liksom nu omfattande flertalet legala förrättningar, föreslås skola motsvara

omkring 40 procent av självkostnaderna. Den högre taxenivån åter

(taxa B), som skall tillämpas i flertalet övriga fall, anses böra sättas till

omkring 80 procent av samma kostnader. I förhållande till 1927 års taxa

innebär detta förslag en viss ökning av den statliga subventioneringen.

Även i fråga om ersättningsgrunderna föreslår lantinäteristyrelsen i

princip samma anordning som nu gäller. Förslaget bygger sålunda på att

ersättning skall utgå såsom sakersättning, tidersättning eller efter överenskommelse.

Sakersättning anses böra komma till användning för flertalet

mera vanliga förrättningar och uppdrag. Möjligheten att träffa överenskommelse

om ersättning avses skola kunna användas, då den högre

taxenivån är tillämplig. Enligt lantinäteristyrelsen är denna ersättningsform

av värde i vissa fall, bland annat då konkurrens med enskilda företag

kan ifrågakomma. Tarifferna för sakersättning äro i största möjliga

utsträckning konstruerade såsom totaltariffer, medan gällande taxa i hu
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30.

vudsak bygger på detaljarvoden. Tidersättningen är beräknad i kronor per

timme och olika hög för olika grupper av tjänstemän. I jämförelse med nuvarande

förhållanden innebära de nu föreslagna ersättningsgrunderna en

icke obetydlig höjning av kostnaderna för sakägarna.

Det centrala problemet vid fastställandet av en ny lantinäteritaxa är enligt

min uppfattning frågan om subventioneringen och därmed sammanhängande

spörsmål. Med hänsyn till lantmäteriväsendets allmännyttiga karaktär

anser jag, att man ej bör räkna med att inkomsterna av förrättningarna

skola giva full täckning för kostnaderna utan att en viss subvention bör ske

från det allmännas sida. Behovet därav är emellertid självfallet mycket

olika i olika fall. Hänsyn bör sålunda tagas till de olika förrättningsobjektens

förmåga att själva bära kostnaderna samt till i vad mån förrättningarna

kunna anses särskilt angelägna ur det allmännas synpunkt. Bedömningen

av storleken av den subvention, som i genomsnitt bör utgå, måste vidare

alltid ytterst bliva en skälighetsfråga.

I likhet med lantmäteristyrelsen anser jag att de förrättningar och uppdrag,

som utföras av lantmäteriorganisationen, böra uppdelas i två kategorier

och att olika taxenivåer böra fastställas för dessa. Jag kan likaledes

biträda styrelsens åsikt, att den lägre taxenivån, vilken bland annat omfattar

förrättningar enligt lagen om delning av jord å landet — taxa A —

bör sättas till omkring 40 procent av lantxnäteriets självkostnader. För den

högre taxenivån — taxa B — bör man däremot enligt min mening taga som

riktpunkt, att densamma bör i stort sett motsvara sagda kostnader och sålunda

icke innefatta någon egentlig subventionering. De förrättningar och

uppdrag, som avses skola hänföras till taxa B, torde nämligen i allmänhet

verkställas i städer och andra samhällen eller eljest där tätbebyggelse råder.

I sådana orter torde markvärdet i regel vara så högt, att det icke kan anses

oskäligt att de förrättningssökande få erlägga en ersättning, som täcker lantmäteriets

självkostnader. Från vad nu sagts bör dock undantag kunna göras

i fråga om vissa åtgärder som — oaktat de i taxehänseende hänförts till taxa

B — äro ur allmän synpunkt särskilt betydelsefulla.

Vid bestämmandet av sakersättningarna böra givetvis i de enskilda fallen

avvikelser kunna göras från de nu angivna genomsnittliga nivåerna.

Beträffande de förrättningar, som avses skola gå in under taxa A, vill jag

i detta sammanhang anmärka, att enligt min mening avgifterna böra hållas

låga för sådana förrättningar, som äro av särskild betydelse för jordbrukets

rationalisering. Även i övrigt torde man vid detaljutformningen böra eftersträva

en viss differentiering med hänsyn till sådana faktorer som exempelvis

värdet av förrättningsobj ektet, det ekonomiska värdet av förrättningens

genomförande samt förrättningens allmännytta över huvud taget.

Därest taxan utformas enligt nu angivna grunder, komma ersättningarna

i flertalet fall att bliva ej oväsentligt högre än de ersättningar, som utgå

enligt nu gällande provisoriska taxa. Subventionen torde emellertid det

oaktat komma att bliva större än under tiden före omorganisationen. Det

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3/j.

15

hör vidare beaktas, att taxan, bortsett från den höjning med 25 procent,

soin vidtogs år 1947, varit i stort sett oförändrad sedan år 1920, medan

markvärdena stigit betydligt under samma tid. Under sådana förhållanden

synes den av mig nu förordade subventionsgraden innebära en skälig avvägning.

Mot lantmäteristyrelsens förslag i fråga om den nya taxans tillämpningsområde

har jag intet att erinra. Jag anser sålunda bland annat att taxan

bör tillämpas även vid förrättningar, som lantmäteriets distriktsorganisation

utför inom orter, där s. k. samhällstaxor gälla. De betänkligheter däremot,

som uttalats i vissa remissyttranden, torde med hänsyn till den

ståndpunkt jag intagit i fråga om taxenivån icke behöva tillmätas någon avgörande

betydelse. Likaså bör taxan tillämpas för arbete, som länslantmäterikontoren

och lantmäteristyrelsen utföra. Vad angår taxans tillämpning utanför

lantmäteriorganisationen har denna fråga betydelse speciellt för de särskilda

vägförrättningsmännen. Jag vill då framhålla att förslaget, att den

nya taxan skall tillämpas även å förrättningar som utföras av dessa, innebär

en höjning av nu utgående ersättningsbelopp samt att ersättning för

ifrågavarande förrättningar till största delen utgår såsom sakersättning och

endast till en mindre del direkt i förhållande till använd tid. Det bör vidare

beaktas, att ifrågavarande förrättningsmän enligt lantmäteristyrelsens förslag

förutom gottgörelse enligt taxa A skulle erhålla särskild ersättning av statsmedel

för rese- och traktamentskostnader. Enligt vad som uppgivits från

lantmäteristyrelsen motsvara sistnämnda kostnader i genomsnitt omkring

13 procent av de totala självkostnaderna. Det är slutligen uppenbart att lantmäteriet

— vilket måste arbeta med högre utbildad personal samt större och

dyrbarare instrumentuppsättning —- måste få högre självkostnader per arbetstimme

än en organisation, som enbart är inriktad på de i allmänhet

relativt enkla uppdrag, som vägförrättningarna utgöra. Jag finner det emellertid

önskvärt att de ekonomiska konsekvenserna av lantmäteristyrelsens

taxeförslag för ifrågavarande förrättningsmän skola undersökas. Då förslaget,

såsom nyss nämnts, innebär en förbättring för dessa, torde hinder ej

möta att detsamma tillämpas i avbidan på resultatet av sagda utredning.

Beträffande den nya taxans tekniska konstruktion kan jag i stort sett

ansluta mig till lantmäteristyrelsens förslag. Ersättning bör sålunda utgå

såsom sakersättning, tidersättning eller efter överenskommelse. Såsom styrelsen

anfört torde huvudvikten böra läggas vid förstnämnda ersättningsform.

I övrigt vill jag i detta sammanhang blott framhålla, att möjligheten

att träffa överenskommelse om ersättning bör användas med återhållsamhet

samt ej bör tillämpas på ett sätt som innebär ett frångående av principerna

för taxan. Den bör sålunda enligt min mening icke användas i konkurrenssyfte.

Vad lantmäteristyrelsen i övrigt föreslagit angående grunderna för den

nya taxan föranleder ingen erinran från min sida. Vad särskilt angår frågan

om rätt till avskrivning av ersättningsbelopp synes det av praktiska

skäl vara av värde att styrelsen erhåller dylik befogenhet enligt i stort sett

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

J ordbruksutsk.ottets utlåtande nr 30.

de riktlinjer, som styrelsen föreslagit. Den omständigheten att den betalningsskyldige

icke kunnat anträffas på uppgiven vistelseort, bör emellertid

icke utgöra skäl för avskrivning annat än då det finnes anledning antaga,

att kostnaderna för efterspanande icke skulle komma att stå i rimligt

förhållande till ersättningsbeloppet.

Jag övergår härefter till lantmäteristyrelsens förslag till nya regler om

bidrag till förrättningskostnader. Liksom styrelsen anser jag, att möjlighet

till statsbidrag för sådana kostnader alltjämt bör finnas. Det av styrelser

framlagda förslaget i ämnet synes i huvudsak kunna godtagas. Blott på ett

par punkter föranleder detsamma någon erinran från min sida. Jag anser sålunda

i motsats till lantmäteristyrelsen, att bland villkoren för statsbidrag

böra bibehållas de bestämmelser som innehålla jordpolitiska och liknande

krav. Nämnda bestämmelser böra emellertid jämkas i den mån så erfordras

för att bringa dem i överensstämmelse med de av riksdagen godkända allmänna

riktlinjerna för jordbrukspolitiken. Bidrag bör ej heller utgå vid förrättningar

enligt fastighetsbildningslagen i andra fall än de, där detta redan

är medgivet. Vidare bör enligt min mening bidragets storlek icke ovillkorligen

maximeras till 75 procent av förrättningskostnaderna. Såsom i ett par

yttranden framhållits kunna kostnaderna för vägförrättning särskilt i Norrland

i många fall bliva mycket betungande för sakägarna. Då så i särskilda

fall finnes påkallat torde därför bidrag till kostnaderna för vägförrättning

böra kunna utgå högst med belopp motsvarande hela förrättningskostnaden.

Vad slutligen angår anslagsfrågorna kan jag helt ansluta mig till vad lantmäteristyrelsen

härutinnan hemställt. De nuvarande förslagsanslagen till

Understöd åt jorddelningsväsendet m. in.: Bidrag till jorddelningsförrättningar

och Bidrag till förrättningar enligt lagen om enskilda vägar torde sålunda

från och med nästa budgetår böra sammanföras till ett förslagsanslag, benämnt

Understöd åt jorddelningsväsendet m. in.: Bidrag till vissa förrättningskostnader

in. in. Anslaget bör uppföras med 250 000 kronor. I förhållande

till medelsanvisningen för innevarande budgetår innebär detta en ökning

med 25 000 kronor, ökningen är betingad av förslagen till lantmäteritaxa

och nya bidragsregler.

Till Understöd åt jorddelningsväsendet m. m.: Bidrag till kostnader vid

ensittarförrättningar och Bidrag till ersättning åt vissa förrättningsinän enligt

lagen om enskilda vägar torde böra anvisas oförändrade anslag å 100 000

respektive 50 000 kronor.

Det torde få ankomma å Kungl. Maj :t att i enlighet med nu angivna grunder

utfärda ny lantmäteritaxa och nya bestämmelser om statsbidrag till förrättningskostnader,

ävensom att vidtaga de författningsändringar, vilka i

anslutning härtill kunna bliva erforderliga. Härvid torde de möjligheter till

ytterligare förenklingar, som kunna förefinnas, böra tillvaratagas. Erforderliga

ändringar i lösen- och stämpelförordningarna torde få anmälas av chefen

för finansdepartementet.»

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30.

17

Utskottet.

I)en vid 1947 års riksdag beslutade omorganisationen av lantmäteriets

distriktsorganisalion har såsom departementschefen anfört aktualiserat frågan

om en ny lantinäteritaxa. Med anledning därav har lantmäteristyrelsen

utarbetat ett utkast till sådan taxa. Detta har genom förevarande proposition

efter vissa ändringar förelagts riksdagen för godkännande i fråga om huvudprinciper

samt vissa speciella frågor. I första hand torde det därvid

gälla att pröva spörsmålen i vad mån lantmäteriets förrättningsverksamhet

bör subventioneras av statsmedel samt särskilda statsbidrag utgå till mindre

bemedlade för gäldande av taxeersättningar.

Vad först beträffar subventioneringen innefattar Kungl. Maj:ts

förslag, att man med hänsyn till lantmäteriets allmännyttiga karaktär ej

bör räkna med att inkomsterna av förrättningarna skola helt täcka kostnaderna

därför utan en del av kostnaderna bör bestridas genom tillskott

från det allmännas sida. Då behovet av sådan subventionering emellertid är

olika i olika fall har Kungl. Maj :t föreslagit, att de förrättningar och uppdrag,

som utföras av lantmäteriorganisationen liksom för närvarande skola

uppdelas i två kategorier. I fråga om den kategori, för vilken en lägre taxenivå

bör gälla (taxa A), skola avgifterna sättas till omkring 40 procent

av lantmäteriets självkostnader. Vad åter angår den kategori, för vilken en

högre taxenivå bör tillämpas (taxa B), har Kungl. Maj:t föreslagit att avgifterna

skola i huvudsak motsvara självkostnaderna och sålunda icke innefatta

någon egentlig subventionering. Till taxa B skola enligt förslaget

i stort sett hänföras sådana förrättningar och uppdrag, som verkställas i

städer och andra samhällen eller eljest där tätbebyggelse råder, där markvärdet

i regel är så högt, att det icke kan anses oskäligt att förrättningssökanden

får erlägga en ersättning, som täcker nämnda självkostnader.

En tillämpning av de nu angivna grunderna kommer att i flertalet fall

medföra en icke oväsentlig höjning av de ersättningar, som för närvarande

utgå enligt den provisoriska taxan.

1 motionerna 1:410 och 11:499 har yrkats att, i avbidan på beslut med

anledning av ett utav fastighetsbildningssakkunniga den 31 oktober 1949

framlagt förslag om förenklingar i själva förrättningsförfarandet, någon

höjning utöver den provisoriska taxan icke skall äga rum.

Det torde icke råda delade meningar om att lantmäteriets förrättningsverksamhet

liksom för närvarande bör subventioneras i viss utsträckning.

Vid bestämmandet av graden av subventionering bör såsom departementschefen

framhållit hänsyn tagas till förrättningsobjektens förmåga att själv

bära kostnaderna ävensom till i vad mån förrättningarna kunna anses ur

allmän synpunkt särskilt betydelsefulla. Den med ledning härav föreslagna

uppdelningen av förrättningarna och uppdragen på två olika taxenivåer

synes utskottet lämplig.

2 llihang till riksdagens protokoll 1950. 10 samt. Nr SO.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30.

I fråga om subventioneringens storlek vill utskottet med anledning av motionärernas

yrkande framhålla, att den nu föreliggande propositionen blott

avser fastställande av vissa huvudprinciper för taxan. Eftersom dessa endast

innebära, att avgifterna skola sättas i viss relation till lantmäteriets

självkostnader, synes vad motionärerna anfört icke utgöra något skäl för

uppskov. På grund härav och då enligt utskottets mening den av Kungl.

Maj :t föreslagna subventionsgraden innebär en skälig avvägning, förordar

utskottet att förslaget i denna del godkännes av riksdagen.

Vad i övrigt föreslagits beträffande grunderna för den nya taxan föranleder

icke någon erinran från utskottets sida.

Beträffande de nya reglerna om bidrag till förrättningskos tnader

biträder utskottet vad Kungl. Maj:t föreslagit. Utskottet vill därvid,

särskilt med tanke på de ofta mycket betungande kostnaderna för vägförrättningar,

understryka vikten av att bidragens storlek icke ovillkorligen

maximeras till 75 procent av förrättningskostnaderna.

Kungl. Maj :ts i övrigt i propositionen framlagda förslag biträdas likaledes

av utskottet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

1) med bifall till Kungl. Maj :ts framställning samt med avslag

å motionerna 1:410 och 11:499 godkänna de grunder

för ny lantmäteritaxa och nya bestämmelser om statsbidrag

till kostnader för lantmäteriförrättningar m. m., som

angivits i propositionen;

2) å riksstaten för budgetåret 1950/51 under nionde huvudtiteln

anvisa

a) till Understöd åt jorddelningsväsendet m. in.: Bidrag

till vissa förråttningskostnader m. m. ett förslagsanslag av

250 000 kronor;

b) till Understöd åt jorddelningsväsendet m. m.: Bidrag

till kostnader vid ensittarförrättningar ett förslagsanslag av

100 000 kronor;

c) till Understöd åt jorddelningsväsendet m. m.: Bidrag

till ersättning åt vissa förrättningsmän enligt lagen om enskilda

vägar ett förslagsanslag av 50 000 kronor.

Stockholm den 4 maj 1950.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 30.

19

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Alfred Andersson, Jon Jonsson*,

Henry Johansson, Bror Nilsson, Hjalmar Nilsson, Bertil Andersson,

Isaksson och Björck*; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta*, Johnsson i Kastanjegården,

Gustafson i Dädesjö*, Norup*, Antby, Andersson i Hyssna,

Haeggblom, Ahlsten, Nilsson i Varuträsk och Lindström.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Isaksson och Hreggblom.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:247 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lan t b rnk s möt esv e rk samhe ten s ordnande in. in. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten