Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inrättande av statens jordbruksnämnd m. in. jämte i ämnet väckta motioner.
1950-05-04 · 48 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 46 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1950:31, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inrättande av statens jordbruksnämnd m. in. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
1
Nr 31.
Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
inrättande av statens jordbruksnämnd m. in. jämte i
ämnet väckta motioner.
I årets statsverksproposition (IX H. T. p. 111) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1950/
51 beräkna dels till Statens jordbruksnämnd: Avlöningar ett förslagsanslag
av 1 000 000 kronor, dels till Statens jordbruksnämnd: Omkostnader ett förförslagsanslag
av 400 000 kronor, dels ock till Kommission för krisuppgifter
på livsmedelsområdet ett förslagsanslag av 800 000 kronor.
Sedermera bar Kungl. Maj :t i en den 3 mars 1950 till riksdagen avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 161, föreslagit riksdagen att
1) besluta att statens livsmedelskommission, statens linnämnd och statens
sockernämnd skola upphöra från och med den 1 juli 1950 samt att en statens
jordbruksnämnd och en kommission för krisuppgifter på livsmedelsområdet
skola inrättas från och med samma dag;
2) bemyndiga Kungl. Maj;t att fastställa i propositionen angiven personalförteckning
för statens jordbruksnämnd att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1950/51;
3) godkänna i propositionen angiven avlöningsstat för samma tid;
4) å riksstaten för budgetåret 1950/51 under nionde huvudtiteln anvisa
under förut nämnda anslag resp. 955 000, 365 000 och 1 450 000 kronor;
samt
5) medgiva att Kungl. Maj :t må utfärda de bestämmelser, som i övrigt
bliva erforderliga för att genomföra den föreslagna organisationen.
I samband med sistnämnda proposition har utskottet behandlat följande
inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen
a)
I: 464 av herr Näsgård in. fl. och II: 540, likalydande, av herr Nilson
i Spånstad in. fl., i vilka motioner hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av förevarande proposition måtte besluta begränsa statens jordbruksnämnds
uppgifter i enlighet med vad i motionerna angivits, ävensom att vederbörande
utskott måtte upprätta eu personalförteckning av den omfattning,
som föranledes av bifall till detta yrkande;
b) I: 465 av herr Eskils son och herr Nilsson, Hjalmar, samt II: 542, likalydande,
av herr Hagård och fru Nordgren, i vilka motioner hemställts, att
riksdagen vid behandlingen av ifrågavarande proposition måtte besluta att i
skrivelse till Kungl. Maj :t begära, att Kungl. Maj :t måtte låta uppdraga åt
skolöverstyrelsen att verkställa undersökningar beträffande möjligheterna
att i anslutning till styrelsens verksamhet kontinuerligt vidareutveckla det
för vårt land värdefulla ungdomsarbete, som inom den s. k. rikstävlingens
ram bedrivits av Sveriges ungdomsberedskap; samt
I flilutng till riksdagens protokoll 1050. 10 samt. AV 31.
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
c) 1:466 av herrar Hällgren och Spetz samt 11:541, likalydande, av herr
Skoglund i Umeå in. fl., i vilka motioner yrkats, att riksdagen måtte besluta
att den prisreglerande verksamheten på fiskets område och därmed sammanhängande
frågor skola handläggas av fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök
från och med den 1 juli 1950.
Yrkandena i motionerna 1:464 och 11:540 gå ut på att dels krisorganisationens
utrikesbyrå icke skall komma till stånd samt att i samband därmed
personalen vid krisorganisationen skall undergå därav betingad minskning,
dels jordbruksstatistiken skall från och med den 1 juli 1950 i sin helhet
förläggas till statistiska centralbyrån, varvid personalen för statistikuppgifter
skall minskas med lämpligt antal, dels ock att utredningsbvråns
personal i övrigt skall minskas.
Beträffande de skäl, som motionärerna åberopat till stöd för yrkandena,
får utskottet hänvisa till framställningen i motionerna.
I. Inledning.
I samband med att 1947 års riksdag uppdrog riktlinjerna för den framtida
jordbrukspolitiken beslöts i princip att ett särskilt organ, statens jordbruksnämnd,
skulle inrättas för den prisreglerande verksamheten på jordbrukets
område (prop. nr 75; r. skr. nr 424). Riksdagens beslut innebar
ett godkännande av vissa i propositionen angivna huvudgrunder för nämndens
organisation. Nämnden skulle bildas genom en omorganisation av statens
livsmedelskommission vid den tid, då kommissionen helt eller åtminstone
i huvudsak avvecklat sin av krisförhållandena föranledda regleringsverksamhet
i fråga om livsmedelsförsörjningen.
Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1948 tillkallades den
15 juli 1948 sakkunniga för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande
organisationen av den prisreglerande verksamheten på jordbrukets
område. De sakkunniga voro ordföranden i statens livsmedelskommission,
hovrättsrådet O. A. V. Söderström, tillika ordförande, statskommissarien
R. E. Norberg samt byråchefen i överrevisionen för krisförvaltningen, revisionskommissarien
J. E. H. Cronmark.
De sakkunniga, vilka i det följande benämnas organisationskommittén,
avgåvo den 5 februari 1949 betänkande med förslag till organisation för
statens jordbruksnämnd. Enligt detta förslag skulle jordbruksnämnden inrättas
den 1 juli 1949 och förses med mellan 140 och 150 ordinarie och
extra ordinarie befattningshavare i olika grader, varjämte den ytterligare
personal, som kunde behövas hos nämnden, skulle överföras från statens
livsmedelskommission med oförändrade anställningsvillkor. Livsmedelskommissionen
skulle samtidigt upphöra.
En av de sakkunniga, statskommissarien Norberg uttalade emellertid i
särskilt yttrande tveksamhet om lämpligheten av att vid den föreslagna tidpunkten
inrätta ännu ett permanent statsorgan av den storleksordning, som
statens jordbruksnämnd enligt förslaget skulle få.
över ifrågavarande betänkande avgåvos efter remiss yttranden av ett
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
3
flertal olika myndigheter och organisationer. I åtskilliga av dessa yttranden
framställdes erinringar mot förslaget i fråga om såväl tidpunkten för
omorganisationen som själva utformningen av det nya organet. Med hänsyn
till dessa erinringar ansåg departementschefen sig icke böra föreslå
Kungl. Maj:t att till 1949 års riksdag framlägga proposition angående inrättande
av statens jordbruksnämnd.
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1949 tillkallades i stället
den 30 juni 1949 fem utredningsmän för att överse organisationskommitténs
nyssnämnda betänkande. Utredningsmännen voro landshövdingen
B. G. Hj. Hammarskjöld, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens andra
kammare, hemmansägaren K. A. M. Andersson, Löbbo, organisationschefen
i Kooperativa förbundet, filosofie licentiaten K. D. M. Bonow, ordlöranden
i Riksförbundet Landsbygdens folk, landstingsmannen B. Ekström
samt ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren S. B. Norup,
Knislinge.
Utredningsmännen, vilka antogo benämningen jordbruksnämndsutredningen,
ha den 20 december 1949 avgivit betänkande med översyn av organisationskommitténs
förslag till organisation för statens jordbruksnämnd.
Över utredningens betänkande ha efter remiss yttranden avgivits av ett
flertal myndigheter och sammanslutningar.
IL Livsmedelskommissionens organisation m. m.
Den prisreglerande verksamheten på jordbrukets område omhänderhades
till en början av särskilda organ för olika produktionsgrenar. Genom sammanslagning
av tre av dessa, statens spannmålsnämnd, statens mjölknämnd
och statens slakterinämnd, bildades år 1935 statens jordbruksnämnd. Enligt
den av Kungl. Maj :t den 20 juni 1935 utfärdade instruktionen (nr 360)
för jordbruksnämnden skulle denna utgöra ett centralt organ för handhavandet
av de uppgifter, som föranleddes av statliga åtgärder i prisreglerande
eller avsättningsbefrämjande syfte på jordbrukets område.
Den 1 november 1939 bildades statens livsmedelskommission, i första hand
för att under Kungl. Maj:t handha de försörjningsproblem i fråga om livsmedel,
fodermedel och gödningsämnen, som uppkommo till följd av krigsförhållandena.
Kommissionens arbetsområde omfattar icke endast den egentliga
konsumtionsrcgleringcn i fråga om livsmedel, fodermedel och gödningsämnen
utan omspänner även produktionen inom jordbruk och livsmedelsindustri
samt utrikeshandel och prisförhållanden jämte härtill knutna frågor
om beslag, transport, lagring och förädling.
Från och med den 1 december 1939 överfördes på kommissionen de uppgifter,
som tidigare tillkommit jordbruksnämnden. I samband härmed överflyttades
nämndens personal och vissa av dess ledamöter till kommissionen.
År 1942 övertog kommissionen de ärenden, som dittills handlagts av statens
fiskenämnd och statens potatismjölsnämnd. Vidare överfördes år 1948
det centrala handhavandet av köttklassificeringen från lantbruksstyrelsen
till kommissionen.
4 Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
Antalet anställda hos kommissionen uppgick i mitten av december 1948,
frånsett kommissionens ordförande och ledamöter, till 420 personer. Enligt
en av kommissionen verkställd, av organisationskommittén återgiven beräkning
sysslade av detta antal 184 personer med arbetsuppgifter av mera
bestående art och 236 personer med krisbetonade arbetsuppgifter. Kommittén
betonade dock, att en dylik uppdelning av personalen endast kunde bli
ungefärlig, eftersom det i vissa stycken var oklart, vilka arbetsuppgifter som
borde betraktas såsom bestående respektive mera krisbetonade. Under år
1949 har personalstyrkan på grund av den fortgående avvecklingen av regleringsåtgärderna
minskats och uppgick den 1 januari 1950 till 230 personer.
Det kan i detta sammanhang förtjäna omnämnas, att kommissionens personalstyrka
i mitten av 1943, då den hade maximal storlek, uppgick till omkring
600 personer.
Livsmedelskommissionen består av en ordförande och chef samt fem ledamöter.
Ehuru det ej i instruktionen föreskrives, att ledamöterna skola
representera skilda intressegrupper, har sedan kommissionens tillkomst i regel
jordbruket företrätts av två ledamöter samt konsumenterna, den enskilda
och den kooperativa handeln av en ledamot var.
Vid kommissionens sida äro såsom rådgivande organ ställda kommissionens
allmänna råd, för närvarande bestående av 35 ledamöter, samt tva expertorgan,
nämligen kommissionens allmänna handelsråd och kommissionens
handelsråd för partihandelsfrågor. Därjämte ha till kommissionen knutits
de s. k. näringssakkunniga. Vidare må nämnas den s. 1c. LK-delegationen.
Denna leder arbetet med upprättande av de kalkyler över jordbrukets
inkomster och utgifter, vilka under de senare åren använts som underlag
vid prisregleringen å jordbrukets produkter.
III. Jordbruksnämndsutredningens betänkande.
A. Jordbruksnämndens arbetsuppgifter.
Allmänt om arbetsuppgifterna.
Jordbruksnämndsutredningen har inledningsvis erinrat om 1947 års riksdagsbeslut
i fråga om jordbruksnämndens organisations- och arbetsuppgifter.
Utredningen har vidare framhållit, att jordbruksnämnden i enlighet med
beslut av 1948 års riksdag skall handhava prisregleringsfrågor på fiskets
område, frågor rörande auktorisation av fiskförsäljningsföreningar och försäljning
av fisk samt frågor rörande export och import av fisk.
Utgångspunkten för utredningens arbete har sålunda varit, att jordbruksnämndens
arbetsuppgifter skola omfatta de prisreglerande och avsättningsbefrämjande
åtgärderna på jordbrukets och fiskets område samt (under riksnämndens
inseende) ansvaret för beredskapen i fråga om livsmedelsförsörjningen.
Detta innebär emellertid enligt utredningen icke, att ramen för jordbruks
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
5
nämndens organisation varit klart angiven genom 1947 års riksdagsbeslut.
Utredningen erinrar bland annat om att särskilda utskottet vid nämnda
riksdag underströk vikten av att regleringsverksamheten anpassas efter de
förhållanden, som föreligga vid varje särskild tidpunkt, och de problem,
som då möta. Utredningen har vidare erinrat om att förhållandena i vissa
hänseenden ändrats sedan år 1947 och att omständigheter tillkommit, som
antingen äro helt nya eller vilkas konsekvenser för jordbrukspolitiken icke
kunde fullt bedömas år 1947. Utredningen nämner som exempel härpå landets
försämrade valutaläge och den handelspolitiska utvecklingen samt den
allmänna prisstabiliseringspolitiken och därav betingade subventionsåtgärder.
Vidare erinrar utredningen om jordbrukarnas krav på detaljerade åtgärder
för åstadkommande av trygghet och ekonomisk rättvisa olika producentgrupper
emellan.
Sammanfattningsvis har utredningen förklarat, att den funnit det riktigast
alt i sitt förslag uppbygga jordbruksnämnden såsom en organisation, strängt
anpassad efter de vid riksdagsbeslutet år 1947 tänkta förhållandena, dock
med de modifikationer, som föranledas dels av att nämnden enligt beslut år
1948 även skall handha fiskets prisregleringsfrågor, och dels av utredningens
ställningstagande till olika gränsdragningsfrågor beträffande nämndens
kompetens i förhållande till andra myndigheter och institutioner. Detta arbetsprogram
för jordbruksnämnden benämner utredningen »1949 års program».
Enär även detta program under särskilt gynnsamma omständigheter
kan reduceras, har utredningen icke ansett sig böra föreslå ordinarie tjänster
för hela den personal, som erfordras i detta sammanhang, utan föreslår
även ett antal extraordinarie tjänster för detta ändamål.
Utanför 1949 års program ligga enligt den av utredningen föreslagna avgränsningen
dels de förmodligen mera temporära men i hög grad arbetskrävande
uppgifter, som sammanhänga med nyss redovisade komplikationer i
fråga om utrikeshandel, prisstabilisering och de ökade kraven på finjustering
av regleringsåtgärderna och dels möjligen kvarvarande konsumtionsregleringar.
Dessa uppgifter kallar utredningen »kommissionsuppgifter» eller
»krisuppgifter».
Utredningen har understrukit angelägenheten av att en klar skiljelinje
hålles mellan å ena sidan de egentliga jordbruksnämndsuppgifterna och å
andra sidan kommissionsuppgifterna. För de sistnämnda bör enligt utredningen
ordinarie eller extra ordinarie anställningsform i regel icke komma i fråga.
För att ytterligare markera skillnaden mellan nämndens uppgifter enligt
1949 års program och kommissionsuppgiftcrna föreslår utredningen vidare,
alt det för fullgörande av sistnämnda uppgifter temporärt upprättas en särskild
organisation vid sidan av jordbruksnämnden. Denna speciella organisation
bör ha särskilda anslag men samma ledamöter och sakkunnigorgan
som nämnden. Den bör ej ha annan personal än nyssnämnda extra (beträffande
kontorsbiträden i viss utsträckning extra ordinarie) tjänstemän. För
denna organisation föreslår utredningen namnet »Kommission för krisuppgifter
på livsmedelsområdet». Utredningen framhåller dock, att i praktiken
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
någon strikt uppdelning av arbetsuppgifterna mellan de olika personalkategorierna
icke torde komma att ske.
Till grund för sina förslag rörande jordbruksnämndens organisation och
personalbehov har utredningen i enlighet med dess nu redovisade allmänna
synpunkter på utredningsuppdraget lagt en detaljerad genomgång av kommissionens
nuvarande arbetsuppgifter med fördelning på jordbruksnämndsuppgifter
och krisuppgifter. Till nämndens uppgifter enligt 1949 års program
hänför utredningen följande.
A. Sådant statistiskt och ekonomiskt utredningsarbete, som ligger till
grund för eller föranledes av den under B—I omnämnda verksamheten.
B. Beredskapsåtgärder.
C. Jordbrukets prisreglering med de hjälpmedel, som avses med 1947 års
riksdagsbeslut om riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken. Enligt
detta riksdagsbeslut anses följande regleringsåtgärder ifrågakomma:
a) Beträffande animalieprodukter:
1) Importreglering beträffande levande djur, köttvaror, ägg och mejeriprodukter,
i första hand medelst avgiftsbeläggning och i andra hand genom
kvantitativa begränsningar men i varje fall (för vinnande av nödig överblick
över importen) i form av licensiering.
2) Exportreglering beträffande samma varor, då behov föreligger att dämpa
en prisstegringstendens.
3) Beträffande fläsk, ägg och mejeriprodukter restitution av de importavgifter,
som kunna anses belöpa på fodermedel, vilka åtgått till produktion
av de exporterade produkterna.
4) Begränsning av fodermedelsimporten, till förhindrande av överproduktion
(jämför även b) 1).
5) Centralisering av import och export av köttvaror och ägg samt exporten
av smör och eventuellt även av ost.
6) Utbetalande av pristillägg för mjölk med viss lokal differentiering.
7) Vid eventuellt behov av ytterligare differentiering: uttagande av mjölkavgift
inom vissa områden.
8) Reglering av margarinproduktionen medelst margarinaccis eller genom
upptagande av importavgift på raffinerat fett.
9) I vissa lägen exportbidrag för mejeriprodukter.
10) Under en övergångstid utbetalande av rörelsemedel för lagring av
animalieprodukter.
b) Beträffande vegetabilieprodukter:
1) (jämför även a 4) Begränsning av fodermedelsimporten, i första
hand genom avgiftsbeläggning och i andra hand genom kvantitativa begränsningar
men i varje fall i form av licensering. Begränsningen av fodermedelsimporten
skall dels tjäna som en regulator på animalieproduktionen
och dels vid behov bereda avsättning för brödsäden till utfodring.
2) Importreglering av brödsäd, brödsädsprodukter och av färdigprodukter
från havregrynsindustrien.
3) Inmalningstvång beträffande grynhavre och svensk brödsäd.
4) Skattebeläggning av tillverkningen av oljekakor och liknande fodermedel
samt svenskt kli.
5) Utjämningslagring av brödsäd genom enskilda lagerhållare, vilka förbinda
sig att inköpa vissa kvantiteter till lägst visst pris samt att lagra de
inköpta kvantiteterna mot att prisfallsgaranti och lagringsersättning erhålles.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
7
6) Beredskapslagring, ävenledes baserad på avtal.
7) Exportbidrag för brödsäd, undantagsvis och under vissa förutsättningar,
som alternativ till importreglering och utjämningslagring.
8) Stöd åt sockerbets- och oljcväxtodlingen.
9) Stöd åt potatisodlingen för industriell förbrukning (främst förutvarande
potatisinjölsnämndens uppgifter).
D. Fiskets prisreglering, innefattande följande arbetsuppgifter.
1) Prisstöd till saltvattenfiskarena genom minimipriser, prisutjämnings - bidrag och pristillägg ävensom därmed sammanhängande uppbörd av fiskregleringsavgifter.
2) Ärenden rörande auktoriserade fiskförsäljningsföreningar samt
3) Ärenden rörande export och import av fisk.
E. Vissa ärenden angående kvalitetskontroll in. in., såsom
1) Kvalitetskontroll å fisk och fiskkonserver för export enligt kungörelsen
nr 443/1949.
2) Märkning av exportägg och kylhusägg enligt kungörelsen nr 288/1943.
3) Reglering av fetthalten i ost enligt kungörelsen nr 904/1940.
F. Sockernämndens hittillsvarande uppgifter utöver dem som avses under
C b) punkt 8.
G. Linnämndens hittillsvarande uppgifter.
H. Sådana ärenden angående jordbrukets och fiskets ekonomiska föreningar,
som uppkomma i samband med den under B—H omnämnda verksamheten.
De arbetsuppgifter, som enligt utredningen böra karakteriseras som kriseller
konimissionsuppgifter och sålunda falla utanför jordbruksnämndens
egentliga arbetsområde, sammanfattar utredningen på följande sätt.
I. Sådant statistiskt och ekonomiskt utredningsarbete, som ligger till
grund för eller föranledes av den under II—VI omnämnda verksamheten.
II. Prisreglering på jordbrukets område utöver den verksamhet, som under
C hänförts till jordbruksnämndens uppgifter. Hit hänför utredningen
prisclearingen, vilken omfattar clearing vid import av kött och fläsk, ägg
och äggprodukter, fettråvaror för tillverkning av margarin, tvättmedel, ljus
och choklad in. in., torkad frukt och fisk samt konstgödselmedel, vidare de
med mjölkstandardiseringen sammanhängande prisåtgärderna ävensom utjämningsavgift
och utjämningsbidrag för mjölk, grädde och ost samt merfrakttillägg,
körlinjebidrag och marginaltillägg för mjölk. En ytterligare
uppgift av denna karaktär är rcstitutionen av bensinskatt. En mellanställning
intar enligt utredningen systemet med lagringsersättning och clearingavgift
för ost. Utanför »1949 års program», sådant det preciserats av utredningen,
stå även systemet med pristillägg för kött och fläsk, den statliga
lagringen av kött och fläsk, stödet åt smågrisproduktionen, den statliga inköps-,
lagrings-, berednings- och försäljningsverksamheten beträffande ägg
samt fraktbidragen för spannmål. Detsamma gäller de arealbidrag vid
minskad skörd, missväxtbidrag, ersättningar för översvämningsskador
in. in., som förekommit i olika omgångar.
III. Den valutabetingade utrikcshandelsrcglcringen på livsmedelsområdet.
IV. Kvarstående konsumtionsregleringar och försörjningsåtgärder, innefattande
bland annat kafferansoneringen och regleringen av handeln med
bleckplåt.
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
V. Kvarstående befattning med kvalitetskontroll och priskontroll in. in.
1) Standardisering och sortimentsbegränsning beträffande charkuterivaror.
2) Klassificeringen av köttvaror och prissättningen på köttvaror.
3) Viktstandardisering, kvalitetsbestämmelser och sortimentsbegränsning
för bröd.
4) Ärenden angående ersättnings- och utdrygningsmcdel för livsmedel.
5) Kvalitetsbestämmelser för fodertran.
6) Tillverkningsreglering och kvalitetsbestämmelser för vissa foderblaudningar
m. m.
7) Normalprisbestämmelser för brödsäd, bruna bönor och vissa fodermedel.
8) Viss befattning med byggnadsregleringen för livsmedelsindustrien
m. m.
V/. Sådana ärenden angående jordbrukets och fiskets ekonomiska föreningar,
som uppkomma i samband med den under II—V omnämnda verksamheten.
Vissa gränsdragningsfrågor m. m.
I anslutning till denna allmänna översikt över de arbetsuppgifter, som anses
böra ankomma på statens jordbruksnämnd, har utredningen närmare
behandlat vissa frågor angående gränsdragningen mellan å ena sidan jordbruksnämnden
och å andra sidan vissa densamma närstående myndigheter,
nämligen lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, statistiska centralbyrån, kommerskollegium,
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och statens
institut för folkhälsan. Vidare ha de sakkunniga närmare behandlat förhållandet
mellan Svenska spannmålsaktiebolaget och jordbruksnämnden ävensom
frågan om överförande till jordbruksnämnden av sockernämndens och
linnämndens arbetsuppgifter. I detta sammanhang har utredningen även berört
spörsmålet om förhållandet mellan jordbruksnämnden och den ekonomiska
föreningsrörelsen.
Beträffande dessa frågor får utskottet i huvudsak hänvisa till framställningen
å s. It—18 i propositionen. Här torde endast böra redogöras för
förhållandet mellan jordbruksnämnden, å ena, samt fiskeristyrelsen och
statistiska centralbyrån, å andra sidan.
Jordbruksnämnden och fiskeristyrelsen.
Såsom tidigare nämnts skall jordbruksnämnden enligt beslut av 1948 års
riksdag handhava prisregleringsfrågor och vissa andra ärenden på fiskets
område. 1946 års fiskeristyrelseutredning föreslog på sin tid, att en representant
för fiskeristyrelsen borde beredas säte och stämma i jordbruksnämnden
vid behandlingen av viktigare fiskeriärenden.
I direktiven för utredningen uttalades, att utredningsmännen borde utgå
från att den prisreglerande verksamheten på fiskets område — såsom förutsatts
i 1948 års riksdags beslut om inrättande av en särskild fiskeristyrelse
— skulle omhänderhavas av jordbruksnämnden. Med hänsyn härtill finner
utredningen anledning icke föreligga att närmare gå in på frågan om be
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31. 9
gränsningen av jordbruksnämndens verksamhetsområde i förhållande till
fiskeristyrelsen.
Utredningen förordar för sin del, att fiskeristyrelsens representation i
nämnden anordnas på samma sätt som föreslagits beträffande lantbruksstyrelsen,
sålunda med ömsesidig närvaro- och yttranderätt för cheferna i fråga
men däremot icke med någon rätt för endera av dem att deltaga i den andra
myndighetens beslut. Uttalanden av fiskeristyrelsen och Sveriges fiskares
riksförbund, att fiskerinäringen borde i behörig omfattning erhålla representation
i jordbruksnämndens råd ha icke föranlett någon erinran från utredningens
sida. Utredningen erinrar vidare om att kommissionen i enlighet
med föreskrift i kungörelsen den 30 juni 1949 (nr 443) meddelat bestämmelser
om kontroll av fisk- och fiskkonservexporten och uttalar, att denna
uppgift i framtiden torde böra tillkomma jordbruksnämnden.
Jordbruksnämnden och statistiska centralbyrån.
I propositionen nr 75/1947 uttalade dåvarande departementschefen, att
han funne det nödvändigt, att jordbruksnämnden utrustades med sådana
resurser, att den kunde utföra de statistiska utredningar, som erfordrades
i dess löpande verksamhet med handhavandet av jordbruksregleringen. Förhållandet
mellan dessa utredningar och den allmänna jordbruksstatistiken
borde emellertid ytterligare övervägas. Detta uttalande lämnades utan erinran
av riksdagen.
Organisationskommittén föreslog, att i jordbruksnämnden skulle ingå en
statistisk byrå. Denna skulle utföra de statistiska arbeten, som erfordrades
för nämndens del, och dessutom dels övertaga vissa begränsade uppgifter från
centralbyrån (skörderapporter, galtstatistik in. in.), dels tillhandagå andra
myndigheter med statistisk service i samma utsträckning som livsmedelskommissionens
statistiska byrå gjort. En reservant inom kommittén föreslog,
att centralbyrån i princip skulle övertaga jordbruksstatistiken men att
jordbruksnämndens behov av statistisk personal för det löpande arbetet
skulle tillgodoses genom inrättande av en statistisk sektion inom dess utredningsbyrå.
1948 års statistikutredning hade tidigare i skrivelse den 17 januari 1949
till statsrådet och chefen för finansdepartementet föreslagit, att jordbruksstatistiken
helt skulle förläggas till statistiska centralbyrån. I samband därmed
skulle denna utrustas med en särskild planerings- och utredningsavdelning,
i vilken skulle ingå personal från livsmedelskommissionens statistiska
byrå. I yttrande över organisationskommitténs förslag har statistikutredningen
vidhållit detta förslag om jordbruksstatistikens centralisering. I anslutning
härtill har statistikutredningen framlagt ett förslag till arbetsfördelning
mellan jordbruksnämndens utredningsbyrå och centralbyråns tänkta
utrednings- och planeringsavdelning, innebärande bl. a. att centralbyrån skulle
införskaffa och statistiskt bearbeta primärmaterialet för de blivande typj
ordbruk skalkylerna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
I direktiven Lill jordbruksnämndsutredningen anförde departementschefen
på denna punkt följande:
Vad vidare angår omfattningen av det statistiska arbete, som bör ombesörjas
av jordbruksnämnden, torde slutlig ställning ej böra tagas till denna
fråga, förrän resultatet av 1948 års statistikutrednings arbete föreligger. I
avbidan härpå torde på denna punkt någon ändring i nuvarande förhållanden
icke böra ifrågasättas vid översynen. Härvid bortses givetvis från sådana
ändringar, som eventuellt kunna vidtagas i besparingssyfte utan att
någon egentlig förskjutning sker i det nuvarande förhållandet mellan livsmedelskommissionen
och statistiska centralbyrån.
Jordbruksnämndsutredningen anför i sitt betänkande, att den erfarit, att
statistikutredningen anser sig uttömmande ha behandlat frågan om jordbruksstatistikens
lokalisering genom sin förenämnda skrivelse den 17 januari
1949 och genom sitt yttrande över organisationskommitténs betänkande.
Med hänsyn härtill har jordbruksnämndsutredningen ansett sig böra
taga självständig ståndpunkt även till frågan om jordbruksnämndens arbetsuppgifter
på det statistiska området.
Jordbruksnämndsutredningen uttalar härvid som sin bestämda åsikt, att
jordbruksnämnden bör äga möjlighet att själv utföra de statistiska undersökningar,
som erfordras för fullgörande av dess prisreglerings- och beredskapsuppgifter.
Utredningen finner det icke sannolikt, att ett centralt
statistiskt verk med stora permanenta uppgifter kan i erforderlig utsträckning
och med tillräcklig snabbhet effektuera nämndens beställningar av
statistiska utredningar. Utredningen hänvisar särskilt till att statistiska specialbearbetningar
ofta med mycket kort varsel måste utföras för både kalkylarbetet
och det löpande prisregleringsarbetet, och att behovet av dylika
med nödvändighet kommer att öka i den mån övergång sker till en sådan
mera differentierad prisreglering, som avses med typjordbrukskalkylerna.
Även de större reguljära statistiska bearbetningarna måste emellertid ofta
verkställas under tidsnöd på grund av att resultaten skola användas i kalkylarbetet.
De mycket stora värden och intressen, som det härvidlag gäller,
måste enligt utredningens mening gå framför det mera principiella intresset
av en centralisering av jordbruksstatistiken. Det är, framhåller utredningen,
även av värde att jordbruksnämnden själv, mot bakgrunden av
kravet på snabbhet i bearbetningen och anpassning efter den praktiska användningen,
får avväga de toleranser, som kunna medgivas.
I fråga om den närmare gränsdragningen mellan jordbruksnämnden och
centralbyrån är utredningens ståndpunkt den, att någon överflyttning av
arbetsuppgifter från ettdera organet till det andra icke skall ske annat än
i sådana fall, där ett tydligt dubbelarbete föreligger och där vinsten av
att detta undgås anses överväga de nackdelar, som eventuellt äro förknippade
med en överflyttning. Beträffande det dubbelarbete, som tidigare i
viss utsträckning förekommit mellan livsmedelskommissionen och centralbyrån,
konstaterar utredningen, att detsamma numera till större delen undgåtts
och i ännu kvarstående fall utan svårighet kan undanröjas.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
11
B. Jordbruksnämndens organisation.
Allmänna synpunkter.
Jordbruksnämndsutredningen understryker, att det förslag, som utredningen
framlägger, avser ett organ, som enbart har att fullgöra de inom
ramen för 1949 års program liggande arbetsuppgifterna. Härmed avses alltså
sådana'' uppgifter som böra anses innefattas i 1947 års riksdagsbeslut,
med de ändringar och tillägg som föranledas dels av senare beslut av statsmakterna
och dels av utredningens egna ställningstaganden till frågor rörande
avgränsningen av nämndens arbetsuppgifter i förhållande till andra
myndigheter och institutioner.
Nämndens ledning m. m.
1 tidigare utredningar och förslag rörande jordbruksnämnden har räknats
med att denna skulle ha en heltidsanställd chef. 1942 års jordbrukskommitté
ansåg sålunda, att nämndens ledning borde utövas av en heltidsanställd
ordförande. Organisationskommittén föreslog, att chefskapet skulle
beklädas av en generaldirektör i lönegrad Cp 22.
Under förutsättning att till chefens förfogande ställes en högt kvalificerad
heltidsanställd souschef föreslår utredningen, att i spetsen för nämnden
ställes en arvodesanställd ordförande, vilken förutsättes ägna endast
en del av sin arbetstid åt nämnden. Utredningen finner en sådan anordning
bättre markera det nya organets ställning såsom en nämnd för noga
avgränsade, i stor utsträckning till omdömesfrågor hänförliga avgöranden.
Antalet ledamöter av nämnden bör enligt utredningens förslag utgöra
fyra, förutom ordföranden. Souschefen bör icke vara ledamot av nämnden.
Ledamöterna böra förordnas av Kungl. Maj:t för viss tid och utses så att
de representera olika intressegrupper. Någon heltidssysselsättning för ledamöterna
eller några av dem förutsättes icke.
Utredningen räknar vidare med att antalet ledamöter i jordbruksnämndens
råd skall utgöra 15 (livsmedelskommissionens råd har för närvarande
35 ledamöter). I detta sammanhang påpekar utredningen, att landsorganisationen
i sitt yttrande över organisationskommitténs betänkande hävdat att
en minskning av rådets storlek icke borde få medföra någon försvagning av
konsumentrepresentationens relativa inflytande. Utredningen finner detta
uttalande icke föranleda någon erinran från dess sida.
Utredningen förutsätter, att övriga till kommissionen knutna rådgivande
organ, nämligen näringssakkunniga, allmänna handelsrådet och handelsrådet
för partihandelsfrågor, kunna upplösas i samband med kommissionens
ombildning till statens jordbruksnämnd.
Till kommissionen är vidare anknuten den s. k. LK-delegationen, vilken
leder arbetet med uppgörande av den årliga prognoskalkylen över jordbrukets
inkomster och kostnader (totalkalkylen) och med avstämning av
kalkylen mot de aktuella skörderesultaten. Delegationens ledamöter ha ursprungligen
tillsatts av kommissionen. I samband med en år 1947 före
-
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
tagen utvidgning av delegationen har emellertid Ivungl. Maj :t förordnat
vissa av ledamöterna i denna. Delegationen har nu fem ledamöter.
Utredningen har upptagit ett av organisationskommittén framlagt förslag,
att delegationen i form av ett permanent organ skulle knytas till jordbruksnämnden
och att dess ledamöter skulle förordnas av Kungl. Maj :t.
Dess namn skulle i samband därmed förslagsvis ändras till Sakkunniga för
upprättande av jordbrukskalkyler (Kalkylsakkunniga).
Utredningen understryker i detta sammanhang särskilt att de kalkylsakkunniga
ur effektivitetssynpunkt böra utgöras av ett mycket begränsat antal
ekonomiska experter och jordbruksexperter.
Byråindelningen m. m.
I propositionen nr 75/1947 uttalade departementschefen, att inom jordbruksnämnden
borde inrättas dels två sektioner eller avdelningar, den ena
för ärenden angående vegetabiliska produkter och den andra för ärenden
angående animaliska produkter, dels ett kansli. I spetsen för det sistnämnda
borde stå en kanslichef, vilken även borde ha till uppgift att under ordföranden
leda nämndens arbete i dess helhet. Skulle regleringsåtgärderna på
fiskerinäringens område komma att uppdragas åt jordbruksnämnden, komrne
detta att medföra viss utvidgning av organisationen.
Organisationskommittén föreslog, att nämnden skulle indelas i sju byråer
eller avdelningar (varav två provisoriska), vilka i sin tur delvis skulle
indelas i sammanlagt nio sektioner.
Utredningens förslag innebär, att jordbruksnämndens indelning i arbetsenheter
på detta stadium skall begränsas till att omfatta tre avdelningar,
benämnda animalieavdelningen, vegetabilieavdelningen och allmänna avdelningen.
Inom animalieavdelningen skall inrättas en särskild fisksektion.
Ä allmänna avdelningen skola finnas en kanslibyrå, en statistikbyrå och en
utredningsbyrå. Beredskapsärenden skola handläggas på kanslibyrån. Denna
skall även omhänderha det tekniska arbetet med licensering av utrikeshandel
och annan eventuellt förekommande licensering. Någon särskild
utrikesbyrå skall sålunda icke finnas. De uppgifter utöver licenseringen, som
skulle ankomma på en sådan byrå, skola fördelas på statistiska byrån (intern
statistik) och utredningsbyrån (utrikesorientering).
Utredningen understryker, att detta organisationsförslag tar sikte pa ett
läge, där de av valutabristen och bilateralsystemet föranledda komplikationerna
bortfallit, och att förslaget ej heller inrymmer personal för de arbetsuppgifter
i övrigt, som ligga utanför 1949 års program.
Beträffande den kompetens, som bör krävas av jordbruksnämndens tjänstemän,
har utredningen framhållit, att bestämda kompetenskrav i form av
examina icke böra uppställas. Detta motiveras med behovet av kombinerade
kunskaper, exempelvis av agronomisk, nationalekonomisk, statistisk eller
juridisk art, samt med att den praktiska inriktningen av nämndens arbete
leder till att utöver teoretiska meriter erfarenhet inom ifrågavarande del av
affärs- eller samhällslivet ofta kräves.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
13
C. Personalbehov och avlöningsförhållanden.
Allmänna synpunkter.
Beträffande löneställningen för chefstjänstemännen inom jordbruksnämnden
uttalar utredningen, att den vid sina förslag angående direktörens,
avdelningschefernas och byråchefernas lönegradsplacering icke tagit
hänsyn till det förhållandet, att de statliga chefstjänstemännens löner nu
anses ligga på en alltför låg nivå.
I de lönegrader, som ligga inom ramen för den reglerade befordringsgången
för amanuenser, d. v. s. 17—24 lönegraden, har utredningen i ett
flertal fall, förutom amanuenstjänster enligt sådan befordringsgång, upptagit
tjänster i 19, 21 och 24 lönegraden. Anledningen härtill har varit det
övervägandet, att jordbruksnämnden och krisorganisationen i viss utsträckning
ha behov av personal, som icke har en utbildning motsvarande kraven
enligt den reglerade befordringsgången för amanuenser, men som vunnit
erfarenhet och meriter exempelvis inom näringslivet eller organisationerna.
Jordbruksnämndens ordförande och ledamöter.
Som förut nämnts föreslår utredningen, att chefskapet över nämnden
skall utövas av en arvodesanställd ordförande, vilken förutsättes ägna
endast en del av sin arbetstid åt nämnden. Utredningen har ansett sig
sakna anledning att avgiva förslag beträffande det arvode, som skall utgå
till ordföranden. Utredningen räknar emellertid med att ordföranden skall
ägna en icke ringa del av sin tid åt nämnden och har därför i sina kostnadsberäkningar
upptagit arvodet till 10 000 kronor om året. Ledamöterna
föreslås erhålla ett mänadsarvode av 200 kronor samt därjämte dagarvode
med 30 kronor för sammanträdesdag.
Souschefen.
Utredningen föreslår för souschefen i nämnden en förordnandetjänst i
lönegrad Cp 17, vars innehavare erhåller tjänstetiteln direktör. Denne bör
dels ha till uppgift att under ordföranden leda nämndens arbete i dess
helhet, dels utöva det direkta chefskapet för den allmänna avdelningen
inom nämnden.
Avdelningscheferna.
Utredningen föreslår, att i spetsen för vardera animalie- och vegetabilieavdelningen
sättes en avdelningschef i lönegrad Cp 12. Förslaget motiveras
med att dessa poster kräva så speciella, delvis ekonomiskt betonade
kvalifikationer och medföra ett så omfattande självständigt ansvar, att
eu högre löneställning än den sedvanliga byråchefsställningen erfordras.
Utredningen framhåller särskilt, att avdelningscheferna ofta komma att
för nämndens räkning förhandla med organisationer och enskilda företag.
14
J ordbruksutskottets utlåtande nr 31.
Avdelningen för animaliska produkter.
Avdelningen skall enligt förslaget handlägga prisregleringsärenden rörande
animaliska produkter och fisk. Det förutsättes, att animalieavdelningen
skall omhänderhava även sådana ärenden angående vegetabiliska
fettämnen, som äga direkt samband med margarintillverkningen.
För fiskregleringsärendena föreslås en särskild sektion under ledning av
eu byrådirektör i lönegrad Ca 31. För sektionen erfordras enligt utredningens
beräkningar dessutom en amanuens, en resande kontrollant i lönegrad
19 samt en kontorist i lönegrad 13 för granskning, kontroll, uppbörd och
utbetalningar.
Avdelningens övriga arbetsuppgifter uppdelas av utredningen i två huvudgrupper,
nämligen dels ärenden rörande köttvaror, ull, ägg samt levande
nötkreatur m. in., dels ärenden rörande mejeriprodukter, torrmjölk
samt animaliska och vegetabiliska fettvaror. Då åtskilliga av avgifts- och
bidragsbestämmelserna angående mejerivaror enligt utredningens definition
äro hänförliga till de s. k. kommissionsuppgifterna, anser utredningen att
två av de fem mejerikontrollanterna böra föras på krisorganisationens konto.
Utredningens förslag till personalorganisation för animalieavdelningen
betraktas av densamma såsom ett minimum för fullgörande av de uppgifter,
som ligga inom 1949 års program. För att emellertid hålla möjligheten
till en viss krympning öppen för den händelse dessa arbetsuppgifter
skulle minska i omfång, föreslår utredningen, att vissa tjänster upptagas
såsom extra ordinarie.
Utredningens förslag till personalstat för animalieavdelningen kan sammanfattas
på följande sätt:
1 avdelningschef .................... Cp 12
2 byrådirektörer .................... Ca 31
1 förste byråsekreterare .............. Ca 27
3 amanuenser ...................... Cf 17—Ce 24
3 kontrollanter ...................... Ca 19
1 kontrollant ........................ Ce 19
1 kontor sskrivare .................... Ce 19
1 kontorist .......................... Ce 13
2 kanslibiträden .................... Ca 11
2 kontorsbiträden ................... Ca 8
4 skrivbiträden ...................... Cf 4—Ce 8
Det bör här erinras om att enligt utredningens förslag charkuterivarukontrollen
och köttklassificeringen icke skola omhänderhavas av jordbruksnämnden.
Några tjänster ha därför icke beräknats för dessa uppgifter.
Lokalstat för prisregleringen och kvalitetskontrollen på fisk.
För prisregleringen å fisk förfogar livsmedelskommissionen nu över ett
lokalombud i Göteborg och ett i Karlskrona. Ombudet i Göteborg har till
sin hjälp ett skrivbiträde.
För kvalitetskontrollen över fisk och fiskkonserver avsedda för export
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
15-
har kommissionen anställt dels med placering i Göteborg en överinspektör,
en kontrollör och en biträdande kontrollör, dels med placering i Hudiksvall
en kontrollör. Den sistnämnde är berättigad att till sitt biträde
anlita sex på ostkusten stationerade fiskeriinstruktörer.
Samtlig nu nämnd personal är i nu förevarande hänseende arvodesanställd
och avlönas enligt Kungl. Maj :ts medgivande av särskilda medel (clearingmedel
och kontrollavgifter). Utredningen har icke funnit lämpligt att
för närvarande föreslå någon ändring i anställnings- eller avlöningsformen
för denna personal.
Avdelningen för vegetabiliska produkter.
Avdelningens arbetsuppgifter uppdelas av utredningen i två huvudgrupper,
nämligen dels ärenden angående kvarnar, brödsäd, sockerbetor, oljeväxter
och spånadsväxter, dels ärenden angående fodermedel och potatis.
Sammanfattningsvis kan utredningens förslag beträffande avdelningen
för vegetabiliska produkter återgivas på följande sätt:
1 avdelningschef
1 byrådirektör .
1 byråsekreterare
2 amanuenser .
1 kontorsskrivare
1 kontrollant ...
1 kontrollant . ..
1 kontorist .....
1 kanslibiträde
1 kanslibiträde
1 kontorsbiträde
2 skrivbiträden .
Kanslibyrån.
Till kanslibyråns arbetsuppgifter hänför utredningen ärenden av juridisk
och kameral natur, allmänna kansliärenden, den tekniska handläggningen
av vissa statliga avgifter och bidrag på jordbruks- och fiskeregleringens
område, det tekniska arbetet med utrikeslicenseringen samt beredskapsärenden.
Organisationskommittén föreslog för dessa uppgifter dels en administrativ
byrå om sammanlagt något över 30 personer och uppdelad på fyra sektioner,
dels en »beredskapsbyrå» om 3 å 4 personer. Sektionerna skulle utgöras
av den juridiska och den kamerala sektionen, sektionen för avgiftsoch
bidragsärenden samt kanslisektionen.
Utredningen framhåller, att även om kanslibyrån icke indelas i sektioner,
uppdela sig dock dess arbetsuppgifter på ett naturligt sätt i de fem huvudgrupper,
som representeras av beredskapsbyrån och av administrativa byråns
fyra sektioner enligt organisationskommitténs förslag.
Fördelningen av byråns tjänster på ordinarie och extra ordinarie framgår
av följande sammanställning:
Cp 12
Ca 31
Ca 24
Cf 17—Ce 24
Ca 19
Ca 19
Ce 19
Ce 13
Ca 11
Ce 11
Ca 8
Cf 4—Ce 8
16
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
1 byråchef ...........
1 byrådirektör.........
1 byrådirektör .......
1 kamrerare.........
1 förste byråsekreterare
1 förste byråsekreterare
2 byråsekreterare .....
1 amanuens .........
1 assistent ...........
1 assistent ...........
1 kontorsskrivare .....
1 kassör .............
1 kansliskrivare .......
2 kansliskrivare .......
2 kanslibiträden .....
2 kanslibiträden .....
1 1 :e expeditionsvakt .
1 expeditionsvakt .....
1 expeditionsvakt .....
3 kontorsbiträden .....
4 skrivbiträden .......
Statistiska byrån.
Ga
33
Ca
31
Ce
31
. Ca
29
Ce
29
Ca
27
Ca
24
Cf
17—Ce 24
Ca
21
Ce
21
Ca
19
Ca
15
Ca
15
Ce
15
Ca
ii
Ce
ii
Ca
ii
Ca
9
Ce
9
Ca
8
Cf
4—Ce 8
Denna byrås uppgifter bli enligt utredningens förslag i princip desamma
som de, vilka nu ankomma på livsmedelskommissionens statistiska byrå.
Utredningen har i rationaliseringssyfte undersökt dels vilka av dessa uppgifter,
som utan olägenhet kunna begränsas eller omläggas, och dels vilka
annorstädes inom livsmedelskommissionen och inom spannmålsbolaget förlagda
statistikarbeten, som lämpligen kunna sammanföras till jordbruksnämndens
statistikbyrå. Enligt denna granskning, vilken ägt rum i kontakt
med 1948 års statistikutredning, skulle viss besparing av arbetskraft kunna
vinnas genom övergång till stickprovsmetod vid arealinventeringar och kreatursräkningar.
Vidare anses den kvantitativa skördeberäkningen per den
31 augusti kunna slopas. Å andra sidan förordar utredningen, att de före
1949 förekommande svin- och hönsräkningarna i april skola återupptagas,
varvid dock svin och höns kunna uteslutas ur kreatursräkningen i juni.
Utredningen förutsätter vidare, att viss statistik, som för närvarande sammanställes
på livsmedelskommissionens avdelningar för animaliska respektive
vegetabiliska produkter samt dess utrikeshandelsbyrå, överföres till statistiska
byrån. Denna föreslås även få övertaga bearbetningen av viss inom
Svenska spannmålsaktiebolaget insamlad statistik. Utredningen påpekar
vidare, att slopandet av krisregleringarna inneburit bortfall av åtskilligt för
jordbruksregleringen värdefullt statistiskt material och att ersättning för
detta nu i viss utsträckning måste framskaffas på andra, mer arbetskrävande
vägar.
Vid sina överväganden rörande statistiska byråns personalbehov har utredningen
tagit hänsyn till statistikutredningens förslag om en sammanslagning
av statistiska centralbyrån och livsmedelskommissionens jord
-
J ordbruksutskottets utlåtande nr 31.
17
bruksstatistik på så sätt, att den personal, som möjligen kan bli överflödig
genom en sådan sammanslagning, upptages såsom extra. Utredningen uppskattar
besparingen till högst 6 årsbiträden. Detta antal har utredningen
hänfört till samma personalkategori som personalen för s. k. kommissionsuppgifter.
Av övrig för statistiska byrån erforderlig personal föreslås en del skola
anställas såsom extra ordinarie. Utredningens förslag angående byråns personal
framgår av följande sammanställning.
1 byråchef............................ Ca 33
1 förste aktuarie........................ Ca 29
1 aktuarie.............................. Ca 24
1 amanuens............................ Cf
1 kontorsskrivare....................... Ce 19
1 kansliskrivare ........................ Ca 15
1 kontorist............................. Ce 13
5 kanslibiträden........................ Ca 11
3 » .......................
6 kontorsbiträden....................... Ca 8
10 skriv- och kontorsbiträden enl. reglerad
befordringsgång .................... Cf 4—Ce 8
Utredningsbyrån.
I direktiven till jordbruksnämndsutredningen framhölls, att utredningen
vid bedömningen av nämndens personalbehov borde utgå ifrån att det med
kalkylerna förenade utredningsarbetet skulle åvila nämnden. Upprättandet
och granskningen av kalkylerna kunde i övrigt bedrivas på samma sätt
som för närvarande. Detta gällde såväl de totalkalkyler, som nu upprättas,
som de planerade typjordbrukskalkylerna.
Utredningen har för sin del utgått från att ansvaret för jordbrukskalkylen
i sista hand odelat skall åvila nämnden utan att fördenskull den del,
som jordbrukarnas centralorgan hittills haft i förarbetet på kalkylen, inskränkes.
Någon strikt fördelning av kalkylarbetet på så sätt, att jordbruksnämnden
svarar för inkomstberäkningarna och lantbruksorganisationernas
utredningsorgan för kostnadsberäkningarna, bör enligt utredningen
icke äga rum. Huvudregeln bör i stället vara, att det vid varje särskilt till
-
Ca
33
Ca
29
Ca
24
Cf
17-
-Ce 24
Ce
19
Ca
15
Ce
13
Ca
11
Ce
11
Ca
8
Cf
4-
•Ce 8
Ils,
att
utredningen
fälle erforderliga kalkylmaterialet hämtas, där det lättast och med erforderlig
snabbhet kan bli tillgängligt, samt att dubbelarbete mellan jordbrukarorganisationernas
utredningsorgan och nämnden i möjligaste män undvikes.
Samtidigt understryker utredningen, att intresserade parter måste
ha full och ömsesidig insyn såväl i primärmaterialet som i de metoder,
efter vilka detta behandlas. Utredningen räknar med att lantbrukarorganisationernas
nyinrättade utredningsinstitut kan komma att utföra åtskilliga
av de mera tidskrävande utredningsuppgifterna i fråga om kalkylarbetet.
Den understryker emellertid samtidigt, att utredningsbyrån kontinuerligt
måste taga del av utredningsinstitutets material och beräkningsmetoder
samt informera institutet i motsvarande avseenden.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 10 samt. Nr 31.
18
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
Som tidigare angivits föreslår utredningen, att jordbruksnämndens ulredningsbyrå
skall redigera Jordbruksekonomiska meddelanden. Byrån
bör vidare enligt utredningen ansvara för utgivandet av Meddelanden rörande
livsmedelsförsörjning och jordbrukspolitik i utlandet, handhava
nämndens bibliotek samt i förekommande fall lämna uppgifter till svenska
och utländska myndigheter och internationella organisationer.
Utredningens förslag till personaluppsättning för utredningsbyrån framgår
av följande sammanställning:
1 byråchef............................. Ca 33
1 förste aktuarie........................ Ca 27
1 » » ........................ Ce 27
2 aktuarier............................ Ca 24
2 amanuenser.......................... Cf 17 —Ce 24
1 kansliskrivare ........................ Ca 15
1 kanslibiträde ........................ Ca 11
1 » ........................ Ce 11
2 kontorsbiträden ...................... Ca 8
2 skriv- och kontorsbiträden ............ Cf 4—Ce 8
Krisorganisationen.
Såsom tidigare framhållits har utredningen, då den utformat sina förslag
rörande jordbruksnämndens organisation och personal, utgått från 1947 års
riksdagsbeslut angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken
med de ändringar och kompletteringar, som senare vidtagits. Behövlig personal
för de arbetsuppgifter på jordbruksregleringens område, som falla
utanfc, den sålunda uppdragna ramen, har utredningen hänfört till en speciell
krisorganisation. Utredningen föreslår, att denna personal skall avlönas
från särskilt anslag. Samtidigt förutsätter emellertid utredningen, att
personalen i fråga skall infogas i jordbruksnämndens olika avdelningar och
byråer. För utrikeshandelsärenden föreslås slutligen en särskild provisorisk
byrå inom krisorganisationen. Det bör anmärkas, att utredningen i sina
förslag icke räknat med någon personal för de direkta konsumtionsregleringar
som eventuellt kunna kvarstå den 1 juli 1950.
Utrikesbyrån.
De arbetsuppgifter, som nu handläggas av livsmedelskommissionens sektion
för utrikes- och licensärenden, kunna i stort sett sammanföras i tre
huvudgrupper, nämligen licensärenden, frågor rörande internationellt samarbete
samt befattning med internationella handelsförhandlingar och handelsavtal.
Dessa uppgifter sysselsätta för närvarande enligt vad utredningen
inhämtat, en personal på omkring 45 personer, som nödgas tillgripa övertidsarbete
i betydande utsträckning. En viss men icke särskilt stor minskning
av arbetsbelastningen kan beräknas inträda på grund av frilistningen.
Utredningen beräknar för denna byrå dels en biträdespersonal av 26 personer,
dels 13 tjänstemän enligt följande specifikation:
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
19
Lönegrad
1 byråchef .......................... Cg 33
1 byrådirektör........................ Cg 31
2 förste byråsekreterare .............. Cg 27
3 byråinspektörer .................... Cg 24
4 amanuenser ....................... Cg 17—24
2 kontor sskri vare .................... Cg 19
Utredningen förutsätter härvid att den licensstatistik, som nu utarbetas
av kommissionens sektion för utrikes- och licensärenden, hos nämnden skall
handhavas av dess statistiska byrå, i den mån detta arbete icke överlämnas
till handels- och industrikommissionen. Ä andra sidan skulle animaliska
och vegetabiliska avdelningarna, så länge utrikesbyrån äger bestånd, befrias
från vissa uppgifter i fråga om export och import. Likaså skulle kanslibyrån
och utredningsbyrån tills vidare befrias från vissa uppgifter på utrikeshandelns
område.
Behov av personal i övrigt för krisuppgifterna.
Ehuru enligt vanliga regler antalet extra befattningshavare i olika lönegrader
icke skall fixeras i en lönestat, anser sig utredningen böra redovisa
det resultat särskilt i fråga om behovet av kvalificerad personal för krisuppgifterna,
vartill den kommit vid sina överväganden. Det sammanlagda
behovet av sådan personal inom krisorganisationen (frånsett utrikesbyrån)
angives till 3 tjänstemän i lönegrad Cg 27, 1 tjänsteman i lönegrad Cg 21,
(5 tjänstemän i lönegrad Cg 19 och 1 amanuens i lönegrad Cg 17-—24. Störst
är personalbehovet inom avdelningen för animaliska produkter. Detta
beror framförallt på de uppgifter i fråga om lagring av animaliska produkter,
som åvila denna avdelning och för vilka utredningen icke beräknat
någon ordinarie eller extra ordinarie personal. Även åtgärderna för ullproduktionens
och smågrisproduktionens stödjande, prisclearingen på ägg och
på importerat kött och fläsk, pristilläggen på fläsk, mjölkstandardiseringen,
administrerandet av de statliga bidragen och avgifterna å mejeriprodukter
samt prisclearingen i fråga om fettråvaror medföra behov av särskild personal
inom krisorganisationen.
Kommissionsuppgifterna kräva även viss biträdespersonal på animalieavdelningen,
kanslibyrån och statistikbyrån. Med hänsyn till svårigheten
att beräkna behovet av biträdespersonal (varmed här avses personal i begynnelselönegrad
15 och lägre) för varje särskild arbetsdetalj och enär överflyttningar
av personal mellan de olika arbetsenheterna måste förutsättas
böra ske allt eftersom uppgifterna växla i omfång, har utredningen endast
gjort en gemensam uppskattning av arbetskraftsbehovet i fråga. Därvid har
detta beräknats till ett tjugutal biträden.
20
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
D. Personalens anställningsförhållanden.
Anställningsformer.
Jordbruksnämndsutredningen uttalar, att det icke kan anses förenligt
med riktiga principer för anställning i statens tjänst att basera ett verk med
fasta uppgifter på personal, som för sin ekonomiska trygghet är beroende
av andra anställningar i statens, organisationers eller enskild tjänst. Utredningen
föreslår i enlighet härmed, att allmänna avlöningsreglementet skall
vara tillämpligt på såväl jordbruksnämndens personal som den med kommissionsanslaget
avlönade personalen. Sistnämnda personal bör enligt utredningen
endast anställas som extra, därvid dock för biträden en successiv
övergång till extra ordinarie bör ske med tillämpning av den reglerade befordringsgången.
I fråga om krisorganisationens amanuenspersonal förutsättes
däremot icke, att den reglerade befordringsgången skall gälla i vad
avser övergång från extra till extra ordinarie tjänst.
Utredningen framhåller emellertid, att anställningstiden såsom extra icke
bör bli av alltför lång varaktighet, detta med hänsyn till bl. a. personalens
berättigade intressen. Utredningen förutsätter att i den mån de uppgifter,
som utredningen hänfört till krisuppgifter, visa sig vara av bestående natur
eller eljest icke möjliga att avveckla inom rimlig tid, böra genom nämndens
och krisorganisationens försorg arbetsuppgifter och personal successivt
överföras till nämndssidan.
Tjänsternas tillsättande.
Utredningen föreslår dels att lägre tjänster än byråchefstjänster skola
ledigförklaras, dels att befattningar i lönegrad Ca 27 och Ce 27 och däröver
skola tillsättas av Kungl. Maj:t, vad beträffar byråchefer och högre chefer
efter anmälan av ordföranden och i övrigt efter förslag av nämnden, dels
att ordinarie och extra ordinarie befattningar i övrigt skola tillsättas av
nämnden. Utredningen föreslår även, att samtliga befattningar vid krisorganisationen
skola tillsättas av denna, därvid dock Kungl. Maj :t bör fastställa
antalet befattningar i 19 och högre lönegrad. I den mån vissa befattningar,
särskilt sådana som skola tillsättas efter ansökningsförfarande, icke
hinna bliva tillsatta till den 1 juli 1950, böra lämpliga personer förordnas
att under vakans uppehålla desamma.
Särskilda anordningar med hänsyn till förefintlig personal.
Utredningen erinrar om att statskommissarien K. A. Lindbergson på vederbörligt
uppdrag översett löneställningen inom statens livsmedelskommission
omkring årsskiftet 1948/49. Denna översyn syftade till att fastställa
den lön, som med hänsyn till utbildning och arbetsuppgifter skäligen
bort utgå, om vederbörande tillhört den reglerade statsförvaltningen. Utredningen
påpekar, att omflyttning av biträdespersonal mellan livsmedels
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
21
kommissionens olika avdelningar endast i ringa omfattning ägt rum i samband
med avvecklingen. I den mån arbetsuppgifterna kvarstå och samma
personal finner anställning vid jordbruksnämnden eller krisorganisationen,
bör därför enligt utredningen Lindbergsons inplacering av livsmedelskommissionens
biträdespersonal i allmänna avlöningsreglementets (Saar:s)
löneklasser kunna äga tillämplighet även för jordbruksnämndens och krisorganisationens
de!.
I fråga om tjänsteårsberäkning för löneklassplacering ansluter sig utredningen
till ett av organisationskommittén gjort uttalande, att vederbörlig
hänsyn bör tagas till den tid, under vilken vederbörande handhaft samma
eller motsvarande arbetsuppgifter hos livsmedelskommissionen och dess olika
föregångare, samt att således jämlikt 24 § allmänna avlöningsregleinentet
placering i högre löneklass än begynnelseklassen bör kunna ske efter prövning
av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall. Utredningen förutsätter, att härvid
i förekommande fall den av Lindbergson företagna inplaceringen av livsmedelskommissionens
personal i lönegrad och löneklass blir vägledande, så
att för den arbetskraft, som övertages från livsmedelskommissionen och som
i den nya organisationen får motsvarande arbetsuppgifter, generellt beslut
kan fattas i enlighet med denna inplacering.
Utredningen räknar emellertid med att det, även om tjänstetid hos kommissionen
eller dess olika föregångare i viss utsträckning får tillgodoräknas,
i vissa fall icke blir möjligt eller lämpligt att bereda personer med långvarig
statstjänst befattning med motsvarande lön hos jordbruksnämnden
eller krisorganisationen. Utredningen erinrar om att Kungl. Maj :t vid omorganiseringen
av arbetsmarknadskommissionen till arbetsmarknadsstyrelsen
begärde och erhöll riksdagens bemyndigande att för tjänsteman med
lång tjänstetid hos kommissionen, som icke kunde beredas ordinarie eller
extra ordinarie befattning med i stort sett oförändrade löneförmåner, fastställa
högre ersättning än som enligt gällande löneplan var förenad med
vederbörandes nya befattning. Utredningen föreslår i anslutning härtill,
att tjänsteman med lång, förslagsvis minst fem års, statlig anställning, som
förordnas att hos jordbruksnämnden uppehålla lägre befattning än den han
senast haft hos kommissionen, efter beslut av Kungl. Maj :t i varje särskilt
fall skall kunna tillerkännas en lön, ungefärligen motsvarande lönen i den
tjänsteställning han tidigare innehaft. Utredningen finner det även önskvärt,
att tjänsteman, vilken tidigare genom vederbörligt beslut erhållit viss
tjänstetitel, som är högre än den han i sin nya befattning blir berättigad
till, tillerkännes rätt att behålla sin gamla titel.
Pensionsfrågor.
För livsmedelskommissionens personal gäller kungörelsen om pensionering
av vissa befattningshavare vid statens krisorgan (SFS nr 537/1948).
Pensionsrätt enligt denna skall efter beslut av överrevisionen kunna tillkomma
i huvudsak den, som kan åberopa minst 36 anställningsmånader i
statens tjänst efter fyllda 18 år, varvid minst 6 månader vid statligt kris
-
22
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
organ (karenstiden) och som vid tidpunkten för karenstidens utgång uppnått
22 men icke 53 års ålder. Huvuddelen av kommissionens personal uppfyller
kraven för pensionsrätt enligt denna kungörelse. Därest personal med
krispensionsrätt anställes vid den nu föreslagna krisorganisationen såsom
extra tjänstemän enligt Saar, skulle enligt nu gällande regler krispensionsrätten
upphöra och icke ersättas av annan pensionsrätt.
Utredningen anser, att särskilda åtgärder böra vidtagas för att bevara
krispensionsrätten åt denna personal.
I fråga om tillgodoräknande av tjänsteår för allmän tjänste- och familjepension
förutsätter utredningen, att tjänsteår får räknas från den tidpunkt,
från vilken tjänstår sberäkning för krispension fått ske. Enligt krispensionsreglementet
får efter överrevisionens beprövande för tjänstårsberäkning
i pensionshänseende tillgodoräknas två tredjedelar av den tid, under
vilken vederbörande tjänsteman före pensionsrättens inträde men efter fyllda
18 år tjänstgjort i krisorgan, som omfattas av pensionsregleringen.
Beträffande personal, som erhåller ordinarie eller extra ordinarie tjänst
direkt efter anställning enligt krisavlöningsreglemcntet men innan krispensionsrätt
inträtt, förutsätter utredningen att två tredjedelar av tidigare statstjänst
få räknas som tjänsteår för allmän tjänste- och familjepension.
Uppsägningstid.
Enligt krisavlöningsreglementet (kung. nr 540/1947) föreligger för befattningshavare
med minst ett och ett halvt års anställningstid en uppsägningstid
av tre månader, för befattningshavare med mellan ett och ett och
ett halvt års anställningstid två månaders uppsägningstid och för befattningshavare
med kortare anställningstid än ett år en månads uppsägningstid.
Detta är förmånligare för befattningshavaren än den uppsägningstid
om högst en månad, som enligt Saar gäller för extra tjänstemän. Från vederbörande
personalorganisationers sida har yrkats, att personal, som vid
inträde i extra anställning i krisorganisationen innehar rätt till krispension,
skall förklaras berättigad till tre månaders uppsägningstid. Då de personer,
som avses med detta yrkande, varit berättigade till den föreslagna uppsägningstiden
under sin anställning hos kommissionen, anser utredningen skäligt,
att de få behållas vid denna rättighet.
Tjänsternas ledigförklarande.
Organisationskommittén, som förutsatte, att lägre tjänster än byråchefstjänster
skulle komma att ledigförklaras, föreslog att Kungl. Maj :t under eu
övergångstid skulle äga avgöra, i vilken utsträckning tjänsterna finge besättas
utan att ledigförklaras. Utredningen ansluter sig till detta förslag.
Emellertid förutsätter utredningen, att under den övergångstid, då möjligen
tjänsterna komma att tillsättas utan ledigförklarande i reguljär ordning,
livsmedelskommissionens personal kommer att på lämpligt sätt göras
underättad om vilka tjänster som äro lediga, och att tjänsterna icke tillsättas
förrän rimlig tid förflutit efter ett sådant bekantgörande.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
E. Tjänsteförteckningar och kostnadsberäkningar.
23
För jordbruksnämnden.
Utredningens förslag till tjänster hos jordbruksnämnden på ordinarie
och extra ordinarie stat samt enligt den reglerade befordringsgången giva
till resultat följande tjänsteförteckning:
Tjänstemän å ordinarie stat.
1 direktör ...................................... Cp 17
2 avdelningschefer .............................. Cp 12
3 byråchefer .................................... Ca 33
4 byrådirektörer .................................. Ca 31
1 förste aktuarie ................................ Ca 29
1 kamrerare .................................... Ca 29
3 förste byråsekreterare eller förste aktuarier........ Ca 27
6 byråsekreterare, aktuarier eller byråassistenter .... Ca 24
1 assistent ...................................... Ca 21
4 kontrollassistenter .............................. Ca 19
2 kontorsskrivare ................................ Ca 19
4 kansliskrivare .................................. Ca 15
11 kanslibiträden .................................. Ca 11
1 förste expeditionsvakt .......................... Ca 11
1 expeditionsvakt ................................ Ca 9
14 kontor sbi träden ................................ Ca 8
59
Tjänstemän å extra ordinarie stat och anställda enligt den
reglerade befordringsgången.
1 byrådirektör .................................. Ce 31
1 förste byråsekreterare .......................... Ce 29
1 förste aktuarie ................................ Ce 27
9 amanuenser ................................ Cf 17—Ce 24
1 assistent ...................................... Ce 21
2 kontrollanter .................................. Ce 19
2 kontorsskrivare ................................ Ce 19
2 kansliskrivare .................................. Ce 15
3 kontorister .................................... Ce 13
7 kanslibiträden .................................. Ce 11
1 expeditionsvakt ..................................Ce 9
22 skriv- och kontorsbiträden enl. reglerad befordrings
gång
........................................ Cf 4—Ce 8
52
Jordbruksnämndens medelsbehov för avlöningar under budgetåret 1950/
51 uppskattas av utredningen till följande belopp:
1) Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .......... 554 000
2) Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t,
förslagsvis ............................................ 28 000
3) Avlöningar till övrig icke ordinarie personal .............. 377 000
4) Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis ...... 28 000
5) Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 106 000
Summa kronor 1 093 000
24
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
I posterna nr 1 och 3 ha inräknats 3 000 respektive 7 000 kronor för eventuella
personliga lönefyllnader i enlighet med utredningens förslag. I posten
nr 3 ingår även ett belopp av 4 200 kronor, vilket sockernämnden under
en följd av år brukat utbetala såsom arvode för viss siffergranskning.
Posten nr 4 har beräknats på följande sätt:
Ersättning till viss expertis, som kommer att anlitas med anledning
av införlivandet av sockernämndens och linnämndens arbets
-
uppgifter ................................................. 12 500
Ersättning till experter och sakkunniga i övrigt.................. 15 500
Summa kronor 28 000
För omkostnader under budgetåret 1950/51, till den del de böra anses belöpa
på jordbruksnämnden, beräknar utredningen följande medelsbehov:
1) Sjukvård m. m., förslagsvis................................ 20 000
2) Reseersättningar, förslagsvis .............................. 110 000
3) Expenser, förslagsvis .................................... 230 000
4) Publikationstryck, förslagsvis.............................. 40 000
Summa kronor 400 000
I posten reseersättningar har inräknats ett belopp av 11 000 kronor för
linnämndens nuvarande arbetsområde och ett lika stort belopp avseende
sockernämnden. I expensposten utgöra motsvarande belopp 19 000 och 1 000
kronor. Expensposten inbegriper vidare ett belopp av 8 000 kronor för
bränsle, lyse och vatten. Posten publikationstryck avser Jordbruksekonomiska
meddelanden (25 000 kronor) och cirkulärtryck (15 000 kronor).
Utredningen förutsätter, att anslagen för jordbruksnämndens avlöningar
och omkostnader upptagas som förslagsanslag.
För krisorganisationen.
Utredningen beräknar för krisorganisationen följande personal i begyn
-
nelselönegrad 17 och högre.
1 tjänsteman i lönegrad ................ Cg 33
1 » » » ................ »31
5 » » » ................ » 27
3 » » » ................ » 24
5 » » » ................ » 17—24
1 » » » ................ » 21
8 » » » ................ » 19
24
Av personal i begynnelselönegrad 15 och lägre hos krisorganisationen beräknar
utredningen att omkring 46 tjänstemän erfordras.
Lönekostnaderna under budgetåret 1950/51 för denna personal beräknas
till cirka 509 000 kronor, jämte rörligt tillägg å nära 61 000 kronor, eller
tillhopa omkring 570 000 kronor. Härtill komma eventuella kostnader för
personliga lönefyllnader med omkring 5 000 kronor. Enär särskilda sakkunniga
torde behöva anlitas exempelvis på utrikeshandelsområdet, före
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
25
slår utredningen att ytterligare ett belopp av 10 000 kronor skall läggas till
avlöningskostnaden. Denna skulle därefter uppgå till omkring 585 000 kronor.
Den del av omkostnaderna under budgetåret 1950/51, som kan anses belöpa
på krisorganisationen, uppskattar utredningen till omkring 225 000
kronor.
Även avlönings- och omkostnadsanslaget för krisorganisationen bör upptagas
som förslagsanslag.
Utredningens förslag till anslag för krisorganisationen för budgetåret
1950/51 bli sålunda:
Kommission för krisuppgifter på livsmedelsområdet:
Avlöningar, förslagsvis ................................ 585 000 kronor
Omkostnader, förslagsvis .............................. 225 000 kronor
IV. Yttrandena.
I fråga om remissutlåtandena över jordbruksnämndsutredningens förslag
får utskottet hänvisa till framställningen å s. 38—55 i propositionen. Beträffande
gränsdragningen mellan jordbruksnämnden, å ena, samt fiskeristyrelsen
och statistiska centralbyrån, å andra sidan, må dock här återgivas
följande.
Jordbruksnämnden och fiskeristyrelsen.
Fiskeristyrelsen anser det angeläget, att riksdagen beredes tillfälle
att taga ställning till det nya läge, som uppkommit i frågan om gränsdragningen
mellan styrelsen och jordbruksnämnden därigenom att riksdagen
beslutat att fiskeristyrelsen skall vara förlagd till Göteborg. Enligt
styrelsens mening ha genom detta beslut förutsättningarna för att förlägga
fiskets prisregleringsfrågor och därmed sammanhängande ärenden till jordbruksnämnden
till väsentlig del undanryckts. Styrelsen yrkar att riksdagen
må få taga ställning till frågan, huruvida icke ärenden rörande fiskets prisregleringar,
avsättning och ekonomiska frågor i allmänhet böra omhänderhavas
av fiskeristyrelsen i stället för av jordbruksnämnden.
Därest statsmakterna likväl skulle besluta, att fiskets ekonomiska angelägenheter
skola omhänderhavas av jordbruksnämnden, förordar fiskeristyrelsen
vissa jämkningar av den av utredningen föreslagna organisationen.
Fiskerinäringen bär sålunda enligt styrelsen beredas representation i
nämndens råd i behörig omfattning och fiskeristyrelsens chef eller representant
för honom bör beredas icke blott yttranderätt i nämnden utan även
beslutanderätt såsom ledamot av nämnden. Vidare är det enligt styrelsen
olämpligt att inordna fiskets prisregleringsfrågor under nämndens animalieavdelning,
vars övriga uppgifter ligga inom helt andra och väsensskilda
områden. I vart fall bör chefen för den föreslagna fisksektionen bli direkt
föredragande inför nämndens beslutandeorgan.
26
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
Även Sveriges fiskares riksförbund hävdar, att samtliga
frågor rörande fiskerinäringen på grund av sitt intima samband med varandra
böra sammanföras inom ett enda organ, nämligen fiskeristyrelsen.
Skulle förslaget att överflytta fiskets prisregleringsfrågor till fiskeristyrelsen
icke vinna beaktande, bör enligt förbundets mening jordbruksnämnden utrustas
med en särskild byrå för handläggning av hithörande ärenden. Vidare
bör i sådant fall en av fiskeristyrelsen utsedd representant beredas säte och
stämma i nämnden vid behandling av ärenden angående fisket, varjämte
minst tre representanter för fiskerinäringen böra ingå i jordbruksnämndens
råd.
Jordbruksnämnden och statistiska centralbyrån.
Frågan om gränsdragningen mellan jordbruksnämnden och statistiska
centralbyrån har behandlats i ett stort antal yttranden. Utredningens förslag
att en särskild statistisk byrå skall ingå i statens jordbruksnämnd
tillstyrkes av livsmedelskommission en, lantbruksstyrels
e n (dock närmast som en provisorisk anordning), Kooperativa förbundet
och Sveriges köpmannaförbund men avstyrkes av
statskontoret, kommerskollegium, statistiska centralbyrån,
1948 års statistikutredning, lantbruksförbundet,
Riksförbundet landsbygdens folk och Sveriges
akademikers centralorganisation. Riksrälienskapsverket,
som ej gör invändning mot förslaget att förlägga viss del
av jordbruksstatistiken till jordbruksnämnden, anser, att hithörande arbetsuppgifter
inom nämnden böra handläggas av en kombinerad statistisk
byrå och utredningsbyrå.
Statskontoret anför beträffande denna gränsdragningsfråga, att
utredningens uttalande, att statistiska centralbyrån med sina omfattande
ordinarie uppgifter sannolikt icke har möjlighet att i erforderlig utsträckning
och med tillräcklig snabbhet effektuera jordbruksnämndens beställningar
av statistiska utredningar, icke är ett tillräckligt skäl för att icke förlägga
de statistiska undersökningarna rörande jordbruket i sin helhet till
statistiska centralbyrån, vilken instruktionsmässigt har att ombesörja den
ordinarie jordbruksstatistiken. För att tillgodose jordbruksnämndens önskemål
i fråga om snabbhet och differentiering av ifrågavarande utredningar
bör centralbyrån utrustas med erforderliga personella och maskinella resurser.
Kommerskollegium finner alla skäl tala för att den reguljära
jordbruksstatistikens olika grenar, vilka intimt sammanhänga med
varandra, icke uppdelas på två myndigheter utan i sin helhet förläggas till
statistiska centralbyrån. Denna bör efter nödig förstärkning av personaloch
maskinutrustning kunna utföra även tillfälliga jordbruksstatistiska
specialundersökningar.
Statistiska centralbyrån framhåller i sitt yttrande bland annat
sambandet mellan olika grenar av jordbruksstatistiken. Centralbyrån
anför härom.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
27
Vid såväl fullständiga arealinventeringar som representativa jordbruksräkningar
utgöra de allmänna jordbruksräkningarna den fasta grunden.
Endast vid de sistnämnda erhållas fullt tillförlitliga uppgifter om arealen
av olika ägoslag, och alla beräkningar beträffande fördelning av åkerjorden
efter användningssätt måste bygga på jordbruksräkningarnas uppgifter
om den totala åkerarealen inom riket och de olika områdena. Vidare
är att märka, att redan under den tid en jordbruksräkning pågår — på
grund av dess stora omfattning måste den taga en relativt lång tid i anspråk
— komma resultaten till användning inom centralbyrån för den årliga
jordbruksstatistiken allt eftersom de framkomma och långt innan redogörelsen
utkommit av trycket. Dessutom är det givetvis så att icke alla
resultat kunna tryckas, utan en betydande del ligger i manuskript i centralbyråns
arkiv. Av båda dessa skäl måste det medföra stora svårigheter för
en annan myndighet alt fullt utnyttja resultaten.
Det intima sambandet mellan jordbruksstatistikens olika grenar gäller
vidare alldeles särskilt i fråga om de båda grenar, som äro nödvändiga för
skördeberäkningarna. Enligt den i Sverige använda metoden härför erfordras
uppgifter dels om arealen, dels om skördeutfall. Enligt jordbruksnämndsutredningens
förslag skulle de förra uppgifterna anskaffas genom
jordbruksnämndens, de senare genom centralbyråns försorg. Några sakliga
skäl för en dylik anordning ha icke framlagts.
Beträffande svin- och hönsräkningarna samt inventeringarna av de höstsådda
arealerna framhåller centralbyrån, under erinran att dylika räkningar
och inventeringar tidigare handhafts av centralbyrån, att deras samband
med såväl de allmänna jordbruksräkningarna som de årliga representativa
räkningarna är så starkt, att ett förläggande av desamma till annan
myndighet än övriga grenar av jordbruksstatistiken måste avstyrkas. Centralbyrån
uttalar vidare, att densamma torde ha större förutsättningar än
jordbruksnämnden jämväl när det gäller att utföra utredningar av tillfällig
art. Den framhåller även, att dess möjligheter att för jordbruksnämndens
räkning utföra sådana undersökningar ytterligare komma att förbättras,
därest ämbetsverket utrustas med resurser som ett mera allmänt
serviceorgan på statistikens område.
Beträffande den mera principiella frågan om en centralisering eller decentralisering
av statistiken på detta område anför centralbyrån.
Erfarenheten bar visat, att upprättande av fristående, mindre statistiska
avdelningar som regel icke är till fördel för statistikens kvalitet. Det måste i
detta sammanhang påpekas, att ett centralt statistiskt organ har större möjligheter
att överblicka olika intressenters behov av statistiska uppgifter än
fallet är med myndigheter, som ha sina egna speciella behov av uppgifter och
sakna både anledning och förutsättning att taga hänsyn till mera allmänna önskemål.
Detta gäller icke minst i fråga om jordbruksstatistiken, där en mängd
både myndigheter och enskilda äro avnämare. Bland myndigheterna torde
man främst böra nämna lantbruksstyrelsen, som behöver jordbruksstatistiska
uppgifter såväl för sina gamla uppgifter som och framför allt för den nyligen
begynta jordbruksplancringen. Vidare bör hänsyn tagas till forskningen,
bedriven dels vid universitet och högskolor, dels av jordbrukets egna utredningsorgan,
dels ock av enskilda forskare.
Sammanfattningsvis föreslår centralbyrån, att de årliga representativa
jordbruksräkningarna eller däremot svarande arealinventeringar och krea
-
28
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
tursräkningar förläggas till centralbyrån, liksom även svin- och hönsräkningar
samt inventeringar av den höstsådda arealen. I anslutning härtill
framställer centralbyrån vissa förslag rörande förstärkning av dess avdelning
för jordbruksstatistik. Den kvalificerade personalen på denna avdelning,
som utom jordbruksstatistiken bearbetar mejeri-, fiskeri- och sparbanksstatistik,
utgöres för närvarande av en byråchef i lönegrad Ca 33 och
en aktuarie i lönegrad Ca 24. Som ledare för arealinventeringar och kreatursräkningar
brukar härjämte förordnas en tjänsteman i aktuariegrad. Enligt
centralbyråns förslag skulle aktuarietjänsten utbytas mot en förste aktuarietjänst
i lönegrad Ca 29. Vidare skulle tillkomma en amanuensbefattning,
varjämte en kontoristtjänst i lönegrad Ca 13 skulle höjas till kansliskrivaregraden
(Ca 15). Ifråga om specialutredningar förutsätter centralbyrån, att
särskilda anslag ställas till förfogande i samband med uppdragen. För anlitande
av experter i samband med utarbetande av nya metoder för skördeberäkningarna
beräknas ett reservationsanslag av 5 000 kronor.
Även professor S. G. W. Wahlund (1 94 8 års statistikutredning)
anför liknande synpunkter och uttalar.
De intermittenta allmänna jordbruksräkningarna, som utredningen — med
rätta — förutsätter skola ligga kvar hos centralbyrån, äro grundläggande
för all annan jordbruksstatistik, således för både de årliga inventeringarna
och specialutredningar av skilda slag. För att centralbyrån skall på ett tillfredsställande
sätt kunna utföra de s. k. femårsräkningarna fordras att ledaren,
som hittills haft och även i fortsättningen måste ha byråchefs tjänsteställning,
fortlöpande följer jordbruksstatistikens utveckling i Sverige och
i utlandet och registrerar de utredningsbehov, som böra tillgodoses genom
de allmänna räkningarna. De behov, som anmäla sig, härröra ej enbart från
livsmedelskommissionen (jordbruksnämnden). Många krav resas från lantbruksstyrelsen,
konjunkturinstitutet, universitet och högskolor, enskilda
forskare och andra intressenter. Jordbruksnämndsutredningens föreliggande
förslag medför ingen möjlighet till större reducering av den fasta personalen
hos statistiska centralbyråns avdelning för jordbruksstatistik. Om man
däremot, som jag föreslår, koncentrerar arbetsuppgifterna till ett och samma
ställe, inbesparas minst en byråchef och en amanuens. Därjämte kan rutinpersonalen
— som jag tidigare nämnt — bättre utnyttjas, vilket också betyder
en ej oväsentlig besparing.
För mig synes det principiellt oriktigt att jordbruksnämnden, hos vilken
tyngdpunkten i arbetet är av icke statistisk art, betungas med arbetsuppgifter,
vilka lika väl kunna utföras av ett statistiskt ämbetsverk. Därest nämnden
skulle utarbeta jordbruksstatistiken, måste den ha att taga hänsyn till
önskemål, framställda av lantbruksstyrelsen, konjunkturinstitutet, universitet
och högskolor, enskilda forskare och andra intressenter. Nämnden skulle
med andra ord tvingas taga ställning till en mängd statistiska frågor, vilka
ligga utanför dess egentliga uppgift och för vilkas lösande den saknar egentlig
kompetens.
Dock bör jordbruksnämnden enligt Wahlund ha tillgång till viss statistisk
personal, lämpligen organiserad som en statistisk sektion inom nämndens
utredningsbyrå. Denna bör i huvudsak handlägga sådana statistiska arbctsuPPo*fter,
som för närvarande ombesörjes på livsmedelskommissionens
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
29
animalie- och vegetabilieavdelningar samt dess sektion för utrikes- och
licensärenden. All egentlig jordbruksstatistik, inklusive deklarationsundersökningarna
rörande jordbrukets och fiskets ekonomiska förhållanden samt
specialundersökningar av större omfattning, skulle däremot överföras till
statistiska centralbyrån. Den personalbesparing, som genom denna centralisering
skulle bli möjlig i jämförelse med jordbruksnämndsutredningens förslag,
beräknar Wahlund till 9 befattningshavare, däribland en byråchef och
en amanuens. Kostnadsminskningen per år anges till omkring 70 000 kronor.
Lantbruksförbundet uttalar i denna fråga, att den upprustning
av vårt centrala statistiska verk, som, enligt vad förbundet erfarit, statistikutredningens
förslag torde komma att leda till, bör ge statistiska centralbyrån
tillräcklig möjlighet att tjäna som ett snabbt serviceorgan åt olika myndigheter
och enskilda. Med hänsyn härtill finner förbundet att jordbruksstatistiken
principiellt bör hänföras till statistiska centralbyrån. Förbundet
anför vidare.
Försåvitt en sådan uppläggning av organisationen icke omedelbart skulle
kunna genomföras på grund av att de förändringar, som böra ske beträffande
statistiska centralbyråns organisation, icke komma till stånd förrän statistikutredningen
framlagt slutliga förslag rörande centralbyråns organisation,
finner förbundet i vart fall, på sätt även direktiven för utredningen angiva,
att det slutliga ställningstagandet beträffande jordbruksstatistikens förläggning
bör anstå till dess resultatet av 1948 års statistikutrednings arbete
föreligger. I så fall bör en inom jordbruksnämnden eventuellt inrättad statistikbyrå
i avvaktan på slutligt ställningstagande till frågan om organisationen
av det centrala statistiska verket hänföras till nämndens krisorganisation.
Även Riksförbundet Landsbygdens folk har framhållit, att
en förutsättning för att centralbyrån skall kunna handhava denna arbetsuppgift
är att arbetet där så anordnas, att erforderligt material kan tillhandahålles
med tillräcklig snabbhet. Lamtbruksstyrelsen, som framhåller
att all jordbruksstatistik principiellt bör föras på ett ställe, finner
icke anledning till erinran mot att en statistisk byrå tills vidare inrättas
inom jordbruksnämnden i avvaktan på resultatet av statistikutredningen.
Livsmedelskommissionen har, med överlämnande av ett av den
s. k. LK-delegationen avgivet yttrande, i en särskild skrift behandlat frågan
om förläggningen av jordbruksstatistiken.
LK-delegationen erinrar om att delegationen under det senast förflutna
årtiondet varit den måhända flitigaste uppdragsgivaren åt livsmedelskommissionens
statistiska byrå. Det samarbete, som förekommit mellan
LK-delegationen samt kommissionens utrednings- och statistiska byråer,
har bland annat lett fram till en sammankoppling av jordbruksstatistiken
i tidigare gängse mening (skördestatistik, husdjursräkningar) med förefintlig
löpande produktionsstatistik (kvarn-, mejeri- och slakteristatistik
etc.). Härigenom har man för första gången med tillfredsställande säkerhet
kunnat beräkna produktion och konsumtion av livsmedel i Sverige. Delegationen
understryker att det samarbete, som under de gångna åren före
-
30
J ordbruksutskottets utlåtande nr 31.
kommit mellan LK-delegationen och kommissionens statistiska byrå, hav
försiggått under fria former utan byråkratisk omgång. Delegationen förklarar
sig anse det uteslutet, att ett lika smidigt arbetssätt blir möjligt, om ett
utomstående verk skall tjänstgöra som serviceorgan åt delegationen. Delegationen
anför i anslutning härtill vidare.
Det må framhållas, att arbetet med jordbrukskalkylen måste ske under
sådan forcering, att övertidsarbete i betydande omfattning regelmässigt
måste tillgripas för att tidschemat skall kunna hållas. (Det ligger i sakens
natur att kalkylarbetet icke gärna kan utsträckas över längre tidsperioder
än som för närvarande är fallet — kalkylen skall ju utgöra underlag för
prissättningen nnder det kommande året och måste följaktligen, när delegationen
avlämnar densamma, i möjligaste mån uppfylla alla krav på aktualitet,
icke minst sådana som anknyta till produktionsutvecklingen.) En dylik
forcering kan knappast ske utan friktioner, om arbetet till en del skulle utföras
inom ett i övrigt från kalkyl- och regleringsverksamheten fristående
verk. Delegationen är vidare ofta beroende av att under kalkylarbetets gång
för bedömning av olika frågor ta del av undersökningsresultat på ett tidigt
stadium och få vissa avsnitt av undersökningarna förhandsbelysta. Delegationen
har svårt att tänka sig, att dylika krav kunna i nämnvärd utsträckning
bli tillgodosedda av ett utomstående verk. I detta sammanhang må
även framhållas de möjligheter den statistiska byrån inom det jordbruksreglerande
organet har att mer eller mindre informellt få förstärkning med
personal från utredningsbyrån eller från fackavdelningar. Det ligger i sakens
natur, att det samarbete mellan statistiker, ekonomer och tjänstemän
med agronomutbildning, vilket kan försiggå inom ett och sannna verk,
måste verka befrämjande på statistikarbetets utförande på ett helt annat
sätt än de kontakter — även om viljan till samarbete från båda hållen förefinnes
— som kunna upprätthållas mellan tjänstemän från olika verk. Delegationen
vill understryka vikten av att möjligheter även för framtiden
skapas för det intima samarbete mellan statistiker, jordbruksekonomer och
agronomer som förekommit under de gångna åren, delvis i form av att tjänstemän
cirkulerat mellan olika avdelningar inom kommissionen.
Livsmedelskommissionen har instämt i LK-delegationens synpunkter
och har härjämte understrukit de förskjutningar, som under senare
tid ägt rum i fråga om syftet med och användningen av den officiella statistiken.
Från att endast utgöra en registrering i efterhand av utvecklingen
på olika områden har statistiken kommit att i allt högre grad utgöra en
integrerande del av förvaltningsverksamheten. Denna utveckling har medfört
ökade krav på snabbhet och smidighet vid den statistiska bearbetningen
av insamlat primärmaterial liksom på statistikens anpassning till de frågeställningar
den har att belysa. Denna utveckling har lett fram till den starka
decentralisering, som för närvarande kännetecknar den officiella statistiken
i Sverige. Kommissionen erinrar i detta sammanhang om att besparingsberedningens
statistikkommitté under ordförandeskap av professor
Wahlund år 1943 föreslog att det statistiska arbetet i regel skulle förläggas
till de enskilda ämbetsverken enligt hittillsvarande principer.
Kommissionen framhåller vidare, att den uppdelning av statistiken, som
tillämpats under de senaste omkring 10 åren, ej föranlett några olägenheter.
I fråga om de av statistika centralbyrån angivna svårigheterna för
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
31
andra myndigheter att nyttja resultaten av de allmänna jordbruksräkningarna
erinrar kommissionen att den, utan att några svårigheter förmärktes,
fick taga del av framkomna resultat av 1944 års jordbruksräkning medan bearbetningen
av densamma ännu pågick.
Beträffande kostnaderna för det statistiska arbetet hävdar kommissionen,
att de besparingsmöjligheter, som angivits av Wahlund, endast är o
imaginära och att i stället en ökning av kostnaderna kan förväntas. Kommissionen
framhåller att jordbruksnämndsutredningens och Wahlunds förslag
icke kunna jämföras, så länge den ifrågasatta utbyggnaden av statistiska
centralbyrån icke närmare preciserats. Sammanfattningsvis uttalar
kommissionen, att det blir svårt för jordbruksnämnden att taga ansvaret för
det viktiga kalkylarbetet, därest nämnden icke utrustas med en statistisk
byrå för de arbetsuppgifter och av den omfattning, som jordbruksnämndsutredningen
föreslagit.
I sitt remissutlåtande har livsmedelskommissionen även berört
frågan om ungdomsberedskapen. Kommissionen, som förklarar sig gärna se
att ungdomsberedskapen får tillfälle att i någon form fortsätta sin verksamhet,
anser att denna i så fall icke böra lyda under jordbruksnämnden.
Departementschefen.
Departementschefen har anfört följande.
»I samband med behandlingen av riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken
tog riksdagen år 1947 i princip ställning även till frågan om den
blivande organisationen av den prisreglerande verksamheten på jordbrukets
område. Riksdagen uttalade därvid, att det för en prisstödspolitik av den
beskaffenhet, som riksdagens beslut innebar, behövdes ett särskilt centralorgan,
vilket under Kungi. Maj :t skulle handhava ledningen av den prisreglerande
verksamheten. De uttalanden rörande arbetsuppgifterna för detta
organ samt huvudgrunderna för dess organisation, som gjorts i Kungl.
Maj :ts proposition nr 75 till nämnda riksdag, lämnades av riksdagen utan
erinran. Riksdagen framhöll härvid angelägenheten av att det prisreglerande
organet ej finge större omfattning än som erfordrades för att trygga
full funktionsduglighet hos detsamma.
I nyssnämnda proposition uttalades vidare, att statens jordbruksnämnd
borde bildas genom en omorganisation av statens livsmedelskommission,
då sistnämnda organ helt eller åtminstone i huvudsak avvecklat sin av
krisförhållandena föranledda regleringsverksamhet i fråga om livsmedelsförsörjningen.
Detta läge föreligger nu. Av ransoneringarna på konsumtionsvaruområdet
kvarstår endast kafferansoneringen. Även flertalet av
de krisregleringar i övrigt, som omhänderhafts av kommissionen, ha kunnat
avvecklas. Samtidigt bar administrationen på detta område kunnat
reduceras i betydande grad. Kommissionens personal har sålunda under
32
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
år 1949 minskats avsevärt, kristidsstyrelserna ha slopats från årsskiftet
1949/50 och kommunernas skyldighet att inrätta särskilda kristidsnämnder
har upphävts från samma tidpunkt. Jag torde i detta sammanhang få
erinra om att även folkhushållningsdepartementet kommer att avvecklas
med utgången av innevarande budgetår.
Med hänsyn till vad jag anfört torde det av 1947 års riksdag i princip
beslutade centralorganet för den prisreglerande verksamheten på jordbrukets
område nu böra inrättas för att träda i funktion vid ingången av budgetåret
1950/51. Såsom förutsattes i sagda riksdagsbeslut, bör detta organ
benämnas statens jordbruksnämnd.
Vid det nya organets uppbyggnad bör så långt möjligt eftersträvas anslutning
till de av 1947 års riksdag godkända riktlinjerna för den fortsatta
prisregleringsverksamheten på jordbrukets område. Hänsyn bör sålunda
tagas till att vissa av livsmedelskommissionens nuvarande arbetsuppgifter
på jordbrukets område äro av kriskaraktär och falla utanför de av
riksdagen år 1947 godkända riktlinjerna. Även om det är svårt att nu
bedöma, när dessa uppgifter kunna slopas, böra de enligt min mening
icke medräknas vid fastställandet av den stadigvarande organisationsramen
för jordbruksnämnden.
Utredningen bär för sin del sökt uppdraga en gräns mellan sådana åtgärder,
som böra anses ligga inom ramen för 1947 års riksdagsbeslut, och sådana
som äro av mera krisbetonad karaktär. Även om en dylik gränsdragning,
på sätt jämväl utredningen framhållit, icke kan göras fullt klar, finner
jag mig kunna godtaga vad utredningen i detta sammanhang anfört.
Jag utgår sålunda från att jordbruksnämndens fasta organisation icke bör
göras större än som motsvarar de arbetsuppgifter, vilka i betänkandet sammanfattats
under beteckningen 1949 års program. Övriga livsmedelskommissionen
nu åvilande uppgifter på jordbruksregleringens område böra, såsom
utredningen föreslagit, hänvisas till en särskild kommission för krisuppgifter
på livsmedelsområdet. Sistnämnda organ bör emellertid organiseras
i direkt anslutning till jordbruksnämnden och ha en med denna gemensam
ledning.
Denna kommission bör enligt min mening i vart fall tills vidare handlägga
även frågor rörande ransonering och subventionering av kaffe samt
vissa med jordbruksregleringen icke sammanhängande utrikeshandelsfrågor,
som nu ankomma på livsmedelskommissionen. Huruvida ändring härutinnan
framdeles bör ske är ett rent praktiskt spörsmål, som torde få avgöras
av Kungl. Maj :t.
Vad utredningen anfört rörande gränsdragningen mellan jordbruksnämnden
och andra myndigheter kan jag i huvudsak godtaga. I vissa hänseenden
synas dock modifikationer i utredningens förslag böra göras.
Beträffande förhållandet mellan jordbruksnämnden och lantbruksstyrelsen
synas tillräckliga skäl saknas för att till lantbruksstyrelsen nu återföra
det centrala ansvaret för köttklassificeringen. Jag vill erinra om att detta
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
33
så sent som den 1 juli 1948 överfördes från lantbruksstyrelsen till livsmedelskommissionen.
Huruvida någon ändring härutinnan senare skall äga
rum torde få bero på fortsatta överväganden. Dessa böra enligt min mening
även avse frågan, huruvida klassificeringen bör bibehållas i sin nuvarande
utformning eller om densamma kan förenklas. Beträffande kvalitetskontrollen
på jordbruksprodukter i övrigt torde det få ankomma på Kungl. Maj :t
att utfärda de föreskrifter, som kunna erfordras för en gränsdragning mellan
de båda myndigheternas arbetsuppgifter. Jag delar utredningens uppfattning,
att ärenden rörande lån och bidrag ur fonder för förbättring av jordbrukets
avsättningsförhållanden även i fortsättningen böra handläggas av
lantbruksstyrelsen. Likaså kan jag biträda förslaget, att lantbruksstyrelsens
chef skall äga rätt att personligen eller genom ombud närvara vid jordbruksnämndens
plenarsammanträden vid behandlingen av ärenden, som
röra lantbruksstyrelsens verksamhetsområde, att yttra sig där och att få
sin mening antecknad till protokollet samt att jordbruksnämndens chef skall
äga samma rätt gentemot lantbruksstyrelsen.
Vad angår gränsdragningen mellan jordbruksnämnden och fiskeristyrelsen
torde jag få erinra om att riksdagen år 1948 beslöt att den prisreglerande
verksamheten på fiskets område och därmed sammanhängande frågor
skulle handläggas av det organ, som handhade motsvarande ärenden på
jordbrukets område. Någon anledning synes icke föreligga att ändra detta
beslut. Särskilt önskvärdheten att samordna behandlingen av utrikeshandelsärenden
beträffande jordbruk och fiske utgör enligt min mening ett
starkt skäl för att hålla dessa regleringsuppgifter samlade hos ett organ. Det
torde också kunna befaras, att eu uppdelning av uppgifterna på två organ
skulle öka administrationskostnaderna ej oväsentligt. Samarbetet mellan
jordbruksnämnden och fiskeristyrelsen bör ordnas efter de grunder, som jag
föreslagit beträffande nämnden och lantbruksstyrelsen. Jag förutsätter givetvis,
att fiskerinäringen får en skälig representation i jordbruksnämndens
råd.
Vad angår gränsdragningen mellan jordbruksnämnden och statistiska
centralbyrån angav jag i utredningsdirektiven, att slutlig ställning ej borde
tagas till denna fråga, förrän resultatet av 1948 års statistikutrednings arbete
förelåge. Detta är ännu icke fallet. Visserligen bar statistikutredningen
framlagt vissa förslag rörande jordbruksstatistiken. Däremot har sagda utredningsarbete
ännu icke fortskridit så långt, att förslag föreligger rörande
statistiska centralbyråns framtida organisation. Dylikt förslag torde böra
avvaktas, innan slutlig ställning tages till frågan om förläggningen av olika
grenar av jordbruksstatistiken.
Jag är sålunda icke beredd att, på sätt utredningen förordat, framlägga
förslag om inrättandet av en statistisk byrå inom den egentliga jordbruksnämndsorganisationen.
Å andra sidan finner jag mig icke heller kunna föreslå,
att vissa delar av den jordbruksstatistik, som livsmedelskommissionen
under en följd av år omhänderhaft, skola överföras till statistiska central.
*{ llihanq till riksdagens protokoll 1950. 10 samt. Nr 31.
34
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
byrån. Mot en dylik överföring just nu talar, utom de olösta organisationsfrågor
som jag förut berört, i viss mån även den omständigheten, att denna
statistik med nuvarande system för jordbruksprissättningen har ett nära
samband med den föreslagna jordbruksnämndens centrala arbetsuppgifter.
Utifrån dessa överväganden har jag kommit till den slutsatsen, att någon
ändring i den nu rådande arbetsfördelningen mellan livsmedelskommissionen
och statistiska centralbyrån för närvarande icke bör göras. Den jordbruksstatistik
som kommissionen nu omhänderhar bör sålunda tills vidare
ombesörjas av statens jordbruksnämnd. Detta innebär bland annat, att
innevarande års arealinventering och kreatursräkning böra verkställas genom
nämndens försorg, oaktat övergång till den representativa metoden
avses skola ske beträffande dessa undersökningar.
Den härför erforderliga statistiska organisationen bör emellertid i huvudsak
förläggas till den till nämnden anslutna kommissionen för krisuppgifter
på livsmedelsområdet. Endast ett begränsat antal statistiska tjänster
bör inrättas inom själva jordbruksnämnden. Jag återkommer till detta
spörsmål i samband med behandlingen av jordbruksnämndens organisation.
Publikationen Jordbruksekonomiska uppgifter, vilken för närvarande utgives
av Kommerskollegium såsom en bilaga till Kommersiella meddelanden,
torde i fortsättningen böra utgivas av jordbruksnämnden såsom en fristående
tidskrift under namnet Jordbruksekonomiska meddelanden. Denna
fråga synes mig alltså böra lösas nu, utan att eventuellt beslut om utgivning
av en särskild statistisk tidskrift avvaktas. Berörda publikation har nämligen
icke varit och bör i fortsättningen icke heller bli en rent statistisk tidskrift.
Erforderliga föreskrifter rörande den närmare gränsdragningen mellan
jordbruksnämnden och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap torde
få utfärdas av Kungl. Maj :t. Utgångspunkten för denna gränsdragning
bör vara, att den statliga inköps- och försäljningsverksamhet, som kan bli
förbunden med jordbruksnämndens beredskapsuppgifter, skall handhavas
av riksnämndens affärsavdelning, i den mån icke Svenska spannmålsaktiebolaget
eller annan merkantil specialorganisation står till buds.
I enlighet med denna min uppfattning rörande jordbruksnämndens karaktär
och arbetsuppgifter vill jag också ansluta mig till utredningens förslag
att Svenska spannmålsaktiebolaget skall bibehållas, så länge behov föreligger
av sådan affärsmässig verksamhet, som bolaget nu bedriver. Förvaltningen
av lagerhusen bör likaledes kvarbliva hos bolaget. Däremot bör möjlig begränsning
av bolagets verksamhet genomföras, exempelvis genom överförande
av hos bolaget förd statistik till jordbruksnämnden.
På sätt utredningen föreslagit torde de uppgifter, som nu åvila statens
sockernämnd och statens linnämnd, från och med den 1 juli 1950 böra överföras
till jordbruksnämnden. De olägenheter, som vissa remissorgan ansett
vara förenade med ett slopande av linnämnden som fristående organ, synas
mer än uppvägas av den bättre överblick och den möjlighet till bättre sam
-
J ordbruksutskottets utlåtande nr 31.
35
ordning mellan olika grenar av prisregleringen på jordbrukets område, som
följa med koncentrationen till ett organ.
Jag har i och för sig intet att erinra mot vad utredningen anfört om den
närmare gränsdragningen mellan jordbruksnämnden och statens institut
för folkhälsan. Slutlig ställning till dessa spörsmål torde emellertid böra
tagas först i samband med behandlingen av förslaget till ny livsmedelsstadga.
I samband med de frågor rörande gränsdragningen mellan jordbruksnämnden
och andra myndigheter, som jag nu berört, torde jag också få något
dröja vid spörsmålet om jordbruksnämndens befogenheter i förhållande
till jordbrukarnas organisationer. Utredningen har uttalat, att en statlig
kontroll över dessa organisationer kan komma i fråga endast i den mån
organisationerna komma att fylla offentligrättsliga funktioner, till exempel
förmedling av statsunderstöd eller utövande av monopolställning i fråga om
import och export. Till detta uttalande kan jag helt ansluta mig. En annan
sak är att, i den mån särskilda villkor äro uppställda för åtnjutande av
lån eller bidrag av statsmedel, tillsyn givetvis bör ske över att villkoren
uppfyllas, även om lånet eller bidraget ej står i samband med någon av
mottagaren utövad offentligrättslig funktion.
Beträffande grunderna för jordbruksnämndens organisation får jag anföra
följande.
Nämnden torde, såsom utredningen föreslagit, böra bestå av en ordförande
och chef jämte vissa av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter. De sistnämndas
antal bör vara högst fem. Till nämnden bör knytas ett råd, vilket bör representera
olika av nämndens verksamhet berörda intressen. Vidare bör en särskild
expertdelegation finnas för att handhava de kalkyler över jordbrukets
inkomster och kostnader, som ligga till grund för prissättningen på jordbrukets
produkter och förnödenheter. Ledamöterna av detta expertorgan
böra liksom ledamöterna av jordbruksnämndens råd utses av Kungl. Maj :t.
Likaså bör det ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma antalet ledamöter i
expertorganet och rådet.
Övriga till livsmedelskommissionen anknutna rådgivande organ, nämligen
näringssakkunniga, allmänna handelsrådet och rådet för partihandelsfrågor,
torde kunna upplösas i samband med kommissionens ombildning.
Mot utredningens ståndpunkt att nämnden skall ledas av en deltidsanställd
ordförande och att denne skall biträdas av en souschef, som icke är
ledamot, ha vissa remissinstanser gjort invändningar. Det har sålunda förordats
dels att ordföranden skall bli heltidsanställd, dels att det verkliga
chefskapet för nämnden skall överflyttas på den av utredningen föreslagne
souschefen. Även jag anser att vägande invändningar kunna göras mot den
av utredningen föreslagna organisationsformen. Det torde sålunda bli svårt
att till ordförande i jordbruksnämnden förvärva en kvalificerad kraft, som
har möjlighet att vid sidan av sina ordinarie arbetsuppgifter ägna så mycket
arbete åt nämnden, som utredningen förutsätter och som med hänsyn
36
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
till nämndens uppgifter också erfordras. Vidare synes souschefens ställning
i den av utredningen förordade organisationen icke bliva fullt klar. Å ena
sidan måste nämligen souschefen enligt förslaget komma att leda det löpande
arbetet inom nämnden och i åtskilliga fall föra förhandlingar för
nämndens räkning, å andra sidan kommer han att sakna den auktoritet,
som följer med ledamotskapet och chefskapet i nämnden. Med hänsyn härtill
förordar jag, att nämndens arbete skall ledas av en heltidsanställd ordförande
och chef i generaldirektörs tjänsteställning. Någon fristående befattning
som souschef torde i så fall icke behöva inrättas utan det bör uppdragas
åt en av chefstjänstemännen i nämnden att vara generaldirektörens
ställföreträdare. Generaldirektören bör placeras i den för dylika tjänster
vanliga lönegraden Cp 19, och hans ställföreträdare bör i denna egenskap
åtnjuta särskilt arvode med 1 200 kronor om året.
Till nämndens ledamöter torde böra utgå arvode med 150 kronor för månad
samt därjämte 30 kronor för sammanträdesdag. Ledamöterna i jordbruksnämndens
råd torde, liksom för närvarande är fallet med ledamöterna
av livsmedelskommissionens råd, böra erhålla dagarvode enligt kommittékungörelsen.
Arvode till de kalkylsakkunniga torde böra fastställas av
Kungl. Maj :t.
Jordbruksnämndens indelning på arbetsenheter synes kunna förenklas
något i jämförelse med utredningens förslag. En uppdelning på avdelningar,
av vilka en — allmänna avdelningen — i sin tur uppdelas på byråer, innebär
enligt min uppfattning i viss mån en onödig koinplicering av organisationsformen.
De av utredningen föreslagna avdelningarna för animaliska
resp. vegetabiliska produkter torde böra benämnas byråer. Någon allmän avdelning,
inom vilken den återstående delen av jordbruksnämnden sammanföres,
torde icke erfordras. Nämnden bör sålunda enligt min mening organiseras
på fyra byråer, nämligen byrån för animaliska produkter, byrån för
vegetabiliska produkter, administrativa byrån (motsvarande den av utredningen
föreslagna kanslibyrån) och utredningsbyrån. Inom byrån för animaliska
produkter bör en särskild sektion inrättas för ärenden angående
fiskregleringen. Vidare bör inom utredningsbyrån inrättas en statistisk sektion.
Dennas personal förutsättes emellertid tills vidare bliva inordnad i en
statistisk byrå inom den till nämnden anslutna krisorganisationen. Någon
ytterligare indelning av de olika byråerna på sektioner torde icke erfordras.
Beträffande ärendenas fördelning mellan byråerna vill jag i detta sammanhang
endast framhålla, att beredskapsärendena böra handläggas inom
administrativa byrån. Denna torde under normala förhållanden även böra
omhänderhava ärenden angående utrikeshandeln. I nuvarande läge, då dessa
ärenden kräva en stor arbetsinsats, torde emellertid en särskild byrå erfordras
för handläggning av desamma. Denna bör emellertid icke införlivas
med den egentliga nämndorganisationen utan ingå i det därtill anslutna
krisorganet. Jag återkommer senare till hithörande spörsmål.
Enligt utredningens förslag skulle cheferna för byråerna (avdelningarna)
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
37
för animaliska resp. vegetabiliska produkter placeras i lönegrad Cp 12.
Då det är angeläget att till dessa befattningar förvärva personer med merkantil
erfarenhet, biträder jag förslaget såtillvida, att jag förordar att dessa
befattningar skola få karaktären av förordnandetjänster, tillsatta på viss
tid (Cp-tjänster). Med hänsyn till den förestående regleringen av de statliga
chefstjänstemännens löner torde det emellertid för närvarande icke vara
lämpligt att fastställa en högre lönegrad än Cp 10. Cheferna för administrativa
byrån och utredningsbyrån torde böra placeras i lönegrad Ce 33.
Innan jag övergår till frågan om personalbehovet på de olika byråerna
och löneställningen för personalen torde jag få anföra vissa allmänna synpunkter
på hithörande spörsmål.
Såsom 1947 års riksdag underströk i samband med behandlingen av riktlinjerna
för den framtida jordbrukspolitiken är det angeläget att jordbruksnämnden
ej erhåller större omfattning än som erfordras för att trygga
dess funktionsduglighet. Vid utformningen av sina förslag rörande
nämndens personaluppsättning har utredningen kunnat utgå från den nuvarande
personalstyrkan å de avdelningar inom livsmedelskommissionen,
som nu handlägga motsvarande ärenden. Utredningens förslag äro sålunda
baserade på föreliggande erfarenheter i fråga om personalbehovet. Vid den
gränsdragning, som utredningen gjort mellan 1949 års program å ena,
samt kommissionsuppgifter, å andra sidan, ha till den sistnämnda gruppen
hänförts bland annat sådana med jordbruksregleringen sammanhängande
ärenden, som icke äga direkt samband med 1947 års riksdagsbeslut
med däri senare gjorda ändringar eller modifikationer. Därigenom har
den för jordbruksnämnden föreslagna personalstyrkan kunnat begränsas
i förhållande till livsmedelskommissionens personal. Vid min granskning
av utredningens förslag har jag kommit till den uppfattningen, att utredningen
tillvaratagit de möjligheter till personalinskränkningar som förelegat.
Jag kan därför i stort sett ansluta mig till vad utredningen här har
föreslagit.
I fråga om lönegradsplaceringen ha, såsom framgår av det föregående,
särskilt statskontoret och lönenämnden gjort vissa erinringar mot utredningens
förslag. Lönenämnden har sålunda, med hänvisning till 1949 års
tjänsteförteckningssakkunnigas arbete, ansett alt, i avvaktan på erfarenheter
rörande den föreslagna personalorganisationens lämplighet, några
andra ordinarie tjänster än Cp-tjänster tills vidare icke böra inrättas inom
jordbruksnämnden. Statskontoret har uttalat, bland annat, att den av utredningen
föreslagna lönegradsplaceringen för sektionschefer och motsvarande
befattningshavare genomgående synes vara två lönegrader för hög. Även
lönenämnden har funnit vissa av de föreslagna lönegradsplaceringarna vara
för höga.
Jag delar uppfattningen, att stor försiktighet bör iakttagas vid lönegradsplaceringen
av tjänsterna inom jordbruksnämnden. I vissa fall finner jag
mig också kunna biträda de förslag om eu nedjustering av de av utredning
-
38
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
en föreslagna lönegradsplaceringarna, som framställts i de nämnda yttrandena.
Jag kan även biträda lönenämndens förslag att inom jordbruksnämnden
tills vidare icke skola inrättas några andra ordinarie tjänster än de
förut nämnda Cp-tjänsterna.
Å andra sidan vill jag framhålla, att de regleringsuppgifter, som komma
att åvila jordbruksnämnden, till stor del äro av ganska komplicerad natur
och att stora krav måste ställas på den personal, som skall handhava desamma.
En alltför låg lönesättning kan befaras minska möjligheterna att
till dessa arbetsuppgifter erhålla personal med erforderliga kvalifikationer.
På grund av dessa överväganden har jag kommit till följande resultat
beträffande den erforderliga personalstyrkan och personalens lönegradsplacering.
Inom bi]rån för animaliska produkter bör, som jag tidigare nämnt, en särskild
sektion för fiskregleringsärenden upprättas. Hithörande ärenden äro
till sin karaktär skilda från övriga på byrån ankommande ärenden. Det torde
därför få förutsättas att sektionen erhåller en tämligen fristående ställning
och att sektionschefen kommer att i huvudsak självständigt bereda och
direkt inför nämnden föredraga hithörande ärenden. Med hänsyn härtill
samt till arbetsuppgifternas vikt och omfattning synes sektionschefen böra
erhålla ställning som byrådirektör i 31 lönegraden. På sektionen torde vidare
i enlighet med utredningens förslag böra placeras en amanuens, en resande
kontrollant i lönegrad Ce 19 samt en kontorist i lönegrad Ce 13.
Beträffande personaluppsättningen på byrån i övrigt finner jag mig kunna
biträda utredningens förslag, dock med undantag av att byrådirektörstjänsten
bör utbytas mot en förste byråsekreterartjänst i 29 lönegraden och
kontorsskrivartjänsten ersättas med en kansliskrivartjänst.
För köttklassificeringen, vilken enligt vad jag förut anfört bör kvarligga
hos jordbruksnämnden, erfordras vidare en befattningshavare. Med hänsyn
till ovissheten om den blivande utformningen av denna verksamhet, torde
för denne befattningshavare allenast böra beräknas ett årligt arvode.
Detta torde kunna bestämmas till samma belopp som det nu utgående arvodet,
eller 11 820 kronor.
I fråga om anställnings- och avlöningsformerna för de lokalombud,
som finnas för prisregleringen å fisk, ävensom för den personal, som erfordras
för kvalitetskontroll över fisk och fiskkonserver avsedda för export,
torde för närvarande ingen ändring böra göras. Ifrågavarande personal
bör alltså även i fortsättningen vara arvodesanställd och avlönas med
anlitande av clearingmedel och kontrollavgifter.
På byrån för vegetabiliska produkter bör den av utredningen föreslagna
byrådirektör stjänsten utbytas mot en förste byråsekreterartjänst i 29 lönegraden.
Vidare bör kontorsskrivartjänsten utbytas mot en kansliskrivartjänst
och kontoristtjänsten ersättas med ett biträde i reglerad befordringsgång.
I anledning av den reglerade befordringsgången för amanuenspersonal
bruka som regel icke inrättas extra ordinarie tjänster i 24 lönegraden. Detta
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
3
bör dock ej hindra att dylika tjänster inrättas för göromål, för vilka utredningen
avsett ordinarie tjänster i berörda lönegrad. Byrån bör sålunda omfatta
följande befattningshavare utöver byråchefen, nämligen en förste byråsekreterare
i 29 lönegraden, en byråsekreterare, två amanuenser i reglerad
befordringsgång, två kontrollanter i 19 lönegraden, en kansliskrivare,
två kanslibiträden samt fyra biträden i reglerad befordringsgång.
Den av utredningen föreslagna kanslibyrån torde lämpligen böra benämnas
administrativa byrån. Vid min granskning av utredningens förslag till
personaluppsättning på denna byrå jämte de uttalanden, som gjorts i yttrandena
på denna punkt, har jag haft att beakta det förhållandet, att jag
icke ansett mig kunna förorda inrättandet av en särskild befattning såsom
souschef inom nämnden. Härav följer nämligen, såsom redan antytts, att
byråchefen på den administrativa byrån kommer att direkt under ordföranden
och i samråd med de olika fackbyråernas chefer få handhava åtskilliga
ärenden, vilka i annat fall skolat handhavas av souschefen. Detta gäller speciellt
sådana ärenden, som angå flera byråer inom nämnden eller äro av
större principiell vikt. Han bör därför icke vara alltför starkt bunden av de
olika detaljerna inom byråns arbetsområde. Utredningen har föreslagit, att
byråchefen skulle själv ansvara för på byrån ankommande juridiska ärenden
med biträde av en tjänsteman i lönegrad 27. Med hänsyn till vad jag
nyss anfört torde för handläggning av dessa ärenden böra under byråchefen
finnas en väl kvalificerad jurist. Jag föreslår därför, att nämnda befattning
utbytes mot en tjänst i lönegrad 29.
De kamerala ärendena torde i enlighet med utredningens förslag böra
handhavas av en kamrerare i 29 lönegraden med biträde av två assistenter
i 21 lönegraden och en kassör i 15 lönegraden.
För ärenden angående avgifter, bidrag och restriktioner, som sammanhänga
med jordbruksregleringen, föreslår utredningen en chefstjänst i lönegrad
31. Enligt min uppfattning torde för dessa ärenden en tjänst i lönegrad
29 vara tillfyllest. Såsom angivits i betänkandet torde härjämte för
dessa ärenden böra beräknas en tjänst i lönegrad 24.
För de allmänna kansliärendena föreslår utredningen en tjänst i lönegrad
29. För dessa uppgifter torde en tjänst i 27 lönegraden vara till fyllest.
För handhavandc av beredskapsärenden har utredningen föreslagit en
tjänsteman i lönegrad 31 med biträde av en tjänsteman i lönegrad 24. Livsmedelskommissionen
har föreslagit, att en särskild beredskapsbyrå skulle
inrättas under ledning av en byråchef med biträde av en tjänsteman i lönegrad
29. Såsom framgått av det föregående kan jag icke biträda förslaget
om en särskild beredskapsbyrå. I enlighet med utredningens förslag torde
ifrågavarande ärenden böra handläggas av en tjänsteman i lönegrad 31.
Däremot torde med hänsyn till dessa ärendens vikt en personalförstärkning
böra ske på så sätt, att den av utredningen föreslagna tjänsten i lönegrad 24
utbytes mot eu tjänst i lönegrad 27.
Härutöver torde byrån höra disponera över två amanuenser.
40
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
I fråga om biträdes- och vaktpersonal torde erfordras två kansliskrivare,
tre kanslibiträden och åtta biträden i reglerad befordringsgång ävensom en
förste expeditionsvakt och två expeditionsvakter.
För utredningsbyrån torde i enlighet med utredningens förslag böra beräknas
två förste aktuarier i 27 lönegraden, två aktuarier i 24 lönegraden
samt två amanuenser i reglerad befordringsgång. Däremot synes viss förstärkning
av biträdespersonalen i jämförelse med utredningens förslag erfordras.
Denna personal torde böra omfatta en kansliskrivare, två kanslibiträden
samt fem biträden i reglerad befordringsgång.
Vid denna bedömning av byråns personalbehov har jag utgått ifrån att
jordbruksnämnden bör taga ansvaret för jordbrukskalkylen i dess helhet.
Till de synpunkter, som utredningen anfört beträffande det sätt, på vilket
arbetet med denna kalkyl bör bedrivas, kan jag helt ansluta mig. Bland
annat vill jag understryka att nämnden och dess kalkylsakkunniga vid arbetet
med jordbrukskalkylen böra så långt möjligt använda sig av sådant
material, som kan finnas tillgängligt hos myndigheter och olika organisationer.
Inom utredningsbyrån bör vidare, som jag tidigare framhållit, en statistisk
sektion inrättas. I avvaktan på ett slutligt ställningstagande till frågan
om gränsdragningen mellan jordbruksnämndens och statistiska centralbyråns
arbetsuppgifter torde den för denna sektion avsedda personalen
böra tills vidare placeras i den till nämnden anslutna krisorganisationen.
Denna anordning bör dock icke utgöra hinder för att ett begränsat antal
tjänster inom sektionen redan nu tillsättas. Som chef för sektionen torde
böra beräknas en förste aktuarie i lönegrad Ce 29. Vidare erfordras en amanuens
i reglerad befordringsgång. För biträdespersonal i olika grader har
utredningen för en statistisk byrå med i huvudsak de uppgifter, som nu
åvila livsmedelskommissionens statistiska byrå, beräknat sammanlagt 33
tjänster (därav 27 i den egentliga nämndorganisationen och 6 inom krisorganisationen).
De arbetsuppgifter, som enligt vad jag förut anfört kunna
komma i fråga för överförande till statistiska centralbyrån, beräknas enligt
vad jag inhämtat kräva omkring 40 procent av det sammanlagda antalet biträdestimmar
på livsmedelskommissionens statistiska byrå. Tages hänsyn
härtill och göres därefter någon ytterligare reduktion med hänsyn till att
viss osäkerhet får anses råda i fråga om arbetsuppgifternas omfattning på
längre sikt, synes behovet av biträdespersonal kunna uppskattas på följande
sätt: en kansliskrivare, fyra kanslibiträden och nio biträden i reglerad befordringsgång.
Skulle en minskning av personalstyrkan på denna sektion framdeles befinnas
lämplig i samband med ett eventuellt överförande av vissa arbetsuppgifter
till statistiska centralbyrån torde en del av denna personal få överföras
till sistnämnda verk.
I enlighet med vad nu anförts skulle hos jordbruksnämnden finnas följande
lönegradsplacerade befattningshavare:
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
41
Ordinarie tjänstemän.
1 generaldirektör ............. Cp 19
2 byråchefer ........................ Cp 10
Extra ordinarie tjänstemän och tjänstemän i reglerad
befordringsgång.
2 byråchefer ........................ Ce 33
2 byrådirektörer ..................... Ce 31
1 förste aktuarie..................... Ce 29
4 förste byråsekreterare .............. Ce 29
1 kamrer are......................... Ce 29
2 förste aktuarier.................... Ce 27
3 förste byråsekreterare .............. Ce 27
2 aktuarier................ Ce 24
2 byråsekreterare .................... Ce 24
10 amanuenser ..................Cf 17—Ce 24
2 assistenter......................... Ce 21
6 kontrollanter ...................... Ce 19
6 kansliskrivare ..................... Ce 15
1 kassör ............................ Ce 15
1 kontorist ............ Ce 13
1 förste expeditionsvakt .............. Ce 11
13 kanslibiträden ..................... Ce 11
2 expeditionsvakter .................. Ce 9
32 skriv- eller kontorsbiträden i reglerad
befordringsgång ............... Cf 4—Ce 8
Beträffande den till jordbruksnämnden anslutna krisorganisationen får
jag anföra följande.
Med hänsyn till nu rådande förhållanden på utrikeshandelns område finner
jag det befogat att tills vidare såsom en rent provisorisk anordning inom
krisorganisationen bibehålla en särskild byrå för utrilceshandelsärenden.
Vad utredningen anfört rörande lämpligheten av att överflytta vissa ur
jordbruksregleringens synpunkt mera perifera importfrågor, exempelvis angående
kryddor, kolonialvaror, frukt och blomsterlökar, till handelskommissionen,
kan jag i princip biträda. En dylik överflyttning bör emellelrtid
framför allt bedömas som en rent praktisk angelägenhet. Det synes mig
lämpligt att denna fråga omprövas, så snart man får möjlighet att säkrare
bedöma den arbetsminskning, som följer med de nuvarande liberaliseringssträvandena.
Då, såsom jag längre fram återkommer till, kafferansoneringen
i fortsättningen bör handläggas av jordbruksnämnden, synes det vara lämpligt
att tills vidare låta nämnden handhava även frågor rörande importen
av kaffe.
Beträffande personalbehovet på utrikeshandelsbyrån finner jag mig kunna
godtaga utredningens beräkningar. Chefen och biträdande chefen på byrån
42
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
torde emellertid böra erhålla arvodestjänster. Jag förutsätter, att alla möjligheter
till reducering av personalen i samband med en begränsning av
arbetsuppgifterna skola tillvaratagas.
Som jag tidigare anfört torde tills vidare även en statistisk byrå böra
inrättas inom krisorganisationen i avvaktan på en definitiv gränsdragning
mellan jordbruksnämnden och statistiska centralbyrån. Personaluppsättningen
på denna byrå bör tillsammans med den för statistiska sektionen
inom utredningsbyrån upptagna personalen motsvara vad utredningen föreslagit
i fråga om jordbruksnämndens utrustning med statistisk personal,
dock med det undantaget att kontorsskrivartjänsten utbytes mot en kansliskrivartjänst.
Som utredningen framhållit skall enligt vanliga regler antalet extra befattningshavare
icke fixeras i en lönestat. Utredningen har emellertid gjort
vissa beräkningar av personalbehovet för krisuppgifter inom de olika byråerna.
Enligt denna skulle erfordras på animalieavdelningen två tjänstemän i
lönegrad Cg 27 och fem tjänstemän i lönegrad Cg 19 samt på kanslibyrån
en tjänsteman i lönegrad Cg 27, en tjänsteman i lönegrad Cg 21 och en tjänsteman
i lönegrad Cg 19. Behovet av biträdespersonal för dessa uppgifter uppskattas
av utredningen till ett tjugutal biträden.
Härtill kommer emellertid personalbehovet för sådana krisuppgifter, som
utredningen icke medräknat bland jordbruksnämndens arbetsuppgifter. Såsom
jag redan förut nämnt bör nämligen enligt min mening jordbruksnämndens
krisorganisation fortsättningsvis handhava kafferansonering, prissubventionering
och andra krisuppgifter, som nu åvila livsmedelskommissionen
och icke äga något direkt samband med jordbruksregleringen. Att på detta
stadium överflytta dessa ärenden till annan myndighet torde medföra organisatoriska
svårigheter och en ökning av kostnaderna. Livsmedelskommissionen
har, som förut nämnts, beräknat personalbehovet för dessa ändamål
till omkring 45 personer. Någon mera specificerad uppställning beträffande
denna personal torde icke erfordras, då det här är fråga om arbetsuppgifter
som samma personal för närvarande handlägger inom livsmedelskommissionen.
I samband med avvecklingen av arbetsuppgifterna kommer
givetvis den för desamma avsedda personalen att reduceras i motsvarande
mån.
Beträffande personalens anställningsförhållanden ansluter jag mig till utredningens
förslag att personalen såväl inom jordbruksnämnden som inom
krisorganisationen i regel skall vara anställd och avlönad enligt allmänna
avlöningsreglementet. Personalen inom krisorganisationen bör erhålla anställning
såsom extra. Såsom utredningen föreslagit torde dock den reglerade
befordringsgången böra tillämpas beträffande biträdespersonalen. Detsamma
torde böra gälla även krisorganisationens amanuenspersonal.
I fråga om tillsättandet av tjänsterna inom jordbruksnämnden bör gälla,
att lägre tjänster än byråchefstjänster skola i vanlig ordning ledigförklaras
samt att befattningar i lönegrad 27 och däröver skola tillsättas av Kungl.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
43
Maj :t. Extra ordinarie befattningar i övrigt böra tillsättas av jordbruksnämnden.
Samtliga befattningar inom krisorganisationen böra tillsättas av
denna. Antalet befattningar i 19 och högre lönegrad inom krisorganisationen
bör fastställas av Kungl. Maj :t.
I fråga om tjänstårsberäkning för löneklassplacering bör skälig hänsyn
tagas till anställning, under vilken vederbörande handhaft samma eller motsvarande
arbetsuppgifter inom livsmedelskommissionen eller dess föregångare,
liksom till annan statstjänst. Inplacering i högre löneklass än begynnelseklassen
bör sålunda ske efter prövning av Kungl. Maj :t i varje
särskilt fall jämlikt 24 § allmänna avlöningsreglementet. Däremot kan jag
icke biträda utredningens förslag att tjänsteman, som förordnas att i jordbruksnämnden
uppehålla lägre befattning än den han senast haft i livsmedelskommissionen,
skall kunna erhålla lönefyllnad för att kunna bibehålla
oförändrad lön. Icke heller kan jag godtaga förslaget att tjänsteman,
som erhållit viss tjänstetitel i livsmedelskommissionen, skall tillerkännas
särskild rätt att bibehålla denna.
Det synes skäligt, att den personal, som på grund av sin tjänstgöring inom
livsmedelskommissionen fått rätt till krispension, får behålla denna rätt
vid övergång till den nya krisorganisationen. För att undvika icke önskvärda
olikheter i detta hänseende mellan befattningshavarna synes även
personal, som anställts hos livsmedelskommissionen före den 1 januari 1950
och som vid övergång till anställning som extra hos krisorganisationen ännu
icke uppfyllt kravet på karenstid för krispension, efter prövning av överrevisionen
för krisförvaltningen kunna få rätt till krispension. Jag förordar
sålunda, att krispensioneringskungörelsen övergångsvis skall vara tillämplig
på sådan personal med extra anställning i kriskommissionen, som tidigare
genom vederbörligt beslut tillerkänts rätt till krispension eller som anställts
hos livsmedelskommissionen före den 1 januari 1950 men vid övergång
till extra anställning hos kriskommissionen ännu icke uppfyllt kravet
på karenstid.
Frågan om tjänsteårsberäkning för tjänste- och familjepension synes vid
bifall till vad jag nyss förordat bliva löst på ett tillfredsställande sätt genom
att föreskrifterna i krispensioneringskungörelsen komma att gälla för den
personal, på vilken denna kungörelse blir tillämplig. Härvid böra den nya
krisorganisationen och livsmedelskommissionen anses som ett krisorgan.
För personal, som erhåller extra ordinarie anställning efter att ha erhållit
pensionsrätt enligt krispensioneringskungörelsen, torde ej heller behöva
meddelas några särskilda bestämmelser i fråga om tjänsteårsberäkning i
pensionshänseende. Beträffande åter den personal, som erhåller extra ordinarie
anställning hos jordbruksnämnden efter att omedelbart dessförinnan ha
innehaft anställning inom den nya krisorganisationen eller dess tidigare motsvarighet
men utan att ha erhållit pensionsrätt enligt krispensioneringskungörelsen,
torde Kungl. Maj:t med tillämpning av 15 § 3 mom. allmänna
tjänstepensionsreglementet böra bestämma lämplig ordning för prövande av
frågor om tillgodoräkning av tid för anställning av sistberört slag. I övrigt
44
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31
kan jag — vad angår frågan om tillgodoräknande såsom tjänsteår av tid,
då icke pensionsberättigande statsanställning innehafts annorstädes än vid
här avsedda krisorgan, m. m. — inskränka mig till att härutinnan hänvisa
till nyssberörda bestämmelse i 15 § 3 inom. allmänna tjänstepensionsreglementet,
vilken jämväl är tillämplig enligt krispensioneringskungörelsen.
Beträffande uppsägningstid för extra tjänstemän torde böra gälla vad
därom stadgas i allmänna avlöningsreglementet. Utredningens förslag om
gynnsammare bestämmelser för jordbruksnämndens personal i detta hänseende
kan jag sålunda icke biträda.
Någon särskild ersättning bör i regel icke utgå till jordbruksnämndens
befattningshavare för handläggning av ärenden av krisnatur. Därest dylika
ärenden medföra en mera väsentlig ökning av vederbörandes arbetsbörda,
bör emellertid Kungl. Maj :t i undantagsfall efter särskild prövning kunna
medgiva, att till vederbörande skall utgå särskilt lönetillägg ur anslaget till
krisorganisationen.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de författningsbestämmelser,
som kunna erfordras för genomförande av den här förordade omorganisationen.
4
Kostnaderna för avlöningar åt lönegradsplacerade tjänstemän vid jordbruksnämnden
synas kunna beräknas efter de grunder, som utredningen
tillämpat. En beräkning efter dessa grunder av medelsbehovet för avlönande
av den personal, som jag i det föregående förordat för nämndens del, har till
resultat givit följande belopp.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän........................ 58 500
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t. . 31 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ................ 745 500
4. Ersättningar till experter och sakkunniga.................... 28 000
5. Rörligt tillägg ............................................ 92 000
Summa kronor 955 000
Omkostnadsstaten för jordbruksnämnden torde böra grundas på de av utredningen
i detta hänseende gjorda uppskattningarna. Då statistiska byråns
omkostnader torde böra bestridas från kriskommissionens anslag synes emellertid
medelsbehovet kunna beräknas till 365 000 kronor eller 35 000 kronor
mindre än vad utredningen föreslagit. Sålunda torde för de olika utgiftsposterna
böra upptagas följande belopp, nämligen för sjukvård m. m. 15 000
kronor, för reseersättningar 110 000 kronor, för expenser 200 000 kronor och
för publikationstryck 40 000 kronor. Samtliga poster synas böra upptagas förslagsvis.
Mina förslag om inrättande av en statistisk byrå och om beräknande av
personal för vissa ytterligare krisuppgifter föranleda, att det anslag, som utredningen
upptagit för kriskommissionen, måste höjas. Utredningen har upp
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
45
skattat kommissionens medelsbehov för avlöningar till 585 000 kronor. Till
detta belopp torde böra läggas dels 155 000 kronor för avlönande av statistisk
personal dels 210 000 kronor för avlönande av personal för berörda krisuppgifter.
Till avlöningar skulle sålunda erfordras sammanlagt 950 000 kronor.
Det belopp å 225 000 kronor, som utredningen beräknat för kommissionens
omkostnader, torde för motsvarande ändamål böra uppräknas med 35 000
respektive 240 000 kronor till 500 000 kronor. Anslaget till kriskommissionen
torde sålunda böra uppföras med 1 450 000 kronor.»
Utskottet.
1947 års riksdag uttalade vid behandlingen av riktlinjerna för den framtida
jordbrukspolitiken, bland annat, att det för en prisstödspolitik av den
beskaffenhet, som riksdagens beslut innebar, behövdes ett särskilt centralorgan
för att under Kungl. Maj :t ha band om ledningen av den prisreglerande
verksamheten. Därjämte lämnade riksdagen utan erinran vissa av
Kungl. Maj:t gjorda uttalanden rörande arbetsuppgifterna för detta organ
och huvudgrunderna för dess organisation. Riksdagen framhöll blott i detta
sammanhang angelägenheten av att organet ej skulle få större omfattning
än som erfordrades för att trygga full funktionsduglighet hos detsamma.
I riksdagsbeslutet förutsattes vidare, att organet skulle benämnas statens
jordbruksnämnd.
Det förslag till inrättande av denna nämnd, vilket genom nu ifrågavarande
proposition förelagts riksdagen, synes så långt möjligt väl motsvara de
sålunda godkända riktlinjerna. Till den del förslaget avser förhållanden,
som falla utanför dessa riktlinjer, är det likaledes enligt utskottets mening
i huvudsak väl avvägt. På vissa punkter ha emellertid de ovan angivna
motionärerna framfört erinringar.
I fråga om den föreslagna särskilda kommissionen för krisuppgifter på
livsmedelsområdet har sålunda i motionerna 1:464 och 11:540 anmärkts,
att denna fått en anmärkningsvärt stor omfattning, särskilt såvitt angår
utrikesbyrån. Av de uppgifter, som enligt förslaget skola handläggas inom
denna byrå, böra enligt motionärerna endast bedömningen av jordbrukets
export och import ur pris- och försäljningspolitiska synpunkter ankomma
på nämnden. Dessa ärenden torde böra handhavas av nämndens byråer
för animaliska och vegetabiliska produkter.
Med anledning härav vill utskottet framhålla, att man enligt dess mening
knappast kan vinna några fördelar genom att överföra utrikeshandelsärcndena
till annan myndighet eller till byråer inom nämnden, framför
allt emedan de ifrågakomna arbetsuppgifterna såvitt utredningen giver
vid handen äro av sådan omfattning, att dylikt överförande måste medföra
en motsvarande personalförstärkning. Med hänsyn även till att utrikesbyrån,
som ju skall ingå i krisorganisationen, är att betrakta såsom en rent
provisorisk anordning finner sig utskottet därför böra biträda Kungl.
Maj:ts förslag i denna del.
46
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
Vad angår jordbruksstatistiken har i samma motioner yrkats, att den
ordinarie jordbruksstatistiken från och med den 1 juli 1950 skall helt förläggas
till statistiska centralbyrån samt att personalstyrkan å utredningsbyråns
statistiska sektion och å krisorganisationens statistiska byrå skall
nedskäras.
De skäl, departementschefen anfört till stöd för Kungl. Maj :ts förslag
på denna punkt, äro emellertid enligt utskottets mening bärande. Utskottet
vill därjämte framhålla, att enligt dess mening det statistiska materialet
kan väntas bliva tillgängligt snabbare genom den i propositionen föreslagna
anordningen. Med hänsyn till vad sålunda anförts förordar utskottet,
att Kungl. Maj :ts hemställan härvidlag bifalles.
Slutligen har i nämnda motioner anmärkts, att det icke synes motiverat
att giva nämndens utredningsbyrå i övrigt den föreslagna omfattningen,
eftersom jordbrukets organisationer redan inrättat ett jordbrukets utredningsinstitut.
En icke obetydlig minskning av den föreslagna personalstyrkan
anses därför möjlig att genomföra.
Vid bedömningen av denna byrås personalbehov har i propositionen tagits
till utgångspunkt, att nämnden bör taga ansvaret för jordbrukskalkylen
i dess helhet. Fördenskull avses dock icke att någon inskränkning
skall göras i den del, som jordbrukarnas centralorgan hittills haft i förarbetet
på kalkylen. Någon strikt fördelning av kalkylarbetet mellan nämnden
och lantbruksorganisationernas utredningsorgan, anses dock icke böra
äga rum. Huvudregeln föreslås i stället skola vara, att det vid varje särskilt
tillfälle erforderliga kalkylmaterialet hämtas, där det lättast och med
erforderlig snabbhet kan bliva tillgängligt, samt att dubbelarbete i möjligaste
mån undvikes.
Denna Kungl. Maj :ts uppfattning delas av utskottet. För att fylla de
krav, som sålunda avses skola ställas på i första hand utredningsbyrån,
torde den föreslagna personalen icke vara för rikligt tilltagen. Utskottet
biträder därför Kungl. Maj :ts förslag även i denna del.
Beträffande gränsdragningen mellan nämnden och fiskeristyrelsen med
statens fiskeriförsök innebär Kungl. Maj :ts förslag bland annat, att den
prisreglerande verksamheten på fiskets område och därmed sammanhängande
frågor skola handläggas av nämnden. I motionerna I: 466 och II: 541
har emellertid hemställts, att dessa ärenden skola överflyttas till fiskeristyrelsen.
Skäl kunna onekligen anföras för att nämnda verksamhet och därmed
sammanhängande frågor böra handläggas av det organ, som har hand om
övriga fiskefrågor, d. v. s. av fiskeristyrelsen. Efter överväganden har utskottet
emellertid stannat för att förorda den av Kungl. Maj :t föreslagna
anordningen. Avgörande för utskottets ståndpunktstagande har därvid i
första hand varit den enligt utskottets mening stora betydelsen av ett effektivt
samordnande utav behandlingen av utrikeshandelsärenden beträffande
jordbruk och fiske.
Vad slutligen angår motionerna I: 465 och II: 542 finner utskottet sig i så
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
47
måtto kunna biträda dessas syfte, att utskottet föreslår riksdagen att uttala,
att riksdagen förutsätter att Kungl. Maj :t kommer att ägna uppmärksamhet
åt möjligheterna att fortsätta det arbete, som för närvarande bedrives av
Sveriges ungdomsberedskap.
De delar av Kungl. Maj :ts förevarande förslag, som icke berörts i det
föregående, föranleder icke någon erinran från utskottets sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
A. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med
avslag å motionerna 1:464 och 11:540 samt 1:466 och
II: 541,
1) besluta att, i överensstämmelse med vad i propositionen
förordats, statens livsmedelskommission, statens linnämnd
och statens sockernämnd skola upphöra från och
med den 1 juli 1950 samt att en statens jordbruksnämnd och
en kommission för krisuppgifter på livsmedelsområdet skola
inrättas från och med nämnda dag;
2) bemyndiga Kungl. Maj:t att för statens jordbruksnämnd
fastställa följande personalförteckning, att tillämpas
tills vidare från och med budgetåret 1950/51:
Personalförteckning.
Tjänstemän å ordinarie stat.
1 generaldirektör .............................. Cp 19
2 byråchefer .................................. Cp 10
Extra ordinarie tjänstemäni högre
lönegrad än Ce 2 4.
2 byråchefer .................................. Ce 33
2 byrådirektörer................................ Ce 31
1 förste aktuarie............................... Ce 29
4 förste byråsekreterare ........................ Ce 29
1 kamrerare .................................. Ce 29
2 förste aktuarier .............................. Ce 27
3 förste byråsekreterare ........................ Ce 27
3) godkänna följande avlöningsstat för statens jordbruksnämnd,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1950/51:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
-
vis ...................................... 58 500
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj :t, förslagsvis .................. 31 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, för
slagsvis
................................. 745 500
48
Jordbruksutskottets utlåtande nr 31.
4. Ersättningar till experter och sakkunniga, för
-
slagsvis .................................. 28 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 92 000
Summa kronor 955 000.
4) å riksstaten för budgetåret 1950/51 under nionde huvudtiteln
anvisa
a) till Statens jordbruksnämnd: Avlöningar ett förslagsanslag
av 955 000 kronor,
b) till Statens jordbruksnämnd: Omkostnader ett förslagsanslag
av 365 000 kronor,
c) till Kommission för krisuppgifter på livsmedelsområdet
ett förslagsanslag av 1 450 000 kronor;
5) medgiva att Kungl. Maj :t må utfärda de bestämmelser,
som i övrigt bliva erforderliga för att genomföra den föreslagna
organisationen;
B. med anledning av motionerna I: 465 och II: 542 uttala,
att Kungl. Maj :t måtte ägna uppmärksamhet åt möjligheterna
att fortsätta det arbete, som för närvarande bedrives
av Sveriges ungdomsberedskap.
Stockholm den 4 maj 1950.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Alfred Andersson, Jon Jonsson*,
Henry Johansson, Bror Nilsson, Hjalmar Nilsson, Bertil Andersson,
Isaksson och Björck*; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta*, Johnsson i Kastanjegården,
Gustafson i Dädesjö*, Norup*, Antby, Andersson i Hyssna,
Haeggblom, Ahlsten, Nilsson i Varuträsk och Lindström.
507598. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1950:248 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av statens jordbruksnämnd m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten